Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAGG kag4, sbst.2, äv. KAGGE kag3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vart särskilt av de två på ett lieskaft anbragta, korta, krökta handtagen; jfr KNAGG. Juhlin-Dannfelt 244 (1886). 2NF 20: 856 (1914).
Spalt K 49 band 13, 1935