| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RULLE rul3e2, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. rull l. rulla, TullbSthm 25/7 1573 (: Saalgiordz rullar) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. rulla, möjl. äv. till sg. rull, SkeppsgR 1541, Risingh LandB 37 (1671), Visb. 3: 418 (c. 1700); -or, se nedan); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i Finl.) RULLA rul3a2, sbst.5, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. rulle, SkeppsgR 1541 (: rullår), Bergroth FinlSv. 60 (1916)) l. -ar (se ovan) ((†) -er, se ovan); förr äv. RULL, sbst.4, om sak r. l. m., om djur (i bet. 3 e) m. l. r.; best. -en; pl. -ar l. -er (se ovan).
1) mer l. mindre cylinderformigt föremål (växlande i utsträckning från trissliknande till kavelliknande form) l. valsliknande anordning avsett (avsedd) att utföra en rullande l. roterande rörelse l. att kunna vridas kring sin mittaxel; särsk. dels om kavle o. d. (av trä) som (vanl. jämte andra av samma slag) placeras under ngt (jämförelsevis tungt) som skall förflyttas gm att dragas l. skjutas på den rullande kavlen (l. de rullande kavlarna) osv., dels om (liten) cylinder o. d. som är rörligt fäst (i bygel l. klove) på l. under föremål (t. ex. under ben på möbel) för att underlätta förflyttning av föremålet, dels om vridbar l. roterande cylinder l. vals som utgör del av apparat l. maskin o. d. Rullor vnder skepz lådor. ArkliR 1555, avd. 5. Thesse Lafwar (i ett kryddhus) skole lutha neder åth .. och gå på ruller vthi theras Skähror. Risingh LandB 37 (1671). Rullen för kullerståcken. Rålamb 10: 38 (1691; om nedtill på kullerstock anbragt träcylinder gm vilken kullerstockens vridning överfördes till rorkulten). Små rullar under en säng eller gång-stol. Lind (1749). Det enklaste sätt att framföra stora tyngder är, att på underlagda Rullar fortskaffa desamma. Stål Byggn. 1: 158 (1834). Afsvarfningen utföres medelst rulle, försedd med U-formiga stålstift, som bibehålla sin egg och skärpa till dess de äro fullt utnötta. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 158. Rullar till rullager bestå av massiva eller ihåliga, vanligen slipade rotationskroppar. VaruhbTulltaxa 1: 432 (1931). — jfr AKTER-, BAK-, DRIV-, FRIKTIONS-, KANON-, KRUS-, LED-, LÄNK-, MANGEL-, MASSAGE-, MATAR-, MÖBEL-, NARV-, SKYDDS-, SPIRAL-, SPÄNN-, STYCKE-, STYR-, STÅL-, STÖD-, TRYCK-RULLE m. fl. — särsk.
a) om mer l. mindre cylinderformigt föremål (ofta med uppstående kanter) använt l. avsett att linda upp ngt (t. ex. tråd, lina, spiralfjäder) på (l. avsett att rotera, då lina l. snöre l. rem o. d. löper däröver); äv. (närmande sig l. övergående i 3) med inbegrepp av det som upplindats på sådan rulle; jfr BOBIN 1, SPOLE. Togen gull (dvs. guldtråd) — 18 rullor. KlädkamRSthm 1589 A, s. 7 a; jfr 3. (Kyrkan har köpt) twå rullor och kafla, hwilcka brukas på säijaren (dvs. uret). BtÅboH I. 1: 116 (1629; möjl. om rullar för lodsnören). BoupptSthm 1670, s. 350. På hwardera ändan på Rullen (i vindspelet) sitter ett Spenhiul, i hwilket Pallarna falla när man windar op, Rullan måste giöras aff god Eek. Rålamb 10: 18 (1691). Garnbommen eller rullen, på hvilken varpen är vindad (i vävstol). Ekenmark Hb. 16 (1820). Vid egentligt sportmete begagnas numera så godt som uteslutande spön med rulle, på hvilken refven är upplindad. Balck Idr. 2: 262 (1887). Barkasser hafva en klufven .. förstäf, försedd med rulle, i hvilken ankartåget lägges, då båten .. skall halas till ankarplatsen. 2NF 2: 930 (1904). En rulle björntråd. Östergren (1936); jfr 3. jfr: Framför ledytan (på övre ändan av en hästs överarmsben) är ett bredt tredelt utskott, som bildar en rull för öfre ändan af underarmens ena böjmuskel. ARetzius hos Billing Hipp. 32 (1836); jfr 4. — jfr ANKAR-, BAND-, BÄR-, DRAG-, DRILL-, DRIV-, DÄMP-, FILM-, GARN-, INDUKTIONS-, INDUKTOR-, KABEL-, KABELLARIE-, LED-, LOD-, LOGG-, MANGEL-, METSPÖ-, MOTSTÅNDS-, MULTIPLIKATOR(S)-, REV-, SEN-, SKYDDS-, SPEL-, SPETTKAKS-, SPINN-, SPÄNN-, STYR-, STÖD-, SY-, TRÅD-, UPPLINDNINGS-RULLE m. fl. — särsk.
α) på spinnrock: på spindelaxeln påträdd rulle (bobin) varpå den spunna tråden upprullas, spinnrocksrulle; äv. om motsvarande anordning på spinnmaskin; äv. med inbegrepp av den på spinnrocksrullen upprullade tråden (jfr 3). 2 st. Råkar uthan Rullar. BoupptSthm 1673, s. 487 b. Samma spinmaçhine .. (är så inrättad), at ibland så många tusende rullar, som på en gång kunna sättias i gång, ändå hvar rulla för sig särskilt kan tagas uth, sedan han är fullspunnen. Polhem Invent. 53 (1729). Jag sitter här och spinner nu, / Och rullan är ej half ännu. Runeberg (SVS) 1: 206 (1832). Jag spinner min tråd på den vexande rullen. Topelius NBlad 224 (1870). Det stora hjulet (i spinnrocken) driver .. en på .. (spindelns) axel löst påträdd rulle el. bobin. 2SvUppslB 27: 8 (1953). — jfr GARN-, SPINN-, SPINNROCKS-RULLE. — särsk. oeg. l. bildl. (Sagan) spinner .. sina trådar på analogins och symbolernas rullor. AFSoldan (c. 1855) hos Aho Soldan 355. När .. (nattskärran) tystnar ett ögonblick, byter hon om rull på sin rock. Wigström Folkd. 2: 173 (1881).
β) i utvidgad anv.
β’) (numera bl. tillf.) anordning för tvinning av sjömansgarn l. för repslagning, bestående av en vinda (av ngt växlande konstruktion) försedd med krok l. spikar för fästande av garnet under tvinningen o. vals l. haspel för upplindning av det färdiga garnet osv.; jfr DREJ-ROCK, RULL-VEV, sbst.1, VOJT. Rulla at slå Tåg. Rålamb 10: 50 (1691). (Sv.) Rulle .. (eng.) winch. ÖoL (1852); möjl. till a huvudmomentet. jfr (i bild): Sno rep å hanka på rulla (dvs. snarka). Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr a huvudmomentet.
δ’) [jfr motsv. anv. i t.] (†) block (se d. o. 4). Spegel 380 (1712). Holmberg 1: 127 (1795). (Sv.) Rulle .. i en luftmaschin (sannol. felaktigt för lyftmaschin): (lat.) trochlea. Lindfors (1824). jfr DRAG-RULLE.
ε’) el.-tekn. om induktionsapparat (vars viktigaste del utgöres av en induktorspole); företrädesvis dels i uttr. Ruhmkorffs rulle, om en av den i Paris värksamme tyske mekanikern H. D. Rühmkorff (enligt franskt skrivsätt Ruhmkorff) år 1851 konstruerad induktionsapparat, dels i ssgn INDUKTIONS-RULLE. HeimdFolkskr. 51: 8 (1898). 2SvUppslB 14: 335 (1950).
b) om på olika sätt inrättad vals som vid sin rotation utlöser tonerna i (i sht äldre) mekaniskt musikinstrument l. ljudet vid ljudåtergivning medelst fonograf o. d. 2UB 3: 543 (1897; till fonograf). Till orgelspelverket (i golvuret) höra 15 st. rullar. RedNordM 1910, s. 16. Fonografen med rullar konstruerades 1877 av Edison. Dædalus 1942, s. 78. — jfr DIKTAFON-, FONOGRAF-RULLE.
c) [med tanke på det ofta ss. vridbart handtag inrättade gasreglaget på motorcykel] (vard.) i sådana uttr. som (med l. för) full rulle, ss. beteckning för att gasreglaget på motorcykel o. d. är helt pådraget l., allmännare l. bildl., att ngn kör med full fart l. att en värksamhet pågår med full intensitet o. d. Det blev full rulle tillbaka in mot centrum (av staden). GbgP 1954, nr 335, Bil. s. 2 (i fråga om färd med bil). Klockan två på natten gick startskottet (för jassbandet), och sedan var det full rulle intill gryningen. Estrad 1954, nr 4, s. 10. Motorför. 1955, nr 7, s. 6 (bildl.).
d) mer l. mindre bildl. (jfr a α slutet, β β’, c). Du (dvs. Gylfe) väldigt de vidtfarne snäckorne drog / på böljornas mörkblåa rullar. Ling Gylfe 4 (1812). — särsk.
