Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STEKJÄRN ste3k~jæ2rn, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(stech- 1703. steck- 1734. stek- 1788 osv. stäke- 1540. — Se för övr. JÄRN)
Etymologi
[efter t. stecheisen, av stechen, sticka (se STICKA, v.1), o. eisen, järn (se JÄRN)]
(förr) spett varmed man genomstack den propp som mellan utslagen tilltäppte utslagshålet, utslagsspett; jfr STICK-JÄRN 3, STICKEL 5. Holmkvist BergslHyttspr. 91 (i handl. fr. 1540). Linné Dal. 400 (1734). Stickjärnet (stekjärnet), en ung. 2 1/2 alnar lång, spetsig järnstång med platt huvud. Lindroth Gruvbrytn. 2: 36 (1955).

 

Spalt S 11374 band 30, 1989

Webbansvarig