Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PLOCKA plok3a2, förr äv. PLUCKA, v. -ade (Jes. 24: 13 (Bib. 1541: affplockat, p. pf. n.) osv.) ((†) pr. sg. -er 2SthmTb. 4: 288 (1573), L. Paulinus Gothus MonPac. 64 (1628); ipf. -te Livin Kyrk. 5 (1781); p. pf. plocken PolitVis. 347 (1650: affplokna, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
1) (vanl. med fingrarna) fatta ett l. flera jämförelsevis små föremål o. gm att rycka l. nypa l. bräcka o. d. lösgöra o. avlägsna det (dem) från dess (deras) plats (o. placera det osv. ngnstädes); äv. allmännare: (med fingrarna) ta ngt jämförelsevis litet o. flytta det från dess plats l. placera det ngnstädes; oftast med inbegrepp av (mångfaldig) upprepning av handlingen; dels abs., dels med obj. betecknande det l. de föremål som gripas o. flyttas l. samlas. Schroderus Dict. 246 (c. 1635). — jfr HAND-PLOCKA, EFTER-PLOCKNING o. NY-, O-PLOCKAD.
a) i fråga om avtagande l. insamlande av frukt l. bär (från träd l. buskar l. örter l. från marken) l. avbrytande (o. insamlande) av blommor l. blad l. hopsamlande av ax l. kottar l. upptagande av rotfrukter l. potatis o. d. Plocka ax, se AX, sbst.1 1 b. Plocka fallfrukt. Plocka bär för hand l. med bärplockningsmaskin. Hwar man måtte wel hålla tigh för en geck, om tu ginge til en Törnebuska, och wille ther aff plocka wijnbär eller fijkon. LPetri 2Post. 194 a (1555). Lyster tigh roser och lilier plocke. Visb. 1: 73 (1573). Fålch såm plochar bäär. EkenäsDomb. 1: 237 (1658). Serenius EngÅkerm. 243 (1727; abs.). Frukten bör alltid .. plockas för hand och icke skakas ned. Abelin Frukt 216 (1902). Plocka kott. Geete o. Grinndal 76 (1923). Svamp bör helst plockas i vackert väder. StKokb. 216 (1940). — jfr AX-, BET-, BLOMSTER-, BÄR-, FRUKT-, HUMLE-, KOTT-, KÅD-, LINGON-, NÖT-, POTATIS-, SVAMP-PLOCKNING m. fl. — särsk.
α) i ordspr. o. ordstäv. Medh Herrar ähr icke godt at plocka kyrsebär, ty the kasta enom medh stielkarna. Balck Es. 70 (1603); jfr: Ondt plåcka Kirssebär medh Herrar. Grubb 629 (1665). Ondt plåcka Ax effter en girig åkerman. Dens. 644. Dhen som wil plåcka roser måste lijda törnet. Törning 18 (1677). Man skall taga tiden i akt, sa’ fan, plockade nötter vid jultiden. SvOrdspråksb. 62 (1865).
β) mer l. mindre bildl. Helicons Blomster, Plåckade ok Wid åtskillige Tillfällen utdelte af Lucidor den Olyklige. (1688; boktitel). Då det .. gälde att plocka segerns frukter. Rappe Nordarm. 141 (1874). särsk. om (utförande av) vissa lekar o. d.; särsk. dels [jfr DaSt. 1908, s. 145 f.] i uttr. plocka rosor, om (utförande av) danslek varvid de deltagande sjunga en dansvisa o. dansa i ring kring en som befinner sig inuti ringen o. som skall välja ngn ur ringen att dansa med, tills dansvisans första vers är slut, varefter den valde (valda) stannar i ringen osv., dels i uttr. plocka smultron under snön, vid pantlek ådömt straff bestående i att pantlösaren skall kyssa en person av motsatt kön under en duk o. d. ett föreskrivet antal gånger. Plåcka Rosor. NJuhlVijs. 5 (1772). Plocka smultron under Snön. SvForns. 3: 405 (1842). Moberg Sedebetyg 309 (1935).
b) i fråga om bort- l. avryckande av hår (jfr 4 a). Ondt är plocka håår aff löffuet (felaktigt för loffue l. loffuen, dvs. handens insida). SvOrds. B 8 a (1604) [jfr fsv. onth är at plukka haar aff loffwa]. Nordforss (1805).
c) i fråga om avryckande l. borttagande av fjädrar från fågel (jfr e slutet, 4 b, c); äv. bildl., ss. beteckning för att ngn tillskyndas skada l. förlust (i fråga om makt l. anseende o. d.) l. att ngt berövas sitt sken av riktighet l. avslöjas till sin rätta innebörd o. d.; jfr FJÄDER I 1 h α. Lÿke såsom man plocker fiedern vdaff en gåss eller hane. 2SthmTb. 4: 288 (1573). Att nu .. hielpa .. (ryssen) på benen igen, med mindre hans fiädrar någott bliffue plockadhe, och hans vilkor besvärade, .. ded synes .. vara .. förvijteligtt. AOxenstierna 2: 246 (1615). Ordet ”den förförda” skulle jag vilja plocka fjädrarna af. Det är som om vi kvinnor icke skulle ha vilja och förnuft och själfansvarighet. VBenedictsson (1888) hos Lundegård Benedictsson 420.
d) i fråga om avlägsnande l. insamlande l. placerande l. framtagande o. d. av andra (smärre) föremål (l. delar av föremål). Plocka (varp)trådarna i läss, se LÄSS. Hall KultInt. 139 (i handl. fr. 1646). En pijga, som plochade malmen utur mullen (efter branden). BtÅboH I. 11 —12: 57 (1682). Plocka smål af klädningen. Sahlstedt (1773). Plocka ved på elden. Andersson GrDr. 246 (1885, 1910). Gottfrid .. plockade två glas ur hörnskåpet. Hellström Storm 97 (1935). — särsk.
α) i ordspr. Alla plocka til byk, men ingen til bak. (säges om stora hushåll, der många tära och öda, men få draga något in, eller förtjena). Rhodin Ordspr. 3 (1807).
β) (mera tillf.) i fråga om stöld; jfr 4 d. At honn vthi 6 åhr hafwer altidh plåckat och stulit ifrånn honom både Sölfuer Thenn och Kläder. SthmTb. 27/8 1600.
e) om fågel: (med näbben) fatta o. rycka till sig smärre föremål; särsk. i fråga om intagande av föda (bestående av korn, maskar o. d.); äv. tr., med obj. betecknande det som gripes (o. ätes); äv. i uttr. plocka på ngt, med näbben picka på ngt (o. rycka till sig delar därav), plocka efter ngt, med näbben söka efter ngt. (Sparven sade till sin unge:) Plocka tigh til födho, små matkar aff gamble Trään. Balck Es. 101 (1603). (Adam) Såg Dufwa, Höna, Höök, tilsamman gå och plocka. Spegel ÖPar. 59 (1705). Lagerlöf Jerus. 1: 6 (1901: efter). (Grönsiskorna) plockade på de små kottklasarna. Rosenius SvFågl. 2: 48 (1921). — särsk. i fråga om avryckande l. borttagande av fjädrar; äv. i fråga om borttagande av ohyra o. orenlighet från fjädrarna o. d.; jfr 4 c. Een stoor hoop Storkar .. hugge och pluckade dunnen aff (storkhonan). Bullernæsius Lögn. 213 (1619). (Duvan) pelar sig i bröstet med sit lilla näf, plåckar äfven under vingen. SvMag. 1766, s. 489. Bremer Strid 143 (1840).
f) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr a β, c, g); särsk. dels i fråga om tillfångatagande l. bortrövande l. bortryckande (se BORTRYCKA I 3) l. nedskjutande av ngn l. ngt (jfr 4 d γ), dels i fråga om samlande l. inhöstande l. hopletande av ngt (särsk. stycke för stycke l. det ena efter det andra l. från olika håll). Then frome oärlige Biscop Braske, / Han kunde wäl plocke vthi sijn taske. Svart Gensw. H 2 b (1558). Dödhen sitter .. och skådhar wårt dårachtiga wäsende, och hwilken han aff oss .. vthur wår lustigha dantz .. först plocka må. Rudberus MHansdr B 2 b (1624). De lära giöra på samma sätt som räfven plåckar gåsungarne, den ena efter den andra. 2RARP 14: 184 (1743). Motiverna (i Fra Diavolo) synas plockade här och der: som vi skulle tro, ofta från folkvisor. SvLittFT 1833, sp. 367. Plocka poäng. SvD(A) 1929, nr 103, s. 16 (i idrottsspråk). — särsk.
