Publicerad 2013   Lämna synpunkter
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(11 c) UT-USEL. (†) urusel. Den .. utusla svenska styrelsen i landet (dvs. Finl.). Ramsay Barnaår 2: 32 (1904). Östergren (1965).
-VAKA.
1) (†) till 9 d: hålla sig vaken under l. genomvaka (viss tid(speriod)); äv. med obj. betecknande tidpunkt fram till vilken ngn vakar l. föremål för vars skull vakandet sker. När then förste hopen hadhe vthwaket sin Nattwäckt, gick han til Sängz. Kalff HPedersson D 1 a (1647). Blomster utwakades, at på dem se hwad tima de sig öpnade eller tilslöto. Linné Sk. 311 (1751). SvJägarfT 1867, s. 198.
2) till 11, i p. pf. i adjektivisk anv., om person: uttröttad l. utmattad av vakande; äv. dels i överförd anv., om blick l. ansikte o. d., dels bildl. AnderssonBrevväxl. 2: 352 (1852; bildl., om världen). Nattvak skadar helsan och hyn. Och .. (jag) vill .. icke ha någon skam af dina utvakade blickar och kinder. Börjesson Solen 39 (1856). Frusen, utvakad och biten av ohyra kom jag följande morgon in på redaktionen. Martinson MötDikt. 314 (1950).
(12) -VAKT. (†) om vakt(styrka) utposterad längst ut l. bort från härläger l. boplats o. d.; äv. om sådant vaktpass; jfr -post 2. En aff vthvachten skööt oförvarandess en musquet aff. Gyllenius Diar. 93 (1644). Jag .. blef med 20 man på uthwacht något ifrån staden commenderad. KKD 1: 20 (c. 1710). Afzelius Sag. 3: 59 (1841).
(4) -VAL. [fsv. utval] (numera bl. tillf.) urval. (De) läte sigh tyckia, icke mögeligit wara, at Gudh .., then bästa kärnan och vthwalet aff alla menniskior, skulle läta wilt fara. PErici Musæus 3: L 4 b (1582). Vedel bad att få göra ett utval och sända i en renskrift. NordT 1894, s. 65.
(4) -VALD, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. utvald se -välja. [fsv. utvalder; p. pf. av -välja o. välja ut] som (till följd av goda l. överlägsna egenskaper l. kvalifikationer o. d.) noga l. med (största) omsorg valts ut; särsk. i substantivisk anv.; förr äv. övergående i bet.: utsökt, särsk. i superl. best.: främsta l. yppersta, äv. ss. adv.: utomordentligt l. synnerligen. Ett utvalt sällskap. Utvald konfekt. Sy iach legger j Sion en vthwaldan kosteligh hörnesteen. 1Petr. 2: 6 (NT 1526). Tulipan och Anemon äre .. the vthwaldeste ibland alla Blomstren, för theras stoora mångfalldigheet på Färgorna. Mollet Lustg. D 2 a (1651). Alla berömde Trueworths utvalda smak. Chenon Heywood 1: 76 (1772). I Brunskogs by .. äro 4 utvaldt goda fjerndels hemman. Barchæus LandthHall. 92 (1773). Fast man skrev om proletariatet, betraktade man sig själv som en utvald, som ett geni. LoJohansson Förf. 56 (1957).
Avledn.: utvaldhet, r. om förhållandet l. tillståndet att vara utvald. Sekteristens känsla av utvaldhet. SvLittH 1: 403 (1919).
(1 g) -VALSA, v.1, -ning. medelst vals (i valsverk) platta (o. sträcka) ut ((stycke av) metall), valsa ut; äv. med avs. på massa (se massa, sbst.2 1 a), i sht förr äv. liktydigt med: kavla ut; äv. oeg., i fråga om utplattande av i berg(lager) inbäddad bergart o. d. BlBergshV 18: 143 (1687; vid tillverkning av mässingstråd). Nu genomknådar man denna (pappers)massa väl, så att hon erhåller konsistensen af en deg, och utvalsar henne på ett bord med en brödkafle till en kaka. AHB 119: 9 (1884). Vester om Rösjön förekomma i gneisen talrika linsformigt utvalsade inneslutningar af mörka mineralblandningar. JernkA 1899, s. 91 (1898). Ett bevis på renaluminiums goda formbarhet är .. att den kan i band utvalsas till tunna folier av ned till 0,004 mm tjocklek. TT 1940, Bergsv. s. 85.
(2 a) -VALSA, v.2 (vard.) i uttr. komma utvalsande, komma l. träda ut (ur l. från l. i ngt) med valsande steg; äv. bildl., om ngt sakligt. Essén Misst. 177 (1911; om manuskriptark). Sedan det där skränet pågått några timmar på förmiddagen, kommo två karlar utvalsande ur dörrhålan. Koch GudVV 1: 339 (1916).
(1, 2) -VANDRA, -ing; -are (se d. o.), -erska (numera bl. tillf., Upsala 10/2 1922, s. 6, osv.).
1) (†) gm att vandra bege sig ut l. iväg (ngnstans), vandra l. gå ut; gå ut och gå, göra en utflykt; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: vandring l. promenad l. utflykt l. exkursion; äv. mer l. mindre bildl., om ngt sakligt; jfr 2. Luth Astr. 84 (1584; om solens rörelse). Alla the fåfänge, onödige och otiänlige ordh, som vthur hiertat och munnen vthwandra. Sylvius Mornay 286 (1674). Under mine Botaniske utvandringar ägde jag .. til följeslagare och vägvisare, en beskedlig Javan. Thunberg Resa 2: 247 (1789). Låtom oss nu, efter denna, kanske nog långa utvandring, återtaga tråden, der vi sist lemnade den. 2SAH 12: 457 (1827). (Bellmans dikter) aflades .. oftast under nattens ensliga tysthet, och framalstrades vid morgonstunden, helst på fria fältet eller i Solna-parken, dit han arla utvandrade. Valerius 2: 187 (1849). Lagergren Minn. 7: 68 (1928).
2) flytta till ett främmande land för att där permanent bosätta sig, emigrera; förr äv. allmännare (o. i denna anv. stundom utan klar avgränsning från 1): (för längre l. kortare tid) flytta ut l. iväg (ngnstans); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskild omgång av emigration l. utflyttning; äv. dels speciellare, om djur (se slutet), dels bildl., om ngt sakligt. The Tio Slächter, hwilke igenom trenne nampnkunnige booföringar, Landzflychtigheter oc vthwandringar vtur Landet, blefwe hijt och dijt på Jorden vthföhrde och vthspridde. Sylvius Mornay 421 (1674). Ehuruwäl omtalte Gesäll .. sine Gesälle År intet tilfullo igenom gådt och utwandrat. VRP 16/10 1738. Nya stämplingar utvandra från Danzig. 2SAH 5: 82 (1808). Växternas utvandring kan .. ske lika mycket på torra som på våta vägen. Andersson ÅrsbVetA 185354, s. 91. Dalarne stodo i liflig beröring äfven med andra landskap och med hufvudstaden genom den mängd af dalkarlar, hvilka då liksom nu utvandrade att söka arbetsförtjenst. Malmström Hist. 3: 4 (1870). Den huvudsakliga svårigheten i att överflytta en del av folköverskottet från England ligger i att folk icke vill utvandra. Ymer 1931, s. 399. jfr säsongs-utvandring. särsk. om djur: söka sig l. flytta till ny uppehållsort l. boplats. Hypothesen om Sillens årliga utvandringar ifrån Ishafvet. VetAH 1817, s. 43. Holmström Ström NatLb. 2: 98 (1852; om flyttfåglar). Därvid bör ihågkommas att laxen, när den utvandrar från älvarna, inte är större än 12–15 (högst 20) cm. FoFl. 1937, s. 252.
Ssgr (till 2): utvandrings-fråga. jfr fråga, sbst. 3. De motioner, som afgifvits i utvandringsfrågan. Rydberg Brev 1: 150 (1869).
-färdig. till 2 slutet. Under åren 1924–26 märktes flera tusen utvandringsfärdiga laxungar, som hade uppfötts i dammar vid Kälarnes fiskeriförsöksstation i Jämtland. NFMånKr. 1938, s. 510.
-förbud. (i sht förr) EkonS 2: 53 (1894). I de flesta tyska stater bestodo .. utvandringsförbud in på 1820-talet. 2NF 31: 180 (1920).
-hamn. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) utvandrarhamn. NF 2: 1100 (1878).
-land. utvandrarland. EkonS 2: 16 (1894). Både Spanien och Polen är gamla utvandringsländer som blev invandringsländer när framtidstron kom tillbaka. DN 23/10 2004, s. A27.
-period. period (se d. o. 3) av (stor) utvandring. SJ 1: 393 (1906).
-rätt. (numera bl. tillf.) rätt till utvandring l. att utvandra. Utvandringsrätten är fri. Värnpliktig, som ej öfverförts till landstormen, måste dock begära konungens tillstånd. Aldén Medb. 1: 117 (1896).
-ström. jfr utvandrar-ström. (Välgörenhetsorganisationer) leda utvandringsströmmen .. till de engelska kolonierna. Frey 1850, s. 336.
-tradition. tradition (se d. o. 5) av utvandring; äv.: berättelse l. sägen gällande (forntida) utvandring (jfr tradition 4). Den götiska utvandringstraditionen. Schück VittA 1: 16 (1932). I Norrland är det Gävleborgs län, som visar högsta nettoemigrationen. Här finns en gammal utvandringstradition sedan Erik Jansarnes dagar. SvGeogrÅb. 1948, s. 11.
-våg. JämtlHärjedH 1: 38 (1948). I Litauen, liksom i Lettland, finns oro för en ny utvandringsvåg. DN 25/8 2010, s. B8.
-ålder. om ålder vid vilken utvandring oftast sker; äv. till 2 slutet, i fråga om sådan ålder hos lax. Den egentliga utvandringsåldern är åldern 15/35 år. EkonS 2: 46 (1894). De Geer SvNatRiked. 2: 196 (1950).
-överskott. om förhållandet att (under viss tidsperiod o. i visst land l. område) antalet utvandrare överstiger antalet invandrare. Siffrorna för riket visa små utvandringsöverskott på 1840-talet som emellertid blir allt större. Ymer 1942, 3–4: 281.
-VANDRARE. [till -vandra] motsv. -vandra 2: person som utvandrar l. utvandrat, emigrant; äv. bildl., om ngt sakligt. SC 1: 312 (1820). (Tulpanerna) var Österlandets praktfulla, solmättade utvandrare. Strindberg Blomst. 8 (1888). Persiska, turkiska och grekiska ord i zigenarnas språk ger tillkänna, att utvandrarna endast långsamt rörde sig västerut. Fatab. 1961, s. 38.
Ssgr: utvandrar-, äv. utvandrare-agent. (förr) jfr emigrant-agent. Såsom utvandrareagent anses .. en hvar, som för egen räkning eller såsom kommissionär för utländsk man åtager sig ombesörja utvandrares befordran till främmande verldsdel. SFS 1884, nr 37, s. 1.
-fartyg. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (passagerar)fartyg avsett för l. använt till transport av utvandrare; jfr -vandrar-skepp o. emigrant-fartyg. 3SAH XXXVIII. 2: 256 (1854). När utvandrarfartyg är färdigt att avgå, skall befälhavaren därom göra anmälan till polismyndigheten i avgångsorten. SFS 1944, s. 846.
-hamn. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om hamn varifrån (stora grupper av) utvandrare (brukar) utskeppas; jfr utvandrings-hamn. Hamburg är näst Bremen kontinentens förnämsta utvandrarehamn. Rönnholm EkonGeogr. 122 (1907).
-land. land varifrån många utvandrar l. utvandrat; jfr utvandrings-land. 2NF 38: 1137 (1926).
-skara. (numera bl. tillf.) Huruvida och i vad mån utvandrarskaror från de nordiska länderna .. deltagit i ”folkvandringarna” på Europas fastland .. kan icke med säkerhet avgöras. Flodström SvFolk 4 (1918).
-skepp. (förr) jfr -vandrar-fartyg. SDS 29/4 1870, s. 3.
-ström. ström (se ström, sbst. 8) av utvandrare; jfr emigrant-ström, utvandrings-ström. Rydberg Myt. 1: 5 (1886).
-VASKA, -ning; -are (†, RP 9: 473 (1642)).
1) till 4: gm vaskning avskilja (o. utvinna) (ngt, i sht (ädel)metall l. malm o. d.), äv. mer l. mindre bildl.; äv. med avs. på det varur ngt avskiljs osv., särsk. om hav l. vatten o. d., närmande sig bet.: urgröpa l. erodera. The warppehögher vtkastninger och soffringa hoper som tilförende vtwaskade äre widh Sale grwffuene. G1R 7: 24 (1530). Småningom utvaskade dalar, sådane som man träffar uti många lätt förstörbara bergsbygder. JernkA 1833, Bih. s. 47 (1832). Uti Ivalo elfdal utvaskas guld. Finland 146 (1893). Det hör ungdomen till att prova sig fram och sedan får tiden utvaska vad som är hållbart eller ej. GbgP 26/7 1988, s. 3.
2) (†) till 9: renskölja l. rentvätta (ngn l. ngt). Iagh twådde tigh medh watn, och vthwaskadhe tigh aff titt blodh. Hes. 16: 9 (Bib. 1541). Ett långt styfvare jobb är i alla fall morgonskrubbningen eller utvaskningen .. Det ansenliga kvantum vatten, som går åt härför, måste vanligtvis jungmannen skaffa ombord. Bergdahl Antip. 13 (1906).
(1 b) -VATTEN. särsk. [jfr östsv. dial. utvatn] (utom i Finl. numera bl. tillf.) ebb l. lågvatten. BotN 1916, s. 175. Ett långsmalt gråstensblock som steg upp i dagen vid utvatten. Selin GUtskärssläkt. 186 (1937).
(2, 4) -VATTNA, -ing.
1) urvattna (se d. o. 1) (ngt); särsk. mer l. mindre bildl. (jfr ur-vattna 1 slutet); ss. vbalsbst. -ing äv. (o. numera i sht, med anslutning till ut, adv. 3) i fråga om uthällande av i vatten utblandat medel l. preparat (för bekämpning av ogräs l. ohyra o. d.). Haf omsorg at låta wäl utwatna dessa Fiskarna. Österling Ter. 2: 291 (1700). En utvattning af Kants system, vid hvilken process dennes både salt och skärpa så upplösts och bortdunstat, att blotta genomskinliga vattnet utan både smak och lukt återstår. SvLittFT 1836, sp. 147. Järnsulfat är det som flitigast används mot mossa. Mossan svartnar redan några timmar efter utvattningen. Expressen 12/4 2004, s. 46.
2) (†) avlägsna vatten ur (ngt); jfr ur-vattna 2. Afdikningen, som, på det att mossen må väl och fullkomligt utvattnas, bedrifves så sakta, att (osv.). TT 1874, s. 182. Hirsch LbGarfv. 217 (1898).
