Publicerad 2012   Lämna synpunkter
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
UT-STÄDJA, äv. -STÄDA, -städjelse. [fsv. utstädhia] (†)
1) (†) till 1, 2.
a) låta (ngn l. ngt) fara l. resa ut (från land l. ort o. d.); äv.: släppa ut; jfr städja, v. 5 a. Man (måtte) göre ett alffvarligit förbudh udi alle län .. thet inthet folk ther aff landet utstädes måtte, anthen till Räffle eller annerstedz till Lijfflandh att giffve sigh ther udi tiänist. G1R 26: 461 (1556). Effther de hade i long tÿdh lÿditt fengelsze och ingenn annen wittne ändå funnes, bleffwe de aff fengelszett vthstadde. 2SthmTb. 8: 4 (1589).
b) låta föra l. frakta l. sända ut (ngt) (i sht ur landet) (jfr städja, v. 2 c, o. -frakta); äv.: exportera. Att ingen fogte eller befalningsmän schole utstädie oxer eller hester af landet. RA I. 1: 272 (1540). (Om) någhon Främmande vthan inrijkis Arffuinge affölle, och hans rätte Arffuinge .. kunde inkom(m)a at vthföra Arffuet, tå skal samma Arff wärderas .. och tagas ther aff hwar tridie Penning för än något vthstädes. OrdKöph. 1614, s. B 3 a. Underskreffs breff till Camerarium om krutz uttstädjelse i Hollandh. RP 6: 162 (1636).
2) (†) till 7.
a) (gm att sluta avtal) låna ut (pengar); jfr städja, v. 9 b. Paulinus Gothus ThesCat. 93 (1631). Angående Ammiralitets-Krigsmans-cassans tilstånd (förmäles) det en summa penningar .. skola .. genom lån vara utstadde i osäkra händer, så at ingen förhoppning skall vara om samma summas återfående. 2RARP 10: 22 (1738).
b) gm legoavtal arrendera ut (gård l. hemman o. d.); äv. med indirekt obj.; jfr städja ut 2. En gård vthi Knifwa, som han oss vplathitt hafwer och oss tilkommer, huilken gård her Larentz Torkelsson en annan vthstädia will. G1R 19: 331 (1548). Almquist CivLokalförv. 1: 24 (1917).
3) (†) till 9: utfärda (dokument o. d.); särsk. med avs. på dom (jfr städja, v. 8). (Den skånska adeln anhöll) att hvarken Landzhöfdinger eller Chronefogder motte sigh understå .. (tingsfogdarna) förhindra deras domar att afsäija, uthstäda och exeqvera, hvilket alt strider emot lagen. RARP 9: 383 (1664). UpplDomb. 9: 75 (1736).
(10 b) -STÄLL. (†) uppskov; jfr ställ, sbst.2 5, o. -ställa 6 a. Hon begiärer uthstäl med hennes gesälls examen till des hon finge skrifwa sin Man therom till. CollMedP 2/9 1703. Hoorn Jordg. 2: 72 (1723).
-STÄLLA. -else (se d. o.), -ning; -are (se d. o.), -arinna (tillf., SAOL (1923) osv.). [fsv. utställa. Jfr -ställning, sbst.2]
1) till 13: ställa l. placera ut (ngn l. ngt); särsk. med avs. på vakt(styrka) l. post o. d.: utpostera; äv. övergående i bet.: sända ut (ngn); jfr ställa ut I 1. Söderman ExBook 173 (1679). Han utstälte hederlige utforskare och war om ingen ting okunnig, hwarom han flitigt underrättade sit Håf. Dalin Arg. 1: 277 (1733, 1754). Skildtvakt, utställd till bevakning af ett kruthus eller magasin, må icke tillåta någon att komma detsamma nära, och än mindre att dit ingå. TjReglArm. 1858, 2: 68. Man plägar .. använda utspädd svafvelsyra .. för att utställa i ladugårdar och andra platser, der ammoniak-ångor utvecklas och lämpligen kunna tillvaratagas. TT 1872, s. 146. särsk. (†) med avs. på snara l. nät o. d.; äv. bildl.; jfr ställa ut I 2. En Foglefängiare kom vth j marken, och vthstälte ther sijn Näth. Balck Es. 212 (1603). De Skriftlärde och Phariseer förtröto högeligen, at de .. icke kunnat göra sig försäkrade om Jesu person; hwarföre de woro betänkte, at utställa för honom nya giller. Bælter JesuH 5: 96 (1759). Strömborg Runebg 1: 87 (1880).
2) till 1 f, i p. pf. i adjektivisk anv., i fråga om (del av) klädesplagg: som är vidare nedtill än upptill, utsvängd. Kjolarna är lika korta, en decimeter över knäet som förut. Alla svagt utställda. DN(A) 31/1 1965, s. 29.
3) till 6 a: placera ut (ngt) till allmän beskådan l. försäljning o. d.; äv. med personobj.; äv. bildl.; jfr exponera 3, ställa ut I 3. Utställa en kista til salo. Schultze Ordb. 4869 (c. 1755). Lika oförsagd var .. (fångens) min, då han vid Rostra .. utställdes till allmän åskådning. Kolmodin TacAnn. 2: 73 (1835). En så god vän som dig kan det kanske intressera att få litet reda på mitt inre, som jag annars ej gerna utställer zum Schau för andra. Solnedg. 1: 46 (1841). För en stund sedan såg jag en tafla / .. Den var utstäld till allmän beskådan / I en vidtberömd mästares verkstad. Wennerberg 1: 180 (1881). Att inför allmänheten i öppen bod utställa sina varor är oundgängligt för att vinna afsättning. EkonS 2: 392 (1898). jfr fönster-utställning.
4) till 7, 9.
a) utfärda (se d. o. 3) l. avfatta (handling l. skrivelse o. d.); äv. (o. numera bl.) med avs. på check l. växel l. revers o. d.: gm att underteckna ge laglig kraft; jfr assignera, ställa ut I 6, trassera 2. HC11H 13: 24 (1697). Alla utifrån dragna trattor och assignationer öfwer 100 R:d. skola .. (i Preussen) utställas på Pund. Zettersten AnmMynt 147 (1771). Det mycket omtalda Leibnizska intyget (syns) ej äga större vitsord, än hvarje annan af en okänd person utstäld, oundertecknad handling. 2SAH 30: 142 (1857). De betalningar, som kabinettet hade att fullgöra utomlands .. verkställdes .. genom växlar, som kabinettssekreteraren utställde på bankirfirmor i Hamburg. HT 1936, s. 355. Rätt att å statsverkets checkräkning utställa checker tillkommer statskontoret genom dess räntekammare. SFS 1953, s. 1603.
b) (†) vid räkenskap o. d.: föra upp l. anteckna (belopp o. d. (i viss kolumn)). KlädkamRSthm 1752 A, s. 330. Arbetslönen .. utställes till 10 .. (daler) stÿcket. KlädkamRSthm 1762, s. 67.
5) (†) till 8: lämna (ngn (äv. sig) l. ngt) utan skydd l. betäckning, exponera, blottställa. RA II. 2: 4 (1616). Min Nådige Herre blifwer säkert utstäld för människor, som under sken, at älska Er, äro Edra argaste fiender. Tessin Bref 1: 269 (1753). De gårdar, som ligga utstälde för nordanwäder, töcken och dimma af träsk och siöar, äro .. utsatte för fråssor. Darelli Sockenapot. 143 (1760). Man får inte så utställa sig för folks förtal. Björn Vestind. 63 (1791). Du har rätt; det man gömmer i sitt hjerta skall icke profaneras af menniskors blickar, derför ville jag aldrig utställa oss. Strindberg Brev 15: 97 (1905). särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., i sådana uttr. som vara illa utställd, vara illa däran l. i svår l. brydsam belägenhet. HSH 9: 184 (1639). Nu är jag rätt illa utstäld. Alla mine gamble gynnare äro borta; jag har nu ingen att wända mig till. Linné Bref I. 2: 255 (1762). Dalin (1855).
6) till 9, 10 b.
a) (numera mindre br.) uppskjuta (ngt) (jfr ställa ut I 5); äv.: överlämna (besvär l. mål l. sak o. d.) för avgörande l. bestämmande l. utlåtande l. prövning o. d., hänskjuta, hemställa (se d. o. 5) (jfr ställa, v.1 I 18); förr äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med. RARP 3: 275 (1642). At så frampt något wederwärdigt .. hände, at medh Hertigens reesa således vthstältes, thet the i sådant fall .. måtte vhrsächtade blifwa. Widekindi KrijgH 476 (1671). Om .. (jordegumman) märker något Teckn af Liff (hos barnet), skal hon straxt .. döpa det; men spöries ey något Teckn af Lifwet, skal hon Döpelsen utställa, och giöra all Flijt at Barnet må komma sig före. Hoorn Jordg. 1: 272 (1697). Deras sak utstäldes till det nästföljande året, då de twå .. blefwo af Ständerna frie förklarade. Hof Självbiogr. 77 (c. 1768). Syne Rätten fant sig icke tillständigt, att ingå uti målets bepröfning och afgjörande, utan har utstält saken till wederbörligt forum. VDAkt. 1781, nr 243. Vid föredragning av ansökningen .. förordnades, att ansökningen skulle utställas till delgivning med riksåklagarämbetet .. och anstalten, vilka hade att däröver avgiva förklaring. 1NJA 1954, s. 165.
b) bestämma l. fastställa (tid(punkt) o. d.); numera bl. i p. pf. Tiden til denna planteringen (av råg) utställer man til begynnelsen af Augusti månad. Stridsberg Åkerbr. 74 (1727). (Mannen) skulle (inte) kunna fullgöra köpekontraktets betalningsskyldighet inom utställd tid. Hellström Storm 257 (1935).
-STÄLLARE. [till -ställa] person som ställer ut ngt. Schultze Ordb. 4869 (c. 1755). särsk.
a) motsv. -ställa 3, om person som ställer ut l. visar vara l. föremål o. d. NerAlleh. 1/3 1871, s. 1. 62 utställare visade (på den första sv. utställningen 1823) tillhopa 436 föremål, såsom schaletter, linnevävnader .. järn- och stålarbeten. Paulsson SvStad 1–2: 265 (1950).
b) motsv. -ställa 4 a, om person som utfärdar handling l. skrivelse o. d.; äv.: trassent. ÖoL (1852). Fullmakt skall vara ställd till viss person samt av utställaren underskriven. SFS 1930, s. 477. jfr check-, efterkravs-, räknings-utställare.
-STÄLLELSE. [till -ställa] (utom ss. förled i ssg anträffat bl. i ordböcker) motsv. -ställa 4 a: utfärdande av check l. växel o. d. ÖoL (1852).
Ssg (i sht i fackspr.): utställelse-dag. jfr dag I 3 a η. ÖoL (1852). Det är .. tillåtet att å checken angiva en senare utställelsedag än den verkliga. Hultman Banktekn. 25 (1909).
-STÄLLNING, sbst.1, se -ställa.
-STÄLLNING, sbst.2 Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av vbalsbst. utställning se -ställa. [jfr t. ausstellung; vbalsbst. till -ställa o. ställa ut] motsv. -ställa 3, om handlingen att ställa ut ngt; äv. konkretare, om (för allmänheten) anordnad visning av konstnärliga verk l. kommersiella produkter o. d.; jfr exposition 3, mässa, sbst. 5. Det var en lyckad utställning av motorcyklar. Vinterbl. 1853, s. 177. Konstföreningen har öppnat sin säsong med en utställning af P. S. Kröyers porträtt. NordRevy 1895, s. 89. Utställningar, demonstrationer och mässor äro företeelser, som stå på gränsen mellan reklam och försäljning. HandInd. 271 (1926). Utställningen ville inte endast visa fram varor för köparen, utan ville öppna en ädel tävlan mellan tillverkarna, där segrarna belönades med medaljer och hedersomnämnanden. Paulsson SvStad 1–2: 265 (1950). Hösten 1886 fick Karlin möjlighet att arrangera en stor utställning av skånsk textilkonst i Köpenhamn. Kulturen 1992, s. 45. jfr hantverks-, industri-, jul-, kanin-, konst-, lantbruks-, samlings-, separat-, slöjd-, tavel-, trädgårds-, världs-utställning m. fl.
Ssgr: utställnings-arkitektur. jfr arkitektur 2. GHT 1896, nr 78 B, s. 2.
-artikel. särsk.: utställningsföremål; jfr artikel III 3. TT 1872, s. 109.
-bestyrelse. jfr bestyrelse 3. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 117.
-fält. jfr fält 1 d o. -ställnings-område. Den andra hufvudrestauranten .. förlägges under den stora terrassen på södra utställningsfältet. NerAlleh. 9/9 1896, s. 3.
-fönster. skyltfönster. Ett par näpna skodon i skomakarens utställningsfönster. Rydberg Nakenh. 31 (1895).
-föremål. om vara l. föremål som visas på utställning; jfr föremål 3 b o. -ställnings-artikel. Prisdomarne bedöma utställningsföremålen efter hwad de sjelfwa se och erfara. SFS 1864, nr 73, s. 3.
-hall. jfr hall, sbst.2 7. Från denna förhall förmedlas ingången till de egentliga utställningshallarne. TT 1896, Allm. s. 186.
-katalog. Estlander KonstH 459 (1867). Han har själv i utställningskatalogen försett många av sina målningar med kommentarer, litteraturhänvisningar och citat. OoB 1963, s. 411.
-kommissarie. jfr kommissarie 2 c. NerAlleh. 9/9 1896, s. 2.
-kommitté. kommitté för anordnande av utställning(ar). AB 5/6 1869, s. 4.
-lokal. till 3 (slutet); jfr lokal, sbst.1 3 a, o. -ställnings-sal. Utställningslokalen är genom jernvägsspår i direkt förbindelse med alla jernvägar å kontinenten. AB 5/6 1869, s. 4. Till försäljningslokaler räknas .. även mer eller mindre utpräglade utställningslokaler, såsom matthallar och dylika. HandInd. 928 (1927).
-monter. Utställningsmontrerna ge en föreställning om porslinsindustriens uppsving. SocDem. 17/9 1897, s. 2.
-område. jfr -ställnings-fält, -ställningsplats. TT 1895, Allm. s. 167.
-palats. TT 1872, s. 177. De viktigaste konstmötena sker inte längre i paviljongerna och de officiella utställningspalatsen (på Venedigbiennalen). DN 14/6 1995, s. B1.
-paviljong. jfr paviljong 4 d. TT 1895, Allm. s. 167.
-plats. jfr plats, sbst.1 1 c, 2, o. -ställnings-område. TT 1872, s. 204. Längre bort å utställningsplatsens vestra del .. har Japanesiska kommissionen .. låtit med infödingar uppföra af trä den Japanesiska bostaden. TT 1876, s. 195.
-sal. jfr sal, sbst.2 2 e. TT 1885, s. 103.
-skåp. jfr -ställnings-monter. Wieselgren ÖAtl. 46 (1876).
-tid. jfr tid, sbst. 6. Biljetter för hela utställningstiden komma att fås för 6 mark. HforsD 1875, nr 223, s. 2.
-verksamhet. Rig 1947, s. 153.
-yta. TT 1872, s. 204.
(9) -STÄMMA, v.1, l. -STÄMNA. [fsv. utstämna] (†) fastställa l. bestämma (tid l. dag för ngt) (jfr stämma, v.2 1); äv. med avs. på sammankomst l. möte: utlysa (jfr stämma, v.2 2). Lagförsl. 202 (c. 1609). I Decembris Månad blef i Stockholm på alla Predik-Stolar ett Kongl. Placat publicerat, och therinnan alla ther sig vppehållande Personer, hwilka icke naturaliserade .. woro, tilsagde, både Stad och Landet, innom then ther til vtstämde Tiden, at rymma. Rüdling Suppl. 387 (1740).
(4) -STÄMMA, v.2, -stämning. (numera bl. tillf.) med stämjärn o. d. göra (hål) i trä o. d., stämma ut. Till .. (självverkande) machiner höra vid mekaniska Faktorier machiner för .. utstämning af hål för krysspinnar i hjul och muttrar. JernkA 1840, s. 146. Utstämningar för lås, reglar och andra beslag skola verkställas med iakttagande att minsta möjliga ingrepp på snickeriet göres. Bildmark Entrepr. 154 (1921).
-STÄMNA, se -stämma, v.1
-STÄMPLA, -ing.
1) (†) till 4: stöta l. pressa ut (ngt), stämpla ut (se stämpla ut 1); jfr -sticka, v.1 5 (slutet). Eneberg Karmarsch 2: 637 (1862). Utstickarapparaten, som utstämplar kakorna. 2UB 4: 490 (1899).
2) (numera bl. tillf.) till 9: gm stämpling (se stämpla, v.1 2 b) märka ut (träd l. skog o. d.) för avverkning, stämpla ut; jfr bläcka, v.2 Bergv. 1: 734 (1732). Man får ej nöja sig med att utstämpla endast de träd, som redan tagit skada, man måste ock stämpla sådan skog, som årligen försämras. SkogsvT 1907, s. 189.
3) till 9 d, i fråga om att ngns arbetslöshetsförsäkring upphör att gälla; i sht i p. pf.; jfr stämpla, v.1 2 e, o. -försäkra. DN 20/10 1982, s. 10. Till hösten väntas många arbetslösa bli utstämplade från sina a-kassor och därmed utan inkomst. Expressen 21/4 1992, s. 7.
Ssgr: utstämplings-förrättning. (†) till -stämpla 2; jfr förrättning 1 b α. I fråga om hvad .. vid utsynings- och utstämplingsförrättning bör iakttagas har Domänstyrelsen att meddela vederbörande skogstjensteman nödiga föreskrifter. SFS 1894, nr 17, s. 22. SAOL (1973).
-maskin. (†) till -stämpla 1, om maskin som stämplar ut kakor o. d.; jfr -stickare 2. Degen måste omsorgsfullt valsas och förarbetas för att kunna behandlas i utstämplings- och andra formmaskiner. SvIndustri 410 (1935).
(6 c, 12) -STÄNGA, -ning. (numera bl. tillf.) utestänga (ngn l. ngt); äv. bildl.; jfr stänga ut. GlTer. 9 (c. 1550). Alle som i welmachtenne Sathans bedrägeliga tienest icke alffwarligen vndwijka willie, the vthstengias ifrå all Helgons vmgenghe och Gudz åsyn. Bullernæsius Lögn. 34 (1619). Utestängd och ensam stående i den kalla farstun. Claesson Sann. 107 (1970).
(3) -STÄNKA. [fsv. utstänkia] (numera bl. tillf.) stänka ut (se stänka ut 1) (ngt). Schroderus Os. 1: 363 (1635).