β) sport. uppfånga (slag o. d.). Hultgren, som (vid boxningsmatchen) plockade slagen på armarna. SvD(B) 1929, nr 54, s. 16.
g) (ngt vard.) i uttr. plocka rätt på l. reda på ngt, gm plockande försöka l. lyckas få tag på l. finna ngt; särsk. bildl.; äv. (vard.) i uttr. plocka reda på ngn, bildl.: leta l. ta reda på ngn. En man som separerat från samhället för att plocka rätt på sin egen lilla individualitet. Engström Lif 1 (1907). De plockade reda på Loffe .. och satte in honom vid Tjabos sida (i orkestern). Asklund Fanfar 400 (1934).
2) med mer l. mindre resultativt obj. (jfr 4, 6): åstadkomma l. samla gm att plocka (i bet. 1); särsk. med avs. på blombukett. En stor Bröst-bouquett, som Sir James sjelf har plåckat och skänkt mig. Riccoboni Catesby 12 (1761). Vår iver att plocka buketter. Hallström Händ. 120 (1927). — jfr NY-PLOCKAD. — särsk.
a) sjöt. med avs. på drev (se d. o. 8): repa upp gammalt tågvirke till (drev), repa (drev). SkeppsgR 1543. Ramsten o. Stenfelt (1917). jfr DREV-PLOCKNING.
b) textil. i p. pf. i adjektivisk anv., dels om vävnad (t. ex. munkabälte): vävd så att mönstertrådarna plockats in för hand (motsatt: skyttlad), dels (i vissa trakter) om band: tillvärkad gm språngning (varvid varptrådar plockas upp över en pinne o. parvis hopsnos, växelvis till höger o. till vänster); jfr PINN-BAND. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 29. TextBildv. 50 (1925).
c) i uttr. plocka ngt fullt (med l. av ngt), gm plockning (se PLOCKA, v. 1) fylla ngt (med ngt). Carlén Rosen 536 (1842: med). En liten påse, som han kunde plocka full av musslor. Lagerlöf Holg. 1: 131 (1906). Hantlangarna plocka sina tegelbördor fulla. Koch Arb. 34 (1912).
3) [utvecklat ur 1 (d—f)] i mer l. mindre oeg. l. förbleknad anv., i fråga om (smått l. planlöst) flyttande på (innehållet i) ngt l. fingrande på ngt o. d.; ofta utan särskild tanke på att ngt gripes o. förflyttas o. d., närmande sig l. övergående i bet.: pyssla l. knåpa l. (små)syssla o. d.; äv.: utföra rörelser med fingrarna som om man plockade (i bet. 1). ÖB 32 (1712). Det är ett elakt tecken, när den sjuke börjar plocka. Dalin (1855). Han hade gått och plockat och ställt därnere i täppan. Siwertz Barn. 146 (1915). — särsk.
a) i uttr. plocka i l. bland ngt (jfr e); äv. i uttr. plocka i maten, (sitta o.) peta i maten. Plocka i maten. Nordforss (1805). Professorn .. gav honom efter mycket plockande i sin .. börs en tolvskilling. Siwertz JoDr. 17 (1928). Hans grova händer darrade när de plockade bland papperen. Moberg Rosell 302 (1932).
b) i uttr. plocka på ngt (l. ngn), särsk.: fingra l. nypa på ngt (l. ngn), särsk. som om man ville fatta o. avlägsna ngt smått; förr äv. i uttr. plocka på maten, (sitta o.) peta i maten. Plåckar den siuka på sängkläderna, tager efter intet? Darelli Sockenapot. 117 (1760). Plocka .. på maten. Nordforss (1805). Nämndes om hemlandet och de svenske då plockade .. (Karl XII) på rockknapparna och teg. Heidenstam Karol. 2: 199 (1898). Därmed är det inte sagt, att .. (engelsmannen) likt markattorna i en apbur skulle ha ständigt behov att plocka på sin nästa. Hellström RedKav. 58 (1933).
c) i uttr. plocka med ngt, särsk.: pyssla l. knåpa l. (små)syssla l. greja med ngt. Knorring Cous. 1: 60 (1834). Då vi inte ha någon riktig åker att sköta, utan bara skola plocka med litet vinodling. Lagerlöf Jerus. 2: 124 (1902). Otåligt går jag fram och tillbaka genom rummen .., plockar med pennor och papper på bordet. Rogberg Hustru 10 (1928). (Han) har .. sökt upp fartygets radiohytt och börjat plocka med apparaten. SvFl. 1941, s. 47.
d) (numera föga br.) i uttr. plocka efter ngt, söka få tag i (o. avlägsna) ngt medelst rörelser som om man plockade (i bet. 1); äv.: nappa efter ngt. The som liggia illa siuka .. och plocka effter stickor, spilror och smålor, medh them står mycket illa til. Sylvius Mornay 287 (1674). Plocka efter svärdet. Björkman (1889).
e) (†) tr., i uttr. plocka (täcke) i dun och blommor, fingra l. nypa i dunen o. i mönstrets blommor i (ett täcke) som om man ville fatta o. avlägsna ngt smått?; jfr a, 4. Hon (dvs. den sjuka) liksom tala vill och stint på täcket ser, / Det hennes kalla hand i dun och blommor plockar. Bellman Gell. 80 (1793).
4) med obj. betecknande det l. den varifrån ngt avlägsnas: gm att plocka (i bet. 1) avlägsna föremål o. d. från (ngt l. ngn); utom i a—d företrädesvis i uttr. plocka ngt tomt l. rent o. d., göra ngt tomt l. rent osv. gm att plocka bort ngt som finnes därpå l. däri; jfr 2, 5. (De såpade) stängerna (på vilkas toppar vinster befunno sig) plockades småningom toma. Topelius 24: 164 (1857). (Fisken) plockas .. ren från ben. VeckoJ 1953, nr 2, s. 6. jfr: Plocka rent. Serenius (1741). — jfr HAND-, REN-PLOCKA. — särsk.
a) bort- l. avrycka hår från (kroppsdel l. skinn o. d.); särsk. dels (i fackspr.) i fråga om bortplockande av stickelhår från skinn, dels med avs. på ögonbryn: göra jämn (o. smal) gm bortplockande av hårstrån (med pincett), noppa; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Cavallin 2: 1222 (1871). En nyinflyttad liten fru med plockade ögonbryn. Boye Ast. 37 (1931). (Nutria-)skinnet plockas .. liksom utter och bäver. Malming Nutria 3 (1931). — jfr NY-, O-PLOCKAD.
b) med avs. på (kroppsdel hos) fågel (jfr c): avrycka l. borttaga fjädrar(na) från; stundom äv. i uttr. plocka (fågel osv.) på (fjädrar o. d.); i p. pf. med adjektivisk bet. äv. i utvidgad anv., i sådana uttr. som i plockat skick o. d. Een plåckat Gåås. BOlavi 124 b (1578). En pÿga som har hullpet plåcka fougell och Hönss. HovförtärSthm 1686, s. 305. Iu äldre fogeln är, iu werre är han till at plocka. Hiärne 2Hdskr. 194 (c. 1715); jfr β. Tegnér SvBild. 301 (1896: på). Matnyttigt fågelvilt .. i plockat skick. SFS 1938, s. 551. — jfr NY-, O-PLOCKAD. — särsk. i vissa bildl. uttr.
