Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄRA ʃä3ra2 l. ʃæ3ra2, v.2 skär, skar ska4r, skuro skɯ32, skurit skɯ3rit2, skuren skɯ3ren2; l. (i bet. 7 a ε, 29 c) SKÄRAS -as2, v. dep. skärs, skars ska4rs, skuros skɯ32s, skurits skɯ3rit2s (pr. sg. skär Mat. 25: 24 (NT 1526: vpskär) osv.; skärer RP 4: 23 (1634), Hyltén-Cavallius Vär. 1: 440 (1864). — imper. sg. skär Upp. 14: 15 (NT 1526) osv. — ipf. sg. skar (schaar, skaar) Apg. 5: 33 (Bib. 1541) osv. skor Weise 288 (1697); skärde Eksell TwistSkoarb. 2 (1765: sned- eller rundskärdes). — ipf. pl. skoro (skoo-, -e) PPGothus Und. X 5 b (1590), Ödmann StrFörs. 1: 116 (1799); skur ConsAcAboP 3: 110 (1666; möjl. sg.); skuro (-e) Lælius Bünting Mynt 26 (1588) osv.; skåro (-e) Mat. 21: 8 (NT 1526), VDP 14/11 1753, § 12. — ipf. konj. skooro UpplDomb. 7: 101 (1558; sg.); skore TRudeen Vitt. 161 (1696); skure Boivie SvSpr. 185, Bil. (1820) osv. skåre Gal. 5: 12 (NT 1526: åffskåres, pass.). — sup. skoret Hes. 16: 4 (Bib. 1541); skorit UpplDomb. 3: 98 (1541), GullbgDomb. 29/1 (1634); skuret (-tt) 3SthmTb. 1: 191 (1594), Fernow Värmel. 15 (1773); skurit (-dt, -tt) OPetri 3: 521 (c. 1535: vpskurit) osv. skärett BtFinlH 2: 177 (1564); skärt Bellman (BellmS) 10: 149 (1788). — p. pf. schören G1R 3: 34 (1526; rättat efter hskr.); skeren l. skerin UrkFinlÖ I. 2: 191 (1597: skerna, pl.); skoren (-in) Upp. 14: 16 (NT 1526: affskoren), 1Mos. 17: 25 (öv. 1774: omskoren); skuren (-in, -inn) OPetri Tb. 206 (1528: offu(er)-skurit, n. sg.) osv.; skåren G1R 4: 171 (1527: synderskåren); skärd Bellman (BellmS) 2: 24 (1785, 1791)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (oftast o. numera bl., mindre br., ss. senare led i ssgr, Linc. Ccc 6 a (1640: Affskäring), Juhlin-Dannfelt 299 (1886), Östergren 3: 729 (1929: inskäring), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(skeer- 15631642. sker- (sche-, schie-, sie-, skie-, skje-) 1521 (: offw(er)-ske(ra)re)1760. skär- (schiä-, siä-, skiä-) 1526 osv. skäär- (skiää-) 1526. -a 1526 osv. -as 18601913)
Etymologi
[fsv. skära; motsv. fd. skæra, sk(i)æræ (d. skære), fvn. skera, nor. dial. skjera, fsax. skeran (i biskeran, klippa av o. d.), mlt. o. mnl. scheren (holl. scheren), ffris. skera, fht. skeran (t. scheren), feng. scieran (eng. shear); till den ieur. rot som föreligger i gr. κείρω, skär l. klipper (hår o. d.), river sönder med tänderna o. förtär, lit. skiriù, delar, fir. scar(a)im, delar; i bet. 3133 föreligger lån (med anslutning till det inhemska ordet) av l. påverkan från ett svagt (l., gm anslutning till scheren, klippa o. d., starkt) t. (l. mlt.) scheren, avdela, tilldela, ordna, skära l. spänna ut rep, varpa o. d., av fht. (resp. fsax.) skerian, avledn. av (stammen i) skara (se SKARA, sbst.1). — Jfr SKÄR, sbst.2—6, SKÄRA, sbst.6, ävensom SHORTS, SKAL, sbst.2, SKARA, sbst.1, SKARP, adj., SKARV, sbst.3, SKOL, sbst.1, SKROT, SKROVIG, adj.2, SKRÅMA, sbst., SKÅR, sbst.1—2, SKÄRM, SKÖRD m. fl.]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A.
1) tränga in i l. sönderdela ngt med eggredskap o. d.; äv. med eggredskap osv. ss. subj.
B. i vissa specialanv. av 1 (o. därur utvecklade anv.).
2) ha förmåga att skära (i bet. 1), bita,
3) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv.: snitt, genomskärning; schakt o. d.
4) klippa (hår, ull) o. d.
5) pungslå l. plåga (ngn).
6) kastrera (djur, äv. person).
7) skära (i bet. 1) o. såra l. för att såra; med person- l. saksubj.
8) göra ont med skarp (ilande) smärta o. d.
9) meja; skörda o. d.
10) gm att skära (i bet. 1) l. klippa forma (ämne till kläder o. d.), skära till.
11) i vissa bildl. anv. av (1 o.) 10; dels i uttr. vara (som) klippt och skuren till ngt o. d., dels i uttr. skära i växten o. d.
12) snida, skulptera.
13) gnaga.
C. i vissa (speciellare) oeg. l. bildl. anv. av 1.
14) formulera (kvickheter l. komplimanger); forma l. frambringa (språkljud).
15) göra (en grimas l. grimaser).
16) fräta (sönder); upplösa; erodera.
17) taschera (biljardboll); liksom skära av (boll i tennis o. d.) med slag snett uppifrån l. skruva (boll) gm sådant slag.
18) ss. beteckning för rörelse liknad vid skärredskaps rörelse o. d.; i sht (intr. l. refl.), om ngt spetsigt l. kilformigt l. med sådan tänkt form: (snabbt l. snabbt o. lätt, liksom skärande) fara (gm vatten l. luft); äv. med icke refl. obj.: klyva (vatten l. luft).
19) intr. l. refl.: pressa sig l. sila (gm smal öppning).
20) intr. l. refl.: utgöra nedskärning l. inskärning l. genomskärning; vara liksom skuren (i l. genom ngt); (i rak linje) gå (genom ngt); med icke refl. obj.: bilda fåra l. snitt o. d. genom (ngt); gå (rakt l. tvärs) genom (ngt) o. d.
21) ss. beteckning för inskärning i topografisk bemärkelse.
22) vara effektiv l. träffsäker.
23) ss. beteckning för att ämne utfälles ur lösning l. flytande blandning l. för att lösning osv. undergår motsvarande process; särsk. (refl.): koagulera; ysta sig.
24) intr. l. refl.: skarpt (o. stötande) avteckna sig l. bryta av (mot ngt); i uttr. skära (sig) mot l. med ngt äv.: stå l. komma i skarp l. oförenlig (o. störande l. stötande) motsättning till ngt, strida l. svära mot ngt.
25) (med ngt) spetsa l. späda (alkoholhaltig dryck).
26) om kolmila: undergå kolning som bl. går fram i vissa begränsade partier.
D. skava, skrapa; fastna ihop (o. bli funktionsoduglig) o. d.
27) skava, skrapa, gnissla o. d.; särsk. i uttr. skära tänder o. d.
28) om motor, lager o. d.: skära ihop.
29) bildl.: upphöra att fungera, gå på tok; äv.: (i umgänget l. samlivet) skava l. nötas (mot ngn).
E.
30) ljuda l. höras (alltför) skarpt (o. skrapande l. gnisslande) l. gällt; göra ont (i öronen).
F. löpa l. få (ngt) att löpa i urtag o. d.; spänna ut l. rikta in (ngt) o. d.
31) löpa l. vara ledd (genom l. i ngt); äv. betecknande att gänga går i l. tar.
32) träda (tågvirke i l. genom ngt); spänna ut (varptrådar l. dukter vid repslagning) o. d.
33) rikta in l. rikta in o. fästa (sänter l. spant).
G. upphöra; frätas (upp).
34) om upphörande; i den särsk. förb. SKÄRA AV.
35) (†) frätas; eroderas.
A.
1) med kniv l. annat på liknande sätt använt vasst redskap (l. föremål) l. med maskin med vass del l. vassa delar (gm utövat tryck mot redskapet o. erhållen kilverkan hos eggen osv.) tränga in i (o. sönderdela l. formande bearbeta) ngt; äv. (i sht tekn.) allmännare, dels om l. med inbegrepp av klippning l. sågning (stundom äv. huggning) l. varje slags sönderdelning l. bearbetning med redskap l. maskin med vass(a) del(ar), dels om annan sönderdelning osv. (särsk. av metall med gaslåga) som till förloppet o. resultatet liknar skärande i ovan angivna bet.; oftast med handlingens föremål l. (föremål o.) syfte l. resultat uttryckt med obj. l. (obj. o.) prep.-uttr. l. predikativ l. särsk. förb. l. ssgsförled, särsk.: gm att skära (i ovan angivna bet.) dela (ngt i stycken o. d.) l. (utan prep.-uttr.) dela (ngt) i stycken o. dyl. l. skilja (ngt från ngt); äv. med subj. betecknande (den vassa delen l. de vassa delarna hos) maskin l. redskap, särsk. (om egg o. dyl. l. redskap) med speciell tanke på dels eggens sätt att verka, dels (se o) rörelsen. Skära ngt i bitar, flisor, skivor, strimlor, stycken. Han satt och skar i bordet av okynne. Skär bröd till teet! Skära glas, hackelse, tobak, torv, i sht förr äv. sten. Man hade kunnat skära luften med kniv. Skär dig en skiva av brödet. Skuret bröd, kött, bröd osv. som skurits i skivor l. stycken o. d., uppskuret bröd osv. (Lat.) Machera .. (sv.) longknijff som skarp är och dogher både til at hugga och skära mz. VarRerV 35 (1538). Then som hafwer förtalt sin Öfwerhet, brännes märckie i pannan, och skiäres både öronen af honom. Schmedeman Just. 131 (1611). Hallenberg Hist. 5: 228 (1796: sten). För att skära bleck betjenar man sig af ganska olika arter af saxar. Scheutz Bleckarb. 3 (1849). För hvar gång ramen (i en maskinsåg) lyftes, under hvilken rörelse sågbladen gå tomma, d. v. s. ej skära, vrides spärrhjulet medelst häfstänger och spärrhake något. UB 6: 288 (1874). (Sv.) maskinen skär väl, (eng.) cuts very well. Björkman (1889). Supporter, hvilkas stål skära i båda riktningarna, anlitas mycket (i engelska maskinverkstäder). TT 1896, M. s. 60. Käken rör sig så, att tandraderna skära mot hvarandra såsom bladen i en sax. Wretlind Läk. 4: 7 (1896). Acetylengas .. och syrgas .. finna användning vid svetsning och skärning av metaller. SvIndustri 448 (1935). Efter upptäckten av de engelska grafitgruvorna .. i Borrowdale 1564 uppstod snart i England en betydande tillverkning av blyertspennor, bestående av skurna grafitstavar. 2SvUppslB 4: 261 (1947). — jfr AV-, BE-, BORT-, EFTER-, FIN-, FRÅN-, FÖR-, GENOM-, GROV-, HOP-, I-, IN-, JÄMN-, KNIV-, KRING-, LÖS-, MASKIN-, NED-, OM-, REN-, SAMMAN-, SKRUBB-, SNED-, SPORR-, SÖNDER-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UR-, UT-, ÖVER-SKÄRA m. fl. samt AV-, DIAMANT-, GLAS-, HACKELSE-, IN-, RING-, SKRUV-, STEN-, TORV-SKÄRNING m. fl. o. FIN-, KALL-, LÅNG-, O-, PÅ-SKUREN m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksartade uttr. Bättre semmer (dvs. passar) skäre osten, än skårpan. SvOrds. A 3 b (1604). Sker ett stycke aff tin kiortil, och skil tigh widh en skalk. Därs. C 1 b.
b) i vissa uttr.
α) (†) skära prover, liktydigt med: sälja i minut. Att ingen Kiöpman må, han wari än så grofwer, / Aff them som handla grosz, ell’ elliest skära profwer / Sig någnsin vnderstå, att neeka någon Dam / Att taga på Credit. CupVen. A 5 b (1669).
β) (vard.) skära skåp, öppna kassaskåp med skärbrännare, föröva kassaskåpskupp(er) med användande av skärbrännare. Ena natten skär .. (inbrottstjuven) skåp i Norrahammar, andra i Bjurtjärn i östra Värmland. DN(A) 1964, nr 256, s. 28.
γ) skära krok (veter.), få krok (se KROK 4 a β). Florman HästÅld. 14 (1819). Hästen 195 (1938).
c) (numera i sht i fackspr.) medelst skärning på visst sätt behandla (ngt) l. förse (ngt) med viss detalj l. vissa detaljer (o. därigm iordningställa det); särsk. (tekn.) med avs. på skruv o. d.: gänga; i sht förr äv. med avs. på karvstock: förse med skåror (förr särsk. i uttr. skära karvstock på ngt, förse karvstock med skåror gällande ngt, dvs. viss myntsort); jfr d, 12 c. Hwarjemte .. med them, som sielfwe intet skrifwa eller läsa kunna, Twänne Karfståckar, skurne på Daler och öre hållas böre, den ena på desz förtienst, och den andra på desz undfångne Perzedler och Penningar. FörordnHammarsm. 27/12 1703, § 11. Då skrufvar skäras på de vanliga svarfstolarne, måste (osv.). TT 1872, s. 140. Vanligen skäras .. (i en självverkande hyvelmaskin för koniska kugghjul) först de öfre, sedan de undre sidorna (av kugghjulen). Därs. 1899, M. s. 90. — särsk.
α) vässa (ngt); spetsa (ngt). — särsk.
α‘) med avs. på (fjäder)penna: formera, vässa; särsk. o. numera bl. (i vitter stil) mer l. mindre metonymiskt l. bildl. (jfr PENNA 3 a, b), särsk. dels i uttr. betecknande att ngn förbereder sig att skriva l. tar till pennan, dels ss. beteckning för att ngn har l. får så l. så beskaffad förmåga att skriva. Min Penna är man swaag then ingin Clio skurit. Lucidor (SVS) 196 (1672). Den Nåd, som osz (dvs. författarna till boken) wederfares (gm tillåtelsen att dedicera den till hertig Adolf Fredrik), skal wara en upmuntran för de Swenska Pennor, som framdeles med större Lycka torde skiäras. Mörk Ad. 1: Dedik. 3 (1742). Som jag ej mera var fången (för brott mot tryckfriheten) och man måste hafva mat, så skär jag å nyo min penna och frågar efter nyheter. Pilgren FigBröll. 135 (1785). En skrifft-ställare, som långt ifrån at gifwa och taga skäl .. endast skurit sin penna at förolämpa min Person. VDAkt. 1794, nr 42 (1793). Branting hade mycken sympati för den fint skurna, skeptiska penna som fördes av Harald Åkerberg. Höglund Branting 2: 296 (1929). — särsk. (†) i uttr. skära sin penna så l. så, skriva så l. så. Fördomar och critiker .. rörde .. (Johan Ihre) så litet, at han lät dem .. falla, utom några få .. inkast och anmärkningar, hvilka han .. uptog och besvarade utan ifver, utan kitslighet, men likväl med sådant besked, som öfvertygade, at han kunde skära sin penna, som han ville. 1VittAH 4: 475 (1780, 1783).
β‘) (numera mindre br.) förse (ngt, t. ex. borr) med skärande parti, göra (ngt) skärande. Hjulnafvet måste utborras till 42,77 liniers diameter .., hvarvid sista spånan tages med ett kanonborr eller ”rosecutter”, som är skuret endast för ändan. TByggn. 1859, s. 79.
β) textil. med avs. på sammet, plysch o. d.: skära (l. klippa) av varpöglorna på. Risingh KiöpH 91 (1669). Klippt (skuren) flossa. Sylwan Ryor 13 (1934).
d) ge l. återställa den rätta formen åt (ngt) l. ansa (ngt) gm att skära (l. klippa) bort del(ar) av l. på det; äv. i resultativa uttr. (jfr i); jfr c, 4. Skära ngt jämnt i kanten, i kanterna. Skära kanten jämn, kanterna jämna på ngt. (Sv.) Skära naglar: (lat.) ungues subsecare, demere, purgare. Lindfors (1824). I nästa afdelning (i jutefabriken) ”skäres” (afjämnas!) väfven och så kommer en af de många besiktningarne (aflägsnande af ”dubbeltrådar” o. dyl.). SDS 1909, nr 331, s. 9. — jfr KANT-, TOPP-SKÄRA samt KORT-, O-SKUREN m. fl. — särsk.
α) bokb. skära kanterna på (bok l. papper), jämna; jfr BESKÄRA, v.2 1 b; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (Priset på almanackor skall vara) 2 öre S:mt eller 6 öre Koppm:t för Exemplaret, på wanligit sätt häftadt och skurit. PH 4: 2841 (1749). l book superfint påst papper, skurit 4 (daler): 16 (öre kopparmynt). HovförtärSthm 1773, s. 1884. Key Amatörbokb. 49 (1916; i p. pf., om böcker). Efter tryckning, klippning (skärning) och vikning (falsning) sammanföras arken till böcker eller häften i de egentliga bokbindarmaskinerna, samlar-, häftnings- och bindningsmaskinerna. IngHb. 3: 741 (1949).
β) trädg. beskära (träd, buskar o. d.); äv. dels (jfr i): gm beskärning l. klippning göra (ngt så l. så l. ngt till ngt), dels: beskära träden l. buskarna i (fruktodling o. d.); i sht förr äv. med avs. på häck: klippa. Jagh skal låta honom (dvs. vingården) liggia ödhe, at ingen skal skäran eller graffuan, Vthan tistel och törne ther inne wexa. Jes. 5: 6 (Bib. 1541). (I parken) såg man Granar och Enar i en stadig grönska och med konst til åtskilliga liknelser skurna. Mörk Ad. 1: 30 (1742). Plommon-träds skärning får icke ske strängt, ty de kunna lätt förblöda sig. PJBergius PVetA 1780, s. 37. Jag älskar ängen mer än blomstervasen / Och yfvigt skogssnår mer än skuren häck. Snoilsky 1: 80 (1869). Skär man .. bort endast en ringa ved-del (vid beskärning av träd) och kvarlämnar en lång, betecknas detta med att skära långt. LBl. 1904, nr 12, s. 2. IllSvOrdb. (1955).
γ) (i fackspr.) överskära (tyg); falsa (hud); jfr δ. 1 st. waxläders hud skuren 1 st. oskuren Dito. BoupptVäxjö 1738. Moccasammet är egentligen inte någon sammetsvävnad utan en satinvävnad, som genom ruggning och skärning fått ett sammetsliknande utseende. Varulex. Beklädn. 152 (1945).
δ) (†) i uttr. skära schagg i rosor, gm att fläckvis skära bort ludden åstadkomma rosenmönster på schagg; jfr γ. Skjagg, som blifwit skurit i roser. Linné Sk. 43 (1751).