(2) -STÖRTA, -ning (†, G1R 9: 19 (1534: blodz wtstörtning), PersSlafv. 70 (1800)). störta ut (se störta ut I); äv. tr., dels: vräka l. störta ut (se störta ut II 1) (ngt), dels: komma (ngt) att rinna ut; särsk. (o. numera bl.) i p. pr., i uttr. komma utstörtande. VinkällRSthm 1565. Sielf wore han beredd at utstörta ett så förmätit blod (dvs. av en brottsling). Mörk Ad. 1: 42 (1742). (Jag) höll just på att läsa på Sandsborgs värdshus-skylt, då tvenne herrar kommo utstörtande på gården. Cederborgh OT 4: 21 (1818). Genom .. öppnade dörrar .. utstörtade fångar, män och qvinnor, i vild förvirring. Rydberg Frib. 306 (1857). jfr blods-utstörtning.
-STÖTA, -else (†, Lind 1: 274 (1749)), -ing (†, Lind (1749)), -ning; -are (se d. o.).
1) till 1, 2: gm att stöta driva l. pressa ut (ngn l. ngt) (ur l. från ngt), stöta ut (se stöta ut 1). Linc. Gg 1 b (1640). RijksAmmiralen Gr. Wrangell (gick) in i Brehmen och uthstötte fienden der uthur the intagne och nybyggde skantzar. RARP 7: 122 (1660). När han blir utstött genom en dörr, wet han strax wägen genom en annan. Dalin Arg. 2: 385 (1734, 1754). Af dessa cylindrar roterade den öfre och förde typerna in i den nedres kanaler, från hvilka en stålmekanism .. utstötte botten-typen på en hastigt roterande skifva. 2UB 10: 198 (1906). särsk. (med anslutning till ut, adv. 4) (numera bl. tillf.) gm att stöta stansa ut (ngt). (Tenarna) så mycket dragas, at den till prof utklipte platten befinnes wara passabel, då hela thenen blifwer till plattar utklipt eller utstött genom en .. (maskin), som kallas sax. NumismatMedd. 22: 185 (c. 1721).
2) till 2 (d), 4: (stötvis) avge l. driva ut (ngt, särsk. luft o. d.). Fosforsyrliga salter hafva en löklik smak och utstöta ångor af fosforsyrlighet, då de öfvergjutas med svafvelsyra. Berzelius Kemi 1: 204 (1808). Den (vid dykning) utstötta luften fördes oafbrutet genom två af bleck utförda, lådformiga luftrenare. TT 1896, Allm. s. 258. Det neutronutstötande ämnet i kanonen lär ha utgjorts av beryllium, som genom särskilda åtgärder bringas att utstöta neutroner. Ahlgren Atomkrig 62 (1946). särsk.
a) häftigt l. stötvis frambringa (ljud) l. säga l. ropa l. uttala (ngt); äv. ss. anföringsverb; jfr stöta ut 4. Tre Manspersoner .. som fölgde berörde Fruentimber på fot, med många vtstötte trotz-ord, och en blåttad Stilet. Humbla Landcr. 226 (1740). Hård utstötte en liten komisk suck och såg resignerad upp i taket. Tavaststjerna Inföd. 178 (1887). Han ansåg det korrektast att presentera sig: – Lidén, kassör Lidén, utstötte han och det lät som om han svarat på ett upprop. Siwertz Tråd. 31 (1957). Hon .. utstötte gälla, klagande läten som liknade en vargs ylande. Johannisson MelankRum 73 (2009).
b) (†) ss. vbalsbst. -ning, i fråga om betoning l. utandning vid uttal av ord. (Ordet) Väderleken hafver i förste och tredje stafvelsen utstötning. Laurel Räfst 20 (1756). Stafvelse kallas en eller flere bokstäfver, som uttalas med en enda utstötning af rösten. Bjursten SvSpr. 2: 4 (1865).
3) till 6 c: utesluta (ngn, förr äv. ngt (se slutet)) (från ngt); särsk.: avvisa l. utesluta (ngn) (från tjänst l. befattning l. ställning l. ur förening l. gemenskap o. d.), stöta ut (se stöta ut 2); numera i sht i p. pf. RA I. 1: 459 (1546). Ähr .. min ganska ödmiuk bön .. att iag .. icke motte blifwa uthstöt ifrå mitt kall och embete. SUFinlH 2: 203 (1605). Politiska stämplingar .. hvilka .. hade till följd, att han blef utstött ur riksrådet. Rydberg Frib. 395 (1857). En blind var då för tiden liksom utstött ur samhället, för honom fanns det ingen skola i barndomen, intet yrke vid mognare år. Cederschiöld Riehl 1: 68 (1876). Hon känner sig både utstött och ensam i skolan, och denna födelsedag också i hemmet. Henschen SkuggBrott 148 (2004). särsk. (†) (i uttalet) utesluta (ljud l. stavelse); jfr elidera. Rydqvist SSL 1: 59 (1850). Hesselman HuvudlNordSpråkh. 30 (1948).
4) (förr) till 9: i samband med garvning stöta (se stöta, v. I 3) l. bearbeta (hud l. skinn o. d.) (med skavjärn l. stötesten o. d.). Under garfningen pläga hudarne åtminstone en gång .. upptagas och skafvas på köttsidan för dess ytterligare rengörande (”utstötning” eller, om ”falsning” användes, ”lofalsning”). TT 1885, s. 133. Riktigt feta skinn måste befrias från fett före beredningen. De skavs, utstöts med ett skavjärn på en skavbom med välvd översida. HantvSv. 97 (1996).
Avledn. (till -stöta 3): utstötthet. Social utstötthet. Wieselgren Paris Banz. 237 (1926).
-STÖTARE. [till -stöta] motsv. -stöta 1, om redskap l. anordning varmed ngt trycks ut. Schultze Ordb. 5089 (c. 1755). Sättningen utföres, såsom å en stor del andra maskiner af detta slag, genom en ståltunga, ”utstötare”, hvilken, då tangenten anslås, stöter ut typen från kanalen. 2UB 10: 194 (1906).
(2 d) -SUCKA. (†) suckande ge utlopp för (ngt). Stockh. Postens Redact. .. (må) till sin lättnad väl låta enskildt bikta sig, men icke i små öfversättningar för allmänheten .. utsucka sina bekännelser. SvLitTidn. 1821, Bih. sp. 32. Schulthess (1885).
(11) -SUDDA, -ning. sudda ut (ngt); äv. bildl. (jfr upp-lösa 4 c α). Björn Barb. 41 (1785). Anteckningsboken har af regn och skum nära nog förvandlats till pappersmassa; anteckningarna sjelfva äro ofta utsuddade, i alla händelser magra och lösryckta. Beckman Amer. 2: 57 (1883). I brytningen mellan natt och dag voro alla konturer utsuddade. Janson Lögn. 141 (1912). Utsuddandet av gränserna mellan den jordägande aristokratin och den kapitalistiska överklassen påbörjades först för en hundra år sen. Hellström RedKav. 117 (1933).
(2) -SUG. verksamheten att suga ut (se suga ut 1, 2) ngt l. förhållandet att ngt sugs ut, utsugning; äv. (o. i sht, i fackspr.) konkret, om anordning l. apparat för utsugning av oönskade l. skadliga ämnen. Östergren 7: 632 (cit. fr. 1941). När filtren i utsugen rensas en gång i halvåret, återvinner man ofta flera tiotal kilo uranpulver. NTeknik 1973, nr 30, s. 16. Moderna (glas)hyttor är välisolerade och försedda med ventilationssystem för utsug av gaser och stoft från ugnarnas anfångsöppning samt tillförsel av friskluft. NE 7: 506 (1992).
(2) -SUGA, -else (†, RA I. 3: 775 (1596: blodz uthsugelse), Nohrborg 154 (c. 1765)), -ning; -are (se d. o.).
1) suga ut (se suga ut 1, 2) (ngt, i sht vätska l. luft o. d. (ur ngt)); äv. med obj. betecknande det varur ngt sugs. Helsingius Ll 1 b (1587). Då någon blifver ormbiten, har både här i Riket och utomlands från äldsta tider varit i bruk, at utsuga bloden utur såret och den utspotta. VetAH 1778, s. 100. Tillförsel af frisk luft och utsugning af skämd luft. Arcadius Folksk. 35 (1903). Utsugning av vattenlås. Wirgin Häls. 2: 174 (1931).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1; särsk.: suga ut (se suga ut 4) (ngn l. ngt); äv. med anslutning till ut, adv. 11, särsk. i p. pf.: utarmad l. utblottad l. utplundrad o. d. Schroderus Sleid. 36 (1610). Deras win war i sanning rätt slätt; men jag fant det besynnerligen godt; så utsugen war min maga af mitt långa fastande! Säfström Banquer. Dd 1 b (1754). Då tillgångarna voro ytterst klena, hittade han på den utvägen att, sedan han utsugit innehållet i en bok, bortbyta den mot en annan för att, sedan den genomgåtts, göra samma bruk af den. LfF 1910, s. 128. särsk.
a) med avs. på person l. kollektiv av personer (i sht arbetare l. bönder o. d.); särsk. ss. politiskt slagord. Retgonger .. olaglige skiuttzreeser .. (o.) åcker .. then menige man så utsuge, att the hernest hvarcken maath eller dryck haffve att hiälpe sig medt. G1R 21: 265 (1550). Utsugna torpare och statkarlar. Adelsköld Dagsv. 2: 442 (1900). Högerns tal om frihet handlar om friheten att leva av andra människors arbete, att fritt få köpa och utsuga arbetare, .. fritt få avskeda folk och lägga ner produktionen närhelst det behagar. Karnstedt Gnistsk. 217 (1990).
b) med avs. på land l. trakt o. d. Svart Gensw. F 1 b (1558). Det en gång så starka och sjelfständiga Egypten hade alltid en främmande furste, som på det grymmaste förtryckte och utsög landet. Beskow Res. 30 (1861). Kampen mot .. utsugning av tredje världen och USA:s imperialistiska krig. Guillou TjuvMarkn. 309 (2004).
c) med avs. på åker l. jord o. d. Schultze Ordb. 5184 (c. 1755). I vidsträckta delar av landet .. var ensädesbruk rådande, d. v. s. jorden fick år efter år bära säd, tills hon var så utsugen, att hon måste läggas till vila i flerårigt träde. SvLantmät. 2: 94 (1928).
d) (†) med avs. på kraft(er) l. mod l. blod o. d. Edla och stoore Junkare, som vthswga them fattigom theras mood och blood, och för theras giorda arbete them illa belööna. PJGothus Savonarola SyndSp. H 1 a (1593). En tyrann, som sparar ingen, utan utsuger all märg och kraft. KyrkohÅ 1925, s. 241 (1834). JVSnellman hos Cygnæus 11: 324 (1881).
e) (numera bl. tillf.) med avs. på (ekonomiska) tillgångar l. förmögenhet o. d. Okraren vthsughe alt thet han haffuer, och frem(m)ande borttaghe hans arbete. Psalt. 109: 11 (öv. 1536). De allt uppslukande omsättningarne utsögo hans tillgångars sista skärf. Crusenstolpe CJ III. 2: 297 (1846).
Ssgr (i allm. till -suga 1): utsugnings-anordning. jfr anordning 1 a δ. Effektiva utsugningsanordningar för den giftiga gasens fullständiga aflägsnande. 2NF 34: Suppl. 60 (1922).
-kanal. jfr kanal 1 o. -sugnings-rör. Den begagnade luften bortskaffas genom särskilda utsugningskanaler från hvarje lägenhet för sig. Sthm 1: 532 (1897).
-rör. jfr rör, sbst.3 3, o. -sugnings-kanal. TT 1902, M. s. 88. Destillationsgaserna avledas genom utsugningsrör inuti retorterna till en kondensationsanläggning. SvGeogrÅb. 1943, s. 64.
-system. till -suga 2; särsk. till -suga 2 a. Reduktionens utsugningssystem. Crusenstolpe Tess. 2: 196 (1847). Branting dröjde särskilt vid (Rydbergs dikt) Den nya Grottesången, i vars skildring av kapitalismens brutala utsugningssystem han återfinner i dikterisk omklädnad sanningar. Höglund Branting 2: 465 (1929).
-SUGARE. [till -suga] motsv. -suga 2 a, bildl.: person som utsuger l. skinnar l. förtrycker ngn l. ngra, i sht mindre bemedlade l. undersåtar l. anställda o. d.; jfr blod-sugare 2. Ach! huru mång Samwetslös Åckrare, Skinnare, och dhen Fattigas uthsugare finnes. Fernander Theatr. 344 (1695). I dag längtar vi förgäves efter den Guds vredes stormvind som talade genom Birgitta. Den skulle sopa bort teknokrater, utsugare, torterare, multinationella industrimagnater, vapenprofitörer. KvinnLittH 1: 34 (1981). jfr blod-utsugare.
(11 (b)) -SUPA. [fsv. utsupa] med avs. på (innehållet i) dryckeskärl: dricka ur l. tömma (jfr supa ut 2); särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. (o. numera bl.) i p. pf., särsk. dels om person: försupen, dels om (alkoholhaltig) dryck: uppdrucken. The ogudhachtighe moste alle dricka (av det starka vinet), och vthsupa dreggena. Psalt. 75: 9 (Bib. 1541). Jag wet wäl .. at malörts-bägaren, som werlden tig föresätter, synes tig för dryg at vtsupa. Scherping Cober 1: 137 (1734). Här få alla rackare och stackare fara omkring och förvilla folket: avdankade båtsmän, utsupna studenter, förrymda fästningsfångar. Högberg Baggböl. 1: 109 (1911). Utsupet, sa Wadman (skalden Wadman, som tjänstgjorde som ”sjukförrådsvaktare” under fälttåget i Tyskland 1813 och blev avkrävd redovisning för det tilldelade brännvinsförrådet). Holm Ordspr. 349 (1964).
(1, 2) -SUSA. (numera bl. tillf.) susa ut. Acrel Sår 113 (1745; om luft). Östergren (1965).
(11 a) -SVAGA. (†) (fullständigt) försvaga l. matta ut (ngn l. ngt); anträffat bl. i p. pf. Chronobönder äre mechta få oförlänte, och dee, som än finnas, äre aldeles uttsvagade. RP 6: 661 (1636). VDAkt. 1690, nr 389.
(4, 9) -SVARVA, -ning. gm svarvning utforma l. urholka (ngt); äv. dels: gm svarvning åstadkomma (urholkning l. spår l. kanal o. d.), dels: gm svarvning ta bort l. avlägsna (ngt), särsk. motsv. svarva 2 e; särsk. (o. numera i sht) i p. pf. Linc. Z 5 b (1640). Brandröret laddas med en liten laddstake .. intilldess röret är fyldt upp till underkanten af den utsvarfvade urhålkningen i rörets hufvud. Linder Lustfyrv. 120 (1871). Slätstålen .. användas till finsvarfning af ytan och hakarna .. eller utrymningsstålen för utsvarfning af ihåliga saker. ArbB 254 (1887). En plywoodskiva består av flera sammanlimmade tunna träskivor, som utsvarvats från en grov timmerstock. De Geer SvNatRiked. 1: 51 (1946). särsk. med avs. på jättegryta (se d. o. 1) l. grotta l. klippformation o. d.: svarva ut; förr äv. ss. vbalsbst. -ning, konkret, om jättegryta l. hålighet i berg o. d. Rinman 1: 922 (1788). De talrika jättegrytor man ofta i vårt land finner utsvarfvade i klippor och hällar långt ifrån nutida vattendrag. SvRike I. 1: 68 (1899). Nakna hällar visa utsvarvningar, vilka Gavelin betraktar som märken efter forserosion och tillskriver avloppsälvens verksamhet. Ymer 1916, s. 249. Dessa raukar, som nu ligger lyftade ett tjugotal meter över havsytan, utsvarvades av Litorinahavets bränningar för omkring 6500 år sedan. Selander LevLandsk. Pl. 16 (1955).
(1) -SVEPT, p. adj. om träföremål l. byggnadsdetalj av trä o. d.: utsvängd l. buktig l. välvd. Bord af Furu med en fÿrkantig utswepter foth. HusgKamRSthm 1750, s. 429. För att dölja husens höga gaflar .. betjenade man sig af bågformigt utsvepta eller delade gaflar, eller ock använde man brutna tak. Bagge Wendt 327 (1835).
(2) -SVETTA, v., o. -SVETTAS, v. dep., -ning. [fsv. utsveta, utsvetas]
1) om (kroppsdel l. organ o. d. hos) människa l. djur: utsöndra (vätska (i sht svett) o. d.); äv. i pass. övergående i dep.; förr äv. dels med vätska o. d. ss. subj.: utsöndras o. d., dels ss. dep. Palmchron SundhSp. 85 (1642). Baad skal skee hwarken för kalt, ty tå kan man icke wäl vthswettas .. ey heller för hett och för länge. IErici Colerus 1: 183 (c. 1645). Isynnerhet anses den klebriga vättska vara giftig som utsvettar ur öronvårtorna (på paddan). Nilsson Fauna 3: 101 (1842). Gräfswinet, har en klumpig kropp med korta ben, samt en kort swans, under hwilken finnes en körtel, som utswettar en fet, stinkande wätska. Holmström Ström NatLb. 1: 40 (1851). Dylik (vätska) utsvettas från bukhinnan vid inflammationer av densamma. Nyström Kir. 2: 152 (1929).
2) om ngt sakligt: utsöndra l. utdunsta l. avge (vätska l. fukt o. d.) (äv. ss. dep.); äv. dels abs., dels i pass. övergående i dep., dels med vätska o. d. ss. subj.: utsippra l. utsila o. d.; jfr svettas ut 4. Utsvettad Bärgolja .. Är ofta i Sten helt oförmärkt och osynligen inblandad, men då först märkes, när man lägger sten i eld, då bärgoljan utsvettas. Wallerius Min. 193 (1747). J lågeld får (stenarten) .. en ljusgrå färg, och glödgande utswettas den klara phosphorescerande hwitblå droppar, som efter någon gäsning stadga sig. SvMerc. V. 1: 212 (1759). Det tyckes, som Glödspånen .. bidraga till mjukheten (hos järn) .. på det sättet: att den, som ett fotral, hindrar det utsvettande Phlogiston att för mycket borrtdunsta. Rinman JärnH 274 (1782). Träväggar som ej utsvetta hartsen. TT 1872, s. 276. Tjärvirket bränner ej utan endast utsvettar. TurÅ 1907, s. 414. jfr salt-utsvettning. särsk. i fråga om växt(del) l. frukt o. d. Forsius Phys. 212 (1611). Man måste .. ingalunda förhasta sig at straxt nederläggia fruchten i kälrar eller hwalf, vtan låta then först wäl på torra kamrar eller salsgolf vtswetta. Broocman Hush. 4: 54 (1736). Lamellerna (på trattkremlan är) vitaktiga. Stundom utsvettas de små klara droppar. Cortin SvampHb. 239 (1951).
3) (numera bl. tillf.) om person, med avs. på sjukdom l. smitta l. gift o. d.: gm att svettas driva ut; jfr svettas ut 1. (Han) moste .. then gruffueligha förgifften åter vthswetta. PErici Musæus 1: 271 a (1582). Andre hafwa til thenna Smittans uthswettande uthur kroppen uptänckt andra medel. Lindestolpe Frans. 68 (1713). När han, för kärleks-sjukan skull, måste krypa in i en liten Badstuga, och utswetta ungdoms synder. Weise 2: 39 (1771).
4) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre bildl. anv. av 13. PJGothus Savonarola SyndSp. I 2 a (1593). Att hjärnan .. såsom materialisten påstår, alstrar viljeakter och utsvettar tankar. Rydberg FilosFörel. 1: 96 (1876). Gården var en utsvettning icke blott av praktisk omsorg utan även av en lära om tillvaron och om människornas villkor. Gyllensten Grott. 268 (1973).
5) [jfr motsv. anv. av eng. sweat, v.] (i sht om ä. förh.) med anslutning till ut, adv. 11 a: sysselsätta (ngn) i oskäligt intensivt l. tungt arbete mot minsta möjliga lön. (I flera länder måste) qvinnor åtnöjas med löner, hvilkas upprörande knapphet väl må betecknas med det brännmärkande namnet ”utsvettning”, hvilket egentligen användes om arbetsförtrycket bland både manliga och qvinliga arbetare i ”det svartaste London”. NF 19: 321 (1895). Agenter resa omkring i landet, hyra av föräldrarna unga flickor till fabriksarbeterska på tre år. Under denna tid utsvettas de samvetslöst för små löner och skickas efter de tre åren hem – utslitna, lungsjuka, brutna. Kræmer ResJap. 94 (1913).
Ssg (till -svetta 5; numera mindre br.): utsvettnings-system. svettningssystem. S. k. utsvettningssystem (eng. ”sweating system”), hvarmed rätteligen torde böra betecknas alla sådana fall, då arbetsgifvare begagna sig af arbetares nöd, okunnighet o. dyl. för att tvinga dem att underkasta sig en möda, som står i uppenbart missförhållande till arbetslönens ringa belopp. EkonS 1: 417 (1894). BonnierLex. (1966).
-SVULLEN, p. adj. [fsv. utsullin; till -svälla l. svälla ut] (†) uppsvälld, svullen. Mitt ansichte är vtswollet aff gråt. LPetri Job 16: 16 (1563). At ådrorne i hjernan voro såsom öfversvimmade af blod, så at hufvudet ofta syntes stort och likasom af vatten utsvullit. Bæck PVetA 1746, s. 8. Törneros (SVS) 4: 183 (c. 1827).
-SVULTEN, p. adj. [till -svälta l. svälta ut] uthungrad; äv. dels i försvagad anv.: mycket hungrig, dels oeg. l. bildl. Wtsuultne kiör (dvs. kor). G1R 13: 66 (1540). Hans kom instörtande, orakad, smutsig och utsvulten efter en tredjeklassresa utan mat och sovvagn. Siwertz Tråd. 107 (1957). Hon har utseendet för sig och det är just ett sånt, som utsvultna sjömän skulle falla för. Östlund Cheyney BeskPill. 176 (1959).
Avledn.: utsvultenhet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara utsvulten. Hagberg Shaksp. 3: 218 (1848). Flyktingens svaga rädsla och utsvultenhet. Söderblom StundVäxl. 1: 137 (1903, 1909).
(11 b) -SVÄLJA. (†) dricka upp (ngt). The skola vthsupat och vthswelghat, at thet skal wara lijka som ther aldrigh någhot warit hadhe. Ob. 16 (Bib. 1541).
(1 f) -SVÄLLA, -ning. [fsv. utsvälla; jfr -svullen]
1) svälla ut (se svälla ut 1) l. svullna; numera i sht i p. pf.: uppsvälld. Skosåhlorne af .. bedrägeligit läder, draga watn til sig, utswälla och gå snart sönder. Kiellberg KonstnHandtv. Garfv. 7 (1753). Rachitis är en bensjukdom som består i hufvudets och ledernas utsvällande. VeckoskrLäk. 4: 161 (1783). En tredjedels liter risgryn sköljas i flera vatten och kokas i söt mjölk tills de äro utsvälda. Langlet Husm. 451 (1884). Troligast synes .. att det är krafter inom stjärnan själv som äro ansvariga för den katastrofala utsvällningen. Ångström o. Lundmark Världsr. 2: 242 (1927).
2) bukta ut l. välva sig; bre ut sig i rundad form; numera i sht dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning (o. i denna anv. äv. konkret, om utbuktning l. rundning l. välvning o. d.); jfr svälla ut 3. Sönnerberg Loder 421 (1799). Kolonnen .. bildades som en cylindrisk trädstam, med utswällning .. på midten och afsmalnande uppåt. Ljunggren Est. 2: 272 (1860). Boman bodde längre upp åt Vojmån, af hvilken Dikasjön är en utsvällning. TurÅ 1896, s. 196. Moskélampor av den traditionella formen, låg fot, utsvälld kropp med tre eller flera små handtag för upphängningen och hög, bägarliknande mynning. Munthe IslamK 245 (1929).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2: öka i storlek l. omfattning l. intensitet o. d.; jfr svälla ut 5. SvLittFT 1838, sp. 518. Messa di voce, det vill säga konsten att fasthålla en ton med vexlande styrka, i det man börjar med det svagaste piano och gradvis låter tonen utsvälla till det starkaste fortissimo och derpå åter går tillbaka till pianissimo, allt i ett andetag. Setterblad Mackenzie 93 (1887). I samma mån gudarnas boning utvidgades och deras bilder växte, utsvällde i samma och i ännu högre grad presternas makt. Adelsköld Dagsv. 4: 208 (1901). Någon utsvällning kan det ej bli tal om, utan det gäller att bibehålla den nuvarande krigsorganisationen med de förändringar, som krigserfarenheterna ger anledning till. Ahlgren Atomkrig 146 (1946).
-SVÄLTA, -ning; -are (numera bl. tillf., Lindestolpe Frans. 93 (1713) osv.). [fsv. utsvälta; jfr -svulten]
1) (†) till 2, 11: gm svältning tvinga (ngn) att kapitulera (o. komma ut ur befästning o. d.); äv. med avs. på stad l. fästning o. d., med tanke på dess invånare l. försvarare; jfr svälta ut 1. Then skälmeske hopen haffue hafft j rådh och anslag atth vthsweltte thenne Befästningen (dvs. Kexholm). UrkFinlÖ I. 2: 132 (1597). Enda utvägen at tvinga en befäst ort, blef då, at söka utsvälta besättningen, igenom tilförselens afskärande. SthmStCal. 1765, s. 25. Lagerlöf Holg. 1: 68 (1906).
2) till 11: svälta ut (ngn); äv. bildl. At han .. the hungrogha siälar vthswelta skal, och förmena them torstigha drycken. Jes. 32: 6 (Bib. 1541). Karl den XI:tes bref .. (stadgar) at de Rusthållare, som utswälta sine Ryttarehästar, skola böta 5 Dal. Silf:mt. Stiernman Riksd. 2645 (1727). Systematisk andlig utsvältning. Karlgren BolsjevRyssl. 321 (1925).
Ssg (till -svälta 2; numera bl. tillf.): utsvältnings-diet. svältdiet. 2NF 6: 371 (1906).
(1, 2) -SVÄMMA, -svämning. (i fackspr.) svämma ut (ngt). Nathorst JordH 943 (1894). En tredje grupp av landisens avlagringar är de finkorniga, av isälvarna utsvämmade och i havet avsatta ishavssedimenten. TurÅ 1978, s. 179.
-SVÄNGA, -ning. Cellarius 216 (1699).
1) till 1: svängande (se svänga, v.1 III 13) förflytta sig ut l. utåt; särsk. om pendel l. balanshjul o. d.; förr särsk. om trupp o. d.; jfr svänga ut 4, 5. JernkA 1829, Bih. s. 31. Vid afmarschen till strid formerades hären antingen träffenvis eller flygelvis. I förra fallet utsvängde bataljonerna .. åt ena sidan i öppen (plutons-)kolonn. Tingsten AnvTakt. Bih. 15 (1887). Vid utsvängningen är visserligen den levande kraften mindre än när pendeln passerar mittläget, men i gengäld äger pendeln sparad arbetsförmåga, i det att den lyfts upp i luften. 19Årh. V. 1: 104 (1922).
2) till 1 f: ge utbuktad form åt (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om utbuktning l. rundning l. välvning o. d.; i sht (o. numera nästan bl.) i p. pf., o. i denna anv. särsk. om klädesplagg: som har större vidd nedtill, utställd; jfr svänga ut 2. En bukig kruka med indragen hals, och utsvängd mynning. Almroth Karmarsch 159 (1838). I kyrkan förvaras .. en ganska märkvärdig och uråldrig dopfunt af tälgsten. Dennes skål framvisar på hvarje af sina fyra utsvängningar en grupp af figurer. Holmberg Bohusl. 3: 77 (1845). Utsvängda jeans. Bredow BaraInte 9 (2009).
3) till 1 (h): svänga ut (se svänga ut 1) (ngt); särsk. med avs. på (dävert med) livbåt; numera i sht i p. pf. De Ron o. Virgin I. 5–7: 59 (1887). Lifbåtsdäfvertar, hvilka med lätthet och på mindre än en minut kunna utsvängas af två man. 2NF 4: 816 (1905). Kiss Nilsson slog sig genast påpassligt ned bredvid och lyfte sitt glas mot honom. Pekfingret höll han sirligt utsvängt. Krusenstjerna Pahlen 4: 78 (1933). Alla destruktiva makter härja på haven .. Med utsvängda båtar och folket väntande det värsta varje timme fyller vår handelsflotta sin plikt mot .. landet. SvFl. 1939, specialnr s. 10.
Avledn.: utsvängbar, adj. särsk. till -svänga 3: möjlig att svänga ut. Orlandobåtarnas torpeder hänga i utsvängbara klor. 2NF 38: 920 (1926).
-SVÄRMA, -ning. särsk. till 1, 2: svärma ut (se svärma ut 1); äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr svärma 2, 4); numera bl. i p. pr. Så snart .. (Karl den stores) rike begynte mattas, utswärmade .. (barbarerna) åter från norr til söder. Dalin Montesquieu 143 (1755). Wid utswärmningen kan Wisen blifwa qwar i gamla kupan, då Bien, så snart de äro intagne, blifwa orolige och efter en kårt stund flyga tilbaka til deras gamla hemwist. Alm(Gbg) 1775, s. 40. De utsvärmande zoosporerna satte sig snart fast på glasväggarna, avrundades och omgåvo sig med en cellvägg. VäxtLiv 2: 470 (1934).
(1) -SVÄVA, -ning; -are (†, Tranér Anakr. 163 (1828, 1833)).
1) (†) avlägsna sig l. avvika från en given l. förväntad (färd)väg o. d.; ströva l. vandra omkring; i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr sväva, v.1 15. Linc. Ee 1 a (1640). Han intog .. med sitt folk vissa pass, för att hindra fiendens utsväfningar. 1SAH 3: 71 (1789, 1802). I brist på karta öfver dessa nejder gjorde vi en onödig utsväfning åt väster. TurÅ 1897, s. 120.
2) om ngt sakligt: sträcka sig ut(åt) (o. därmed ge intryck av att sväva); särsk. (o. numera i sht) i p. pr.; jfr sväva, v.1 4. Adlerbeth Ov. 379 (1818). Vackra damer, som i deras utsväfvande krinoliner, uppåtsträfvande hattar och näsor sågo så obeskrifligt ordinära ut. Bremer GVerld. 6: 290 (1862). På midten höja sig tvenne gamla lindar; under skuggan af deras vidt utsväfvande grenar har redan mången generation hvilat sig. Cronholm Bref 130 (1865).
3) i bildl. anv.; särsk. (o. numera i sht) dels ss. vbalsbst. -ning, dels i p. pr.; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av i; jfr sväva ut 1 slutet. Lind (1749). En vildt utsväfvande vrede. Adlerbeth Æn. 296 (1804). Vi försvara ingalunda de utsväfningar i instrumentering hvartill vissa moderna komponister göra sig skyldiga. Frey 1850, s. 58. Det falska nitet utsväfvade till verkligt helgerån. 2SAH 49: 41 (1873). Själva har vi kanske tröttnat på utsvävningar i spetstabletter och rutigt bomullstyg. StKokb. 647 (1940). särsk.
a) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: avvika från ämnet l. bre ut sig o. d.; särsk. dels ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om utvikning l. avvikelse från ämnet, dels i p. pr. i adjektivisk anv.: vidlyftig l. långtgående l. överdriven o. d. Möller (1745). Historiska vältaligheten får ej öfver allt vara lika utprydd; den skall stundom vara målande, alldrig utsväfvande, alltid jämn och flytande, men därjämte ofta .. enkel och endast berättande. 2VittAH 2: 540 (1787, 1791). Vad beträffar hr Fabian Månssons utsvävningar i D.N. har (tidningen) Gnistan aldrig läst något så jättefånigt. UNT 15/11 1924, s. 3. Verbala utsvävningar. 3SAH LXIX. 2: 6 (1960).
b) i fråga om fantasi l. inbillning l. snille o. d. Gagnerus Stjernhjelm 64 (1776). Hans afhandling är full af inbillningskraftens orimligaste utsväfningar. EconA 1808, mars s. 94. Varför dök efter den långa fastan inte kvinnan upp i hans kritiska ålder? Så långt sträckte sig inte fantasiens blygsamma utsvävningar. Siwertz Tråd. 38 (1957).
c) i fråga om politiska l. samhälleliga förhållanden. Forsell Stat. 32 (1831). Den talrika aristokratiens utsväfvande anspråk. Frey 1847, s. 394. Nu är det påtagligen militärerna, som bestämma i Tyskland. De försöka att rädda vad räddas kan i det trångmål, vari det nazistiska styret försatt det tyska riket. Det är slut nu på de geopolitiska utsvävningarna och på världsväldesdrömmarna. GHT 1943, nr 183, s. 8.
4) [eg. specialanv. av 3] (utom i a, b numera bl. tillf.) i fråga om att överskrida måttlighetens gräns med avseende på mat o. dryck l. sinnliga njutningar o. d.: ruckla l. rumla l. svira o. d. GT 1787, nr 87, s. 2. Alkibiades hade .. lemnat befälet, för att sjelf få segla omkring i allsköns trygghet och skaffa sig penningar och utsväfva genom fylleri och umgänge med glädjeflickor i Abydos och Ionien. Emanuelsson Plut. 2: 173 (1842). särsk. (fullt br.)
a) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, i fråga om njutningsfyllt levnadssätt: excess l. överdrift o. d.; i sht i pl. Sahlstedt 661 (1773). Sexuela utsväfningar. Strindberg Hafsb. 60 (1890). Neros utsvävningar blev med åren allt mera fantasifulla. Henrikson AntikHist. 2: 242 (1958).
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. dels om person: lösaktig l. vällustig o. d., dels om liv l. levnadssätt o. d.: omåttlig l. överdådig l. överdriven o. d. Sahlstedt 661 (1773). Storfursten Konstantin .. är till karakteren en vild kossack, grym och lika så utsväfvande och fallen för alla slags debaucher, som hans olycklige aflidne fader. Ahnfelt HofvLif 3: 241 (i handl. fr. 1801). Hon har inte levt något utsvävande liv, utan ansetts vara plikttroheten själv, alltid kommit tidigt till sitt arbete och gärna suttit över på kvällarna. DN(A) 18/3 1964, s. 15.
(9 a) -SY, -nad (, Portf. 1851, s. 104, Svensson SkånFolkdr. 68 (1935)), -ning. gm sömnad l. broderi förse (plagg l. tyg o. d.) med mönster l. figurer o. d.; stundom äv.: sy l. brodera (mönster l. figurer o. d. på plagg l. tyg o. d.); särsk. dels ss. vbalsbst. -ning, konkret, om broderi o. d., dels (o. numera i sht) i p. pf.; jfr sy ut 3. Messenius Sign. 35 (1612). Nattdrägt med utsyningar och garneringar. Wetterbergh Selln. 92 (1853). Till haklappen passar hvit piké, som utsys med rödt bomullsgarn. Hubendick FlickLek. 239 (1879). Sally tar fram ett par vita yllevantar av finspunnen svenskull med utsydda röda rosor på yttersidorna. Martinson Kvinn. 156 (1933). jfr silkes-utsyning.
(9) -SYFTE. (†) syfte. KKD 8: 239 (1706). Emedan de alle hafwa det till sitt utsyfte, at Menniskans hälsa må skiötas. HdlCollMed. 1/6 1733.
-SYN. [fsv. utsyn] särsk.
1) till 1, 2: möjligheten att se ut (över omgivande trakt l. från en lokal o. d.), utsikt, utblick; numera i sht i förb. med (ss. motsats till) insyn; äv. bildl.: överblick. (Han) ägde .. värdefulla egenskaper. Först och främst en utsyn över konjunkturerna, avsättningsmöjligheter, de bästa inköpsvägarna. Bergman Kerrm. 42 (1927). Den sällsynt yppiga och artrika vegetationen som här frodades .. och den vida och omväxlande utsynen, det var nästan en park av naturen. SvTrädgK 2: 146 (1931). Fönstren täcks av täta slöjor som utestänger all in- och utsyn. DN 26/8 1995, Bil. s. 41.
2) (†) till 9: syn (se syn, sbst.2 2 slutet). Comminister Arvén .. har, efter laglig utsyn på pastorsbordets hästhaga, odlat 3 tunneland och 28 kappland. SockenbeskrHäls. 15 (1790).
-SYNA, -ing.
1) (i fackspr.) till 4, med avs. på skog l. träd l. virke o. d.: se ut (o. märka) för avverkning; jfr syna ut. Schmedeman Just. 1295 (1691). Den som olofwandes, utan föregångne utsyning och stämpling, fäller eller på annat sätt skadar, å Krono-Allmänning, Park eller Gehäg, et Maste-träd, böte Ethundrade Dal. S:mt. Brummer 26 (1789). Genom stiftsjägmästarens försorg skall verkställas utsyning å arrendegårds skog, innan avverkning av virke därå äger rum. SFS 1954, s. 958. jfr skogs-utsyning.
2) (†) till 4: (i samband med syn (se syn, sbst.2 2 slutet)) döma ut l. kassera (ngt). Och som denna stuga .. nu befinnes förruten och odugl. och således utsynes. VDAkt. 1744, Syneprot. Döden .. gör han väl någon åtskillnad på föremålen? Kommer han väl, för att endast utsyna och borttaga det bräckliga, det förnötta, det odugliga? Wallin 1Pred. 2: 173 (c. 1830). Auerbach (1916).
3) (förr) till 9: noggrant undersöka l. besiktiga l. mönstra (ngt (l. ngn)); jfr syna, v.1 2. Dähnert (1784). Vällningen skedde under hammare och kunde ibland få upprepas ända till tre gånger med mellanliggande utsyningar för att få en produkt, som kunde godkännas. Dædalus 1933, s. 59. Rig 1960, s. 34. särsk. med avs. på markområde l. plats för byggnad o. d.: syna (se syna, v.1 3 a). BB 14: 3 (Lag 1734). Platsen til bygnaden blef utsynt 1781 af nu warande Lands Camrer Öhrling. Hülphers Norrl. V. 3: 24 (1797). Utsågs Synenämnd .. för att syna eldskada och bestämma brandstod, och .. att utsyna hemman i ödesby. Nordström Samh. 2: 841 (1840). Vid sjön Storumans övre del hade nio nybyggen utsynts och beviljats. Västerb. 1939, s. 12. jfr nybygges-utsyning.