α) (numera föga br.) ha en gås att plocka med ngn, ha en gås oplockad med ngn; förr äv. dels hava en höna plocka, ha en ouppgjord tvist, dels plocka en gås med ngn o. d., se GÅS 1 b α. Han och jørien hade ena høno plocka. OPetri Tb. 149 (1526). Ha en gås att plocka med ngn. Björkman (1889).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. som beteckna att ngn pungslås l. plundras l. utblottas o. d.; jfr d α. (En advokat skriver till en annan:) Iagh sänder tigh een feet Gåås (dvs. en rik klient) .. see til at tu .. plockar henne. Schroderus Waldt 51 (1616). Lika godt; fågeln är icke plockad ännu (dvs. än är jag icke pank l. utblottad). Topelius Vint. I. 2: 363 (1860, 1880).
c) om fågel: (med näbben) avrycka l. borttaga fjädrar från (fågel l. kroppsdel hos fågel); äv.: (med näbben) borttaga ohyra o. orenlighet från (fjädrar l. kroppsdel o. d.). Meyerus Alm. 1673, s. 14. En Örn .. plåckade den stolta Höken, så at Duhn och Fiädrar flögo kring Luften. Mörk Ad. 1: 83 (1743). En svan, / När högbugtad bringa beställsamt han plockar. Ling As. 24 (1833). Hagberg Shaksp. 1: 179 (1847; i bild). — särsk. refl.; äv. bildl.; jfr NOPPA, v.2 1 a, NOPPRA, v. 1 a. Foglarna plocka sig. Lind (1749). Strindberg Kamm. 4: 74 (1907; bildl.).
d) bildl. (särsk. i bildl. anv. av b), med avs. på person (jfr c slutet) l. land l. skrift o. d.; särsk. för att beteckna att ngn l. ngt berövas ngt o. d.; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. The näst grensande Konungar, hwilka dagheligen dagz plocka och afhända thenna swaga och vthmartlade kroppen (dvs. Tyskland) thet mästa the förmå. Schroderus Sleid. 198 (1610); jfr α. Man må ej låta märka att Svebilius (dvs. Svebilius’ katekes) skall plåckas, utan få några fjädrar der han är skallot. Ödmann SkrBr. 2: 273 (1807). Ljungquist Revolt 126 (1951; i p. pf.). — särsk.
α) (vanl. på ohederligt l. bedrägligt sätt) avhända (ngn) pängar l. ägodelar o. d.; pungslå l. plundra l. skinna (ngn); stundom äv. med sakligt obj.: plundra, brandskatta; äv. abs.; ofta i uttr. plocka ngn på ngt, stundom: lura ngn på ngt. BtFinlH 3: 186 (1545). Ästu Rijk så plockar man tigh. Schroderus Hoflefw. 161 (1629). Främmande Lärde, hwilka .. ha sökt at plåcka .. (drottning Kristinas) Archivum, Bibliothek ok Cassa. Columbus Ordesk. 8 (1678). Parasiter och hetärer plocka honom på hans penningar. Schück SvLitH 621 (1890). Malmberg Höstd. 148 (1907; abs.). GHT 1945, nr 252, s. 4.
β) (numera bl. mera tillf.) (hänsynslöst l. orättmätigt) tillägna sig idéer l. uppgifter ur (ngt) l. från (ngn), brandskatta (ngn l. ngt). Catalogum Omnium Manuscriptorum, som jagh sedan tämmelig har plåckat. Schück VittA 2: 394 (i handl. fr. 1691). Holberg .. knep hvad han kunde från Molière; nu plockar någon annan den hederlige Holberg. Sturzen-Becker 2: 40 (1861).
γ) (utom i vissa trakter, vard., numera bl. tillf.) gå hårt l. illa åt (ngn l. ngt), fara illa med (ngn l. ngt); ansätta l. klämma åt (ngn); klå l. klå upp (ngn); äv. (med avs. på trupp o. d.): decimera; äv.: tillintetgöra l. ta livet av (ngn), göra kål på (ngn); jfr 1 f. Christer Munck och så Tilderson, / .. The kunne the Norske full wel plocke, / The moste vnder them både lwte oc bocke. Svart Gensw. F 2 b (1558); möjl. till α. Brasck TyKr. F 4 a (1649). 10:de (juli) .. kom ett ryskt partie, och tog bort alla wåra på andra sijdan, och blefwo wij nu så plåckade att wij intet wåhre många igiän. KKD 5: 37 (1709); jfr 1 f. ”Clarister!” sade han, i det han svängde en stor färsk enpåk öfver sitt hufvud, ”i dag skola vi plocka Jakobisterne”. Blanche Tafl. 51 (1845). Då .. (gumman) kom hem, var gården full av smådjävlar, som så när hade plockat henne. FoF 1915, s. 120. särsk. (†) i uttr. plocka ngns rygghud, klå (upp) ngn. Rondeletius 81 (1614).
δ) [jfr motsv. anv. i d.] (†) rycka l. slita (ngn) i håret l. rycka av håret på (ngn); äv. i uttr. plocka ngn i skägget, rycka ngn i skägget. Jagh skall tigh så knostra och plocka / Emedhan (dvs. så länge) tu haffwer en hårlocka. Rondeletius 52 (1614). Plocka ngn i skägget. Björkman (1889).
5) [specialanv. av 1 o. 4] gm att plocka (i bet. 1) rensa (ngt); dels med obj. betecknande ogräs o. d.: rensa bort gm plockning, dels med obj. betecknande (bom)ull l. vissa grönsaker l. frukter, i sht förr äv. trädgårdsland o. d.: rensa gm att plocka bort orenlighet l. odugliga delar l. partier resp. ogräs o. d.; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; äv. bildl. Plåckad bomvll. Aken Reseap. 299 (1746). Pigorna och Maja plåckade ogräs. Sjögren Journ. 30/5 1787. 2SAH 12: 417 (1827; bildl.). Plocka trädgårdssängar. Meurman (1847). Plocka ull. Wetterbergh Altart. 5 (1848). Plockade, tvättade och åter väl torkade korinter. AHB 92: 70 (1876). Plocka spenat. Östergren (1935). jfr (†): (Man) skal .. taga Rijsgryn, plåcka och twetta dhen wäl vth, låtandes dhem torkas för Elden. Salé 9 (1664); möjl. särsk. förb. — jfr HAND-PLOCKA samt REN-PLOCKAD o. REN-PLOCKNING. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. plocka (fisk) (i)från (skinnet), rensa (fisk) från (skinn). Warg 308 (1755). Zetterstrand Kokb. 160 (1863).
b) (numera bl. tillf.) med avs. på säd l. frö: rensa gm att avskilja sämre l. främmande beståndsdelar gm urplockning. VetAH 1749, s. 55. Blott en obetydlig del af det siktade (frö-)profvet underkastas plockning. Lyttkens Frök. 7 (1879).
c) [jfr motsv. anv. av t. klauben, eng. pick] bärgv. med avs. på malm: skräda gm urplockning av de dugliga (l. bättre) styckena ur det mera småstyckiga material som återstår efter skrädningen av de större styckena. Holmkvist BergslGruvspr. 54 (cit. fr. 1852). JernkA 1884, s. 80. jfr NoraskogArk. 4: 72 (1675: malmplockning).
6) sönderdela (ngt) gm att borttaga l. lossa det ena (lilla) stycket efter det andra, sönderplocka; i sht dels i uttr. plocka ngt i små bitar l. stycken o. d., dels med objektiv predikatsfyllnad (l. i pass. med subjektiv predikatsfyllnad) betecknande resultatet; ngn gg äv. med avs. på person. Warg 272 (1755). Den kokta fisken plockas fin som risgryn. HemKokb. 178 (1903). En torped, vilken av .. torpedhantverkarna plockats i .. små bitar. VFl. 1933, s. 27. (†) Den som Julenatt i kyrkan går för tidigt, / Har blifvit mördad först, sen plåckad små som kål. Livin Kyrk. 99 (1781).
