Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STATOR sta4tor l. -ωr, sbst.2, r. l. m.; best. -n; pl. statorer statω4rer.
1) tekn. om den stillastående delen i elektrisk motor l. generator; motsatt: rotor (se d. o. a). (I Westinghouses generator är rotorn) anbragt inuti den orörliga delen ”statorn”, som omsluter induktorn och innehåller elektromagneterna. Dahlander Elektr. Suppl. 195 (1900). Elfving Starkstr. 85 (1909; i asynkron motor). TT 1940, Elektr. s. 37 (i vattenturbindriven generator). Statorn (till växelströmsmotorn) har i huvudsak samma konstruktion som statorn i en växelströmsgenerator. Bergholm Fys. 3: 103 (1955).
2) (förr) om den fasta spolen (se SPOLE, sbst.3 4) i en variometer; motsatt: rotor (se d. o. b). Erix (1923). Radiolex. (1952).
3) tekn. i bils automatiska växellåda: mellan pumphjul o. turbin inkopplat hjul för omlänkning av vätskeflödet, statorhjul, ledskovelhjul. AlltBil. 83 (1976).
Spalt S 11247 band 30, 1989