ε) oeg. l. bildl. (jfr s); förr särsk.: nedskära (se d. o. 8). Staten är öfversed och när noog skurin, kan inthet närmare skäras. RP 8: 583 (1641). Hastig överbländning till närbild av expeditens ansikte, som skäres så att man praktiskt taget bara ser munnen. Långsamt tonar slutbilden bort i intet. DN(A) 1933, nr 298, s. 14.
e) med avs. på växt l. växtdel: skära loss l. av; äv. abs.; jfr f, i β, 9. Andre (av dem som sågo Jesus rida in i Jerusalem) skåro quister aff trään, och strödde på weghen. Mat. 21: 8 (NT 1526). Humbletågorna när the växa för tjukt brännas the bort somestädz, och somestädz skäres uprijves. Bureus Suml. 42 (c. 1600). (Lat.) deseco rapicia. (Sv.) skär blad af rofwor. Juslenius 189 (1745). Grels .. gick till närmaste snår för att skära sig en vidja. Hallström El. 113 (1906). Hon såg en av hednaprästerna skära pinnar (för lottkastning) av apeln som stod bredvid. Fridegård Offerrök 22 (1949). — särsk. i det bildl. uttr. skära lagrar l. sin lager o. d., ss. beteckning för att ngn vinner ära l. berömmelse l. ärofull seger l. framgång o. d. l. ärofulla segrar osv.; jfr 9 g o. LAGER, sbst.1 2 a. Wårt Swea är / en Dame, som stilla sitter, / Och sina gröna Lagrar skär, / Förnögd af Fogle-qwitter. Odel Sincl. 36 (1739; Hörnstr. uppl.). En Hjelte som på krigets ban, / Med blodigt svärd i tappra händer, / .. Sin Lager skurit stolt och van. Bellman Gell. 1 (1793). I sport har jag aldrig skurit några lagrar. De Geer Minn. 1: 37 (1892). Som riksdagsman blev Thyrén framförallt bemärkt genom .. stort upplagda och noggrant förberedda tal .. . Även som debattör skar han många lagrar genom fyndiga repliker. LundagKron. 3: 125 (1955). särsk. (numera föga br.) i uttr. skära ngns lagrar, vinna ära l. berömmelse åt ngn. Bellman (BellmS) 10: 149 (1788).
f) (i vitter stil) skära av (ngt; se SKÄRA AV 1 c); särsk. bildl. (jfr s); jfr e, j, k. At älskogs pilarna / Bespåtta milarna / Har jag wäl kändt: / Men at frånwaran / Skiär kiärleks snaran / Är inte bewänt. Runius (SVS) 2: 266 (c. 1700). Den mördar-flock, hvars hand din Makas (dvs. konungens) lifstråd skar, / Kanske ej mera grym, och mera farlig var (än den man som besegrade mördarna o. som nu strävar efter tronen). Ristell Mer. 7 (1774). Min sista åder med lifvet är skuren med Politikens upphörande och Le Figaros (dvs. då dessa tidningar icke längre sändas till mig). Strindberg Brev 7: 58 (1888). Söderns slafbaron / Förrädiskt skar det band / Som slöt i brödra-union / De frias framtidsland (dvs. Amerikas förenta stater). Snoilsky 5: 127 (1897).
g) (†) skära in (ngt i ngt; se SKÄRA IN 4). Item än ett w: n: Herres sadelrör och 2 hertog ericz alle medt been skoritt i Stockarne. ArkliR 1545, avd. 1 (1551).
h) med avs. på hål, skåra, märke, snitt o. d.; äv.: rista l. rista in (märke l. namn l. ord o. d.), särsk. (i vitter stil) med avs. på runor. (De) hafue gifuid theres boomercker mz theris egne hender giorda och skerna. UrkFinlÖ I. 2: 191 (1597). Hoorn Jordg. 1: 41 (1697; med avs. på hål). Då skar han (dvs. kung Ring som ej ville dö strådöden) ärligt / runor åt Oden, / dödsrunor djupa på bröst och på arm. Tegnér (WB) 5: 135 (1821). Frithiof skär, hvar han går fram, / ett I, ett F i björkens stam. / De runor gro med fröjd och gamman, / liksom de ungas hjertan samman. Därs. 9 (1822). — jfr KORS-SKÄRA. — särsk. (i sht i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr s); särsk. (i vitter stil) = RISTA, v.2 2 f α, β. Bellon’ åt huilken han (dvs. J. Strijk) för war så sått ok kiär / At Hoon Hans Nampn ännu i Palm ok Lager skiär. Lucidor (SVS) 285 (1673). (Vördnad) har fört min hand, då jag hosgående (minnes-)Runor ristat. .. De äro skurne af en Wän. Tessin Bref 1: 32 (1751). Framfarna tider, då det svenska Lifregementet med sina konungar i spetsen skurit djupa segerrunor, färgade af ädelt blod. Oscar II 6: 57 (1878, 1895). Han var ej ung, ty håret hade grånat, / .. och lifvets färger hade lifvet rånat, / och djupa fåror hade tiden skurit. Fröding Guit. 72 (1891). Kammen är (hos höns av leghornsrasen) i regel enkel, medelstor och försedd med fem tydligt skurna hack. 2NF 16: 41 (1911). Här hava vi hunnit förgrunden vid slutförd tillbakablick genom det godtyckliga bildplan vi skurit i utvecklingssammanhanget. Frosterus Jord. 184 (1930). särsk. om vattendrag: bilda l. gå i (fåra o. d.); jfr 16 c α. En bäck skar en djup fåra. Olsson Mittåt 169 (1963).
i) med resultativt obj.: forma till gm att skära, skära till; äv. i uttr. skära ngt till ngt, gm att skära forma ngt till ngt; jfr d, 10, 11, 12 b. Det är .. allmänt i Norden, at Barnen leka med Wapen. De skiära sina Wärjor af Träd (dvs. trä). Mörk Ad. 1: 87 (1743). Då tar han furen / till åra skuren, / en mastfur fälld / i Gudbrandsdäld. Tegnér (WB) 5: 108 (1825). Glasrutorna .. skäras med diamant till sin rätta storlek och fästas i de s. k. glasfalsarne först med små stift af jerntråd .. och kittas derefter. Rothstein Byggn. 518 (1859). Korken skäres ej alltid rund utan ofta äfven oval; det senare vid förarbetning af tunn bark. TT 1872, s. 263. (Efter plansvarvning av skivan till ett för urverk avsett hjul) följer skärningen af tänderna i hjulskärmaskinen. Ericsson Ur. 101 (1897). SvIndustri 306 (1935). — jfr KORK-, REGISTER-SKÄRNING samt KRUM-, RAK-SKUREN m. fl. — särsk.
α) (numera bl. arkaiserande) med avs. på budkavle, särsk. liktydigt med: utsända. Emädan .. (fienden tycktes närma sig) therföre skulle Stiernskiöld låta Budkafla skiära, och vpkalla Allmogen. Widekindi G2A 42 (c. 1676). (Konungen) lät .. skjuta sina snäckor ifrån land, skar budkaflar öfver allt sitt rike, och bjöd ut hvar man som kunde bära vapen. SvFolks. 292 (1849).
β) ss. beteckning för att ngn (skär loss o.) gm att skära gör ngt av växtdel; särsk. i det bildl. uttr. skära pipor i vassen o. d., se PIPA, sbst.1 1 f δ; jfr e. Flöjten skar jag mig bland viden / i den ljusa safningstiden, / och kring mark som blommar dansar låten yrande och gäll. Karlfeldt FridVis. 8 (1898).
j) om skärande i kropp l. kroppsdel i botande l. medicinskt syfte; särsk. (numera bl. skämts.) liktydigt med: göra operativt ingrepp, operera; förr äv. dels: skära l. operera bort l. amputera (ngt), dels: operera för (ngt), dels med personobj.: operera (ngn); jfr c, f. Then skal icke affwijsas ifrån then helige Orden (dvs. prästämbetet), som igenom Läkjarens Skärande är förlammat worden. Schroderus Os. 2: 23 (1635). Vplästes Secretarij Poli breef angående Didrick Hindrick, som söker supplicando hoos hans Kongl. Maÿ:t at få fryheet, skiära Steen, Bråk etc. CollMedP 12/3 1674, s. 6. At skjära vti Tand-Kjöttet (när barn skola ha tänder), är osäkert. Aken Reseap. 225 (1746). En Kopparslagare från Vesterås .. hitkom 1767 at låta skära sig för blåsesten. Acrel Chir. 368 (1775). (Sv.) Skära en lem, (t.) ein Glied abschneiden. ÖoL (1852). Den ofta uttalade lekmannavarningen: ”Gå ej till lasarettsläkaren den och den, han vill bara skära!” Söderström LäkKvacksalv. 145 (1926). SvHandordb. (1966; med avs. på böld). — jfr ROT-, STEN-SKÄRA. — särsk.
α) (†) (gm skärande) öppna (död kropp) för medicinsk besiktning, obducera. ÖoL (1852). Cavallin (1876).
β) ss. vbalsbst. -ning, (skärande ss.) operation l. operativt ingrepp l. (in)snitt; äv. konkret(are): (in)snitt (jfr 3). En .. omständelig beskrifning, öfver alt det som förelupit vid denna skärningen, som kallas Keyserlig, efter den Rommerska Cæsar på det sättet säges hafva kommit i verlden. Bäck ÅmVetA 1749, s. 17. Först gjordes (vid en operation mot läppkräfta) en parallele skärning med munnen, genom mundgipan och kräftklimpen til en tvär-tum bakom den samma i kindbenet. Acrel Chir. 27 (1759). Den konsterfarne läkarn plägar ej Der skärning fordras, gråta fram besvärjelser. Spongberg Soph. 43 (1866). Risberg Aisch. 28 (1890). — jfr BROCK-, CIRKEL-, NAGEL-SKÄRNING.
γ) [efter t. einem einen (artigen) wurm schneiden (jfr Grimm Wb. XIV. 2: 2245)] (†) i det bildl. uttr. skära ngn en artig vurm l. skära en artig mask åt ngn, spela ngn ett (ordentligt) spratt. Weise 44 (1697: vurm). (Den tillfrågade) beslöt genast, at skära en artig mask åt denna förwetna Karlen. Dens. 1: 34 (1769).
k) (numera i sht i fackspr.) med avs. på trävirke: såga upp, såga; i sht förr äv., med avs. på ved: såga av, kapa (jfr f). The Såger i starcka Strömmer, / Som skåro Bräder aff Stock, / Motte för watnet rymma, / Ty Flodhen brusade starck. PolitVis. 345 (1650). Almogen .. må äga frihet, at få wid egna Sågar låta til bräder skära det timber, som de handlande kunna wräka eller icke wilja skäligen betala. PH 10: 274 (1774). Maskinen (dvs. en bandsåg) kan skära ända till 440 mm höga stycken. TT 1896, M. s. 109. Julved, jämnlång skuren, / för helgens dagar in var buren. Gellerstedt Hemtr. 17 (1905). Snickaren skiljer på helträ ock skuret trä .. . Det skurna trät delas efter provleken i plankor ock bräder. Landsm. XVIII. 1: 28 (1912).
l) (numera i sht i vitter stil) mer l. mindre liktydigt med: plöja. Dömdis Iöns Olsson .. sach till 3 {marker} vthan nådher för thet han hadhe färatt och skärett iffrån sin granhustrw h: Anna. BtFinlH 2: 177 (1564). Om jag (dvs. en arbetshäst) med mitt tråk ej åkrens lera skar, / I Spiltan magrad nog, dig (dvs. en skjutshäst) ingen hafran bar. Bellman Gell. 17 (1793). Den ljuslockiga Ceres förgäfves ej skådar hans möda: / Dens ej heller, som åkrarnes rygg, re’n skuren i fåror, / Genombryter på nytt med den tversföre riktade plogen. Adlerbeth Buc. 56 (1807). Plogen skär jorden. Schulthess (1885).
m) (numera mindre br.) om skarpt l. vasst material: verka sönderdelande på (ngt), sönderdela (ngt); jfr 16. Till ler-byggnad fordras .. lera, sand och råghalm. .. Vanlig mur-sand är tjenligast. Finare sand har mindre förmåga att skära eller sönderdela leran. LBÄ 19—20: 116 (1799).
n) [delvis att uppfatta ss. specialanv. av s] (numera bl. tillf.) gräva l. ta upp (dike, öppning i jordvall o. d.); i sht förr äv.: schakta; jfr h, 3 c. Inga portar (göras) på Facen efter de så lätteligen skäras kunna när man dem behöfver. RR 1623, s. 297 a. Ingen Mosze, som blifwit afrögd, eller ock förut, sedan et dike genom honom både ändlångs, och twärs skurit är, hwaruti watnet sig kan suga, och stanna, kan finnas obrukbar. Dahlman Humleg. 73 (1748). Skärningen (vid bygge) består antingen i gräfning, brytning af lösare stenarter eller sprängning med krut. Rothstein Byggn. 351 (1857).
o) om l. i fråga om eggredskap l. ngt annat med egg l. vass kant o. d., med tanke företrädesvis på rörelsen hos redskapet osv.; i sht intr. (l. refl.), särsk.: (verkande med sin skärpa l. gm verkan av sin skärpa) gå l. tränga (fram), i sht dels i särsk. förb. (se SKÄRA FRAM, IGENOM, IN m. fl.), dels i uttr. skära (i)genom ngt; jfr 1619. Stocken skjuter fram på rullar och sågklingan skär igenom den med en långdragen klagan, som ibland stegras till ilskna tjut vid grenställena. Lundkvist Vindingev. 38 (1956); möjl. särsk. förb. — särsk.
α) om skridskoåkare l. skridsko o. d.: glida fram under skenkantens nedskärning i isen; i sht förr särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: skär (se SKÄR, sbst.2 3). Topelius Vint. I. 1: 198 (1859, 1880). Det blef en fröjd när insjön bar / Och kälken flög och skridskon skar / Och allt var friskt och soligt. Bäckström Dikt. 68 (1870). (I en fransk tidning fanns) en .. bild af .. ”M:lle Nadja Franck”, i färd med att göra en elegant skärning på isbanan. SD(L) 1896, nr 14, s. 3.
β) allmännare l. oeg. (jfr 18), om rörelse hos ngt spetsigt l. skarpkantigt men icke eggvasst i ämne l. föremål med fast konsistens (men ändock genomträngligt med annat än eggredskap o. d.); särsk. om vagnshjuls nedsjunkande i vägen l. marken l. slädes l. slädmedars nedsjunkande i l. genom snön (se särsk. SKÄRA IGENOM 1 slutet, SKÄRA NED 2 slutet). Äfwen risas neder-tälnen (på en not), om noten skär för hårdt i botn. Schultze Fisk. 140 (1778). När stora prostkarossen / I vägens lera skar. Bååth GrStig. 46 (1889). Vagnshjulen skär djupt ner i sand och gräskanter. Lundkvist Snapph. 79 (1968).
p) (numera bl. mera tillf.) refl.: klyva l. (sönder)dela sig (mot ngt vasst l. spetsigt); särsk. oeg. (jfr s), om vind l. våg: klyva l. dela sig o. brytas; jfr 23, 24. Blåsten skar sig i knuten som en våg mot en stäf. Strindberg Hafsb. 247 (1890).
q) (numera i sht i fackspr.) i p. pr. i adjektivisk anv., med sakligt huvudord: som skär; särsk.: som är försedd med egg(ar) l. dyl. l. har skärförmåga; jfr 7 b. Såsom de hwita Axen uti skiördetiden falla för den flitige Skiördemannens skarpa och skiärande Lia. Ehrenadler Tel. 839 (1723). Naturen (förenar) aldrig .. beklöfvade fötter .. med skärande roftänder. Stiernstolpe Cuv. 62 (1821). (Arbets-)Stålets skärande kant måste ligga fri och får icke vara för lång, på det att skärpningen skall kunna med lätthet utföras. TT 1873, s. 183. Det skärande jernet och klaffen (på hyveln) äro förenade med hvarandra med en skruf. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 2. SFS 1919, s. 328 (om gaslåga). Somliga bar bössor, somliga bar yxor och andra skärande verktyg. Moberg Rid 333 (1941). — särsk.
α) i överförd anv. (jfr β): som har avseende på l. innebär ett skärande; äv. ss. adv. SlöjdBl. 1887, nr 12, s. 3 (dels om verkan, dels om förmåga). Bland tuggningsrörelserna plägar man urskilja skärande, krossande och malande. Hylin Munn. 1: 122 (1930). Enbart (den vid glasgravering använda) koppartrissan åstadkommer .. ingen gravyr. Kopparen är mjukare än glaset och kan således på detta omöjligt inverka skärande. Det är .. smärgel, bunden i olja .., som åstadkommer själva urgröpningen. Seitz ÄSvGlas 20 (1936). Skärande borrning .. sker kontinuerligt med roterande borr under högt matningstryck utan slag. HbBergsprängnTekn. 4: 01—12 (1953).
β) oeg. l. bildl. (jfr s); särsk. = SKARP, adj. 2. Detta sublima mästerstycke (dvs. Niobegruppen), hvilket genom enkelhet i drapperingen, ögonbrynens skärande framsprång och hårens konstlösa behandling, manifesterar sig såsom ett monument från den aflägsnare ålderdomen. Hammarsköld KonstH 97 (1817). Drömmarne blefvo tankar, hvassa, skärande, som klippte sönder alla slöjor han ville hänga upp för det förflutna. Strindberg Skärk. 76 (1888). Skärhållfasthet .. (dvs.) en jordarts hållfasthet gentemot skärande eller brytande krafter. 2SvUppslB 26: 582 (1953); jfr α.
r) (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ande i konkret(are) anv.: snitt, skåra; jfr 3, 7 c β, 9 f. Skiär någre långe Skiärande utåt Ryggen (på en stekt hare). TrenchierB 32 (1696).
s) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. (jfr c α α‘, d ε, f, h slutet, i β, p, q β, 3 a samt 1435); särsk. ss. beteckning för frånskiljande l. itu- l. sönderdelande som sker på ett sätt l. med ett resultat som för tanken till skärande med kniv o. d. Emädan gemenligen händer, at wij icke altijdh effter wårt wahl och behagh, wäl belägne och beqwäme Platzer .. finna kunna (för trädgårdar), och osz icke ståår så frijt at skiära i heela Stycket, som man säga plägar, kan i sådant Fall sålunda hulpit warda (osv.). Mollet Lustg. B 1 a (1651); jfr 10 c. Potiphar fick (för att bli invaggad i säkerhet) skära / Långt större kärleks-prof, än jag (dvs. hans hustru) wäl tänckt förära. Kolmodin QvSp. 1: 143 (1732). All vänskap luktar stek här i staden: hon skärs i skifvor och bjudes omkring på tallrikar. Tegnér Brev 4: 47 (1826). (Han) vände sig rundt med en blick, som i sin glittrande krets skar liksom knifven nyss (med vilken han skurit runt en solfläck på golvet). Hallström Brilj. 206 (1896). (Takvalven i Lunds domkyrka) hvila på de mäktiga tvärbågarna och skäras i fyra trekantiga kappor af de två i kors liggande, sneda bågarna. Schück o. Lundahl Lb. 1: 106 (1901). Denna sommar har skurit år ur min lifslängd. Om de djäflarna visste hur sådant känns för en människa som är född till att uträtta något! VEkelund (1911) hos Werin Ekelund 2: 41. Tomma svarta kristidsnatten, där bara bilarnas strålkastare skar skivor ur det tjocka mörkret. Siwertz JoDr. 186 (1928). Denna reformteologi (som predikades av de s. k. förreformatorerna Wesel, Ganfort o. J. Pupper v. Goch) har av Ritter karakteriserats som revolutionär. Otvivelaktigt skar den djupt. Den blev ej heller utan sin betydelse. KyrkohÅ 1933, s. 73. — särsk.
α) i vissa uttr.
α‘) (föga br.) skära i bibeln, sticka in pappers- l. bordskniv i bibeln för att från det erhållna uppslaget få gudomlig ingivelse l. utröna Guds vilja. 2NF 26: 439 (1917).
β‘) skära guld (äv. guldet) med täljknivar (äv. täljkniv), äv. bl. skära guld, tjäna (kolossalt) mycket pengar på lättvindigt sätt; jfr GULD 1 e β α‘. Uti Peruvia ther man sägs Guldet skära / med Telle-Knjfwar. Spegel GW 111 (1685). Hoppet att få skära guld med täljknifvar i Amerika. Chydenius 12 (1765). Ahlman (1865: täljknif). Liten chans för företag ”skära guld utomlands.” DN(A) 1963, nr 319, s. 32 (rubrik).
γ‘) i uttr. skära fläsk (jfr δ‘), se FLÄSK 2 b.
δ‘) (i sht förr) i uttr. skära fläsk (jfr γ‘) l. skinka, dels om leken ”nappa stek” (se NAPPA, v. 1 d), dels om pantlek där pantlösaren kallar sig ”skinkskärare” l. ”fläskskärare” o. från ett annat rum kallar till sig person av motsatt kön för att ”skära skinka” l. ”skära fläsk”, dvs. träffas (o. kyssas); förr sannol. äv. (i uttr. skära fläsk) om pantleken ”dra fläsk” (vari deltagarna placerade händerna tillsamman över varandra o. med handflatorna nedåt, varefter man fortlöpande skiftade mellan placeringen längst upp och längst ned till lekens slut, varvid deltagaren med ena handen överst ålade de övriga pantlösningar); jfr FLÄSK 2 c. Dahlstierna (SVS) 183 (1707; sannol. om leken dra fläsk). FinlSvFolkd. 8: 587 (1962; om leken nappa stek). Därs. 891 (om lek med skinkskärarel. fläskskärare).
ε‘) skära breda remmar (ur l. av annans hud o. d.), se REM, sbst.1 1 i α, β.
ζ‘) (liksom) skuren l. klippt och skuren ur ngt, ss. beteckning för att ngn till utseendet (o. i andra avseenden) ger intryck av att vara hämtad ur bok l. film o. d.; jfr 11 a. En sjörövartyp, klippt och skuren ur en film. Lilius ResMex. 105 (1924). En trappertyp i sin fältutrustning, liksom skuren ur en äventyrsroman. Östergren (1940).
η‘) [möjl. delvis bildl. anv. av 4] (†) skära äran l. heder och ära av ngn, ta heder o. ära av ngn. At skära heder och ära af folk i et concilium amicitiæ (dvs. en vänskaplig sammankomst) är wäl hit in til ohördt. KalmDP 1760, s. 21. Man säger i dagligt tal, at en Rytare — skär äran af folk: men denne (dvs. grinaren) klipper äran af folk. Thorild (SVS) 3: 92 (1791). AnderssonBrevväxl. 1: 149 (1835).
β) glasfabr. arbeta med skärsax; särsk. i den särsk. förb. SKÄRA IFRÅN.
γ) (numera föga br.) om bläckpenna: skriva (så l. så); särsk. oeg. l. bildl. (jfr PENNA 3 a). Nu skull jag måla ut det skarpa Wäderkornet (hos hunden Plaisir); / Men här skär Pennan plumpt (kom fnask i Glas-Bleckhornet): / Om någon röte-Matk war kommen skinckan när / På tije Tyska mihl, så had han ther af wär. Runius (SVS) 2: 44 (1705).
δ) (i fackspr.) i p. pf. i adjektivisk anv., om kant på hattbrätte: icke omvikt l. stickad l. dyl. KatalPUBergström 34: 23 (1926).
ε) (†) i uttr. skära ngt av ngt, avskilja ngt från ngt. När decimal tal eller decimal bråk skola multipliseras med hwarandra, multiplisera lika som det wore hela tal; men af producten skär så många zifror längst på höger, som antalet af decimal bråks zifrorne woro uti alla factorerne. Palmquist Räkn. 132 (1750).
ζ) (†) i uttr. skära med alltför stor kniv, överdriva kraftigt, skarva mycket; jfr 11 b. Schultze Ordb. 4428 (c. 1755).
η) (†) i uttr. skära för mycket, (vilja) ta för stor avgift l. betalning o. d.; jfr 5 a. (Sv.) Värden skär för mykket, (lat.) Hospes nimiæ usuræ studiosus est. Schultze Ordb. 4427 (c. 1755).
B. i vissa specialfall av 1 samt i anv. som ansluta sig härtill.
2) ss. beteckning för att ngt har tillräcklig l. så l. så beskaffad skärförmåga: kunna skära (i bet. 1), bita, särsk. i uttr. skära så l. så; äv. med obj.: kunna skära (ngt), bita på (ngt); jfr 1 q. Hwar och en hård Steen skär en blöthare, och en Crystall, om han är hwasz, skär Glaset. Forsius Min. 98 (c. 1613). Nÿa knifwar skiära wäll. Celsius Ordspr. 1: 136 (1708). Uti hårdhet äro .. (turmalinerna) närmast lika med klar Qvartz, så at de ej emotstå en Engelsk fil; men skära dock glas. VetAH 1766, s. 49. Knifven skär bra, dåligt. Dalin (1854). Östergren (1940).
3) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv. (jfr 1 j β). — särsk.
a) (numera mindre br.) (in)snitt; skuret (se 1 h) märke, skåra; äv. oeg. l. bildl. (jfr 1 s). Skifwerstenen, som på sidorna af (vatten-)fallet war afbruten, deltes med perpendiculaire skärningar eller snitt .. utom det at han horizontailt skifrade sig, som blad i en bok. Linné Vg. 86 (1747). Rapphönsen beläggas med fläskskifwor, stekas halfmöra; bröst och lår inskäres på längden, en fin lefwerfarce instrykes uti desza skärningar. Sjöberg Singstock 111 (1832). (Sv.) Skärning .. (t.) Einschnitt. Auerbach (1913). — jfr CIRKEL-SKÄRNING. — särsk.
