Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STEKA ste3ka2, v.1 -er, -te, -t (imper. sg. stek OMartini Läk. 33 (c. 1600) osv. steka Salé 10 (1664)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr STEK, sbst.2
I. tr. (o. i absolut anv.)
1) i fråga om matlagning med avs. på råämne för matlagning l. maträtt: tillreda gm upphettning utan tillsats av l. med bl. litet vätska (motsatt: koka, se KOKA, v.2 I 1), ofta med tillsats av fett (så att de yttre cellerna tillsluts o. torkar o. den naturliga inre vätskan kokar); äv.: grädda (se d γ) l. bryna l. halstra; äv. med predikatsfyllnad betecknande resultatet; äv. utan obj.; äv. i pass. närmande sig deponentiell anv.: steka (se II); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr BRYNA, v.2 1, HALSTRA, ROSTA, v.2 1 a. Steka i panna, i ugn, på spett, vid öppen eld. Steka i smör, i olja. Steka ngt vid sakta eld. Steka biff, fisk, korv, ägg, lök. Stekt fläsk, höns. Stekt strömming. Stekt lök, potatis. Stekta äpplen. Itt stycke steekt fisck. Luk. 24: 42 (NT 1526). (Kocken säger:) Om Dagen plägar iagh siuda och steka, / Och om Natten medh Jungfrun leka. Bedlegr. 9 (1647). Man skal plåcka .. (kycklingarna) .. och låte them .. steekias. Salé 32 (1664). Iu hårdkoktare och stektare mat sampt mustigt och hårdkokat öhl, iu längre kan man der af vara mätt. Polhem ESkr. 3: 237 (c. 1715). Kalflåret späckas och stekes; under stekningen påöses ett halft stop grädda. Sjöberg Singstock 239 (1832). När man steker eller bakar, får det en del positiva och negativa effekter. SDS 12/9 1980, s. 23. — jfr BRUN-, FÄRDIG-, FÖR-, GENOM-, GLÖD-, HALV-, HEL-, IN-, RÅ-, SMÅ-, UGNS-, UPP-, UT-, ÅNG-STEKA o. BLÅ-, HÅRD-, LÄTT-, MJUK-, NY-, O-, PANN-, SMÖR-, SPETT-STEKT samt RÅ-, SMÖR-STEKNING. — särsk.
a) i ordspr.; särsk. i sådana ordspr. som det flyger stekta sparvar (i sht förr äv. duvor l. starar) i munnen på ngn o. härur härledda uttr., betecknande att ngt erhålles gratis o. d. Iach moste lenge troo förra än mich flygha någhra stekta duwor j munnen om iach icke arbetar. OPetri 2: 281 (1528). Sitt stilla och troo på Jesum Christ, / Så får tu steeckta Staarar wist. Brasck Apg. K 3 b (1648). Är jag född, så vil jag lefva / Och må väl på bästa vis, / Som en Adam med sin Eva / Uti Paradis; / Stekta Sparfvar uti munnen få (osv.). Bellman (BellmS) 2: 41 (c. 1765, 1791). När tiggaren får ost — säger ordspråket — så begär han den stekt. Crusenstolpe Mor. 2: 26 (1840). Stekta sparvar flyger ingen i munnen. SvHandordb. (1966).
b) (i sht förr) i benämningar på lekar.
α) i uttr. stekta harar, gödda svin (l. stekta harar och (väl) gödda svin) l. stek harar, skålla svin, ringlek, varvid en deltagare fattar i en annan och dansar om med honom under de övrigas sång. Här Sjungs stekta Harar och wäl Jödda Swin. NJuhlVijs. 8 (1772). Livin Kyrk. 110 (1781: stek). Stekta harar, gödda svin är en allmänt känd folklek. SKL (1850).
β) i uttr. steka fisk l. mört, lek varvid två deltagare stirrar varandra i ögonen, tills den ena ger upp gm att blinka l. skratta. FoU 15: 73 (1902: mört). NordKult. 24: 21 (1933: fisk).
