Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLEK, sbst.1, n.; best. -et.
(†)
2) (falsk) inställsamhet, lismeri; jfr SLEKA, v. I 2. Som ormen hafwer tå (dvs. vid syndafallet) infördt thet arga sleket, / Och medh ilfundighet wår första moder sweket. / Så (osv.). Spegel TPar. 149 (1705).
Spalt S 6506 band 27, 1977