α) (†) om boksnitt; jfr 1 d α. (Sv.) Skärning på en bok, (t.) der Schnitt eines Buchs. Heinrich (1814, 1828).
β) (†) skura (se SKURA, sbst.4 2). Uggla Herald. 111 (1746).
b) [delvis möjl. utgående från 20 b] (i sht i fackspr.) genomskärning l. tvärsnitt (särsk. oeg. l. bildl.); kurva som uppstår när skärande plan (se 20 c) går genom buktig yta; sektion. Duraeus Naturk. 109 (1759; om kurva). Fig. 148 visar TB-kolslampan (dvs. ett slags koltrådsglödlampa) i skärning. Elfving Starkstr. 256 (1909). Med en snittyta på en maskinritning avses en genom en tänkt skärning uppkommen yta. HbVerkstTekn. 1: 545 (1944). BonnierLex. 12: 698 (1966; om kurva). — jfr CIRKEL-SKÄRNING.
c) ställe där ngt skurits bort l. ur (särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl.; jfr 1 s); i sht dels (tekn.) motsv. 1 n: ned- l. urschaktning (särsk. för järnväg l. landsväg), schakt, dels (geol.): (gm erosion o. d. åstadkommen) naturlig (skarp) nedsänkning l. brant (jfr 16 c δ). Ling As. 91 (1833). Kifisos rinner genom djupa skärningar, ockrafärgade med deremot skarpt tecknade ljusa pinjedungar. Centerwall Hellas 85 (1888). Å Simrishamn-Tomelilla-banan är all trafik stängd. Alla skärningar äro öfverfulla med snö. SD(L) 1895, nr 11, s. 9. Klöfvervallens nya skörd gå hästar och afbeta i rundade skärningar. Rosenius Naturst. 53 (1897). Naturlig skärning i mjäla, vilande på rullstensgrus, vid norrländsk älv. SvSkog. 33 (1928; underskrift till bild). Selander LevLandsk. 41 (1955). — jfr BERG-, BÄCK-, JORD-SKÄRNING.
4) med avs. på l. i fråga om hår l. ull o. d.: klippa (se KLIPPA, v. 1 d α, β); äv. (o. utom mera tillf. numera bl.): med kniv o. d. avlägsna l. korta av o. ansa (hår, skägg, ull o. d.) l. avlägsna osv. håret osv. på (ngn l. ngns huvud) resp. ullen osv. på (får osv.); i fråga om nutida förh. särsk. i fråga om avkortning o. ansning av hår med kniv ss. en speciell friseringsmetod (motsatt: klippning); i sht förr äv.: raka (tonsur); jfr 1 d, 5. I skolen icke skära någhon plätt på idhart hoffuud, och icke altzinges raka idhart skägg aff. 3Mos. 19: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: rundklippa). I främmande Land öfwa the at skära sina Fåår 2 Resor om Åhret, men hoos osz allenast en Resa. IErici Colerus 2: 129 (c. 1645). (Badarna i Sthm ha erhållit tillåtelse) at fåå binda öpna såår, skära håår och putzsa skägg, så ock bruka annat småt som dhe hafva lärt. RP 17: 260 (1657). Juno afbildas med en skära, hvarmed hår skäres. Kiellberg KonstnHandtv. Peruquem. 2 (1753; t. orig.: mit einer Scheer, womit man die Haar zu schneiden pflegte). Hur högt den Milesiska ullen, / .. skattas i värde / .. Icke med mindre vinst man skär den Cinyfiska bockens / Skägg och det gråa ragg, som sväfvar om hakan och halsen. Adlerbeth Buc. 99 (1807). Detta allena är ännu vår gärd åt de dödliga arma: / sörjande skära vårt hår och tårar på kinderna gjuta. Lagerlöf HomOd. 39 (1908). SvFrisörT 1970, nr 6—7, s. 11. — jfr HÅR-SKÄRANDE samt O-, RUND-SKUREN. — särsk.
a) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., om hår: rundklippt; äv. i uttr. skuren (rund) peruk (jfr PERUK 2 slutet). Med skuren rund peruque — af båckhår kund man tycka — / Med händerne i kors uppå en mazurskrycka .. / Så såg min hjelte ut, så var han altid klädd. Bellman (BellmS) 4: 59 (1769). Gustaf är klädd i likhet med Drängarne, med skurit hår och Dalkarls-tröja. Envallsson GEricsson 1 (1784).
b) bildl.
α) i uttr. skära alla över en kam o. d., samt (se β‘, γ‘, δ‘) i vissa ombildningar härav (sedan den egentliga innebörden fördunklats).
α‘) [jfr t. alle über einen kamm scheren] i uttr. skära alla l. allt l. ngt o. d. över en (äv. samma) kam, se KAM, sbst.2 1 b α; ngn gg äv. i uttr. skära ngt över en och samma kam, skära ngt över en kam. KrigVAT 1895, s. 23.
β‘) (†) i uttr. skära ngt under en kam, skära ngt över en kam. Læstadius 1Journ. 349 (1831).
γ‘) (†) i uttr. skära alla över med en kam, skära alla över en kam. Celsius Ordspr. 2: 44 (1709).
δ‘) [med anslutning till 10] i uttr. skära alla l. allt o. d. över en läst, förr äv. lika kam och läst, skära alla osv. över en kam (se närmare LÄST, sbst.3 2 c slutet). Celsius Ordspr. 7: 284 (c. 1710: lika).
β) [jfr t. einen über den kamm scheren] (†) i uttr. skära ngn över kam l. kammen, se KAM, sbst.2 1 b β.
5) [jfr motsv. anv. av t. scheren; sannol. eg. bildl. anv. av 4] (†) pungslå (ngn); plåga (ngn) o. d.
a) skinna (ngn), pungslå (ngn) o. d.; äv. i uttr. skära ngn högt till priset för ngt, ta ett oskäligt högt pris av ngn för ngt. Schück SvFörlBokhH 1: 236 (i handl. fr. 1725: högdt till prijset). Dalin Arg. 1: 171 (1733, 1754). (Skulle svenska manufakturverk vara på tillbakagång i fråga om vissa varor) så voro vist at utlänningen .. skulle undersälja en sådan vahra til at sedan i alla tider uppå densamma skiära oss så mycket bättre. 2RARP 9: 516 (1738). Schultze Ordb. 4427 (c. 1755).
b) trycka (ngn), plåga (ngn); äv. i uttr. skära ngn intill märg och ben, sätta åt l. drabba ngn på skarpaste allvar; jfr 8 c (α). Eneman Resa 1: 213 (1712). CBlanxius (1723) hos Cavallin Herdam. 5: 64 (: intill märg och ben). Vnderkasta tig Öfwerheten, och gif hwad hon tig pålägger. Trycker och skär hon tig alt förmycket? Befall thet Gudi i tolamod. Scherping Cober 2: 295 (1737). (Sv.) Skära .. (dvs.) Göra beswär och olägenhet, (lat.) Pungere, adficere, molestiam adferre. Schultze Ordb. 4427 (c. 1755).
6) (ngt ålderdomligt) kastrera (djur, stundom äv. person); jfr 1 j. När man låter them (dvs. katterna) snöpa och skära, löpa the fast sällare (dvs. mera sällan) vth aff Husen. Hildebrand MagNat. 142 (1650). Nilsson Fauna 1: 265 (1820; med avs. på lamm). Pridbjörn har ett gott ök, en valack som sent blivit skuren. Salje NattBröd. 154 (1968). Vi gutar aktar inte snöpingar och skurna män. Edqvist MännÖ 61 (1971).
7) skära (i bet. 1) o. såra o. d.
a) med personsubj. (i δ äv. om djur), om skärande (i bet. 1) som sårar l. har till syfte att såra (l. döda); knivskära (ngn); i sht förr äv. om huggande l. stickande med kniv l. skärande vapen (jfr α); äv. refl. (se δ) o. ss. dep. (se ε). Fredrich .. skaar .. me(dh) knifwen effter hans ansichte. ConsAcAboP 2: 14 (1654). I dett .. (din motståndare) går under din Klinga igenom, så skär med din styrkia in i hans swaga, att din udd kommer för hans Ansichte. Porath Pal. 2: K 1 b (1693). Beck och tiära, Båtsmans ära, / Och hwarann’ i synen skiära, / Segla hela werlden om, / Dräpa löss och tobak röka, / Födan sin på hafwet söka, / Det är Båtsmans proprium. IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 95. (Självmördaren) skar djupt in i handleden på sej och slängde sej sedan i vattnet för att förblöda liksom i lugn och ro. Sjögren TaStjärn. 88 (1957). — jfr KNIV-SKÄRA. — särsk.
α) (†) i utvidgad anv., liktydigt med: strida. Doch tvifflar jagh, att effter H. Gustaff Horn inthe ähnu kommen [ähr] (till Sv.), att honom neppligen bliffuer effterlathet i denna sommar att komma, aldenstundh dett på denn orten (dvs. i Livland) uthan tuiffuell väl skarpt skärandes varder. GGOxenstierna (1628) i OxBr. 3: 148.
β) i förb. skära ihjäl.
α‘) skära (ngn) till döds, döda (ngn) med kniv (l. dyl.); äv. med refl. obj. (jfr δ): (avsiktligt l. ofrivilligt) tillfoga sig dödande skärsår. Pell Pärsons son sade thz Jons son hade sagdt wijdh Österby Bruk, sigh willia skära honom ihiäl; item, att han achtade ingen mästare, fast thett wore Konungen sielf. UUKonsP 1: 137 (1631). En kan skydda hästarna från att ridas av maran genom att hänga en almanacka eller en död skata över hästarna. En kan också sätta upp skarpa liar över hästen, så att maran skär ijäl sig. Landsm. 1911, s. 601. (Den mördade o. till fågel förvandlade sonen) sjunger .. på taket av en järnbod och erhåller en rakkniv, som han ger åt fadern. Denne skär ihjäl sig med kniven. FinlSvFolkd. I A 1: 401 (1917).
β‘) (†) slakta (djur). En fick en gäst, och wille låta skära ihjäl en höna. Weise 1: 275 (1769).
γ) (numera föga br.) intr.: ofrivilligt tillfoga sig skärsår (i kroppsdel), skära sig (se δ). I huad finger som helst man skär så är thet likuel sortt (dvs. sårat) effter. SvOrds. B 3 a (1604).
δ) refl.; särsk.: ofrivilligt tillfoga sig skärsår, få skärsår, utsättas för att ngt vasst tränger in i kroppen l. i kroppsdel o. vållar smärta (ofta i uttr. skära sig på något, få skärsår av ngt); äv. bildl. (jfr ζ); jfr β α‘. Han råkade skära sig under rakningen. Pojken skar sig i foten på någonting vasst. Han togh en orm och flåddin och när ormen sedhan slap och kom i gräset och skar sigh pijpadhe han och gnall. Bureus Suml. 65 (c. 1600). I hwilken finger man skiär sigh, så blöder dhet. Grubb 379 (1665). Det gjorde egentligen ingenting, om t. ex. svarfvaren skar sig eller stämplaren krossade ett finger … Här (dvs. i en verkstad där man regelbundet bytte arbete) .. ersattes alltid platsen af en annan, som hade nästan .. samma skicklighet. Wetterbergh Penning. 539 (1847). Virginie tänkte på den tid, då de båda tillsammans förfärdigat Gudruns utstyrsel … Det var ett av dessa glada minnen, som man ofta råkar skära sig på, då man griper tillbaka oförsiktigt i det förflutna. Wägner Silv. 28 (1924).
ε) (numera mindre br.) ss. dep.
α‘) skära varandra med kniv, knivskära varandra; äv. i uttr. skäras med kniv. Pojkarne (hos tattarfolket) spela och skäras med knif / och ruckla hvareviga dag. Fröding Guit. 53 (1891). Skäras å slåss. Östergren (1940; angivet ss. mera sällan förekommande).
β‘) (av misstag) skära ngn l. tillfoga ngn skärsår. (En spansk barberare) aftvättar först tvålen och upplyfter derefter med fingernypan skinnet på hakan och rakar blott en liten punkt i sender .., och detta utan att någonsin skäras. Kræmer Span. 91 (1860).
ζ) mer l. mindre bildl. (jfr δ); förr särsk. i uttr. skära ngn över näsa(n), fara ut mot ngn (med skarpa ord), ta ton mot l. tala respektlöst till ngn; skära ngn på kvickan, se KVICKE, sbst.2 1 c α. Aschaneus HwsRegl. 18 (1614: öffuer näsa). (Det) höfwes ei, at tienstfolck äro twära, / At the sitt husbondfolck ock öfwer näsan skära, / Med skamfull mun och mine. Kolmodin QvSp. 1: 69 (c. 1710, 1732).
b) med saksubj.: tränga in o. såra l. vålla skarp smärta i l. hos (person l. djur l. kroppsdel); äv. i uttr. skära i ngt (l. ngn); äv. i p. pr. i adjektivisk anv.; jfr 8. Jag lefwa skal; men utan nöje: / Förlora alt; men äga lifwet qwar: / Förgäta glädje, lust och löje; / Men minnas pilen, som mit hiärta skar, / När Hector dödde. Nordenflycht (SVS) 1: 146 (1745). Knorring Ståndsp. 1: 4 (1838; om bojor, i bild). MosskT 1893, s. 340 (i p. pr., om växts blad). Skaren skär bra i löpande älgben. Idun 1901, s. 22. Med skärande rep de bundo hans händer och fötter. Lagerlöf HomOd. 270 (1908). Jag blev illa skuren på händerna av det krossade glaset. Östergren (1940).
c) i vissa specialanv. av a (o. b).
α) med avs. på sår: åstadkomma gm skärande; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.; äv. bildl. Wij måste .. bedia .. Konungen och hans Råd, at the wele behierta the eländiga Vndersåtares tilstånd, och beflijta sigh om at läkia the såår som så diupt äre .. skurne vthi theras Näring och Bärgning (gm kriget). Spegel Oliw. B III 2 (1675). Såren indelas .., efter beskaffenheten och det wåld, som dem framkallat, i skurna, stuckna, kroszade, bitna, rifna och skott-sår. Lundberg HusdjSj. 507 (1868).
β) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ning l. -ande i konkret(are) anv.: (sårande) snitt l. hugg; skärsår; jfr 3 a. Till upplysning om sårets beskaffenhet nämnde .. (vittnena), att fadern (som fått ett knivhugg av sin son) icke legat uppå säng av samma skärande. NorrlS 14: 79 (cit. fr. 1622). Denne unge printz (som ville rädda sju prinsessor) stiger fram och utij eet skiärande afskaar alla 7 hufwuden (på draken som höll dem fångna). Landsm. XI. 1: 103 (1702). Sedan händer och fötter blifvit fastbundne och ögonen (på den dödsdömde) betäkte med et kläde, afskars honom, efter Spanska plägseden, halsen framifrån i tvänne skärningar. SvMerc. 1764, s. 319.
8) [eg. oeg. l. bildl. anv. av 7 b] göra ont med en skarp smärta; ha smärtsam o. genomträngande verkan o. d.
a) vålla en skarp l. genomträngande fysisk smärta (ngnstädes), göra ont med sådan smärta (ngnstädes); äv. med obj.: vålla (ngn) en skarp osv. smärta, göra ont i (ngn) med sådan smärta; särsk. dels opers. (numera nästan bl. utan obj.), dels i p. pr. i adjektivisk anv. (se α); jfr b, c, 30 (a). (Det) skedde .. i Medewij i förledne Åhr ganska offta, at Urinen skaar och brende, särdeles i begynnelsen (av brunnskuren). Hiärne Suurbr. 103 (1680). Uthi Urinen (hade patienten) grufwelig skärande, och sweda. Därs. 192. Ibland sofwo Benen och Låren .., ibland stack, och skaar det, som med knijfwar. Tranæus Medewij 19 (1690). (I helvetet) Där plågan skiär; men icke en förgiör. Frese AndelD 61 (1726). (Sv.) Det skar mig i sidan, (lat.) Dolorem lateris lancinantem sensi. Sahlstedt (1773). Jag känner .. redan i min stackars mage, hur det sliter och skär, för det man stört hans hvila! Eurén Kotzebue Erem. 62 (1797). Det blåste en rå nordostvind, det skar i ansiktet, och benen blev som bly av att gå i snö och slask. Golowanjuk ParaplBarn 120 (1938). — särsk.
α) i p. pr. i adjektivisk anv.: som skär (ngnstädes); bitande, skarp; som går genom märg o. ben. (Salva av vitlök o. persiljevatten) hielper .. för Kallpiss och skärande Watn, hwaraff mången lijder stoort meen. Utterman Ertmann B 2 b (1672). (Han) berettade .., at ett kallt skärande wäder war af satan kommit in på hans kropp. Münchenberg Scriver Får. 137 (1725). Den (av arsenik) förgiftade plågas af .. de häftigaste, brännande, stickande, borrande och skärande smärtor i magen. NF 1: 1136 (1876). Det hade varit en frostljus dag med klar, mattblå himmel och skärande kyla i luften, en försmak af den lurande vintern. Levart Nov. 59 (1901).
β) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ning, skärande (se α) smärta l. ilning. Hoorn Jordg. 1: 86 (1697; i icke individuell anv.). Plågorne voro nu (sedan en blåssten uttagits) mycket lindrande, dock kom grus då och då genom urinröret med små skärningar. VetAH 1791, s. 151. Jag hade svåra skärningar och slitningar i venstra benet och höften uppåt ryggen och låg sömnlös dag och natt under olidliga qval. Hyltén-Cavallius Lif 264 (c. 1880). FinSvStorordb. 863 (1968).
b) [specialanv. av a] ss. beteckning för att ngt verkar (alltför) starkt på synsinnet; särsk. i uttr. skära (ngn) i (ngn gg äv. mot) ögonen, äv. i ögat o. d., verka skarpt på l. svida l. sticka l. göra ont i ögonen osv. (på ngn); äv. opers. Cavallin (1876). (Havet) gick i små glittrande vågor, skarpa och snabba, så att det skar i ögonen. Benedictsson Ber. 132 (1885). Sömmerskan, som med trötta fingrar sydde och sydde, ända till dess gryningstimmens bleka dager skar mot hennes värkande ögon. Levertin Konfl. 94 (1885). Quennerstedt Agnost. 41 (1888: i ögat; tr.). Fogelström Somm. 30 (1951). — särsk.
α) i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr β): som skär i ögonen, gräll, skarp; äv. i adverbiell anv. Garneringen af många hvita bast-hattar består i skärande färger, til kantning och bandrosor, samt en gren af blåsärt-trädet eller af kastanieträdet i blomma. MagKonst 1825, s. 47. En serie blixtar badade torgbacken i ett skärande vitt sken. Nilsson HistFärs 241 (1940). — jfr ÖGON-SKÄRANDE.
β) oeg. l. bildl.; särsk. dels i uttr. skära (ngn) i ögonen, ses (av ngn) med starkt ogillande l. med avsmak, äv.: ofrånkomligt l. obarmhärtigt träda i dagen l. sticka (ngn) i ögonen, dels motsv. α: som sticker i ögonen, som ofrånkomligt l. obarmhärtigt träder i dagen, skarp, gräll; jfr c. Också i Swerige är begärelsen riktad åt något nytt. .. Således wilja de classer, som wanligen kallas de lägre, hafwa adeln undanröjd. Den glans, som .. hwilar öfwer denna, skär dem i ögonen. SKN 1841, s. 130. Nedra våningen (som var illa möblerad) var den ekonomiska afdelningen; men i den öfra var prakten åter allt för skärande; dyrbara tapeter, dyrbara mattor, dyrbara möbler. Wetterbergh SamhKärna 1: 199 (1857). Bristerna (hos det sv. skolsystemet) hafva trädt i dagen, de skära i ögonen, de kunna icke ignoreras eller bortresonneras. Verdandi 1883, s. 6. Som ett gigantiskt uttryck för modern klasskamp kastade .. (storstrejken år 1909) ett skärande ljus över de klassmotsättningar, vari samtidens alla sociala och politiska problem ytterst bottna. Höglund Branting 1: 450 (1928).
c) i överförd anv. av a, ss. beteckning för att ngt vållar genomträngande ilning i nerver o. dyl. l. (vanl.) häftig l. stark psykisk smärta l. oro o. d.; särsk. i uttr. skära (ngn) (ut)i, äv. ngn in i l. (ngn) genom hjärtat, äv. själen l. bröstet o. d., göra ont i hjärtat osv. (på ngn), vålla att (ngn) känner ett styng av saknad l. medlidande l. ledsnad l. sorg, (skarpt) smärta (ngn) o. d.; särsk. opers.; äv. dels med obj. betecknande hjärta l. sinne o. d.: skära i (se ovan), dels med obj. betecknande person (utan förbindelse med prep.-uttr. av typen i hjärtat): skära (ngn) i hjärtat (se ovan), plåga (ngn), dels i uttr. skära i ngn, skära ngn i hjärtat (se ovan), dels utan obj. l. motsv. prep.-uttr. (se γ); jfr 5 b. Apg. 5: 33 (Bib. 1541). (Saknaden) Som .. mitt hiärta skiär. Frese VerldslD 122 (1726). Ach Syster Syster ach! at biuda dig far wäl / Hur qwäljer det ej mig? Hur skiär det ej min Siäl? Hesselius Zaletta 10 (1740). (Jag) kunde .. nog märcka bägges önskan, at jag wille lemna deras sällskap; det skar mig ned i hiertrötterna. Säfström Banquer. A 4 b (1753). Dufvan vore .. i sig själf lika mycket eller lika litet straffbar, om hon i stället toge höken, och hästen, om han söge blodet ur vargen, men oss människor skulle det icke skära så djupt i hjärtat. De Geer VSkr. 1: 16 (1841, 1892). Fram åter till strid! Drömvillornas brand, / Som förhärjar min själ, uppflammar igen, / Och med glödhet egg vansinnet mig skär. Solander Aisch. 37 (1875). Hvad denna hånfulla ton skär mig in i själen. Edgren ESkr. 1: 95 (1892). Vi kunna icke måla våra rum starkt gredelina eller saffransgula — blotta tanken därpå skär i våra nerver. Hirn Hearn Exot. 2: 212 (1903). Det skar Kristina i hjärtat när hon såg hur avfallna barnens ansikten blivit. Moberg Invandr. 50 (1952). — jfr HJÄRT-SKÄRANDE. — särsk.
