Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄR ʃä4r l. ʃæ4r, sbst.2, n. (König Mec. 50 (1752) osv.), i bet. 1 b γ äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. l. f. (Enström Gråbacka 294 (1929) osv.); best. -et resp. -en; pl. = (Weste (1807) osv.) resp. -ar; förr äv. SKÄRE, n.; best. -et; pl. -en (Heidenstam Vallf. 23 (1888; möjl. dock att hänföra till sg. skär)).
Ordformer
(skär (siär, skiär) 1752 osv. skäre 1790 (i bet. 4)1828 (i bet. 4), 1888 (: skären, pl.; i bet. 1 b α α’, möjl. dock att hänföra till sg. skär))
Etymologi
[sv. dial. skär; motsv. nor. dial. skjer, nyckelskär, nyckelax, plogskär, d. skær; jfr eng. sheer, gir o. d.; till SKÄRA, v.2 — Jfr SKÄRSA]
1) motsv. SKÄRA, v.2 1, 7 (se b β), 9 (se b γ).
a) (†) i icke individuell anv.: skärande; anträffat bl. i uttr. smida till skärs, (vid andra hettan) företa en utsmidning av (ämne till kopparplåt) som avslutas med ämnets klippning i kanten. Rinman 1: 1061 (1788).
b) i individuell anv.: skärande; särsk. om enstaka tag l. drag med l. rörelsemoment med l. hos skärande verktyg l. om handlingen att (i ett l. flera rörelsemoment) fara över l. genom arbetsstycke en gång: skärande, skärning, snitt, tag l. drag (med skärverktyg); ofta konkret(are), med tanke på l. om resultatet, särsk. dels: skäryta l. snitt, dels: sågskåra, dels om det som avlägsnas från arbetsstycke vid ett skär (i ovan angivna bet.), spån. All Kast-wedh (skall) emellan Skären .. wara fem Qwarter och all Brygge-wedh sex Qwarter lång. SthmStadsord. 1: 59 (1637). Ett sågblad på en wäl bygder (vattendriven) såg föres 70 a 80 gånger up och neder i minuten och då är skäret ungefärligen 1/8 dels tum. König Mec. 50 (1752). Af erfarenheten vet man, att en såg .. som skall skära 150 qvadratfot bräder på 1 timme, bör göra 120 skär på 1 minut eller 2 skär på en secund. JernkA 1834, s. 370. Ju lägre .. (klaffen på hyveln) sitter, dess renare blir skäret. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 2. Det nya (verktygs-)stålet är ett slags svarf-, hyfvel- eller borrstål, som .. ej förlorar sin skarpa egg, huru det än må behandlas. Skär af betydligt större vikt än förut kunna numera tagas. TT 1904, Allm. s. 467. (Tre i Nordiska museet befintliga hörnstockar) äro slättäljda med yxa, de jämna snedställda skären äro ännu skönjbara på insidorna. Rig 1949, s. 145. — jfr SIDO-, SKRUBB-, SÅG-, TOPP-SKÄR m. fl. — särsk.
α) (utom i α’ o. β’ numera mindre br.) om skåra l. inskärning som icke åstadkommits med såg l. (allmännare) utan närmare tanke på tillkomstsättet: skåra, nedskärning. Skär, infilade i sticktångens kanter, tjena .. som rättesnöre för nålarnes lika insättning på lagom afstånd från hvarandra (i ett knappnålsbrev). Eneberg Karmarsch 2: 679 (1862). Hammar (1936). — särsk.
α’) (fullt br.) om nyckelskär. Natten imellan d. 15 och 16 dennes blefwo från en wisz person .. bortröfwade .. Et Ur utan foderal ..; en liten Skrins-nyckel, utan skär (m. m.). GT 1786, nr 53, s. 4. IllSvOrdb. (1955). jfr: Schär på enn nökell. Hof DialVg. 248 (1772). jfr NYCKEL-SKÄR.
β’) (fullt br., i fackspr.) på glas (gm slipning åstadkommen) nedsänkt rand med vinkelformig tvärsektion. SvSlöjdFT 1931, s. 102. Seitz Glas. 79 (1933).
β) (numera mindre br.) motsv. SKÄRA, v.2 7; särsk. konkret: skärsår. Ett siär, stort som en halföre. NVedboDomb. Sommart. 1755, § 96.
γ) motsv. SKÄRA, v.2 9; särsk. om slag l. hugg med lie l. tag l. hugg med skära; äv. konkret: slag (efter lie l. slåtter- l. skördemaskin), i sht förr äv. i uttr. ligga på skär, ligga slagen; jfr SKÅR, sbst.2 3. VL 1895, nr 177, s. 2. Korn, hvilket man af en eller annan anledning har för afsigt att låta ligga på skär, behåller säkrast och bäst sin qvalitet genom att skördas på gulmognadsstadiet. UtsädT 1895, s. 91. Många skär hade .. (korpralen) icke tagit (för att hjälpa en gammal man med skörden) förrän halfva kompaniet sprang fram och formligen slogs om liarna. GHT 1902, nr 231 B, s. 3. (Torparens) skär var inte fullt så bred (som bondens) och lien inte så ettervass heller. Enström Gråbacka 294 (1929). Det var viktigt, att alla strån, som man fattat tag i (vid skördande av svedjeråg med skära), blevo avskurna, enär ett eller annat oskuret strå i nävtaget omöjliggjorde den avskurna delens bortläggande utan nytt skär, som sinkade arbetet. 2SvKulturb. 1—2: 74 (1934).