γ) i uttr. steka sill. Steka sill (.) De lekande sitter mitt emot varann på en fristående långbänk. De har benen i kors. Den ene säger: — Rätt som jag steker min sill, så vänder jag dem om! I detsamma ger han kamraten en ”sving i skallen”, som det gäller för denne att parera, om han vill undvika att daska i golvet. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 138 (1949; från Skåne).
c) (†) i p. pf. i n. sg. i substantivisk anv., om stekt mat. Thenn, som många retter hafva vill, både stekt och sudet, så betale effter som retterne äro till. RA I. 2: 461 (1573). Schultze Ordb. 4981 (c. 1755).
d) i vissa utvidgade l. bildl. anv.
α) (numera mindre br.) bränna (ngn) till döds (i eld l. placerad på halster l. dyl.) (äv. i uttr. steka ngn till döds); äv. med predikatsfyllnad betecknande resultatet. Jer. 29: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: steka i eld). Laurentius bleff stekt ihiäl på itt Halster. Prytz Gyllenstiärna C 1 b (1651). Det straff, som uti Phœnicien är stadgat öfwer dem som begå de största Miszgiärningar, hwilcket är at blifwa steeckt wid en långsam eld. Ehrenadler Tel. 306 (1723). SvH 4: 120 (1904: stektes till döds; om förh. 1572).
γ) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) grädda (plättar l. bröd o. d., i ugn o. d.). Nu steka de plättar. Topelius Läsn. 5: 111 (1880).
δ) (ngn gg, om ä. förh.) i fråga om torr upphettning av sill för utvinning av sillolja. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 309 (1923).
e) mer l. mindre bildl. (jfr b, d β); i sht motsv. d α, i fråga om andlig tortyr; ofta i mer l. mindre hyperboliska uttr.; jfr HALSTRA slutet. Jag steker dig levande, om du inte gör som jag vill. Jag (dvs. Nebukadnessar) promt vill drömmen veta, om än jag nödgas steka / Mitt halfva kungarike, att gudarna beveka. Braun Calle 79 (1843). Nå? Vidare! Du steker mig på halster! Benzon Alarcon 253 (1899). Hon stekte honom (dvs. sin otrogne make) i hans eget flott genom att väcka hans svartsjuka. Björkman Chaucer 179 (1906). — särsk.
α) i uttr. steka (ngn) vid sakta eld (l. låga o. d.). Weste (1807). En Brorson .. / Som bryr mig, dag från dag, med dårsprång utan slut, / Och steker mig, den fan, alltjemt vid sakta låga. Leopold 1: 281 (1808, 1814). Dåliga tentander höll han längst, det var så roligt att steka dem vid sakta eld och få dem att säga allt större och större dumheter. Östergren (1946).
β) (†) i uttr. sitta bak (kakel)ugnen och steka päron (och äpplen) o. d., betecknande att ngn sitter hemma o. har det skönt o. inte uträttar ngt. Sittia bak ugnen i miugg, steka päron och äple. / Så må de giöra som ey hafva mod och märg uti benen. Lindschöld Vitt. 113 (1669). KKD 7: 66 (1704: kakelongnen).
γ) i p. pf., i uttr. betecknande att ngt är färdigt (se FÄRDIG 5) l. klart (se KLAR 12 a); numera i sht i uttr. nu är det kokta fläsket stekt, äv. nu är fläsket stekt o. d., betecknande att ngt, i sht ngt icke önskvärt, sker l. har skett l. är på vippen att ske l. hotar att ske o. d., nu är det färdigt (se FÄRDIG 5 f), ”nu är det klippt”. Stundom gömmer man (i en gömlek) .. en dagg i en häck och uppfordrar genom ropet: ”haren är stekt!” till sökande. Norman GossLek. 25 (1878). Nu skulle .. (arbetsbasen) dyka upp, då vore nog det kokta fläsket stekt, menade min kamrat. Schulze Emigr. 243 (1930). Nu är fläsket stekt. Holm Ordspr. 92 (1964).