α) i uttr. skära (ngn) i l. genom märg och ben (äv. ben och märg), i sht förr äv. ända ned i benen, gå (som en smärtsam ilning) genom märg o. ben l. oroa l. plåga ngn i hans innersta resp. vålla en olustkänsla hos ngn, som går genom märg o. ben. Schück FUpsala 134 (cit. fr. c. 1730: ända neder). Det skär mig genom märg och ben, at åter uprifva et sår, som knapt börjat at läkas. Eurén Kotzebue Orth. 3: 86 (1794). En rysning skär i ben och märg. Jensen BöhmDiktn. 26 (1894).
β) (†) i uttr. ngt skär ngn i magen, jfr MAGE 3 a α. Stagnell Banquer 7 (1753). Weste (1807).
γ) utan obj. l. motsv. prep.-uttr.: skära i hjärtat; äv. om yttrande l. sätt att tala o. d.: vara bitande skarp (se SKARP, adj. 15, 15 b), såra, verka med genomträngande l. bitande skärpa; jfr 22 b. Tijn tunga faar effter skadha, och skär medh lögn såsom en skarp rakoknijff. Psalt. 52: 4 (Bib. 1541; Luther: schneit mit lügen). Som när plågan skiär, des udd will hiärtat söka; / Så wille inom sig, de (dvs. de sörjande) hälst sitt qwal föröka. Frese VerldslD 111 (1721, 1726). Repliken skar, och han kunde ha bitit sig sjelf i harm öfver att ha framkallat den. Benedictsson Peng. 260 (1885).
δ) i p. pr. i adjektivisk anv.: som skär (i hjärtat), hjärtskärande; upprörande; smärtsam, plågsam; aggande, gnagande; äv. i adverbiell anv.; jfr 24 b γ. Att vara Läkare och så skärande, som jag känna andras olyckor och smärtor .. — Se der en lefnadslång olycka. CAWetterbergh (1836) i AnderssonBrevväxl. 1: 347. I Göteborgs domkyrka sjöngs den 2 Februari (1851) Te Deum för Cholerafarsotens upphörande; men det var icke förrän den 30 Juli, denna farsots mest skärande följder inträffade, då Alingsås rådhusrätt dömde 33 personer, som .. med våld nedbrutit de af sundhetsnämnden upprättade spärrningsanstalterna, såsom för uppror. Hellberg Samtida 5: 31 (1871). En skärande misstanke plågade honom. Tavaststjerna Inföd. 98 (1887). Ångaren försvann i vågorna under skärande jämmerrop från hundratals människor. Siwertz Barn. 265 (1915). Oss har skett en skärande orätt. Östergren (1940). — särsk. i fråga om uppträdande l. (i sht) ord o. d.: (mycket l. på ett sårande sätt) skarp (se SKARP, adj. 15, 15 b, c); stundom utan klar avgränsning från 22 b. En skärande tunga. Schultze Ordb. 4429 (c. 1755). Somliga älska .. den tilltagsna, skärande satiren. Leopold 6: 15 (1786); jfr 22 b. Hård och skärande, som .. (Richard Bentley) var mot alla, med hwilka han hade något att skaffa, wisar han sig äfwen mot de gamla författare, som föllo i hans kritiska händer. SvLittFT 1833, sp. 819. (Den franska vissångerskan Yvette Guilbert) vann ansenligt rykte genom sitt väl poängterade och dramatiskt pikanta föredrag af ofta skärande bittra visor, hvari ”sekelslutets” bohemskalder formade ämnen från de lägre folkklassernas lif. 2NF 10: 554 (1908).
ε) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ning, förr särsk.: irritation; jfr 29 d. Det förtjente särdeles upmärcksamhet, hvad skärning detta (dvs. väckelsepredikanters uppträdande) förordsakade hos den säkra hopen, som hatar .. alt sken till gudachtigheten. När förenämde piga (som år 1775 började predika för folket) först böriade med sina bestraffningar, ropade de at hon borde sättas i järn och öfverlemnas til straff. ELencqvist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 113.
9) (i sht för tillvaratagande) avmeja (ngt, i sht säd); särsk. (numera i sht i vissa trakter) dels: avmeja (säd o. d.) med lie (ofta abs.), dels med särskild tanke på avmejningen ss. skördearbete l. liktydigt med: skörda (ofta abs.); äv. allmännare: för tillvaratagande avskära l. gm avskärande tillvarata l. skörda (ngt); jfr 1 e o. HUGGA, v.1 3 b. Hugg till medh thin liya, och skäär, ty tidhen är tigh kommen ath tu skall skära, för ty ath sädhen på iordhenne är torr worden. Upp. 14: 15 (NT 1526; Bib. 1917: inbärga skörden). Denne bemälte hustru hade .. fådt mycket ondt i sitt hufvudh, att hon inthet förmåtte luta nehr att skiära. VDAkt. 1680, nr 281. Hon halp honom skiära i skiördetijden. Därs. 1709, nr 167. Stiäl man å åker, eller äng, säd skuren, eller oskuren, hö eller halm stackad, eller ostackad .., ware thet i tweböte. MB 43: 1 (Lag 1734). Den 1 September skars (raj-)gräset för andra gången, just då det ville gå i lägg. QLm. 3: 60 (1833). Huru mycket hade det wäl frestat på krafterna, att .. räfsa och wålma hö hemma .. under föräldrarnes ögon blott? taga upp, när far gick och skar? Almqvist Grimst. 24 (1839). Linet rifwes upp af åkern och skäres icke. Berlin Lrb. 67 (1852). Den som springer och sår, får rida och skära. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Slåttermaskinen) Favoriten, för en häst, skärvidd 105 cm, skär väl, men förmådde ej skära fullt slag rent, utan lemnade då en oslagen strimma mellan slagen. TLandtm. 1900, s. 707; jfr 1. I landets mellersta och södra delar samt större delen af Norrland skäres säden med lie eller skördemaskin. LB 2: 94 (1900). Han har .. skurit löv ur askarna till vinterföda åt djuren. SvNat. 1934, s. 105; jfr 1 e. En morgon .. hade hon gått i ekan för att skära vass åt korna. Hellström Storm 8 (1935); jfr 1 e. Den senaste svenskbyggda skördetröskan med vilken säden på en gång skäres och tröskas. TT 1942, Allm. s. 222. På lördagen började Sven skära sin råg. Moberg SistBr. 165 (1959). — jfr HAND-, UNDAN-, UPP-SKÄRA samt O-SKUREN o. RÅG-, VETE-SKÄRNING. — särsk.
a) i uttr. skära (, skära) havre o. d., om sånglek (se närmare HAVRE 1 b). Holmström Vitt. 210 (c. 1700). Att dantsa och leka wi akta; / .. Låt oss plåcka Rosor wi dansa i ring, / Låt oss skjära hafra och binna. NJuhlVijs. 2 (1772). ”Skära, skära havre”. Nilsson FestdVard. 80 (1925).
b) (†) i uttr. skära på ngt, skära l. skörda (ngt). Fr(åga:) Hwaräst Tobias fådt den på sig hafde Silfwer beslagne Hirtzfängaren Sw(ar:) länt samma af Sacktmodig, när de skuro på rågen. VRP 27/11 1736. NVedboDomb. Höstt. 1793, § 121.
c) med resultativt obj.: avmeja säd till l. motsvarande (ngt). Att hans wyrdigheet .. (på grund av svår torka) icke fick skiära någon kornneek utan måst med lijan slå det ringa som på åckeren blef. VDAkt. 1692, nr 249 (1691).
d) (numera mindre br.) (gm avskärande under jorden) skörda (sparris). Lundberg Träg. 43 (1754). SvLantbrLex. 872 (1941).
e) med avs. på åkerfält o. d.: avmeja l. skörda säd o. d. på, avmeja. Ps. 1549, Kal. s. 9 a. Dömdes Lasse Sacarijsson .. sak tiill 40 march för thet han skar Henrich Jönssons swedh med öffuerwoldh. BtFinlH 2: 99 (1551). Med ens hoppade hon av vägen och rände över en skuren åker. Johnson DrömRosEld 38 (1949). — särsk. (numera föga br.) slå gräset på (ngt). Hölle tolffmän före, at Anderss Gabrielson orätt giordt hadhe, som inträdde på urminnes häffdh för (dvs. före) laga ransakningh och dom, tilwällandes sigh höet (gm att låta belägga det med kvarstad) för än han (dvs. innehavaren) åkren skära fick. UUKonsP 1: 189 (1632). På gårdens gräsplan, ej längre skuren, / gick kon och betade fritt. Tavaststjerna NVers 121 (1885).
f) (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ande, i konkretare anv.: skär (se SKÄR, sbst.2 1 b γ). (Skäror som ha såglik egg) skära strån aff vthan stort ristande, men medh then andre moste man hugga hwart skärande, theraf Säden vthrystes. Risingh LandB 27 (1671).
g) (i vitter stil, numera i sht i vissa trakter) mer l. mindre bildl.; särsk.: skörda (ngt), bärga l. inkassera (ngt); äv. abs.: skörda. Hwadh menniskian såår thet wardher hon och skärande. Gal. 6: 7 (NT 1526; Bib. 1541: skal hon .. vpskära; Bib. 1917: skall hon .. skörda). Förgrimmer war Thu (dvs. döden) här (dvs. vid den nygifta hustruns bortgång), / I thet Thu Dygden i sin fulla Blomstran skiär / Ok häfwer neer i Mull. Lucidor (SVS) 296 (1673). Then som rundligt sår, / Och rundligt delar vt, han ymnigt skära får. Kolmodin QvSp. 1: 406 (1732). Arbetet (var) en lust, och deras egen flit war den Åker, hwaraf de skuro rikedom och wälsignelse. Mörk Ad. 2: 69 (1744). Hvem helst välgerningarne sått, / Var ock beredd att otack skära. Valerius 1: 101 (1811). Jag ock, som du, förr’n yra kraften dog, / Med mod har jägarns vilda skördar skurit. Sätherberg Dikt. 2: 14 (1863). DN(A) 1933, nr 294, s. 2.
10) [specialanv. av 1 i] med avs. på klädesplagg o. d.: skära till (se SKÄRA TILL 4); stundom äv. liktydigt med: sy; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk.: som har (sådant l. sådant) snitt l. (sådan l. sådan) modell; äv. abs.: skära till. Olaff ffaderson claged paa Wasta syn dreng At han stoliid hade. schören clæde saa god ssom iii eller iiii marc. G1R 3: 34 (1526; rättat efter hskr.). (Prästerna böra) blifwa widh then klädbonat, som theras kall bäst höfwes, som är .. hattar med motteligit wek och kull, alfwarsampt skorne underkläder etc. KOF II. 2: 218 (c. 1655). Dhet är honom i Kiöttet buret, och intet i Kläderna skuret .. (dvs.) Dhet som i naturen är inplantadt, är ondt at vthroota. Grubb 91 (1665). Contrebande Waror få ej Kongl. Maj:ts Fiender tilföras, såsom allehanda Gewär, Stycken .., Gehäng, färdig giorda eller skurna Commiss-Kläder (osv.). PH 1: 44 (1719). Han har skammen som skär, Och inte den som bär. Granlund Ordspr. (c. 1880). Huru än människokroppen varierar, måste .. (tillskäraren) skära plaggen så, att vederbörande ger intryck av att vara en harmoniskt utvecklad och spänstig yngling! TT 1940, M. s. 42. KatalSkomatMonopolÖrebro 1945, s. 3 (med avs. på skor). — jfr GROV-, OM-SKÄRA samt HEL-, KIMONO-, LÅNG-, O-, RAGLAN-, TRÅNG-SKUREN m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. skära i växten (jfr 11 c), skära till (o. sy) för stort med tanke på (l. i tro) att personen i fråga kommer att växa. Sahlstedt (1773). Möller (1807).
b) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.; särsk.: sätt att vara (till)skuren, snitt, fason, modell; äv. bildl. (jfr c). UnderrManskläd. A 1 a (1778). Hvilken är den stora gerning, / Som hans (dvs. Kants) odödlighet beredt? / Om ej, att han Förnuftet gett / En ny fason, till söm och skärning. Leopold 2: 373 (1799, 1815). Befälets beklädnad bör til färger och skärning vara lik truppens, fälttecknen ej synbara på längre håll, eller bära stämpel af yppighet. Lefrén Förel. 1: 197 (1818). (Skonerten) ”Americas” segel voro af bomullsduk och utmärkte sig .. genom sin ovanligt omsorgsfulla skärning. TIdr. 1881, s. 9. Bystsnittet betyder allt för baddräktens passform. Nya, sinnrika skärningar ge bysten samma stöd som en bysthållare. SvD(A) 1938, nr 143, s. 5. (Den av allmogen på 1800-talet använda) kängan .. hade en skärning som påminner om den, som Gustav III bar vid sitt besök i Ryssland 1779. SörmlH 13: 114 (1947). — jfr KIMONO-, RAGLAN-SKÄRNING m. fl.
c) oeg. l. bildl. (jfr b, 11); förr särsk. i uttr. skära ngn en (röd) kappa (se KAPPA, sbst.1 1 c ε), skära en trång mössa åt ngn (se MÖSSA 1 f β β‘), skära ngn en djup hätta l. dyl., läxa upp l. skälla ut ngn, skära kläder(na) åt ngn (så l. så), läxa upp l. skälla på ngn (så l. så), skära ngn kläder efter modet, läxa upp ngn efter noter. Swarar tu (dvs. den äkta mannen) at ey rådh fins (dvs. till nya kläder) .. / Skiärs tig en Hätta diup, then wäl neer om örorna räcker. CupVen. C 6 a (1669). Celsius Ordspr. 2: 422 (1709: effter modet). Wår swarta Sorge-Snibb, som Motgångs handen skurit, / Skall skifta sig i hwitt. Frese VerldslD 2 (1715, 1726). Du skar braft Kläder åt de egennyttiga alla goda förslagers föraktare och bespottare. SedolärMercur. 3: nr 13, s. 2 (1731). Lindahl Tanckef. 43 (1740: kläderna). Vi äro .. af olika tankar med den radikalism som vill .. kläda alla i den så kallade medborgerlighetens lika skurna och lika färgade uniform. Samtiden 1873, s. 772. Fordom kände man icke behofvet .. (att vid historieskrivning söka sätta sig in i den ifrågavarande tidens tänkesätt): man skar det gamla efter det nyas snitt. Hildebrand Medelt. 1: 27 (1879). (Turistens) tid är knapt efter måttet skuren. Tavaststjerna Morg. 147 (1884). — särsk. (†) i uttr. skära mönster på ngn, = MÖNSTRA, v.2 2 b. Climene i et lag / Wet hurtigt mönster skära, / På folk af alla slag, / At rädda egen Ära. Strand Tidsfördr. 1: 35 (1763).
11) i vissa bildl. anv. av (1 i o.) 10; jfr 10 c.
a) i uttr. vara (som) klippt och skuren till l. för ngt l. att göra ngt, se KLIPPA, v. 1 e α α‘; (vara) skapad l. skapt och skuren till ngt l. att göra ngt, se SKAPA 2 i β; i sht förr äv. liksom klippt och skuren, utan åtföljande prep.-uttr. angivande ändamål: liksom danad l. formad; förr äv. vara (född och) skuren till ngt, vara klippt och skuren till ngt; jfr 12 b α, β α‘, β‘. Om .. (Laurbecchius) skulle bätter vara skurin till logices profession (än sin medtävlare), der om må Facultas philosophica dömma. ConsAcAboP 3: 71 (1665). Linné Bref I. 1: 281 (1753: född). De utomordentliga fasta linier, som mjukt och dock kraftigt sammanhålla denna tafla (dvs. Landskap vid solnedgång), så att den tyckes liksom klippt och skuren af naturens egen hand göra i förening med färgens förnäma skönhet, detta till det skönaste konstverk (Karl) Nordström utställer. NordRevy 1895, s. 370.
b) i det opers. uttr. det är klippt och skuret, se KLIPPA, v. 1 e α β‘.
c) [jfr 10 a] (numera föga br.) i uttr. skära i växten, förr äv. uti växt, använda överord l. överdriva l. vara överdriven, skära till i växten (se SKÄRA TILL 5 a); vara pompös (i ord) l. skrodera; äv. i uttr. skära ngt i växten, använda överord om l. skarva på ngt, överdriva ngt, storstilat l. övermodigt ta till ngt. Brenner Dikt. 1: 228 (1708, 1713). Af the förslag (dvs. planer), som jag (dvs. Lots hustru) igår i wäxten skar, / Är intet mer i dag, än litet aska, qwar. Kolmodin QvSp. 1: 37 (c. 1710, 1732). Hans (dvs. H. Spegels) lärdom är för swårer text / Uppå en olärd tålck at falla, / Then man kan oförliklig kalla, / Och doch ey skiära uti wäxt. LArnell hos Gezelius Spegel N 4 a (1714). En och annan (har), af för stor Kärlek til sit fädernesland, skurit des ålder i wäxten. Högström Tank. 27 (1741). (En mängd) romanskrifvare, charadmakare och rimsnidare .. belasta världen med sitt vittra och nymodiga kram, däri de skurit i växten emot förnuft, religion och goda seder. KyrkohÅ 1908, s. 234 (c. 1780). Öfver herr Grefven, som fordom den (dvs. kaffekannan) skänkte, / Höll Pastorn en parentation. / Om stora bedrifter nu skar han i växten / Med vältaligt krångel och bråk, / Och kryste förståndet, och späckade texten / Med Skriftenes heliga språk. Lenngren (SVS) 2: 244 (1800). (Sv.) Skära i wexten .. (lat.) magnifice se jactare; verbis quid jactare, ultra fidem augere. Lindfors (1824; angivet ss. vard.). Meurman (1847).
d) (†) iordningställa (ngt till ngt). Gr(eve) Gyllenstolpe och hoffcantzleren resa i dag ut på landet, och hafva först dels låtit expediera dels skurit til expedierande en sådan hoop med saker, at iag är yr i hufvudet. Bark Bref 1: 186 (1704).
e) (†) bestämma (ngns öde). (Antonius till härföraren Sarpedon:) Min hielte, du som stält ditt öde uppå mitt, / Och under lyckans hat, mot Rom så tappert stridt; / Upmuntra än ditt mod, bered dig nu (dvs. inför det förestående angreppet från Octavius) den ära, / At trötta lyckan ut, och Kungars öden skiära. Skjöldebrand Cleop. 20 (1749).
12) snida, skulptera o. d. — jfr FORM-, UT-SKÄRA samt BILD-, BLOMSTER-, CIRKEL-, SIGILL-, TYP-SKÄRNING o. O-SKUREN m. fl.
a) utan obj.: skulptera (i trä), snida; äv. liktydigt med: skära träsnitt. Iag har ingen Formsnidare, som mera will skiära åth mig. JHadorph (1684) hos Schück VittA 2: 414. (Xylografen Andersson) skar i trä. DN(B) 1933, nr 346, s. 11. (Lärare) i ornament- o. figurmodellering samt skärning i trä (vid Tekniska skolan i Sthm). SvStatskal. 1945, s. 831.
b) med resultativt obj.: snida l. tälja l. skulptera (ngt); äv. dels: med mejsel o. d. (ut)forma (ngt), (ut)mejsla, dels: (in)gravera l. (in)rista (ngt); jfr 1 h, i. (Salomo) lät skära Cherubim på weggianar (i templet). 2Krön. 3: 7 (Bib. 1541). Ett lijtet Konungh Gustaffz Conterfeij, Skuret i Elphenbeen. Karlson EBraheHem 67 (i handl. fr. c. 1672). (En byggmästare bör veta) Huru det tilställes med Gips-Bilder, som blifwa skurne, fristående och anhängde. Carlberg SthmArchitCont. F 3 b (1740). Genom salen, så lång som han var, gick bordet af stenek / bonadt och blankt som af stål: högsätespelarne båda / stodo för ändan deraf, två Gudar skurna af almträd. Tegnér (WB) 5: 20 (1825). Strömberg har gifvit mig en vacker ritning, som nu skäres af Köpenhamns skickligaste xylograph. AnderssonBrevväxl. 1: 68 (1849). På titelbladet (till Then swänska Argus) sågs ett underligt, illa skuret träsnitt. Warburg i 2SAH 59: 42 (1882). Jag drömde mig skäras / i träsnitt och äras. Fröding Eftersk. 1: 159 (1892, 1910). Alabasterstatyn (av konung Chefren) är skuren i stora, rena drag. Strömbom EgyptK 66 (1928). Granlund Träkärl 210 (1940; i p. pf., om dekor på träkärl). Otaliga besökare ha på Kulturen beundrat en gunghäst, som enligt vidfästad etikett varit Karl XII:s. .. Den är utomordentligt skickligt skuren i trä. Kulturen 1946, s. 10. — särsk.
α) i p. pf., i sådana jämförande uttr. som (vara) som skuren i sten l. trä, om person l. detalj i persons utseende o. d.; jfr β α‘, 11 a. En högväxt bonde, en axelbred, / med vakten trängdes, der den red; / Han var som ur klippan skuren, / Hans hår var grått, men hans gång var fast. CVAStrandberg 1: 159 (c. 1858). Hans ansikte var stort, långt och benigt, som skuret i trä, med bakåtsluttande panna som en indian. Lundkvist Blixen AfrPast. 191 (1937).
β) oeg. l. mer l. mindre bildl. Tror sig någon menas, när lasterna (här i boken) nämnas, bedrager han sig intet mindre än den, som tror sig wara mönstret, hwar efter en eller annan Dygdenes Bild skuren är. Mörk Ad. 1: A 3 a (1742). Närslägtade med .. (Blanches småberättelser) äro .. hans ypperligt skurna Minnesbilder, vittnande om samma djup i känslan, klarhet i stilen och humor i uppfattningen. NF 2: 661 (1877). Rätt och Sanning på sin sköld han (dvs. O. I) skar. Snoilsky 5: 165 (1897). — särsk.
