Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LITTERATUR lit1eratɯ4r l. li1– (-ty´r Dalin), r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) (†) sammanfattande, om ett språks skrifttecken, skrift. Runda penningar .. uppå hwilka det Arabiske språketz Literatur eller bookstäfwer uttryckeligen äre tilfinnandes. Dijkman Obs. A 1 a (1686).
3) sammanfattande, om de skrivna l. tryckta kulturalstren, särsk. hos ett visst folk l. på ett visst språk, under en viss tid l. epok l. hos mänskligheten över huvud taget; i sht om de tryckta alstren av den litterära produktionen, bokvärlden; äv. sammanfattande, om litterära alster som äro likartade till innehållet l. framställningssättet l. behandla samma ämne o. d.; äv. (i fackspr.) i utvidgad anv., om litterär alstring som ännu icke blivit upptecknad l. fixerad i skrift. Professor i latinska språket och litteraturen. Klassisk litteratur. Vetenskaplig, religiös, botanisk litteratur. Behärska litteraturen i ett ämne. Lätt litteratur. Anmäla nyutkommen litteratur. Litteratur och konst (jfr c). Det finns en hel litteratur om honom. Skön litteratur, se SKÖN. Vår literaturs utbredande i främmande länder. LLaurel (1751) hos Hernlund Laurel 29. SP 1792, nr 3, s. 1 (rubrik över bokförteckning). Flickunge är visserligen ett i litteraturen så pass sällsynt ord, att (osv.). 3SAH 6: 232 (1891). Ända till 1500-talets början hade Italien på sätt och vis haft tvänne litteraturer, en lärd, latinsk .. och en italiensk litteratur. Schück (o. Warburg) LittH 1: 242 (1896). — jfr DAGS-, DEKADENS-, FACK-, FORN-, FÖRSTRÖELSE-, JUL-, KOLPORTAGE-, KONST-, MEDELTIDS-, MEMOAR-, NATIONAL-, PIG-, PROBLEM-, RESE-, SANSKRIT-, SKILLINGS-, SKOL-, SKÖN-, SMUTS-, TEATER-, TENDENS-, UNDERHÅLLNINGS-LITTERATUR m. fl. — särsk.
b) om de tryckta skrifter som användts för viss framställning. SvLitTidn. 1820, sp. 658. Grimberg VärldH 7: 106 (1936).
c) pregnant, om den del av litteraturen som ställer särskilda krav på konstnärlighet i formen o. icke är av fackligt innehåll, vitterhet, skönlitteratur; stundom med särskild betoning av den konstnärliga prägeln. Läsebok i svensk litteratur. Dramatisk litteratur. Vår mening (är) icke, at Academiens anmärkningar skola sträcka sig til Théologiska och Politiska Skrifter, utan endast til dem, som under Litteratur höra och räknas kunna. 1VittAH 1: 6 (1755). Litteratur förstod han icke. Lundegård Prom. 1: 12 (1893). Jag hör invändningen: det är ju inte litteratur Munk velat prestera, utan lätt underhållning. GHT 1940, nr 98, s. 3. — särsk. ss. motsats till värklighetsiakttagelse, upplevelse o. d. Att personerna (i Schillers ”Kabale und Liebe”) äro foster oftare av litteratur och fantasi än av iakttagelser, må så vara. Sylwan (o. Bing) 1: 527 (1910).
-ANMÄLAN~020. litteraturrecension. —
-ANVISNING~020. anvisning om (för visst ändamål lämplig) litteratur; i sht i pl. PedT 1896, s. 736. —
-ART. —
-CITAT. —
-FORSKNING. —
(jfr 3 b) -FÖRTECKNING. förteckning över (den viktigaste) litteraturen på visst område l. i visst ämne l. över den litteratur som användts för viss framställning. Grape StPersonn. IV (1911). Nordisk litteraturförteckning (1921; boktitel). —
-GRANSKARE. —
-HISTORIA. (vetenskapen om) litteraturens, i sht skönlitteraturens, utvecklingshistoria; äv. konkret, om lärobok i litteraturhistoria; förr äv. liktydigt med: lärdomshistoria (inom visst ämne). Allmän, komparativ, svensk litteraturhistoria. (Grekernas o. romarnas) Litteratur-historia. BetUnd. 1828, s. 52. Sveriges litteratur- och konst-historia i utkast. Lénström (1841; boktitel). Den Studerande (bör) alltid i sin Candidat-Examen ådagalägga kännedom af sin hufvudvetenskaps Litteratur-Historia. Boström 3: 440 (1846). Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. Schück o. Warburg (1895; boktitel). —
-HÄNVISNING~020. hänvisning till skrift l. skrifter som är(o) källa (källor) för l. som behandla(r) l. berör(a) viss(t) påstående l. uppgift; källhänvisning; i sht konkret. LdVBl. 1887, nr 10, s. 3. —
-KRITIK. abstr. o. (i sht i pl.) konkret. Teateranmälningar och literaturkritiker. Lundin NSthm 420 (1888). —
-KRITIKER. —
-KRITISK. —
-KÄNNEDOM~002, äv. ~200. —
-MINNESMÄRKE~0020. om ngt som är bevarat av ett folks äldsta litteratur. Handskriftliga literaturminnesmärken af frisiskan. NF 5: 410 (1882). —
-PSYKOLOGISK. —
-RECENSION. —
-SPRÅK.
-STUDIUM. —
-SÄLLSKAP ~20 l. ~02. Svenska litteratursällskapet, stiftat 1880. Svenska litteratursällskapet i Finland, stiftat 1885. Finska litteratursällskapet i Helsingfors. Ahlman (1872). —
-TIDNING. periodisk skrift som huvudsakligen behandlar litteraturen. Litteraturtidning, utgiven 1795—97. Svensk literaturtidning, utgiven 1813—24(25). —
-VETENSKAP~002, äv. ~200. [jfr t. literaturwissenschaft] vetenskap(en) om litteraturen; numera i sht om analytisk litteraturforskning. Noreen VS 1: 44 (1903). SvUppslB 17: 402 (1933). —
-VETENSKAPLIG~0020. —
-VÄN, m.||ig. jfr -ÄLSKARE. Litteraturvännerna, namn på ett i Stockholm 1865—1910 värksamt sällskap. Eichhorn Stud. 3: 20 (1881). —
-VÄRK, n. Genom .. (Wulfila) kunna .. germanerna sägas hafva erhållit sitt första litteraturverk. Boëthius HistLäsn. 2: 28 (1898). —
B (†): LITTERATURS-GREN, se A.
Spalt L 859 band 16, 1940