-VECKLA, förr äv. -VICKLA, v., äv. -VECKLAS, v. dep., -ing (se d. o.); -are (se avledn.), -arinna (†, JournManuf. 4: 48 (1834), Adlersparre o. Leijonhufvud Bremer 1: 228 (1834)). [jfr t. auswickeln, entwickeln]
1) till 1 g: veckla l. rulla l. breda ut (ngt); äv. refl.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (se särsk. slutet). Serenius S 2 b (1734). Likt en sluten knopp, som först utvecklar sig, när den helsas af en värmande morgon. Elgström Frunt. 36 (1809). Snart med utvecklade baner hans krigsmakt / Långt bort vid horisonten sågs i antåg. JGOxenstierna 4: 213 (1815). (Han) utvecklade och hoplade sin ofantliga ostindiska silkesnäsduk. De Geer Minn. 1: 36 (1892). Om konens mantelyta utvecklas i ett plan, så har denna .. åtminstone en singulär punkt, konens spets. TMatFysKemi 191819, s. 197. särsk. i bildl. anv.; särsk. med avs. på matematisk storhet o. d.: upplösa (se d. o. 6); i sht förr äv. med avs. på militär trupp: formera (se d. o. 6); äv. refl. l. i pass. övergående i dep. (En) gåfva att afhjelpa svårigheter, att förena stridiga afsigter, utveckla sammantrasslade ärenden och bereda deras afslutande. 1SAH 4: 86 (1791, 1809). Den förenade svenska och preussiska hären framtågade. Fältet var emellertid så trångt, att dessa troppar icke kunde derstädes på långt när utvecklas. Fryxell Ber. 11: 164 (1843). Det afstånd, på hvilket första stridsliniens kompanier böra utveckla skyttelinier, beror af terrängen och verkan af fiendens eld. Tingsten FormTakt. 26 (1889). Hultenberg Lothar SpanSjäl 33 (1921; refl.). Vi skriver talet 47 065 i utvecklad form. Vi använder platsvärdena. 47 065 = 4· 10 000 + 7· 1 000 + 0· 100 + 6· 10 + 5. Alvin o. Anderberg NHögstMat. 1: 25 (1970). jfr strids-utveckla.
2) (†) till 1, 2: ta ut l. loss (ngt l. ngn, äv. sig) (från ngt omgivande l. fasthållande o. d.), befria, lösgöra; äv. (med anslutning till ut, adv. 6 a): (gm att avlägsna täckelse l. hölje från) röja l. uppenbara (ngt); särsk. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om att ta sig ur en besvärlig situation o. d. Om någor haffuer några hemliga beswäring i Samwetet, vthu hwilka thet icke kan vthwikla eller vthreeda sigh. PJGothus Os. 306 (1603). Warar Förmörck(elsen) 2 tim(m)ar till kl. lijtet efter 1. då Månen börjar at uthwickla sig uhr jordenes Skugga. Alm(Ld) 1696, s. 32. Dess efterlemnade Enkas stora bekymmer, som .. icke äger något synligt hopp, at utwickla sig utur en gäldbunden belägenhet. VDAkt. 1785, nr 156. När man utvecklat sig ur de drypande albusksnåren nere i stranddälden (osv.). Törneros (SVS) 3: 111 (1833). Jag vaknar; det gryr och den rodnande strimman / Utvecklar ur slöjan af natten och dimman / Den grönskande jorden, den blånande skyn. Franzén Skald. 6: 90 (1840). (Vid beröringen) utvecklades ur byltet .. en liten pojke, som ingenting annat hade på sig än den lilla nationella, svarta mössan af krimskinn. Langlet Ryssl. 115 (1898).
3) till 1 (f), 5 (b), i fråga om stegvis skeende l. kontinuerlig förändring l. tillväxt framkallad av inneboende tendens l. utifrån kommande åtgärd l. påverkan: komma (ngt l. ngn) att växa till l. gro l. att anta l. uppstå i ny l. annan form l. typ o. d.; särsk.: komma (ngt) att växa fram; äv. refl. l. ss. dep., närmande sig l. övergående i bet.: bli till l. växa fram l. uppstå; äv. mer l. mindre bildl. Så at elden .. genom denna starcka rörelsen utwicklas. UHiärne 2Anl. 234 (1706). Kärleken är vår Guds varmaste renaste stråle. Han utviklar rosens knopp och människans hjerta. Eurén Kotzebue Cora 90 (1794). Ibland utvecklar (hus)svampen sig i byggnader, som hafva ett torrt läge och äro väl underhållna, utan att någon egentlig orsak dertill kan upptäckas. Rothstein Byggn. 50 (1856). Hvarje djur utvecklas från början inom ett ägg. Sundevall Zool. 8 (1864). Ingen enda planta har utvecklat någon vippa. Lidforss VäxtLiv 11 (1904). Mikroorganismerna .. utvecklas bra på bokspånorna. Smith OrgKemi 100 (1938). (Långhalsarna) sätter sig .. fast på .. vad som helst som driver på havet. Där utvecklar de vackra vita skal som hänger ner i vattnet. GbgP 8/12 1996, s. 57. jfr högt-, ny-, sned-utvecklad o. rätts-utvecklande. särsk.
a) i fråga om människas andliga l. kroppsliga tillväxt l. mognad; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som främjar (i sht andlig) tillväxt l. mognad. Utom hos några få ovanliga Snillen, utvikla sig altid Förståndets förmögenheter, i den mån, som de odlas i upfostringen. Schönberg Bref 2: 288 (1778). En tid, hvilken .. bör egnas åt de egentligen bildande och utvecklande kunskaperna. FörslSkolordn. 1817, s. 124. Lärarens verkliga uppgift är att utveckla gryende talanger, icke att krossa dem. Setterblad Mackenzie 81 (1887). Det är .. (god känsel för flygning) eleven ska söka utveckla, ty av flygarens känsel beror till stor del säkerheten i luften. Söderberg PrFlygl. 1: 44 (1935). jfr förstånds-, själs-utvecklande. särsk.
α) ss. dep.: (småningom) uppnå (ny l.) ökad förmåga l. insikt l. duglighet o. d. Han hade utvecklats inåt, frånvänd all kroppslig idrott. Weibull LundLundag. 226 (1891). Det bästa receptet mot att känna sig gammal är att känna att man gör något nytt, lär sig något nytt, utvecklas. Livet40Ocens. 45 (2009).
β) (med anslutning till ut, adv. 6 a) närmande sig l. övergående i bet.: låta (ngt) komma till uttryck, visa prov på (ngt), lägga (ngt) i dagen. Du utvecklar i dina slutsatser ett slags menniskokännedom. Carlén Repr. 104 (1839). Gustaf hade under revolutionsdagarne utvecklat egenskaper, som öfverträffade äfven hans varmaste vänners förväntan. Malmström Hist. 6: 453 (1877). Den älskvärdhet han utvecklade i det personliga umgänget. Segerstedt Händ. 358 (1924, 1926). Han utvecklade vid sina amorösa eskapader ett sådant hemlighetsmakeri, att alla genast förstod vad det var fråga om. Siwertz Tråd. 17 (1957).
b) refl. l. ss. dep., om ngt abstr.: (litet i taget) bli till l. växa fram (i ny l. annan l. bättre form); äv. närmande sig l. övergående i bet.: framträda, göra sig märkbar; särsk. med bestämning inledd dels av prep. ur, angivande ursprung l. härkomst, dels av prep. till, angivande resultat. Kellgren (SVS) 5: 13 (1785). All närvarande bildning måste utvickla sig ur en föregående. Tegnér (WB) 4: 124 (1824). Den ekonomiska kris som i början af sommaren utvecklade sig har beredt styrelsen många svårigheter. Samtiden 1874, s. 5. Medan inom det .. (germanska Europa) folket växte upp ur fylket, såg det sydliga Europa staten utveckla sig ur staden. EkonS 1: 45 (1891). En till synes ofarlig händelse kan snabbt utvecklas till livsfara. Rosén Allemansr. 97 (1976).
c) tr.: (steg för steg) frambringa l. skapa l. åstadkomma (ngt); äv.: komma (ngt) att bli mer värdefullt l. innehållsrikt l. omfattande l. framskridet o. d., särsk.: förbättra l. förfina; äv. närmande sig l. övergående i bet.: förete, visa upp. Lantingshausen Young 2: 214 (1790). (K. XI:s) inre lagstiftning utvecklade nya och rika hjelpkällor, tillräckliga för hundrade år. Topelius Fält. 2: 132 (1856). Denne vetenskapsmans teorier blifva af Wisén dels vidare utvecklade dels i enskilda punkter beriktigade. 3SAH 7: 40 (1892). Granada utvecklade .. (under kapplöpningsdagarna) stor lyx i eleganta vagnar och vackra hästar. Lagergren Minn. 4: 72 (1925). Den höga bildstandard som utmärker modern reklam har bidragit till att utveckla konstsmaken. Lindqvist Reklam. 56 (1957). Arbetet med att utveckla den nya tetraederformade behållaren hade .. pågått vid Åkerlund & Rausing sedan 1944. Kulturen 1990, s. 177. särsk. framkalla l. ge upphov till (sjukdom l. åkomma); äv. med personsubj.: dra på sig, ådra sig. Det finns efter djurförsök en teori om att få regelbundna mål utvecklar mera åderförkalkning än ätande över hela dygnet. SvD(A) 19/8 1965, s. 19. Risken för att allergiska barn senare ska utveckla astma kan minska. DN 9/1 2000, A5. jfr själv-utveckla o. själv-utvecklad.
d) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som nått långt i sin utveckling; äv. närmande sig l. övergående i bet.: som nått sin fulla utveckling; särsk. om persons kropp l. själsförmögenheter o. d. Liljestråle Fid. Föret. 5 (1797). Lukten (hos gnagarna) är mycket utvecklad. Nilsson Fauna 1: 149 (1820). Den utvecklade doriska stilen tager ej fullt samma gestalt i moderlandet och dess västliga kolonier. Hahr ArkitH 66 (1902). Han hade varit tidigt utvecklad, tagit studentexamen som sextonåring och skrivit sin studentuppsats på vers. Wigforss Minn. 1: 101 (1950). Eftersom algfloran är bäst utvecklad i Bohuslän, tar skildringen närmast sikte på förhållandena där. Selander LevLandsk. 129 (1955).
4) till 5 b: (alltmer ingående l. litet i taget) redogöra för l. klargöra (tanke l. åsikt l. förslag o. d.); äv. allmännare: ge uttryck för l. framföra l. tillkännage (ngt); förr äv. refl.: förklara sig. 2RA 1: 329 (1723). Med stigande missnöje hörde hon honom utveckla hans och Arabellas skiljaktighet i lynne. Carlén Repr. 261 (1839). Blanche och Uhr utvecklade sammankomstens anledning och ändamål. Hellberg Samtida 9: 214 (1873). Herr Struve försökte begära ordet för att utveckla sig. Strindberg RödaR 7 (1879). Det skulle föra alldeles för långt att här söka utveckla, hur denna jag-filosofi .. närmare utföres hos de .. (tyska) filosoferna. ÅbKristHum. 1964, s. 24. I det följande numret av Industria utvecklar man sin principiella hållning till händelserna. Henschen SkuggBrott 106 (2004).
5) till 6, i fråga om kemisk l. fysikalisk l. mekanisk process: avge l. bilda l. alstra (ämne l. kraft l. stoff o. d.), producera; äv. i pass. övergående i dep.: uppkomma l. avgå. I alla kroppar utvecklas .. (vid gnidning) elektricitet. Berzelius Kemi 1: 44 (1808). Om förbränningen på ett ställe inledes, utvecklas värme. Starck Kemi 288 (1931). Motorerna .. utvecklade blott några få hk och utväxlingsanordning saknades. AutB 3 (1947). jfr syre-utvecklande.
Avledn.: utvecklare, om person m.//ig., om sak r. l. m.
1) till -veckla 3, om anordning l. apparat o. d. med vars hjälp ngt utvecklas (förr äv. om framkallningsvätska); äv. (o. utom ss. efterled i ssgr numera i sht) till -veckla 3 c, om person som (yrkesmässigt) arbetar med utveckling av produkt(er) l. arbetsgång o. d. När jag .. exponerar utan Camera och lins, så är det också förstådt utan kassett; en plåt helt enkelt, lagd i utvecklaren. Strindberg Brev 11: 139 (1896). Arbetaren sönderskrufvade .. gasverket, sedan han .. erhållit en rest af luftblandad gas i utvecklaren. SD(L) 1901, nr 459, s. 4. God teknik kommer gärna fram när en skicklig utvecklare möter en kompetent kund. SvD 30/7 1978, s. 1. jfr gas-, system-utvecklare.
2) (numera bl. tillf.) till -veckla 4, om person som utvecklar tanke l. lära l. förslag o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., om ngt sakligt. Vår tids Romaner, desse stora utläggare och utvecklare af våra känslor. Eurén Kotzebue Orth. 1: 83 (1793). Den politiska tankens bärare och utvecklare under den äldre tiden voro praktiska statsmän som Solon, Kimon och Perikles. Wifstrand GrKultHFas. 21 (1950).
-VECKLAS, se -veckla.
-VECKLING. [till -veckla o. veckla ut]
1) motsv. -veckla 1, om handlingen l. verksamheten att utveckla ngt; särsk. motsv. -veckla 1 slutet: upplösning (se d. o. 6); förr särsk. i fråga om militär trupp l. formation. Möller (1790). Kompaniets första utveckling sker .. vanligen med en tredjedel af styrkan i hvardera linien. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 28 (1880). Genom att avbryta utvecklingen vid någon viss decimal erhålles ett närmevärde eller approximativt värde. Hedström o. Rendahl Alg. 62 (1915). jfr kust-utveckling.