α‘) [delvis möjl. bildl. anv. av 1 i] i p. pf., om person l. detalj i persons utseende l. om ngt i naturen o. d.: (med liksom skurna linjer o. d.) formad l. mejslad; jfr 11 a. Munnen var bredt skuren och stod jemt på glänt. Strindberg RödaR 240 (1879). Salamis’ dunkelblå, i behagliga kantlinier skurna bergmassa. Centerwall Hellas 71 (1888). Pincenezen satt alltid och vaggade långt nere på den stora, groft skurna näsan. Lundegård Prom. 1: 17 (1893). En obeskriflig nobless och något kyligt afvisande ligger öfver det fint skurna, bleka ansiktet (på en viss porträttmålning). Laurin Konsth. 271 (1900). Styrmannens kraftigt skurna profil tydde på att han visste vad vilja var. Kjellgren Smar. 45 (1939).
β‘) i överförd anv. av α‘, om person l. ngns karaktär l. inre beskaffenhet: formad, danad; äv. i sådana uttr. som skurna ur ett l. samma stycke, ss. beteckning för att två (l. flera) personer överensstämma i fråga om (inre) egenskaper o. d.; jfr 11 a. Lundberg Paulson Erasmus 115 (1728). Evrylas frågade .., om han war en förnäm man … Drängen swarade, det han ej wiste, huru mycket bredare den ena war skuren, än den andre. Weise 1: 129 (1769; t. orig.: wie hoch einer vor dem andern geschoren sey). Nå väl! Bedrog jag dig? Säg tror du att naturen / Kan mildra denna själ ur marmorklippan skuren? Remmer Ces. 11 (1829). En personlighet af en ganska smått skuren pregel. SDS 1901, nr 35, s. 2. Det såg ut, som om han och hon var så skurna ur ett stycke, att de kunde läsa varandras tankar. Lagerlöf Kejs. 54 (1914). En hel rad italienska tonsättare .. ägnade sig med intresse åt kyrkosonaten … (Bland dessa) ha vi den fantasirike, individuellt skurne Franc. Maria Veracini. Jeanson (o. Rabe) 1: 207 (1927). Lo-Johansson VagFrankr. 121 (1927: ur samma stycke). Tidens åverkan har gått hårdhänt fram även med personligheter som en gång avtecknade sig med skarpt skurna profiler mot bakgrunden av generationer riksdagsmän. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 9 (1947). jfr (†): (Min broder) Sade till mig, Jag wet J icke swike mig, / Osz hafwer och eena Moder burit, / Och äre af ett hierta skurit. Carl IX Rimchr. 67 (c. 1600).
c) förse l. pryda (ngt) med (trä)skulptur l. snideri; i sht förr äv.: gravera l. ciselera (ngt), äv.: slipa (glas); ofta i p. pf. i adjektivisk anv.; jfr 1 c. (Riksmarsken) Mente .. om thetta (falska) mynted iche skulle kommet frå honom, som skärer stämplarna. RP 4: 23 (1634); jfr b. Karlson EBraheHem 73 (i handl. fr. c. 1672). En karl har ständigt arbete .. med ett doussin skurna karmstolar på 8 vekors tid. Barchæus LandthHall. 13 (1773). Skurna Stenar. (dvs.) Sådana stenar, på hvilka antingen i upphöjdt arbete eller fördjupning, figurer äro graverade. Scheutz Ritk. 222 (1832). De graverade och skurna glas av bysantinskt ursprung, som förvaras i .. (Markuskyrkans) skattkammare. Seitz Glas. 47 (1933).
d) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv. av a—c: utskärning; skulptur; sätt att vara skuren (se b, c) l. skulpterad. Snellman Tyskl. 5 (1842). Hela utförandet, såväl skärningen av det raka yttäckande randmönstret som monogrammet (på en dosa), tyder på att i varje fall dosans pärlemordelar måste vara av östasiatiskt ursprung. Rig 1949, s. 105. Bland ostkar med .. (mer l. mindre cirkelformiga) karvsnittskärningar, kan urskiljas en typ med en enda stor, i cirkel inskriven sexudd .., ibland kombinerad med årtal och mindre skärningar som fyller ut ytan i hörnen. Kulturen 1971, s. 20.
13) (†) om djur: gnaga på (o. fördärva) l. gnaga sönder l. av (ngt); äv. dels abs.: gnaga, dels med obj. betecknande hål: gnaga. Ehrt (dvs. K. XII:s) Namn i Ceder står / som åldrens matk ey skiärer. Geisler Fägnet. F 2 a (1709). Hugsen eder om, i himlen skatter samla, / .. Ther mal ei skiära får med lilla tanden grann. Kolmodin QvSp. 1: 37 (c. 1710, 1732). Fäldt-mössen äro benägne at skära deras (dvs. ekplantornas) rötter. Serenius EngÅkerm. 10 (1727). Råttorna ha skurit hål på kofferten. Weste FörslSAOB (c. 1815). Då en sädesstack .. lägges jemnt och tätt, blir den så fast, att inga råttor kunna komma in uti den, utan att skära sig hål. Arrhenius Jordbr. 2: 40 (1860). Genom detta offer (av säd åt gloson) tror man sig .. vinna, att .. (råttor o. möss) icke må hugga af ladet eller skära säden efter inbergningen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 242 (1864). — jfr RÅTTE-SKUREN.
C. i vissa (speciellare) oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 s, ävensom DG).
14) med avs. på kvickheter l. komplimanger o. d.; jfr 1 i, 12 b.
a) (numera bl. i Finl., föga br.) formulera l. ”fabricera” (kvickheter l. komplimanger). Zirlig och kort kan hon skiära Complimenter, således, at man hwarken hennes Höflighet tadla, eller vtur hennes Frimodighet någon kiärleck vppenbarligen sluta kan. Weise 93 (1697). Den gamla engelskans tio lispund bragte bärarne af hennes stol att stöna och vår komiskt glada skeppskaplan .. att skära ett par kvickheter i väst-amerikansk stil, då hon i spetsen för tåget guppade i väg nedåt bron. Zilliacus JapSt. 117 (1896). Hos sömmerskan satt man och skrattade och skar små kvickheter. Ekelund Sillanpää Silja 116 (1931).
b) (†) forma l. frambringa (sångtoner). Den skilnad finnes blott (mellan klockaren o. åsnan), fast rösten samma är, / At denne konstlar mer och tremulanter skär. Browallius Holbg 75 (1744; jfr d. orig.: tremulanter skiær).
15) [jfr d. skaere grimass(er), miner, ävensom t. grimasse(n) schneiden] (mindre br.) med avs. på grimas: göra. Allt emellanåt kunde hon missnöjd skaka på huvudet eller skära en grimas, när inte allt var till hennes belåtenhet. Persson Björnh. 157 (1918). Hit med en pilsner åt mig! utropar hon och står där bredbent med ena handen på höften. Hon dricker ur flaskan, bevakar dem med ögonen, skär en grimas åt dem. — Vad fan glor ni på? undrar hon. Lundkvist Vindingev. 290 (1956).
16) fräta (sönder); upplösa; erodera o. d.
a) metall. ss. beteckning för att smältande metall l. slagg o. d. verkar (sönder)frätande l. upplösande på murverk i masugn l. på (annan) bergart under smältning o. d.; särsk. dels i uttr. skära i ngt, dels i p. pr. i adjektivisk anv., särsk. om malm l. bergart: som (är lättsmält o.) har benägenhet att vid smältningen angripa murverket (o. upplösa hårdsmältare bergarter); jfr b, 23 a α α‘, β α‘, 35 a. Då .. den eld-fasta leran antingen rå eller bränd, males, fuktas och stötes in på drifhärds sätt; så skär Blyet värre deruti än i något annat, lika så i Quartsen på samma sätt handterad. VetAH 1752, s. 250. Gips, blandad med hälften eller mindre Fluszpat, Ger det alldramäst lättflytande Glas, men tillika så skärande, att det uti smällthetta uplöser och förtärer den bästa Digel. Rinman JärnH 324 (1782). (Vid nedsmältning av kopparblandat järn kunde man tillsätta) någon annan hårdsmält .. Torrstensmalm, jämte .. glasig Masugnsslagg, som kunde förswara Pipmuren ifrån skada af den skärande hetta, som Kopparoset säkerligen skulle förorsaka. Därs. 544 (1782). Skärande arter .. kallas vid smältverk de malm- och bergarter, som äro benägne at angripa murarne uti smältugnen, eller at utskära ställe och härdredning, samt at tillika bringa andra hårdsmälta arter til flytning och gifva en qvick slagg. Rinman (1789). (Olägenheten att sulan vid för stark bläster brytes sönder av ofärskat tackjärn avhjälpes gm) att då tackjernet vill skära, föres det tillbaka och upplyftes, äfvensom blästern minskas, ifall slaggen visar sig röd. Åkerman Stångj. 81 (1839). Naturligtvis skära alla dessa (nu nämnda) basiska slagger mest där ställmuren är starkast upphettad d. v. s. över formorna. Odelstierna JärnM 408 (1913). — särsk.
α) (†) i p. pr., i överförd anv., om förlopp (gång) vid härdfärskning: som präglas av snabbt nedsmältande av tackjärnet. (Härdbottnen kan) Lutas till hörnet emellan ask- och blåswäggen .. så att watten kan rinna dit, om tackjärnet är malmsatt, lättfärskande, hwarigenom winnes ren och skärande gång. Rosborg StångjSmid. 4 (1809). Emedan föregående smälta var hård i botten, blef gången i härden så skärande, att intet med brytning kunde uträttas; ty det är endast i den händelse jernet sitter tillhopa i en half lösbut, som brytningarne kunna bli rätt verksamme. JernkA 1843, s. 238.
β) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om resultatet; jfr 3 c. Vid 1795 års bergsting anmäldes, att i .. (Åshyttans) masugn .. förekommit en ”liten skärning” i pipan. NoraskogArk. 4: 427 (cit. fr. 1795). Kommer .. den smälta oxiden (i en martinugn) i beröring med härden, uppstå skärningar, därigenom att slaggen upptager .. (kiseldioxid) under bildning af järnsilikat. JernkA 1899, s. 127.
b) (numera föga br.) ss. beteckning för blästers verkan på tackjärn vid färskning. När forman är stadig, eller tjock upstukad, då skär wäl icke så fort på tackjärnet, ej heller på färskjärnet, på första weckan, men kolåtgången är mindre, järnet blir fastare och tätare. Rosborg StångjSmid. 8 (1809). (Vid provsmidning befanns) att .. (en viss tackjärnssort) tålde en stark och skärande bläster för att nedfärskas. JernkA 1824, s. 77. Rund tätta skär skarpare på tackjernet och åstadkommer mindre slaggbildning, än (osv.). Tamm Smid. 10 (1830). Som .. all bläster i detta fall var för svag att skära rent och skilja jern och slagg, företogs omställning i härden den 13 September. JernkA 1843, s. 242.
c) om vatten: erodera; (gm erosion) tära på l. upplösa l. undergräva (ngt); äv. dels med resultativt obj.: (gm erosion) gräva ur l. forma (ngt), dels (se α) ss. beteckning för vattens framträngande (gm erosion). (Lat.) Æstuarium .. (sv.) En rännel eller graff, som skäres vthaff watnet, at thet kan flyta til och från. Linc. C 4 a (1640). Ehuruwäl ingen torde K. M:tt inrådha att tentera passagen öfwer Stora Belten, så för the store strömmar, som ijsen dher skära och förtära, så ock att wädrett syntes kasta sigh, likwäl hafwer K. M:tt avancerat till Swenborgh. RARP 6: 340 (1658). Då jag oachtsamt går på snöen, ej achtandes det hohl som .. watnet skurit genom snöen, faller jag neder genom snöskorpan uti snöbärget. Linné Bref I. 1: 323 (1732). Den 4 (maj) om aftonen har vattnet (i ån som svällt vid islossningen) börjat skära på åkrens södra sida, så at något nedfallit. VetAH 1764, s. 145. (Sv.) wattnet skär wäggarne på ett hus: (lat.) aqua parietes ædificii excavat. Lindfors (1824). (Indals-)Elfwen har (efter Ragundasjöns avtappning) så till sägandes fått en wana att skära, hwilken öfwergått till natur, och den wanligen högst lösa beskaffenheten hos stränderna kan icke göra någon förändring af denna wana möjligare. Englund Ged. 137 (1853). I dikeskrökar avrundas hörnen för att undvika skärning och deformering av diket genom vattnet. Geete o. Grinndal 164 (1923). — särsk.
α) refl. l. intr.: (gm erosion) bana sig väg l. tränga fram l. gräva sig (i viss riktning), i sht i särsk. förb.; äv. i sådana uttr. som skära sig (en) väg l. en fåra, (gm erosion) bana sig (en) väg l. en fåra; jfr 1 n, 18 (a, d). Svedenborg RebNat. 1: 19 (1719). Plankorne (till fördämningar i vallgravar) böra längre nedslås än själfwa grundmuren går, på det at det updämda wattnet ej må kunna skiära sig under den samma. König Mec. 130 (1752). (Vissa floder) skära sig .. årligen djupare och undergräfva nejden. Bergman Jordkl. 343 (1766). Länge hämmad i sin fart, omsider / Sig en annan bana floden skär. Franzén Skald. 6: 313 (1845). Genom strandängen har en bäck skurit sig en djup bädd. Kolthoff VäderkvÖ 101 (1921). — jfr VATTU-SKÄRNING.
β) i resultativa uttr. betecknande att vatten gm sin erosion avlägsnar jord o. d.; särsk. i uttr. skära ngt sin kos. Memell är för Pålandh een bättre och beqvämare orth att formere der een hampn, hvarest sanden intet skers sin koos, som i Pillow skeer. RP 5: 206 (1635).
γ) i p. pr. i adjektivisk anv.: som skär l. visar benägenhet att skära; ngn gg äv. om mark: som lätt skäres, där skärning (lätt) sker. (I Dalälven förekomma årligen två vårfloder), hafvandes desse floder med sig ett mäckta ymnogt vattn med en stark ock strid skärande ström. VetAH 1743, s. 16. HbSkogstekn. 347 (1922; om mark).
δ) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: ställe där vatten skurit l. jord eroderats bort; gm erosion uppkommen inskärning l. ränna o. d.; jfr 3 c. PH 9: 73 (1768). En så kallad Skärning eller otäthet i Damm-sättningar, eller i Canal-bräddar (vid slussar), botas gemenligen lätt. VetAH 1811, s. 92.
17) träffa (boll) med stöt l. slag som för tanken till (rörelse vid) skärande (i bet. 1); jfr 18.
a) (numera bl. mera tillf.) med avs. på biljardboll: taschera, kupera. HbiblSällsk. 2: 105 (1839). Närmar sig vinkeln en rät, så kallas det att skära en boll. Lundequist KonstSpel. 1: 13 (1846). Ligger spelarens boll i vinkel med motspelarens boll och blousen så kallas det efter omständigheterna halffull boll, trefjerdedels boll, att skära boll o. s. v. Hagdahl DBäst. 292 (1885). 2NF 3: 380 (1904). — jfr ÖVER-SKÄRA. — särsk. bildl. (Kvinnorna ha förmåga att) taga en menniska precist så som hon i det ögonblicket bör tagas. I detta fall äro fruntimmerna säkra biljardspelare, ty de skära alltid den kära mannens egenheter, så att han går ner sig i det hörn de vilja. Wetterbergh SamhKärna 1: 64 (1857).
b) sport. i tennis l. tennisliknande spel: liksom skära av (boll) gm slag snett uppifrån o. ned l. med nästan vågrätt slag undertill (varvid bollen ges en skruvad tillbakagående rörelse med onormal studs), skruva (boll) gm sådant slag; på nämnda sätt slå (slag); ofta i p. pf. i adjektivisk anv. En och annan boll kan man .. ha reveny av att skruva, men att ensidigt skära sina slag lönar sig ej i längden. Wallén Tennis 63 (1933). På en boll, slagen med lift, bör man svara med samma mynt; att skära en sådan är däremot mycket svårt. Därs. 65. Reutercrona Cochet Tennistekn. 48 (1937; i p. pf., om slag). Janne Lundqvist vann .. över sin 17 år äldre motståndare Felicisimo Ampon med 6—1, 6—1, 6—4. Om den matchen är att säga att Ampon självfallet sökte dra ned tempot med skurna bollar och en utsökt uppvisning i stoppbollar, som gjorde till och med Janne Lundqvist grön av avundsjuka. DN(A) 1964, nr 222, s. 17.
18) ss. beteckning för rörelse liknande l. (urspr.) liknad vid rörelse vid skärande (i bet. 1), i sht skärredskaps rörelse o. d.; i sht om ngt mer l. mindre kilformigt l. spetsigt (l. med sådan tänkt form), dels intr. l. refl.: (snabbt l. snabbt o. lätt, liksom skärande) fara l. tränga (fram genom vatten l. luft o. d.), dels med icke refl. obj.: skära igenom (se ovan) l. gå igenom (ngt), klyva (ngt; se KLYVA, v.2 2); jfr 1 o (β), 16 (c α), 19. Fartyget skar vågorna, genom vågorna, gick (rakt) genom vågorna (utan att vaka l. lyftas). Fast igenom Rese-Kläder / Wädret skär med Nordan-bläst. Lucidor (SVS) 142 (1671); jfr 8 a. Stormen genom hafvet skär. Lidner (SVS) 1: 192 (1780). Fast i beslut, mellertid fortsätter Eneas sin segling / Midt i hafvet, och skär den svarta vintriga böljan. Adlerbeth Æn. 104 (1804). Snabb skar hon molnen, kärlekens gudinna, / Och for till Paphos med sitt dufwospann. Hagberg Shaksp. 11: 361 (1851). Med sin smidiga ormlika kropp skär han vattnet så bra, när han simmar. Landsm. XVIII. 10: 41 (1901). Vingarna .. (på tornsvalan) slogos ut som långsmärta segel och skuro som liar genom luften. Rosenius SvFågl. 2: 316 (1924); jfr 1. När blixtarna skuro genom skymningen inne i den trånga salen. Blomberg LandLåg. 276 (1930). — särsk.
a) med tanke väsentligen l. bl. på passerandet av ngt (i rät linje): gå tvärs l. rakt (över l. genom ngt) o. d.; äv. med icke refl. obj.: gå tvärs l. rakt över l. genom (ngt), passera l. korsa (ngt); jfr b, 20 c. Sällsamt nog, Canidius, / Att från Tarentum och Brundusium / Han skurit Jon’ska sjön så snabbt. Hagberg Shaksp. 12: 205 (1851). Fiskmåsar skuro skrikande hvarandras banor öfver en krabb, orolig sjö. Melander Långtur 5 (1896). Stråken skall (vid fiolspel) från froschen till spetsen alltid skära strängarna i rät vinkel eller föras parallellt med stallet. Hedlund Fiolsp. 21 (1899). När han kom uppåt backen, susade en lapp förbi på skidor och skar tvärs över landsvägen i ett sprut av snö. Didring Malm 2: 62 (1915). På de större vägarna, där trafiken går fram med högre hastighet, bör man vara oerhört försiktig när man vill skära andra fordons kurs eller ändra sin egen. Agvald Körtekn. 68 (1957). — särsk.
α) i sht. sjöt. med avs. på ekvatorn: passera; särsk. i uttr. skära linjen (jfr LINJE 6). Den 28 kl. 6 e. m. skars eqvatorn på 28° longitud vest om Greenwich, under skönt väder och frisk bris. Skogman Eug. 1: 21 (1854). Bergdahl Antip. 48 (1906: linjen).
β) i sht sport. passera (mållinje); äv.: bryta (målsnöre). En trupp på tre män (kom), våldsamt spurtande, in mot målet och av dem skar Moberg .. först mållinjen kl. 11, 19, 40. ÖstersundP 1925, nr 48, s. 3. Som om han skurit målsnöret i ett hundrameterslopp. SvD 17/5 1925, Söndagsbil. s. 3.
b) (i sht i fackspr.) väsentligen l. enbart ss. beteckning för rörelse i sned riktning: vika l. gå (åt sidan); (börja) gå snett l. dra åt ena sidan; särsk. (sjöt.) om l. i fråga om fartyg, i sht: göra en lov (särsk. i den särsk. förb. SKÄRA UPP) l. vika l. gå åt sidan; jfr a. (Vi) drifva .. rätt emot ett större isberg, vårt öde synes afgjordt, men plötsligt skära vi något litet åt sidan och gå klara i sista ögonblicket. Antarctic 2: 448 (1904). Om en af framringarna (på bilen) skulle bli läck, känner man det genast. Vagnen börjar nämligen att styra illa, den ”skär” som det heter åt ena eller andra sidan. Nerén HbAut. 1: 94 (1911). Skära (dvs.) att vid segling i akterlig vind inte välja den rena plattlänsen utan i stället ta vinden mer på låringen, vilket ger högre fart och — om beräkningarna stämmer — kortare seglad tid trots den längre vägen. Rydholm (1967). — särsk. refl.: vika av från l. ändra sin (rätta) riktning l. kurs; särsk. (sjöt.) om fartyg: (till följd av ström) ändra riktning. Smith (1918; om fartyg). (Diskuskastaren sade:) Det andra godkända kastet kunde ha blivit längre om inte diskusen skurit sig i luften. DN(A) 1934, nr 238, s. 15.
c) (mindre br.) i uttr. skära på kättingen, om ankrat fartyg: svaja fram o. åter på kättingen, ligga o. ”såga”. Stenfelt (1920).
d) med resultativt obj.: (på ett sätt som liknar skärverktygs rörelse) göra l. fara fram i (kurva o. d.) l. (se särsk. α, β) göra (viss rörelse) o. d.; äv. i sådana uttr. som skära sin l. en väg l. bana (genom ngt), (på ett sätt som liknar skärverktygs rörelse) bana sig väg l. fara (fram) genom ngt; jfr h o. 1 i. Ser jag åt sjön, der sam din köl och skar / i skum sin väg till längterskan på stranden. Tegnér (WB) 5: 62 (1824). (Falkarna) kretsa .. hvarandra i långsamt skurna banor. Santesson Sv. 59 (1887). Svalorna skära sina skarpa kurvor över byn. Barthel Harstena 80 (1933). — särsk.