1) avlägsna (ngt) gm att plocka; äv. abs. IndSvec. (1641). Dher man altijdh plåckar aff, och intet lägges til, Dhet blijr en gång alt. Grubb 81 (1665). Lucidor (SVS) 1: 438 (1674; bildl.). Plocka af smol af klädningen. Möller (1790). Hon plockade inte av dem (dvs. blommorna) .. som andra barn. Oterdahl Skram 264 (1919).
2) avlägsna föremål o. d. från (ngt l. ngn) gm att plocka; jfr plocka, v. 4. Det man altid plåckar utaf, och intet lägger til, blir en gång alt. Rhodin Ordspr. 43 (1807). De plocka af bordet tillsammans. Edgren Lyck. 41 (1887). särsk.
a) i uttr. plocka av ngn (l. ngt) ngt, beröva ngn (l. ngt) ngt gm att plocka ngn (l. ngt) l. gm att plundra l. lura ngn; jfr plocka, v. 1 c, d, 4 b—d. Konung Olåf lät taga fatt en Hök .. och lät plåcka af honom alla fiädrarna. Peringskiöld Hkr. 1: 281 (1697). Gubben (visste) mer än väl att .. under ruset plocka af honom hvarenda slant. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 118 (1910).
b) refl., i uttr. plocka av sig ngt, gm att plocka ta av sig ngt l. ta bort ngt från sig l. befria sig från ngt; äv. (vard.) allmännare, med avs. på klädesplagg l. skodon o. d.: ta av sig (särsk. det ena efter det andra); jfr plocka, v. 1 d, e, 4, 4 c. 3SAH LVII. 2: 138 (i handl. fr. 1778). Det fina dun fogeln sjelf plockar af sig. Berlin Lrb. 41 (1880). Plocka af sig skorna. Hedenstierna Fideik. 203 (1895). —
PLOCKA BORT10 4. avlägsna l. ta bort (ngt) gm att plocka (det ena efter det andra). Tessin Bref 1: 86 (1751). Om jag skulle gå i er trägård, och plocka bort den bästa frugten för er. Envallsson Friarne 7 (1795). jfr bortplocka. särsk. oeg. l. bildl. (stundom äv. med sakligt subj.): avlägsna l. föra bort l. bortröva (ngn l. ngt) o. d.; särsk.: skjuta ned (ngn l. ngt); jfr plocka, v. 1 f. Rålamb Resa 53 (1658, 1679). (Fiendens) partier .. (ha) här och där plåkat bort några få af wårt .. manskap. KKD 6: 112 (1708). Jag lyckades plocka bort fem ripor af denna kull. Hemberg ObanStig. 186 (1896). Att .. (isen) förmår rycka med sig och plocka bort stenar ur en förklyftad berggrund. 2NF 35: 1302 (1923). —
PLOCKA FRAM10 4. ta fram (ngt) gm att plocka; särsk. i fråga om framtagande av föremål o. d. det ena efter det andra l. bit för bit o. d.; äv. (vard.) med avs. på ett enstaka föremål: (leta rätt på o.) ta fram; jfr plocka, v. 1 d. Weste (1807). Vänta, jag ska plocka fram en hacka. Blanche Våln. 146 (1847). Benedictsson Ber. 197 (1888; abs.). Kannor och fat plockades fram. Heidenstam Svensk. 1: 157 (1908). jfr framplocka. särsk. (ngt vard.) oeg. l. mer l. mindre bildl. (ofta med avs. på ngt abstr.). (Konstitutionsutskottet) plockade fram anmärkningar hvar det kunde. Svedelius StatsrAnsv. 366 (1856). SvD(B) 1943, nr 109, s. 10. särsk.: så småningom åstadkomma l. få fram (ngt) gm mödosamt l. ihärdigt (knåp)arbete (i sht gm avlägsnande av små föremål l. delar av ngt). Grimberg SvH 617 (1909). Det nya högt lyftade huvudet, som .. (skulptören) med så mycken vånda plockat fram ur leran. Siwertz Låg. 84 (1932). —
PLOCKA FÖR10 4. (ngt vard.) lägga för (ngn ngt) gm att ta l. servera det ena efter det andra; äv. med enbart personobj.; äv. refl., i uttr. plocka för sig; jfr plocka, v. 1 d. Lundell (1893). Att doktorn plockade för henne alla möjliga läckerheter. Alving AurorBröll. 180 (1906). Heidenstam Svensk. 2: 210 (1910; refl., oeg.). —
PLOCKA I10 4. särsk.
a) plocka o. lägga i (ngt ngnstädes); äv.: plocka o. lägga (ngt) i (ngt). Allt godt, som min ömma moder plockade i mitt matknyte. Bondeson Chronsch. 1: 45 (1897). jfr iplocka.
b) refl., i uttr. plocka i sig, i fråga om intagande av föda; dels om fågel: plocka (ngt) med näbben o. förtära (det), dels (ngt vard.) om person: äta (ngt), i sht gm att ta det ena (lilla) stycket osv. efter det andra; äv. abs.; jfr plocka, v. 1 d, e. Lind (1738; om person). Fåglarna .. plockade i sig larver. Lagerlöf Holg. 1: 128 (1906). —
a) ta ifrån (ngn ngt) gm att plocka (det ena efter det andra); äv. oeg. l. bildl.; förr äv. i uttr. plocka ngt ngn ifrån. Skal alt så grant plockas oss ifrån .. så (osv.). OxBr. 12: 162 (1613). Man .. (sökte) plocka ifrån honom hans små förmåner. Strindberg Fagerv. 124 (1902).
b) (gm att plocka det ena stycket efter det andra) avskilja l. avlägsna (ngt) från ngt (o. lägga det åt sidan l. undan). Sedan man .. slutat elda .., plockades björktundern från och lades i den heta askan. Fatab. 1913, s. 230. —
PLOCKA IGENOM10 040 l. 032. gå igenom (ett flertal saker l. ngt som utgöres av flera enheter l. beståndsdelar o. d.) gm att plocka l. ta den ena efter den andra av sakerna osv. Fru Inga plockade igenom innehållet (i plånboken). Bergman Dröm. 141 (1904). —
PLOCKA IHOP10 04, äv. HOP4, äv. (ngt ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. till 1, 2: samla (skilda saker l. ngt som består av flera enheter l. beståndsdelar o. d.) gm att plocka; äv.: åstadkomma l. åvägabringa l. sätta ihop (ngt) gm att samla olika ting l. delar osv. (från skilda håll); äv. oeg. l. bildl. Månsson Åderlåt. 124 (1642). At plocka ihop strödda anmärkningar i Kyrko- och Lärdoms-Historien. SvMerc. 1764, s. 64. Strindberg Hafsb. 163 (1890; abs.). Penseln får du plocka hop, strå efter strå. Topelius 23: 356 (1891). Han plockar ihop sagan av små bitar. Johnson Här 67 (1935). jfr hopplocka. särsk. (vard.) i uttr. plocka ihop (till) ngt, skaffa sig pängar till ngt gm att plocka bär (l. svamp o. d.) o. sälja det plockade. TurÅ 1917, s. 242. —
PLOCKA IN10 4. plocka o. införa l. inlägga l. insätta (ngt på en plats); äv.: åstadkomma (ngt) gm dylikt plockande o. införande; jfr plocka, v. 2 b. Lundgren Res. 70 (1839). (Hon) plockade in de olika tingen i hål och skrefvor (i grottan). Janson Par. 173 (1900). Västerb. 1931, s. 68 (abs.). Mönstret (på munkabälte) kan ant(ingen) skyttlas in .. el. plockas in. SvUppslB 19: 300 (1934). jfr inplocka. särsk. (ngt vard.) oeg. l. bildl.; särsk.: (en efter en) stuva in (några ngnstädes). När .. (barnen) plockas in och utur vagnen. Wedberg 1HD 368 (i handl. fr. 1805). För Cecilia duger nu det äktenskap, du velat plocka in henne i, platt inte. Geijerstam KBrandt 174 (1904). särsk.
b) refl.