δ) i uttr. det är så varmt att man kan steka sill på väggarna, betecknande att det är mycket varmt ngnstädes. Till (Samuel) Ödmanns egenheter hörde, att han ville hafva en sådan värmegrad i sitt rum, att man kunde, enligt talesättet, steka sill på väggarna. BvBeskow Lefn. 24 (1857). HågkLivsintr. 8: 105 (1927; angivet ss. yttrat på 1880-talet).
2) i bildl. l. (eg.) hyperbolisk anv. av 1; om solsken l. solhetta l. (hetta från) eld o. d.: (intensivt l. på ett sätt som för tanken till stekning i bet. 1) upphetta l. (upp)värma l. bestråla l. bryna (ngn l. ngt); utsätta l. exponera (ngn l. ngt) för (intensivt) solsken l. (intensiv) solhetta osv.; äv. dels refl., om person (l. djur) (se b), dels övergående i intr. bet. (se c). Iagh hade så när glömbt att låta eder wetha att hans N[åde] spänszen intet den stekta i ansiktet ähr här ankomin. Ekeblad BrClEkeblad 77 (1652). Kinden steks af solen. Valerius 2: 2 (1809). Hon har gått ute i solskenet och blifvit stekt, (dvs.) blifvit solbränd. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Jag) sitter i min nya stol .. och låter solen steka mig. Engström Brevbok 256 (1936). Solen stekte dem bruna. SvHandordb. (1966). — jfr BRUN-, SOL-STEKA o. SOL-STEKT. — särsk.
a) i pass., utan utsatt agent: (intensivt) upphettas l. värmas (av solsken l. hetta o. d.). Solen baddade starkt, och han klagade sig, at han stektes och kokades i Solen. Björnståhl Resa 3: 139 (1778). Arbetaren, som med hjernan döfvad af maskinernas surr, med bröstet angripet af den våta ångan, stektes i fabrikseldarnes lågor. Levertin Konfl. 94 (1885). Ljungen hade stekts ihjäl, ty ljungen låg mot solen. Molin SSkr. 499 (c. 1890). Jag (vill) stekas i solen på en vit sandstrand. Clæsson Sann. 147 (1970). FemFinFörf. 30 (1974).
b) refl.: utsätta l. exponera sig för (stark l. intensiv) sol l. hetta l. värme; solbränna sig; äv. med reflexivt syftande obj. betecknande kroppsdel (l. kropp). Steka sig vid l. framför (äv. för) brasan. Bonden tohl ej, at hans son står och steker sig för elden. Linné Diet. 1: 71 (c. 1750). Crocodilerne gå ofta i land att sofva. De älska att steka sig i solbaddet. Ödmann StrSaml. 3: 10 (1788). Inte behöfver du ändå steka dig så fasligt för bara spenatkoket. Den kokar nog utan att du står der öfver elden. Wetterbergh SamhKärna 1: 12 (1857). Finnkäringen (satt) .. och stekte sitt bruntorra mumieansikte (i spishettan). Johansson RödaHuv. 1: 109 (1917). En hund, som legat .. och stekt sig framför brasan. Hellström Malmros 31 (1931). (Han) satte sig med ryggen mot säterstugans sydvägg och stekte sig i solen. Dens. MorgSkälm 111 (1952).
