| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOPPA nop3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
1) (utom i a—c numera bl. tillf. l. bygdemålsfärgat) i fråga om borttagande av ngt (smått) från den plats där det befinner sig: plocka (ngt) l. pillra upp l. bort (ngt) o. d.; äv. i uttr. noppa fjäder, sprita fjäder, noppa blår, repa l. nappa blår; förr äv.: nafsa (ngn ngnstädes). Hästarne .. nåppade .. hvarandra på halsen. Linné Sk. 242 (1751). Ur gamla Bruntes ögonvrår han (dvs. gårdstomten) hörosk varligt noppar. Lindqvist FinLyr. 1: 144 (1926). Noppa fjäder. Fogelqvist Minn. 23 (1930). En av mesarna såg jag noppa lavar på en död gren. FoFl. 1941, s. 153. Noppa blår. Lo-Johansson Gen. 203 (1947). — särsk. (fullt br.)
a) om fågel: plocka bort ohyra o. orenlighet från (fjädrarna o. d.); äv. refl.: plocka sig. Weste (1807; refl.). Fem gäss, som sutto på iskanten, noppande sina fjädrar och fullbordande sin morgontoilett. Nordlund Jäg. 153 (1914).
b) i fråga om bortplockande av hårstrån; i sht i uttr. noppa ögonbrynen, göra ögonbrynen jämna (o. smala) gm bortplockande av hårstrån (med pincett); äv. i p. pf. med adjektivisk bet., äv. i utvidgad anv. (om person): som har noppade ögonbryn. Noppa fjunhår. Lidforss DQ 2: 450 (1892). Hon noppade ögonbrynen. Hellström Storm 400 (1935). SvD(B) 1946, nr 257, s. 10 (i p. pf., om person).
c) i uttr. noppa på ngt, plocka l. fingra på ngt; stundom äv. i uttr. noppa i ngt, nappa i l. jämka på ngt. Ingen (låtsade) se kvinnan vid dörren, som nervöst noppade på förklädet utan att våga se upp. Agrell Landsb. 5 (1887). Ahrenberg An. 130 (1891: i). Ahlin Tåbb 204 (1943).
2) [jfr motsv. anv. av d. noppe, mnt. noppen, mnl. noppen (holl. noppen), ävensom av. t. noppen; ordet uppfattas i denna bet. numera ofta ss. sekundärt i förh. till NOPPA, sbst.2, o. är möjl. (delvis) en avledn. av d. o. (etymologiskt identiskt med NOPPA, v.1)] i sht textil. avlägsna (ss. vävfel uppkomna) noppor l. knutar o. d. ur (oappreterad l. delvis appreterad vävnad); ofta allmännare, med inbegrepp av främmande partiklars avlägsnande o. d., stundom äv. av spänning av lösa o. avklippning av strama trådar o. d.; äv. abs.; jfr NOPP 1 o. LAGA, v. 11. At alt Gods (dvs. kläde), som til Besiktnings-Orten varder brackt, måtte blifva väl noppat och rengiordt. Hallordn. 17/4 1722, s. A 2 b. 2NF (1913; äv. allmännare). Knutarna avlägsnas ur råväven genom noppning, vilket innebär att knutarna lösas upp och de fria garnändarna dras ned till vävnadens avigsida. HantvB I. 8. 2: 142 (1940). jfr AV-NOPPA. särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv.: med fingrarna reda ut toviga ställen i (hår som användes till hårarbeten). SvKulturb. 7—8: 140 (1931; om förh. c. 1900).
NOPPA UPP10 4, äv. OPP4. (tillf. l. bygdemålsfärgat) till 1: plocka upp (ngt). Levander FattFolk 181 (1934; i skildring fr. Vilhelmina i Lappl.). —
NOPPA UT10 4. (tillf. l. bygdemålsfärgat) till 1: plocka ut (ngt); äv. bildl. VerdS 216: 65 (1918; bildl.).
-JÄRN. (nopp- 1742 osv. noppe- 1742) [jfr t. noppeisen] nopptång. HallrBer. 1736—42, Kalmar s. 464 (1742). Östergren (1933). —
B (†): NOPPE-JÄRN, se A.
NOPPARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [jfr t. nopper] (i sht i fackspr.) till 2.
1) textilarbetare som utför noppning (på klädesfabrik o. d.). Dalin (1853). FörtArbetTextilf. 2 (1909).
NOPPERSKA, f. (i sht i fackspr.) till 2; jfr noppare 1. Holmberg 1: 765 (1795). InkBeskattnNorrk. 1911, s. 36. —
NOPPRA, se d. o.
Spalt N 651 band 18, 1947