α) i uttr. plocka in sig, äv. plocka sig in, (en efter en) stuva in sig (ngnstädes); äv. (tillf.) med saksubj. (om dammpartiklar o. d.): (så småningom) tränga in o. lägga sig (ngnstädes). Lieberath Knekt. 135 (1914; om damm). Då ett glatt sällskap på 9 personer hade plockat sig in i rummet för fyra. TurÅ 1915, s. 106.
β) i uttr. plocka sig in i ngt, tränga in (i ngt) gm att plocka bort partiklar o. d. TT 1895, K. s. 6. —
PLOCKA ISÄR10 04, ngn gg äv. SÄR4. till 1, 6: ta isär (ngt) gm att plocka bort det ena (lilla) stycket efter det andra; komma (föremål o. d.) att skilja sig från varandra gm att plocka bort det ena efter det andra; plocka sönder (ngt). Stenarne (i muren) kunde plockas isär med blotta händerna. TT 1885, s. 24. Plocka isär (sallads)-huvudet. StKokb. 174 (1940). särsk. oeg. l. bildl. Hvar känsla, hel och varm och skär, / vi tumma på, vi plocka sär. Hansson Nott. 68 (1885). —
PLOCKA MED10 4. (ngt vard.)
a) (mera tillf.) ta med (ngt) gm att plocka; äv. oeg. l. bildl. (äv. med sakligt subj.). Backen (på fartyget) doppar sig och då den reser sig, plockar den med tontals med vatten, som sprider sig öfver däckslasten. Stenfelt Skepp. 105 (1903).
b) refl., i uttr. plocka med sig ngt, (plocka o.) ta med sig ngt. Wetterbergh Penning. 550 (1847). Heidenstam Svensk. 2: 128 (1910; oeg.). —
1) ta ned (ngt) gm att plocka; ta ned (föremål o. d.) det ena efter det andra l. bit för bit o. d.; äv. (vard.) med avs. på ett enstaka föremål: (gripa tag i o.) flytta ned l. undan; äv. oeg. l. bildl., särsk.: skjuta ned (ngn l. ngt); jfr nedplocka 1. Gosselman SNAmer. 2: 30 (1833; abs.). Med sina bägge revolvrar plockade (han) ned ett dussin ”bruna satar” (dvs. asiater) ur riggen. Janson Gast. 90 (1902). Talgdankarna plockades ned ur (ljus-)kronorna och utbyttes mot vaxljus. Heidenstam Svensk. 2: 170 (1910). Den anskrämliga gubben (dvs. fotografin) har hon plockat ner. Fogelström Vakna 49 (1949).
2) plocka o. lägga ned (ngt ngnstädes); lägga ned (föremål o. d. ngnstädes) ett efter ett l. så småningom o. d.; jfr nedplocka 2. Grafström Kond. 111 (1892). Plocka ner några smörgåsar .. i ryggsäcken. SocDem. 1938, nr 95, s. 12. —
PLOCKA OM10 4. till 1, 4; särsk. till 1: lägga l. placera (ngt) på annat sätt gm att plocka; (på nytt) flytta (föremål o. d.) det ena efter det andra l. bit för bit o. d.; gm att plocka ändra beståndsdelarnas läge hos (ngt), särsk. så att det översta kommer underst o. d. Beskow Greta 77 (1901; abs.). HemKokb. 379 (1903). —
PLOCKA PÅ10 4.
1) (plocka o.) lägga l. sätta på (ngt ngnstädes); äv. i uttr. plocka på ngt (l. ngn) ngt, så småningom l. bit för bit o. d. placera ngt på ngt l. förse ngt med ngt (resp. ge ngn l. förse ngn med ngt att stoppa på sig l. ta med sig o. d.). SKN 1843, s. 170 (i bild). Högberg Vred. 3: 411 (1906). Att .. båten började .. förses med proviant, plockas på utredning af allehanda slag. VFl. 1906, s. 10. Fogelström Vakna 25 (1949; bildl.). särsk. refl., i uttr. plocka på sig ngt, sätta (l. stoppa) på sig ngt (särsk. gm att ta på sig det ena efter det andra av flera klädesplagg l. smycken o. d.). Engström 1Bok 7 (1905). Vid festliga tillfällen plocka .. (indianerna) på sig alla sina grannlåter. Hedin Pol 2: 426 (1911).
2) (mera tillf.) (ivrigt l. utan att låta sig hindras) fortsätta att plocka, plocka vidare. Dahlbäck Åb. 69 (1914). —
PLOCKA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. till 1, 2: plocka ihop. SpråckOrdb. Z 1 a (1703). Schück VittA 4: 335 (i handl. fr. 1739; bildl.). jfr sammanplocka. —
PLOCKA SÖNDER10 40. till 6: ta sönder l. sönderdela (ngt) gm att plocka bort det ena (lilla) stycket efter det andra, sönderplocka; ngn gg (vard.) äv. med avs. på person. Juslenius 242 (1745). Et stycke .. ister plåckas sönder. Warg 163 (1755). Fram med den stulna bröstnålen, eller plockar jag sönder dej bit för bit! Blanche Våln. 138 (1847). jfr sönderplocka. särsk. oeg. l. bildl. Man plåckade sönder den (dvs. regeringsformen) bit för bit. HT 1918, s. 185 (1809). —
PLOCKA TILL10 4. plocka o. ge l. sticka åt (ngn ngt); vanl. refl., i uttr. plocka till sig ngt, (plocka o.) ta ngt till sig, plocka åt sig ngt. Kellgren (SVS) 2: 86 (1780; refl.). VLitt. 2: 134 (1902; bildl.). —
PLOCKA TILLBAKA10 040, äv. 032. (mera tillf.) (gm att plocka) lägga tillbaka (ngt), särsk. det ena efter det andra l. bit för bit o. d. Heidenstam Svensk. 2: 120 (1910; bildl.). —
PLOCKA UNDAN10 32, äv. 40. avlägsna (ngt) l. ta undan (ngt) gm att plocka; (plocka o.) lägga l. ta undan (ngt); jfr plocka bort. Nordforss (1805). Jonas .. plockade undan några papper. Siwertz JoDr. 402 (1928). särsk. oeg. l. bildl.; jfr plocka bort slutet. Pesten .. plockade undan några arbetare vid slottsbyggnaden. Strindberg SvÖ 2: 123 (1883). —
PLOCKA UPP10 4, äv. OPP4. jfr upplocka.
1) till 1: ta l. samla upp (ngt) gm att plocka; (plocka o.) lägga l. sätta upp (ngt); ta upp (ngt), särsk. det ena efter det andra l. bit för bit o. d.; särsk. med avs. på potatis o. d.: ta upp ur jorden. VarRerV 41 (1538). Han plockar up bitarna af det sönderrifna brefvet. Rutström Schiller Röfvarb. 8 (1799). STopelius (1830) hos Vasenius Top. 1: 343 (abs.). Det gjutna plockas upp på hårsikt att torka. Grafström Kond. 82 (1892). Bonden och hans drängar plockade upp potatis. Lagerlöf Holg. 2: 437 (1907). särsk. (ngt vard.) oeg. l. bildl.; ngn gg (skämts.) äv. refl., i uttr. plocka upp sig, så småningom kravla l. sätta sig upp (på ngt). Lundgren MålAnt. 3: 69 (1873). Vi bemödade oss .. att plocka upp så mycket som möjligt af det nya språket. Kongo 1: 71 (1887). Då mina lekkamrater plockat upp sig efter sammanstötningen (med kälkarna). Åter ett rop 51 (1913). särsk. sport. uppfånga (skott i bollspel l. slag i boxning o. d.); jfr plocka, v. 1 f β. IdrBl. 1924, nr 70, s. 1. SvD(B) 1929, nr 54, s. 16.