α) [jfr fr. aller comme sur des roulettes] (tillf.) i uttr. gå på rullar, ske l. gå mycket lätt l. ledigt, ”gå som smort”. Ehuru en fördelaktig försäljning äfven af den mest påfallande nyttiga nyhet här i Frankrike visst icke går, som man säger, på rullar. SDS 1888, nr 229, s. 2.
β) [jfr sv. dial. (Finl.) det går på kackapelles rullor, det går på tok] (i Finl., numera knappast br.) i uttr. det går på rullorna med ngn l. ngt, det går utför med ngn l. ngt; ngn l. ngt står på osäker fot l. har det dåligt ställt l. ngt går på tok o. d.; förr äv. vara på rullan, ha det dåligt ställt o. d.; råka på rullan, komma på det hala. Meurman (1847: vara). Med dem, som .. tro mig vara en stor praeses i Zoologie och Botanik (på grund av det givna, alltför höga betyget), kan jag lätt råka på rullan. Topelius Dagb. 4: 296 (1840). FoU 15: 68 (1902).
2) i utvidgad anv. av 1, om redskap vars viktigaste del utgöres av en rulle (i bet. 1) l. som är försett med en l. flera rullar (jfr 1 a β); särsk. om redskap bestående av en i en bygel l. gaffel o. d. monterad vals l. trissa (stundom med taggar l. graverade mönster runt omkretsen) o. använt för olika ändamål (t. ex. för fastpressning av ngt l. för ornering l. perforering av ngt l. för målning av en yta). Ett slags filett utan ända är rullen, en i kanten graverad messingstrissa, som löper i en gaffel och under starkt tryck långsamt skjutes framåt (vid anbringande av förgyllning på bokband). UB 6: 522 (1874). Rulle .. för perforering, perforerrulle. BokbOrdl. (1899). Rullar och stift för reliefgravyr. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 266. Rullar av kautschuk med axel av metall, monterade på metallbygel, att användas vid uppklistring av fotografier. VaruhbTulltaxa 1: 228 (1931). Rulle kan användas till oljefärger av alla slag och till limfärger (vid målning). Måla själv 42 (1956); jfr ROLLER. jfr (†): Bakelsekavelrulla. HovförtärSthm 1760, s. 4051 (om degkavle). — jfr LINJE-, RAKSTENS-RULLE m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. dial. o. av ä. t. roll] (†) om redskap för tillpackning av jord: vält. VarRerV 43 (1538). En Rulla att släta (trädgårds-)Sängiar medh. Rålamb 14: 147 (1690). Skånska Plogen, Årder och Trädharf samt så kallad Rull, äro allmänt bruklige Åkerredskapen (i Vemmerlöv i Skåne). HdlChristianstHushS 3: 117 (1817).
b) [jfr motsv. anv. i sv. dial. samt i dan. o. t.] (†) mangel (se MANGEL, sbst.3 1). BoupptSthm 1672, s. 1108 b. Uti Rull Kammaren .. en Rull med des behör af Eke. ÅgerupArk. Bouppt. 1753. MeddNordM 1897, s. 74 (1824).
d) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv.: ornament (på bokband) framställt med rullstämpel. MeddSlöjdF 1888, s. 23. De blindtryckta rullarna (på bokband) bibehöllo sig .. (i Sverige) inpå 1620-talet och kunna äfven i enstaka fall iakttagas långt senare. SvSlöjdFT 1910, s. 43.
3) om ngt (t. ex. tyg, band, papper, plåt) som rullats l. lindats ihop (omkring sig självt) l. som lindats omkring ngt, så att det sammanrullade antagit en mer l. mindre vals- l. spolliknande form; äv. (o. i denna anv. ofta svårt att skilja från 1 a) om ngt som lindats kring en rulle (i bet. 1 a); äv. om ngt som rullat ihop sig på detta sätt l. som har en form som påminner om ngt sammanrullat. Opbörd på Bundawitt (dvs. buldan) .. Sum(m)a 85 Ruller 29 alnar. SkeppsgR 1541. Engelst thenn 4 Ryller. TullbSthm 11/7 1543. Tryckt Tapetpapper, som försäljes i rullor, innehållande 15 alnar papper af 19 tums bredd. Stål Byggn. 1: 127 (1834). En rulla med sedlar innehållande ett tusen riksdaler banko. Bremer Hertha 157 (1856). Packremmarnes ändar rullas, så att rullarne ligga framom packningen. Spak HbFältartill. 106 (1873). En rulle äkta kanel. Ekenberg o. Landin 498 (1892). Flickor med polkahår och flickor med rulle i nacken. Oterdahl Skolfl. 10 (1924). Johnson Se 163 (1936; om filmrulle). — jfr BAND-, FILM-, FRIMÄRKS-, KART-, NOT-, PAPPERS-, PERGAMENT(S)-, RES-, RÄKNEMASKINS-, SADELGJORDS-, SEGELDUKS-, SEN-, SIDEN-, SPIRAL-, STÅLTRÅDS-, SY-, TAFT-, TRÅD-, TYG-, TYLL-, VÄV-RULLE m. fl. samt NÄVER-RULLA. — särsk.
a) om häfte l. (samling av) dokument o. d. som rullats samman i form av en rulle (i ovan under huvudmomentet angiven bet.); särsk. om (pergaments- l. pappers)handskrift (i sht från antiken) som hoprullats (l. kan hoprullas) på detta sätt. Petreius Beskr. 3: 32 (1615). Några Hospitalers och Capellers bref hwardera uthi een lijten rulla bundne. Schück VittA 2: 321 (i handl. fr. 1693). Lithurgien med gammal Grekisk skrift på rulladt pergament, en lång rulla. Eneman Resa 2: 58 (1712). På hans knä låg sluten nu en rulle / Af Sofokles. Runeberg (SVS) 1: 357 (1843). (Notarien) hade .. en rulle inlagor och protokoller under armen. Lundgren Res. 55 (c. 1865). De äldsta böckerna .. voro merendels rullar .., d. v. s. flere vid hvarandra limmade papyrusblad .. som rullades omkring en cylinderformig staf. NF 2: 799 (1877). Roosval FornkristK 9 (1933). jfr BOK-, NOT-, PAPPERS-, PAPYRUS-, PERGAMENT(S)-RULLE m. fl. samt PERGAMENT(S)-RULLA. särsk.
α) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om förseglat (urspr. sammanrullat) konvolut som innehåller riksdagsmans l. utskotts motivering till anmärkning mot statsråd o. som enligt riksdagsordningens bestämmelser skall åtfölja remissen i ärendet till konstitutionsutskottet. I Bondeståndet inlemnade i Dec. (1856) Mengel en förseglad rulle, innehållande anmärkning emot Chefen för landtförsvaret. Hellberg Samtida 8: 149 (1872). jfr Hamilton Dagb. 2: 270 (1918; angivet ss. använt i riddarhuset under ståndsriksdagarnas tid).
β) oeg. l. bildl. (jfr α, γ); särsk. med syftning på den antika litteraturen. Denna smak (för den klassiska litteraturen, som J. Wingård förvärvat i ungdomen) förblef lefnadens, och de ålderdomens rullar, som uppvecklats af gossens nattliga flit, dröjde sene älsklingar i gubbens darrande hand. Wingård 2: 154 (1819).