c) om l. i fråga om sol l. solhetta (l. annan hetta), utan obj., närmande sig l. övergående i intr. anv. (jfr II): avge l. utstråla (intensiv) hetta l. värme; intensivt gassa; äv. opers. Så the Wåpen (dvs. solstrålarna) steeka / At sielfwe Trollen må wäl rädas med them leeka. Spegel GW 155 (1685). Klar låg himlen öfver viken, / solen stekte hett. Fröding Guit. 16 (1891). Cederschiöld Ordlek. 72 (1910; opers.). I det lugnaste hörnet, där värmen låg och stekte mellan däckshusen, sutto damerna tillbakalutade i fällstolarna. Nyblom Golfstr. 121 (1911). — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. ss. adv. (särsk. i uttr. stekande het l. varm l. hett osv.). Serenius Ccc 2 a (1734). Hela ämbare kallt watten gjöts (i bastun) på den uppglödgade ugnen, som gaf en stekande imma. Ödmann Hågk. 21 (1801). De gingo för slör med saxade segel och i stekande sol. Nyblom Minn. 1: 206 (1904). Droskan rullar fram genom Havanas stekande gator. Nyblom Golfstr. 80 (1911). Bygden låg där i stekande solsken. Högdahl Fleuron Kattung. 67 (1920). På skolplanen var det stekande hett. Spong Sjövinkel 267 (1949).
II. intr. (jfr I 2 c) om födoämne o. d.: under upphettning till viss temperatur utan tillsats av l. med bl. litet vätska, ofta med tillsats av fett, undergå processen att yttre celler tillsluts o. torkar o. att den naturliga inre vätskan kokar, stekas (se I) (motsatt: koka; se KOKA, v.2 II 1). Potatisen steker färdigt på eftervärmen. Björkman (1889). Torfven knistrade hett och brann; / och i askan potatisen stekte. Hansson NVis. 34 (1907). Oset från stekande pannkakor. Knöppel SvRidd. 178 (1912). Vatten kokar i .. (en s. k. radarugn) på 12 sekunder, 1/2 kyckling steker mör på 4 minuter. SvDamtidn. 1949, nr 10, s. 4.
STEKA IN10 4.
I.
1) till I 1: gm stekning åstadkomma att (spad o. d.) tränger in (i det som steks). Spadet måste stekas in. Klint (1906). jfr insteka.
2) till I 1, med avs. på stekkärl av järn: gm stekning med fett o. d. göra lämpad för matlagning (gm att fettet förenar sig med ytskiktet). Hemvårdsl. 62 (1942).
3) till I 2, om solsken o. d.: gm värmestrålning få (fett o. d.) att intränga (i ngt). I Finland bestryker man .. (skidorna) med fiskolja, som .. får stekas in af solhettan. Balck Idr. 3: 22 (1888).
II. till II: tränga in under det att köttet osv. steker. Oljan steker in i köttet. —
STEKA PÅ10 4. till I 2; i uttr. solen steker på, solen gassar (fortsätter att gassa) stekhett. Carlson 2Skolgeogr. 45 (1887). —
STEKA UPP10 4, äv. OPP4. till I 1: gm stekning (hastigt) upphetta, värma upp l. färdigställa l. tillaga (ngt); ofta med avs. på förut tillagat födoämne; äv. i oeg. l. överförd anv. (jfr steka v.1 I 2), dels i fråga om att hetta upp ngn l. ngt vid brasa l. dyl. (särsk. refl., i uttr. steka upp sig), dels i fråga om att ngn bränns upp av eld (vid eldsvåda o. d.). Sahlstedt (1773). Mutter är röd i ansigtet som en brandflagga .. — Är jag det! .. jag måtte ha stekt opp mej vid elden. Blanche Våln. 126 (1847). Ramsay Barnaår 7: 301 (1906; vid eldsvåda). Hon stekte upp lite potatis och några överblivna köttskivor. SvHandordb. (1966). jfr uppsteka.