2) (mera tillf.) till 1, 6: plocka isär o. lösa l. reda upp (ngt tilltrasslat). Om morgnarne .. (voro hästarnas manar o. svansar) fullflätade af marelockar, .. (o.) jag hade ett evinnerligt besvär att plocka upp dem. Wigström Folkd. 1: 154 (1880).
3) [jfr motsv. anv. av sv. dial. plocka upp, d. plukke op] (†) till (1 o.) 6: sönderdela (ngt) gm att borttaga l. lossa det ena (lilla) stycket efter det andra; skära l. hacka (ngt) i småbitar o. d. All Fricasee måste så begynnas, anten man plåckar opp det som förr steekt är, eller rådt. Rålamb 14: 82 (1690). Heinrich (1828). —
1) (gm att plocka) ta ur (ngt), särsk. det ena efter det andra l. bit för bit o. d. Skär köttet ifrån benen (på gäddan), plåcka grant små benen vr. Broocman Hush. 6: 20 (1736). TurÅ 1897, s. 132 (oeg.).
2) med avs. på väska l. behållare l. förvaringsrum o. d.: plocka ut innehållet (l. delar av innehållet) ur (ngt); äv. i uttr. plocka ur ngt l. ngn ngt, äv. oeg. l. bildl., särsk. (i uttr. plocka ur ngn ngt): förmå l. få ngn att yttra l. röja ngt; jfr plocka, v. 4. Thomander 3: 456 (1826). Nu ska jag ha byrån. .. Plocka ur’n nu. Lindwall Jakt 13 (1916). Några ord lyckas det oss till slut att plocka ur honom. NDA(A) 1929, nr 87, s. 19. —
PLOCKA UT10 4.
1) ta ut l. utvälja l. avlägsna (ngt) gm att plocka; (plocka o.) lägga l. sätta ut (ngt); särsk. i fråga om uttagande (o. utläggande osv.) av föremål o. d. det ena efter det andra l. bit för bit o. d.; äv. (vard.) med avs. på ett enstaka föremål: (leta rätt på o.) ta ut; äv. abs. Rålamb 14: 60 (1690). Den gamle öppnade pulpeten och började plocka ut sina skatter. Benedictsson Peng. 12 (1885). När Roth öppnade (laddörren) och plockade ut sin säck. Eklundh Folk 98 (1918). jfr utplocka. särsk. (ngt vard.) oeg. l. mer l. mindre bildl. (stundom äv. med avs. på person). JMessenius (1629) i HB 1: 174. Ballhorn .. plockade ut otryckta bitar ur klassiska författare, (o.) utgaf dessa. Strindberg NRik. 67 (1882). (Jungfrun) plockade alltid ut sin lilla lön långt i förskott. Söderberg Främl. 28 (1903). Massan .. trängde på, tydligen i avsikt att slå in portarna till fabriken och plocka ut den skyldige. Hellström Malmros 56 (1931).
2) (mera tillf.) släta l. veckla ut (invikt mindre del av spets l. broderi o. d.) gm att fatta o. sträcka ut (den); vanl. i fråga om utslätande av ojämnheter den ena efter den andra. (Hon lade) slätt och omsorgsfullt .. ihop hvarje plagg, plockade ut den minsta udd på broderier och på spetsar. AHB 34: 32 (1869). —
PLOCKA ÅT10 4. plocka till (ngn ngt); vanl. refl., i uttr. plocka åt sig ngt, (plocka o.) ta ngt till sig, äv.: bemäktiga sig l. lägga beslag på ngt. Nordberg C12 1: 904 (1740). Sitta .. stilla och .. plocka åt sig sockersöta smultron. Lundgren MålAnt. 3: 219 (1873). Siwertz Sel. 1: 19 (1920; oeg.). —
PLOCKA ÖVER10 40. (mera tillf.) (gm att plocka) flytta l. föra över (ngt till en plats); särsk. i fråga om överflyttande l. överförande av föremål o. d. det ena efter det andra l. bit för bit o. d. SvD(A) 1910, nr 194, s. 9.
-BAND.
1) (i vissa trakter) textil. till 1 d, 2 b: plockat (se plocka, v. 2 b) band, pinnband. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 236. SvSlöjdFT 1926, s. 27.
2) (i fackspr.) till 5, 5 c: transportband varpå gods (särsk. malm) sorteras gm urplockning; jfr -bord. 2UB 5: 201 (1902; i fråga om sortering av malm). HbSkogstekn. 559 (1922). —
-BIT. (numera bl. tillf.) särsk.: bit som plockats ur ngt större; särsk. bildl., om stycke ur manuskript l. om utdrag ur skrift o. d.; ofta i pl.; jfr plock 3. Fries BotUtfl. 1: 301 (1840, 1843; i pl.). Jag måste väl då uppvakta med någon plockbit ur mina gamla papper. Atterbom (1854) i 3SAH XXXVIII. 2: 221. —
(5 c) -BORD. [jfr t. klaubtisch, eng. picking table] (i sht förr) bärgv. (roterande) bord (se bord, sbst.1 5 d) varpå malm sortera(de)s gm urplockning. JernkA 1884, s. 81. Därs. 1903, Bih. s. 6. —
(6) -FINK, r. l. m. (Dalin Vitt. 5: 108 (c. 1753), Meurman (1847)) l. n. (Lind (1749), Dalin Tillägg (1855)); pl. = (Kalm Resa 1: 171 (1753)); l. -FINKA, r. l. f. (plock- c. 1635—1885. plocke- 1640—1700. -fink (-inck) c. 1635—1885. -finka (-inck-) 1640—1739) [sv. dial. plockfink, plockfinka, om liknande maträtter; jfr d. plukkefinker, pl.; sannol. av lt. plockefink (pluckfinken, pl.); jfr äv. y. fsv. plokkadhe finkar, pl. (VittAMB 1885, s. 6 (: ploccada fincher)), mlt. plückede vinken, pl. (lt. plükte finken, pl.); med avs. på senare ssgsleden jfr d. benløse fugle, om maträtt bestående av små stekta köttstycken] (†) maträtt bestående av hackat l. finskuret kött (särsk. inälvor), stundom blandat med hackade rötter o. d.; hackmat; jfr -stek samt frikassé. Schroderus Dict. 86 (c. 1635). En rätt som war småhackad, lika som sylta eller plåckfink. Holm NSv. 127 (1702). Kalm Resa 1: 171 (1753). Schulthess (1885). särsk. bildl.; särsk.: småplock; plockvärk; äv.: röra, sammelsurium; jfr hack-mat 2 b. Dalin Vitt. 5: 108 (c. 1753). (Juden) bryr sig om ingenting vidare, än at bli af med sit plåckfink. Altén Troll. 4 (1797). Weste (1807; äv. om sammelsurium). Efter jag har qvar ett gammalt koncept, må det jemte annat plockfink biläggas. Reuterdahl Mem. 259 (1859). —
(6) -FISK. [sv. dial. plockefesk; jfr d. plukfisk, mlt. plukvisch, lt. plukkfisk] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (maträtt bestående av) stuvad, vanl. starkt kryddad (salt) fisk (särsk. stuvade rester av kokt fisk); äv. bildl. JSvedbom (c. 1837) hos Dahlgren Släktprof. 1: 220. FoF 1937, s. 49 (fr. Bohuslän, om ä. förh.). —
(1 c) -FJÄDER. (plock- 1753 osv. plocke- 1753) (numera bl. tillf.) koll.: avplockad fjäder; jfr fjäder I 1 b. ÅgerupArk. Bouppt. 1753. —
-FRUKT. [jfr holl. plukvrucht, samt lat. legumen, skidfrukt (av klassiska författare uppfattat ss. sammanhörande med legere, samla o. d.)] (†) baljfrukt, skidfrukt; äv. med inbegrepp av hinnfrukter o. d. Palmchron SundhSp. 34, 267 (1642). —
(6) -GARN. (i fackspr.) garn av lumpull, lumpgarn; jfr -ull. QvinlHemsl. 21 (1880). Larsson i By Logen 159 (1916). —
-GODS. (plock- 1825 osv. plocke- 1792—1847) koll.: (smärre) saker l. varor av skilda slag; småsaker; småplock; vanl. oeg. l. bildl., särsk. om hopplockat litterärt gods (av olika slag), t. ex. dikter l. anekdoter l. notiser o. d.; jfr plock 2, 3. Plåcke-Gods. Första samlingen. Rydbäck (1792; titel på diktsamling). Almqvist Går an 53 (1839). HbgP 1893, nr 158, s. 4 (rubrik). —
(6) -GÄDDA. (numera föga br.) kok. maträtt bestående av sönderplockad, stekt l. kokt gädda med tillsats av ägg, grädde o. kryddor m. m. l. av kräftsås, ansjovis, ostron o. d. Nordström Matlagn. 82 (1822). Lundell (1893). —
(1 f) -GÄLD. (plock- 1655—1669. plocke- 1654—1684) [jfr (ä.) d. plukgæld] (†) i pl.: småskulder; jfr -skuld o. plock 2 slutet. BoupptSthm 26/7 1654. Därs. 1684, s. 766 b. —