γ) (†) i uttr. bryta rullen, ss. beteckning för att ngn ss. sekreterare öppnar protokollsbok l. dyl. vid sammanträde? Då .. (sekreteraren i Harmoniska sällskapet) Karström ej lärer väntas till staden förrän nästa Fredag, får jag be Hr. Kongl. Sekreteraren hafva godheten bryta rullen och förrätta Sekreterare-tjensten. Beskow (1839) i 3SAH LIX. 3: 237.
b) om (vanl. spunnen, ofta äv. flätad) tobak som rullats ihop i form av en rulle (i ovan under huvudmomentet angiven bet.), numera vanl. använd ss. tuggtobak. En rulla Tabaak. Stiernhielm Herc. 45 (1648, 1668). Den prässade Tobak, skal .. förseglas med Packhus och Accis-Sigillen, och då Kistan sedan uptages i Stapel-Städerne, i minut at försäljas, stämples straxt hvar Rulla af Accis-Betienterne. PH 1: 321 (1722). Tillverkningen af röktobak sker på det sätt, att tobaksbladen, eller rullarne, fuktas med vatten .. och sönderskäras sedan uti en skärlåda. Almström KemTekn. 2: 289 (1845). LitTobakslex. 13 (1956). jfr PIKANELL-, TOBAKS-RULLE.
c) om skiva av kött l. fisk o. dyl. l. om utkavlad (o. med olika tillsatser bestruken l. beströdd) deg l. om karamellmassa o. d. som rullats ihop i form av en rulle (i ovan under huvudmomentet angiven bet.); jfr RULAD 1. Bestryk en gryta med kalt smör och lägg rullarna (av oxkött) deruti. Warg 78 (1755). Grafström Kond. 54 (1892; av karamellmassa). (Varje sill rullas) ihop till en rulle. .. Sedan nedläggas rullorna i en kruka. Montell Frun 26 (1898). Rulla ihop kakan på längden. Skär rullen i jämna bitar och ställ dessa .. i formen. StKokb. 34 (1940; vid tillredning av butterkaka). jfr DEVIS-, SILL-RULLE.
d) (†) på klädesplagg: rulå. KonstNyhMag. 1: 40 (1819). Klädning .. garnerad med sidensarsblad och rullar. MagKonst 1823, s. 8; möjl. ssg. jfr SIDENSARS-RULLE.
e) (rull) [jfr motsv. anv. av ä. fr. rouleau] (†) = RULL-SNÄCKA. Retzius Djurr. 111 (1772). Heinrich (1814, 1828).
f) (mera tillf.) rullformigt ornament; jfr a o. PERGAMENTSRULLE-ORNAMENT, RULL-VÄRK, sbst.1 MeddSlöjdF 1889, s. 56.
g) i utvidgad anv. (jfr 3 a α), övergående i 4, om samling av mynt (l. andra runda skivformiga föremål, t. ex. chokladbitar) som lagts med flatsidorna mot varandra o. som sammanhållas i form av en cylinder av ett omslag av papper l. tyg o. d.; jfr RULÅ. (Vid) Ölandsfyndet 1779, .. (såg) man tydeligen .. penningarne i form af rulle (en rouleau) nedsatte, samt med sten betäckte. 2VittAH 1: 120 (1786, 1789). En rulle med penningar, dukater. Lindfors (1824). En rulle silvermynt. Östergren (1936).
h) bildl.; i ssgn TIDE-RULLE.
4) i utvidgad anv. av 1 o. 3 (jfr 3 a α, g), med tanke företrädesvis l. enbart på föremålets form (stundom med inbegrepp av att formen erhållits gm rullning av en formbar massa o. d.): mer l. mindre vals- l. cylinderformigt föremål; förr äv. (geom.): cylinder (se d. o. 1 a). Swedenborg Reg. 102 (1718; om cylinder). (Vax, asfalt, mastix o. kolofonium till etsgrund) utgjutas uti ljumt vatten att formeras till en liten rulla. Rinman JärnH 817 (1782). Man tager .. (vid ältningen) ett stycke smör, så stort som flata handen .., och trycker detsamma med flata handen, hvarefter denna ”rulle” ställes på ända och hoptryckes. Grotenfelt Mejerih. 106 (1881). När .. (sjukvårdshunden) finner en sårad, griper han (den i halsbandet fästa) rullen (av läder) mellan tänderna och återvänder så till föraren, därmed visande att han gjort sitt fynd. Edström Hund. 121 (1948). — jfr PLÅSTER-, SEN-RULLE. — särsk.
b) (i fackspr.) om avgränsat, mer l. mindre valsformigt parti mellan ytter- o. innerlår på nötkropp; jfr RULAD 1 slutet. Man bör .. komma ihåg att dela av ytterlåret från själva rullen, enär denna är betydligt hårdare i köttet än vad ytterlåret är. BokKött 285 (1953). 2SvUppslB 26: 632, Pl. (1953). jfr SALT-RULLE.
c) (i vissa trakter) byggn. cylinderformigt (trä)ämbar för murbruk l. betong. Hesselman HusbyggSthm 15 (1941; om ä. förh.).
Anm. Hos Schroderus Dict. 12 (c. 1635) anföres ordet på följande sätt: (Sv.) Rulla .. (t.) Schwengel. (lat.) Vectis. (gr.) ἒμβολον. ἐπιβλὴς. Detta skulle innebära att ordet i ä. tid haft bet.: handspak (för baxning) l. bom för dörr o. d., men då Schroderus samtidigt hänvisar till sitt Lex. 34 (1637), där ordet anföres i bet. 1 ovan, o. då Schroderus i Comenius 534 (1639) använder ordet i bet. 1 ovan, är det sannolikt att de i Dict. 12 (c. 1635) givna översättningarna tillkommit av misstag.
(1) -AXEL. (mera tillf.) en rulles axel (se axel, sbst.1 2, 5). IdrFinl. 2: 138 (1905; på rulle till metspö). —
(1; jfr anm. ovan) -BACK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2829), r. l. m. tekn. rullformig spännback i rullchuck. TNCPubl. 16: 94 (1949). —
(1 a, 3; jfr anm. ovan) -BAND, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2830). (rull- 1576—1807. rulle- 1577—1667) [jfr t. rollenband] (numera knappast br.) band (se band, sbst.1 29) som hoprullats (o. föres i handeln) i form av en rulle; förr äv. om hoprullad binda för förbindning av sår o. d. (jfr rull-binda). TullbSthm 11/7 1576. Rulle band till Saall giord(er) — 15 skiffwer. Därs. 13/6 1582. De enkla rullbanden .. ombindas där fracturen är, i 3 omgångar. Martin Bensj. 23 (1782). Möller (1807). —
(1, 4) -BEN. (rull- 1859 osv. rulle- 1821) [jfr d. rulleben, t. rollenbein] anat. i hasled: ben som ledar mot skankbenet medelst två på framsidan befintliga, valsformiga, med broskbeklädda ledytor försedda bildningar. Bure Häst. 9 (1821). SvUppslB (1935). —
(1) -BESLAG. (rull- 1921 osv. rulle- c. 1695)
2) [jfr anm. ovan] (i fackspr.) beslag vari rulle l. (allmännare) kula l. kullager o. d. är fäst o. som är avsett att möjliggöra ngts förflyttning gm rullning. Bildmark Entrepr. 154 (1921). Rullbeslag med rulle. HantvB I. 2: 283 (1934). Därs. 6: 225 (1938). —
(1; jfr anm. ovan) -BIG-MASKIN ~bi1g-. [senare leden är bigmaskin, maskin för bockning av (åstadkommande av anvisningar för böjning i) papp(er) l. kartong o. d., efter t. biegemaschine, till biegen (se böja, v.). — Jfr -bigning] tekn. maskin för rillning av papp o. d., vari pappen osv. bearbetas mellan en roterande trissa o. en med urtag försedd roterande vals. GrafUppslB 703 (1951). —
(1; jfr anm. ovan) -BIGNING ~bi2gniŋ, r.; best. -en. [senare leden vbalsbst. till biga, bocka (åstadkomma anvisningar för böjning i) papp(er) l. kartong o. d., av t. biegen (se böja, v.). — Jfr -big-maskin] tekn. rillning av papp o. d. i rullbigmaskin. GrafUppslB 47 (1951). —
(3) -BILJETT. [jfr d. rullebillet] (i fackspr.) om var o. en av ett antal biljetter (se biljett 3) som framställts i form av en sammanhängande rulle (från vilken de särskilda biljetterna avrivas); anträffat bl. i pl. NordBoktrK 1906, s. 327. —
(3) -BLOCK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2831) för (tillfälliga) anteckningar avsedd anordning bestående av en stomme av plåt med en ss. underlag vid skrivning tjänande skiva o. en pappersrulle från vilken papperet med hjälp av en mekanism kan efter behov frammatas över skivan (o. efter användning bortrivas); jfr block 6 a. Rullblock för anteckningar. Furuskog VLand 265 (1943). —
(3) -BLY. (rull- 1780 osv. rulle- 1540—1845, 1943 (om ä. förh.)) [jfr t. roll(en)blei, eng. roll-lead]
1) (i sht i fackspr.) bly i form av hoprullad plåt (l. remsa l. remsor av sådan plåt); bly från sådan rulle; förr äv. i utvidgad anv. (jfr 2), om bly i form av icke hoprullad, gjuten (o. utvalsad) plåt; jfr tackbly. Rulle bly Till Skepsbehoff Guttidt h(er) J Stockholm. VaruhusR 1540. Rullbly är förträffeligt til tak-täckning, då den ena rullan bör falsas vid den andra. Fischerström 2: 186 (1780). Rullbly .. kallas de gjutne blyplåtarne, hvilka man brukar, antingen sådane, som de gjutas på blybordet, eller som i hopa rulladt eller styckadt kommer i handeln. Synnerberg (1815). SvFiskelex. (1955; för användning ss. sänken på metrevar l. draglinor).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) i utvidgad anv. (jfr 1), om rent, metalliskt bly. Möller (1790). Meurman (1847). —
(3) -BLÄCK. [jfr t. roll(en)blech] (†) tunt mässingsbläck använt till plattor under huvudet på mässingsnubb av små dimensioner (o. fört i handeln i form av rullar; jfr -mässing). Synnerberg (1815). —
(3) -BOCK ~bok2, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2831), r.; best. -en; l. -BOX ~bok2s l. ~bωk2s, sbst. (-bock 1913. -box 1911—1916) [jfr d. rullebuk, rullebok, t. rollbook; av eng. rollbook(s), till book(s), (olika slag av) finare, glest vävt bomullstyg, sannol. elliptiskt för bookmuslin(s), (olika slag av) fint muslin, urspr. salufört hoplagt i bokliknande form, till book, bok (se bok, sbst.2)] (numera knappast br.) textil. ett slags glest vävt, starkt appreterat bomullstyg; jfr kanfas 2. TLev. 1911, nr 2, s. 1. Rullbock grå, styf 75. cm. bred. Därs. 1913, nr 7, s. 3. KalSvVaror 682 (1916). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -BOCKNINGSMASKIN~1002 l. ~0102, äv. ~2001. tekn. för bockning av plåt avsedd maskin vari plåten bockas av en roterande, med längsgående vinkel- l. T-järn försedd vals. HbVerkstTekn. 2: 172 (1944). —
(1 a) -BORR. [jfr d. rullebor, t. rollenbohrer] (i fackspr., i sht förr) drillborr med rulle o. drillbåge. 2NF 3: 1216 (1905). —
(1—4) -BREDD, r. l. f. rulles bredd; särsk. till 3, om bredd av pappersrulle. NordBoktrK 1909, s. 368. —
-BROMS, r. l. m. tekn.
