kagg | SAOB

Publicerad 1935

KAGG kag4, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.

Etymologi

[sv. dial. (Västergötl., Halland; jfr Hof DialVg. 164 (1772)) kagg, nära besläktat med KAGG, sbst.2, o. KAGGE, sbst.2; jfr v. Friesen Mediagem. 102 (1897)]

(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) tjur som kastrerats först efter inträdd könsmognad. Beckman DaNorOrdb. 24 (1907). Ekblom 3Klass 64 (1933).

Spalt K 49 band 13, 1935

Webbansvarig