-BIFF. för stekning avsedd (l. stekt) biff (se d. o. 1 a o. jfr pann-biff) av väsentligen malet kött o. sojaprotein; jfr -bulle, -burgare. SvD 6/3 1969, s. 20. —
-BLECKFODER. (†) foder (se foder, sbst.4) av bleck (se bleck, sbst.3 1), att steka äpplen o. d. i. BoupptSthm 1679, s. 84 b. —
-BOCK. (stek- 1679 osv. steke- 1685—1762) (i sht förr) bock (se bock, sbst.1 II) för (stekning med) stekspett. HovförtärSthm 1679, s. 510. —
-BURGARE ~bur2jare, r.; best. -en; pl. =. [senare leden är utlöst ur hamburgare, invånare i Hamburg, maträtt bestående av stekt l. halstrad biff (ofta serverad i ett runt, kluvet, vitt bröd), i den senare anv. av motsv. anv. av amerik. eng. hamburger, elliptiskt för hamburger steak] stekt l. halstrad l. för stekning l. halstring avsedd biff (se d. o. 1 a) av väsentligen malet kött (varav mindre än 80 % nötkött) o. sojaprotein; jfr -biff, -bulle. DN(A) 1963, nr 281, s. 13. —
-FISK. [fsv. stekefisker, stekt fisk] fisk lämplig att steka; äv.: stekt fisk. HovförtärSthm 1/4 1636 D. Lundh EvLustg. 17 (1928). —
-FLUNDRA. jfr -fisk; äv. (i vissa trakter, mera tillf.) ss. beteckning på (den för stekning lämpliga) fisken Pleuronectes limanda Lin.; jfr flundra 1. Cederström Fiskodl. 262 (1857). Lilljeborg Fisk. 2: 395 (1886; om P. limanda). —
-FOT. (stek- 1675 osv. steke- 1595—1607) (numera bl. om ä. förh.) fot (se d. o. 4 b) till stekspett. GripshR 1595, s. 161. —
-GRAV. (i sht i fackspr.) grav (se grav, sbst.1 1) för stekning; jfr -grop o. kok-grav. 2NF 17: 176 (1912; på militär lägerplats). —
-GRIS. jfr -fisk; ngn gg äv. oeg., om person som svedes. Agrell Maroco 2: 258 (1799, 1807). Thomander 3: 352 (1826; oeg.). —
-HALSTER. (stek- 1679 osv. steke- 1637—1689) halster (se halster, sbst.2 1) för stekning; äv. dels motsv. halster, sbst.2 1 slutet, om tortyrredskap, dels bildl. BtÅboH I. 9: 245 (1637). Rudbeck Atl. 2: 630 (1689; om tortyrredskap). Högberg Vred. 2: 9 (1906; bildl.). —
(I 1, 2) -HET. [fsv. stekheter] om födoämne: som har stektemperatur (o. således är mycket het); äv. allmännare: stekande (se steka, v.1 I 2 c slutet) het, brännande het, mycket het. Nordforss (1805). Nyblom Bild. 172 (1864). Storgatan .. stekhet och dammhvit i junisolskenet. Siwertz Mälarp. 13 (1911). Trenter LysLandn. 8 (1946; om augustidag). —
(I 1, 2) -HETTA. hetta uppkommen vid l. liknande den som uppstår vid stekning; äv. allmännare: stekande l. brännande l. mycket stark hetta; äv. bildl. (särsk. motsv. hetta, sbst. 4, särsk. 4 b). Weste FörslSAOB (c. 1817). Forss TropTramp 187 (1936). Hans annars så muntra svordomar fick ibland en viss stekhetta. Siwertz Förtr. 99 (1945). —
-HUS. (stek- 1675 osv. steke- 1653—1843) [fsv. stekahus (i bet. 1)]
1) (om ä. förh.) hus för stekning; jfr stekarhus 1. GävleTb. 154 (1653). Adelsmännen (vid Nyköpings gästabud 1317) insöp med välbehag dofterna från stekhuset ute på gården, där spädgrisarna bryntes på roterande järnspett. Se 1959, nr 19, s. 29.
2) (förr) om hölje l. huv l. dyl. (med tillhörande spett), varunder stekning skedde; jfr hus 9 o. -skärm. BoupptSthm 3/10 1673. 1 Steekhuuss af bleck med spett. Därs. 1675, s. 1396 a.