(1 d, 2 b) -HANDKLÄDE~020 l. (starkt bygdemålsfärgat) -HANDKLÄ~02 l. ~20. (plockehanklän, pl. 1931) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ss. väggbonad använd) handduk vars mönster inplockats för hand vid vävningen; jfr -täcke. SvKulturb. 7—8: 219 (1931; fr. Hall.). —
(1 f) -HUGGEN, p. adj. skogsv. om skogsmark o. d.: där avvärkning skett gm plockhuggning. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 14. —
(1 f) -HUGGNING. skogsv. avvärkning(smetod) varvid (äldre) träd inom ett skogsbestånd stam- l. gruppvis avvärkas, ren blädning. Hannikainen (1893). SvSkog. 530 (1928). —
(1 d) -ISTER. [jfr d. plukister] (i sht i fackspr.) ister som tages (plockas) från (de grövre) tarmarna av slaktade djur (i sht svin). Warg 162 (1755). LAHT 1928, s. 325. —
(1 f) -JAKT. (plocke- 1935) (numera bl. tillf.) jakt som äger rum vid strödda tillfällen; jfr plock 2. Smeds Malaxb. 50 (1935; sannol. efter ä. handl.; om säljakt). —
(1 a) -KORG. korg vari frukt l. bär o. d. plockas (för att därefter tömmas i större korg l. låda o. d.). SvPomolFSkr. 3: 21 (1917). —
(1 a) -KÅL. [jfr t. pflückkohl] (i fackspr., föga br.) bladkål (vars blad avplockas o. användas för matlagning). Jönsson Gagnv. 144 (1910). Östergren (1935). jfr vinter-plockkål. —
(5 c) -MALM. (plock- 1780 osv. plocke- 1675) [jfr t. klauberz, eng. picking ore] bärgv. malm som (vid skrädning l. varpsovring) urplockats o. avskilts från annat, fattigare material; jfr plock 4 a. BeskrMinFynd. 2: 368 (1675). JernkA 1844, 2: 63. Därs. 1903, Bih. s. 25. —
(1, 4, 6) -MASKIN. särsk.
2) (i fackspr.) till 6: maskin för upprispning av tyglappar till lumpull. Wistrand NordMAllmog. 57 (1909). —
(1, 2, 6) -MAT. [jfr d. plukkemad, om rätter av hackat kött o. d.] (ngt vard.) mat som utgöres (icke av en l. flera ordentliga rätter, utan) av ngt (tillfälligtvis) hopplockat av olika slag; särsk. om (mat bestående av) rester; i sht förr äv. om köttstuvning. Serenius (1734; under ragoo). Vi har ingen ordentlig middag i dag, bara lite plockmat. Östergren (1935). särsk. bildl.; särsk. om ngt mer l. mindre abstr. (t. ex. undervisningsstoff l. innehåll i repertoar o. d.) som hopplockats från olika håll. SthmFig. 1845, s. 144. Åskådningsövningarnas ”plockmat” af värklighetskunskap. Verd. 1891, s. 194. En del fransk och tysk plockmat hjälpte inte .. upp affärerna (för Nya teatern). 3SAH LV. 1: 146 (1944). —
-OST. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = plocka, sbst.; äv. = nappost. VetAH 1743, s. 198. Wasenius NorrlBoskSk. 123 (1751; om nappost). Darelli Sockenapot. 218 (1760). —
(1 f) -PROGRAM. teaterprogram bestående av flera smärre stycken; radio- l. konsertprogram o. d. bestående av (diverse) olikartade (mindre) programpunkter l. nummer; jfr plock 2. Edholm C15T 267 (1870; om teaterprogram). SvD(A) 1930, nr 1, s. 13 (om radioprogram). —
(1, 1 f) -PÄNNINGAR, pl. (plock- 1668—1872. plocke- 1584) [jfr mlt. plukpennink, plukgelt] (†) pängar som influtit i småposter; pängar till småutgifter; jfr plock 2 slutet. VinkällRSthm 1584. SvTyHlex. (1872). —
(1 f) -ROTE l. -ROTA. (plock- 1660. plocke- 1655—1694) [jfr sv. dial. plockrote, strörote] (†) rote bestående av flera mindre hemmansdelar vilka tillsammans uppsatte en soldat; jfr strö-rote. RP 16: 43 (1655). När .. Adelen intet får rotera sina bönder tillsammans, som i näste lähnet ähre boendes, så händer att flere plåckrothar bliffwa, hwar uthaff mången aff Adel mister sine bönder. RARP 8: 262 (1660). LMil. 3: 479 (1694: plåckerotor, pl.). —
(1 f) -RÄNTA, r. l. f. särsk. (förr) i pl., om olika mindre gärder som erlades av sockenborna till prästerskapet. Cederlöf FinlPrästEkon. 140 (1934; efter ä. handl.). —
(1 a) -SALLAD l. -SALLAT. [jfr d. pluksalat, t. pflücksalat] (i fackspr.) form av trädgårdssallad som bär talrika blad (i form av rosetter) som avplockas l. avskäras; jfr blad-sallad. Jönsson Gagnv. 145 (1910). —
(1 f) -SKATT. (†) i pl.: småskatter (utgående i form av olika gärder o. d.); jfr plock 2 slutet. HSH 31: 392 (1662). —
(1 f) -SKRIVNING. (†) utskrivningsförrättning varigm ett militärt förbands personal kompletterades? LMil. 1: 91 (1681). —
(1 f) -SKULD. [jfr mlt. plukschult, lt. plück(er)schulden, pl., t. pflückschulden, pl.] (numera bl. tillf.) i pl., förr äv. i sg.: småskulder; ströskulder; jfr plock 2 slutet. BoupptSthm 1680, s. 1178 a (i pl.). Dessutom är jag i plockskuld fast för 3 à 4 tusen riksdaler. 3SAH LII. 2: 642 (cit. fr. 1792). Björkman (1889; i pl.). —
(1, 1 f) -SPORTLER, pl. (numera bl. tillf.) spridda, mindre sportler; jfr plock 2 slutet. Porthan BrCalonius 554 (1799). —
(6) -STEK, r. l. f. (plock- 1722—1852. plocke- 1640) [jfr d. plukkesteg] (†) maträtt av stek l. kött som (fin)skurits o. stuvats; ragu; jfr -fink. Linc. Yy 6 a (1640). Stagnell JHjernlös 35 (1756). ÖoL (1852). —
(5 c) -STEN. (numera knappast br.) bärgv. = -malm. JernkA 1821, s. 33. Holmkvist BergslGruvspr. (1941). —
(1, 1 f) -STYVER. (†) obetydlig (pänning)-summa; spottstyver; i pl. äv.: småpängar; jfr plock 2 slutet. VDAkt. 1781, nr 320 (i pl.). Björkman (1889). —
(1 d) -TALG. [jfr d. plukketalg, lt. plücktallig] (i fackspr.) jfr -ister. Warg 50 (1755). Hagdahl Kok. 546 (1879). —
(1, 1 f) -TALS, adv. (plock- 1749—1885. plocke- 1613—1752) (†) = -vis II; äv. (övergående i substantivisk anv.) i uttr. i plocktals (jfr -vis I); jfr plock 2 o. 2 slutet. OxBr. 5: 42 (1613). Därs. 11: 85 (1637: i plåcketalls). Vtgifter, som plåcketals til 14 .. (daler) s:mt sig bestiga. VGR 1741, Verif. s. 203. Schulthess (1885). —
(1 d) -TOLVA. (i vissa trakter) spelt. ett slags (bond)-tolva spelad av två personer som efter varje spel plocka upp kort ur talongen för att komplettera sin hand, till dess talongen är slut. Strix 1903, nr 30, s. 1 (fr. Skåne). —
(1 f) -TRAN, förr äv. -TRÅN. (plock- 1935. plocke- c. 1555—1935) (förr) (i skatt erlagd) tran från sälar som nedlagts vid jakt vid strödda tillfällen; jfr -jakt o. plock 2. Smeds Malaxb. 96 (cit. fr. c. 1555). Därs. 50 (i handl. fr. 1602). —
(1 d, 2 b) -TÄCKE. vävn. sängöverkast vars mönster inplockats för hand i varpen vid vävningen, snärjtäcke; jfr -åkläde o. -handkläde. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 125. —
(1, 2, 6) -ULL. [jfr ä. d. plukuld, ull som av garvare plockas av skinn före garvningen, ävensom holl. plokken, pl., sämre ull från buk på får, plukwol, av hudar avplockad ull] särsk. (i fackspr., numera mindre br.) om sämre ull från buk o. ben o. d. på får l. om lumpull; jfr plock 2, 4 b. Sjöstedt Husdj. 1: 286 (1860). Wistrand NordMAllmog. 57 (1909; om lumpull). —
-VED. (i sht i fackspr.) sämre ved bestående av (från marken hopsamlade) grenar, kvistar o. d. Cnattingius (1876). Östergren (1935). —
(1, 1 f) -VIS, sbst. o. adv. (plock- 1679 osv. plocke- 1608—1747) [jfr d. plukvis, sbst. o. adv., mlt. plukwise, adv.]