Ssgr (till -syna 1): utsynings-avgift. (†) Thelaus Skog. 87 (1865).
-förrättning. (†) jfr förrättning 1 b α. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 52, s. 55. Alla utsyningsförrättningar skola, så vidt ske kan, vara afslutade i de sex norra länen före den 1 Oktober. SFS 1894, nr 17, s. 22. SAOL (1973).
-förslag. (förr) jfr förslag, sbst.3 1 d. SFS 1880, nr 63, s. 1. Till överjägmästaren skall jägmästare årligen ingiva .. vederbörligt utsyningsförslag, upptagande det virke (osv.). SFS 1921, s. 200.
-man. särsk. (förr): (mans)person som yrkesmässigt utförde utsyning. Bergv. 1: 851 (1731). Sådane Utsyningar (av ekar) hafva Existerat ofta på en tid Almogen har begjärt utsyning och oklandrat betalt Utsyningsmannen. CAEhrensvärd Brev 1: 110 (1787).
-tagare. (†) person som begärt l. vars (skogs)ägor är föremål för utsyning. En större skog, hvilken blifvit söndrad för utsynings-tagarnes beqvämlighet vid afforsslingen af skogsvaror. Ström Skogsh. 137 (1830). UNT 30/12 1919, s. 2.
-tvång. (förr) LAHT 1894, s. 132. Utsyningstvång .. innebär, att afverkning till afsalu ej får ega rum utan särskild af jägmästare verkställd utsyning, hvilken skall utföras med hänsyn till, att skogens bestånd bevaras för framtiden. 2NF (1920).
(12) -SYSSLA. (†) utomhussyssla; i sht i pl. Tröskningen sker efter vanligheten, straxt efter at alle utsysslor äro förbi, så at alt må vara bestält innan Julen och de månge vinterkörslorne påkomma. VetAH 1757, s. 275. Östergren (1965; angivet ss. ”mindre vanl.”).
(1, 3) -SÅ, -ning. (utom i slutet numera bl. tillf.) så ut (frö l. utsäde o. d.). Schmedeman Just. 111 (1597). Å fastigheten .. utsås 1 1/2 tunna korn och hafre jemte 3 à 4 tunnor potatis. PT 1899, nr 32 A, s. 4. särsk. (fullt br.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. med avs. på split l. oenighet l. tvivel o. d. Bureus Påw. A 4 a (1604). Förslaget om Hof-Rätters utsående öfver hela landet. PrestP 1829, s. 569. Många af de tankar han utsått hafva sedan slagit rot. Weibull LundLundag. 200 (1898). Statsministerns försök i sista stund att utså ett tvedräktsfrö mellan de borgerliga partierna. SvD(A) 1/6 1922, s. 3.
(1, 3) -SÅDD. handlingen l. verksamheten att så, sådd (jfr -säde 1); äv. oeg. l. bildl., särsk.: spridning. VLBibl. Brev 2/5 1775. Till arbetet vid utsådden af fröet åtgår omkring 5 dagsverken .. pr hektar. Skogvakt. 1891, s. 149. Den dödliga utgången (av tbc) påskyndas ofta genom en samtidig utsådd av miliära tuberkler i ett flertal andra organ. LbInternMed. 1: 835 (1917).
(4) -SÅGA, -ning.
1) gm sågning utforma l. tillverka (ngt); förr särsk. oeg., om vattendrag: gm erosion gräva ut (dal o. d.) (jfr såga ut 3); äv.: gm sågning avskilja l. avlägsna (ngt) (jfr såga ut 1). CollMedP 23/10 1696. Stolen är utförd med sådan finess, och det å ryggstödet anbragta konturornamentet utsågadt .. med så utomordentlig noggranhet, att det omöjligen kan göras bättre. TT 1871, s. 178. (Den lombardiska skolans) bästa fresker, utsågade ur kyrkmurarne här och där. Lundin Alp. 17 (1883). Denna egendomliga och pittoreska hålväg, utsågad af älfven genom kvartsit- och granitklippor. Hedin GmAs. 1: 219 (1898). Här fanns en .. paviljong med utsågade krusiduller. Siwertz JoDr. 22 (1928).
2) (†) med avs. på fartyg l. flotta o. d.: lösgöra gm sågning av isränna; jfr såga ut 4. CAEhrensvärd Brev 1: 173 (1789). Några fartyg voro utsågade från Köpenhamn, men största delen hårdt infrusne i hamnen. DA 1808, nr 82, s. 2. SD(A) 1900, nr 84, s. 3.
(4) -SÅLLA, -ning. sålla ut (ngt); äv. (o. numera i sht) bildl. (o. i denna anv. äv. med personobj.) (jfr sålla, v. 1 slutet). Ahlich 5 (1722; med avs. på jord). Af kokt asfalt och finslagen stenskärf eller utsålladt groft grus beredes s. k. asfaltbetong. 2NF 2: 146 (1904). De känner sig utsållade, de här stackarna, som hankar sig fram. DN 3/2 1969, s. 16.
(1, 3) -SÄD. (†) utsäde (se d. o. 2); jfr säd, sbst.2 2. HammarkDomb. 7/6 1599. Tagh tin vthsäd, blööt henne ett Dygn i godh tiock Dyngia, såå henne sedan i then ogiödde Åkren, så wäxer hon .. snart. Hildebrand MagNat. 232 (1650). BoupptRasbo 1772.
(1, 3) -SÄDE.
1) (numera mindre br.) handlingen l. verksamheten att så, sådd; äv. konkretare, om enskilt tillfälle av sådd; jfr säde, sbst.1 1, o. -sådd. Lön för giort vthsäde. Stiernhielm WgL 104 (1663). Emellan d. 23 och ändan af månaden, största och mästa utsädet förättadt. Broman Glys. 1: 398 (1725). SFS 1934, s. 280. jfr höst-utsäde.
2) koll.: säd avsedd för l. använd vid sådd; särsk. (om ä. förh.) i fråga om angivande av mått för odlad jordareals storlek; äv. i utvidgad anv., om utsädespotatis l. andra frön än säd o. d.; ngn gg äv. i individuell anv., om olika slag av säd avsedd för l. använd vid sådd; jfr säde, sbst.1 2, o. -säd. GripshR 1595, s. 15. Dhet är mången prästegård, som hafver öfver 50 tunnors uthsäde. RARP 14: 110 (1682). Rågkorn, som förvarats 140 à 150 år, hafva befunnits fullt dugliga till utsäde. Kruhs UndrV 443 (1884). De vinster som rationaliseringen medfört, ha främst investerats i jordbrukets drift, bättre djur och utsäden, täckdikning, maskiner, ekonomibyggnader. Form 1948, s. 93. Har man möjlighet att lagra sin potatis över vintern, så man kan ta eget utsäde är det ett självklart val, bara det är friskt nog. Olsson Odlarb. 40 (1993). jfr höst-, potatis-, råg-, stam-utsäde m. fl.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2. Bureus NordlL 1 (1644). Förtröstan til Gud är et utsäde, hwars skörd hämtas på sotesängen. Tessin Bref 1: 94 (1751). Det urgamla kulturfolket som sådde bildningens utsäde i världen för mer än femtusen år sedan. Lagergren Minn. 5: 108 (1926).
Ssgr (till -säde 2; lant.): utsädes-belopp. (†) kvantitet av utsäde; jfr belopp I b. Johansson Noraskog 2: 18 (1881). Visserligen företer .. boskapslängdernas utsädesuppgifter stundom en påfallande konstans, men smärre ändringar i de från början åsatta utsädesbeloppen äro dock regel. SvGeogrÅb. 1956, s. 52.
-betning. betning (se beta, v.3 d) av utsäde. 3NF 8: 37 (1927). Genom utsädesbetning är idag sjukdomar som mjöldryga och sot, som gör mjölet obrukbart, försvunna. LantbrABC 57 (1980).
-buren, p. adj. om smitta l. sjukdom o. d.: som överförs via utsäde. Några av de viktigaste utsädesburna sjukdomarna, som förorsakas av s. k. sotsvampar. Sonesson BöndB 349 (1955).
-firma. jfr firma 2. SFS 1916, s. 1284. Giftnämndens nyligen utsända cirkulär åt utsädesfirmor att jämväl tillhandahålla obetade varor hoppas man har åsyftad verkan. DN(A) 28/4 1964, s. 2.
-frö. frö till utsäde; jfr sädes-frö. Berlin Lsb. 208 (1852). Tall- och granfrö och annat utsädesfrö. SFS 1893, nr 85, s. 13.
-förädling. jfr förädla b α. MosskT 1890, s. 377. Utsädesförädling genom urval och förmering av utsädessorter .. bedrives med hjälp av frökontrollanstalter. Sommarin EkonL 2: 55 (1916).
-havre. jfr -sädes-korn o. sädes-havre. Ahlman (1872).
-korn. korn (se d. o. 4) avsett för utsäde; äv. (utan avseende på sädesslaget) om sädeskorn använt l. avsett ss. utsäde (äv. koll.); jfr -sädes-havre, -sädes-råg, -sädes-vete. Loenbom Stenbock 3: 253 (1760). När man planterar (säden) bör utplåckas utsädes kornen ett för ett. CAEhrensvärd Brev 2: 205 (1798). (Sv.) utsädeskorn .. (eng.) sowing-barley. Björkman (1889).
-mängd. jfr mängd, sbst.2 1. Primäruppgifterna, rörande .. utsädes- och skördemängd m. m. insamlas .. genom länsstyrelsens försorg. Juhlin-Dannfelt 182 (1886).
-odling. abstr. o. konkret. LAHT 1910, s. 415 (abstr.). (Bekämpningsmedlet) MCPA får .. ej användas i utsädesodlingar. Västerbotten 1981, nr 2, s. 17.
-potatis. sättpotatis; jfr sädes-potatis. EconA 1807, sept. s. 79. Under senare år har förekomsten av rötor, främst ringröta i svensk utsädespotatis ökat. Västerbotten 1981, nr 1, s. 12.
-prov. jfr prov 5. Hufvudstadsbl. 2/7 1880, s. 2.
-råg. jfr -sädes-korn o. sädes-råg 1. DA 1793, nr 154, s. 3. Han anförtrodde utsädesrågen åt sin åker utan att kunna lita på den. Han hade förlorat förtroendet för sin jord. Moberg Utvandr. 98 (1949).
-separator. jfr separator 2. GotlAlleh. 4/3 1904, s. 1. LB 4: 414 (1906).
-spannmål. spannmål använt l. avsett ss. utsäde. ÖoL (1852). Utställning av inhemsk utsädesspannmål eller av inhemskt utsädesfrö av vallväxter. SFS 1937, s. 722.
-vara. om utsäde betraktat ss. handelsvara. MosskT 1890, s. 500. För bedömande av en utsädesvaras värde är rymdvikten utan någon verklig betydelse. Sonesson BöndB 432 (1955).
-vete. jfr -sädes-korn o. sädes-vete 1. Vid val af utsädeshvete må man .. vara ytterst försigtig. Arrhenius Jordbr. 2: 46 (1860).
-växling. (†) Sedan gammalt har .. förordats att tid efter annan hemta utsäde från annan ort .. och en dylik ”utsädesvexling” har ansetts som en åtgärd egnad att höja fältens afkastning till mängd och beskaffenhet. LB 2: 25 (1899). BonnierKL (1928).
-SÄGA, -else (se d. o.), -ning; -are (numera bl. tillf., Linc. Nnn 6 b (1640) osv.). [fsv. utsighia]
1) (†) till 1, 2: säga upp (ngn) till avflyttning (jfr säga ut 5); äv. dels allmännare: kräva förflyttning l. avlägsnande av (ngt l. ngn) (från ngt), dels med anslutning till ut, adv. 6 c: avskilja l. utesluta (ngn) (från gemenskap o. d.). And(er)s hade honom j lagha tiid vtsagth aff hussedh. 2SthmTb. 1: 33 (1544). Atth the kålgårder, som bleffue för en dagh sedhan synthe, ransakade och wtsagde för then kyrckiogårdh skwldh som skall wptages nordan åån, skolle bliffue dädan flytthe. TbLödöse 34 (1587). Agneta en enkia i Malma try oechta barn medh Matz profoss utsagd ifrån Församlingen. Rudbeckius Dagb. 189 (1626). Locator (har) rätt, att strax utsäga conductor, d. v. s. tillsäga honom, att genast flytta. Schrevelius CivR 2: 549 (1857).
2) till 6: forma o. frambringa (språkljud l. ord l. sats o. d.) (i sht förr särsk.: artikulera, uttala); äv.: framsäga l. yttra (ngt), uttrycka (ngt) med ord; äv. med saksubj. (Vi) achta thet intit som mesta machten ligger vppå (som är) at gudz oord wordo ther (vid sakramenten) forståndeliga vthsagd. OPetri 1: 442 (1528). Ing(en) tunge kan utseije theris falske eeder. Teitt Klag. 181 (1555). Emedan thet föll the Chineser förswårt att vthsäya Constantin, ty begynte the kalla honom Tamtim. Kiöping Resa 119 (1667). Satsen .. är .. Omdömets utsägning i ord. Afzelius Log. 15 (1864). Vidare antaga vi, att den läsande högt och tydligt, ej alltför långsamt och tvekande, utsäger de ljud, som böra motsvara de särskilda tecknen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 129 (1901). De ”olidelige ord och grofve injurier”, som denne utsagt om henne. KyrkohÅ 1930, s. 185. jfr o-utsagd. särsk.
a) meddela l. omtala l. ge besked om (ngt); redogöra för; påstå; särsk. med avs. på tankeinnehåll l. känsla o. d.; äv. oeg. (i sht i fråga om skrift l. text) l. mer l. mindre bildl.; förr särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: frispråkig, oförbehållsam. SvTr. 4: 10 (1521). Befaltes att En sedell på dören skole anslås som skulle vttseija att dhe den 31. dagen .. skole sig instella. RARP 3: 121 (1640). Rijkzens Råd sielfve kunna eller böra sig ingalunda förvägra att bekenna och uthseija, hvad the här om vetta. RARP 12: 181 (1675). Til det som Herr Smickrare emot mig utsagt hafwer, swarar jag allenast detta. Lagerström Bunyan 1: 142 (1727). I de lägre organismerna (är) den bestämda färgen mer betydande eller utsäger mer af föremålets egenskaper, än i de högre. Geijer I. 3: 416 (1817). Hans fosterländska sinne manade honom att utsäga sitt hjertas mening i dagens vigtigaste stridsfrågor. 2SAH 54: 87 (1878). Öppen var han som vidderna, framsagd och utsagd, alltid hjärtat på sin tunga. Olsson Herdam. 4: 220 (i handl. fr. 1927).
b) (†) läsa upp (ngt) (ur minnet), föredra. (Prästkandidaterna skall) af minnet kunna uthsäija the förnämsta Skrifftenes witnesbörder, och hufwudspråk. KOF II. 2: 189 (c. 1655). Sturlesons witnesbörd, at det skulle wara Lag, som Lagmannen utsade. Lagerbring 1Hist. 1: 389 (1769). Den som skulle tala steg fram på scenen, och sedan han utsagt sitt stycke hälsades han .. af åhörarne med en liten salva handklappningar. Bremer GVerld. 2: 169 (1860).
c) (†) tyda l. klargöra ((innebörden l. betydelsen av) ngt); särsk. med avs. på dels gåta: förklara l. lösa, dels matematiskt tal: läsa ut l. tolka. (Jesus) toogh pighona vidh ha(n)den säyandes till he(n)ne, Talitha cumi, thz är så mykit vthsagt, Pigha iach sägher tigh, statt vpp. Mark. 5: 41 (NT 1526). Locka för tinom man at han vthsägher oss gåtona. Dom. 14: 15 (Bib. 1541). Tydligt utsade Han sitt lidande såsom Guds wilja. Rogberg Pred. 1: 178 (1827). Säkerhet i beteckning och utsägande af tal. SPF 16: 24 (1856).
Ssg (till -säga 2; †): utsäge-sätt. (†) modus (se d. o. 3). Kopulan eller satsbandet förändras .. efter utsägesättet. Svedbom Satsl. 9 (1849). Hagfors FolkskSpr. 2: 33 (1898).
-SÄGBAR~02. [till -säga] (numera bl. tillf.) motsv. -säga 2: som kan utsägas l. omtalas l. meddelas (jfr -säglig); i sht förr äv.: som kan uttalas. En anad, ej genom ord utsägbar stämning. Ljunggren Est. 2: 318 (1860). Stavelse .. kalla vi hvarje i språket användt, utsägbart änkelt ljudknippe. Wulff Värsb. 9 (1896). jfr o-utsägbar.
-SÄGELIG, se -säglig.
-SÄGELSE. [vbalsbst. till -säga o. säga ut] (†) motsv. -säga 2: utsaga, uttalande. En Disputerare .. öfwerwägher hwars och ens vthsäyelses wiszheet. Schroderus Comenius 749 (1639). Ekblad 247 (1764).
-SÄGLIG, äv. -SÄGELIG. [till -säga] motsv. -säga 2: som kan utsägas l. omtalas l. meddelas; anträffat bl. i ordböcker; numera bl. i ssgn o-utsäglig; jfr -sägbar. Linc. Dd 2 b (1640). Björkman (1889). jfr o-utsäglig.
-SÄLJA, -ning; -are (se avledn.), -erska (†, CIHallman 39 (1775)). [fsv. utsälia]
1) till 7: (för)sälja (ngt); särsk.: sälja ut ((del av) varulager o. d.); förr äv. med indirekt personobj.; särsk. (o. numera i sht) ss. vbalsbst. -ning, i fråga om privatisering (se privatisera 4) av offentligt ägt bolag o. d.; jfr -försälja. Szå må thu .. skicke en thin karll tijtt vp szom samme Spannemåle sielff vtsälier. G1R 17: 89 (1545). Att de effter gammal sedwana uthselie sitt godz hwem de willie i marknasdagarne. RA II. 2: 230 (1617). The penningar, som .. (köpmännen) få för sina utsålda warur. Spegel 592 (1712). (Det skall) åligga Magistraterne i Städerne, at .. uprätta Taxa, hwarefter Hökare stycketals Sillen utsälja böra. PH 8: 7349 (1766). En ryttarehustru utsålde på helgdagar brännwin under bar himmel nära wid kyrkan. Cavallin Herdam. 4: 369 (1857). Liksom vid utsäljningen av tele och el skulle posten bli bättre och billigare genom att kastas ut på en konkurrensutsatt marknad. GbgP 2/11 2004, s. 37.