3) [jfr 1 o. eng. steak house] restaurang för servering av stekt (o. grillad) mat, i sht kött; jfr stekarhus 2. SvD(A) 9/11 1962, s. 12. Därs. 20/2 1973, s. 12. —
(I 1, 1 d γ) -HÄLL. (i sht om ä. förh.) häll (se häll, sbst.2 1, 3) (lämplig) att upphetta i l. vid eld för stekning l. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) för gräddning av bröd. RedNordM 1928, s. 16. jfr: Ingen dimma stiger upp ur norrskogarna, den röken från trollens stekhällar brukar annars säkert synas emot regn. Koch GudVV 1: 12 (1916). —
-JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11374) (stek- 1683 osv. steke- 1671) (numera i sht i vissa trakter) stekpanna av järn; jfr järn 5 b δ. BoupptSthm 1680, s. 4 b (1671). —
-KAROTT. (numera bl. mera tillf.) karott (se karott, sbst.3) för stekning l. för förvaring l. servering av stek. BoupptVäxjö 1900. Form 1939, s. 69 (för stekning o. servering). —
-KLAMP. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gjuten stekpanna utan fötter; jfr klamp, sbst.1 4, o. -gryta. BoupptVäxjö 1886. —
-KOCK. (numera bl. tillf.) kock (se kock, sbst.1 1) med uppgift att steka; jfr -mästare. DA 1771, nr 115, s. 1. —
-KORV. korv avsedd för stekning; förr äv.: stekt korv. Weise 380 (1697). Dalin (1854; om stekt korv). —
-KÖTT. [delvis ssg med stek, sbst.1] kött lämpligt att steka l. kött (lämpligt) till stek. Lind 1: 451 (1749). —
-LÖK. kok. lök (se d. o. 3) som är l. lök (se d. o. 1) vars jordstam är lämplig att steka l. brukar stekas (särsk. om madeiralök); stundom äv.: stekt lök. HbTrädg. 2: 58 (1872; om madeiralök). Cannelin (1921; om stekt lök). VarulexLivsm. 105 (1942). —
-MÅTT. (tillf.) mått (se mått, sbst.4 3 b) l. storlek lämplig för stekning. Viksten SkeppStyrm. 84 (1937). —
-MÄSTARE. (stek- 1777 osv. steke- 1599) (numera bl. mera tillf.) om person som har ansvaret för den avdelning inom ett större (restaurang)kök l. köket i större hus (slott o. d.) där stekning av hela djur l. större stekar försiggår; i sht förr äv.: köksmästare (se d. o. 1, 2). KlädkamRSthm 1599 A, s. 47 a. Björkman (1889; äv. om köksmästare). —
-NÅL. (stek- 1718 osv. steke- 1750—1755) till stek l. vid stekning använd nål; särsk. (i sht förr) dels: nål att fästa stek vid stekspett med (l. vända stek på), dels: nål att sticka i stek (l. bakverk o. d.) för att prova hur långt stekning (l. bakning o. d.) framskridit; jfr -spila, -sticka. HovförtärSthm 1718 C, s. 164. Steknål .. (dvs.) Lång jernnål, hvarmed stek vändes på spettet. Dalin (1854). Haren (som skall stekas) uppstickes ej på spettet, utan fästes dervid med steknålar och bindes med fint segelgarn. Langlet Husm. 299 (1883). Escoffier 2: 264 (1928). —
-OST. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
2) till I 1 d γ: i ugn gräddad maträtt, väsentligen bestående av uppvispade ägg o. surmjölk l. med löpe l. dyl. tillsatt sötmjölk; jfr ost, sbst.1 3. Bergman GotlSkildr. 244 (1882). —
-PANNA. (stek- 1639 osv. steke- 1538—1744) [fsv. stekepanna]
1) panna (se panna, sbst.1 1) vari man steker; i sht förr äv. om under köttet vid spettstekning placerad långpanna (för uppsamling av droppande sky o. fett). VarRerV 25 (1538). Han .. stod uti kiöket brede wid Spisen, til at giöra en Sauce uti Stekepannan som stod under Spettet wid Elden. Lagerström Bunyan 3: 111 (1744). Kaffet .. köptes .. rått, och mor rostade det på en stekpanna i spisen. Wigforss Minn. 1: 43 (1950). jfr mässings-stekpanna. särsk. [efter eng. to jump of the frying-pan into the fire] (numera bl. mera tillf.) i uttr. springa ur stekpannan i elden, komma ur askan i elden (se aska, sbst. 1 f ζ). AJourn. 1815, nr 297, s. 3.