2) motsv. -veckla 3, om förhållandet l. skeendet l. handlingen att ngt l. ngn utvecklas l. utvecklar sig; särsk. om kontinuerlig förändring mot ett bättre l. mer fullkomligt l. sammansatt o. d. tillstånd l. stadium o. d.; särsk. i förb. med bestämning angivande område l. sfär varinom ngn l. ngt utvecklas l. utvecklar sig. Forskning och utveckling. Ekonomisk, kulturell, politisk, social, teknisk utveckling. Utvecklingen av arbetslivet, jordbruket, produktionen, sjukvården. Turismen befinner sig i stark utveckling. Hagberg Pred. 6: 30 (1820). Utvecklingen af det folkbegär att samstyra med regenten, som du med så stort skäl tadlar, kan .. med framgång hejdas och bekämpas. HT 1915, s. 179 (1834). Venedig sökte undflykter och afvaktade händelsernas utveckling. Tegnér Armfelt 2: 124 (1884). Han visste mycket väl, att utveckling och lif höra samman, att stillastående är död. 3SAH 7: 49 (1892). För fotbeklädnadens uppkomst och utveckling har klimatet och miljön varit av grundläggande betydelse. Jäfvert Skomod 9 (1938). Får utvecklingen på .. (konsthartsernas) område fortsätta i samma takt som hittills, vad allt kunna vi då ej vänta oss inom den närmaste framtiden. Bolin KemVerkst. 165 (1942). Sverige .. (inbjöd) till ett möte till stöd för (Östersjö)regionens små och medelstora företags utveckling. GbgP 12/7 1998, s. 28. jfr begrepps-, betydelse-, händelse-, konst-, kultur-, pris-, samhälls-, släkt-, smak-, standard-, teknik-, trafik-utveckling m. fl. särsk.
a) om biologisk process varigm (organ l. del o. d. hos) ngt levande växer fram l. till l. antar slutlig form; äv. i fråga om själsliv l. förmåga l. egenskap o. d. hos människa, om motsv. mentala process. Barnet har stannat i utvecklingen. Kellgren (SVS) 5: 136 (1787). Han ville ur det första frökornet leda och bevisa en fullt organisk utveckling till blommor och frukt. 2SAH 49: 232 (1873). Insekterna behöfva för sin fulla utveckling i allmänhet ej längre tid än ett år. Tullgren Skadeins. 17 (1906). Uppstå rubbningar i .. (sköldkörtelns) funktion, kommer såväl kroppslig som andlig utveckling att bli lidande. StKokb. 7 (1940). Man får inte glömma att växterna har liv och att fordringarna för deras utveckling kan vara rätt avvikande hos olika växtslag. Ekbrant VVRumsväxt. 7 (1955). jfr bakterie-, embryonal-, foster-, förstånds-, karaktärs-, rot-, själs-, tal-utveckling m. fl.
b) om den process gm vilken alla levande organismer (l. del hos dessa) utvecklas ur lägre till högre former; särsk. om en arts framväxt ur en annan l. ur lägre stamform, evolution. Både underarm och underben hafva .. under utvecklingen reducerats till sin sammansättning. Smitt Ryggradsdj. 54 (1882). Med tillbörlig uppmärksamhet .. kunna vi säga, att den kambrisk-siluriska faunans utveckling i det stora hela talar för den darwinska teorien. Nathorst JordH 636 (1892). Att man i fråga om naturens alster kan följa den ena formens, den ena artens utveckling ur den andra, har ju .. länge varit kändt. SvFmT 10: 268 (1899). Denna sanning om livets och människans utveckling på jorden skulle .. (Darwin) ruva på i tjugo år innan den offentliggjordes. DN 2/4 2009, s. B6.
c) om fortskridande förändring av samhället l. människans levnadsvillkor o. d. orsakad av sociala l. ekonomiska l. vetenskapliga l. tekniska o. d. förändringar l. framsteg l. förbättringar, numera ofta i sg. best. Det gäller om staterna, hvad som gäller om individerna, att de fortgå i utveckling. BEMalmström 7: 410 (1845). Utveckling är icke alltid lika med framåtskridande till mensklighetens lycka. Strindberg TrOtr. 2: 232 (1887, 1890). Att många ständigt firar sin ödeläggelse, var något som Branting vetat och hållit tal om, men utvecklingen hade nu sin gång. Tunström Julorat. 96 (1983). Den globala utvecklingen sedd över några generationer framåt i tiden kommer med all säkerhet att leda till ökad existentiell stress. DN 9/5 2007, s. C5. särsk. [efter eng. sustainable development] i uttr. hållbar utveckling, om utveckling i linje med naturens villkor där dagens behov tillgodoses utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. DN 7/4 1990, s. B2. Naturbokföringen tar hänsyn till detaljer som buller, trafikolyckor, sopor, försurning, skönhetsvärden och friluftsliv. Resultatet ska bli en ”hållbar utveckling” för både natur och människor. Expressen 3/4 1991, s. 8.
d) om enskilt steg i rad av förändringar som ngn l. ngt genomgår, utvecklingsfas; särsk. om slutligt steg där ngt l. ngn är helt l. fullt utvecklat l. utvecklad; äv. med tanken särskilt riktad mot resultatet. I den kalla frostiga norden, der naturens lifskraft i så få och glesa utvecklingar uppenbarar sig, trifvas ej de veka milda behagen. Elgström o. Ingelgren 160 (c. 1809). Verket .. lithografierades i Leipzig, emedan de tvenne stentryckerierna i landet då ännu icke uppnått en erforderlig utveckling. Estlander KonstH 594 (1867). Tron att själen kan nå sin högsta utveckling och lycka oberoende af – i stället för genom – sina jordiska villkor. Key Lifsl. 1: 158 (1903). En naturlig utveckling av denna personliga rekommendation vore opartiska kontrollorgan och offentlig varurådgivning. Lindqvist Reklam. 30 (1957).
e) i fråga om industriell verksamhet, om skapande l. framtagande av ny (typ l. version av existerande) produkt l. vara. En klok åtgärd (är) att satsa hårt på utveckling av tungvattenreaktorer. DN(A) 1965, s. 11.
3) motsv. -veckla 4, om handlingen l. verksamheten att i tal l. skrift utveckla l. klargöra ngt; särsk. konkretare, om sådant utvecklande av (enskilt inslag l. enskild detalj i) idé l. lära l. förslag o. d., utläggning l. förklaring l. uttolkning. Linc. Ee 2 a (1640). Vi hafve redan antydt det vigtiga ämne, till hvars närmare utveckling dagens Text uppmanar oss. Wallin 1Pred. 3: 246 (c. 1830). (Almqvists avhandlingar är) i allmänhet .. intet annat än tillgjorda och i det hela tråkiga krior, bestälda eller annars nödsakade utvecklingar af sådant, som man önskar sig vara qvitt för bästa pris. Lysander Almqvist 16 (1878). Utveckling av (kärandes) talan. Expressen 15/1 2007, s. 28. jfr begrepps-, katekes-utveckling m. fl.
4) motsv. -veckla 5, om handlingen l. verksamheten att utveckla ämne l. kraft l. stoff o. d. Bäst och ömnigast sker elektricitetens utveckling då oledare gnidas. Berzelius Kemi 1: 44 (1808). S. k. endotermiska föreningar .. ha i allmänhet utpräglad benägenhet att under utveckling av värme, stundom med explosion, sönderdelas i sina beståndsdelar. 2NF 28: 921 (1919). jfr ammoniak-, elektricitets-, gas-, ljus-, syre-utveckling m. fl. Ssgr (till -veckling 2):
utvecklings-anomali. (i fackspr.) till -veckling 2 a: avvikelse från det normala l. regelbundna i utvecklingen av organ l. kroppsdel. Anmärkningsvärdt är, att i kretintrakter ofta andra utvecklingsanomalier förekomma. 2NF 14: 1271 (1911).
-arbete. arbete syftande till utveckling av ngt. Andligt, lokalt, pedagogiskt, tekniskt utvecklingsarbete. Wieselgren Samt. 210 (1880). Det pågår f n utvecklingsarbete för att ersätta fosfaterna i tvättmedlen med annan substans. GHT 18/10 1967, s. 11.
-avdelning. avdelning (inom större organisation) med ansvar för utvecklingen av ngt; särsk. om företags avdelning för produktutveckling; förr äv.: utvecklingsfas. (Koppan störs) då man .. tar litet ympämne derur .. hwarföre det är af wigt at några koppor lemnas att ostörda genomgå alla sina utwecklingsafdelningar. Lovén Anv. 65 (1838). Pripps söker till utvecklingsavdelningen civilingenjör med examen från kemilinjen. SvD(A) 1962, nr 98, s. 6. Erling Lönnqvist, företagsläkare .. och knuten till utvecklingsavdelningen ser i arbetslivsfondens medel nya möjligheter till tidig rehabilitering. FHVTema 1990, nr 2, s. 14.
-bana. jfr bana, sbst.1 1 g, o. -vecklings-linje, -vecklings-väg. Om de begge (dvs. visheten o. dygden) endast i det oändliga hafva sin utvecklingsbana, så bestämmes ej deras värde af kunskapernas eller handlingarnas vidd och mängd. Wallin Rel. 3: 290 (1828, 1831).
-bank. särsk. om (statsägd) bank vars utlåningsverksamhet i första hand syftar till att främja social l. ekonomisk o. d. utveckling i utvecklingsland. Ymer 1961, s. 232.
-befordrande, p. adj. (numera bl. tillf.) utvecklingsfrämjande; jfr befordra, v.1 4 a β. (Det) kan med fog sägas, att under perioden 1860–87 .. framträda nu i sina verkningar en så stor mängd utvecklingsbefordrande faktorer som icke under någon föregående tid av motsvarande längd. Fahlbeck HandPol. 55 (1892).
-befrämjande, p. adj. utvecklingsfrämjande; jfr befrämja 3. TSvLärov. 1942, s. 139.
-behov. jfr behov 2. Det utvecklingsbehof, som dväljes i det lilla pistillbergets inre (hos slåtterblomman). Santesson Nat. 67 (1880). Läraren skall fortlöpande ge varje elev information om elevens utvecklingsbehov och framgångar i studierna. DN 2/2 2001, s. A15.
-betingelse. Optimala utvecklingsbetingelser. LAHT 1931, s. 558.
-bolag. bolag (se bolag, sbst.2 3) bildat i avsikt att främja utveckling av produkt l. produktion(smetod) l. arbetsgång o. d. (i närstående bolag). GHT 2/9 1959, s. 14.
-centrum. (område som utgör) centrum för ngns utveckling; äv.: centrum för utveckling av (ny) produkt o. d. Man har rätt att .. (av fyndmaterialet) draga den slutsatsen, att elefantdjurens utvecklingscentrum har legat i Afrika. FoFl. 1907, s. 113. Vattenfall har startat utvecklingscentra i Stenungsund, Trollhättan (osv.). GbgP 13/6 1993, s. 24.
-cykel. särsk. till -veckling 2 a, om cykel (se cykel, sbst.1 2 slutet) av utvecklingsstadier hos (art l. individ av) växt l. djur. (Man) träffar .. ofta inom samma utvecklingscykel båda dessa företeelser (dvs. metamorfos o. generationsväxling). Thorell Zool. 1: 332 (1860).
-duglig. som äger förmåga till utveckling. Rydberg Myt. 2: 173 (1889).
-faktor. faktor (se d. o. II 2) som bidrar till l. är nödvändig för utveckling. Blanck NordRenäss. 39 (1911).
-fas. jfr fas, sbst.3 2, o. -vecklings-avdelning, -vecklings-moment, -vecklings-period, -vecklings-skede. Frey 1848, s. 112. Cellkemiska undersökningar på den mänskliga äggcellen under olika utvecklingsfaser. Bergstrand SvLäkS 312 (1958).
-fientlig. om person l. organisation o. d. som anses vara fientligt l. negativt inställd till utveckling l. framåtskridande; äv. i överförd anv. Den utvecklingsfiendtliga misstänksamheten. Wieselgren Hvirfl. 1: 21 (1891). Jag ställer mig inte bakom en politik där bilen får gå före. Men jag är inte utvecklingsfientlig för det. UNT 10/3 2012, s. 6.
-filosofi. till -veckling 2 b: filosofi omfattande utvecklingstanken. Verd. 1883, s. 105. En engelsk utvecklingsfilosofi, under inflytande av Strauss, Darwin, Spencer. 3NF 3: 443 (1924).
-fond. fond inrättad i syfte att (gm kreditverksamhet l. rådgivning o. d.) främja utveckling, i sht av dels företag(ande), dels sociala l. ekonomiska förhållanden i utvecklingsland (jfr -vecklings-bank). Tillfälliga åtgärder kan .. ha värde, såsom möjligheter till skattefria avsättningar till utvecklingsfonder. SvD(A) 17/9 1959, s. 18. Statens utvecklingsfond har till ändamål att genom långivning stödja utveckling av nya produkter, processer eller system för industriell produktion. SFS 1973, s. 1215. Internationella utvecklingsfonden. SvSjöfT 1977, nr 52, s. 110.
-form. form (se d. o. I 9) i vilken viss utvecklingsfas hos ngn l. ngt manifesteras. Boström 3: 567 (c. 1835). Den i Kaspiska havet förekommande sälhunden är .. att betrakta såsom en utvecklingsform av vikare. FoFl. 1931, s. 22.
-främjande, p. adj. som främjar utveckling l. tillväxt; jfr -vecklings-befordrande, -vecklings-befrämjande. Fahlbeck HandPol. 55 (1892).
-fysiologi. (i fackspr.) till -veckling 2 a: vetenskapen om de processer som är verksamma vid organismers utveckling o. tillväxt; jfr -vecklings-mekanik. Utvecklingsfysiologi .. har till uppgift att undersöka orsakerna för tillväxt, organbildning, fortplantning o. s. v., kort sagdt för alla stadier af den ontogenetiska utvecklingen. 2NF 31: 188 (1921).
-fåra. utvecklingsväg; jfr fåra, sbst.2 2 d slutet. Den svenska utrikespolitiken gled själffallet in i en annan utvecklingsfåra (efter 1809). SvH 8: 312 (1905).
-följd. sammanfattande, om rad av utvecklingsfaser (jfr följd 4 e); i sht förr äv. närmande sig bet.: följd (se d. o. 5 a) l. resultat av utveckling. Nordström Samh. 2: 597 (1840). Ortnamnen lämna .. vissa upplysningar om bosättningens utvecklingsföljd. Ymer 1937, s. 57.
-förhållande. jfr förhållande 4; i sht i pl. VittAH 18: 275 (1846). -förlopp. jfr för-lopp, sbst.2 2, o. -vecklings-gång. 2SAH 41: 175 (1866).
-förmåga. jfr förmåga, sbst. 3 c, o. -vecklings-kraft. Jag (har) den äran att gratulera er (till ett förståndigt barn)! .. Den moderna utvecklings-förmågan kan fan ta’ mig inte gå längre! Hedberg Sardou 65 (1866).
-grad. jfr grad, sbst.1 2, o. -vecklings-nivå. Broocman TyUnd. 2: 166 (1808). Bibringandet av de rätta arbetsvanorna hör till skolans viktigaste uppgifter, och den uppgiften måste lösas med speciell hänsyn tagen till individernas olika utvecklingsgrad. TSvLärov. 1943, s. 206.
-gång. om fortgång l. förlopp av utveckling; äv. konkretare, närmande sig bet.: utvecklingsväg; jfr gång I 11 o. -vecklings-förlopp. Broocman TyUnd. 2: 173 (1808). Liksom icke förnuftsordningen hade en lika säker, af försynen med nödvändighet bestämd utvecklingsgång i det handlande lifvet som i de s. k. theorierna. Tiden 1848, nr 69, s. 3. När man .. kan följa utvecklingsgången i de gråvita fossilen från tidigare hominider förefaller det .. orimligt att människans evolution nu skulle ha nått en ändpunkt. Edberg DalAnde 213 (1976).
-historia. sammanfattande, om ngts utveckling gm tiderna; äv. om framställning ur ett historiskt perspektiv av ngts utveckling (jfr -vecklings-historisk); ngn gg äv. om berättelse om ngns personliga utveckling. Lyceum 2: 18 (1811). Än en gång i mänsklighetens utvecklingshistoria blev vattnet .. en kulturdanande och kulturutbredande makt. Grimberg VärldH 2: 111 (1927). Han håller sig .. till att i bok efter bok tröska en utvecklingshistoria. BonnierLM 1954, s. 508.
-historisk. jfr historisk 2 o. -vecklings-historia. Jag bör kanske tillägga, att man såväl ur utvecklingshistoriska som psykologiska grunder är böjd för det antagande, att känselsinnet är det primära sinnet. Rydberg Varia 35 (1890, 1894). -hjälp. ekonomisk hjälp l. ekonomiskt bistånd till land l. område som i ekonomiskt l. socialt o. d. avseende anses behöva utvecklas, u-hjälp. SvD(A) 30/3 1961, s. 11.
