Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LADUGÅRD la3du~gå2rd l. -dɯ~, vard. äv. LAGÅRD la4~gå1rd l. lag4~, äv. lag4~, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera bl. i vissa trakter) gårdsplats mellan l. invid (ekonomi)byggnaderna på en landtgård. Nordberg C12 1: 329 (1740). När jag kom, stod boskapen på ladugården och balkarne voro i fähuset förstörde. Rääf Ydre 1: 86 (i handl. fr. 1745). Linné Sk. 347 (1751). Landsm. B 15: 23 (1916; fr. övre Sverge).
2) (förr) avelsgård lydande under kronan (l. kungligt l. furstligt slott) l. tillhörande ypperligt frälse o. avsedd att tjäna som understöd åt säteri; äv.: arrendegård, utgård. Ladegården på kustå öö. G1R 5: 99 (1528). Kon: mttz ladegårdh. SthmTb. 28/3 1556. Sätegårdenn och ladegården udi Herijevadh. G1R 28: 21 (1558). Thulin Mant. 2: 66 (1935). — jfr KUNGS-, SLOTTS-, SÄTERI-LADUGÅRD. — särsk. (†) bildl., för att beteckna ett område, land o. d. som får förse andra med alster av boskapsskötsel; möjl. äv. anslutet till 3. RA I. 1: 579 (1549). Att thetta weldige berömelige Konungarijket, icke nu lenger skulle hollas för någens ladugård eller red kyrckia (dvs. annex). Svart G1 70 (1561). Främmande Häärskap hade .. brukat Sweriges Rijke för sijn Laadugård. Phrygius Föret. 17 (1620).
3) byggnad l. del av byggnad för nötkreatur (stundom äv. för andra husdjur, i sht småboskap) på en landtgård: fähus, kohus; äv.: byggnad vari utom kohus äv. stall o. lada o. d. äro inrymda; stundom äv. (i sht i uttr. mangård och ladugård) sammanfattande, om samtliga ekonomibyggnader på en landtgård. G1R 2: 267 (1525). Här var förtrångdt både i mangården för folket så väll som i Ladogården för Creaturen. VDAkt. 1657, nr 265. Siwertz Sel. 1: 72 (1920). — jfr KO-, LÄNGS-, SOMMAR-, STADS-, STALL-, TVÄR-, VINTER-LADUGÅRD.
4) (numera föga br.) i utvidgad anv., om den i ladugården inhysta boskapen, i sht nötkreatursbesättningen. Fennia XVI. 3: 41 (1761). Underhålla en talrik Ladugård. Åhstrand Öl. 33 (1768). Till hans boning var en by beställd, / Och för hans bord dess halfva ladgård fälld. Franzén Skald. 3: 433 (1824, 1829). WoH (1904).
-ARRENDE. (förr) arrenderande av ladugård utan tillhörande jord, enbart för bedrivande av boskapsskötsel. EconA 1807, dec. s. 87. (Jag) håller .. bäst, att vi .. våga på att taga ett stort ladugårdsarrende vid Djursholm. Almqvist Lad. 33 (1840). —
-AVEL.
1) ladugårdsskötsel, boskapsskötsel, husdjursavel. Almquist CivLokalförv. 3: 161 (i handl. fr. 1540). Svedelius Statsk. 4: 50 (1869).
2) (numera knappast br.) produkter av ladugårdsskötsel; jfr AVEL 5 a. (Allmogen) föryttrar sin ladugårds-afvel och sina slöjdetilverkningar, der de förbrukas eller användas. Järta Kopparb. 91 (1823).