2) [musslan har stundom använts ss. stekpanna (i bet. 1)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om kammussla. SvRike I. 1: 172 (1899).
-PAPPER. (i sht förr) papper avsett l. använt ss. omslag vid stekning. HovförtärSthm 1713, s. 1481. —
(I 1, 1 d γ) -PLÅT. plåt (se plåt, sbst.1 2 f) för stekning l. bakning; äv.: (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stekpanna (se d. o. 1). BoupptVäxjö 1815. Gjutna stekplåtar. Därs. 1886. Moberg Nybygg. 26 (1956).
Ssg: stekplåts-varm. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har samma temperatur som en stekplåt. Lieberath FriluftP 148 (1921). —
-POJKE. (steke- 1600) (förr) pojke behjälplig vid stekning; jfr pojke 1 b. HovförtärSthm 1600, s. 106. —
-POTATIS. potatis avsedd att stekas; äv.: stekt potatis. Knaperbrun stekpotatis. Scholander VisLut. 48 (1933). —
-SIDA. (stek- 1687 osv. steke- 1638—1643)
1) till I 1: sida (se d. o. 11) av spishärden (jfr härd, sbst.1 2), använd vid stekning; äv. om personalavdelning (jfr sida 11) i kök, sysselsatt med stekning. HovförtärSthm 1638, s. 666. På H:K:M: Födelse dagh (fick) Een kååk (dvs. kock) som hafwer warit på Stekesidan 7 (daler) 16 (öre) .. S(ilfwer) M(ynt) Een dito på fiske sidan (lika mycket). Därs. 1643, s. 561.
2) (†) till I 2; om den sida av kopparen i garugn som vette mot elden. BlBergshV 18: 127, 128 (1687). —
-SKED. (stek- 1762 osv. steke- 1595) (i sht om ä. förh.) sked (se sked, sbst.1 3) använd vid stekning för ösning av det som steks med steksky l. smält smör o. dyl. l. vid uppläggning o. servering av stek. GripshR 1595, s. 161. HdlVLBibl. fol. 136 (1796). —
-SKÄRM. (stek- 1805—1852. steke- 1673) (i sht förr) böjd, mot hetta skyddande skärm av bleck, i vilken stekspettet fastsätts o. vari den droppande stekskyn samlas upp; jfr -hus 2. BoupptSthm 1680, s. 78 a (1673). ÖoL (1852). —
-SLEV. (stek- 1694 osv. steke- 1744) (i sht om ä. förh.) slev (se slev, sbst.1 1) använd vid stekning för begjutning av det som steks med steksky l. smält smör o. d. BoupptSthm 25/5 1694. —
-SPETT. (stek- 1556 osv. steke- 1529—1805) [fsv. stekespit]
1) spett (se spett, sbst.2 1 a α) varpå kött stekes. GripshInvent. 13/1 1529. Johnson DrömRosEld 231 (1949). jfr hjul-stekspett.
2) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk.
a) (numera bl. tillf., skämts.) om stickvapen (särsk. värja); äv. om (mager) person. Förestäl sig .. en Europeisk Sprätthök, med pudradt och krusadt hår, .. med manchetter och alle etcetera, och dertil et stekspet vid låret. Björnståhl Resa 3: 65 (1778). Hagberg Shaksp. 3: 169 (1848; om person; eng. orig.: standing tuck).
c) [efter motsv. anv. av lat. obelus, av gr. ὀβελός, eg.: spett] (†) av ett vågrätt streck bestående kritiskt tecken använt i gamla manuskript för att markera t. ex. korrupt textställe. Fornv. 1931, s. 39.
