Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXKRETION äk1skretʃω4n l. -eʃ- (äckskretschón Dalin), r. (f. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. exkretion, eng. excretion, fr. excrétion; av lat. excretio (-ōnis), vbalsbst. till excernere, utsöndra, av ex (se EX-), ut, o. cernere, skilja. Jfr SEKRETION]
fysiol. utsöndring av (de obrukbara) slutprodukterna (kolsyra, vatten, urinämne m. m.) vid ämnesomsättningen i människo- l. djurkropp; äv. konkret: exkret. Trafvenfelt ÅrsbLäkS 1814, s. 59. Wallengren o. Hennig 2: 46 (1911).
Ssg: EXKRETIONS-ORGAN. Utdunstningen och dess excretionsorgan, huden. Berzelius Kemi 6: 341 (1830). Thorell Zool. 1: 119 (1860).

 

Spalt E 835 band 7, 1922

Webbansvarig