α) [jfr 14, 15] (†) i uttr. skära en kapriol l. kaprioler, se KAPRIOL 1 slutet.
β) (numera mindre br.) sjöt. med avs. på lov (se LOV, sbst.3 2): göra. (Under storm på havet) wil försichtighet, at klippor fly och banckar, / At skära lover rätt, at präsza emot wind. Kolmodin QvSp. 1: 389 (1732).
e) (mera tillf.) i uttr. skära med ngt, föra l. röra ngt på ett sätt som för tanken till rörelse vid skärande (i bet. 1); särsk. i uttr. skära med benen. (LillGunnar) hette så för att han var så otroligt lik fadern .., när han gick så skar han med bena’ precis som Gunnar, knäade litet, han hade också samma goda glada humör (osv.). Öding Först 101 (1970).
f) få (ngt) att skära (i intr. bemärkelse); äv. (o. utom ss. sjöt. (se slutet) numera nästan bl.) i uttr. skära ngt med ngt, klyva ngt med ngt. När du i bollens lek för nöjet glömmer din möda, / Eller med trillan (dvs. diskusen) skär den vikande luften. Adlerbeth HorSat. 47 (1814). (Flodbåtarna i Colombia) äro så smala emot sin längd, att, om bredsidan lägges emot Floden, strömmen snart skär den låga relingen under vatten. Gosselman Col. 1: 286 (1828). — särsk. sjöt. motsv. b: (gm att, i sht vid ankring i strömvatten, lägga om rodret) få (fartyg) att gå (åt visst håll) l. ändra riktning l. läge; äv. utan obj., i uttr. skära på rodret, i fråga om fartyg som går akteröver: lägga om rodret så att svängningen blir motsatt den hos ett framåtgående fartyg med samma roderläge. (Man) bör .. alltid i strömvatten tillse, att man vid ankringen bäst kan stoppa tiden och skära skeppet så, att det vid tidskiftet svajar klart. Roswall Skeppsm. 1: 144 (1803). För att skära fartyget, för tiden, äro för-seglen af ringa nytta. Platen Glascock 2: 179 (1837). Skära sig .. säges ett fartyg göra, när det till följd af ström förändrar riktning såsom t. ex. när man till ankars i strömvatten med hjälp af rodret skär fartyget åt sidan för att hålla kettingen klar. Smith (1918); jfr b slutet. Stenfelt (1920: på rodret).
g) [specialanv. av b o. f (slutet)] sjöt. ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att fartyg (ändrar kurs l. fås att ändra kurs så att det) går snett (upp) mot strömmen l. sjön (l. vinden); äv. om förhållandet att ström går snett mot fartygs kurs; särsk. i uttr. ta skärning, om fartyg: ändra kurs så att det gåre snett (upp) mot strömmen osv. En half timma efter midnatt kantrade strömmen, och med en gynnande, fast ej särdeles frisk bris från nordkanten, lättade vi och höllo i mörkret in åt första rännan. .. Vid lättningen föll fregatten, genom strömmens skärning, orätta vägen. Skogman Eug. 1: 94 (1854). Roddaren .. vänder båtens bakstam nedåt forsen och ror .. mot strömmen. Härvid erfordras en snart förvärfvad vana att med några årtag och lämplig ”skärning” förflytta båten till hvilken punkt som hälst af älffårans bredd. TurÅ 1893, s. 156. (Fiskaren berättade:) Så kom brottet vältande in längs över båten. Vi hade allting väl surrat och luckorna till länsportarna borttagna, så båten reste sej snart igen, men tog skärning. Hasslöf SvVästkustf. 236 (1949).
h) [jfr g] ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv.
α) (numera mindre br.) kurva, sväng, cirkel; äv. dels: tur l. vändning, dels: bugning l. krumbukt. Yolanda spelte och sällskapet tog sig en skröplig Française med 4 par .. och se, gamle Lasse gjorde sina gamla skärningar med (osv.). Topelius Dagb. 4: 471 (1840). Lär .. (den gamle soldaten) så godt du kan några skärningar och skrapningar (så att han kan passera för officer). Runeberg (SVS) 6: 399 (c. 1845). Apollofjäriln .. gör sina granna skärningar rundtomkring (blomman). Topelius Fält. 4: 386 (1864). (Jägaren) tågade .. en god stund i de begge loarnes spår, iakttog stället der de sammanträffat, såg af hanens många krumbugter och skärningar att bekantskapen var inledd .. och (osv.). Lindholm 1: Sibbo 104 (1890).
β) (†) i överförd anv. (jfr i), i fråga om sätt att uttrycka sig: vändning l. ”utflykt” (i tal l. skrift). M(in) H(erre)s skrifvelse är så full af utflygter, att det vore alltför pappersödande söka bevisa den ringa aktning för sakens vigt .., de flesta af dessa skärningar förråda. Saima 1845, nr 51, s. 2. Vi blifva nog gamla att raillera med vetenskapen och begagna litteraturen som en käpphäst blott för att roa oss med och vid lägliga tillfällen göra några passliga skärningar. RTengström (1846) i FoU 17: 62.
i) om ngt immateriellt, särsk. intr. l. refl.: (på ett sätt som för tanken till skärredskap i rörelse l. ngt som skär genom vatten l. luft) gå l. tränga (fram); äv. motsv. d. Midt igenom kören af de lofsånger, som samtiden .. uppstämde till .. (Augustus’) ära, skär sig medvetandet .. om en försämring af karaktererna väg och når ända fram till kejsartronen. Rydberg KultFörel. 3: 161 (1886). Men plötsligt genom ovissheten skär / Ett rykte, som elektriskt tusendubbladt / Från Stilla hafvet segerbudskap bär: / Hell Nordenskiöld! Snoilsky i 3SAH 8: 40 (1893).
19) (numera bl. mera tillf.) intr. l. refl., om vätska l. ånga o. d.: pressa sig l. sila (genom smal öppning o. d.); jfr 18 o. SKÄRA IGENOM 4, SKÄRA UT 10. Skära sig .. (dvs.) sila sig. Cannelin (1904).
20) ss. beteckning för att ngt bildar nedsänkning l. genomskärning l. har viss sträckning o. d.; dels intr. l. refl., dels med icke refl. obj.
a) i fråga om fördjupning l. in- l. utbuktning l. tunnel o. d.
α) i fråga om fördjupning; särsk. refl. l. (vanl.) intr.: med skarpa l. branta (liksom skurna (i bet. 1)) kanter sänka sig (ned), bilda l. utgöra en nedskärning, tränga (djupt o. d.); särsk. bildl.; jfr γ. Att religiöst sammansmälta .. (Ingermanland o. Keksholms län, vilka gm freden i Stolbova tillfallit Sv.) med det övriga riket kunde synas desto mera angeläget, som skiljegränsen i tron här skar djupare än allt annat, trotsande ras- och språkfrändskap. Ahnlund GA 311 (1932).
β) intr. l. refl., ss. beteckning för att ngt skjuter in i l. fram ur ngt o. d.; särsk. i de särsk. förb. SKÄRA IN, SKÄRA UPP.
γ) intr. l. refl., om rännformig fördjupning (i terrängen) l. tunnel o. d.: bilda en (skarp) fåra l. nedskärning resp. utskärning (genom ngt); äv. med icke refl. obj.: bilda en fåra l. nedskärning genom (ngt), korsa l. passera (ngt); jfr α, c. Armar eller utgreningar af floden (Irtysj), som skära sig långt inpå slättlandet och der förlora sig utan något aflopp. Castrén Res. 2: 47 (1845). Fjällgrunden (i Skandinavien) skäres i alla riktningar af djupa remnor. Roth 1Geogr. 31 (1881). Man .. äntrar upp för älfbrinken midt emot, där vägen skär sig uppåt i ungef. 45° vinkel. TurÅ 1896, s. 243. En vacker höstskildring från en vandring längs den stora dalgång som skär tvärs genom Söderåsen. Werin Ekelund 1: 61 (1960).
b) om l. i fråga om genomskärning l. plan (se PLAN, sbst.1 I 3); särsk. med icke refl. obj.: gå genom (ngt), bilda l. (ut)göra ett snitt l. en genomskärning genom (ngt); jfr c, 3 b. Duræus Naturk. 109 (1759). Första början till en skeppsbygnad består i uppgörandet af tre genomskärningsritningar: en, som lodrätt skär fartyget i dess midt eller snarare i dess största bredd (osv.). UB 7: 316 (1874). Den koniska projektionen erhålles därigenom, att man tänker sig en kon tangera jordytan vid eller skära densamma å ömse sidor om medelparallellen för det (sjö-)kort, man önskar upprätta, hvarefter (osv.). Hägg PraktNav. 12 (1900). Koniska sektioner .. (dvs.) de kurvor, som uppkomma, då en rät, cirkulär kon el. cylinder skäres av ett plan. 2SvUppslB 16: 625 (1950). — särsk. geogr. i uttr. skärande konisk (kart)projektion, konisk projektion (se KONISK b) vid vilken man låter den tänkta konen skära jordytan. AtlFinl. 1: 3 (1899). 3NF 11: 473 (1929).
c) väsentligen l. enbart i fråga om ngts sträckning (i förhållande till ngt annat): gå (rakt l. tvärs) genom l. över (ngt); korsa (ngt); gå om lott med (ngt); äv. intr.: sträcka sig l. gå o. d., särsk. i sådana uttr. som skära genom l. över ngt; förr äv. intr. l. refl. med reciprok bet., särsk. i uttr. skära (sig) i kors, korsa varandra; jfr a γ, b, 1 s ε, 18 a. Dhe öfrige fahnorne (för Skaraborgs regemente) svart och gult snedt öfver skurit ifrå öfre hörnet ifrån stången och till nedre hörnet vid stången, öfre dhelen svart. MeddRiksheraldÄmb. 10: 252 (i handl. fr. 1683). Alleen, som skars af körvägen. Almqvist Pal. 15 (1838). Jag stod vid Carlmark, hvarest fyra vägar / I kors sig skära. CFDahlgren 2: 89 (1839). Därs. 90 (: skära så i kors). (Uppsala domkyrka) bildar ett vesterländskt kors af tvänne hufvudskepp, som skära hvarandra. Höjer Sv. 1: 150 (1873). När två ångfartygs kurser skära hvarandra .., skall (osv.). SFS 1894, nr 70, s. 14; jfr 18 a. Formosa .. skäres av vändkretsen. 2NF 12: 1265 (1910). En storcirkel .. skär som bekant varje annan storcirkel i två punkter, vilka äro ändpunkterna av en diameter. Ekman Mek. 195 (1919). Då den nya stora stråkvägen Kingsway byggdes och skar rakt genom fattigkvarteren mellan Strand och High Holborn. Hellström RedKav. 269 (1933). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. av t. sich schneiden] (†) refl., ss. beteckning för att rämmika o. textyta gå in i varandra varigm ett icke önskat vitt parti uppkommer. Wid de första aftrycken måste en god, försigtig och samwetsgrann Tryckare förnya eftersynen, om allt står rätt, wäl uttrycker sig, inga spetsar uppstiga, intet ännu skär sig. Täubel Boktr. 1: 188 (1823). Schulthess (1885).
β) intr.: vika (av); i den särsk. förb. SKÄRA AV; jfr 18 b.
γ) i p. pr. (äv. i adjektivisk anv). När en rät linie skär tvenne räta parallela linier, så kallas de två vinklarne, som stå midt emot hvarann på hvar sin sida om den skärande linien, alternat-vinklar. Almqvist Geom. 41 (1833). Just vid korsvägen, som strax nedanför Västerskogsberget bildas av de båda varandra skärande stigarna .. sprang jag (osv.). Sparre Spinnspö 134 (1930). (Järnvägarna Viborg—Skern o. Silkeborg—Varde) ha jämte skärande järnvägar givit upphov till två knutpunkter på heden. SvGeogrÅb. 1931, s. 144. Två rotar om vardera två jaktplan gick till samtidigt anfall mot var sin båt, varvid rotetvåorna kolliderade på skärande kurs och totalhavererade. Arbetet 1946, nr 205, s. 3.
δ) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: ställe l. punkt o. d. där ngt skär ngt; korsning. Weste FörslSAOB (c. 1815). Den .. (med ett vitt band före grävningen) utmärkta linien — sappens eldlinie — skall utgöra inre vallsluttningens skärning med marken. Sappörregl. 1880, s. 8. I Uppsala, vid skärningen mellan Svartbäcksgatan och Klostergatan, har legat en grafhög, som burit namnet ”Kungshögen”. NordT 1918, s. 217. Räta linjen kan betraktas som skärningen mellan två plan och representeras alltså av två 1:a-gradsekvationer: (osv.). IngHb. TeknGrundvet. 793 (1953). — särsk. (numera bl. mera tillf.)
α‘) korsmitt (se d. o. 1). (Galla Placidias gravmonument) har formen af ett latinskt kors med tunnhvälfda armar och en liten kupol öfver skärningen. Hahr ArkitH 150 (1902).
β‘) om geografisk skärningspunkt. Kjellén Stormakt. 2: 173 (1905).
d) mer l. mindre oeg. anv. av (a—) c, om l. i fråga om ngt immateriellt; särsk. ss. beteckning för att enhet omfattar delar av andra enheter o. därigm bryter mot traditionell indelningsprincip o. d. Vi hafva i det föregående nämnt en sentimental pöbel: i sjelfva verket äro denna och den politiska två cirklar, som skära hvarandra och hafva ett godt stycke gemensamt. BEMalmström 7: 409 (1845). För 7 år sedan i Afrika, då världshistoriens stjärna plötsligt stannade öfver .. Faschoda .. därför att ett franskt och ett engelskt kolonialprogram .. skuro hvarandra just i den punkten. Kjellén Stormakt. 2: 199 (1905). Inom klassen fanns parhästar och gäng, som ofta skar tvärs igenom socialgrupperna. Håhlén hos Samuelsson HALärovUpps. 745 (1952). Troligen är det mest lämpligt att (jämte kommunstyrelsen) även övriga nämnder nyväljs i juni. Att nämndernas mandatperiod skulle skära räkenskapsåret vore någon, men föga tungt vägande nackdel. FrDepartNämnd. 1970, s. 287. — särsk.
α) övergående i bet.: träffa l. komma in på (ngt). Nån bad mig läsa en pjäs av Bengt Bratt — ”Föreståndaren”. Plötsligt hittar man en sällsynt gedigen text, som skär den viktigaste problematiken i dag. SRoos i DN 1969, nr 241, s. 4.
β) mat. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om den del av två mängder (i mängdläran) som är gemensam för båda mängderna, snitt. Neymark AnalysGr. 1: 8 (1970).
21) topogr. ss. beteckning för inskärning (se d. o. 2); i den särsk. förb. SKÄRA IN o. i ssgrna IN-SKÄRA, IN-SKÄRNING.
22) (numera mindre br.) vara effektiv l. träffsäker (på ett sätt som för tanken till genomträngningsförmågan hos resp. verkan av hanterat eggredskap l. eggförsett vapen).
a) om förstånd; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: skarp (se SKARP, adj. 10 c). Han hade .. snabb och säker uppfattning, skärande förstånd. Strindberg Hafsb. 54 (1890).
b) om ord, humor o. d.; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: träffande resp. träffsäker (o. skarp; se SKARP, adj. 15); jfr 8 c γ, δ slutet. Godhjertad och human, är han dock, såsom jag tycker, litet lurfvig; ofta skärande humoristisk, kan man skratta ihjäl sig åt honom, men (osv.). Almqvist Amor. XVIII (1839). Skärande, spetsiga, humoristiska svar (höra) till dalalmogens sätt att yttra sig. Därs. XXVII. Vill Ni (dvs. förläggaren A. Bonnier) trycka svaret (på kvarstadsåtgärden mot Giftas) i en brochyr? .. Det skall vara ett långt, lugnt, skärande svar, utan otidigheter. Strindberg Brev 4: 335 (1884). Brask och Gustav Vasa drabba samman (i Strindbergs Mäster Olof) med repliker som skära som svärdshugg. Lamm i 3SAH 50: 75 (1940).
23) ss. beteckning för att ämne utfälles l. avskiljer sig ur lösning l. flytande blandning l. för att lösning osv. undergår l. bringas att undergå process innebärande ett ämnes utfällning osv.
a) refl., äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, se β) i pass. med intr. bet.; jfr 24 b, 29.
α) (numera föga br.) om ämne i lösning l. blandning o. d.: utfällas l. utskilja sig (gm l. under kornbildning l. koagulering); äv. med reciprok bet.: gm utfällningsprocess skilja sig från varandra (se α‘, β‘). Källwatten och brunnswatten kallas hårdt watten, emedan twål och såpa skära sig i sådant watten. Berlin Lb. 96 (1852). Blandningen (innehållande bl. a. vin, socker o. äggvita) .. får koka omkring 5, kanske 10 minuter, till dess ägghvitan skär sig. Grafström Kond. 168 (1892). — särsk.
α‘) (†) om järn l. slagg vid smältning i masugn l. härdfärskning: utskilja sig; äv. om järn o. slagg: skilja sig från varandra; jfr β α‘ o. 16 a. Då slaggen börjar visa sig ännu mera Kokande .., plägar han ofta kunna bringas til at Skära sig, eller at komma til en så skär smältning, at slagg och järn kunna tämmeligen skilja sig ifrån hvarandra. Garney Masmäst. 475 (1791). (Med omrörning) fortfares, under .. sagta bläster, till desz järnet synes skära sig ifrån slaggen, hwittna och koka. Rosborg StångjSmid. 19 (1809). JernkA 1843, s. 241 (om järn o. slagg vid härdfärskning).
β‘) oeg. l. bildl.; jfr β β‘ o. 24 b. (Efter de misslyckade fredsförhandlingarna år 1702) inträffade .. att de förut oredigt blandade politiska elementen i Polen begynte likasom skära sig, och vid en mer och mer uppenbar söndring det medel tillgreps, som .. i detta land plägade leda till ett resultat: bildandet af en konfederation. Carlson Hist. 7: 159 (1885).
β) om lösning l. flytande blandning o. d.: undergå process som innebär att ett ämne l. en ingrediens utskiljes l. utfälles; särsk.: (gm sådan process) bli kornig l. upplöst (liksom sönderskuren), i sht dels (om grädde vid kärning): bli kornig gm smörkulornas sammanklumpning, dels: koagulera l. surna l. ysta sig (med tanke på vätskans synliga förändring); äv. opers. Tag Mirrham, Wirach, Mahlört, Johannes-Gräsz, rök Miölck stufwan där medh esomofftast, det conserverar Miölken, och lagar att hon alltijdh wäl löper och intet skär sigh. Rålamb 13: 202 (1690). Vispa .. 2 eller 3 äggegulor och red af soppan med, när man wil lyffta af grytan, men lät intet mycket koka sen, ty tå skär thet sig. Broocman Hush. 6: 20 (1736). Kopparen kan ock till någon del fällas utur denna Alkaliska solution (varur järn tidigare utfällts) med Syror, om litet däraf tillslås, tills det skär sig. Rinman JärnH 547 (1782). Affallets nedsköljning (i en rundbuddel) underlättas genom vattenspolningen. Denna har äfven en annan viktig uppgift, nämligen att hindra den från centrum nedströmmande slamföringen att ”skära sig”. TT 1902, K. s. 94. Lördagsmorgonen kärnade husmor. Därvid tog hon undan en större eller mindre skål .. med grädde, innan den hunnit ”skäras” genom kärningen. Nordström Luleåkult. 80 (1925). Mjölken surnade, grädden skar sig inte vid kärning och i osten kom mask. Arv 1953, s. 42. — särsk.
α‘) (†) om smälta vid härdfärskning: undergå process som innebär järnets och slaggens åtskiljande (vid önskad tidpunkt l. för tidigt); jfr α α‘ o. 16 a. (Vid färskning av hammarslagg) känner Smälltaren med Spettet, när den smällte Slaggen börjar skära sig och sätta Järnfärskor. Rinman JärnH 257 (1782). Om .. gången i härden will skära sig, eller som det kallas, rådna tillbaka, måste blästern sagtas. Rosborg StångjSmid. 14 (1809). JernkA 1843, s. 234 (i fråga om för tidigt åtskiljande av järn o. slagg).
β‘) oeg. l. bildl.; särsk. om luft; jfr 29 a. Att sitta i en rännsten, och dricka brännvin! Det skar sig i själen. Koch Arb. 134 (1912). (Hunden) Jupp slank in i salongen. .. Då visslade Douglas, och denna ouppfostrade vissling kom luften att skära sig i denna salong så fylld av artigt småprat och viftande volanger. Krusenstjerna Fatt. 1: 172 (1935).
b) (numera föga br.) tr.: bringa (ngt) att skära sig (i bet. a β); äv. abs. Om man wil komma itt Pusz til wäga hoos sina Wänner, at een Qwinna icke skal kunna komma Smöör til wäga ehuru fast och mycket hon kärnade, tå skal Såcker kastas uti flöterna, så kunna the intet skäras til Smöör. IErici Colerus 2: 22 (c. 1645). Gethemiölck är then sundaste, och står emoot Förgifft, om .. man henne vpkokar i siudande, och tå ther vthi Wijnättickia låter, som henne skär til Waszla. Risingh LandB 72 (1671). Låt dig behaga att valla med mig och mjölka min boskap / och bereda min ost, ihällande skärande löpe. Lagerlöf Theokr. 70 (1884).
c) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som skurit sig (i bet. a β) l. bragts att skära sig. Schultze Ordb. 4432 (c. 1755). VetAH 1772, s. 56. Skuren mjölk. Weste FörslSAOB (c. 1815). För att utröna, hvilka förändringar jästen vid ölets uppvärmning erfar, tillsattes (vid en undersökning) till ölet före uppvärmningen något jäst, fullkomligt god och ren. Efter afsvalning visade sig nu jästen under mikroskopet hopkrumpen samt dess innehåll dels skuret dels uttömt. TT 1874, s. 21.
d) ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att ngt skär sig (i bet. a β); ystning; koagulering. Jag blandade mjölk i (det från Hundgrottan vid Neapel hämtade) vattnet, men förmärkte ingen skärning. AMurray i VetAH 1775, s. 248. Vill man hafva ett mycket ljust öl får vörten upphettas endast till fröhvitans skärning. Lindberg Ölbr. 75 (1885). Skärning .. (dvs.) l. äggviteämnenas koagulering och flockning vid vörtkokningen 2. jästens flockning vid huvudjäsningens slut. TNCPubl. 47: 19 (1971).