2) [jfr 1 b α] (†) Skär, eller Skäret, kallas .. öfra öpningen på en stålugn, hvarigenom kolen instjelpas och ugnen skötes. Rinman (1789).
3) motsv. SKÄRA, v.2 1 o α, vid skridskoåkning: glid(tag), löpsteg; äv. (sport.) i konståkning, om enkel båge framåt l. bakåt som göres under åkning på skenans ytter- l. innerkant. Särskildt förtjenar (från tävlingen i figuråkning) anmärkas hr R. Krauses ytterskär med lyftning i slutet af hvarje skär och hans utmärkt väl utförda mazurka. TIdr. 1883, s. 27. Skären el. bågarna äro, kan man säga, grunden för all vidare utveckling av konståkningen. Frostell IdrB 228 (1914). Som förberedande övning till den elementära skolans första grundfigur, skär i åtta, bör den åkande .. använda sig av .. ytter och innerskär framåt och bakåt. Palm Konståkn. 21 (1919). ”Bonke” fick (i skridskolöpningen på 500 meter) en god start och satsade genast för fullt i långa vinnande skär. IdrBl. 1925, nr 29, s. 5. — jfr INNER-, YTTER-SKÄR.
4) i sht tekn. motsv. SKÄRA, v.2 1; om skärande parti l. del av verktyg (av annat slag än handredskapet kniv) l. maskin, särsk. (på i sht maskindrivet verktyg): skärande l. skarpslipad kant; egg; (utbytbart) järn l. stål med skärande kant l. egg, skärstål, skärjärn; äv. om två (l. flera) samverkande skärande delar l. partier av ngt (särsk. sax); stundom äv. på kniv l. vapen: egg. VetAH 1740, s. 227 (om borrskär). (Sv.) Skär .. (dvs.) det hwassa på saxar. Schultze Ordb. 4428 (c. 1755); jfr a. (Vid skifferbrytning använda kilar) äro dels spitsige, dels rundade, dels utskurne i skäret, til vinnande af så mycket mindre motstånd vid kilningen. VetAH 1771, s. 281. (Segelnålar) med trekantig udd eller skär och med aflångt öga. SFS 1847, nr 32, s. 26. (Bandyxans) skär står vinkelrätt mot skaftet. TSkogshush. 1873, s. 123. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 138 (på sågtänder). Storstyckig järnmalm har, åtminstone hittills, ej kunnat krossas av gripskopans skär. Davidsson Omlastn. 18 (1927). Fräshuvud med hårdmetallbelagda skär. HbVerkstTekn. 1: 249 (1944). Klingan (på Skoklostervärjan) är tvåeggad, slipad med rygg och i två lika breda skär. Fatab. 1946, s. 96. Den torckenska borren .. var .. en s. k. mejselborr, alltså med enkelt långt skär. Lindroth Gruvbrytn. 1: 512 (1955). — jfr BORR-, KNIV-, KORS-, MEJSEL-, RULL-, SAX-, SIDO-, STÅL-SKÄR m. fl. — särsk.
a) på sax, i sht förr äv. lie (l. annat handverktyg): blad (se d. o. 3 a). Båda skären på en sax måste naturligtvis vara lika hårda (så att den enas ägg ej förderfvar den andras). Almroth Karmarsch 566 (1839). Han (dvs. döden) nännes ej att svinga / sin lies skarpa skär. Fallström VDikt. 1: 71 (1896, 1899). Handsaxen har det undre i spets löpande skäret försett med mindre grepp för tummen, och det övre något trubbigare skäret med större grepp för fingrarna. Fröberg Skrädd. 55 (1941).
b) om plogskär. NF 1: 623 (1875). Billen eller skäret är ett trekantigt, bakåt tjockare stycke, helst af stål, som afser att afskära tiltan i vågrät riktning. Holmström Naturl. 2: 35 (1889). Plogbillen är den del av plogen, som lösskär tiltan genom ett vågrätt snitt. Den kan vara antingen hel .. eller sammansatt av två delar, spetsen .. och skäret. VaruhbTulltaxa 1: 416 (1931). — jfr PLOG-SKÄR.
c) i sht sport. om var o. en av de båda skarpa kanterna på undersidan av skridskoskena. Gå, åka på yttre skären, (dvs.) med kroppen lutande utåt. Dalin (1854). Östergren (1940).
d) odont. på (fram)tand: skärkant (se SKÄR-KANT, sbst.3 1), skäryta. SkandTTandläk. 1887, s. 22.
e) om rad l. krans o. d. av skärande delar; särsk.
α) på såg: (kant l. omkrets av sågklinga med) rad l. krans av tänder. (Stocksågar) hafva blad med rakt eller rundt skär. Juhlin-Dannfelt 392 (1886). Hammar (1936).