1) (†) till 1: broms (se broms, sbst.2 2) vars värksamma del utgöres av en roterande rulle som kan pressas mot ett hjul o. d. Östberg Vel. 44 (1894). TT 1897, Allm. s. 375 (på cykel).
2) till 3: broms (se broms, sbst.2 2) som värkar på pappersrulle för reglering av spänningen i pappersbanan vid tryckning. GrafUppslB 687 (1951). —
(1) -BUREN, p. adj. tekn. (upp)buren av rullar (som åstadkomma en roterande rörelse hos det som uppbäres). Rullburen trumma (för barkning av massaved). TNCPubl. 29: 14 (1958). —
(1—4) -BYTE. utbyte l. ombyte av rulle; jfr byte 6. SignIArm. 1938, s. 126 (i fråga om rullar med telefontråd vid linjebyggnad). —
(3 a; jfr anm. sp. 2859) -BÅG ~bå2g, n.; best. -et. [senare leden är båg, bluff, fusk, av sv. slang båg, fusk, bedrägeri, lögn, till båga, bluffa, fuska, smita från betalning, sannol. etymologiskt identiskt med sv. dial. båga, flöda över, skryta, ljuga (se EAbrahamson i SagSed 1955, s. 17 ff.)] (vard., numera föga br.) koll.: till små rullar hoprullade papper med koncentrerade anteckningar avsedda att användas ss. otillåtet hjälpmedel vid skrivningar o. dyl. l. avsedda för tentamensläsning. Dædalus 1952, s. 24 (om ä. förh.). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -BÄDD. (i fackspr.) bädd (se d. o. 5) av rullar varpå fartyg drages över land; äv. om rullbana för transport av gods. TeknOrdb. 10 (1940). SvFl. 1941, s. 119. —
(1 a; jfr anm. sp. 2859) -BÄNK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2834). [jfr holl. rolbank (i bet. 2), t. rollenbank (i bet. 3), rollbank (i bet. 2)]
1) repslag. av repslagare vid slagning av grövre trossar i sht förr använd bänk (se d. o. V) bestående av en bock som på översidan är försedd med ett antal rörliga, vertikalt ställda rullar mellan vilka dukterna löpa. Rig 1937, s. 140.
2) [jfr motsv. anv. i holl. samt av t. rollbank] (†) bänk (se d. o. V) med vridbar rulle varöver man låter tåg löpa vid halning l. firning (för att undvika skamfilning); jfr -stötta. Röding 1: 248 (1794). Uggla Sjölex. 864 (1876).
3) (numera mindre br.) tekn. vid tråddragning använd bänk (se d. o. V) med dragskiva anbragt mellan en haspel för trådämnet o. en trumma (rulle) varpå den dragna tråden upplindas, dragbänk. Almroth Karmarsch 230 (1838). TeknOrdb. 998 (1951). —
(1) -CHUCK ~ʃuk2, r.; best. -en; pl. -ar. [senare leden av eng. chuck, sannol. sidoform till chock, träkloss, kil m. m., i ä. eng. äv.: chuck, sannol. av ffr. choque, chouque, çouche, suche, soche m. m., stubbe m. m. (fr. souche, stubbe m. m., chouque, eselhuvud), av ovisst urspr.] tekn. chuck (dvs. självcentrerande anordning för inspänning av arbetsstycken o. d. i värktygsmaskiner, t. ex. i svarv) med spännbackar i form av rullar. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 12. —
(1) -CYKEL. sport. o. gymn. för träning l. motion använd cykel vars bakhjul är upplyft o. anbragt i en ställning, så att det vid trampning roterar mot rullar (varigm muskelarbetets intensitet kan bestämmas). IdrBl. 1935, nr 8, s. 6. —
(3; jfr anm. sp. 2859) -DAMAST. [jfr t. rolldamast] (†) ostindisk (i rullar saluförd) damast. Almström Handelsv. 493 (1845). Nisbeth 349 (1867). —
(1—4) -DIAMETER. rulles diameter; särsk. till 3, om pappersrulles diameter. Östergren (1936). TNCPubl. 29: 64 (1958). —
(3; jfr anm. sp. 2859) -DOK. (rull- 1573. rulle- 1566) [jfr den etymologiska avdelningen under -duk] (†) = -duk 2. TullbSthm 16/6 1566. Därs. 28/6 1573. —
(1, 3) -DRIV-ANORDNING. tekn. särsk. till 3, om anordning avsedd för åstadkommande av jämn rotation hos pappersrullen o. reglering av spänningen i pappersbanan vid tryckning o. bestående av en l. flera remmar av gummi som ligga an mot papperet jämte automatiskt reglerande bandbromsar. GrafUppslB 688 (1951). —
(jfr anm. sp. 2859) -DUK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2834). (rull- 1560—1681. rulle- 1558—1748) [jfr ä. d. ruldug (i bet. 2), mlt. rulledōk (i bet. 2), holl. roldock (i bet. 1, 2), t. rolltuch (i bet. 1, 2); jfr -dok o. rull-duk, sbst.1] (†)
1) till 1, 2 b: mangelduk; jfr rulla, v. 3 a β. Groff Wäff .. till Rulldukar i fateburen. KlädkamRSthm 1663, s. 357. Rullduukar på Manglen. Därs. 1666, s. 78. HdlÅgerupArk. 1748.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., mlt., holl. o. t.] till 3: ett slags (i rullar salufört) tyg (av linne); (rullat) stycke av sådant tyg. Rulleduck — 8 st(ycke)r. TullbSthm 4/11 1558. Rulleduch Grå — 228 1/2 aln(a)r. KlädkamRSthm 1560 A, s. 4 b. Därs. 1613 A, s. 21 a. jfr: Skotz kersij rulduk — 10 st(ycke)r. TullbSthm 18/6 1578; jfr kersej. —
(1) -ELEKTROD. [jfr t. rollenelektrode, eng. roller electrode] tekn. var o. en av två rullformiga, roterande elektroder mellan vilka arbetsstycket matas fram vid rullsvetsning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 620. —
(1 a, 3) -FILM. [jfr t. rollfilm, eng. roll film] fotogr. fotografisk l. kinematografisk film framställd i form av ett band som upprullas på en rulle l. spole; ofta koll. l. ss. ämnesnamn; jfr plan-film. Roosval Schmidt 190 (1896). FysT 1925, s. 79. Rullfilmen .. är amatörfotografernas viktigaste negativmaterial. 2SvUppslB 9: 538 (1948).