Ssgr (till -spett 1; i sht förr): stekspetts-, äv. stekspett-bock. jfr bock, sbst.1 II. Lind 1: 1442 (1749).
-SPILA. (†) trästicka l. metallten använd till att fästa stek o. d. vid stekspett; jfr spila, sbst. a, o. -nål. HovförtärSthm 1735, s. 2779. Därs. 1738, s. 2932. —
-SPIS. spis (se spis, sbst.3 1) för stekning. HovförtärSthm 1708 C, s. 624. 3 st: Eldbockar som brukas i Stek spisen .. 3 st: större Dito i kockspisen. Därs. 1735, s. 2779. Östergren (1946). —
-SPJÄLL. (i Finl., numera knappast br.) plåt (se plåt, sbst.1 2 f) för stekning; jfr spjäll, sbst.2 3. Hallstén o. Lilius (1896). Cannelin (1939). —
-TEMPERATUR. (i sht i fackspr.) temperatur l. värmegrad (jfr grad, sbst.1 3 a β) vid stekning l. som möjliggör l. är lämpad för stekning. Bolin LevLivKem. 187 (1931). SvD(A) 1962, nr 149, s. 7. —
-TERMOMETER. termometer för mätning av födoämnes inre värmegrad vid stekning. SvD(A) 31/8 1966, s. 14. —
(I 1, II) -TID. om den tid det tar att steka ngt l. den tid ngt behöver steka; jfr steknings-tid. StKokb. 302 (1940). —
-UGN. ugn för stekning. Spijs medh een liten steekugn. VDAkt. 1675, nr 225, Syneprot. 1 Steekungh till 2 spett. BoupptSthm 1685, s. 413 b.
(I 1, 2) -VARM. jfr -het. SvTyHlex. (1872). Trähusen .. badade i midsommarsolens mest stekvarma ljus. Söderberg Förvill. 72 (1895). —
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STEKE-BOCK, -FOT, -GRYTA, -HALSTER, -HUS, -JÄRN, -KÖK, -MÄSTARE, -NÅL, -PANNA, -POJKE, -SIDA, -SKED, -SKÄRM, -SLEV, -SPETT, se A.
1) (i sht i skildring av ä. förh.) person som (yrkesmässigt) sysslar med stekning. När steekarena trätta, så warder kolen feet. SvOrds. B 7 a (1604). Konungens Fogdar hade sina Stallare och Stekare och 40 betjenter i sin kost. 2VittAH 11: 132 (1817, 1822). Upsala 30/4 1925, s. 7.
Ssgr (till stekare 1): stekar- l. stekare-bod. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr bod, sbst.1 1, 3. Alving France Gåsf. 33 (1928).
-hus, se d. o. —
STEKELIG, adj. (†) till I 1: som går att steka. Lind 1: 452 (1749). Schultze Ordb. 4981 (c. 1755). —
STEKERI104, n. [jfr d. stegeri] (numera bl. tillf.) till I 1: stekande, stekning; särsk. konkret: (industriell) anläggning för stekning. Nordforss (1805). VL 1908, nr 72, s. 2. —
STEKERSKA, f. [jfr stekare] (numera knappast br.) till I 1: kvinnlig stekare. Nordforss (1805). Stekerskor och köksor till bolagskällare få platser. SD 1892, nr 332, s. 8. YrkesförtArbFörmedl. 54 (1952). —
STEKIG, adj. (ngt vard.) till I 2 c; om tidsperiod o. d.: stekhet, stekande het. De va på trettitalet, en av de stekigaste somrarna vi hade. DN(A) 21/7 1965, s. 8. jfr sol-stekig.
Spalt S 11363 band 30, 1989