β) (numera mindre br.) på skörde- l. slåttermaskin: skärapparat. Skördemaskinen för säd, hvars skär kan höjas och sänkas, är så inrättad, att den mejar tätt efter marken, i händelse säden skulle hafva lagt sig. TT 1871, s. 266.
f) (numera mindre br.) om var o. en av de i fingrarna (se FINGER 2 c) på slåtter- l. skördemaskin förekommande stålskivor (med skarp kant) ovanpå vilka kniven löper (varvid stråna skäras av mellan knivbladen o. stålskivorna), fingerstål. Juhlin-Dannfelt 361 (1886). Skärapparaten (i skörde- o. slåttermaskiner) utgöres av en genom utväxling från körhjulaxeln fram och åter driven knivstång med pånitade knivblad och en orörlig fingerstång med fingrar (skyddsklor), försedda med skär, mot vilka knivbladen verka saxformigt. BonnierKL 10: 962 (1927).
g) (†) sårande egg (på vapen)? Bort medh värja och skiär, bort grymma ohyggliga örligh. CGripenhielm Vitt. 282 (c. 1690); möjl. till 1 a.
5) motsv. SKÄRA, v.2 18, i individuell anv.: (skärande) svep o. d.; jfr 6, 7. Minns du ännu, hur .. / en natt som barn vi hörde ugglan här / och sågo emot himlens ljumma blåning / en blackas fladderflykt och skärrans skär? Johansson Varseln. 83 (1915). Örnen, som flöt förbi under ett ljust vårmoln, gjorde vida skär över mannen och hans myrarbete. Dens. RödaHuv. 1: 10 (1917).
6) [jfr motsv. anv. av eng. sheer] (numera föga br.) sjöt. motsv. SKÄRA, v.2 18 b (o. c): gir; sned position (hos fartyg under färd l. för ankar); särsk. [jfr eng. break sheers l. its l. her sheer] i uttr. bryta skäret, (av vind l. ström) föras ur en gir l. intagen sned position l. (för ankar) svänga än åt babord än åt styrbord. Björkman (1889).
7) skogsv. motsv. SKÄRA, v.2 18 (o. 26), i individuell anv., om snabbt framskridande av kolningen i ett begränsat parti av en mila; särsk. konkretare, om sådant parti; jfr 5. Takkolningen är på en hög mila mycket känslig för ojämnt luftdrag, vilket ger sig tillkänna genom uppträdande av ”skär”, som i lokala, skarpt begränsade områden med stor hastighet tränga sig fram i milan. Mellan dessa kolade partier lämnas mellanliggande ved okolad, och s. k. ”stötkolning” uppstår. HbSkogstekn. 676 (1922).
Ssgr (jfr skära, v.2 ssgr): (4) SKÄR-FASETT. tekn. skråkant l. fas (se fas, sbst.2) på egg; särsk. till 4 a. Eneberg Karmarsch 2: 654 (1862).
(1 b α) -FIL. (numera föga br.) skårfil. Almroth Karmarsch 312 (1839). TySvOrdb. 605 (1932).
(4) -FÖRSLITNING. i sht tekn. HbVerkstTekn. 2: 267 (1944).
(1 b, 4) -KANT, sbst.1 (sbst.2—3 se sp. 5891, 5977) särsk. till 1 b γ: kant av skär. TT 1874, s. 137.
(1 b, 4) -LÄNGD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5979) längd på skär; särsk. (tekn.) till 4. JernkA 1894, s. 339. Saxens skärlängd (är i en viss, med sax utrustad, lockmaskin) mm. 40. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 382; jfr skär-längd, sbst.2
(3) -OMBYTE~020. sport. (framglidande under) växling på samma fot från yttertill innerskär l. vice versa; särsk. i sådana beteckningar på konståkningsfigurer som skärombyte (i) trea l. åtta l. ögla l. trea osv. med skärombyte. Næss Skridsk. 19 (1882). Obligatoriska figurer, såsom öglor, åttor med skärombyte .. utfördes (vid en tävling i figuråkning). SD(L) 1894, nr 48, s. 8. NordIdrL 1903, s. 74 (: Skärombyte ögla bakåt). Frostell IdrB 227 (1914: i åtta).
(1 b α, 4) -SLIPAD, p. adj. särsk. (i fackspr.) till 1 b α β’: slipad med skär. Skärslipad glasservis från 1890-talet. Form 1953, s. 85.
(1 b α, 4) -SLIPNING, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6045) särsk. (i fackspr.) till 1 b α β’: slipning med skär (särsk. konkr., om resultatet). SvSlöjdFT 1931, s. 102.
(2) -STÅNG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5982). (†) (med kort träskaft försedd) järnstång som man sticker ned genom ”skäret” för att föra ihop l. breda ut kolen. Rinman (1789). Dalin (1854).
Avledn.: -SKÄRIG, adj. till 4, särsk. 4 b: som har (så l. så många l. så l. så beskaffat l. beskaffade) skär; ss. senare led i ssgr; se en-, fler-, rak-, skarp-skärig.

 

Spalt S 5883 band 27, 1975

Webbansvarig