2) till 7, 9 d: sälja slut på (ngt); äv. i utvidgad anv., med avs. på (lokal för) konsert l. teater- l. biografföreställning o. d., särsk. i p. pf. i sådana uttryck som (för) utsålt hus, betecknande att alla platser är slutsålda (jfr slut-sälja 2). PH 14: 74 (1787). Boken stryker här .. galant åt .. Sålunda hoppas jag till julen hafva utsålt första upplagan. DFDahlgren hos Thomander TankLöj. 166 (1828). Detta gästuppträdande (av Kristina Nilsson) .. började .. med tvenne konserter, hvilka naturligtvis gåfvos för utsåldt hus och emottogos med det lifligaste bifall. Hedberg SvOperasång. 316 (1885). Vi skulle ha gått på en revy hade han tänkt, men den var utsåld förstås. Hedberg Blomb. 304 (1953).
Avledn. (till -sälja 1; †): utsäljare, m.//ig. (†) särsk.: försäljare. Vthsälliare, och Krämare, och Gatbodzfolck, sampt Landzköpare .. wela alla heeta Handelszmän. Schroderus Comenius 492 (1639). SmålP 24/10 1892, s. 4.
-SÄNDA, -ing (†, AOxenstierna Bref 4: 457 (1648)), -ning; -are (numera bl. tillf., Rydberg Myt. 1: 184 (1886) osv.). [fsv. utsända]
1) till 1, 2: sända l. skicka l. låta föra ut l. iväg (ngt) (ngnstans ifrån l. hän) (förr särsk. med avs. på fartyg: låta gå till sjöss); särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. (ofta med avs. på ngt abstr.); äv. dels med sakligt subj. (se särsk. b), dels med personobj. (se a). Till vitnesbyrd oc bekennelse ath wj thetta breff haffuom wtscriffuit och wtsendth. G1R 1: 31 (1521). Saa finge vj nogra daga sidan her Bærendz scriffuilse at hanss iakther haffue vptagit ij skuter med bespisning som lönlighe vore vtsende fraa köpnehaffn Söwerin norby til tröst oc bestand. G1R 1: 201 (1524). Skole wåra Befallningzmän tagha ifrån sådana Krögare Ööl och andra drycker, genom huilket folkett ifrån Gudz tiensten warder förhindrat, och thet ibland hwsarma vthdela, eller vthsenda til hospitaler. KOF 1: 378 (c. 1618). At alla wåra Landz tarfwor, kunna medh Handelen inskaffas, och wåra Warur med Fördeel vthsändas. Risingh KiöpH 16 (1669). Man har i Skåne gjort beslag på en faselig Summa med Specie Riksdalrar, som .. (ngra köpmän) ämnat utsända till Ryssen, att föra kriget med. Kellgren (SVS) 6: 267 (1790). Vesuvius .. utsände tjocka rökpelare, utgöt en lavaström och utkastade massor af glödande stenblock. Nordenskiöld Vega 2: 448 (1881). Han undvek henne men var ständigt medveten om hennes existens; hon utsände ett slags attraktion. Lundkvist FlodHav. 55 (1934). jfr påseende-utsändning. särsk.
a) med avs. på person: i visst syfte sända l. skicka (till viss plats); särsk. i p. pf. i substantivisk anv. SthmSkotteb. 1521, s. 193. På thet menniskan aff sådann (arvssyndens) nödh måtte förlåssat warda, wtsende Gudh sin Son. KOF 1: 186 (1575). Förtruppen utsänder framför sig på hufvudvägen en särskild förtrupp, bestående af kavaleri och infanteri. TjReglArm. 1867, 4: 65. Till för ett par dagar sen visste jag inte om hur det kunde gå för våra utsända i England, men nu har jag både telegram och brev som låta lovande. Wigforss Minn. 2: 57 (i handl. fr. 1916). En serie på fem program, där fyra utsända från samhällsredaktionen rapporterar om människor och samhällsliv i Georgien. RöstRadioTV 1970, nr 35, s. 32.
b) med sakligt subj., med avs. på ström l. ljus l. ljud o. d.: avge l. utstråla l. sända ut. Om ett ting skall blifva synligt eller kunna ses, måste det utsända ljus, som kommer in i våra ögon. Berlin Lrb. 145 (1880). Ett akumulatorbatteri, som delar spänningen och utsänder strömmen å belysningsnätet. TT 1900, M. s. 9. Solen, elektriska glödlampor, stearinljus och andra kroppar, som utsänder ljus, sägs vara självlysande eller lysande. Bergholm Fys. 4: 9 (1957).
c) med avs. på program(inslag) l. meddelande o. d. i radio l. tv: sända (se sända, v. 3), transmittera (se d. o. 1 b); särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om program(punkt) som sänds i radio l. tv. SDS 7/3 1924, s. 8. Ett intressant föredrag, som i kväll kl. 9 e. m. utsändes från Oslo rundradiostation. SvD(L) 1926, nr 35, s. 2. Vi lyssnade på kvällens utsändning och fick .. höra att Lindberg lyckligt landat på Le Bourget vid Paris. Henning HbgMinn. 1: 357 (1950). jfr radio-utsända o. musik-, nyhets-, radio-, skol-radio-, TV-utsändning m. fl.
d) (†) med avs. på vapen l. skott(salva) o. d.: skjuta iväg, avlossa; äv. oeg., om vapen. Thee göra och så Lappeskott af Bly .. them thee til .. thee Personer på huilka thee willia hämpnas, igenom trolldom vtsända. Tempeus Messenius 114 (1612). Nu är jägaren framme, hans bössa utsänder en mördande salfva. Hemberg ObanStig. 7 (1896).
2) (†) till 1, 2, 7: överbringa l. dela ut (ngt); särsk. med avs. på dels mynt: sätta i omlopp, dels skrift l. gravyr o. d.: (låta) utge. Det offer, som offras i bäckenet om Söndagar, skall lefvereras til Domkyrkan och utsändas Studenterne til hjelp. Wallquist EcclSaml. 5–8: 143 (1791). Det på Gustaf Adolfs befallning slagna och utsända Creutzermyntet af koppar lär ej haft någon afgång. Geijer SvFolkH 3: 306 (1836). Utom glober, kartor och illustrationer till åtskilliga .. verk utsände han en stor mängd porträtt af svenska män från skilda tider. NF 1: 324 (1875). Första gången han utgaf en icke illustrerad dikt, var 1866, då han utsände ”Luisella, en qvinnomodells öden”. 3SAH 13: 252 (1898).
-SÄNDING, sbst.1, se -sända.
-SÄNDING, sbst.2, m.//ig. [vbalsbst. till -sända] (†) i visst syfte utsänd person, sändebud l. ombud. K. M:t lät .. framlemna anbudet till Ständerna, med tillägg att det icke stode öppet längre än till den 23 (maj) .. enligt hvad Hamburgarnes utsänding förklarat. Hellberg Samtida 9: 76 (1873). En de polske revolutionärernas utsänding, Czartoryski, hyllades af befolkningen. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 77 (1915). Auerbach (1916).
-SÄTTA, -else (†, Lind 1: 1515 (1749), Lindström Österhus 329 (1952)), -ning; -are (se avledn.). [fsv. utsätia. — Jfr -satt]
1) till 1, 2: (för hand l. med hjälp av redskap) sätta l. placera ut (ngt) (ngnstans); särsk. med avs. på skeppsbåt: sätta i sjön; förr särsk.: skjuta l. sticka ut (ngt); äv. med personobj. (se särsk. a, b); äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. h). En stark kranvindh, ther medh man kunne inskepe och utsättie alle tunge varer. G1R 27: 90 (1557). Ath huadh P(er) Anderss(o)n ichie medh godh willie der wtdragier, och inrymmer h(er) Erich sinn gårdh innan 6 dagier, skal byffogtenn begiera knecter iffron Elffzborgh och honom på annath medel ther wtsethia. TbLödöse 484 (1601). Quinnfålcken som söria the hafwa it långt tingh på hufwutet af hwit lärit uth sat långt. Bolinus Dagb. 40 (1668). Alla gator och gränder skola nu stenläggas .. samt Handtwerkare utsättja skyltar. Hülphers SvStäd. 2: 92 (1783). Ifrågavarande grund utmärkes genom en kryssprick, som är utsatt på 12 meters djup sydost om grundet. PT 1902, nr 5, s. 2. Båtarna på kobryggan in- och utsättas å äldre fartyg med ginor. UFlott. 2: 56 (1904). särsk.
a) med avs. på vakt(post) l. trupp l. manskap o. d.: placera ut; ss. vbalsbst. –ning äv. om utpostering av poliser. Strax skolen j vthsättia wacht, På alla gator. Prytz OS G 3 a (1620). Arbetspasset inleds vid tretiden, sedan följer utsättning av polispersonal och obligatoriskt säkerhetsmöte. GbgP 27/5 2003, s. 39.
b) (förr) med avs. på nyfött barn l. misshaglig o. d. person: sätta ut (se sätta ut 1 b); förr äv.: utackordera (barn). Boëthius Sedol. 50 (1782). Fattiga barn utsättas på Communernas bekostnad i kost hos beskedligt folk och uppfostras. Palmblad Norige 248 (1846). Vi veta, att seden att i vissa fall utsätta nyfödda barn var ganska allmänt utbredd bland de forntida skandinaverna. FolklEtnSt. 3: 72 (1922).
c) med avs. på vilt djur fött i fångenskap l. omhändertaget för viss tid: sätta ut (se sätta ut 1 c). FinBiogrHb. 1528 (1900). Vid all utsättning av vilt bör expertis tillfrågas. JägUppslB 50 (1989). jfr smolt-utsättning.
d) med avs. på växt l. frö l. planta o. d.: (efter förkultivering l. förgroning) plantera ut (på friland). Barchæus LandthHall. 120 (1773). Vissa vexter sätta stamknölar och lökar, hvilka kunna löstagas och utsättas på andra ställen. Berlin Lrb. 70 (1880).
e) (i fackspr.) i fråga om att (medelst stakning l. märkning o. d.) överföra (mät)data från karta l. ritning o. d. till punkt(er) i terrängen l. på byggnadskonstruktion; särsk. (o. numera i sht) ss. vbalsbst. -ning. Alreik Landtm. 113 (1843). Utsättningen är gjord för husen och grundundersökning pågår. SvD(A) 1960, nr 40, s. 11.
f) (†) i fråga om ä. teknik för tryckning av text: sätta (se sätta, v.3 I 33). Er och här någhon stycke förseedt och orätt prentat för förswmelse schull, såå ath någhre bookstaffuar syllaber och oordh annerlunda vthsatte äro, än som actat war. OPetri 1: 120 (1526). Man må icke tillåta en nybegynnare att utsätta och utlyfta mera, än en rad på en gång utur Winkelhaken. Täubel Boktr. 1: 84 (1823). Cannelin (1939).
g) med mer l. mindre förbleknad tanke på objektets utgångsplacering; särsk. med avs. på fångstredskap: sätta ut (se sätta ut 5 c); förr äv. med avs. på konstnärligt verk: ställa ut l. visa upp. Klag. 1: 13 (Bib. 1541). Le Salon du Louvre, därest utsättas til almänt åskådande de största Mästerstycken af Målningar, Sculpturer och Gravurer. Björnståhl Resa 1: 31 (1769). Han tyckte sig se, huru fåglarna, som fastnat i de giller och snaror, som han utsatt för dem, pinades under försöken att återvinna friheten. LbFolksk. 80 (1890). jfr sköt-utsättning.
h) i mer l. mindre bildl. anv., särsk. med avs. på rykte: släppa l. sprida ut. Cronstedt ÅmVetA 1760, s. 20. Huru ofta händer det ej, att .. ett ogrundadt rykte .. utsättes genom en afundsam konkurrents förtal. Cronholm Förl. 14 (1904).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr 1 h): flytta fram tid(punkt)en för (ngt), senarelägga, skjuta upp. Stiernman Riksd. 1482 (1664). Han (har) icke sigh godhwilligen ther till beqwämma welat, uhtan medh många fåfängia inwänningar sökt tyden at uhtsättia. BoupptSthm 1678, s. 712, Bil. Hvarföre uppskjuta detta besök till nästa sommar? Hvarföre utsätta det i en oviss framtid. LHammarsköld i MolbechBrevveksl. 1: 112 (1814). Åkeson gav till sist med sig och de bestämde att utsätta beslutet ytterligare några dagar. Mankell Villospår 234 (1995).
3) (†) till 4: (i skrift) underlåta att ta med (ngt), utelämna. (I räkenskaperna skall göras ett index på) all torfisk och saltfisk, humble, saltt och månge andre partzeler, som altt för långt vore till att upreckne och nu utsatte äre. G1R 27: 100 (1557). VDAkt. 1652, nr 129.
4) till 5, 8: laga så att (ngn l. ngt) (kan komma att) påverkas l. drabbas; exponera l. blottställa (ngn l. ngt); särsk. med bestämning inledd av prep. för betecknande art av påverkan o. d.; särsk. dels i fråga om (förväntad) inverkan av fysisk art, dels i fråga om olägenhet l. obehag l. fara o. d.; äv. refl.: blottställa sig; förr äv.: riskera; jfr -ställa 3. The män som sina siälar vthsatt haffua för wår herres Jesu Christi nampn. Apg. 15: 26 (NT 1526). Förmodom ty Underdånigst wår Aller Nådigste Konungz willia intet wara, att wij så oss nu blotta och uthsättia, att ware fattige hustruur och barn skola effter wår dödeliga afgång gå med tiggiarestafwen. VDAkt. 1701, nr 206. Det tyska rättsväsendet utsattes redan tidigt för utländsk påverkan. 3SAH 4: 193 (1889). Att vi visste .. att vår saknad af att hafva mist henne var en ojämförligt mindre sorg, än vi skulle känt, om vi måst se henne utsatt för olyckor och vedervärdigheter. De Geer Minn. 1: 197 (1892). Att kapten Frisell kom att utsättas för en besk kritik med anledning av (osv.). SvBrigad. 257 (1920). D-vitamin bildas i kroppen, om den utsättes för direkt solbelysning. Bolin KemVerkst. 79 (1942). När jag ser svensk reklam inser jag att reklammakarna inte förstår hur och varför folk reagerar när de utsätts för reklam. SvD 23/8 1995, s. 26.
5) till 6 a: anföra l. uppge l. meddela (ngt); särsk.: i skrift ange, skriva ut; förr äv. dels till ut, adv. 6 a β, refl.: framträda l. utge sig, dels ss. vbalsbst. -ning, konkret: föreskrift l. instruktion. En Ordinantz Och wthsetningh hwruledis Man schall Giöre kiörnekrwth. ArkliR 1539, avd. 1. (Han säger) thet the sigh sålunda figurera, vthställa och vthsättia, lijka som the wore gode Gudar. Sylvius Mornay 402 (1674). At the förra Lands och Stads Lagar .. (i den nya lagboken) äro sammandragna, doch så, at alle mål tydeliga blifwit utsatte, hwaruti någon skilnad bör wara emellan Lands och Stadsrätt. Lag 1734, Stadf. s. 4 (1736). Andeligt tal, utan at i sjelfwa talet utsätta wid hwad tilfälle det skedt. Olsson Herdam. 1: 264 (i handl. fr. 1801). Skanör finnes icke utsatt, ehuru utrymme icke saknas. 3SAH 12: 199 (1897). Å valsedel må före namnen utsättas partibeteckning. SFS 1920, s. 2349.
6) (†) till 6 c: avlägsna l. välja bort (ngt) (ur visst sammanhang); äv. med personobj., särsk.: stöta bort l. utesluta. Stiernman Riksd. 273 (1566). Såsom barnsbörden är Gudz wärk och ordningh, så må ock ingen qwinna therföre af hans församblingh uthsatt warda. KOF II. 2: 46 (c. 1665). Hwad sielfwa Cavallerie-Indelningen anbelangar, så se Wi med Nåder, huru som I de odugelige Rusthållen hafwen utsatt, och sedan .. tagit de bäste och tjenligaste lägenheter som warit at tilgå. LMil. 2: 539 (1691).
7) (†) till 7: lämna l. erlägga (ngt) ss. lån l. insats l. säkerhet o. d.; äv.: bjuda ut (ngt) till försäljning (se d).
a) sätta (ngt) i pant; särsk. med bestämning inledd av prep. för betecknande pantsumma l. annat värde som erhålls i utbyte; äv. utan obj. Ath han må lösa igen the iij godz j bredebekshult for samma peninga thet vtsat war. G1R 8: 137 (1532). Deres cläder ähre för brödh uthsatte. OxBr. 3: 60 (1623). Vthan den som vthsätter, endskyllar sigh, och den som till sigh pantar, låts inthet wela göra aff sine penninger någon tienst. RARP 3: 264 (1642). Hvad min öfriga fasta egendom angår .. skall icke det ringaste blifva försålt eller utsatt utan des (dvs. en systersons) vithenskap. VgFmT II. 6–7: 144 (1723). Hernberg Rättsh. 109 (1922).
b) i fråga om spel l. vadhållning o. d.: sätta (ngt, i sht pengar) ss. insats. Skola .. alle de Penningar, som wid ett .. dobbel wågade ock utsatte äro, för confiscable erkiännas. PH 1: 126 (1719). (Riddaren) utropade nu, att, om någon Swensk dristade rida in och pröfwa en dust med honom, så utsatte han sin häst och dertill hundrade mark silfwer, segerwinnarens lön. Afzelius Sag. 4: 112 (1842).
c) låna ut (pengar); särsk. i uttr. utsätta pengar på ränta, låna ut pengar mot ränta. Kapital äro på åtskillige orter utsatte. HSH 6: 123 (1658). I thet at åthskillige, hwilke Penningar på Räntor läna och uthsättia, sig icke med en skiälig winst och fördehl åthnöya låta. Schmedeman Just. 466 (1666). Dalin (1855).
d) (ställa ut o.) erbjuda (ngt) till försäljning. Någre Bagare (vågar) .. utsätta sit bröd, utom sine rätta Bagare-bodar til salu, emot et wist öretal på Dalern. PH 5: 3044 (1750). Jungberg (1873).