24) intr. l. (vanl.) refl.: skarpt (o. stötande) avteckna sig l. bryta av (mot ngt) o. d.
a) (numera mindre br.) (skarpt) avteckna sig (mot ngt); äv. (jfr b): brytas l. reflekteras (mot ngt); äv. i p. pr. i adjektivisk anv.: som framträder (ytterst) tydligt i alla detaljer o. d. (särsk. i adverbiell anv.: på ett sätt som för tanken till skurna (se 1 h) linjer, etsande). (Luftballongens) minsta detaljer, tåg, ankare och annat mer, framstodo (på skuggbilden mot ett moln) med en underbar skärpa; lika så skuro sig våra silouetter alldeles klart mot molnets silfverbotten. Samtiden 1873, s. 64. Det var ett af dessa fönster med utåtbugtande, glittrande glas, genom hvilka man inifrån, utan att sjelf bli sedd, kunde se allt så skärande skarpt. LundagKron. 1: 296 (1918). En gång såg jag månstrålar skära sig mot glansen i en hästs ögon. Hästögonen blev så djupa och underfulla av glansen, att jag kom i tanke om både Genesis och alla filosofer. Martinson BakSvenskv. 69 (1944). — särsk. ss. vbalsbst. -ning, i konkretare anv.: skarp konturering (mot ngt). Här nere i Svealand följer ju ögat linjerna på närhåll och har sin glädje af små ting: en kulles skärning mot åkern bakom, ekdungens fasta löfmassor i hvalf vid hvalf. TurÅ 1908, s. 273.
b) [ss. refl. i sht med anslutning till (delvis möjl. äv. utgående från) 23 a] ss. beteckning för att skarp l. oförenlig motsats l. motsättning råder l. uppkommer o. d.; dels intr., i sht i uttr. skära (e)mot ngt, stå i skarp l. (vanl.) oförenlig (o. störande l. stötande) motsats l. motsättning till ngt; (skarpt) bryta av mot ngt; strida l. svära mot ngt; dels refl., i sht i uttr. skära sig mot l. med ngt, komma l. stå i skarp osv. motsats l. motsättning till ngt; strida l. svära mot ngt; ss. intr. äv. utan förbindelse med prep.-uttr.: avvika från det normala på ett mer l. mindre chockerande l. stötande sätt; ss. refl. äv. dels med reciprok bet.: komma l. stå i motsättning till varandra, dels opers.: (det) uppstår l. råder oförenlig (o. stötande l. störande) motsats (mellan företeelser); jfr 23 a α β‘, β β‘, 29. Allting lytt och fult och allt, som skär, / han (dvs. Mefisto) pekar ut och skrattar hånfullt håligt. Fröding Guit. 93 (1891). Det ordet ”svartbärare” som skar så sällsamt mot det föregående rimmet. Hallström Brilj. 60 (1896). Den blekblå färgen (på syrenbuketten) blef så skarp, den skar emot dagern som ett skrik, och doften var kvalmig. Ottelin BSorl. 110 (1904); jfr 30 b α. Julfirandet, särskilt i de stora städerna, har med åren tagit former som betänkligt skära sig med julens höga tanke och innehåll. SvD(A) 1931, nr 340, s. 5. Det var en glad, stor miljö, där gamla traditioner och bohêmestämning förenades på ett så sympatiskt sätt, att det aldrig ”skar” sig. Lundberg-Nyblom NorrstrArno 60 (1932). Hans föregående sockenbarnsliv med alla dess ställen och uppfostrare skar sig mot fattighusets plågsamma frid. Martinson Nässl. 267 (1935). Paris är så infekterat med konstens miasmer att det aldrig riktigt vill skära sig mellan skönhetens uppenbarelser och livets misär. Siwertz Ung 228 (1949). — särsk.
α) i fråga om (mera) objektivt l. intellektuellt fastställbara motsatser; särsk. refl., dels i uttr. skära sig mot l. med ngt, komma i konflikt med ngt, dels med reciprok bet.: skilja sig från varandra l. uppvisa avvikelse inbördes (på så l. så mycket). KFÅb. 1913, s. 174 (: mot). I mellanhavandet mellan Winnberg och ingeniör L. Ruuth skära sig uppgifterna på icke mindre än 250,000 kronor. SvD(A) 1922, nr 25, s. 13. Till den grad förvirrad är .. prof. Jæderholms kritik, att hans andra anmärkning råkar skära sig med den första. AAhlberg i Verdandi 1925, s. 150.
β) i fråga om olikheter i åsikter, principer o. d.; jfr 29 a γ, b. PT 1898, nr 177, s. 3. Klart är, att dessa motsatser mellan gammal form och nytt stridssätt skola på slagfältet skära skarpt mot hvarann. SDS 1900, nr 47, s. 3. (Nationalekonomer som äv. ha historisk läggning o. utbildning) kunna .. aldrig undgå att känna, hur de båda sidorna i deras vetenskapliga varelse skära sig. Heckscher EoH 37 (1922). Man rör sig .. (i frågan om sexualundervisningens utformning i skolorna) på ett ytterst ömtåligt område. Det skär sig också mellan en äldre tids skygga uppfattning om dessa ting och en nyare tids friare betraktelsesätt. SvD(B) 1944, nr 281, s. 4.
γ) i p. pr. i adjektivisk anv., om l. i fråga om motsatser: som skär l. skär sig (mot ngt) l. (med pluralt huvudord) skära sig mot varandra; oförenlig o. störande l. stötande; jfr 8 c δ, 30 b ε slutet. (Wallenstein) förde .. ett hof, som var mera lysande än kejsarens, och som gjorde ett skärande afbrott mot det elände, som kriget utbredt på alla sidor. Fryxell Ber. 7: 55 (1838). Om .. (de förnäma) använda sitt inflytande och sin magt till att .. medla emellan de skärande förhållandena i samhället .., så skola de aldrig i Sverige sakna sina medborgares aktning. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 131 (1852). Via Felice ser i middagsstundens hetta ut som en gata i Pompeji. Hvilken skärande motsats bildar ej detta till det bullrande Neapel! Nyblom Bild. 74 (1864). (Förkunnelsen) förlorar .. i kraft, om der hos läraren visar sig en skärande motsägelse emellan lif och lära. Flensburg KyrklT 394 (1883). Hr (Alfred) Jensen rör sig (i Nya dikter) så att säga med stor apparat .. släpper lös hela kaskader af granna ord .. samt klatschar öfver sina breda dukar en mängd färger, hvilka ofta skärande bryta sig mot hvarandra och åstadkomma pittoreska effekter. AB(L) 1895, nr 278, s. 1. (I fråga om ordergivningen före slaget vid Poltava) stå Lewenhaupts och Gyllenkroks berättelser mot hvarandra i skärande skärpa. KFÅb. 1913, s. 26. Ett skärande följe blandade sig med de föregående (författarna som skolpojken tänkt på), Nietzsche i Newtons sällskap, Baudelaire i Swifts. Lo-Johansson Gen. 356 (1947).
δ) (mindre br.) ss. vbalsbst. -ning, särsk. i konkretare anv.: motsättning (mot ngt). Skärningen mot hedendomen åstadkoms genom kristendomens exklusivitet och anspråk, som förbjödo gudomlig hyllning af kejsaren .. och synkretistisk jämställning med andra mysterier. 2NF 14: 1345 (1911).
25) med avs. på alkoholhaltig dryck: (för att åstadkomma mera pikant smak) blanda (med ngt); numera bl. i ssgn FÖR-SKÄRA. En hitzig Auvernat, som skuren med Lignage, / Försåldes hos Crenet för swarsgod Hermitage. Düben Boileau Sat. 17 (1722).
26) skogsv. om kolmila: undergå kolning som går fram snabbt i vissa begränsade partier (skär) o. lämnar mellanliggande delar av milan okolade, kola med skär; äv. i sådana uttr. som skära inåt, kola med l. bilda skär som gå inåt; jfr 18. Angående resmilorna på kolbacken (vid kolarskolan i Iggesund) så gingo .. desamma mycket jämnt och bra, med undantag dock af östgötamilan nr 5, som skar något. JernkA 1901, s. 408. Därs. (: inåt).
D. skava, skrapa; fastna ihop (o. bli funktionsoduglig) o. d.
27) skava, skrapa, gnissla o. d.
a) med obj. l. däremot svarande prep.-uttr.; särsk.
α) ss. beteckning för gnisslande med tänderna; i sht i uttr. skära tänder l. tänderna, äv. sina tänder, i sht förr äv. med tänderna l. sina tänder, förr äv. på tänderna, (i ursinne) bita samman o. gnissla med l. gnida tänderna mot varandra. Medh tenderna the fast skära, / Satan och hans partij, / Ther medh the wilia förfära, / Tigh werdigha Christenheet. Ps. 1562, s. 79 b; jfr slutet. Hagström Herdam. 2: 499 (cit. fr. 1660: skurit sina tänder). (Den som har mask i magen) skär tändren om nätterne. Lindestolpe Matk. 18 (1714). VRP 3/4 1722 (: ). Jag (dvs. Isebel) blef om halsen röd, om näsespetzen hwit (vid underrättelsen om att baalsprästerna dödats), / Bet läppar, tänder skar, och brann af mycken nit. Kolmodin QvSp. 1: 511 (1732). Bælter JesuH 5: 251 (1759: med sina tänder). Han (dvs. hunden) bets och stundom tändren skar. Bellman Gell. 105 (1793). Afnötning (av tandkronan) sker .. genom bitning, gnidning och ovanan att, såsom det kallas, skära tänderna. AHB 57: 30 (1871). Jekau stod vid bordsändan och kunde inte säga någonting, men han skar tänderna så att det lät som en osmord lyftkran nere i Stadsgårn och hela kroppen skakade av ilska. Johnson GrKrilon 518 (1941). — jfr SAMMAN-SKÄRA. — särsk. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv., liktydigt med: rasa, vara ursinnig. LPetri Job 16: 9 (1563). (Djävulen) plägar skära tenderna, när man wil öffuergiffua hans ban. Balck Ridd. D 1 a (1599). Ingen annan utväg .. än att sitta, der jag satt (på en stol med utspilld lingonsylt), i två runda timmar, låtsa om ingenting, se högtidlig ut som de andre och i tysthet skära tänderna öfver Erik och hans lingonsylt. Ödman UngdM 1: 40 (1862, 1881). Då var det slut på papperslyktans tid. / Var fjäril tog in seglet för att dö. / Vi såg hur höstens vindar gick till strid, / hur bränningen skar tänder vid sin ö. Martinson GräsThule 14 (1958).
β) i sht jäg. i uttr. skära näbb, se NÄBB 1 b β. TJäg. 1833, s. 594.
γ) (†) i uttr. skära betslet, ta betslet med tänderna o. göra sig munstyv; anträffat bl. bildl. (jfr BETSEL 1 d β). Tå på .. (israeliternas) rop, then Högste någon sände / Med Domarstaf i hand, som faran frå them wände, / Så blef han intet hörd; ty folket betzlet skar. Kolmodin QvSp. 1: 228 (1732).
b) utan obj.: (med ett skarpt l. gnisslande ljud) skrapa l. skava (mot ngt); jfr 29 b, 30 b α. Hör hjulet gnisslar, skär, och skenan sprungit af — / Tag bulta med en sten! Bellman (BellmS) 4: 103 (1770). Gångarens hof emot stenarne skär. Lundegård Tit. 9 (1892). I Roma väntade oss diligensen, en vanlig vickande charabang, tung af bönder .., så vagnskorgen skar mot hjulen vid minsta gupp. TurÅ 1908, s. 206.
28) ss. beteckning för att (ngt stannar l. blir funktionsodugligt gm att) samverkande delar hårt skava l. tränga in i l. fastna mot varandra; särsk. (om motor, lager o. d.): skära ihop (se SKÄRA IHOP 4); jfr 27, 29. Skära fast, detsamma som Hopskärning. Nerén (1930). Under gång ut mot Harstena hade både vev- och ramlager skurit. Trenter AldrNäck. 55 (1953). GHT 1957, nr 224, s. 8 (om motor).
29) ss. beteckning för att ngt immateriellt upphör att fungera l. för att det uppkommer l. råder friktion i samliv o. d.; jfr 24 b.
a) [jfr 1 p, 23 a β, 28] refl.: upphöra att fungera, gå på tok, brista, ”kapsejsa”, stranda o. d.; äv. opers. Slöhet förtärde och uppfrätte Lasses medvetande .. . I botten på denna slöhet låg döden. I ett ögonblick av livsångest skar det sig, han greps av en vansinnig lust att pröva döden för att få veta den. Koch Arb. 307 (1912). Ammunitions- och förplägnadstågen skola inträffa på bestämda tider och platser. Intet får skära sig. Hedin Front. 221 (1915). Jag misstänkte nog, att samlivet mellan dessa båda kvinnor skulle skära sig. Essén HExc. 27 (1916). (Kassören på tidningen) brukade gärna, när underhandlingarna skuro sig, avsluta dem med ett högdraget: ”Behöver herrn icke Dagens Nyheter, så sannerligen Dagens Nyheter behöver herrn.” OvZweigbergk (c. 1930) i UrDNHist. 1: 69. — särsk.
α) (i fråga) om stämning: bli dålig; äv. opers.: (det) går på tok l. blir misstämning. Han .. verkade nedtryckande på dem. Det skar sig, och en ledsamhetens förlägenhet föll öfver sällskapet. Strindberg GötR 177 (1904). I dag tycktes .. stämningen vid middagsbordet skära sig mera än vanligt. Krusenstjerna Fatt. 2: 454 (1936). Med ens var det något som gjorde ont. Något stämde inte. Något skar sig. Han skämdes över att .. ha visat sin sinnesstämning. Salje DessBröd. 390 (1964).
β) (mera tillf.) om skämt: bli tom l. ihålig o. förfela sin verkan. Den last som här (hos huvudpersonen i Molières Den girige) gisslades hade (i skådespelarens framställning) fått så nakna uttryck att lustigheten skar sig och den komiska befrielsen uteblev. DN(A) 1921, nr 69, s. 1.
γ) opers.: (det) uppstår (l. råder) konflikt (o. samarbetet upphör), (det) skär ihop (se SKÄRA IHOP 5 c). Strindberg SvÖ 2: 365 (1883). Till yttermera visso berättar Frankfurter Zeitung, att det enligt ett rykte i Popolo Romano skall ha skurit sig i det diplomatiska förhållandet mellan Italien och England. NDA 1915, nr 85, s. 1. Även då det skar sig mellan damerna (dvs. modern o. dottern), då våra barometrar vibrerade .., förstodo .. (svärfadern o. svärsonen) varandra — de hade den typiskt manliga solidariteten. Kræmer Brantings 220 (1939).
b) [eg. bildl. anv. av 27 b] intr. l. refl., i uttr. skära (sig) mot ngn, skava (se SKAVA, v. 1 d) l. nötas (se NÖTA, v.2 3 d) mot ngn; särsk. i det reciproka uttr. skära sig mot varandra. Kära Amalia, du kan icke tro, huru ondt det gjorde mig, att se edra tvänne charakterer skära mot hvarandra, som stål och flinta, utan att deraf uppstod annan eld än hatets och tvedrägtens. Knorring Cous. 1: 64 (1834); jfr 27 b. Det var på en tidigare tid av deras förbindelse, då olikheterna ännu på rena allvaret skuro sig mot varandra. Dahlbäck Åb. 151 (1914); jfr 24 b.
c) (mindre br.) ss. dep.: råka l. vara i konflikt (med ngn); jfr a, b. Han hade fått känna fröjderna och sorgerna af starka sympatier och antipatier, han hade skurits med människor och sprungit i deras famn. Norlind Hell 2: 57 (1913).
d) ss. vbalsbst. -ning, förhållandet att det skär l. skurit sig (se a γ), åsikts- l. meningsbrytning l. (skarp) motsättning. Af denna .. (av en sinnessjuk väckelsepredikant orsakade) skärning och gäsning (i församlingen), den jag (dvs. kyrkoherden), Gudi vare tack, med hans hielp lyckeligen genomgått, har jag nu fått för min del lära .. följande: (osv.). ELencquist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 175; möjl. till 8 c ε. DN(A) 1965, nr 330, s. 5.
E.
30) [eg. specialanv. av 1, 8 (o. 18); delvis sannol. äv. överförd anv. av 27 (o. 28)] i fråga om ljud.
a) i sådana uttr. som skära i öronen l. örat l. i öronen osv. på ngn l. ngn i öronen osv. l. i ngns öron l. öra o. d., i sht förr äv. skära örat l. ngns öron, göra ont i öronen (på ngn); i sht förr äv. utan klandrande bibet.: ljuda starkt (i öronen); äv. opers.; jfr 8 a. Systrar hören min musik / Utaf Flöjtraverer. / Ljudet örat skärer. Bellman (BellmS) 1: 22 (c. 1770, 1790). Det skär i öronen att höra någon sjunga falskt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Man sätter mig på ett kaffé. Musiken skär i öronen! Strindberg Brev 1: 122 (1872). Wahlenberg Lönd. 64 (1892: skar mig i öronen). DN(A) 1963, nr 245, s. 4. — särsk. oeg. l. bildl.; särsk. ss. beteckning för att ngt åhöres med avsmak l. inger obehag; äv. ss. beteckning för att ngt stöter språkkänslan. Mig tyck’s du Himlens ordning hatar, / När kiärlek (dvs. ordet kärlek) dine kyska öron skiär. Frese VerldslD 145 (1721, 1726). Pipor, trummor, klarinetter / Högt förkunna uti lägret / Cids tillbakakomst. I Sanchos / Öron skuro dessa toner, / Men han dolde dock sitt hat. Oscar II I. 2: 100 (1859, 1886). Grammatiska dissonanser skära lika obehagligt i ett känsligt språköra, som musikaliska i ett godt gehör. EHTegnér i 3SAH 6: 239 (1891). De högstämda orden skuro i öronen på dem. Hemmer Morgongåv. 215 (1934).
b) i annan anv.
α) intr.: ljuda (alltför) skarpt (o. skrapande l. gnisslande) l. gällt l. genomträngande; äv.. opers.; förr äv.: vina; äv. oeg. l. bildl. (jfr a slutet, γ, ε slutet). Så hördes sorl och gny af all then diefla-häär, / Som när en häfftig storm i hola klippor skär. Spegel TPar. 110 (1705). Innan du .. hört huru krigets åskor döna och huru dödsångsten och jemmerskränen skära deremellan liksom osaliga qvinnoröster. Thomander 1: 83 (1829); jfr γ. En af .. (frälsningssoldaterna) bad högt. .. Stämman skar som en knif. Lagerlöf Länk. 206 (1894); jfr γ. Werners och Simons röster skar gällt mot varandra. Heerberger NVard. 160 (1936). Harders hämndpatos, som då och då gör honom uppbragt så det skär i diskanten: ”— Vet hut, infama usling!” Elgström o. Runnquist SvMordb. 63 (1957). — särsk. (†) sisa (se SISA, v.2 slutet); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning. (Jag) fann .., at Tjädren under spelet, eller den så kallade Skärningen, som följer på klunken, icke tilsluter ögnelåcken, utan blott uplyfter ögonen. EGAdlerberg i VetAH 1787, s. 202. Möller (1807).
β) (mera tillf.) i uttr. skära i tystnaden, på ett mer l. mindre obehagligt sätt bryta tystnaden, slita sönder tystnaden; äv. opers. Engström Häckl. 25 (1913). (Hon) skrattade .. så gällt att det skar i tystnaden. Nilsson HistFärs 68 (1940).
γ) intr., äv. refl., om ljud o. d.: (skarpt l. öronskärande) tränga l. tränga fram (genom luften o. d.); äv. tr.: (skarpt l. öronskärande) tränga (fram) genom (ngt); äv. ss. beteckning för att ljud o. d. höres (skarpt) genom annat l. andra ljud o. d.; äv. bildl.; jfr 18. The gåfwo til ett rop, som genom luften skar. Kolmodin QvSp. 1: 222 (1732). En fogel skriker till — det luften skär / För en sekund — så blir det åter stilla. CVAStrandberg 2: 77 (c. 1860). Med ett skrik, som skar genom märg och ben, hängde hon sig fast vid grefven och ropade: ”Rädda mig!” Cederschiöld Riehl 2: 41 (1878). (dvs. under marknaden) skar igenom folkets sorl / En röst af välkändt ljud (dvs. länsmannens). Snoilsky 3: 37 (1883). Bååth GrStig. 107 (1889; refl.). Nu skar åter ett jämmerrop därutifrån mörkret som en knif genom fönsterrutorna. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 15 (1910). Ljudet av en gäll visselpipa skär luften. Josephson Kanske 48 (1932). Tvärsigenom de ännu hatiska orden skar ett rop — den slutgiltigt ensamma människans ångestrop. Heerberger NVard. 338 (1936).
δ) refl., om röst: bli skärande (se ε) l. sprucken, få ett skärande l. sprucket tonfall; äv. om sätt att tala o. d.: komma av sig (gm att rösten skär sig); jfr 28, 29 a. En röst, som skar sig af rörelse. Hellström Kusk. 92 (1910). Han .. började tala om sjukdomar. Hans förnäma och världsbelåtna skorrning skar sig. Siwertz Eld. 88 (1916). Han hörde hur stämman skar sig och vart gäll, sprucken. Lo-Johansson Gen. 666 (1947).