-hämmad, p. adj. särsk. till -veckling 2 a: som har hämmats i sin utveckling; jfr -vecklings-störd. Man (hade) tidigare .. företagit undersökningar av utvecklingshämmade barn. PedT 1947, s. 205.
-hämmande, p. adj. som hämmar utvecklingen av ngt l. ngn. Den utvecklingshämmande ojämnheten i det nuvarande skattesystemet. 2NF 9: 1003 (1908).
-hämning. särsk. till -veckling 2 a: hämning i utvecklingen av ngt l. ngn; jfr -vecklings-störning. Fall af utvecklingshämning. FörhLäkS 1892, s. 196.
-ingenjör. till -veckling 2 e: ingenjör som arbetar med utveckling av (nya) produkter l. arbetsmetoder o. d. SvD(A) 1/10 1958, s. 6.
-kedja. jfr kedja, sbst. 3 c α, o. -vecklings-räcka, -vecklings-serie. Då tillägger han en enda generation rättighet att bryta den utvecklingskedja för hvarje folk, hvars första ädla länkar uppstiga ur dess sagor. Järta 2: 233 (1823).
-kraft. särsk.: kraft l. förmåga till utveckling; jfr -vecklings-förmåga. Den allmänna utvecklingskraften hos organismen. Agardh Bot. 2: 375 (1832).
-kraftig. jfr -vecklings-kraft. Uttryck för en ny utvecklingskraftig lifsprincip. AB 12/10 1896, s. 3.
-kurva. jfr kurva, sbst. 1 a. LärovKomBet. 188485, III. 1: 573. Ekonomiskt har flygets utvecklingskurva under 1957 .. varit synnerligen imponerande. LD 1958, nr 126, s. 12.
-laboratorium. till -veckling 2 e. (Om) nya kemiska substanser .. kan få användning som läkemedel .. får utvecklingslaboratoriet utarbeta beredningsformer, tabletter, injektionslösningar el. dyl. SvD(A) 15/4 1959, s. 13.
-lag. (föreställd l. förutsatt) regel l. princip för utveckling(sförlopp hos ngt l. ngn); jfr lag, sbst.1 5. Dessa delar (dvs. tonläran, ordläran o. språkläran) .. gripa så i hvarandra, att de så mycket mindre kunna skiljas åt, som de äro underkastade samma utvecklingslagar. Lyceum I. 2: 154 (1810).
-land. [jfr eng. developing country, t. entwicklungsland] om land som (enl. vissa kriterier) kännetecknas av svag l. otillräcklig (i sht ekonomisk) utveckling, u-land; jfr -vecklings-område. GHT 8/10 1958, s. 14. Multinationella företag med underleverantörer i utvecklingsländer redovisar inte förhållandena på arbetsplatserna, löneläget, rätten att organisera sig fackligt och det är där det farliga ligger. RådRön 1997, nr 10, s. 26.
-led. (†) jfr led, sbst.1 7 d, o. -vecklings-steg. Tendensen .. att döma människan och kulturen efter förgångna utvecklingsled. Vetterlund StDikt. 134 (1896, 1901).
-linje. utvecklingsbana (jfr linje 11 d); äv. om metod l. sätt för ngts utveckling (jfr linje 11 e). Sådana bokinköp (som passar den bildade allmänheten) måste .. anses ligga mera på sidan om dessa (forsknings)biblioteks rätta utvecklingslinje. PedT 1904, s. 99. Det vållar ingen svårighet att draga upp utvecklingslinjerna för Chaucers diktning. Montelin VLittH 3: 148 (1933).
-länk. (†) jfr länk 5 a. DA 1839, nr 149, s. 2.
-lära(n). till -veckling 2 b: lära(n) innebärande att alla växt- o. djurarter gm stegvisa förändringar av ärftliga egenskaper utveckla(t)s ur lägre organismer; äv. i utvidgad anv., om lära som behandlar liknande förändringar inom andra områden; jfr -vecklings-tanke(n), -vecklings-teori. Sundevall ÅrsbVetA 1845–50, s. 69. Nu säger mången att utvecklingsläran blott är en hypotes, och att det rent är skadligt för ungdomen att få en inblick i denna lära. Verd. 1888, s. 104. Kapitalismen, fascismen, liberalismen, socialdemokratin och stalinismen hade alla skrivit under på samma avtrubbande utvecklingslära .. De kom därför att betrakta nuet som krönet på det förgångna och framtiden som en fortsättning på nuet. DN 30/6 2006, s. C5.
-medel. medel (se medel, sbst. 13) som främjar utveckling; äv. (o. numera nästan bl.) om utvecklingsfrämjande penningmedel (jfr medel, sbst. 14). 2VittAH 15: 336 (1832, 1839). (Professorns) uttalande om lekens betydelse såsom uppfostrings- och utvecklingsmedel. PedT 1906, s. 297. Länsstyrelsen fördelar inget eller litet av statens regionala utvecklingsmedel. DN 7/10 2001, s. A14.
-mekanik. särsk. (†) till -veckling 2 a: utvecklingsfysiologi. 2NF 23: 1046 (1915). FoFl. 1945, s. 69.
-moment. jfr moment 1 o. -vecklings-fas, -vecklings-stadium. Inom få års förlopp genomgick den (filosofiska spekulationen) alla de utvecklingsmomenter, till hvilka en anledning var gifven genom den kantiska läran. 2SAH 14: 103 (1830).
-mässig. som har avseende på l. gäller utvecklingen av ngt l. ngn; äv.: som är l. sker i enlighet med l. är karakteristisk för utvecklingen av ngt l. ngn. Förklarande sig i förväg erkänna allt vad som kunde komma att ske, såsom varande det enda riktiga och utvecklingsmässiga. Larsson Världskris. 39 (1920). Utvecklingsmässigt har vi en nygammal samverkansform att tillämpa. Västerbotten 1982, s. 101.
-möjlig. som är möjlig att utveckla l. i stånd till utveckling. NordT 1894, s. 397.
-möjlighet. jfr möjlighet 2 e; vanl. i pl. Industrien äger långt större utvecklingsmöjligheter än jordbruket och skänker i följd deraf större rikedomar. Fahlbeck JordbrAfk. 2 (1893).
-nivå. jfr nivå 3 o. -vecklings-grad. 2NF 12: 357 (1909).
-område. område (se d. o. 3) inom vilket utveckling sker l. kan ske; äv. om geografiskt område som (i visst avseende) anses otillräckligt utvecklat (jfr -vecklings-land). Branting såg i denna nyorientering en ökning av arbetarrörelsens utvecklingsområde. Höglund Branting 1: 331 (1928). 500 milj. (avser) stöd i s. k. utvecklingsområden, bl. a. genom inrättandet av en statlig lånefond för direkt långivning. SvD(A) 20/9 1963, s. 20.
-optimism. särsk. till -veckling 2 c, om (alltför) optimistisk inställning till l. tro på (värdet av) utveckling; jfr -vecklings-tro. Kriget gav ett grundskott åt utvecklingsoptimismen, denna ljusa förväntan på framtiden som gav åt liberalismen dess styrka. PolitÅskådn. 7 (1931).
-optimist. särsk. till -veckling 2 c; jfr -vecklings-optimism. Wägner Genomskåd. 43 (1937).
-period. period under vilken ngn l. ngt genomgår (tydligt märkbar l. betydelsefull o. d.) utveckling; jfr -vecklings-fas, -vecklings-skede. Folken, likasom enskilta, hafva sina utvecklingsperioder. 2SAH 19: 182 (1838).
-perspektiv. perspektiv (se d. o. 3) utvisande framtida utveckling för l. av ngt. Det utvecklingsperspektiv, som öppnar sig för Kant, pekar mot ett moraliskt mål. Ahlberg FilH 6: 46 (1928).
-planering. planering (se planera, v.1 1 b) av ngts framtida utveckling. Den franska ekonomiska utvecklingsplaneringen emotser en folkökning i landet om över 10 miljoner människor under 1960-talet. Ymer 1962, s. 233.
-process. jfr process, sbst.1 5. Lyceum 2: 10 (1811).
-projekt. projekt syftande till utveckling av ngt l. ngn. SvD(A) 2/11 1966, s. 25.
-psykologi. till -veckling 2 a: gren av psykologin med inriktning på människans psykiska utveckling (i sht från födelse till adolescens). TSvLärov. 1940, s. 215.
-punkt. jfr punkt 8 c o. -vecklings-stadium. Lyceum 2: 17 (1811).
-rik. som innebär l. möjliggör kraftig utveckling (av ngt). I sina skogar, malmberg och wattenfall eger öfre Norrland .. de naturliga hjälpmedel, som kunna försäkra detta land om en utwecklingsrik framtid på industriens område. Malmbgt 1894, nr 26, s. 2.
-riktning. jfr riktning, sbst.2 4, o. -vecklings-tendens. PedT 1905, s. 297.
-roman. roman som skildrar en individs (karaktärs)utveckling (utifrån arvs- o. miljöfaktorer). ”Nils Holgersson” är .. inte bara en nationell, geografisk läsebok för småskolan .. utan också en lärorik psykologisk utvecklingsroman. Ahlgren Veckopr. 190 (1940).
-rubbning. särsk. till -veckling 2 a, om oförutsedd l. från det normala avvikande utveckling (av organ o. d.) hos individ. Äkta dvärgväxt, som utmärkes däraf, att kroppens samtliga delar äro proportionellt utvecklade, är i sina högre grader en mera sällan förekommande utvecklingsrubbning. 2NF 18: 485 (1912).
-rytm. rytm i vilken utveckling sker. En helt annan utvecklingsrytm än hjärnan visar fortplantningsorganen. Jundell Barn. 1: 204 (1927).
-räcka. (†) jfr räcka, sbst.1 4, o. -vecklings-kedja. Organismernas utvecklingsräcka. Vannérus Metaf. 179 (1914). Sverige deltager i denna utvecklingsräcka efter måttet av sina krafter. SvFolket 10: 306 (1939).
-samarbete. särsk. till -veckling 2 c: samarbete i avsikt att främja utveckling. I (utrednings)direktiven .. aktualiseras frågan om hur .. (försvarets) resurser kan nyttiggöras utvecklingssamarbetet med u-länderna. FrDepartNämnd. 1970, s. 264.
-samtal. om samtal fört mellan chef o. medarbetare l. mellan lärare o. elev (samt l. förälder till denne) angående medarbetarens resp. elevens utveckling(smöjligheter). På företag med aktiv personalpolitik har man regelbundna utvecklingssamtal. SvD 15/3 1976, s. 15. Obligatoriska skriftliga omdömen från årskurs 1 i grundskolan som komplement till utvecklingssamtalen. SvD 18/6 1998, s. 8.
-serie. serie av utvecklingsfaser; jfr -vecklings-räcka. Dipsacus silvestris och Helianthus annuus. Han framställer utförligt hela utvecklingsserien hos dessa båda. BotN 1842, LitBih. s. 43. De utvecklingsserier av bronsålderns metallföremål, som ännu är den stomme vi bygga vidare på. HallHist. 1: 63 (1954).
-skede. jfr skede, sbst.2 4, o. -vecklings-fas, -vecklings-period. Hällristningarna .. tillhöra något så när samma utvecklingsskede. Eichhorn Stud. 2: 16 (1872).
-stadium, förr äv. -stadie. jfr stadium, sbst.3 2, o. -vecklings-fas, -vecklings-moment, -vecklings-period, -vecklings-skede. Frey 1850, s. 330. Hos nästan alla insecter förekomma fyra utvecklingsstadier. Thomson Insect. X (1862). Bestickande teser om kulturens enlineära utvecklingsstadier. Rig 1950, s. 125.
-steg. jfr steg, sbst.1 5 c, o. -vecklings-led. Vid lärokursernas längd .. kan afses .. deras fördelning på olika utvecklingssteg inom skolan. TSvLärov. 1859, s. 10.
-störd, p. adj. till -veckling 2 a, om person: som präglas av försenad l. störd (se störa, v.2 3 slutet) (i sht mental l. intellektuell) utveckling, förståndshandikappad; jfr -vecklings-hämmad. Föreningen förklarar att de nuvarande möjligheterna att omhänderta utvecklingsstörda barn är fullständigt otillräckliga. SvD(B) 7/5 1953, s. 10.
-störning. till -veckling 2 a; jfr störning, sbst.2 2, o. -vecklings-hämning. TSvLärov. 1954, s. 622.
-takt. jfr takt 4. Jämförelsen av utvecklingstakten i olika storleksklasser. Ymer 1942, 1–2: 52.
-tanke(n). särsk. till -veckling 2 b; jfr tanke 1 h o. -vecklings-filosofi, -vecklings-lära(n), -vecklings-teori. Utvecklingstanken .. har särskildt under det nittonde århundradets framsteg på naturvetenskapernas område framträdt med kraft, och man har äfven på det sedliga området velat proklamera föränderlighetens och utvecklingens lag. PedT 1901, s. 8.
-tendens. utvecklingsriktning (jfr -vecklings-trend); i sht förr äv. (till -veckling 2 a), närmande sig bet.: vilja l. strävan till utveckling. Den aktiva rörelsen är jagets eller personlighetens fria utvecklingstendens. Genom den skall andelifvet återfinna sig själf som ande. Göransson UndersRel. II. 1: 38 (1905). En del företag publicerar upplysningar om förväntade utvecklingstendenser på längre sikt. Hansson FöretagRäkensk. 1: 21 (1981).
-teori. teori rörande utveckling; särsk. till -veckling 2 b, om evolutionsteorin (se d. o. 2 slutet); jfr -vecklings-lära, -vecklings-tanke. JournSvL 1799, s. 742. Darwins utvecklingsteori bygger på två grundförutsättningar. BokNat. Liv. 36 (1951).
-tid. tid under vilken ngt l. ngn utvecklas (färdigt). Holmström Ström NatLb. 3: 37 (1852).
-trend. jfr trend 1 o. -vecklings-tendens. En sammanfattning av nuvarande utvecklingstrend inom området. TT 1964, s. 915.
-tro. till -veckling 2 c; jfr tro, sbst.1 6, o. -vecklings-optimism. Vi behöfva .. (snillet) icke minst i dessa den banala mekaniska utvecklingstrons tider. Hallström Skepn. 56 (1910).
-typ. om typ (se d. o. I 2) som utmärker l. företräder visst steg i ngts l. ngns utveckling. (Jag tror) att .. formerna med bestämdt dimorfa blad .. representera potamogetonernas högsta och yngsta utvecklingstyp. BotN 1889, s. 65.
-väg. om väg som ngts l. ngns utveckling följer (jfr -vecklings-bana, -vecklings-fåra, -vecklings-gång); äv. närmande sig bet.: utvecklingsmöjlighet. Vi hafva här ett sidostycke till hvad som skett i stockholmskan; utvecklingsvägen har säkert varit densamma. 3SAH 6: 383 (1891). (Vi) skall .. försöka titta in i framtiden för att finna nya utvecklingsvägar. Västerbotten 1983, nr 3, s. 2.
-ålder. till -veckling 2 a: levnadsålder som kännetecknas av stark utveckling (jfr -vecklings-år); äv. om ålder som motsvarar viss utvecklingsnivå. Tholander Ordl. (1872). I denna utvecklingsålder är ett år en lång tidsperiod för barnen. PedT 1925, s. 301. Avgörande för frågan om ett barns inskrivning i småskolans första klass bör .. vara ej dess kronologiska ålder utan dess allmänna mognad och utvecklingsålder. Edlund KalmarprovProgn. 8 (1955).
