Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄNKERI ʃäŋ1keri4, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er (Lagerström Bunyan 3: 48 (1744) osv.) ((†) =, SthmStadsord. 1: 70 (1638); -en Brask Pufendorf Hist. 376 (1680), SthmStadsord. 2: 174 (1703)).
Ordformer
(förr äv. skiä-, -nck-, -ie, -ii, -ij)
Etymologi
[jfr ä. t. schenkerei (i bet. 2); vbalsbst. till SKÄNKA, v.]
1) (†) motsv. SKÄNKA, v. 2: skänkande; anträffat bl. i uttr. andligt skänkeri, om handlingen att (frikostigt) skänka till kyrkan. Lagerbring 1Hist. 3: 347 (1776).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. SKÄNKA, v. 5: (yrkesmässig) utskänkning av drycker (i sht rusdrycker); äv. (o. numera företrädesvis) konkret: utskänkningslokal, krog l. värdshus l. servering o. d. SthmStadsord. 1: 70 (1638; konkret, i pl.). Under borgelig näring bör förstås allt brygg- och bakeri, samt krög- och skänkeri til salu. Stiernman Com. 4: 558 (1683). Lagerström Bunyan 3: 48 (1744; om utskänkningslokal för rusdrycker). SErikÅb. 1957, s. 101 (om utskänkningslokal för vin; om förh. på 1700-talet). — jfr KAFFE-, VIN-, ÖL-SKÄNKERI.

 

Spalt S 5877 band 27, 1975

Webbansvarig