Ssgr (fotogr.): rullfilms-, äv. (numera mindre br.) rullfilm-kamera. (-film- 1910. -films- 1918 osv.) [jfr t. rollfilmkamera, eng. roll-film camera] kamera avsedd för rullfilm. Malmberg David 6 (1910).
(1; jfr anm. sp. 2859) -FLÄNS-MASKIN. tekn. maskin för bockning av livet på profiljärn i längdriktningen varvid järnet bearbetas mellan två par rullar av vilka det ena är lagrat i ett vridbart ringlager, skevningsmaskin. SvIndLex. 1: 16 (1948). —
(3; jfr anm. sp. 2859) -FOLIE. (i fackspr.) bladmetall anbragt på pergamynpapper o. hoprullad till en rulle l. rullar; jfr -guld. GrafUppslB 703 (1951). —
(1, 3, 4) -FORM. jfr form I 1. Ekbohrn 2: 229 (1904). Försändelser i rullform, innehållande kartor. Döss o. Lannge 420 (1915). —
(3 a) -FORMAT. (föga br.) i uttr. i rullformat, i form av en (bok)rulle. En papyrushandskrift i rullformat. SDS 1904, nr 317, s. 2. —
(1, 3, 4) -FORMIG. [jfr t. rollenförmig] som har form av l. till formen liknar en rulle. Oldendorp 1: 136 (1786; om snäckor). (Överarmsbenet) har en rullformig ledyta för armbågsbenet. Svenson Sinnessj. 9 (1907). —
(1) -FÖRSÄNKARE, r. l. m. urmak. försänkare försedd med en i spetsen anbragt vridbar trissa (rulle) o. avsedd för slipning o. utvidgning av finare hål o. öppningar. KatalRättTid 1955, s. 65. —
(3; jfr anm. sp. 2859) -GULD. (rull- 1859 osv. rulle- 1543—1640) [jfr mlt. rullegolt, t. rollengold, eng. roll gold] guldtråd l. guldlan (upplindad på rulle l. rullar l. spole l. spolar); numera bl. (i fackspr.) om bladguld anbragt på pergamyn l. cellofan o. hoprullat till en rulle l. rullar (jfr -folie). Rullegull .. 2 pipor. HH 1: 25 (1543). Hatte band aff rulle gull. TullbSthm 23/9 1583. Then andra (mässhaken) weffuen m(edh) rulle gull. InventVika 1583. Hufvudregeln vid guldbroderi blifver alltid, att köpa den bästa qvalitet rullguld. JournD 1859, s. 117. GrafUppslB 703 (1951). jfr (†, i utvidgad anv., om silvertråd?): Eth kalkekläde medh rulleguld af sölf om kringh, sampt 4 gulWippor. InventHuseby 10/3 1606.
Ssgr (†): rullgulds-band. band förfärdigat av l. broderat med guldtråd. KlädkamRSthm 1593 D, s. 14 b (: Rullegulzbond).
-hattband. hattband förfärdigat av l. broderat med guldtråd. TullbSthm 2/8 1583 (: Rulle gulss hatte band). Därs. 21/10 (: Rulle guls hatteband).
-passement. (-guld-) passement av guldtråd. Forssell Hist. II. 1: 15 (i handl. fr. c. 1560: Pasement .. Rulle-Gull-). KlädkamRSthm 1593 D, s. 25 b (: Rullegulpossement). —
(1 a; jfr anm. sp. 2859) -HANDDUK~02, äv. ~20. handduk som i form av ett ändlöst band löper (l. är avsedd att anbringas) kring en vid vägg l. dyl. fäst rulle. STSD(A) 1933, nr 274 B, s. 14. —
(1 a) -HANDTAG~02, äv. ~20. handtag varmed rulle vevas runt; (handtag på) rullvev (se -vev). TLev. 1913, nr 15, s. 1. Hammarström Sportfiske 85 (1925; till revrulle). —
(1 a) -HASPEL. (i fackspr.) redskap avsett att anbringa härva på vid haspling o. försett med två rullar, av vilka den ena är flyttbar, så att avståndet mellan rullarna kan anpassas efter härvans storlek. SvIndLex. 1: 391 (1948). —
(1 a, 3) -HISS. (i fackspr.) hiss för upphissning av pappersrullar till tryckvärk i rotationspress. GrafUppslB 683 (1951). —
(4) -HUVA. (†) kuddvar till valsformig kudde; jfr huva, sbst.1 2 h. Lärfft till swep Lackan och Rullhuffuan och örnegåtte 5 alnar. BoupptSthm 1671, s. 62, Bil. (1668). Därs. 1672, s. 138 a. jfr: 1. Hollandz Lärftz rullhufwa. Därs. 1667, s. 888. —
(1, 1 a) -HÅLLARE, r. l. m. hållare (se d. o. 3) för rulle l. rullar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 485 (för rulle i nitmaskin). Dædalus 1954, Annons. s. 27 (för rullar i rullager). —
(1 a; jfr anm. sp. 2859) -HÄCK. textil. vid varpning använt rullställ för garn; jfr -ställning o. häck, sbst.3 h. PrelTextilteknOrdl. 115 (1957). —
-JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2837).
1) (utom i vissa trakter bl. mera tillf.) till 1: stöd l. hållare av järn för rulle l. rullar. Arwidsson Strömm. 17 (1913; till rullar för uppdragande av skötar o. d.; från Hälsingl.).
2) (†) till 3?: (tunt) järnbläck som fördes i handeln hoprullat till rullar?; jfr -bläck, -mässing. (Sv.) Rulljern. (t.) Rolleneisen. Nemnich Waarenlex. 103 (1797). —
(2 b; jfr anm. sp. 2859) -KAMMARE. (rull- 1743—1799. rulle- 1723—1824) [jfr d. rullekammer, t. rollkammer] (†) mangelbod. Fatab. 1932, s. 92 (1723). MeddNordM 1897, s. 74 (1824). —
(1) -KANT, r. l. m. kant på en rulle; särsk. (i fackspr.) om uppstående kant l. ägg på linjerulle. 2NF 37: 226 (1924). —
(1 a, 3) -KASSETT. [jfr t. rollkassette] fotogr. kassett för rullfilm. FotogrT 1890, nr 4, s. III. —
(1; jfr anm. sp. 2859) -KEDJA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2837), r. l. f. [jfr t. rollenkette, eng. roller chain, fr. chaîne à rouleaux] tekn. kedja bestående av lameller förenade med bultar över vilka rörliga stålhylsor äro påträdda; motsatt: blockkedja. Östberg Vel. 37 (1894). —
(1) -KLOSS, r. l. m. (mera tillf.) träkloss utgörande stöd l. hållare för rulle; jfr -järn 1. Arwidsson Strömm. 17 (1913; till rullar för uppdragande av skötar o. d.; från Hälsingl.). —
(1) -KLYKA. (i fackspr.) klyka vari en rulle är fäst. Hvarje balk (i kursören) har i båda ändarna en rullklyka. UFlott. 3: Bih. 71 (1906). —
(1 a; jfr anm. sp. 2859) -KLYS. [jfr t. rollklüse] sjöt. klys försett med rulle l. rullar varöver kätting l. tross kan löpa. Auerbach (1913). TySvOrdb. 1956 (1932). —
(1, 4; jfr anm. sp. 2859) -KNÖL, r. l. m. (†) hos häst: vart o. ett av de rullformiga utskott på lårbenets nedre del som leda mot skankbenet, kondyl. ARetzius hos Billing Hipp. 51 (1836). —
(1) -KONST. (rull- 1684. rulle- 1664—1684) (†) vid gruva: (kortare, från en större konstgång utgående) stånggång i vilken stängerna vilade på rullar. NoraskogArk. 4: 57 (i handl. fr. 1664). Johansson Noraskog 3: 91 (i handl. fr. 1684). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -KONTAKT. [jfr t. rollenkontakt, eng. roller contact] el.-tekn. elektrisk kontakt åstadkommen medelst en roterande rulle av metall; ofta konkret, om strömavtagare o. d. utformad på sådant sätt; jfr glid-, släp-kontakt. TT 1890, s. 239 (konkret). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -KONTAKT-LEDNING, äv. -KONTAKTS-LEDNING. el.-tekn. kontaktledning varifrån ström uttages medelst rullkontakt. TT 1899, Allm. s. 275. —
(1) -KRANS, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2838). tekn. av rullhållare sammanhållen krans av rullar i rullager; jfr -krona. BonnierKL 6: 1473 (1926). —
(1) -KRONA. (mindre br.) tekn. kronliknande del (hållare) vari rullarna i ett rullager äro inlagrade; jfr -krans. TT 1903, M. s. 87. —
(1; jfr anm. sp. 2859) -KÄTTING. (numera bl. mera tillf.) tekn. jfr -kedja. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 328. —
(1) -LAGER. [jfr t. rollenlager (i bet. 1 o. 2), eng. roller bearing (i bet. 1 o. 2), roller bearings, pl. (i bet. 2)] tekn.