-år. till -veckling 2 a: levnadsår som kännetecknas av stark utveckling; jfr -vecklings-ålder. En personlighet, som .. tillbringar sin ungdom och sina utvecklingsår i utlandet, men sedan återvänder hem. Heidenstam Brev 63 (1889).
Avledn. (till -veckling 2): utvecklingsbar, adj. som kan l. låter sig utvecklas. SvLittFT 1833, sp. 281. Utvecklingsbara tallplantor. SkogsvT 1910, s. 261. Mänskan är .. utvecklingsbar. Lo-Johansson Förf. 12 (1957). Viktigt är .. att man bara ger sig på produkter som är kontinuerligt utvecklingsbara. TT 1966, s. 1055.
(2) -VENTILERA. gm ventilering (fullständigt) avlägsna (dålig luft o. d.); äv. med avs. på rum l. lokal o. d. Sedan luften blifvit förskämd, utventileras den genom i väggarne murade ventilationskanaler. Westling SundsvLärovH 40 (1886). Respirationskammaren var .. väl utventilerad. TT 1895, K. s. 77.
-VERKA, -an (FinBiogrHb. 829 (1898) osv.), -else (†, Dalin Arg. 52: 444 (1734, 1754)), -ning; -are (tillf., Hasslöf SvVästkustf. 459 (1949) osv.).
1) (i ä. fackspr.) till 4, med avs. på hästhov: avverka (se d. o. III 1); jfr upp-verka 2. Lät .. uthwärcka Hofwen det mästa du kan .. så att Bloden uthgår. Rålamb 13: 136 (1690). Så snart misstanka är på stengalla bör skoen straxt aftagas och sålen utwerkas. Florman Hushållsdj. 168 (1834).
2) (†) till 5: tillverka l. producera (ngt, äv. ngt av l. till ngt); arbeta l. skaffa fram. Forsius Phys. 189 (1611). Wi .. hafwa förundt Bergslagen på 4 År hela utmyntnings-friheten af det Silfwer, som de under samma tid kunna utwärka. Stiernman Com. 6: 326 (1717). Detta behandlingssätt synes mig mera rationelt än det vid puddlingen vanliga, att man utan särskild uppvärmning utverkar puddelbollen till råskenor. JernkA 1863, s. 288.
3) till 9: åstadkomma l. framkalla l. uträtta (ngt). RARP 4: 474 (1650). Ehuru lyckeligen du kan hawa utwärckat en sak, är medlet än då olofligt, om du genom lögn til titt ändemål är kommen. Hermelin DuFour D 3 b (1683). Sverige sökte använda sin bemedling, at utvärka Frid emellan de krigande makter. Schönberg Bref 2: 318 (1778). Men denna andra Revolution utverkade .. fördelar endast för enskilda personer. LBÄ 5–6: 117 (1797). särsk.
a) efter begäran l. övertalning l. förhandling o. d.: erhålla l. uppnå (ngt); särsk. med avs. på tillstånd l. stöd l. pengar o. d.; särsk. i uttr. utverka ngt av ngn; förr äv. med indirekt refl. obj. BraheBrevväxl. II. 1: 164 (1660). (Man bör) utvärcka af Ryssland en förstärckning på de utlofvade auxiliairer. Höpken 2: 564 (1759). Att Lindome Sokn (hade) för ungeferl. 20 år sedan, på en Riksdag utvärkat sig privilegium att få i Göteborg försälja sina trävaror. Barchæus LandthHall. 15 (1773). Jag .. utverkade en summa penningar af presidenten. Wetterbergh Selln. 146 (1853). Att Konungen utverkade afsked för Olaus från befattningen vid domkapitlet i Strengnäs. 2SAH 49: 51 (1873). Han lyckas slutligen utverka tillstånd för kortare utflykter. DN 27/5 2007, Res. s. 2.
b) (†) med avs. på skrift l. skrivelse l. intyg o. d.: utfärda l. avfatta. Altså woro bäst, at Prästerskapet här utwärka en special instruction i detta fallet. KOF II. 1: 22 (1650). Et konungens Placat skal wara utwerkat. Benzelius Anecd. 69 (1718). 1PrästP 8: 54 (1734).
(6 a) -VETA. (†) göra sig underrättad om (ngt), ta reda på. VRP 28/11 1733. Iag fölgde dem uti han hus at utweta hans och hennes egna meningar och tankar. VDAkt. 1763, nr 306.
(1) -VETTA. (-veta) (†) vetta l. vara vänd utåt. (Generalen) upbröt .. med Swänska armeen, uthur des på denna sijdan om Posen hafwande cantoner qwarter, som ifrån staden till wäster och norden uthwete. KKD 3: 61 (c. 1710). Then lena borst som rundt omkring utwetar. Broman Glys. 3: 655 (c. 1740).
-VICKLA, se -veckla.
-VID40 l. 32 (se för övr. anm. 3:o sp. 904), prep. (förr äv. skrivet ss. två ord)
1) (†) till 1, betecknande utsträckning parallell med ngt långsträckt: längs med l. utefter. Borgerne skole .. ware förplichtedhe .. att bygge stenhuus, besynnerligh vth widh gatorne, så witt som theris tompter tilsäye. PrivSvStäd. 3: 512 (1584). (Adeln begär att) bönder vth wedh stora Landzwägerne, någerlunda motte lijsas med dett Oendeliga skiussandet. RARP 2: 198 (1635). Ut vid hela planket stod fullt med folck. Dahlberg Lefn. 43 (c. 1755).
2) (numera mindre br.) till 12, betecknande läge l. befintlighet: (tätt) vid l. utanför l. intill; i närheten av; ngn gg äv. i adverbiell anv.: utomhus. Johan III i HB 1: 232 (1584). Alla löösöre(n) innan och wthwedh. EkenäsDomb. 1: 207 (1656). Wijdh een by .. ståår uthwijdh kornladhun een högh Steen. RannsaknAntikv. I. 1: 6 (1667). För sina killingar (har de) wissa thertil gjorda kettor eller kassar, utwid getterna på golfwet eller uppå skullan. Wasenius NorrlBoskSk. 77 (1751).
-VIDA, -ning. [fsv. utvidha; jfr d. udvide] (†) till 1, göra (ngt) större, utvidga (se d. o. 2); särsk. bildl. med avs. på makt. Twrken .. haffuer merkeligit tilfelle vtwiide sin makt. G1R 3: 313 (1526). Gatans uthwidningh. RARP 5: 84 (1652). Utwida tomten til kryddegård. Broman Glys. 1: 90 (c. 1745).
-VIDGA, -an (†, Gustaf II Adolf 624 (1624)), -else (se d. o.), -ning; -are (se d. o.). [fsv. utvidhga]
1) till 1, med avs. på (ngt som tjänar ss.) gräns: flytta längre bort l. ut (o. därigm förstora det avgränsade området); särsk. med avs. på horisont l. synkrets o. d.; särsk. i sådana uttr. som utvidga sin horisont (jfr horisont 6 α); äv. med refl. obj. Schroderus Sleid. 120 (1610). Hvarje ny bearbetning af ett ämne utvidgar synkretsen. Nordström Samh. 1: V (1839). Christi rike (är) ett rike med ewigt rörliga gränsor hwilka alltjemt utwidga sig. Thomander Pred. 1: 9 (1849). Hon är mindre rädd .. att utvidga horizonten för qvinnornas lif och lärdom. Bremer GVerld. 2: 92 (1860). Med utvidgningen af statens gränser växer ock det område, inom hvilket fred är rådande. EkonS 1: 43 (1891).
2) till 1 f: göra (ngt) bredare l. vidare l. större; särsk. med avs. på öppning l. hålighet o. d.; äv. dels (i sht om ngt sakligt) refl., dels i pass. närmande sig l. övergående i dep.; äv. bildl. För lemmarnas rörelse och wijgheet skul, ähre the (dvs. kläderna) vtwidgade. Tempeus Messenius 112 (1612). (En byggmästare bör känna till) huru Skårstens Pipor, som äro för trångt murade, skola utwidgas. Carlberg SthmArchitCont. G 2 b (1740). Loppets utvidgning utöfvar icke särdeles stort inflytande; men fänghålets och kammarens utvidgning försvaga betydligt krutkraften. Hazelius Artill. 134 (1833). Af fönstren (på Visby domkyrka) äro några smala och rundbågiga; de flesta åter utvidgade, breda och försedda med spetsbågiga betäckningar. Höjer Sv. 2: 1484 (1881). (De) satte sig i en soffgrupp som stod just där entréhallen utvidgade sig i en rad med rum som hade fönster ut mot Strandvägen. Guillou TjuvMarkn. 119 (2004). jfr längd-, områdes-utvidgning. särsk.
a) i fråga om kropp(sdel), särsk. om hjärta; förr särsk. oeg. i uttr. utvidgade läppar, (till tal l. sång o. d.) särade läppar; äv. ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Iagh skal skapa vthwijdgadha leppar, the som predica skola, Fridh, fridh. Jes. 57: 19 (Bib. 1541). Hwad sielfwa skinnet angår, så märcke wi .. At det låter utwidga sig samt drar sig tilhopa igen. Rosenstein Comp. 223 (1738). Och sedan utvidgade sig och utbredde sig med begär själens kärleksrika armar. Thomander 2: 155 (1831). (Ormens gap) är så inrättadt att det kan betydligt utwidgas. Holmström Ström NatLb. 3: 19 (1852). Magsäcken är egentligen endast en utvidgning av matstrupen. Bolin VFöda 349 (1934). jfr pupill-utvidgande o. artär-, bronkial-, hjärt-, kärl-, lung-, mag-, pupill-utvidgning m. fl.
b) i fråga om vattendrag o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. 4Mos. 24: 6 (Bib. 1541). Lon .. Kallas der Strömen uthwidgar sig innan för uthlopet eller Åmunnen. Verelius 162 (1681). Utloppet af watnet ifrån Sjön Wänern må warda utwidgat, och det omkringliggande landet för wattuskador befrias. PH 6: 4051 (1756). Särnasjön, en utvidgning af östra Dalelfvens källflod. TurÅ 1887, 4: 14.
c) i fråga om fast l. flytande l. gasformig materia (ss. metall l. luft o. d.): (i samband med värme l. upphettning) öka i omfång; motsatt: sammandraga; särsk. om luft: bli tunnare l. förtunnas. BtÅboH I. 1: 95 (c. 1621). Mäst alla härtils bekanta kroppar .. utvidgas af varma, och sammandragas af köld, fast olika. Duræus Naturk. 68 (1759). Alla slags Metaller hafva den egenskapen att de utvidga sig af hetta alt mer och mer ju hetare de blifva. Törngren Artill. 1: 121 (1794). Luften över land blir också uppvärmd och utvidgar sig uppåt. Andbert Fritidsväd. 50 (1977).
3) till 1 f, 5 b, 9: gm att infoga l. lägga till ngt ge (ngt) större utsträckning l. bredd l. omfång l. omfattning o. d.; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. bf); särsk.
a) med avs. på areal l. område l. bebyggelse l. byggnad o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om resultatet av sådan utvidgning. Att han må vthwidge th(et) hus, som han ther .. köpt haffwer. 2SthmTb. 8: 62 (1582). Der som kyrkogårdarne äro små och trånga, måste de utvidgas. Wallquist EcclSaml. 5–8: 326 (1666). Atrium fick baktill en utvidgning i två inåt öppna sidorum. NF 2: 943 (1878). Har planerat att utvidga min lilla odling detta år ifall jag får köpa en jordbit av Michel. Johnson DrömRosEld 159 (1949). Hösten 1961 kunde Kulturen utvidga sitt område genom förvärvet av två tomter vid Tomegapsgatan. Kulturen 1963, s. 103.
b) med avs. på verksamhet l. rörelse l. handel o. d. (med tanke på omfattning l. omsättning o. d.): utöka; förr äv. med refl. obj. PrivBergsbr. 1649, Privil. D 3 a. Den utvidgade och förbättrade undervisningen i Folkskolan. BerRevElLärov. 1843, s. 8. Företagsamheten utvidgade sig. Forssell Stud. 1: 146 (1868, 1875). Samtidigt utvidgades den sedan årsskiftet pågående arbetskonflikten vid vissa mellansvenska järngruvor. NordT 1929, s. 146. Regeringen tänker .. utvidga handeln av utsläppsrätter. GbgP 16/4 2007, s. 47.
c) (†) föröka (se d. o. 2); särsk. i pass. övergående i dep.: föröka sig; särsk. om Gud, i uttr. utvidga ngn, välsigna ngn med avkomlingar. Menniskian vthwidgas skall, At icke werlden vthödes. Chronander Bel. B 3 a (1649). Men St. Britas Dotter Märeta har utwidgat sina efterkommande, snart sagt, til alla än lefwande gamla Swenska Släkter. Lagerbring 1Hist. 3: 807 (1776). Derjemte utvidgades den öfriga adlen, hvilken förlänades äfven med kronans gods. Agardh o. Ljungberg II. 2: 309 (1856). Gud utvidge Jafet. 1Mos. 9: 27 (öv. 1893).
d) med avs. på språkligt uttr. En enkel sats, bestående af ett Subjekt och ett Predikat, kan ganska mycket utvidgas genom tillsats af ord, som bestämma tid, ställe, sätt, grad, upphof, orsak, medel, ändamål, o. s. v. Broocman SvSpr. 54 (1810). Märk .. att särskilt i mera ledig stil alla dessa tunga attribut gärna undvikas genom att de utvidgas till relativsatser. Gabrielson Elfstrand 92 (1945).
e) med avs. på makt(utövning) o. d.; särsk. i uttr. utvidgat självmord, i fråga om att beröva andra jämte sig själv livet. (Han) hafuer .. vtwijdgadt sijn macht. Paulinus Gothus Com. 62 (1613). Man finner hos alla Inwånare i Bætica ingen .. åstundan til at utwidga sit Herrewälde. Ehrenadler Tel. 336 (1723). Qvinnan har verkligen ännu rätt att begära af samhället och opinionen ett utvidgande af sin verkningskrets. Bremer Pres. 300 (1834). Förslag om utvidgad rösträtt vid val till Riksdagens andra kammare kommer att åter föreläggas Eder. SFS 1905, Bih. nr 3, s. 1. (Ryssl. o. Preussen) skulle betrakta en utvidgning av den svenska kungamakten som krigsorsak. 3SAH LVIII. 2: 110 (1947). I Sverige inträffar årligen 10–15 så kallade utvidgade självmord. DN 4/5 1999, s. A6. jfr makt-, rösträtts-utvidgning.
f) med avs. på språk l. kunskap l. studier o. d.: bredda l. fördjupa l. utveckla. Brunkman SvGr. 48 (1767). Hvad som .. tillfredsställer Akademien, är hoppet, att då den (dvs. ordboken) en dag blifver färdig, den skall innehålla ett stadgadt och utvidgadt språk. 2SAH 1: 84 (1801). Det sätt, hvarpå han .. utvidgade och befäste sina elementarstudier (osv.). 3SAH 4: 134 (1889). Vill du utöfver skolkunskaperna utvidga ditt vetande (osv.). Schück o. Lundahl Lb. 1: 33 (1901). När Hirn fört sin grundläggande estetiska undersökning till dess slut, utvidgades oavlåtligt hans intresse för konkret kunskap. BonnierLM 1954, s. 266.