I. (†) sbst.; i uttr. i plockvis, i små poster l. summor (vid olika tillfällen). VDAkt. 1670, nr 196. BoupptSthm 1676, s. 615 a.
II. (numera bl. tillf.) adv.: i små poster l. partier (som plockas fram l. ut l. bort); i små grupper; litet om sänder, (litet) då o. (litet) då; (litet) här o. (litet) där; strövis; i fråga om pängar: i småsummor (vid olika tillfällen); jfr -tals o. plock 2 o. 2 slutet. SUFinlH 2: 400 (1608). Orterna, som lågo plåckewis utom communications linea. HC11H 4: 101 (1673). De skiäl, som af .. (mina föregångare) plåckvis här och där blifvit anförda. Hof Anm. 43 (1760). Än plockvis folk han sände. Sparre Dikt. 151 (1860). Ahnfelt HofvLif 2: 182 (1880). —
((1 o.) 6) -VURST. [jfr holl. plokworst; jfr äv. lt. plock, om späcktärningar i blodkorv] (i fackspr.) kallrökt korv av hackat (fruset) oxkött o. hackat späck jämte kryddor i smala rakskinn. Frisk HbChark. 202 (1940). —
-VÄRK, n. om ngt som åstadkommits gm hopplockning; nästan bl. oeg. l. bildl., särsk. om ngt som består av (från olika håll hämtade) olikartade ting l. delar o. d.; lappvärk; särsk. om litterärt arbete o. d. som saknar enhetlighet l. som består av plockgods; stundom: kompilation; jfr plock 2, 3. HFinlÖ 239 (1712). (Min bok) är till det mesta ett plockverk. Regnér Begr. Föret. 3 (1803). Den nuvarande Domkyrkan (är) ett underligt plockverk af utbyggen från olika tider. Rydqvist Resa 293 (1838). Dräktuppsättningen (i operetten var) ett plockverk. DN(A) 1929, nr 12, s. 12. —
(1 d, 2 b) -VÄV. (i vissa trakter) vävn. vävnad vars rätsida är försedd med upphöjda mönsterfigurer åstadkomna gm inplockning för hand av olikfärgade trådar (på en skyttlad botten), krabbasnår. TextBildv. 39 (1925). —
(1 d, 2 b) -ÅKLÄDE~020, äv. (vard.) -ÅKLÄ~02 l. ~20. (i vissa trakter) vävn. = -täcke. RedNordM 1926, s. 16. Rig 1927, s. 73. —
-ÄRTER, pl. (†) om ett slags trädgårdsärter (av vilka ärtbaljorna avplockas på hösten o. sedan förvaras för eftermognad). Lundberg SvFröSaml. 32 (1775).
B (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): PLOCKE-FINK, -FJÄDER, -GODS, -GÄLD, -HANDKLÄDE, -JAKT, se A. —
(1 f) -LISTA, f. (†) lista på personer (officerare) som kunde tas i anspråk för komplettering av ett förbands personal?; jfr plock-skrivning. GenMRulla 1687, s. 17, 21. —
-MALM, -PÄNNINGAR, -ROTE, -STEK, -TALS, -TRAN, -VIS, se A.
C: (1, 2, 4—6) PLOCKNINGS-ARBETE~020. särsk. till 1 a: arbete bestående i plockning (särsk. upptagning av potatis l. nedplockning av frukt o. d.). LAHT 1883, s. 95. Sonesson HbTrädg. 342 (1926). —
-METOD. äv. oeg. l. bildl. Hahr HbJäg. 528 (1866; om jaktmetod varvid man skjuter en del fåglar i en fågelkull, men icke hela kullen). LAHT 1915, s. 418. —
-TID. tid då ngt (bör) plockas; särsk. till 1 a. SkogsvT 1912, s. 475 (i fråga om kottplockning). Sonesson HbTrädg. 334 (1926; för frukt).
1) till 1, särsk. 1 a: mansperson som plockar (t. ex. bär, ax o. d.); i pl. äv. utan avs. på kön. Serenius Z 2 a (1734). LAHT 1916, s. 266 (om bärplockare). jfr ax-, bet-, blomster-, bär-, frukt-, humle-, lingon-, mult-, potatis-, ris-, svamp-plockare m. fl. särsk. bildl. (jfr plocka, v. 1 f); i sht i ssgr; jfr poäng-plockare.
3) till 5: person som rensar l. sorterar (ur) ngt; särsk. bärgv. om arbetare som plockar malm (vid plockbord l. plockband o. d.); jfr plocka, v. 5 c. Nordencrantz Arc. 238 (1730). Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
Ssg: plockar-, äv. plockare-förman. (föga br.) bärgv. till plockare 3: förman på avdelning där malm plockas, förman för plockare. TT 1902, K. s. 33. —
PLOCKERI104, n. [fsv. plokkeri (SthmTb. 2: 187 (1487: plucker[i])), om småsaker l. småstölder o. d.] plockande o. d.; särsk.
PLOCKERSKA, f. kvinna som plockar ngt; särsk.
1) till 1, särsk. 1 a. Dybeck Runa 1847, s. 21. jfr ax-, bet-, blom-, blomster-, bär-, ris-, svamp-plockerska m. fl.
PLOCKIG, adj. [delvis avledn. av plock] (ngt vard.) till 1, 1 f, 3: som åstadkommits gm l. utmärkes av hopplockning av olikartade ting o. d.; som utmärkes av oenhetlighet l. plottrighet; som består av småplock; sönderhackad; (små)plottrig; (kring)-spridd. JournSvL 1801, s. 499. Hans plockiga bibliothek. Thackeray Pend. 2: 239 (1851). Detta plockiga beskrifvande (av ett landskap socken för socken). Verd. 1886, s. 33. Sahlin SkånFärg. 121 (1928).
Spalt P 1178 band 20, 1953