1) anordning bestående av en l. (vanl.) flera rullar varpå ngt vilar antingen (mer l. mindre) orörligt l. (vanl.) på sådant sätt, att det kan förflyttas l. förskjuta sig i (våg)planet (utan rotation) på de roterande rullarna; jfr rull-bana o. lager, sbst.3 1, 3. TT 1884, s. 105. Vid rullager med flera än två rullar (i broar) antages upplagstrycket fördelat lika på alla rullarna. SFS 1919, s. 366. (Bilen) är på vardera sidan försedd med tre skjutbara dörrar, löpande på ljudlösa rullager. SvD(A) 1921, nr 311, s. 11.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] lager (se lager, sbst.3 4) i vilket den rörliga delen (axeln o. d.) för minskande av friktionen rör sig mot ett antal roterande rullar (motsatt: kullager); äv. [jfr anm. sp. 2859] (föga br.) allmännare: rullningslager (motsatt: glidlager). Vi dela lagren (på cyklar) i tre klasser, nämligen: vanliga lager, rullager och kullager. Balck Idr. 2: 407 (1887). Rull-lager uppdelas i kul-lager och rull-lager, de senare benämningarna härledda av formen (kulor och rullar). SvUppslB 16: 700 (1933). Sfäriska rullager, cylindriska rullager, koniska rullager. SvIndustri 195 (1935).
Ssgr (till -lager 2; tekn.): rullager-bana, r. l. f. om var o. en av de båda stålringar mellan vilka rullarna i ett rullager rotera. Nerén (1930).
(1) -LAGRING. tekn. lagring i rullager; stundom äv. konkretare, övergående i bet.: (axel med tillhörande) rullager (jfr lagra, v.2 4 a slutet). Hjulen kunna äfven erhållas med rullagring i nafven. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 37. TT 1943, Allm. s. 288 (abstr.). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -LAVETT. (förr) sjömil. lavett vilande på rullar; jfr rulle-raperd o. fyra-rulla-låda. HH 24: 158 (1710). —
(1) -LIKRIKTARE~0200. el.-tekn. likriktare bestående av två i segment med isolerade mellanbitar uppdelade ringar på vilkas inre l. yttre sidor kontaktrullar (dvs. rullar som bilda elektrisk kontakt) rotera. TT 1956, s. 831. —
(1 a; jfr anm. sp. 2859) -LINA. (i fackspr.) över en rulle löpande lina medelst vilken rullen kan bringas i rotation. SohlmanSjölex. 646 (1955). —
(1) -LINJAL. (i fackspr.) parallellinjal försedd med små rullar tjänande att underlätta förflyttning av linjalen i dess tvärriktning (vid uppdragning av parallella linjer). BoupptVäxjö 1886. —
(3; jfr anm. sp. 2859) -LOCK, r. l. m. (mera tillf.) rullformig hårlock. Grått hår i en lång rull-lock vid vard(era) tinningen. Kjellin Troili 2: 241 (1917; i beskrivning av porträtt från 1873). —
(1) -LÅDA, r. l. f. (förr) sjöt. för förvaring av ankarkätting o. d. avsedd låda vilande på rullar; jfr -lavett o. fyra-rulla-låda. Gosselman SNAmer. 2: 113 (1833). —
(1) -LÅS. (i fackspr.) lås vari en i låsbläckets öppning insatt rulle tjänstgör ss. kolv; jfr kul-lås. TT 1898, Allm. s. 19. —
(3) -LÄGE. (mera tillf.) på transportvagn o. d.: anordning (urtagning l. dyl.) för placerande av rulle l. rullar (av papper o. d.); jfr läge 9. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 78. —
(3) -MASSA, r. l. f. tekn. vid pappersmassetillvärkning: våtmassa upptagen i form av rullar. TNCPubl. 29: 31 (1958). —
(3) -MÄSSING. (rull- 1756 osv. rulla- 1548. rulle- 1548—1638) [jfr d. rullemessing, t. rollmessing] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) mässing i form av tunt bläck fört i handeln hoprullat till rullar (med den blanka sidan inåt); mässing från sådan rulle; jfr -bläck o. latun, blank-latun. TullbSthm 16/8 1548. UB 4: 224 (1873). SvFolket 4: 287 (1939; om förh. 1635). —
(2; jfr anm. sp. 2859) -MÖNSTER. (i sht i fackspr.) särsk.: mönster (se mönster, sbst.3 5) som åstadkommits medelst en rulle (t. ex. på läder medelst chagrinrulle). Hirsch LbGarfv. 226 (1898). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -NITMASKIN~002, äv. ~200. tekn. nitmaskin avsedd för nitning av tunnare plåt o. försedd med stamp med två rörliga trissor (rullar) som forma nitskallen vid nitningen. SvIndLex. 1: 203 (1948). —
(1 a) -NÅL. (i sht förr) bärgv. nål (se d. o. 2 d) till rulle (för gruvlina). JernkA 1833, s. 599. —
(1—4) -OMBYTE~020. jfr -byte. NordBoktrK 1916, s. 149 (om ombyte av pappersrullar vid tryckpress). —
(3) -PAPPER. [jfr t. rollenpapier] papper (som föres i handeln) hoprullat till rullar. TT 1892, s. 112. —
(3) -PARTI. tekn. om det parti av en upptagningsmaskin som upptar rullmassa. TNCPubl. 29: 31 (1958). —
(1) -PICK-UP. el.-tekn. pick-up försedd med en liten rulle som, då tonarmen sänkt sig mot grammofonskivan i dennas centrum, kommer att uppbära pick-upen o. sedan gm skivans rotation rullar ut mot periferien o. passerar skivans kant, varvid nålen automatiskt anbringas i ingångsspåret (skivans från periferien ingående spår). DN(B) 1956, nr 244, s. 20. —
(1; jfr anm. sp. 2859) -PINCETT. [jfr t. rollpinzette] med. pincett vars skänklar i spetsarna äro försedda med små rullar mellan vilka ögonlocket kan pressas för avlägsnande av trakomkorn, trakompincett. Wernstedt (1951). —
(1) -PRESS, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2841). (förr) tekn. för litografiskt tryck använd press vari den litografiska stenen på ett rörligt underlag med hjälp av en rem lagd kring en med korshaspel försedd, vridbar vals fördes fram under den fasta tryckplattan (tryckskenan) o. därvid passerade över en vridbar cylinder (rulle) som upptog trycket från tryckplattan, stjärnpress. UB 1: 656 (1873). 2UB 10: 304 (1907). —
(1 a, 3) -RAM, r. l. m. (numera bl. tillf.) ram (se ram, sbst.1 3) vari l. varpå rulle l. rullar anbringas; särsk. (förr) om ram för rullar vid repslagning. UB 6: 414 (1874; vid repslagning). —
-RAPERD, se C. —
(1; jfr anm. sp. 2859) -RIKTMASKIN~002, äv. ~200. [jfr t. rollenrichtmaschine] tekn. riktmaskin (för rör, stänger l. plåt) vari godset riktas mellan rader av rullar l. valsar. SvIndLex. 1: 233 (1948). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -RIKTVÄRK~02, äv. ~20. tekn. riktmaskin (riktvärk) vari plåt riktas mellan två serier av valsar placerade så, att valsarna i den övre serien ligga över mellanrummet mellan valsarna i den nedre. HbVerkstTekn. 2: 170 (1944). —
(1) -RING. ring l. krans bestående av l. försedd med rullar (jfr -krans); särsk. (förr) sjömil. om ringformig uppbyggnad (av plåt) kring kanontorn på l. i höjd med (övre) däck, på insidan försedd med ett antal vertikalt ställda, mot tornkonen rullande rullar o. avsedd att tjäna ss. stöttning för kanontornet i sidled. UFlott. 3: 145 (1906). Stenfelt 440 (1920). —
(1) -SATS. sats l. uppsättning av rullar (t. ex. rullhjul till möbel). HufvudkatalSonesson 1920, 7: 106. —
(1; jfr anm. sp. 2859) -SAX. [jfr t. rollenschere] tekn. för klippning av plåt o. d. avsedd (numera maskindriven) sax vars skärande delar utgöras av två med skarp kant försedda rullar l. skivor som något skjuta förbi varandra (jfr rund-sax); äv. om maskindriven sax för skärning av papper(sbanor) o. d. medelst skärtrissor. Almroth Karmarsch 281 (1839). GrafUppslB 704 (1951). 2SvUppslB 22: 1219 (1952). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -SCHABER. tekn. i pappersmaskin: schaber (maskindel som avlägsnar pappersbanan från en vals) i form av en rulle. TT 1902, M. s. 44. —
(1 a) -SILKE. (i fackspr.) silke som föres i handeln upprullat på papprullar. Berg Handarb. 6 (1873). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -SKIDA, r. l. f. sport. skida som löper på rullar l. små hjul o. är avsedd att användas vid träning på bar mark för skidåkning. DN(B) 1957, nr 304, s. 18. —
(1 a) -SKIVA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2843), r. l. f. (mera tillf.) skiva som bildar uppstående kant på en rulle (t. ex. en revrulle). Hammarström Sportfiske 161 (1925). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -SKRIDSKO. [jfr t. rollschlittschuh, eng. roller-skate, fr. patin à roulettes] anordning för förflyttning, konstruerad ss. en skridsko, men försedd med tre l. (vanl.) fyra rullar i st. f. stålskena o. avsedd att användas för (nöjes)-åkning på plan mark l. på golv o. d. Åka rullskridsko(r). WoL 1179 (1889). På Berlins gator ser man nu för tiden elektriska rullskridskor. Östergren (cit. fr. 1920). På den asfalterade körbanan .. åkte mera försigkomna barn på rullskridskor. Stiernstedt Bank. 118 (1947).