4) (†) till 3, om träd o. d.: breda ut (ngt, i sht grenar); äv. med refl. obj.; äv. bildl. (Trädets) högd reckte vp j himmelen, och vthwijdgadhe sigh alt in til landzens enda. Dan. 4: 8 (Bib. 1541). Ekeblad Bref 2: 223 (1660; bildl.) Här utvidgar den löfrika Hasselen sina smidiga grenar. Nordenflycht (SVS) 3: 161 (1762).
5) till 3: sprida l. breda ut (ngt), öka (ngts) utbredning l. förekomst l. omfattning; särsk. med avs. på dels sjukdom l. smitta, dels bruk l. sedvana o. d.; särsk. (o. numera i sht) dels refl., dels i pass. övergående i dep. Tå en fornufftig ena godha läro hörer, så loffuar han henne, och vtwijdgar henne. Syr. 21: 18 (öv. 1536). Synden vthwijggadhe sigh på efftetkommendener. Bullernæsius Lögn. 7 (1619). (Ogräset) utwidgas och warder widare rotat. Swedberg SabbRo 767 (1688, 1710). (Elden) hafwer under dee gamble koppartaken .. så uthwidgat sig, att det war aldeles omöyeligit den sedan att släckia. Schück VittA 4: 102 (i handl. fr. 1697). Sättet att jorda de döde i högar, hade .. utwidgat sig och tagit .. öfverhand. Dalin Hist. 1: 375 (1747). Skulle .. någon af arghet och ondska, uppsåteligen söka införa smittan till sine grannars eller andras kreatur, samt således med flit fänadspesten utvidga (osv.). SPF 2: 37 (1814). Bruket av vigvatten utvidgades mot medeltidens slut. Arv 1955, s. 40.
Ssgr: utvidgnings-arbete. till -vidga 3 a; jfr arbete 5 b. HforsD 1875, nr 223, s. 2. Utvidgnings- och tillbyggnadsarbeten hafva fortgått vid kasernetablissemangen i Stockholm. SFS 1906, Bih. nr 2, s. 14.
-begär. särsk. till -vidga 3 a: begär efter utvidgning av område l. territorium l. gräns; jfr -lust. Crusenstolpe Tess. 1: 62 (1847). (Tyskl.) hyser samma skäl som vi att frukta Rysslands utvidgningsbegär. Oscar II Mem. 3: 198 (1873).
-behov. särsk. till -vidga 3 a. Key KrigFredFramt. 40 (1914).
-binom. (i ä. fackspr.) till -vidga 2: binom för beräkning av utvidgning. Moll Fys. 2: 10 (1898).
-förmåga. särsk.
1) till -vidga 2: förmåga att kunna vidgas. Dervid förhåller sig .. (luftens) elasticitet, eller rättare dess utvidgnings-förmåga, omvändt som dess täthet. Berzelius Kemi 1: 153 (1808).
2) till -vidga 3 b: förmåga att gm tillägg l. tillökning o. d. kunna bli större l. byggas ut. En elektrisk kraftstation om 10 000 elektriska hästkrafter, med framtida utvidgningsförmåga för 30 000 hästkrafter. TT 1898, Byggn. s. 43.
-koefficient. fys. till -vidga 2 (c): koefficient (se d. o. 2) som anger en kropps relativa utvidgning vid given temperatur. Att gasformiga kroppars utvidgnings-coëfficient är konstant. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 52.
-kraft. (i sht i ä. fackspr.) till -vidga 2 (c): expansionskraft; särsk. om krut(gas). Detta verkningssätt (hos krutet) förutsätter .. en stor utvidgningskraft hos gasen i första ögonblicket. KrigVAH 1828, s. 28.
-lag. särsk. (i sht i ä. fackspr.) till -vidga 2 (c): fysikalisk lag gällande för utvidgning. VetAH 26: 254 (1805).
-lust l. -lusta. (numera bl. tillf.) till -vidga 3 a, b; jfr -begär. Japan kunde alls ej tänka på motstånd, såvida den .. kinesiska kolossen skulle rikta sin utvidgningslust mot Japans övärld. Zilliacus JapSt. 12 (1896). För stark utvidgningslusta under goda konjunkturer har alldeles oerhört ökat pressarnas antal i Sverige. NordBoktrK 1909, s. 10.
-lysten. (numera bl. tillf.) till -vidga 3 a: som har lust att utvidga ngt (i sht ett lands l. rikes territorium l. gränser o. d.). Ett starkt och utvidgningslystet välde. Nordenstreng EurMänRas. 185 (1917).
-möjlighet. särsk. till -vidga 3 a; i sht i pl.; jfr möjlighet 2 e. En .. plan för bebyggande af ett mindre jordbruk, med särskild hänsyn till framtida utvidgningsmöjligheter. PT 19/4 1910, s. 3.
-plan. särsk. till -vidga 3 a; jfr plan, sbst.1 II 2. Auerbach (1916). Kungl. Byggnadsstyrelsen (anmärkte), att förslaget icke kunde förordas, förrän utredning verkställts även beträffande ev. utvidgningsplaner. Örtengren LUByggn. 98 (1951).
-politik. särsk. till -vidga 3 a, b: politik (se politik, sbst. 2, 3) som syftar till utvidgning. Kommunen (kan) genom en förutseende och målmedveten utvidgningspolitik göra mycket för att förebygga denna knapphet (på utrymme i centrala stadsdelar). EkonT 1900, s. 484. EU:s utvidgningspolitik riktar .. in sig på reformer av Balkanländernas myndigheter och lagstiftning. Sydsv. 11/7 2011, s. A5.
-rörelse. särsk. till -vidga 2 a; jfr rörelse 1 b. Thorell Zool. 1: 314 (1860).
-sko. (förr) till -vidga 2 a, om (vid åkommor som trånghov o. d. använd) hästsko som gm en skruv(anordning) (gradvis) kunde utvidgas (o. därigm hålla l. pressa isär hovens väggar l. sidor). Bendz Hofbesl. 87 (1866).
-skruv. (förr) till -vidga 2: skruv varmed utvidgningssko reglerades. Wrangel HbHästv. 868 (1886).
-ställe. till -vidga 2 b, om (konstgjord) utvidgning av kanal o. d. i syfte att möjliggöra l. underlätta möte mellan fartyg. Med dessa dimensioner anses inga utvidgningsställen eller mötesplatser behöfva anläggas, som fallet är med Suez-kanalen. TSjöv. 1890, s. 161.
-VIDGARE, m.//ig. [fsv. utvidhare; till -vidga] (numera bl. tillf.) om person som utvidgar ngt. Broman Glys. 2: 288 (c. 1730). särsk.
a) motsv. -vidga 1, om person som utökar (l. har utökat) ett lands o. d. gränser. Utvidgare af Manhems gräns och rykte. Valerius 2: 159 (1818).
b) motsv. -vidga 3 f, om person som utvecklar l. fördjupar kunskap l. lära o. d. Philosophiens historia (är) af omedelbar nödvändighet, icke mindre för Vetenskapens vårdare, uprätthållare eller utvidgare, än för dess älskare och Lärjungar. Biberg 1: 265 (c. 1820).
-VIDGELSE. [fsv. utvidhilse; till -vidga] (†) utvidgning l. utbredning; särsk.
a) motsv. -vidga 3 a. LReg. 222 (1645). (Kap.) 4. Om Stadsens första begrep, Omkrets och Storleek, samt senare tillväxt ok utwidgelse. SErikÅb. 1913, s. 31 (c. 1740). Åkrens utvidgelse, eller vid magt hållande. Boding ÅngermHush. 44 (1747).
b) motsv. -vidga 4. Then Christelighe Kyrkios j heele Werlden vthwidgelse. Lælius Bünting Res. 1: 140 (1588). Alt hwad som lände til then sanna Evangeliska Lärans utwidgelse och styrckia. Kyrkol. 1687, Föret. s. 3 b.
-VIKA, -else (3SAH LIX. 2: 57 (1948) osv.), -ning (se d. o.); -are (tillf., GbgP 26/11 1981, s. 2, osv.).
1) till 1 g: vika (ngt, i sht en kant l. fåll o. d.) utåt l. ut (från l. över ngt); förr äv. refl. Acrel Chir. 442 (1775). Den utvikna kragen klär dig. Wetterbergh Penning. 10 (1847). För att hålla plåten i dess bestämda lutning i öppningen utvikes en kant. Hwasser HbLokF 43 (1865). Dessa hårknippen bekläda klöfvarnas och lättklöfvarnas baser .. och utvika sig stundom öfver sjelfva trampsulan. BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 27 (1897).
2) (†) till 2, om person: avvika (se d. o. 2 c) l. fly l. desertera; gå i landsflykt; i sht i p. pf., särsk. i uttr. utviken och biltoglagd, avviken o. dömd till landsflykt; ngn gg äv.: avlägsna sig (från ngt). Dhe (till Polen) uthweekne rådzpersoner skole .. inthet hafue medh rijkzens saaker till att bestelle. RA I. 4: 757 (1598). Någon annan af de uthwekne och biltuglagdhe Swenske. RA II. 2: 143 (1617). Bediandes honom (dvs. en berusad person) att hålla liudh wnder prädikan, heller och af kyrkan wthwijka. VDAkt. 1681, nr 68. Hallenberg Hist. 4: 571 (1794).
3) i bildl. anv. av -vika 1, 2: göra (kortare l. mindre) avvikelse (från det egentliga ämnet l. syftet l. bruket); förr äv. dels refl., dels ss. vbalsbst. -else konkretare; förr särsk. (i ä. musikaliskt fackspr.): modulera (se d. o. 3). Euterpe 1: 14 (1823). Bidominanterna .. tillhöra de tonarter, i hvilka man utviker under tonstyckets lopp. NF 3: 1348 (1880). Likväl kände Marta att hon utvek sig för mycket om telefonspörsmålet. Lo-Johansson Kungsg. 265 (1935). (Fredrika Bremer gjorde) ständiga utvikelser till sociala inrättningar .. till illa beryktade kvarter och till .. slavarnas kojor. 3SAH LIX. 2: 57 (1948).
Ssgr (till -vika 1): utviks-blad. blad (se d. o. 2 a) som går att vika ut. Tabell på ett utviksblad. TT 1952, s. 589.
-plansch. jfr plansch. Resultatet har sammanställts på en karta (utviksplanschen sist i häftet). Fornv. 1955, s. 81.
-VIKNING. [till -vika l. vika ut]
1) motsv. -vika 1; äv. konkret, om (del av) ngt som är vikt l. som viker utåt. Scheutz Ritk. 231 (1832). Sågskärets bredd (vid sågning) är beroende av .. (såg)tändernas utvikning. HbSkogstekn. 487 (1922). En medeltidsanläggning med mursträckningar med halvrunda utvikningar i hörnen. Hahr NordeurRenässArkit. 294 (1927).
2) motsv. -vika 3: (kortare) avvikelse (se d. o. I 3 a); särsk. vid muntlig l. skriftlig framställning. Ekblad 283 (1764). Utan utvikningar från ämnet söker han lugnt och klart efter logikens lagar. Lundström LPGothus 2: 246 (1893). De turkmeniska knytarna släppa dock ej de gamla mönsterreglerna och falla ej för frestelsen att göra minsta lilla utvikning från dem. Sterner o. Kinch OrientMatt. 155 (1929). Det handlade om hemmet och hembygden, men med många utvikningar och anekdoter av både skämtsam och allvarlig natur. LundagKron. 3: 163 (1955). särsk. (mus.) (typ av) modulation. Dur-thonerna äro i sina utwikningar skilde ifrån Moll-thonerna. Londée Kellner 45 (1739).
Ssgr (till -vika 1): utviknings-bild. bild (i tidning o. d.) som kan vikas ut; särsk. om sådan bild föreställande man l. kvinna som viker ut sig. DN 16/7 1967, Söndagsbil. s. 1. (Kartan i boken) borde varit utvikningsbild. Expressen 19/9 2005, s. 6.
-brud. (vard.) (ung) kvinna som viker ut sig i tidning o. d. DN 30/12 1967, s. 17.
(2) -VIKT. (numera bl. tillf.) (fastställande av) vikt hos vara l. proviant o. d. vid utlämning. Ifall utvikt av proviant äger rum, har besättningen rätt att kontrollera vikten. Lang FinlSjör. 360 (1932). Brödet .. utlämnades till var och en liksom smör och socker efter utvikt. Palmqvist Oceaner 153 (1942).
(9 d) -VILA. vila ut; särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pf.; förr äv. dels refl., dels tr.: låta vila ut. Att förleggie folckedh igen på de näste ortter deromkring, der de sigh måtte någodh uthvijla. OxBr. 5: 363 (1625). Då nu Jesus .. satt sig ned vid .. brunnen, för att uthvila. Melin Pred. 1: 93 (1844). (Han stannade) för att rengöra åt sig ett halft tjog dubbelbössor och uthvila ett dussin utmagrade jagthundar. Sturzen-Becker 1: 223 (1861). Jag kände mig tvärtom utvilad, nästan frisk. Pleijel Fungi 173 (1993).
(1, 2) -VINKLA. vinkla ut (ngt) l. vinkla (ngt) ut l. utåt; i sht i p. pf. Näsström FornDSv. 2: 68 (1948). Många stolar har utvinklade ben för att stå stadigt. RådRön 1989, nr 9, s. 17.
-VINNA, -ing.
1) till 6: få l. erhålla (ngt från l. ur ngt) ss. resultat av bearbetning l. beredning l. förädling. UB 4: 76 (1873). År 1888 utvann man .. endast 7173 kilo guld, år 1890 var utvinningen dubbelt så stor. GHT 1895, nr 239 B, s. 1. Mängden af utvunnen metall är ock beroende af skadliga inblandningar i malmerna. TT 1897, K. s. 23. Har man däremot mindre fetthaltigt utgångsmaterial, får man söka utvinna fettet med hjälp av något lösningsmedel. Bolin VFöda 46 (1933). särsk. i oeg. l. bildl. anv.: få l. erhålla (ngt); äv.: förtjäna l. förvärva. Serenius (1741). (Frankrikes utrikesminister hade) utvunnit en gränslinie genom Sahara. Kjellén Storm. 1: 145 (1905). Denna näring (dvs. boskapsskötseln) blir så gott som den enda till vilken befolkningen kan lita för att utvinna sitt uppehälle. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 35. Ekelund tänkte på vad han som författare .. kunde utvinna ur det förakt han utsattes för. Werin Ekelund 1: 133 (1960). jfr guld-, metall-, råvaru-, saft-, silver-, socker-utvinning m. fl.
2) (†) till 7: gm rättsförfarande erhålla (egendom o. d.). BoupptSthm 1668, s. 251. Then som wärckeligen besitter en ägendom, bör bibehållas wid besittningen, til thes en annan wijst, at han har bättre rätt och honom utwinna kan. Nehrman InlJurCiv. 127 (1729). Hans föregifna arfvinge .. (satte sig) med våld i besittning af (godset) Salviala; hvarifrån Anders Dolle, Rådman i Åbo .. måste honom medelst rättegång utvinna. Porthan 5: 313 (1791). Nordforss (1805).