8) till 9: bestämma l. fatta beslut om (ngt); äv.: (gm överväganden l. beräkning l. mätning o. d.) fastställa l. fastslå (ngt); förr äv. dels med avs. på penningsumma o. d.: anslå l. anvisa, dels närmande sig l. övergående i bet.: utse. Wore för nödene, at en belegligh platz vore vtsath och bestält ther hädhan Rysserne the Suenske, Norbotniske och Finske theres bequemligh Seglatz haffue .. motte. HFinlH 2: 293 (1550). Riksens Ständer (finner) för godt, at utsätta et præmium af 200 R:Daler specie til belöning för den, som .. upgifwer sådant Förslag til Räkenskapernes förkortning, som (osv.). PH 8: 7311 (1766). Julius Cäsar utsatte det Tropiska eller Sol-Året til 365 dagar och 6 timar. Bergklint MSam. 1: 265 (1781). Han utsatte stora summor för Prästens söner, för at låta dem med lätthet kunna börja och sluta deras Academiska cours. Eurén Kotzebue Orth. 3: 97 (1794). För dem, hvilkas bevillning utsattes i visst dalertal, blef detta i allmänhet dubbelt eller tredubbelt högre än (år) 1756. Malmström Hist. 5: 172 (1877). Vid mörkrets inbrott sammanträffade de olika avdelningarna åter vid den utsatta mötesplatsen. ActaOel. 3: 45 (1926). särsk.
a) (i sht i fackspr.) med avs. på straff l. böter o. d.: fastställa l. pålägga; äv.: ådöma; i sht förr äv. om lag l. förordning o. d.: reglera l. föreskriva, stadga. Schmedeman Just. 1511 (1698). Kejsarne .. utgåfwo Lagar och utsatte hårda straff, för at afskaffa dessa wilfarelser. Möller Kyrkoh. 144 (1774). Missgerningsbalkens 9 Cap. 1 § .. utsätter högsta kroppsligt, jemte fästning (för bigami). Almqvist AmH 1: 237 (1840). Det är naturligt att domaren .. ej får själv utsätta straff för svårare förseelse än vanvördnad. SvJuristT 1937, s. 218.
b) bestämma l. fastställa (tid(punkt) l. termin (för ngt)); äv. med obj. betecknande det som skall tidsbestämmas (särsk. i sådana uttr. som utsätta ngt till l. (viss tid)); äv. närmande sig l. övergående i bet.: utlysa. RelCur. 243 (1682). De Svenske utsatte tiden till half tolf, och infunno sig på utsatt stund. Hallenberg Hist. 2: 605 (1790). Lånet utsattes först på 3 månader, men (osv.). CJLAlmqvist i OoB 1904, s. 13 (1846). Konungens befallningshavande, som genom kungörelse .. utsätter viss kort tid, inom vilken underdånig förklaring över besvären må avlämnas. SFS 1920, s. 2347. Valet var utsatt till den 19 maj. 4SAH XIX. 2: 108 (1993).
9) (†) till 9: (i sht i skrift) framställa l. uttrycka l. redogöra för (ngt); formulera l. utarbeta (se d. o. 3); äv. med avs. på dokument l. skrivelse o. d.: avfatta l. upprätta; sammanställa; äv.: tolka l. översätta. G1R 1: 63 (1523). På thet at här epter motte noghot redeligare tilgå än här til skeedt är, haffuer iach .. taghit mich före ath vthsetia ena litzla handboock på Swensko. OPetri Hb. A 2 a (1529). En swatzande Poet .. gör aff ett slät Taal, ett ihopbundet, vthsätter Wersz och Rijm mächta wackert. Schroderus Comenius 754 (1639). Hwilket går mig så hårdt til sinnes, at iag med pennan den hiertans bedröfwelsen icke kan uthsättia. VDAkt. 1702, nr 66. Hade Hr Thure någon nära sig, som henne (dvs. en bok) kunde utsätta på svenska, vore det en god gärning. BL 12: 160 (1846). 2SAH 57: 28 (1880).
10) (†) till 9 a: förse (ngt l. ngn (äv. sig)) med prydande detalj l. arrangemang o. d., utsmycka l. försköna. 3SAH 29: 129 (c. 1610). Amer. 20 (1675: sig). Thenne Wagn war å både sijdor vthsatt och vthskuren medh Gudarnas Beläten, giorde aff Guld och Silfwer. Sylvius Curtius 224 (1682). KlädkamRSthm 1721, s. 207.
11) i sht med. till 9 d: upphöra med att ordinera l. ge (visst läkemedel), sätta ut (se sätta ut I 12); förr äv. allmännare: avbryta l. avsluta (ngt). Dessa öfverenskommelser kunna afslutas, antingen om något visst betingadt arbete och betjening, eller så, at dess utsättande beror på Husbondens välbehag. Boëthius Sedol. 114 (1782). Vid minsta tecken på oklara bukbesvär .. bör medlet omedelbart utsättas. DN(A) 14/7 1966, s. 2.
Avledn. (till -sätta 1): utsättare, m.//ig. person som sätter l. placerar ut ngt; särsk. till -sätta 1 e, om person som mäter l. utmärker mark o. d.; förr äv. till -sätta 1 f, om sättare. Huar någon brist finnes, antingen på vthsettiarens eller på prentarens wägna. OPetri 2: 3 (1528). Driftig utsättare, van vid avvägningsinstrument och teodelit, erhåller omedelbart anställning vid Älvkarleby Kraftverksbyggnad. ST 26/3 1914, s. 4. Utsättare av pilgrimsfalkarna är den mycket aktiva naturvårdsföreningen i Trollhättan. GbgP 25/7 1989, s. 18.
-SÖKA, -an (†, FörarbSvLag 4: 243 (1697: utsöken)), -ning; -are (†, FörarbSvLag 5: 377 (1714)). [fsv. utsökia. — Jfr -sökt]
1) (†) till 4: leta l. söka upp l. fram (ngt l. ngn (som motsvarar ens önskan l. behov o. d.)), välja ut (jfr söka ut 1); förr äv. dels med indirekt (refl.) obj., dels med anslutning till ut, adv. 2: frånskilja l. avlägsna (ngt) (från ngt varav det är en del). At han skulle vthsökia honom aff Israels barnom .. någhra vnga drenger. Dan. 1: 3 (Bib. 1541). Som Secretarius ursächtade sig för det han eij .. tijd hafwer, så befalltes bemälte bonde uthsökia sig en god advocat. ConsAcAboP 6: 278 (1688). Denna Saffran begynner at blomma in medio Octobr. då sedan hvar morgon blommorne upryckas af flickor och barn, bäras hem i huset, där de utsöka alla Pistillerne. Loefling Resa 95 (1753). Då utsökte Themistocles de bästa snällseglarne ibland Athenska skeppen. Carlstedt Her. 3: 214 (1833). Man drog sig djupare in i dungen. Kvinnorna utsökte åt sig sittplatser. Lo-Johansson Stat. 1: 177 (1936).
2) till 7, i fråga om anhållan l. begäran l. fordran att ngt lämnas ut l. att ngt uträttas o. d., särsk. med avs. på böter l. skatt l. skuld o. d.: (gm rättsligt förfarande) kräva l. driva in (jfr lagsöka 2), särsk. (o. numera i sht) ss. vbalsbst. -ning (se a); förr äv.: åsätta (ngt) ekonomiskt värde, taxera. Befaltes kemenärerne vthsökie hoos honom saakören både för pusten och julefriden. 2SthmTb. 7: 405 (1588). I til Eder del förmenen .. at .. (rusthållarna) i medlertid, och medan theras ödesjord skal utsökias och afmätas til thet skatte eller öretal som them bör bestås, icke annorledes kunna ansees, än som Cronojordz Besittiare. Schmedeman Just. 1375 (1694). Desse klerkträtor afskräckte .. intet K. Erik från at utsöka med Härsmakt sitt Möderne arf i Dannemark. Lagerbring 1Hist. 2: 619 (1773). Vill inteckningshafvare vid domstol utsöka sin fordran ur det intecknade fartyget .. gånge saken till rådstufwurätten i den stad, der den, som Käres till, har sitt bo. SFS 1901, nr 26, s. 9. Skattskyldig är .. ägare eller innehavare av bil vid kalenderårets början. Erläggs inte skatten utsöks den. Hufvudstadsbl. 28/2 2002, s. 13. särsk.
a) jur. ss. vbalsbst. -ning, särsk. konkretare, om förfarande varigm dom i civilrättsligt mål verkställs. Ingen betient, som under Konungens Befalningshafwande lyder, driste sig at giöra någon utsökning, ther han ej hafwer sin Förmans befalning. UB 1: 3 (Lag 1734). Med utsökning menas i allmänhet verkställighet av domar och andra exekutionstitlar. NorstedtJurHb. 845 (1987).
b) (numera mindre br.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Må .. (församlingsborna) frijt troo at om the bulra och utsökia ordning at the skola finna at han går them vnder ögonen. Murenius AV 206 (1650). När Gud kommer at noga vtsökia och vtkräfja en ting, så går thet skarpt och hårdt til. Swedberg SabbRo 1093 (1702, 1712). Måtta i utsökandet af hämnd. Järta 1: 199 (1832). Högberg Vred. 3: 109 (1906).
3) (†) till 9 b: söka o. få kunskap l. kännedom om (ngt), fundera l. tänka ut; äv.: överväga l. tänka över (ngt), begrunda (se d. o. II 2); jfr söka ut 2. Then sich ther til giffua skal at han skal lära thens högstas lagh, han moste vthsökia alla the gamlas wijsheet och studera j propheterna. Syr. 39: 1 (öv. 1536). Christi fiender och åklagare woro sielfwe tilstädes, och hörde til, huru noga saken blef utsökt. Spegel Pass. 260 (c. 1680). Olika begrep förorsaka olika öfwertygelser, och igenom med och motskäls tydeliga anförande utsökes sanningen. Rehbinder Wederläggn. A 3 a (1766).
4) (†) till 9 d: genomsöka o. fullständigt förbruka l. uttömma l. göra slut på (ngt); äv. med avs. på manskap: uttunna, decimera. Dhet är Rijketz .. säkerheet angeläget, at en sådan afgång forderligast måtte ersättias, fast Manskapet genom the offtabewilliade skrifningar mächta är uthsökt. Stiernman Riksd. 1810 (1680). Malmen (har) i alla rum ock orter blifvit så utsökt .. at grufvan nu på intet sätt är lik. VetAH 4: 258 (1743). (Vid) byn Gärde, hafwa sådana (gruvor) en tid blifwit brutne, men säges nu mäst vara utsökte. Hülphers Norrl. 2: 162 (1775).
Ssgr (till -söka 2 a): utsöknings-balk. jur. jfr balk 5 a o. -söknings-lag; i sht i sg. best. Prof. Lundius hade inkommit med den af honom ändrade Executionsstadgan, som han kallar Uthsökningzbalken. FörarbSvLag 3: 171 (1714). Denna summa pengar, ett slags existensminimum, motsvarar det så kallade ”förbehållsbeloppet” vid införsel enligt utsökningsbalken. DN 6/9 1994, s. C16.
-dagbok. (förr) jfr dagbok 1 a η o. -söknings-diarium. Det är glest med anteckningarna i utsökningsdagboken, något som bevisar, att bonden reder sig bättre nu än för några år sedan. GHT 25/11 1897, s. 3.
-diarium. (förr) diarium (se d. o. d) för utsökningsmål; jfr -söknings-dagbok. SFS 1903, nr 104, s. 3.
-kostnad. (numera bl. tillf.) kostnad för l. uppkommen i samband med utsökning. Envallsson Procent. 29 (1786).
-lag. jur. jfr lag, sbst.1 1, o. -söknings-balk; i sht i sg. best.; äv. mer l. mindre bildl. 2SAH 12: 479 (1827; bildl.). En hel balk af den gamla lagen försvann genom utfärdandet af 1877 års utsökningslag. SvH 10: 201 (1909).
-mål. jur. mål gällande utsökning. Konungens befallningshafwande skohla alla uthsökningzmåhl med flijt och omsårg troligen skiöta. FörarbSvLag 6: 461 (1723).
-verk. (numera bl. i Finl.) särsk. om myndighet som verkställer utsökning. Alla trogna och rättsinnige befallningzhafware wid uthsökningswärket (blir) under konungz särskilte beskydd tagne. FörarbSvLag 5: 378 (1714).
-ärende. jur. ärende rörande (ev.) utsökningsmål. Schrevelius CivPr. 430 (1853).
-SÖKT, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. utsökt se -söka. [jfr d. udsøgt; sannol. efter t. ausgesucht] motsv. -söka 1: som ur en grupp l. samling o. d. valts ut ss. varande av synnerligen god kvalitet l. bäst lämpad o. d., välvald, om person äv.: väl skickad; särsk. (o. numera i sht): fulländad l. förstklassig l. ypperlig, i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: raffinerad, utstuderad, sökt. Utsökt elegans, godhet, konst, noggrannhet, smak. Utsökta färger, läckerheter, mönster, viner. En wördig Man berömde sig med all ödmiukhet och utsökta ord af sin ringhet och heliga swaghet. Dalin Arg. 1: 131 (1733, 1754). Lazarettet är .. lyckligt at äga twänne så utsökte Män i den Faculteten, som få sådane inrättningar på andra orter skola kunna förete. PH 8: 5824 (1762). En fransk Advocat har .. med en förfärande sanning, skillrat .. denna utsökta grymhet. LBÄ 27–28: 49 (1799). Ett porträtt .. hvari Adelcrantz framställes sittande vid ett marmorbord .. magnifik i hållningen, utsökt i sin klädsel. 3SAH 5: 204 (1890). Oscar Hullgren, Sveriges äldste nu levande marinmålare .. är en utsökt skildrare av kustnaturen och havet i lugn och storm. SvFl. 1942, s. 59. särsk. i adverbiell anv.; särsk. ss. omedelbar bestämning till ett adj.: i allra högsta grad, synnerligen. Petrificater och Coraller voro .. utsökt vackra. Thunberg Resa 1: 17 (1788). Alla bakverk av denna (smör)deg blir porösa, frasiga, spröda och utsökt goda. StKokb. 61 (1940). Maten smakade utsökt, något annat tordes ju inte den andalusiske kocken. Jonasson Hundraår. 83 (2009).
Avledn.: utsökthet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara utsökt. Nobless och utsökthet hafva trädt i stället för verklighetens omedelbara brutalitet. Levertin G3 260 (1894). Genren kallas coffee-table books, och avsikten med sådana är .. att låta läsaren njuta av bildernas utsökthet och textens förföriskhet. DN 24/3 2007, s. A43.
(9 a) -SÖMMA, -sömnad, -sömning. (†) medelst sömnad pryda l. utsmycka (ngt); ss. vbalsbst. -sömnad äv. konkret, om prydnadssöm. Sköna tecken, kåsteligen medh Guld vthsömade. Petreius Beskr. 2: 165 (1614). Bröstets liljekullar tålde icke annat tvång än den med utsömnad och linnespetsar sirade så kallade öfverdelen. Sparre Frisegl. 536 (1868).
(1, 2) -SÖNDRA, -ing; -are (numera bl. tillf., Schultze Ordb. 4692 (c. 1755) osv.).
1) (†) (i rumsligt avseende) av- l. frånskilja (ngt) (från ngt annat), avsöndra (se d. o. 1); förr äv. med anslutning till ut, adv. 4: särskilja, utsortera. Utsöndra de bästa saker af husgerådet. Schultze Ordb. 4692 (c. 1755). Två på axeln sittande skifvor, som .. äro försedda med hvar sin serie pinnar, och som hafva till ändamål att utsöndra de små korn, som ännu kunna finnas qvar i yttersta axändarne. TT 1874, s. 172. Genom köp av de offentliga bibliotekens utsöndrade dupletter. Dahl BibliotHb. 2: 87 (1931). särsk.
a) med avs. på område l. gård o. d.; förr särsk.: avdela l. avskilja. Konungen .. lät vthsöndra thet rwmet och fridhkallat. 2Mack. 1: 34 (Bib. 1541). Östarps by som en gång utsöndrats från Hemmestorp, bestod på 1500-talet av två gårdar. Kulturen 1962, s. 10.
b) med avs. på partikel l. (mineral)ämne o. d. Rydberg Frib. 181 (1877). De äggrunda, porfyriskt utsöndrade fältspatskristallerna. AtlFinl. 3: 4 (1899). 2NF 33: 351 (1921).
2) (numera mindre br.) frånskilja l. avlägsna (ngt l. ngn) (från samband l. gemenskap med ngt l. ngn), avsöndra (se d. o. 2). Jagh haffuer hördt .. Herre, at tu Israel jfrå alla Hedhningar vthsöndrat .. haffuer. St. av Est. Est. bön 16 (Bib. 1541). Om vi .. utsöndra denna del af adeln, så förkasta vi den därför ej. Fahlbeck Ad. 2: 160 (1902). Luther tvingas att grunda ett nytt kyrkosamfund. På samma sätt utsöndras senare metodismen ur den anglikanska kyrkan. KyrkohÅ 1958, s. 149. 3SAH LXXIII. 2: 12 (1964).
3) avsöndra (se d. o. 3) l. avge l. utdunsta (kropps)vätska l. (hormon- l. närings)ämne o. d.; äv. ss. vbalsbst. -ing, konkret, om utsöndrad vätska osv.; förr äv. ngn gg utan obj. Att håren hos en del vexter .. hafva funktion att insuga, hos andra att utsöndra. Agardh Bot. 1: 123 (1830). Njurarna hafva främst till uppgift att utsöndra vatten och en del däruti lösta fasta beståndsdelar. LbInternMed. 2: 902 (1918). Svetten var .. på samma sätt som de flesta övriga av den sjuka kroppens utsöndringar ingenting annat än nedsmält slem. Fåhræus LäkH 1: 149 (1944). Vår vanliga strandkrypa .. utsöndrar överflödigt salt genom särskilda körtlar. Selander LevLandsk. 133 (1955). En kattmamma utsöndrar .. feromoner från juverområdet under digivningsperioden. Hellman Holmström KattBet. 38 (2009). jfr salt-utsöndrande o. rost-, salt-, socker-utsöndring.
Ssgr (till -söndra 3): utsöndrings-organ. organ (se d. o. 2) för avlägsnande av skadliga l. obehövliga o. d. ämnen ur kroppen; jfr exkretions-organ. Ekberg Hvad äta? 23 (1899).
-produkt. jfr produkt 3. Auerbach (1916). Ett balanserat system har skapats mellan bakterier och växtplankton, där algernas utsöndringsprodukter utnyttjas av bakterierna. ForsknFramst. 1977, nr 1, s. 6.
(9 d) -SÖRJA. (†) ge utlopp åt o. uttömma sin sorg (jfr sörja ut); ngn gg äv. (med anslutning till ut, adv. 10) med obj.: sörja (den sedvanemässiga sorgetiden) till slut; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. (med anslutning till ut, adv. 11 a): nedbruten av sorg. Sedhan Juda vthsörgdt hadhe. 1Mos. 38: 12 (Bib. 1541). En änkia .. hvilken varit gifft med Germund Pehrson .. och vthsörgt sitt sorgeåhr. VDAkt. 1731, nr 201. Melankoliska, utsörjda älskare intressera endast på afstånd och äro föga angenäma att tala med. JournLTh. 1811, s. 1030. Han var utarbetad och utsörjd. Han hade skrifvit till en bekant att dessa sista år gjort honom 15 år äldre. Dahlgren Lyr. 253 (1913).
-SÖTA, -ning.
1) (†) till 2, vid framställning av socker l. cellulosa o. d.: avlägsna socker från (föremål l. ämne). Jag har oftast vid fabrikerna funnit de utsötade benkolen innehålla 0,7 % (socker). Grönberger Hvitbet. 28 (1872). För ernående af godt utbyte vid stärkelsesirapstillverkning är det af vikt att .. utsöta filterpressar och benkolsfiltra. TT 1900, K. s. 22. Auerbach (1916).
