Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AGAT aga4t (agát Weste; i vers: ∪ — Runius Dud. 2: 186 (c. 1710)), r. l. m. (m. Aurivillius 29 (1684)); best. -en; pl. -er.
Jfr AMETIST-, BAND-, BERG-, BRAND-, BÄLT-, BÄR-, DENDRIT-, DRUF-, ELEMENT-, FIGUR-, FORTIFIKATIONS-, FÄSTNINGS-, HIMMELS-, HÄM-, ISLANDS-, JASPIS-, KALCEDON-, KORALL-, LANDSKAPS-, MOLN-, MOSS-, PUNKT-, REGNBÅGS-, RUIN-, SARD(ER)-, STJÄRN-, ÖGON-AGAT m. fl.
stenart, utgörande en vackert bandad blandning af åtskilliga kvarts- o. opalvarieteter; miner. användt ss. släkt- l. artnamn; stycke af stenarten agat, ett slags (halfäkta) ädelsten. 2 Mos. 28: 19 (Bib. 1541). En Agath är en Edelsteen medh mångahanda färghor. Forsius Min. 107 (c. 1613). Bromell Bergart. 38 (1730). Cronstedt Min. 55 (1758). Agat .. fattas in i ringar och örhängen. Rothof 5 (1762). Bägarn af agat. Bellman 6: 173 (1788). Agat fördelas uti Österländsk och Västerländsk. Rinman 1: 16 (1788). Agaten har .. i synnerhet af teckning och färgblanning fått många namn. Retzius Min. 286 (1795). Strålig .. Vaxgul .. Röd .. Hvit a(gat). Weste (1807). Agat, en ädelsten, som troddes äga den kraften at stärka hjertat, fördrifva smittsam luft, samt emotstå huggormars och skorpioners bett. Deleen Fabell. 1: 43 (1831). Den förträffligt arbetade agathen i Wien, föreställande Tiberii och Germanici segrar. Palmblad Fornk. 2: 286 (1844). Man begagnar agaten isynnerhet till sigillringar och petschafter, vaser, snusdosor och gevärskulor. Man förfärdigar deraf äfven rifskålar och polerstenar, m. m. Åstrand (1855). Agat .. en af kiselsyrevarieteter (kalcedon, ametist, jaspis o. s. v.) sammansatt stenart. Cleve i NF (1875). — om obsidian. Cronstedt Min. 248 (1758). Den s. k. svarta agaten, från Island, är egentligen ingen agat-sten, utan en vulkanisk produkt, hvars rätta namn är Obsidian. Åstrand (1855, under agat). jfr: Isländsk agat. Cronquist 2 (1878).
Anm. Mindre noggrant användes i ä. tid o. stundom ännu agat (i likhet med förh. i andra spr.) äfv. om gagat, bärnsten, mörk alabaster m. m.; jfr Lex. Linc. (1640, under gagates).
-BERG~2. (agathe- Odel) Hon (dvs. solen) klädde präcktigt Guld-Moär / uppå Agathe-Bärgen. Odel Sincl. 7 (1739). —
-FLINTA. (†) agat, använd ss. flinta i elddon l. bösslås. Förordn. ang. öfverflödsv. 4 Nov. 1756. Taxa f. sjötullen 17 April 1799, s. 16. jfr AGATS-FLINTA. —
-GALLA~20. (numera knappast br.) Cronstedt Min. 58 (1758). Agatgalla kallar .. Cronstedt det Stenämne, som utgör Salbandet för Agat-Gångarne. Rinman (1788). Agatgalle. Deleen (1836, under achatgalle). —
-GLAS~2. Liedbeck Tekn. 136 (1868). Agatglas, konstgjord Agat, är ofta förvillande lik naturlig Agat. Ekenberg o. Landin (1894). —
-JASPIS~20. Om Jaspis utgör större delen (i stenen), heter han Agatjaspis. Rinman 1: 17 (1788). Sjögren Min. 110 (1865, 1874). —
-MANDEL~20. Agaten .. anträffas vanligen i njurformiga massor (agatmandlar). Cronquist (1878). Nathorst Jord. hist. 352 (1890). —
-MODER~20. (numera knappast br.) Agatmoder heter .. den Bergart, som formerar de Gångar, hvaruti Agater finnas. Rinman 1: 20 (1788). jfr PÄRLEMO(DE)R. —
-MORTEL~20, i sht använd i kemiska laboratorier. —
-PISTILL~02, i (agat)mortel. —
-SKÄCK~2. häst. Agatskäckar hafva röda och bruna fläckar, allt på hvit botten. Billing Hipp. 126 (1836). —
-STEN~2. Schroderus Comen. Y b (1640, 1647). Ödmann Beskr. om Kamtsch. 66 (1787). Urnyckel med åttkantig Agatsten. DA 1824, nr 111, s. 13. Cronquist (1878, under agat). jfr Lex. Linc. (1640, under gagates) o. anm. under AGAT. jfr äfv. AGATS-, AGD-STEN. —
-SVART~2. Agatsvart, obsidianus, (som eger) den svarta glasfärgen på Isländsk agat. Marklin 84 (1818). häst.: Agatsvart (häst) eller Glansrapp: kolsvart med stark glans. Billing Hipp. 126 (1836). —
-TAND~2. i sht bokb. redskap, som användes vid glättning af (guld)snitt, falsning af spelkort o. d. —
-VERK~2 (agate- Kiöping)
1) (föga br.) fabrik l. verkstad för bearbetning af agat.
2) (†) arbete af agat. Kiöping 21 (1667). —
Spalt A 794 band 1, 1898