Ssgr (till 1): utvinnings-industri. Arbetarskydd 1991, nr 4, s. 14.
-kostnad. kostnad för utvinning av råvara o. d. Minskningen av guldets utvinningskostnader. EkonT 1929, s. 19.
-metod. jfr metod 1. 2NF 21: 63 (1914).
-VINNBAR~02. [till -vinna 1] som kan utvinnas, som går att utvinna; jfr -vinningsbar. Del af den .. vid hyttprocessen utvinnbara järnhalten. JernkA 1903, s. 337.
-VINNINGSBAR~002. [till -vinning] utvinnbar. Östergren (1965).
-VINTRA, -ing. till 11: (i fackspr.) om under vintern uppkomna skador på jordbruksgröda l. skogsväxt o. d.; särsk. ss. vbalsbst. -ing. UtsädT 1908, s. 115. Härvid har visat sig att klöverns utvintring ganska ofta är förorsakad av uppfrysning. Sonesson BöndB 206 (1955).
Ssgr: utvintrings-skada. skada förorsakad av snö l. kyla o. d. Årligen förekommer utvintringsskador, särskilt vintern efter insåningsåret. Västerbotten 1979, s. 14.
-svampar, pl. bot. sammanfattande benämning på parasitsvampar (ss. snömögel o. trådklubba) som (under snötäcke) angriper säd l. gräs o. d. De sydsvenska sorterna, odlade i Norrland, bli starkt angripna av utvintringssvampar .. vilka döda plantorna. SvVäxtförädl. 1: 221 (1951).
(4) -VIPPA. [jfr mlt. ūtwippen] (†) med avs. på mynt: vid vägning avskilja tyngre från lättare. Allmogen sigh beswärer, att them warder thet vthwippade lätteste Kopparmyntet, när the sine warur förytre, tillräcknat. Stiernman Riksd. 794 (1627). (Mynten hade) blifvit utvippade och på hvarjehanda olofligit sätt förringade. 2RA 3: 26 (1731).
-VISA, -an (†, Verelius Gothr. 123 (1664)), -ning (G1R 3: 318 (1526) osv.); -are (se d. o.), -erska (†, Lind 1: 191 (1749)). [fsv. utvisa]
1) till 1, 2: befalla l. tvinga (ngn) att lämna en plats l. ett område o. d.; särsk. med avs. på utlänning (jfr förvisa, v.1 3). Derföre bleffwe begge parterne sampt medh menige hoopen vthwÿste. 2SthmTb. 7: 192 (1586). Det enklaste hade varit att utvisa ur riket en främling, som ställde till förargelse. De Geer Minn. 1: 244 (1892). Avvisning (sker vid gränsen) och utvisning (när utlänningen är inne i landet) behålls och begreppen förpassning och förvisning försvinner. FrRiksdDepart. 1980, nr 12, s. 8. särsk. sport. i fråga om lagsport: ss. straff för regelförseelse (tidsbestämt) förvisa (spelare o. d.) från spel(planen); äv. ss. vbalsbst. -ning konkretare. Domaren bör .. använda sig av sin rätt att för kortare tid utvisa en spelare. Almkvist Bandy 26 (1919). Utvisningen inträffade, då 25 minuter gått av andra halvtid. SvD(L) 1924, nr 157, s. 11. Domaren varnar en spelare som inte uppträder korrekt. Om han upprepar förseelsen blir han utvisad. IPCStSportlex. 149 (1995).
2) till 4, 6: (tydligt) visa på l. utpeka (ngn l. ngt); utmärka l. markera l. göra tydlig l. uppenbar; i sht förr äv. dels: bevisa, dels: avslöja (se särsk. a). Ssom sswerg(es) lagh vth visser. ArbogaTb. 3: 329 (1521). Swea Adelswapnar ganska åthskillige ähre .. och kunna therföre, icke vthan färgor och målarekonst, rätzlig vthwisas. Tempeus Messenius 159 (1612). Den melodi som noterne utvisa. Bellman (BellmS) 1: Föret. 6 b (1790). Undervisaren har eldgevär i handen, utvisar och benämner pipan, låset (osv.). Jochnick Handgev. 106 (1854). Bibeln och historien utvisa båda, att Gud använder de stora massorna som underlag för de smås utveckling. Topelius Tb. 56 (1895). En av författarens värdefullaste kartor .. utvisande sorteringsställena för flottgodset. SvGeogrÅb. 1944, s. 232. särsk.
a) (†) blotta l. avslöja. LPetri Œc. 68 (1559). Rector och Consist. pålade honom att uthwijsa sin sagesman, eller stå derföre sielf. UUKonsP 11: 122 (1674). Då således ingen dödelig är, som icke ryser för at utvisas för verlden i sin svaghet och i sina fel. Thorild (SVS) 3: 25 (1791). Hela hennes lefnadshistoria utvisar en ständigt spänd energi och en högt uppdrifven förmåga af beräkning och förställning. Söderhjelm ItRenäss. 289 (1907).
b) (†) gm att visa på ge tillåtelse att bruka l. nyttja (ngt); särsk. med avs. på träd l. virke o. d.: utsyna; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: utsyning l. stämpling (se stämpla, v.1 2 b). G1R 3: 341 (1526). Öffwerjägermästaren beordrar sijne vnderhafwande, att dee på anfordran vthwijsa ryttarne och dragounerne nödigt byggningztimber och bränneweedh. Banér GenGuvBer. 93 (i handl. fr. 1665). Altså skal ingen hafwa magt, at fälla något bärande trä af Rotan, utan det är först lofgifwit och utwist. LMil. 1: 47 (1680). Alla Marknads-platser och utwiste ställen för Köpmän och Marquetentare. ReglSwArmeen 1710, s. 22. Enär någon Åbo på et skoglöst hemman tarfwar utwisning, antingen til Byggnings-timmer eller wedbrand .. må (osv.). PH 3: 2085 (1743). Under perioden 1746–1750 .. utvisades (i Malmöhus län) 19,109 ekar 27,597 bokar. SvGeogrÅb. 1930, s. 71. särsk. (†) i uttr. naturens utvisning, om (gm iakttagelse av naturen erhållen) vägledning om lämpliga förhållanden l. förutsättningar för visst bruk l. viss odling o. d. Om han efter sådan naturens utvisning ställer sig, och skaffar en ört dylik Climat och jordmon, är han i stånd, at få samma ört, at öka sig frodigt och fort. Löwenhjelm PVetA 1751, s. 11. Martin PVetA 1763, s. 13. jfr skogs-utvisning.
c) i vissa uttr. som betecknar en kommande utveckling l. att ngt skall uppenbaras så småningom l. att ngt lämnas åt framtiden, särsk. i sådana uttr. som (fram)tiden får l. lär l. skall utvisa ngt (jfr tid, sbst. 14 a γ); förr äv. refl. Men på hvadh sätt dhe kriget vele continuere .. det varder tidhen uthvisendes. AOxenstierna 8: 162 (1633). Gudh veth huru dätt lärer löpa af, dåk vil jag hoppas dätt bästa och lärer dätt innan kårt uthvijsa sig gifve gudh i en good stundh. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 208 (1702). Om det var särskilt klokt fick väl framtiden utvisa. Stensdotter ArnesKiosk 320 (2004).
Ssgr (i allm. till -visa 1): utvisnings-beslut. (av myndighet fattat) beslut om utvisning (av utlänning). SvJuristT 1937, s. 79.
-bås. till -visa 1 slutet: bås (se bås, sbst.1 3) för utvisad ishockeyspelare. AllSport 1965, nr 1, s. 29.
-dekret. jfr dekret 2 o. -beslut. Hedin Tal 1: 603 (1895).
-hotad, p. adj. som hotas av utvisning. SvD 26/9 1969, s. 13.
-lag. jfr lag, sbst.1 1. Han riskerade att när som helst bli häktad bara för trots mot utvisningslagen. Koch GudVV 2: 304 (1916).
-order. jfr order 5 o. -beslut. Benedictsson Ber. 196 (1888).
-VISARE, om person m.//ig., om sak r. (†) till -visa 2, om person l. sak som visar l. utpekar l. påvisar l. bevisar ngt. En vthwijsare, eller then som bewijsar något. Linc. Y 5 a (1640). De vuxnas kläder och barnens skor .. berätta naturligtvis inte på långa vägar när allt, men .. som utvisare av genomsnittstillståndet (hos vissa stadsinvånare) äro de ej att förakta. Hellström RedKav. 253 (1933).
(1 b) -VISITATION. [vbalsbst. till -visitera] (†) tullvisitation av lastfartyg o. d. som företas inför avfärd (till utrikes ort). TörngrenMål. 210 (1801). Då fartyg afgår endast till inrikes ort, skall, för erhållande af utvisitation, anmälningsbewiset företes för Tullbewakningen. SFS 1848, nr 8, s. 6. Attest om utvisitation av tullpersonal. SFS 1919, s. 1674. SFS 1935, s. 1184.
(1 b) -VISITERA. (†) genomföra utvisitation på (fartyg). Förpassadt fartyg bör genom Tullkammarens försorg bewakas, till dess det är segelfärdigt, och då behörigen utvisiteras. SFS 1825, s. 314. SFS 1919, s. 1674.
(6 a) -VISKA, -ning. (numera tillf.) viska fram (ngt), säga (ngt) med viskande röst. BtÅboH I. 7: 115 (1635). Det är icke troligt, att grefve Zeyton .. hört de matt uthviskade ord, Nickolson fällde till tjufvarne. Almqvist TreFr. 1: 121 (1842).
(3) -VISPA, -ning. vispa l. röra ut (ngt (med l. i ngt)). Tholander Ordl. (1872). En lustig, lite fylligare smak (på soppan) får du om du använder ljus miso utvispad i vatten i stället för buljong. Sydsv. 17/1 2010, s. S22.
(7) -VISSA. (-visa) [fsv. utvissa] (†) utlova l. utfästa (ngt); äv. med indirekt obj. G1R 2: 166 (1525). Olaff Simonsson fulbordade sin lagh, som han tilförenne haffuer wttuissedt. TbLödöse 66 (1587). Vtwiszade hann at giffua der vtaff (av hemmanet) Ett mark smör åhrligenn. HG2AH 100 (1615). Moste betalla drengen sin åhrss stadha Lönn som han honom vtuisat hafuer. ÅngermDomb. 1/12 1631, fol. 51. VDAkt. 1688, nr 698.
(2, 6 c) -VISSLA, -ing. vissla ut (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl.: (helt o. hållet) förkasta l. avfärda (ngt). Schroderus Hoflefw. 145 (1629). Må man billigt undra öfver våra Landsmäns godtrohet .. när desse gutne penningar gjordes bekante, at de icke straxt blefvo utvisslade. Berch PVetA 21 (1753). Jag borde annonsera en konsert med uteslutande eldsländsk musik och bli utvisslad, förlöjligad, misshandlad, inburad, vad som helst. Kyrklund Sol. 99 (1951).
(12) -VISTAR-HUS. [fsv. utvistar hus] (i skildring av medeltida förh.) i pl. sammanfattande, om för djurhushållning avsedda byggnader (ss. stall l. fähus). 2UB 1: 353 (1898).
-VITTRA, v.1, -ing. [jfr t. auswittern]
1) (i ä. fackspr.) till 4, 9, om salt l. mineral o. d.: efflorescera (se d. o. 2); ngn gg äv. med salt (osv.) ss. obj.; ss. vbalsbst. -ing konkret, om utkristalliserat ämne o. d.; förr äv. refl. UHiärne 2Anl. 12 (1702). MennanderBr. 2: 599 (1749; refl.). Dessa kyttolands måssar .. utwitra sådant salt när tårckan påstår någon weka. MennanderBr. 3: 553 (1749). Här utvittrade kådan. Linné Sk. 54 (1751). Utvittringar, med hvilka vissa ämnen bekläda sig, när de komma i beröring med luften. NF 4: 180 (1880). Under trägen ans började salpeter utvittra ur det översta jordlagret, och nu kunde sjudningen vidtaga. Västerb. 1936, s. 57. jfr salt-utvittring.
2) till 11: förvittra, vittra sönder; i sht i p. pf.; ngn gg äv. tr.: komma (ngt) att (för)vittra; äv. oeg., särsk. om (i sten o. d.) inristad bild o. d.: gm vittring nötas l. suddas ut. Öfverst på Taffelberget finner man både enstaka stenar och utstående fasta bergshällar, som mycket äro utvitrade. Thunberg Resa 1: 251 (1788). (Toppen av jökeltungan) var .. betäckt med lösa stenar, utvittrade ur .. berggrunden. TurÅ 1896, s. 167. At den fordom vida mäktigare floden utgrävt och utvittrat dessa hålor. Högberg Baggböl. 2: 174 (1911). I runa 4 är huvudstaven utvittrad och grund men säker, toppen och basen bortvittrade. Fornv. 1980, s. 232.
(9 b) -VITTRA, v.2 [jfr t. auswittern] (†) utforska (ngt); äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: som noggrant l. uppmärksamt iakttar l. observerar o. d. (Man) lemnar .. thetta med hwad mera them Skriftlärdom at uthwittra och förklara. Lindestolpe SuurbrKrafft 3 (1712). En Konung på sin sotesäng, omgifwen med utwittrade läkare. Tessin Bref 2: 83 (1754).
(4, 6 d) -VOTERA, -ing. gm votering utesluta (ngn); rösta emot l. bort (ngn l. ngt); jfr ut-rösta. VetAP 1: 134 (1739). Det herrskande partiet i de ofrälse stånden utvoterade dem som ej ville rösta enligt dess afsigter. Geijer II. 5: 263 (1838). Den på Plankartan föreslagna Gata, som skulle gå kring Staden, blef utwoterad. VexiöBl. 26/4 1839, s. 1. Stormakterna riskerar att bli utvoterade (i ett utvidgat EU). DN 9/12 1994, s. A2.
-VRIDA, -ning. [fsv. utvridha]
1) till 1 d: vrida (ngt) så att det vetter l. är vänt utåt. Att stegen (i kapplöpning) böra vara korta och lifliga, med fötterna något utvridna. Ling Regl. 107 (1836). Invridning af handen kallas pronation och utvridning supination. Wretlind Läk. 2: 39 (1894). jfr fot-utvridning.
2) (numera mindre br.) till 4, 11: gm vridande ta l. pressa ut l. fram l. lösgöra (ngt), vrida ur; äv. med avs. på det varur ngt vrides. Linc. Ee 5 a (1640). Då äggen äro wäl wispade, slås deruti et halft qwarter af den utwridna spenat-saften. Warg 466 (1755). Omslag af varm biörkaske-lut .. med idoppade och utvridna linnedukar, hafva bäst emotstått gangræns (dvs. kallbrand) fortgång. Acrel Chir. 559 (1775). Sedan skrufvarne äro utvridna och delen aftagen (osv.). Jochnick Handgev. 107 (1854).
(6 a) -VRÅLA. vråla l. skrika ut (ngt); anträffat bl. i p. pf. Almqvist TreFr. 2: 56 (1842).