Ssgr: rullskridsko-bana, r. l. f. bana av trä l. asfalt l. cement o. d. för rullskridskoåkning. WoL 1301 (1889).
-förbund. jfr förbund 6 b. Internationella rullskridskoförbundet .. bildades 1924. 2SvUppslB 24: 674 (1952).
-hockey. sport. hockey som spelas av sjumannalag på rullskridskor efter regler som i stort sett överensstämma med ishockeyns. NFSportlex. 5: 1286 (1943).
(1; jfr anm. sp. 2859) -SKYTTEL. textil. vävskyttel (särsk. i vävstol med ryckvärk) som på undersidan är försedd med rullar o. som rullas genom skälet. 2UB 8: 286 (1900). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -SKÄRNING. (i fackspr.) skärning (av papper l. plåt o. d.) med rullsax. GrafUppslB 704 (1951). —
(1) -SMÖRJNING. [jfr d. rullesmøring] tekn. smörjning av maskindel, åstadkommen gm att en l. flera roterande rullar (smörjrullar) under sin rörelse komma i beröring med o. medföra olja till maskindelen. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 360. —
(3; jfr anm. sp. 2859) -SNÄCKA. [jfr t. roll(en)-schnecke; med tanke på snäckornas skal som se ut att vara hoprullade] (numera bl. tillf.) zool. snäcka tillhörande släktet Voluta Lam., vars arter leva i tropiska hav, vecksnäcka; särsk. om arten Voluta vespertilio Lin. VetAH 1793, s. 106. Rebau NatH 1: 706 (1879; om arten). —
(1 b) -SPEL. (rull- 1711. rulle- 1695) (†) mekaniskt musikinstrument l. spelvärk vars värksamma del utgjordes av en l. flera med stift försedda valsar som vid sin rotation utlöste tonerna. Bilberg MidnSol. Dedik. 2 a (1695). Polhem Brev 64 (1711). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -SPETT. (i fackspr.) tungt stuvarspett med bred spets, försett med rullar som tjäna att minska friktionen mellan spettet o. det gods som stuvas. Varulex. Byggn. 2: 211 (1955). —
(1 a, 3) -SPINDEL, r. l. m. (i sht i fackspr.) spindel varpå en rulle är påsatt l. kan påsättas. Ekenmark Lb. 133 (1847; om spindel för spinnrocksrulle). HantvB I. 7: 159 (1939; för pappersrulle). —
(3 a) -STAV. (mera tillf.) rund stav kring vilken papyrus- l. pergamentsbladen i en skriftrulle upplinda(t)s. Janzon Cat. 1: 12 (1889). —
(1) -STEG. [jfr t. rollenschliesszeug] (i sht förr) boktr. slutsteg som utvidgas med hjälp av en liten, medelst slutnyckel vridbar trissa med urtag svarande mot kuggar i de sneda sidostyckena i slutsteget. HantvB I. 5: 235 (1937). —
(1 a, 3) -STJÄRNA. [jfr t. rollenstern] boktr. apparat avsedd för tillsättning av nya pappersrullar vid rotationspress o. försedd med (vanl. tre) stjärnformigt anordnade hållare för rullarna; jfr -ställ, -vagga. HantvB I. 7: 159 (1939). —
(1 a) -STOL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2845).
1) (†) i uttr. triss- och rullstol, ovanpå vävstol anbragt ställning för de trissor o. rullar över vilka skaftsnörena i harneskrustning löpa. Ekenmark Dräll. 4, 8 (1828).
2) [jfr anm. sp. 2859] (i vissa trakter i folkligt spr. samt kulturhist.) inrättning vari garnrullar (spinnrocksrullar) insättas vid upphärvling av garnet l. vid varpning; jfr -ställ. BoupptVäxjö 1805. Rullstolen hade formen av en liten byggnad, försedd med fönster samt var röd- eller grönmålad. Hembygden(Hfors) 1911, s. 83. Fatab. 1928, s. 190 (vid varpning). Kjellberg Ull 642 (1943). —
(1) -STYRNING. tekn. styrning (av maskindel o. d.) medelst rullar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 113. —
(1) -STÅNG. (förr) bärgv. i pumpvärk för uppfordring av vatten ur gruva: storstång (från dagen ned i gruvan ledande stång) som under sin vertikala l. snett nedåt riktade rörelse ligger an mot ett antal rullar l. hjul o. d. JernkA 1890, s. 336. —
(1 a, 3; jfr anm. sp. 2859) -STÄLL. ställ för rulle l. rullar (av papper l. garn o. d.). SD 1915, nr 212, s. 12 (för toalettpapper). Form 1934, s. 130 (i varpmaskin). Rullställ (till rotationspress) antingen för två rullar (rullvagga) eller för tre (rullstjärna). GrafUppslB 683 (1951). —
(1 a; jfr anm. sp. 2859) -STÄLLNING, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2846). = -ställ; särsk. om vid varpning använt rullställ för garn (jfr -stol 2). RedNordM 1928, s. 14. PrelTextilteknOrdl. 115 (1957). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -STÄMPEL. [jfr t. rollenstempel] i sht kulturhist. o. arkeol. redskap vars värksamma del utgöres av en med graverad dekor försedd trissa som gm att rullas över ngt pressar in dekoren i detta (jfr rulle, sbst.3 2); särsk. om sådant redskap för inpressning av ornament i bokband; äv. om ornament framställt med sådant redskap (jfr rulle, sbst.3 2 d). KyrkohÅ 1910, s. 225 (om ornament). Fornv. 1924, s. 240 (för ornering av lerkärl). SvUppslB 4: 407 (1930; för ornering av bokband).