3) (numera knappast br.) besättning av boskap i ladugård; jfr AVEL 9. Kalfvar, får, grisar och öfrig ladugårdsafvel. Thomander TankLöj. 197 (1832). —
-BACKE. den plana l. sluttande platsen framför l. invid ladugården; jfr BACKE 4 a. Tigerschiöld Dikt. 2: 54 (1891). Far hugger ved på lagårdsbacken. Engström 5Bok 111 (1910). —
-DEJA, f. (i vissa trakter, numera föga br.) förestånderska för ladugård; äv.: ladugårdspiga; jfr DEJA, sbst. 2, 3. SvFolks. 245 (1844). VL 1905, nr 254 A, s. 5. —
-DÖRR. (Tomten) Står der så grå vid ladgårdsdörr, / grå mot den hvita drifva. Rydberg Dikt. 1: 140 (1882). —
(2, 3) -FOGDE. (-gård- 1595. -gårds- 1530 osv.) (numera föga br.) förman, försteman l. befallningsman i ladugård på en landtgård; förr äv.: fogde på kunglig l. adlig avelsgård; jfr FOGDE 3 a. Almquist CivLokalförv. 1: 160 (cit. fr. 1530). Slottzschriffweren, Landtzfougten, Ladegårdtzfougten, och flere, som haffwe waridt ther på Slottet (i Nyköping) och i länet. G1R 16: 232 (1544). PT 1915, nr 50, s. 3. —
(2, 3) -FOLK. (numera bl. tillf.) personal vid ladugård; förr äv.: tjänstefolk på kunglig l. adlig avelsgård. ArkliR 1562: 12 (1562). Brahe Oec. 76 (1581; uppl. 1920). —
(2) -FRIHET. (förr) skattefrihet som frälseman åtnjöt för säteris avelsgård; äv. i uttr. hava l. åtnjuta en gård under ladugårdsfrihet. GullbgDomb. 1/3 1659. 3SAH 23: 433 (1908; om förh. på 1600-talet). —
-FÖRESTÅNDARE~10200. jfr FÖRESTÅNDARE 1. LAHT 1887, s. 274. En utbildningsanstalt för ladugårdsföreståndare. SDS 1900, nr 531, s. 3. —
-FÖRMAN. jfr -FOGDE. NerAlleh. 1886, nr 122, s. 4. Utbildningskurser för ladugårdsförmän, i nötboskapens vård, utfodring och avel (m. m.). SFS 1917, s. 1495. —
(jfr 2) -GODS. (förr) = LADUGÅRD 2. VDAkt. 1651, nr 218. Hasselby .. lades såsom ladugårdsgods under Åkerholm. Höjer Sv. 2: 347 (1877). 2NF 23: 1354 (1916; om förh. på 1600-talet). —
-HJON. (†) jfr HJON 2. När ett trögt Ladugårds-Hjon, intet väl vtmjölckar Kon i sinom Tid, så minskas Mjölcken. Aken Reseap. 244 (1746). Heinrich (1828). —
-HJÄLP. särsk. konkret, om person som mera tillfälligt arbetar i ladugård. Rosberg GammFolk 101 (1921; konkret). —
-HUS.
2) till 3: ladugårdsbyggnad; äv. allmännare (särsk. i uttr. man- och ladugårdshus), om en gårds uthus i motsättning till boningshusen. VDAkt. 1695, nr 609. PT 1758, nr 19, s. 4. Därs. 1899, nr 139 A, s. 4. —
-KARL. [fsv. ladhugardskarl]
1) (†) till 2: fogde l. dyl. vid avelsgård? Dömdes alla Hultha karla sak för slotez dagx werkee thee stonde til baka ssom ladw gordz karl ppa taladhe. BtFinlH 2: 7 (1538).
-LUFT. den genom utdunstning från djur o. av partiklar o. ångor från spillning förorenade luften i ladugård. SmSkrLandth. 29: 6 (1886). —
-LÄNGA, r. l. f. jfr -BYGGNAD. PT 1901, nr 285 A, s. 1. Ladugårdslänga .., indelad i loge, 2 lador, stall, kohus och redskapshus. Därs. 1911, nr 104 B, s. 2. —
-PIGA. piga som är anställd för skötseln av kreaturen i en ladugård. HammarkDomb. 26/10 1630. PT 1913, nr 221, s. 3. —
(2) -SKRIVARE. (†) person som hade till uppgift att föra räkenskaperna vid en ladugård? KlädkamRSthm 1586 B, s. 25 b. Därs. 1587 C, s. 78 a. —
-SKÖTARE. (manlig l. kvinnlig) kreatursskötare i en ladugård. SLorS 1: 24 (1890). Utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare. SFS 1917, s. 1409.
Ssgr: ladugårdsskötar(e)-lärling.
-skola, r. l. f. —
-SKÖTSEL. planmässigt uppfödande o. skötsel av nötkreatur o. småboskap för utnyttjande av dessas produkter. PH 5: 3383 (1752). —
(2) -ÄGOR, pl. (förr) (Borgare som måst flytta sina gårdar begära) någon deel af ladugårdhzägerne till vthgångh för deres boskap. BtÅboH I. 10: 118 (1654).
Spalt L 35 band 15, 1939