(1, 2) -VRÄKA, -ning. [fsv. utvräka] vräka ut (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på yttrande o. d.: utslunga, framkasta; förr äv.: vräka l. avhysa (ngn). (En person dömdes) fför thet han wtt wroch sin ffader ock icke willett ffödha honom j sin ålderdom. BtFinlH 2: 27 (1544). Alla der boende soldathustrur och barn utvräkas på gatan. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 112 (1808). Då man .. föreställer sig de fenomen, som nödvändigt måste hafva föregått utvräkningen af så ofantliga bergmassor ur jordens inälfvor, bäfvar man tillbaka. Berzelius Res. 219 (1819). Utvräkte grofheter och svordomar. Gosselman Col. 1: 154 (1830). Ett övergivet hus med inkråmet utvräkt på gården. SvD 22/2 2012, Kultur s. 1.
(1 d) -VRÄNGA. vränga l. vända (ngt) ut o. in. Thorell Zool. 2: 435 (1865). Lappad kostym med utvrängda fickor. KvällsP 13/12 2003, s. 2.
(1, 2) -VÅGA. [fsv. utvagha] (†) våga föra l. släppa ut (ngt, äv. sig) (ngnstans); äv. (med anslutning till ut, adv. 7): riskera (ngt), sätta på spel. Föra krigh, är fiskia medh en gyllene metekrok, Ty man fast mera vthwågar, än han kan winna. Falck Und. 181 b (1558). Vthwågha sin smeligha tungho emoot sin Herra och Gudh. LPetri 2Sänd. 221 (1564). Isarne, som på visza ställen .. af strömdragen upbrytas och så förswagas, at den som på sådan is sig utwågar, ofelbart löper fara at omkomma. PH 13: 137 (1784).
(4) -VÄCKA. (†) hugga ut isränna för (fartyg). Then tijd lettoske mändh samptt Hertigh Johans egen folck vtt weckte skepen vdaff Rijgå åån. ArkliR 1562, avd. 18. UrkFinlÖ I. 3: 88 (1597).
(2, 9) -VÄDRA, -ing. (grundligt) vädra l. lufta ut (ngt), genomvädra; särsk. med avs. på rum l. lokal; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -lufta. Om Sommaren, bör hon (dvs. varggropen) utwädras, i the warma Månaderna. Aken Reseap. 348 (1746). En gång varannan månad piskas sängkläderna och få en ordentlig utvädring. Svenson Sinnessj. 89 (1907). Det var en välbehövlig psykologisk utvädring rättegången fick när de lyckta dörrarna för första gången slogs upp. DN(A) 12/5 1964, s. 2.
(1, 2) -VÄG. [fsv. utvägher]
1) väg som leder ut l. bort ngnstans (ifrån); särsk. om öppning l. passage o. d. ss. utgångspunkt för väg ut, utgång; äv. i abstraktare anv., om gående l. färd l. resa ut l. bort, särsk. i uttr. vara på utväg, vara på väg ut. Besatte och igenstängde för honom alle uthvägar. LPetri Kr. 17 (1559). I Jorden gräfwer .. (grävlingen) sigh neder, och gör sigh ther många Uthwägar och Gångar, lijka som Räfwen. IErici Colerus 1: 73 (c. 1645). Innan den nuvarande vägen blef anlagd .. fanns ingen annan utväg från passet, än på ett slags stege af trädrötter och grenar. Arnell Scott Sjöfr. 222 (1829). Se dig om .. på ut- och hemvägen! PåSkid. 1928, s. 62. (Jag) såg en stor båt gå genom sundet, den måste ha varit på utväg från Värtan. Gustafsson FamF 22 (1975).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om medel l. sätt att komma ur en svårighet l. knipa l. fara o. d., råd (se råd, sbst.3 10); äv. dels: lösning (på problem), dels: utsikt (se d. o. 2 a). G1R 7: 34 (1530). (G. Trolles) utwägar bestodo i uprors-stiftande samt gillers anläggande. Celsius G1 2: 133 (1753). Et smickrande hopp om framdeles pardon eller utväg at få rymma, retar mången Missgerningsman. Lanærus Försök 116 (1788). Den som hade utvägar att redan denna sommar göra en resa till Er! Runeberg (SVS) 9: 208 (1853). En sådan utväg till materiel bergning och nyttig .. verksamhet får jag ej försumma. Rydberg Brev 1: 1 (1855). Det finns nog en utväg ur alla svårigheter, bara man kan finna reda på den. Lagerlöf Holg. 2: 400 (1907). Det var en helt naturlig utväg för henne att jaga undan vardagens tyngd genom att dricka. Krusenstjerna Pahlen 3: 66 (1931). jfr bärgnings-, nöd-, nödfalls-utväg m. fl. särsk. i vissa förb. l. uttr.
α) (†) i mer l. mindre tautologisk förb. med medel l. mått l. råd. Att vij haffue .. öffueruägit .. om the swåre geldt och skuller rijkit vdi kommet var, genom huad rådt. medel och vdtuäga samma geldt kunne bettalas. G1R 5: 143 (1528). Till dess (dvs. lasarettets) förbättrande och ytterligare upphjelpande föreslå de mått och utvägar, som kunna nödige pröfvas. Hjelt Medicinalv. 3: 23 (cit. fr. 1761). Vi ega nu åtskilliga medel och utvägar .. för att skapa bättre, mänskligare .. förhållanden omkring oss. Idun 1890, s. 47.
β) i förb. med verb som betecknar sökande l. finnande l. nyttjande; särsk. i sådana uttr. med nekande innebörd som ngn ser (sig) ingen utväg (se se I 3 b α α), ngn vet (sig) ingen utväg. Forundrar oss .. ati inge andre råd eller wtuäger finne kwnne, ath kome thom i årss tiäniste. G1R 11: 289 (1537). Alla möjliga utvägar vidtogos att tillräckligen förse fästningen med lifsmedel. Hallenberg Hist. 2: 503 (1790). Emedan Thomander .. nu måst gripa till sin sista utwäg, att neml. skrämma sig fram. UrKorrCronholm 23 (1856). Hon står i dimman .. och gråter och vet sig ingen utväg. Johnson Nu 126 (1934). Det (var) nödvändigt, att en stor del av befolkningen jämsides med jordbruket sökte sig andra utvägar för att försörja sig och sin familj. SvGeogrÅb. 1952, s. 36.
Avledn. (†): utväga, v.1, (†) till -väg 2: finna l. skapa utväg för l. till (ngt); särsk. med indirekt refl. obj.; ngn gg äv. till -väg 1, refl.: ge sig ut l. av på (besvärlig) väg. Ihre (1769; angivet ss. dial.). Bräderne voro .. både dyre och mindre dugelige; emedan Allmogen, för det svåra föhret ej lätteligen kunde utväga sig. ÅbSvUndH 68–69: 187 (1770). Bestämdes .. att Jag och Dagg och lilla Gubben skulle blifva Knuts gäster samt att de öfriga finge sjelfva utväga sig nattqvarter. Zedritz TurkMus. 27 (1835). Högberg Vred. 2: 174 (1906).
(7, 9) -VÄGA, v.2, -ning. [fsv. utvägha]
1) (numera bl. tillf.) väga ((viss mängd av) ngt) vid utlämning l. utportionering l. utleverans (för att säkerställa korrekt tilldelning l. avgift l. pris o. d.); särsk. i förb. med l. motsatt: inväga. Idhart brödh skal man vthwägha medh wigt. 3Mos. 26: 26 (Bib. 1541). Then som beslås här med, at han sit Tacke- och Odsmunsjern icke lika med the andre Bergslagor utwäger, han skal böta til Hennes Kongl. May:t och Cronan 3 Skep:d. Bergv. 1: 91 (1637). Jernbärarne, sysselsatta med att vid Stockholms jernvåg .. ut- och inväga jern. Blanche Tafl. 2: 110 (1856). Kontrollarbetet har i första hand avsett noggrann daglig utvägning och fördelning av alla åt de olika försöksgrupperna avsedda fodermedlen. LAHT 1925, s. 555.
2) (i fackspr.) med avs. på ryttare (med utrustning) o. d.: inför tävling fastställa vikt hos. Visar det sig vid invägningen, att ryttaren förlorat mer än 1 kg. af den vikt, hvarmed han blifvit utvägd, diskvalificeras han. 2NF 32: 414 (1921).
(4) -VÄLJA, -else (numera bl. tillf., Rom. 11: 5 (NT 1526) osv.), -ing (†, Brahe Kr. 36 (c. 1585)), -ning; -are (Schroderus Os. 2: 538 (1635) osv.). [fsv. utvälia. — Jfr -vald]
1) med sakobj.: välja ut, utse (se d. o. 2); i sht förr äv. övergående i bet.: frånskilja (ngt) (från ngt); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: föredra (se d. o. 2 b) (ngt); äv. dels med saksubj., dels med indirekt (refl.) obj. Psalt. 119: 173 (öv. 1536). Sällia för träldoms ook? vthwällia arbeth’ och möda? / Will tu tå heller dreng än Herre wara? CupVen. C 4 b (1669). Hafwer jag .. tykt wara rådligit, at i tid utwelja sig nogot wisst emne. Swedenborg RebNat. 1: 201 (1709). Som han icke wille beqwäma sig til skildnad ifrån sin maka; så utwalde han, at öfwergifwa sit fädernesland. Bælter JesuH 2–3: 163 (1756). Ständerna hade .. utvalt Norrköping till den ort, der de 1770 skulle sammanträda. Malmström Hist. 6: 97 (1877). Genom dennas (dvs. tarmväggens) utväljande förmåga passera i huvudsak endast de för kroppen ofarliga nedbrytningsprodukterna i födan in i blodet. Bolin LevLivKem. 173 (1931). Av de olika dagboksbladen är det inte lätt att utvälja något särskilt. BonnierLM 1954, s. 735. jfr själv-utvald.
2) med personobj.: välja ut l. utse (för visst uppdrag l. viss befattning l. viss uppgift o. d.); särsk. i fråga om tillsättning av (högre) ämbete l. tjänst o. d.: utnämna l. förordna, särsk. (om ä. förh.) i fråga om val av regent; särsk. dels med bestämning inledd av prep. till, angivande uppdraget osv., dels med obj. betecknande befattning l. innehavare av uppdrag o. d. G1R 1: 5 (1521). Att archebisp skulle först uthvälias och sedan acta blifva förhandlade, hvilket the alla samtyckte. RA I. 3: 36 (1593). Att Sverriges ständer erkenna H.F.N:de för deres uthvalde drottning. AOxenstierna 8: 152 (1633). At .. (Sigismund) kunde fatta tankar om et nytt giftermål, utwäljandes, i sin afledna Gemåls och Drottnings ställe, Hennes kiötsliga Syster Constantia. Werwing Hist. 2: 107 (c. 1690). Iag seer .. at Magistraten har fallit deruppå at utwällia mig til regerande Borgmästare. Lagerström Holberg PolKannstöp. 57 (1729). Vi hade blivit utvalda eftersom man visste att vi skulle göra vårt arbete och inte söka skydd från vinden och regnet. Lundberg Yarden 92 (2009). särsk. i fråga om Guds utväljande av ngn till frälsning (jfr -kora slutet o. predestinera 1 b); särsk. i uttr. det utvalda folket, särsk. om det folk bestående av Abrahams ättlingar som enl. den bibliska berättelsen åtnjuter Guds särskilda beskydd (jfr egendoms-folk). Så wardha the ytterste the fremste, och the fremste the ytterste, Ty ath monge äro kalladhe, men få äro vthwalde. Matt. 20: 16 (NT 1526). Han welat sig med mig förena: / Mig himlen ingen kan förmena; / Han mig til salighet utwalt. SionSång. 1: 118 (1743). Långt före Kristi tid utspelar sig .. vår kulturs utvandring då det utvalda folket, Israel, vandrar mot Kanans land. DN 19/10 1997, s. B20.
(1, 2) -VÄLLA, -ning. [fsv. utvälla] om vätska: välla l. flöda l. strömma ut (ur l. genom ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Om thet är sant at han (dvs. Donau) uhr Arbons Berg utweller (osv.). Spegel GW 107 (1685). Första och största omsorgen blef, at kunna hämma blodets utvällande, genom graduel tryckning. Acrel Chir. 27 (1775). När de öppnade dörren till huset välkomnades de av ett utvällande stekos. Fogelström BarnStad 41 (1962).
(1, 2) -VÄLTA, -ning. komma (ngt) att välta l. rulla l. falla ut (i l. på ngt); särsk. (o. numera nästan bl., om ä. förh.) med avs. på timmer inför flottning. Verelius 20 (1681). (Kanten) är småningom tilkommen, förmodeligen deraf, at kokorna som blifvit utvältade på renen af årdret, der blifvit lemnade. LAHT 1897, s. 77 (c. 1760). Utvältning .. (dvs.) förflyttning av på land liggande timmer ut i flottled. TNCPubl. 71: 272 (1978).
(1, 2) -VÄLTRA, -ing. (numera mindre br.) vältra l. rulla ut (ngt) (ngnstans). Linc. Ee 2 a (1640). Om Natten blef en T[j]ärtunna if:n Kariaportz Revelin emoot Fiendens Linie uthwältrat. KKD 11: 142 (1710). Observerades .. såsom teorin skulle fordra, en utvältring och omstjälpning av jordblocket från skredmärgen snett ned mot ränderna. Fennia XLV. 4: 9 (1924). SAOL (1973).
(1, 2) -VÄLVA, v.1 (†) hälla l. tömma ut (ngt); äv. med avs. på behållare l. kärl o. d.: tömma. Då han altsammans på bordet uthvälfde, fant han ej annat än aska, och några små hvita benskärfvor. SvMag. 1766, s. 814. Björnen waktade hennes borg, / der Göa uthwälfde sin axfyllda korg. Ling Gylfe 324 (1814).
(1 g) -VÄLVA, v.2 komma (ngt) att bukta l. runda sig utåt. Linc. L 5 a (1640). Tre jämnhöga rader lika stora, välvda fönster och utvälvd, gluggad takfront. Högberg JesuBr. 1: 67 (1915). (Fjällugglan) var strimmig i svart, tvärs över ryggen och de utvälvda vingarna, där hon låg som på huk emot mig. Rosenius SvFågl. 3: 27 (1927).
(1 d) -VÄNDA, -ning. vända (ngt) utåt l. låta (utsidan av ngt) komma utåt, särsk. i uttr. ut- och invänd (se invända 1); äv. rikta (ngt) utåt; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; förr äv. dels refl., dels ss. vbalsbst. -ning, konkret: utsida. Thet må migh skada eller båte, / Sadh Mickel, eller sigh så händer, / At Lyckon sigh som bäst vthwänder. Forsius Fosz 319 (1621). De Murar, som på utvändningen äro allenast beklädde med huggen Sten. Cronstedt PVetA 1741, s. 19. Botnen bör bestå af en bindsåla .. af godt swenskt läder, men den tredie eller yttra sålen af .. på Engelskt sätt här i Riket tilverkadt sål-läder, och kött sidan utwänd. PH 11: 25 (1777). Vänstra foten lyftes hastigt med något böjdt knä och föres stadigt, obetydligt utvänd, rakt fram med fotspetsen mot marken. ExFältartill. 1893, 1: 35.

 

Spalt U 1349 band 37, 2013

Webbansvarig