2) (i fackspr.) till 3: (gm tillflöde av sötvatten) minska salthalten hos (havsvatten); i sht i pass. AntT XVI. 2: 2 (1895). (Vattnet) utsötades .. alltmera till följd däraf, att genom landets höjning de forna förbindelserna med Västerhafvet och Ishafvet afbrötos. Uppl. 1: 121 (1901). Östersjön har en säregen hydrografi. Tillrinningen av sötvatten är större än avdunstningen och vattnet blir därför utsötat. ModKemi 1970, nr 5, s. 31.
(9 d) -SÖVD, p. adj. som har fått sitt sömnbehov tillfredsställt, som sovit ut; äv. i överförd anv. Envallsson TokrolNatt. 46 (1791). Släpp in den friska .. morgonluften, så vaknar du i tid, utsöfd och dådlysten. Tenow Solidar 1: 207 (1905). Läkaren njöt av att stå där i det kala rummet och fundera på hennes fall och förnimma sin egen utsövda kraft. Aronson SångPolstj. 92 (1948). Ett häftigt regn hade väckt mig redan vid fyratiden. Jag kände mig utsövd och försökte inte att somna om. Fagerberg Svärdf. 212 (1963).
(9) -TA, äv. -TAGA, -tagning; -tagare (se d. o.). [fsv. uttaka]
1) till 2: ta l. hämta l. föra ut (ngt) (ur l. från ngt där det befinner sig l. förvaras l. ingår ss. beståndsdel l. sitter fast o. d.); äv. med personobj. (se b). See til huru tu kandt vthtagha grandet aff thins brodhers ögha. Mat. 7: 5 (NT 1526). (En man) gick igiönom fönster jn uthj min kammar och utog mit skatul. KKD 7: 64 (1704). Den 27 april uttogs en stor benskärfva, som kulan tvingat in uti hufvudet. 2SAH 60: 74 (1883). jfr o-uttagen. särsk.
a) hämta ut (ngt) (från förråd l. upplag o. d.). RA I. 3: 114 (1593). Öfver allt på nederlaget upplagdt och därifrån uttaget brännvin före tillsyningsmannen journal. SFS 1908, nr 25, s. 3.
b) (numera bl. ngn gg) med avs. på person (l. djur); särsk.: frita l. befria l. frisläppa; äv. närmande sig l. övergående i bet.: rädda l. frälsa; i sht förr äv. med avs. på brudgum: ta ut (se taga ut I 1 l). Kol. 1: 13 (NT 1526). (Efter arrestering) blefwo dhe kastade i fängelse, och stodo myckit ondt uht, in till desz at storfursten hemkom .. då dhe blefwo uhttagne. SvBrIt. 1: 13 (c. 1700). At wid Brudgummens uttagande åtniutes en sup Brännewin. KulturbVg. 1: 94 (1767). Herren Gud, den evige Förbarmaren .. uttage dig från mörkrets väldighet och behålle dig i sin sanning och fruktan nu och till evig tid. Hb. 1894, s. 136.
c) med avs. på malm l. sten o. d.: bryta (se d. o. 9). Bureus Suml. 20 (c. 1600). Vid stenbrotten i Pyterlaks och vid Sordavala sker uttagning medels kilning. AtlFinl. 23: 27 (1899).
d) i utvidgad anv., med avs. på kraft l. energi o. d.: göra tillgänglig, utvinna. VetAH 1758, s. 266. Även om vattenfallens användbara årliga energitillgång av 30–40 miljarder kilowatt-timmar kunde uttagas, motsvarar den dock blott en stenkolskonsumtion av 40–50 miljoner ton. SvGeogrÅb. 1929, s. 170. jfr kraft-uttagning.
e) till 2 d, med avs. på kroppsdel l. inälvor o. d.: avlägsna; riva ut. Om thet hadhe möglighit warit, hadhen j idhor öghon vthtaghit och giffuit migh. Gal. 4: 15 (NT 1526). Kindtändernas mjölktänder sitta vanligen, när de behöfva uttagas, så löst, att man snart sagdt kan taga ut dem med fingrarne. Vennerholm o. Svensson 494 (1892). jfr o-uttagen o. rot-, tand-uttagning.
2) till 4: (gm att avlägsna del(ar) av (innehållet i) ngt) åstadkomma (hål l. fördjupning l. insänkning o. d.); särsk.: urholka l. urgröpa; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om på sådant sätt åstadkommen insänkning l. hålighet. Lägg insyltade kiersebär i de med fingerbåren uttagne hålen (i bakverket). Warg 484 (1755). I slidplanet finnas uttagna de ångkanaler .. hvarigenom ångan passerar till och från cylindern. Frykholm Ångm. 161 (1881). Den lilla rostbrukshärden krympte ihop ännu mer, till en rektangulär liten uttagning. Lindroth Gruvbrytn. 2: 179 (1955).
3) till 4: (i visst syfte) avskilja (del (av större mängd l. helhet)); välja l. se ut; äv. med avs. på person (se a); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Iagh (vill) vthaff thetta Helga Evangelio allenast vthtaga thetta Stycket til at förklara. Spegel Oliw. A 3 b (1675). (Ej) realiter skilda, utan endast in abstracto uttagna sidor hos en och samma psykiska totalitet. Vannérus WundtPsyk. 318 (1896). Senare griper fabriken öfver på handtverkets gamla domän, uttar enskilda .. artiklar och underkastar dem ett nytt, hastigt sig förbättrande produktionsförfarande. EkonS 2: 299 (1897). särsk.
a) (ur en befolkning l. grupp o. d. för visst syfte) välja l. se ut (ngn l. ngra). Apg. 13: 23 (NT 1526). När Ållderman eller Bijsittiare waal skee skall, skole alla i Embetett wällia 2 för huar och een, som uttagas skall. Silfverstolpe BokbSthm 217 (i handl. fr. 1630). (Kristus) har redan uttagit dig, och stält dig ibland dem, som skola stå på hans högra sida. Borg Luther 2: 713 (1753). De konvalescenter, som äro uttagna till mindre handräckningsgöromål vid sjukhuset, böra (osv.). SFS 1906, nr 57, s. 9. särsk.
α) (med anslutning till ut, adv. 7) i fråga om krigstjänst l. militär tjänstgöring. Judit 3: 6 (Bib. 1541). När Konungen utböd skepp til något krigs-tåg, uttogos besättningarne efter vissa hvarf inom hamnelaget. 1VittAH 4: 226 (1783). Värnpligtige uttagas till rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna och trängen. SFS 1901, nr 58, s. 15. jfr rekryt-uttagning.
β) i fråga om (idrotts)tävling. De spelare som uttagas till kampen mot skottarne. NordIdrL 1900, s. 10. jfr sim-uttagning.
b) med avs. på del av l. innehåll i ngt skrivet: avlägsna (från sitt sammanhang). LPetri Kyrkiost. 78 b (1566). Då förklarade Karl, att han ville eftergifva sin talan mot dessa fyra herrar .. Allt, som dem angick, blef ur domen uttaget. Fryxell Ber. 4: 355 (1830).
c) i provtagningssyfte frånskilja (del (av helhet)); äv.: (gm mekanisk l. kemisk process o. d.) frigöra l. utvinna (ämne l. beståndsdel (ur ngt annat)). Rinman JärnH 407 (1782). Kan verkligen mjölkens fett noga uttagas med separatorn, är en fråga (osv.). Grotenfelt Mejerih. 92 (1886). Uttagningen bör ske så att provet såvitt möjligt blir ett genomsnittsprov, som motsvarar den ungefärliga beskaffenheten av det material, som kommer att levereras. AnvProvnFormmaterial II. 1: 1 (1948).
4) till 7: (göra anspråk på l. begära l. kräva o.) få ut (ngt (som betraktas ss. en rättighet)), ta ut (se taga ut I 1 h); särsk. om myndighet l. överhet o. d.: inkassera l. indriva (tull l. skatt l. böter o. d.); förr äv. med avs. på häst: rekvirera. Begäre wij eij .. effther thenne dag wthtaga aff Kirkior och closter silffuer eller penninga. G1R 6: 89 (1529). Ingen .. må understå sig, med Wåld, Trug eller Hot at uttaga Post-Böndernas Hästar. PH 1: 130 (1720). Vi veta .. att i medeltidens Halland uttogs skatten inom vissa områden i honung. TurÅ 1933, s. 87. Tertiärlån må beviljas allenast under förutsättning, att sökanden avgiver förbindelse att vid uthyrning av lägenhet .. icke .. uttaga hyror eller ersättning för bränslekostnader (osv.). SFS 1953, s. 842. jfr häst-, order-uttagning. särsk.
a) med avs. på lön l. förmån l. vinst o. d.: tillgodogöra l. tillägna sig. OxBr. 12: 157 (1613). (Den som gick i kloster) ägde .. rätt, att vid sitt inträde få ur boet uttaga sin lott, som derpå tillföll klostret, om han der afled. Nordström Samh. 2: 197 (1840). Arbetstagare, som är i arbetsgivarens kost men under semestern icke till någon del uttager denna förmån, äge rätt till skälig ersättning för kosten. SFS 1938, s. 576.
b) med avs. på pengar: ta ut (se taga ut I 1 i). Stiernman Com. 1: 601 (1614). Uttaga penningar hos banken medelst på densamma utställda checkar. Leander TidnHand. 110 (1926). jfr o-uttagen.
c) (numera bl. tillf.) med avs. på av myndighet utfärdat dokument o. d.: ta ut (se taga ut I 1 h β) l. lösa ut. När Bengt Joensson hade uthtagit Citation (dvs. stämning) till henne, gaf hoen sig lönligen uthur staden. VDAkt. 1703, nr 36. (Nordenskiöld) reste, försedd med ett pass, som han redan flera månader förut uttagit, oförtöfvadt till Stockholm. 3SAH 16: 412 (1902). En praktisk och lätthanterlig timmersläpsax, på vilken patent uttagits. UNT 13/1 1943, s. 8.
d) mer l. mindre bildl.; särsk.: utkräva; förr särsk. i uttr. uttaga sin rätt (se rätt, sbst.2 4 i). Hon anförtrodde mig, at hämd för sig uttaga. Murberg Racine Ath. 38 (c. 1776). Denna forntyska riksstad, hvars döende majestät ännu .. hos alla sanna Historiens och Konsternas vänner uttager sin rättmätiga hyllningsgärd. Atterbom Minn. 185 (1817).
5) till (1,) 9, med avs. på kroppsrörelse: låta få sin fulla omfattning, ta ut (se taga ut I 3); särsk. med avs. på steg (äv. mer l. mindre bildl.). Stolt och långbent, lik en corporal, uttager (storken) sina stora afmätta steg. Gosselman Col. 1: 284 (1828). Kejsaren var rädd för sin mägtige .. fältherre .. men var nu tvungen att uttaga detta vådliga steg. Afzelius Sag. VIII. 2: 149 (1857). Rörelsen uttages fullt i alla riktningar både åt vänster och höger. IdrIMar. 1935, s. 47.
6) (†) till (1 f,) 9: skapa ytterligare (maska) (för att göra föremålet som stickas o. d. vidare l. större); jfr taga ut I 1 j. I detta hvarf uttagas inalles 6 maskor och det alltid vid de två svarta. NJournD 1854, s. 6. 2UB 8: 372 (1900).
7) till 9 b: (av sammanhanget l. situationen) sluta sig till l. komma till klarhet om l. analysera fram (ngt); äv.: (på skala l. i tabell l. med instrument o. d.) läsa av l. räkna ut (värde); särsk. (o. numera i sht) med avs. på dels kurs (se kurs 3): bestämma l. fastställa, dels melodi l. ton: ta ut (se taga ut I 1 f β). G1R 5: 159 (1528). Här aff seer tu, christen, huru tu grundeligast aff sielfwe instichtelsens orden kan uthtaga, lära och förstå Döpelsens Sacramentz Natur oc warelse. Emporagrius Cat. Q 5 a (1669). Vid .. (areometrars) begagnande måste man ur särskilda tabeller uttaga det värde på specifika vigten, som svarar mot ett på skalan observeradt gradtal. NF 1: 1001 (1876). (Fiolens) ägare .. knäppte någon gång dess strängar för att uttaga en melodi. Vasenius Top. 1: 408 (1912). I navigationshytten .. låg kortet utbrett under de elektriska lamporna med kursen uttagen. Didring Malm 2: 278 (1915). jfr deviations-, mönster-, satsdels-uttagning.
8) (numera mindre br.) till 11: avlägsna l. utplåna (fläck l. oönskat märke o. d.). At vthtaga fleckiar af kläder medh .. 3 st(ycke)r Sittroner. HovförtärSthm 1653, s. 254. MeddSlöjdF 1896, s. 53. jfr fläck-, rost-uttagning.
Ssgr: uttagnings-blankett. särsk. till -ta 4 b: blankett (se blankett, sbst.2 3) för uttag av pengar (på bank o. d.). EkonS 1: 310 (1893).
-dag. till -ta 3 a: dag för uttagning av deltagare i tävling o. d.; i sht förr äv. till -ta 4: dag för uttag av pengar l. dokument o. d. Ränta godtgöres .. till den af nämnda dagar, som närmast föregår uttagningsdagen. SFS 1908, Bih. nr 66, s. 5. I tisdagens premiäravsnitt av .. (TV-serien Popstars) följer vi med på castingturnéns första uttagningsdag. DN 13/2 2002, s. D2.
-kommitté. till -ta 3 a β: kommitté för uttagning av deltagare i tävling. IdrB 1: 27 (1913).
-längd. (†) till -ta 4: längd (se d. o. 8 a) förtecknande skatter l. avgifter att erlägga till viss myndighet; jfr uttags-längd. Bookhållaren framwijste räckning på (1)674 åhrs kyrckiotijonde Hällsingelandh, hwilken rächning han sade icke swara emot uttagningzlängden. UUKonsP 12: 214 (1676). FFS 1924, nr 6, s. 12.
-match. till -ta 3 a β: match anordnad för uttagning av deltagare i tävling (i sht final l. slutspel o. d.). Jonason Fotb. 120 (1917).
-medel. (numera mindre br.) till -ta 8: (fläck)urtagningsmedel; jfr medel 13 b β. Varulex. Beklädn. 315 (1945).
-sedel. (†) till -ta 3, 4: sedel innehållande information om uttaget gods l. föremål l. uttagen vara o. d. NumismatMedd. 22: 186 (c. 1721). Det åligger fartygsuttagningskommissionen att tillställa ägare av fartyg, vilket uttagits för krigsbruk, uttagningssedel. SFS 1926, s. 96.
-tävling. till -ta 3 a β; jfr -tagnings-match. S.A.L.K. kommer att anordna uttagningstävlingar i tennis. Swing 1921, nr 9, s. 12.
-TACKLA. (†) särsk.: tackla (skepp); äv. bildl.: snygga till l. upp (ngt). SkeppsgR 1543. Hwarföre besmycke och vthtackle j så Öffuermåtton idhre dödhelige syndakroppar .. medh fremmande och wanskaplighe klädhe sedher. Phrygius 1Likpr. E 1 b (1640). Möller 1: 47 (1755).
-TAG. [till -ta l. taga ut]
1) motsv. -ta 1: handlingen l. verksamheten att ta ut ngt ur l. från ngt, särsk. i fråga om naturtillgång l. råvara o. d.; äv. med anslutning till -ta 3, om uttagande av ngt (nyttigt l. användbart o. d.) ur en större mängd l. helhet, särsk. konkretare, om enskild omgång av sådant uttagande; förr äv. konkret: utdrag av text. Jag skickar .. ett uttag utur gamla Cantzlijordningen. Bark Bref 1: 23 (1702). En rymlig svart gång i norr och söder, synes välvd upptill och nersprängd i bergmassan, kanske för uttag av kvadersten. Högberg JesuBr. 2: 175 (1915). Tidigare har skogsbruket varit extensivt, uttagen ha varit för kraftiga utan att man sörjt för återväxten. SvD(A) 27/1 1930, s. 20. Energiintaget motsvarar .. inte energiuttaget. Några äter för mycket i förhållande till uttaget, andra äter för lite. UNT 7/11 1973, s. 7. Tillgången på ripor är stor .. Uttaget beräknas motsvara 6–10 procent av stammen. PiteåT 24/10 1985, s. 23. jfr skogs-uttag.
2) motsv. -ta (1,) 2, om (anordning med) öppning l. hål varigenom ngt kan passera; äv. om urtagning l. fördjupning vari ngt kan rinna l. löpa ut o. d. För uppfångandet af gas .. äro .. serskilda uttag applicerade i öfre delen af pipans periferi. JernkA 1857, s. 85. För tillvaratagandet af destillationsprodukterna finnes ett uttag vid retortens botten. Ekman SkogstHb. 262 (1908). I rotorn (till pumphuset) finns längs en diameter ett uttag i vilket två stålskivor .. löpa. Bergholm Fys. 1: 71 (1953). jfr ask-, gas-, mjöl-, rök-, tjär-uttag m. fl. särsk.: anordning för uttagande l. överförande av elektrisk ström; särsk. om (vägg)kontakt. TT 1897, M. s. 104. Sladden är dragen från uttaget mitt i taket och fäst med en rörkrok på önskad plats. Form 1951, s. 144. jfr noll-, regler-, reglerings-, skarv-, ström-uttag.
3) motsv. -ta 4, om handlingen att ta ut ngt (till vilket man har rättighet l. nyttjanderätt o. d.); särsk. i fråga om tillgodohavande i bank o. d.; äv. övergående i bet.: rättighet att ta ut ngt; äv. i konkret(are) anv. Bergv. 2: 240 (1741). Smedsdräng (äger) ingen rätt til uttag på egen räkning eller smideslön, så framt Smedsdräng är ogift. PH 8: 7166 (1766). Uttag från bankoräkningen. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 13, Bil. s. 27. Denne har fått ett rundligt uttag: 11 tunnor spannmål, 1 tunna strömming (osv.). UpplFmT 20–22: 20 (1899). Ävenså hade vi uttag av spannmål och saltvaror 6 gånger om året. Järnbruksminn. 38 (1952). Han beklagar att .. (hon) inte fått något kvitto vid uttaget. RådRön 1997, nr 4, s. 28. jfr skatte-, sparbanks-uttag.
Ssgr: uttags-automat. till -tag 3: automat för uttag av kontanter. SvD 4/9 1969, s. 27.
-längd. (†) till -tag 3: tiondelängd; jfr uttagnings-längd. HärnösDP 1694, s. 208.
-öppning. till -tag 2: öppning varigenom uttag kan företas. JernkA 1846, s. 31.
-TAGA, se -ta.
-TAGARE. [till -ta] om person som tar ut ngt; äv. om redskap l. verktyg o. d. med vars hjälp ngt (kan) tas ut. BoupptVäxjö 1824 (om redskap). I ett (arbets)lag fanns .. två uttagare som rakade ut den brända kalken ur ugnen. TurÅ 1990, s. 67. jfr kärn-, kärnhus-, order-, plåt-uttagare. särsk. (numera bl. tillf.) motsv. -ta 4, särsk. om person som tar ut bankmedel l. aktieutdelning o. d. Chydenius 287 (1766). Östergren (1965).