(1) -STÖD. tekn. stöd (utgörande tillbehör till maskin l. rullbro o. dyl. o.) bestående av l. försett med en (horisontell) vridbar rulle varöver ngt (t. ex. arbetsstycke, brodel) kan förflyttas; jfr -stötta. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 273, 401. —
(1; jfr anm. sp. 2859) -STÖPPLA, -ing. (i fackspr.) med avs. på färg l. föremål o. d.: påstryka medelst rullstöpplare. SvByggkatal. 1955, s. 572. —
(1; jfr anm. sp. 2859) -STÖPPLARE, r. l. m. [jfr eng. stippling roller brush, stipple roller] (i fackspr.) redskap använt för att samtidigt utföra påstrykning av färg o. stöppling o. bestående av en (med tyg klädd) vridbar rulle med tillhörande handtag (jämte behållare för färg o. slang för färgens tillförsel till rullen). GbgMP 1950, nr 201, s. 2. —
(1 a) -STÖTTA, r. l. f. (†) stöd bestående av en vridbar rulle varöver man låter tåg löpa vid halning l. firning (för att undvika skamfilning); jfr -bänk 2, -stöd. Dalin FrSvLex. 2: 540 (1843). Björkman (1889). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -SVETSNING. [jfr t. rollenschweissung] tekn. motståndssvetsning med rullelektroder. Engström TySvTeknOrdb. 346 (1949). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -SVÄLLARE, r. l. m. [jfr t. rollschweller] mus. registersvällare (särsk. av den typ som regeras gm att man med foten vrider en rulle l. vals runt sin axel). Wegelius Musikl. 2: 185 (1889). 2NF 27: 1331 (1918). 2SvUppslB 23: 1035 (1952). —
(1; jfr anm. sp. 2859) -SYSTEM. (mera tillf.) system av rullar för förflyttning av ngt (jfr rull-bana); äv. abstraktare, om system l. metod varvid rullar användas för förflyttning av ngt. Brons rullsystem och vipplager. TT 1894, Byggn. s. 105. För inmatning av stocken i (såg-)ramen och det genomgående blockets mottagning användas dels stockvagnar, .. dels rullsystem. HbSkogstekn. 456 (1922). —
(1) -SÄNKARE, r. l. m. [jfr t. rollensenker] (†) = -försänkare. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 5 (1881). —
(1, 3) -SÄTT, n. (i fackspr.) sats l. uppsättning av rullar (jfr -sats); särsk. till 3, om sats samtidigt gjorda pappersrullar från en rullmaskin. TNCPubl. 29: 63 (1958). —
(1 a) -SÖLJA. (i fackspr.) sölja vari den del av ramen som befinner sig mittemot nålen (tornen) är försedd med en hylsa som roterar, då en rem föres in i söljan. TLev. 1905, nr 41, s. 1. —
(3) -TAL. (rull- 1758. rulla- 1543. rulle- 1543—1544) (†) antal rullar. SkeppsgR 1543 (i fråga om buldan). Den Präss-Tobak, som uti kistor til andra Städer ankommer, och derstädes til Rull-talet stämplas bör. PH 6: 4755 (1758); jfr rulle, sbst.3 3 b. —
(1 a, 3) -TALS. (numera bl. tillf.) särsk.: efter antal rullar, efter pris per rulle. All Tobak bör säljas efter vigten, men ey Rull- och Alnetals. PH 3: 1737 (1741); jfr rulle, sbst.3 3 b. —
(1 a α) -TEN. (i sht i fackspr.) rockten, rullspindel. Nilén AllmogemSörb. 106 (1879). Henriksson Vävn. 99 (1930). —
(3; jfr anm. sp. 2859) -TENN. (rull- 1659 osv. rulle- 1543—1582) [jfr t. rollzinn] (numera bl. tillf.) tenn i form av hoprullad plåt (hoprullade blad); jfr -bly. TullbSthm 10/4 1543. TySvOrdb. 1956 (1932). —
(4) -TIMMER. (mera tillf.) rundtimmer (i kavelbro). Vägen korsar de vattendränkta mossarna på en bädd av rulltimmer. Ymer 1931, s. 8. —
(4) -TJUGA. [sv. dial. rulltjuga] (i vissa trakter) på arbetsvagn: medelst ett gaffelformigt stöd vid bakvagnens bank (se bank, sbst.2) fäst hylsa genom vilken den stång (trumstången) löper som förenar fram- o. bakvagnen, trumma. Juhlin-Dannfelt 423 (1886). —
(3 b; jfr anm. sp. 2859) -TOBAK. (rull- 1707 osv. rulle- 1697) [jfr holl. roltabak, t. roll(en)-tabak] (vanl. spunnen, ofta äv. flätad) tobak i rullar, numera vanl. använd ss. tuggtobak; jfr lång-tobak. RARP 16: 388 (1697). År 1771 har af inrikes blad .. blifvit tilverkade 17,420 skålp. Rull-Tobak, och 620 skålpund Cardus. Hermelin PVetA 1773, s. 35. Bladen (av tobaksplantan) torkas och skäras till röktobak eller spinnas till rulltobak, som tuggas. Berlin Lrb. 66 (1852). (Han) tog fram jernpipan och ett stycke rulltobak ur fickan och började karfva. Friluftsbild. 203 (1893). Rulltobak, för hand rullad .. (l.) spunnen. Auerbach (1913). LitTobakslex. 13 (1956).
(1; jfr anm. sp. 2859) -TORK. [jfr t. rollentrockner] tekn. torkapparat (särsk. för torkning med varmluft av porösa träfiberskivor) försedd med roterande rullar på vilka godset förflyttas i apparaten. TeknOrdb. 822 (1940). 2SvUppslB 29: 1082 (1954). —
(1 a α) -TRISSA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2847), r. l. f. (numera bl. tillf.) snörtrissa (drivtrissa) på spinnrocksrulle. Ekenmark Lb. 134, 139 (1847). —
(1 a) -TRUMMA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2847), r. l. f. (mera tillf.) om den ihåliga, cylinderformiga del av en rulle varpå ngt upplindas. Hammarström Sportfiske 18 (1925; på revrulle). —
-TRYCK.
1) tekn. till 1; särsk. konkret, om anordning bestående av en l. flera inställbara, roterande rullar avsedda att pressa l. hålla ngt mot ngt (t. ex. arbetsstycke i hyvelmaskin mot kuttern). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 52 (konkret). TNCPubl. 23: 94 (1954; konkret).
2) bokb. till 1, 2 (jfr anm. sp. 2859): ornering på bokband, åstadkommen med rulle (rullstämpel). —
(1, 2; jfr anm. sp. 2859) -TRYCKT, p. adj. bokb. om dekor på bokband: åstadkommen med rulle (rullstämpel). SvSlöjdFT 1910, s. 43. —
(1 a) -TRÅD. [jfr d. rulletråd] (numera bl. mera tillf.) sytråd l. (i sht om ä. förh.) finare metalltråd som föres i handeln upplindad på rullar. Fin Rulltrå eller Claversträng N:o 7. Rinman JärnH 312 (1782). Rulltråd är mera lämplig till sömnad, än härftråd. Berg Handarb. 4 (1873). Upsala(A) 1920, nr 64, s. 4. —
(1) -TRÄNS. (förr) hippol. träns med bett försett med ett antal påträdda hylsor (rullar). InventVagnHovstall. 1814, s. 152. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 15 (1836). —
(1, 4) -UTSKOTT~02, äv. ~20, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2848). (numera bl. tillf.) rullformigt benutskott. Kjerrulf Köttbesigtn. 61 (1896; hos häst o. nötkreatur). —
(1 a, 3) -VAGGA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2848), r. l. f. [jfr t. rollenwiege] boktr. apparat avsedd för insättning av pappersrullar vid rotationspress o. försedd med (vanl. två) hållare för rullarna, anbragta i en vridbar, om en vagga påminnande anordning. HantvB I. 7: 160 (1939). —
(1 a) -VEV, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2849). vev varmed rulle vevas runt; jfr -handtag. FältutrIRegStab 1918, s. 71 (till rulle med telefontråd). —
(1) -VIRKE. (förr) virke för tillvärkning av rullar till rullavetter. ReglVirkeslefv. 1825, § 89. Därs. § 92. —
(1; jfr anm. sp. 2859) -VÄRK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2849), n. (numera bl. tillf.) särsk. till 1 a α, om spinnrocksspindel med rulle o. tillbehör; jfr -tyg o. rull-don 2. Ekenmark Hb. 4 (1820). —
(4) -VÄV. (†) (för tillvärkning av bärselar använd) rundvävd vävnad (till utseendet påminnande om en rulle l. cylinder). Selar af rull-väf, för Tegeldrängarne. Winblad Tegelbr. 76 (1761). —
(4) -ÅSKLEDARE~0200. [jfr t. rollen(blitz)ableiter] (numera föga br.) tekn. vid starkströmsledningar använt överspänningsskydd bestående av en serie små, av luftgap skilda metallcylindrar (rullar) jämte ett seriemotstånd. Tranæus Elektr. 51 (1922). 2NF 33: 1126 (1922). —
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1 a α) RULLA-KIL, m. (förr) pojke med uppgift att sköta rullbyten vid spinnmaskiner. GHT 1959, nr 129, s. 18 (om ä. förh.). —
-MÄSSING, -TAL, se A.
C (†): RULLE-BAND, -BEN, sbst.2, -BESLAG, -BLY, -DOK, se A. —
(3) -DRÄLL. ett slags (sannol. i rullar saluförd) dräll; jfr rull-duk, sbst.2 2. 1 Duuk af Rulledräll. BoupptSthm 18/3 1671. —
-DUK, se A. —
(1 a) -GARN. garn fört i handeln upplindat på rullar; jfr rull-guld, -tråd. TullbSthm 1560. StallRSthm 1623, s. 92. —
-GULD, se A. —
(1 a, 3) -HOSEBAND. strumpeband fört i handeln hoprullat på l. i rullar; jfr rull-band, sbst.2 TullbSthm 21/11 1578. —
-KAMMARE, -KONST, -MÄSSING, se A. —
(1; jfr anm. sp. 2859) -RAPERD. (†) = rull-lavett. MemSjöartill. 9/10 1787 (: Rulle Rapert). Anm. Ordet har stundom upptagits av historiker i modern tid o. använts i formen rullraperd l. rullrappert. Nikula SvSkärgFl. 158 (1933). SvFlH 2: 365 (1943). —
-SPEL, -TAL, -TENN, -TOBAK, se A.
Spalt R 2853 band 22, 1959