-TAGBAR~02. [till -ta] motsv. -ta 1: som (utan att förstöras l. skadas) är möjlig att ta ut l. loss; särsk. till -ta 1 d: som är möjlig att utvinna. Den med .. eldfast massa infodrade plåttratten .. har en lätt uttagbar chamotte-botten. JernkA 1893, s. 299. SFS 1920, s. 1110 (i fråga om vattenkraft).
(3, 9) -TAGGAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som har l. är försedd med taggar l. uddar l. spetsar; äv.: som har taggig l. spetsig form (jfr tagga ut). Pelerine à la Neige, kallas .. (klänningar) af sammet med uttaggade långa uddar eller tungor. MagKonst 1825, s. 8. Framför dem reste sig en hög, mörk mur med uttaggat krön. Lagerlöf Holg. 2: 324 (1907).
-TAL. [till -tala o. tala ut]
1) motsv. -tala 1, om handlingen att uttala ljud l. ord l. sats o. dyl. l. att återge bokstav l. skrivet ord o. d. med språkljud; särsk. konkretare, om sätt att uttala visst ljud osv. Linc. Nnn 6 b (1640). De nödigaste reglor om bokstäfvernes och Vokal-punkternas uttal, indelning och sammansättning till stafvelser. ÅbSvUndH 68–69: 394 (1814). I det äldre språket begagnades äfven tecknet F, som i följd af dess utseende kallades .. (dubbelgamma) och till uttalet motsvarade v i Latinet. Rabe GrElGr. 2 (1857). Kompetenta lärare i uttalet – och dermed menar jag hela konsten att frambringa rösten utom i sång. Setterblad Mackenzie 161 (1887). Uttal, ordförråd, ordböjning och ordbetydelse, – dessa fyra områden måste både hem och skola lägga ner arbete på alltjämt under hela skoltiden. PedT 1958, s. 27. jfr o-, sj-, text-uttal. särsk. om för grupp l. krets av personer karakteristiskt sätt att uttala ljud osv.; äv. dels om för enskild individ karakteristiskt sätt att tala, dels mer l. mindre liktydigt med: talspråk. KOF II. 2: 189 (c. 1655). Icke bör man, wid et språks uprättelse, taga uttalet til grundwal, der man finner, at det med nogon siukdom är behäftat. Pfeif DeHabitu 178 (1713). Hvad uttalet (i isländskan) beträffar, kan det delas i fyra dialecter, då de öster i landet hafva en på de öfrige ställen ovanlig dragning på orden. Troil Isl. 183 (1777). Många av herrarna plagierade hennes uttal. Hellström Malmros 26 (1931). jfr dialekt-, pöbel-, riksspråks-, scen-uttal m. fl.
2) (†) motsv. -tala 2, om ngt som framförs l. utsägs, särsk. (motsv. -tala 2 b): uttalande; äv.: ordspråk l. tänkespråk o. d. (Ett) Uththal, nemlig: Hwadh du wilt at man dig icke giöra skall, det skall du eenom androm ey heller giöra. Kempe Krigzpersp. 179 (1664). Detta kärliga uttal var så oväntadt för Fru Munden, at hon innerligen rördes och förglömde alt. Chenon Heywood 3: 39 (1773).
Ssgr (till -tal 1): uttals-beteckning. jfr beteckning 1 a. Fonetisk uttalsbeteckning. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. VI (1885).
-fel. om felaktigt uttal av (enskilt) ljud l. ord o. d.; äv. om talrubbning bestående i sådant uttal. Uttalsfel kunna endast häfvas, om man känner orsaken till dem. Setterblad Mackenzie 174 (1887). Marie Bebådelsedag är Vår frus dag, vilket genom ett uttalsfel blivit Våffeldagen. Expressen 25/3 2005, s. 6.
-konst. (†) om konst(en) att (med avs. på uttal) tala korrekt l. väl. JGOxenstierna Dagb. 63 (1769). Fysiologiska kunskaper (är) af större nytta för en lärare i uttalskonsten än för en sånglärare. Setterblad Mackenzie 165 (1887).
-lexikon. uttalsordbok. WoJ (1891).
-lära. (numera bl. tillf.) lära(n) om (korrekt) uttal av (orden i) ett språk; ljudlära. Fryxell SvSpr. 1 (1824). I all sångundervisning .. är .. första stadiet i regeln – språkundervisning, uttalslära, fonetik. Peterson-Berger Musik 188 (1927).
-lättnad. förhållandet att uttalet av språkljud underlätta(t)s; jfr lättnad 4. Kock SpråkFörändr. 112 (1896).
-ordbok. ordbok som uteslutande l. företrädesvis innehåller uppgift om uttal av ord; jfr -tals-lexikon. LoW Förord (1889). (SAOL) är ingen uttalsordbok utan inofficiellt rättesnöre för stavning och böjning. Sydsv. 20/5 2007, s. B20.
-regel. regel för i visst språk l. viss dialekt gällande uttal. Uttals-reglerna för Rättviksmålet. Rydqvist SSL 4: 337 (1870).
-svårighet. svårighet (se d. o. 4) vid uttal av visst ljud l. viss ljudkombination o. d. Noreen VS 2: 9 (1907).
-tid. tid för uttal av visst ljud l. ljudkombination o. d.; jfr kvantitet 2 a. Aurén Ljudl. 61 (1869).
-undervisning. jfr undervisning 2 b. PedT 1891, s. 375.
-vana. vana i fråga om uttal. Våra egna språkliga föregåenden – hvilka konstituera våra ”uttalsvanor”. Noreen VS 3: 52 (1905).
-variant. Uttalsvarianter af samma morfem. Sådana komma alltid att finnas i hvarje språk, ty de bero på ”ljudlagar”. Noreen VS 7: 60 (1906).
-övning. särsk. i fråga om undervisning i främmande språk. Vasenius UndSpr. 14 (1894).
-TALA, -an (se avledn.), -ning (†, Kullin EngGr. 34 (1744: uttalnings sätt), Hedberg Stopp 118 (1939: uttalningsögonblicket)); -are (se avledn.). [fsv. uttala]
1) till 6: med hjälp av talorganen forma o. frambringa (språkljud l. ord l. sats o. d.); särsk. dels med tanke på yttre form: artikulera, dels: framsäga, säga ut (se säga ut 3) (stundom äv. med viss tanke på betydelseinnehåll; jfr 2); förr äv.: uttyda l. utläsa (se -läsa, v.3 2); jfr tala ut 2. FörsprSyr. (Bib. 1541). När thet heela Taalet bliffuer satt för thet Brutne, såsom här 6 3/4, .. warder thet så framfördt och vthtaalat, sex och tree fierde Deeler. AJGothus ThesArithm. 61 (1621). Jag stryker vnder i min Bibel the ord, som .. wigt och efftertryck med sig hafwa. Och när jag i predikande them vttalar, vphöijer jag them öfwer andra. Swedberg Schibb. 94 (1716). Många ord, som nu fått ljudet af å och ä, uttaldes fordom som a. Schulzenheim SvSprSkrifs. 19 (1807). Förfärliga rubbningar (kan) ett .. uttaladt sant ord medföra. Strindberg NRik. 117 (1882). Hon vet inte .. hur alla de främmande namnen uttalas. Jörgensdotter BergDöttrar 172 (2009).
2) till 6: uttrycka (ngt) med ord, framföra l. meddela l. omtala; äv. närmande sig l. övergående i bet.: redogöra för; särsk. med avs. på tankeinnehåll l. känsla o. d.; särsk. med obj. bestående av bisats; äv. dels refl. (se a), dels oeg., särsk.: uttrycka i skrift (i sht förr äv. med saksubj.: vittna om, uttrycka); jfr tala ut 3. OPetri 2: 176 (1528). Hwad thet för Herligheet är, om iagh thet lijke gerne wille vth tala och förklara, så är thet migh omöghelighit. Berchelt PestOrs. H 5 a (1589). Wij willia fattige män understödia hwad wij förmå, wij kunna inthet så uthtala som wi skulle, effter wij ähre olärdt fålk. RARP 7: 77 (1660). Förstfödslorätten .. ibland Konungens manliga arfvingar skulle för framtiden bestämma Thronföljden. Denna grundsats uttalades först uti Örebro Recess. Nordström Samh. 1: 78 (1839). Thegner .. förmälde, att det vore en skilnad, ej i ord utan i sak, och uttalade äfven hvari denna skilnad bestod. Carlson Hist. 4: 68 (1875). Ansigtet, skarpt markeradt, uttalade mod och beslutsamhet. 3SAH 1: 115 (1886). Uttalade Olson samtidigt ett hot? Flygt Verkan 151 (2004). jfr o-uttalad. särsk.
a) refl.: med ord uttrycka sin mening, yttra l. utlåta sig; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av om (i sht förr äv. över); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., särsk.: visa sig l. komma till uttryck. Schück VittA 4: 531 (i handl. fr. 1731). (Han) förstod att attrapera (dvs. på kornet träffa) det moment, i hvilket personens charakter klarast och bestämdast uttalar sig. Hammarsköld KonstH 321 (1817). Törneros (SVS) 4: 100 (1826: öfver). (Jag ansåg det viktigt) att konungen icke uttalade sig för någotdera rikets åsikt. De Geer Minn. 1: 199 (1892). Det skall vara en ovanligt blygsam öfverklass-person, som tvekar att uttala sig om en tafla. Bildt Ital. 251 (1896). Sedan uttalar sig kloka och berömda personer och säger precis som tidningen. Johnson Se 106 (1936).
b) ss. vbalsbst. -ande, konkretare, om framförd uppfattning l. åsikt, yttrande l. utsaga. Schroderus Os. III. 2: 223 (1635). Branting polemiserade .. mot Nyströms uttalanden i försvarsfrågan. Höglund Branting 1: 131 (1928). En berömd atomfysiker gjorde ett uttalande i radio i går. Moberg DinStund 246 (1963). jfr förhands-, intervju-, press-, princip-, riksdags-, sympati-uttalande m. fl.
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1, 2, i p. pf. i adjektivisk anv.: som är lätt att känna igen, tydlig, äv.: påtaglig l. utpräglad; om sjukdom l. skada o. d. äv.: utvecklad l. märkbar. Bremer Brev 1: 374 (1836). (Rakit) röjer .. sig genom vissa allmänna, mer eller mindre märkbara fenomener, hvilka blott saknas i de fall, der sjukdomen är föga uttalad. Hygiea 1841, s. 13. Utländska kommentatorer till utvecklingen av den egyptiska jordbrukskooperationen .. ser ett uttalat närmande till de kooperativa principerna. SvGeogrÅb. 1985, s. 86.
4) (†) till 9 d: tala till slut, tala färdigt; jfr tala ut 1. Tu scalt icke döma förra än tu sakena förhört haffuer och lät menniskionar först vttala. Syr. 11: 8 (”10: 42”) (öv. 1536). Han hade knappt uttalat, förrän en allmän handklappning återskallade i den Akademiska Högtidssalen. SP 1822, nr 90, s. 3. Dalin (1855).
Avledn.: uttalan, r. l. m. l. f. (†) till -tala 1: sätt att tala, uttal (jfr talan 1); äv. till -tala 2: uttalande. Lind 1: 271 (1749). Partiet som sådant får .. anses i stort sett stå bakom partiledarnas uttalan. RöstRadio 1950, nr 38, s. 5.
uttalare, m.//ig. särsk. (numera bl. tillf.) till -tala 1: person som uttalar l. framsäger ngt. Serenius M 4 a (1734). Vi hafva vågat hoppas att Tit(ulus) ej skulle afslå vår varma och förbindliga anhållan, att vid detta tillfälle blifva uttalaren af dessa ord (till Geijers minne). Dahlgren 2Ransäter 186 (i handl. fr. 1855).
uttalbar, adj. till -tala 1: som går att uttala; äv. till -tala 2: som går att uttrycka l. beskriva med ord (jfr uttalig). Björkman (1889). Det är uppenbart, att vi här ha att göra med chiffer, ty vi erhålla en serie ljudtecken, som ej är uttalbar. TurÅ 1906, s. 51. Musiken lär oss att det finns en värld utanför det uttalbara. Tunström Tjuven 219 (1986). jfr o-uttalbar.
uttalig, äv. uttalelig, adj. (†) till -tala 2: som går att beskriva l. återge med ord (jfr uttalbar); äv. om person, dels: som använder många ord l. talar (för) mycket, vidlyftig, dels: frispråkig; äv. i överförd anv. Posten 1769, s. 622. Då .. innehållet (i hellenismen) städse är uttaleligt och framställbart, så är förhållandet i Nordiskheten ett helt annat. Frey 1848, s. 70. Under årens lopp skrefvo de ibland till hvarandra ytterst karakteristiska och uttaliga bref. Wennerberg Bref 2: 226 (1914). Att ingen behärskade den halvkvädna visans teknik mera överlägset än den uttalige Tegnér. Böök Tegnér 1: 404 (1946). jfr o-uttalelig.
Avledn.: uttalighet, r. l. f. (†) frispråkighet; äv.: vältalighet. Linc. Cc 6 a (1640). (Han blev) en hufvudperson .. genom den djärfva uttalighet och det envisa fasthållande vid det en gång föresatta målet, som utmärkte honom. Tegnér Farf. 133 (1900).
(1, 2) -TAPPA, -ning; -are (se avledn.). [fsv. uttappa] med avs. på vätska l. flytande massa o. d.: tappa ut (se tappa ut 1); i sht förr särsk. med avs. på kroppsvätska; förr särsk. med avs. på alkoholhaltig dryck; förr äv. med avs. på (flottat) timmer: släppa (se släppa, v.3 I 1 s). Jer. 48: 12 (Bib. 1541; med avs. på vin). Man seer .. att man af en full tunna medh watn .. inthet kan wthtappa, förra än man åfuan på henne öpnar något suickehål. Forsius Phys. 53 (1611). Wij underskrefne .. (skulle) giärna och med högsta nöije .. låtha wår sidsta blodz droppa uthtappa. KKD 11: 161 (1710). Genom (björk)saftens uttappning skadas .. träden, emedan knopparna därigenom gå miste om en del af sin näring. LbFolksk. 260 (1890). När allt virke som tillhör den allmänna flottningen är uttappat från Långsjön, sönderplockas tillfälliga länsar (osv.). HbSkogstekn. 402 (1922). särsk.
a) metall. med avs. på smältgods l. slagg o. d.: tappa l. tömma ut (ur smältugn). Rinman JärnH 372 (1782). jfr slagg-uttappning.
b) avtappa (vatten) (ur sjö l. mosse l. damm o. d.); äv. (o. numera bl., mindre br.) med objektsväxling, äv. i fråga om naturlig avrinning ur (is)sjö. HH XXXIV. 2: 70 (c. 1715). Igenom vattnets uttapning och afledande försättas mull-samlingarne i Kärr och Morasser i stånd at efter hand uttorka. VetAH 1776, s. 109. En del rullstensåsar .. betraktas såsom tillkomna vid issjöars uttappning under avsmältningstidens senaste skede. Ymer 1916, s. 263. Västerb. 1939, s. 117 (med avs. på träsk).
Avledn.: uttappare, m. (†) person som skänker ut vin l. öl. Jer. 48: 12 (Bib. 1541). Swedberg Ordab. (1725).
(7) -TAXERA, -ing. taxera ut (skatt l. pålaga o. d.); äv. allmännare, med avs. på böter l. avgift l. premie (se d. o. 5) o. d.: uttaga, inkräva; äv. (i sht försäkr.) i uttr. uttaxera ngt (p)å ngra, fördela (skuld- l. förlust)belopp på ngra; förr äv. med personobj.: fastställa l. uttaga skatt för. SvT 1852, nr 149, s. 2. Vid återställandet af tomterna till de enskilda egarne uttaxeras bidrag till gatu- och torgkostnader. EkonS 2: 644 (1902). Beviljande av anslag .. i stad, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona. SFS 1932, s. 479. I (förenings)stadgarna kan .. ingå bestämmelse om att årlig uttaxering kan ske intill visst angivet belopp. Västhagen Affärsbokf. 155 (1945). Uppkommer i ömsesidigt försäkringsbolag förlust å annan försäkring än personförsäkring, skall det belopp, vartill förlusten uppgår .. uttaxeras å .. delägare i bolaget. SFS 1948, s. 822.
-TECKNA, -ing. [fsv. uttekna]
1) (†) till 4: peka l. märka ut (ngt l. ngn); äv.: välja ut l. särskilja. G1R 5: 26 (1528). Then haffuer han vthteknat medh sitt finger seyandes honom redho wara kommen. OPetri 3: 29 (1530). Thenna strijden är .. The Gudfruchtigas och rätte Christnes wissa kännemerke, ther medh the lijka som vthteknas ifrån the ogudachtige. Gezelius AReichenbach C 3 a (1668). Han gick så långt i oförskämdhet, at af Konungens skrifvelse icke mera feck upläsas, än hvad han uttecknade. LittT 1795, s. 429.
2) (numera bl. tillf.) till 9: i skrift l. på bild l. karta o. d. skriva l. sätta l. rita ut (ngt); särsk.: anteckna; äv. i bildl. anv.; förr äv.: med tecken (se d. o. 3) l. föremål märka ut (ngt). OPetri 1: 148 (1526). Vthteckna och annotera, hwad af hwar och en dhen dagen vthmätit är. SthmStadsord. 2: 57 (1686). De förmögnare ledamöter i Församlingene hafa tagit sina wissa grafplatzer, och med sina bomärken dem utteknat. Wettersten Forssa 95 (c. 1750). Öfvertygande och säkert gaf Fru Bosse lif och mening åt alla de skiftande dragen och uttecknade därigenom Kerstis gestalt till en hel personlighet. Söderhjelm Upps. 62 (1906). Hos de unga bör du icke skarpt utteckna muskler och senor, utan framställa dem mjuka och köttiga. Sirén DaVinci 406 (1911). särsk. (†) i fråga om boktryck: i manuskript märka ut (ställe där sättning avbrutits l. nytt sättark skall börja); särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkret, om märket. Täubel Boktr. 2: 66 (1823). Då ett ark är utsatt, gör sättaren ett märke å manuskriptet der det nya arket skall börja .. Denna utteckning tjenar både sättare och korrekturläsare till rättelse och ledning. Nordin Boktr. 117 (1881). Cannelin (1921).
(6) -TELEFONERA, -ing. (numera mindre br.) per telefon sända ut (ngt, i sht telegram). Abonnenterna .. få ankommande telegram till sig direkt uttelefonerade. SD(L) 31/8 1895, s. 1. Östergren (1965).
(6) -TELEGRAFERA, -ing. (†) per telegraf sända ut (meddelande). TT 1900, Allm. s. 5. Vanligen uttelegraferas loconotering och några terminnoteringar (för kaffe). HandInd. 427 (1926).

 

Spalt U 1290 band 37, 2012

Webbansvarig