ε) i p. pr. i adjektivisk anv.: skarp l. gäll (så att ljudet i fråga skär i öronen (se a) l. går genom märg o. ben); (skarpt) gnisslande; äv. i adverbiell anv., särsk. i uttr. skärande falsk, falsk så att det skär i öronen, ”hårresande” falsk; jfr 8 c δ, 24 b γ. Rösten blev skärande. Hon sjöng skärande falskt. Om rösten öfverspännes, blir uttalet sträft, skärande eller dundrande. Moberg Gr. 21 (1815). På wåra ängar får man om sommarn höra .. (gräshoppornas) skärande läte. Berlin Lsb. 135 (1852). Hans röst hade en skärande och liksom hånande ton, då han sade (osv.). Carlén Köpm. 1: 235 (1860). En skärande violins toner. Nyblom Bild. 25 (1864). Med ett skärande skrik, som kunde hafva kommit det sista håret att resa sig på en flintskallig, segnade hon ned. Wallengren EnhvarProf. 34 (1894). Med en blygsamt osäker stämma som genom själva sin osäkerhet höjdes till en skärande falsett. Hellström Kärlek 112 (1942). — särsk. oeg. l. bildl.; särsk.: skorrande (se SKORRA, v.1 4 b) l. ”hårresande” falsk; äv. i adverbiell anv. Förseelser, dem du ej hann godtgöra, ropa tillbaka en tid, som ej hör ropet, och den skärande rösten låter ej tysta sig. Wallin Rel. 4: 10 (1836). SKN 1841, s. 106 (i adverbiell anv.). Kristus är den, som infört frihetens, broderskapets och jemlikhetens sköna treklang bland alla hatets och ondskans skärande missljud. Roos Strejk. 28 (1892). I sin gåtfullhet och sin skärande dissonans upphör det skickelsedigra förloppet (i dikten Säv, säv susa) aldrig att egga fantasien. Olsson Fröding 370 (1950). Vad skulle kunna vara mera avslöjande, mer skärande i sin förljugenhet än ett arvsskifte hos Olle Hedberg? ÅbKristHum. 1964, s. 259.
F. löpa l. få (ngt) att löpa i urtag o. d.; spänna ut (ngt); rikta in (ngt) o. d.
31) ss. beteckning för att ngt löper l. ligger i urtag o. d.
a) (i fackspr., i sht sjöt.) om lina, tåg, vajer o. d.: löpa l. vara ledd (genom l. i ngt); äv.: löpa fritt; äv. i uttr. skära klart l. oklart, löpa resp. icke löpa fritt. Det är angeläget att välja block der tågrummet icke allenast är så stort att löparen, då den är torr, skär, utan något större, på det löparen äfven må skära då den sväller af väta eller köld. Frick o. Trolle 14 (1872). Björkman (1889: klart). Stenfelt (1920: oklart). Man måste följa var enda ända av det löpande godset (på segelfartyget) och lära sig och behålla i minnet, var och hur den var fastgjord däruppe, samt ”hur den skar”, varmed menades till vilket block eller vilket skivgatt den var ledd, ända tills den nådde sin bestämda beläggningsplats i däck. VFl. 1926, s. 51. Hägg Flagga 67 (1937).
b) betecknande att gänga går i l. tar; (i den särsk. förb. SKÄRA IN); förr äv. betecknande att kugghjul gripa in i varandra (i ssgn SKÄR-VERK).
32) träda l. träda in (tåg i l. genom ngt); spänna ut (varptrådar l. garn vid repslagning) o. d.
a) (i fackspr., i sht sjöt.) träda l. sticka (tåg l. tågända i l. genom block, skivgatt o. d.); äv. dels ss. beteckning för tågs utdragning ur block osv. (i de särsk. förb. SKÄRA UR, UT), dels: fästa (tåg l. tågända vid ngt; i ssgn AN-SKÄRA 3). Genom detta Blocket (som fastsatts på bojrepet vid krysset av ankaret) skaar Jag een Pertlijna. Rosenfeldt Tourville 105 (1698). Aftryckaren (till raketen) ville ej gå af, förrän fyrsträngen blef skuren genom en ringbult. Trolle Duvall 1: 31 (1875). När han .. skar kättingen i de nya blocken fann han snart att den inte räckte till utan (osv.). Nilsson HistFärs 42 (1940). — jfr AN-, FYR-, I-, IN-, UT-SKÄRA samt FEM-, SEX-, TRE-, TVÅ-SKUREN.
b) vävn. varpa (varptrådar, gäng o. d.); förr äv. i uttr. skära kätt, varpa. Skiärer Mästaren (i klädmakareämbetet) mindre trådar eller gånger upränningar, än wara bör .. hwad Kläde det hälst wara må, böte .. 4. Dal. Silf:mt. PH 1: 328 (1722). Därs. 5: 3510 (1753: skära kett). De (varp-)ändar, som skäras på en gång, aflöpa vanligtvis från å bobinställningen eller skärlatsen vågrätt liggande eller upprätt stående spolar och ledas igenom glasringar, insatta i ett bräde, skärbräde. UB 6: 429 (1874). Därs. (i pass., om gäng). Form 1948, s. 57. — jfr KÄTTINGS-SKÄRNING.
c) repsl. om utspännande av de till ett rep avsedda trådarna l. dukterna; särsk. i de särsk. förb. SKÄRA AN, SKÄRA UT o. ssgrna AN-, UT-SKÄRA.
33) (†) med avs. på sänter l. spant: rikta in (o. fästa); jfr SKÄR-SPANT. Röding 2: 432 (1796). ÖoL (1852).
G. intr.: ta slut; frätas o. d.
34) ss. beteckning för att ngt avtar l. upphör; i den särsk. förb. SKÄRA AV.
35) (†) frätas; eroderas.
a) frätas l. (upp)lösas; anträffat bl. om smälthärd l. smältugn, i de särsk. förb. SKÄRA UPP, UT; jfr 16 a.
b) eroderas (o. transporteras); anträffat bl. i ssgn BORT-SKÄRA; jfr 16 c.
Särsk. förb.: SKÄRA AN. (†) till 32 c, = anskära 2. Deleen (1819; under ourdir). Sundén (1891).
SKÄRA AV10 4, äv. UTAV04. [fsv. skära af] jfr avskära.
1) till 1: gm att skära dela av l. frånskilja o. d. Swedberg Ordab. (1722).
a) gm att skära avskilja l. frånskilja (ngt); skära bort (se skära bort 1); jfr c α. Juslenius 190 (1745). När fogelen är stekt, skiäres hela bröstet med benen utaf, men wingar och lår blifwa qwar vid ryggskråfwet. Warg 234 (1755). Skär af tre alnar kläde. Weste FörslSAOB (c. 1815). Siwertz Varuh. 55 (1926). särsk. bildl. (jfr skära, v.2 1 s); förr särsk. med avs. på person: skilja från sin tjänst l. dyl., avskaffa. (Av rikskanslern anfördes ss. möjligheter till utgiftsminskning:) l. vore att skaffa af det Tyske Rådhet; 2. göra mindre Ståthollare; 3. i hofvet skära af någre Hofjunckrar. RP 9: 233 (1642). Hwad gifwer .. (Jesus) osz då? Sig sjelfwan hel och hållen; han skär icke af et stycke åt mig, eller gifwer mig någon liten smula. Borg Luther 2: 584 (1753).
b) med direkt o. indirekt obj. l. direkt obj. o. prep.-uttr. på ngn l. ngt.
α) i eg. bet.; i uttr. skära av ngn l. ngt ngt l. ngt på ngn l. ngt, förr äv. ngn ngt av (jfr β), skära bort (se skära bort 1) l. (motsv. c) kapa av ngt på ngn l. ngt; äv. refl. (se slutet). The skola skära tigh näso och öron aff. Hes. 23: 25 (Bib. 1541). Kommer tu widh en dåre så skär aff kläder itt stycke och lät honom fare. SvOrds. B 4 a (1604). Skära ell. stubba af swansen på en häst. ÖoL (1852). särsk. refl., i uttr. skära av sig ngt l. ngt av sig, skära av ngt på sig. NAv. 17/4 1656, nr 2, s. 2 (: skurit Strupen af sigh). (Sv.) Skära halsen av sig (t.) sich den Hals abschneiden. Auerbach (1913).
β) bildl. (jfr skära, v.2 1 s); förr särsk. dels liktydigt med: bagatellisera (klagomål), dels i uttr. skära ngn av ngt l. ngn ngt av (jfr α), fråntaga l. beröva ngn ngt; betaga ngn ngt, taga ngn ur ngt. CivInstr. 32 (1618). (Jag) tvifler .. inthed, att där någre (klagomål från Danmarks sida) komma, I på den ene sijdhan med höfligheet dem ablegera (dvs. besvara), doch skärandes them af, så mycket som I kunne, men på andre sijdhen (osv.). AOxenstierna 8: 375 (1633). (Jag) Gaf honom (dvs. det franska sändebudet) emot sine inlagdhe puncter andre in .., dem jag .. något lijtet förklarat, att deste bettre contentera ambassadeuren och skära honom af allehanda olijke tanckar omm våre desseiner. Därs. 667 (1633). Der man wille .. läggia .. een grundwahl till att så småningom skähra oss (dvs. adeln) af wåre privilegier, skulle (osv.). RARP 4: 493 (1650). At skiära af den större (linjen) AB ett stycke, som är lika stort med den mindre C. Strömer Eucl. I. 1: 10 (1744).
c) skära så att (ngt) går (mitt) av l. delas, kapa av (ngt) gm att skära; äv. dels: kapa av (ngt) o. därigm göra det kortare l. mindre, dels med bibegrepp av a (se α, β). War theres träta tilkommen, således .. at .. Lasse hade dragit Noot inpå Stenby ägor, ther hade .. Jon kommit och skurit tågen af för honom. BtSödKultH 12: 73 (1597). Kommer tu widh en dåre, så skiär aff kläderne. Törning 51 (1677). (Den 1 okt.) lät iagh giöra lådor i min wjnwagn och lät skiära af bräder .. till en ny korgh och nya hiull. AHummerhielm (1707) i KKD 10: 55. (Sv.) Skär af naglarna, (lat.) Deme ungves. Schultze Ordb. 4432 (c. 1755). Medarna (på en slädeför upptagning av kålrötter) är på insidan järnbeslagna samt försedda med höj- och sänkbara skärbillar, som skär av rotfrukternas rötter strax under roten. Sonesson BöndB 134 (1955). särsk.
α) i fråga om ngts avtagande nära l. vid fästpunkten i l. utgångspunkten från ngt annat: skära av (o. avskilja); avmeja (jfr skära, v.2 9); i sht förr äv. (jfr skära, v.2 4): klippa (l. med kniv o. d. ta) av (hår). Skär titt håår aff och kasta thet jfrå tigh, och jemra tigh klaghligha på höghomen, Ty Herren haffuer förkastat och bortdriffuit thetta slechtet, ther han offuer förtörnat är. Jer. 7: 29 (Bib. 1541). Skär heller aff en lemm, än heela Kroppen skal fördärfwas. Grubb 75 (1665). Strax hon en lock skar af, med skyndande hand. Adlerbeth Æn. 103 (1804). Skära av gräs med lie. LandsmFrågel. 25: 1 (1929). Skära av vildskott. SvHandordb. (1966).
β) oeg. (jfr skära, v.2 1 s): liksom med ett snitt ta av (ngt) o. d.; särsk. i fråga om vattenerosion (jfr skära, v.2 16 c). Rålamb 8: 194 (1691). Om man t. ex. skulle vilja åt en gata eller ett torg hafva en gafvel på huset, blef det ganska fult att (i enlighet med byggnadsstadgans bestämmelser) få lof att skära af hörnen. TT 1887, s. 147. Om Mississippi är människorna till välsignelse, så tar floden om våren en rundlig tull från dem. Den väldiga, brungrumliga vattenmassan skär då ofta av flodbäddens skarpa krökar. Hedin Pol 2: 350 (1911).
γ) mer l. mindre bildl. (jfr β o. skära, v.2 1 s); särsk. med avs. på livstråd, samband, förbindelse o. d.: klippa av. Iagh skäär mitt lijff twert aff såsom en wäffuare. Jes. 38: 12 (Bib. 1541); jfr β‘. (I sapfisk vers bör cesuren i sv. komma efter fjärde stavelsen.) Så måste icke heller någon Dactylus, vthi Swenska Poësi skäras vthaff medh någon Cæsura. Arvidi 164 (1651). En dygdigh Hustru .. / .. Blijr stadhugh i sitt sinn til thesz then grymma Död / Som all ting kufwar ned skär Eckta bandet aff. Lucidor (SVS) 81 (1668). Siälf Atropos som skär / All Lijfs-Tråd omild aff, moot willian ånger bär. Därs. 245 (1672). Atropos bekom de båden, / At hon skulle lefnads tråden / Lätt och sakta skära af. Nordenflycht QT 1745, s. 123. Plötsligt häjdade han sig midt i ett ord, som skars af och outtaladt föll bort. Janson FörstaMänn. 46 (1906). Man skjuter ifrån sig alla obehagliga tankar, skär av sambandet med sitt eget förflutna, glömmer. Beskow Enhet 70 (1916). särsk.
α‘) (numera bl. mera tillf.) med avs. på diskussion o. d.: avbryta l. klippa av, äv. abs. (jfr d). Då jag ded (dvs. det oantagbara förslaget) hörde skaar jag discursen aff. AOxenstierna 2: 562 (1623). (I domkapitlet får ingen) obeden snacka för hela hopen, falla i eens annars taal och skära af hans korta discurs. KOF II. 1: 366 (1659). Nej! skar han av. Det blir som jag sagt. Siwertz Sel. 2: 120 (1920).
β‘) (numera mindre br.) göra slut på (ngt); omintetgöra l. sätta stopp för (ngt); upphöra med (ngt). Materien (i ert, dvs. rådets, svar på konungens brev) disputerar jag inthet, men sättet att schrijffva emellan herre och tiänere (är) icke rätt väl beqvembt, och kan, omm icke endere skär aff dedh, förorsaka misshag emoot ens intention. AOxenstierna 6: 321 (1631). Wivallius Dikt. 114 (1641; med avs. på hopp). Min lefnadz lust är skuren af. Nordenflycht (SVS) 1: 124 (1743). (J. C. Cederhjelms) giftermål med Catharina Tigerhjelm tycktes hafva skurit af hans resplaner. Levertin Gest. 185 (1903).
γ‘) om sak: (med raka linjer l. i rak linje) dela av l. stänga av l. skymma bort (ngt). (Från toppen av Kinnekulle ser man på ena sidan) en slätmark ..; på then andra sidan förlorar sig synen uti Wennern ..: på tredie och fierde möter twenne stora Berg, Billing och Huneberg, som skiära utaf synens wäg. Swedenborg RebNat. 1: 7 (1719). En å skär af vägen. Bron är upprifven och under lagning. Bremer FamH 2: 192 (1831). Närbelägna höjdlinjer skymma helt och hållet undan rymden (i Holland), aflägsna skära af den, så att jorden får sin del, och himlen det som blir öfver. Hallström Skepn. 257 (1910).
δ‘) (numera mindre br.) ss. beteckning för att ngn tar vägen tvärs l. snett över ngt; jfr γ‘ o. skära, v.2 18 a. Hon fortsatte sina steg på Clara norra gata, skar af Mäster-Samuels gränd, Bryggargränd .. och fortfor så långt norra kyrkogatan räckte. Almqvist DrJ 446 (1834). För att segla ifrån Tärnsund i Upland till Mariefred och Enhörna i Södermanland hade man egentligen blott att skära Mälaren midt utaf. Dens. Mål. 128 (1840).
d) (numera bl. mera tillf.) i abs. anv. av a—c (jfr c γ α‘): skära av ngt från ngt. Bettre är skära aff, än sköta widh. SvOrds. A 4 a (1604). Bättre skiära aff än öka til .. (dvs.) Bättre för wid Mantel, än skarfwad. Grubb 70 (1665). PT 1901, nr 192, s. 3 (i fråga om tidningsartikel).
2) [eg. oeg. anv. av 1 a, b] avskära (ngt; se avskära 4 h); avskära (ngn) från (ngt); avskära (ngt) från (ngn). (Önskvärt vore) att E. K. M:tt nyttiade denne occasion (medan den bajerske kurfursten befinner sig på annat håll) att göra sig mestare aff Beyern .., skärandes således aff Beyerfursten alle commoditeter uthur sitt landh och sig dem tilägnandes. AOxenstierna 7: 569 (1632). Kunde någon aff Wåre Jachter .. eller andre småFahrtygh skiära Båten aff, eller dhen bortsegla för någon Fiendens Brandare eller på hwariehanda sätt giöran obrukeligh, dhen skal .. hafwa at åthniuta then belöhning som .. sagdt är. Siöart. 1685, art. 185. Wtur nårgie ha wij intet annat än att wåra haa med störste deelen aff armeen gått fienden förbij och förmena att skära honum paszet aff. Ekeblad Bref 2: 178 (1660; rättat efter hskr.). PH 6: 3739 (1755).
3) (numera föga br.) till 20 c β: vika av; äv. opers. Kusten skär af åt öster. Centerwall Hellas 419 (1888). Högberg Vred. 3: 305 (1906; opers.).
4) (numera mindre br.) till 24 b: starkt l. skarpt l. bjärt (o. stötande) bryta av (mot ngt). De blodröda läpparne skuro så bjärt af mot .. (pannans o. kindernas) entoniga blekhet, att ansiktet gjorde intryck af en .. vaxbild. GHT 1895, nr 235 A, s. 4. Den ”franska” smak, som nu (på 1680-talet) gör sig gällande (i Sv.), företer emellertid en mängd olika skiftningar, som i hemlandet bjärt skuro af mot hvarandra. Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 348 (1911).
5) (†) till 34: avtaga l. upphöra. Hwar Gudz ord .. icke hördt warder, ther warder troon strax swagh och trött, Men hwar troon skäär aff, ther skäär ock bönen aff. PErici Musæus 6: 7 a (1582).
SKÄRA BORT10 4. [fsv. skära bort] jfr bortskära.
1) till 1: gm att skära ta bort l. avskilja (ngt); förr äv. med indirekt obj., i uttr. skära ngn ngt bort, skära av (se skära av 1 c) ngt på ngn. Titt slechte haffuer icke skoret tigh nafflan bortt tå tu född wardt. Hes. 16: 4 (Bib. 1541). Ty wil man skiära bort från Cupido hans wingar. Runius (SVS) 1: 164 (1703). Jonas .. rensade .. (ansjovisen) och skar bort så mycket som möjligt. Siwertz JoDr. 11 (1928). särsk. till 1 j. (Biskopen) fann .. uppå .. (kungens fot) en fleck, stygg och full mäd etter, och lät Biskopen skiära bort dän. Reenhielm OTryggw. 195 (1691). Harlock (1944).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr skära, v.2 1 s).
a) med avs. på ngt konkret: (liksom gm ett (l. flera) snitt) ta bort (ngt); äv. ss. beteckning för att ngt skymmer bort ngt. Rålamb 1: 16 (1690). (Juho Wartiainen) skar bort de två sista bokstäfverna och blef bokhållar Juho Wartiain. Zilliacus Hågk. 33 (1899). I dörröppningen står en man, så lång, att hälften av hans höga hatt skärs bort av dörrbjälken. Bergman JoH 138 (1926). (I tidningarna) tog man in bilder av mig .. på vilka man skurit bort halva övre delen av huvudet och ett stycke av hakan för att göra mig till brakycefal. Lo-Johansson Förf. 70 (1957).
b) med avs. på (ngt konkret symboliserande) abstr. företeelse: (radikalt l. totalt) avlägsna l. ta l. ”operera” bort (ngt). Skal wår Christna tro och Gudztienst Gud behaga / Då bör wår wandel först rätt föras under aga, / Bespeglas alt omkring; hwad dugse är och godt / Bestå, men skäras bort hwar ogräs framwäxt fåt. Brenner Dikt. 1: 2 (1703, 1713). O hvad verkar vår klagolåt, / Om förderfvet i grund skärs ej af straffet bort? Adlerbeth HorOd. 125 (1817). De stegrade omkostnader, som skurit bort så stora stycken av utdelning och vinst på rörelsen. Essén Vap. 125 (1917). särsk. (†) i uttr. skära bort ngt från ngn, beröva ngn ngt. (Blott gm att antaga att de drivas av äkta rättfärdighetslidelse) kan man .. begripa, huru menniskor .. kunna sjelfva göra anspråk på den heder och ära, de .. (gm tidningsskriverier) skurit bort ifrån andra. Cygnæus 5: 455 (1860).
3) till 16 c: gm erosion transportera bort l. avlägsna (ngt). Watnet i Venern går wisza år högre up, och åter wisza år faller mera ut, skär äfwen ofta bårt sanden af stranderna. Linné Vg. 55 (1747). SvSkog. 33 (1928).
SKÄRA FRAM10 4. intr. l. refl. (i uttr. skära sig fram); särsk.
1) till 1; särsk. refl.: gm att skära (med ngt) ta sig fram l. bana sig väg; särsk. bildl. (jfr skära, v.2 1 s); jfr 3. Bortskämd har hon blivit, i egenskap av den yngsta, och en vilja har hon fått att skära sig fram med. Lundkvist Spegel 49 (1953).
2) till 1 o: skärande gå l. tränga (sig) fram (i l. genom ngt); jfr 3. För att göra .. (prov med ett skärverktyg med avs. på dess förmåga till skrubbskärning), kan man låta ett stål med rak egg skära sig fram genom en på sidorna blankpolerad smidesjernsbit, som (osv.). TT 1883, s. 14.
3) (mera tillf.) till 9; särsk. om lie: gå fram med ett l. efter varandra följande mejande slag; jfr 2. (Man hörde) det snärpande ljudet, när .. (skördekarlens) lie skar fram. Landsm. 1907, s. 83.
4) till 16 c; om (rinnande) vatten, särsk. refl.: tränga fram, (gm erosion) tränga sig fram l. bana sig väg. (Vattnet) har skurit sig fram och giordt fiell och dalar. Swedenborg RebNat. 3: 316 (1718). Samtiden 1873, s. 743 (om rännil). Då dämningen var tömd, hade ån skurit sig fram efter två nya bäddar. Högberg Baggböl. 2: 7 (1911).
5) till 18: tränga sig l. fara fram (”klyvande” vattnet l. luften). Så skar och Triton fram på fahrsins vintertröija (dvs. isen). Rosenfeldt Vitt. 220 (c. 1690). Rasslande skär sig tåget / fram genom blåsten. Ekelund Syn. 21 (1901). Man har satt till ett par segel för att stötta båten och nu skär han sig fram med aftagande fart, ju mer sjön växer. Engström Häckl. 27 (1913).
6) till 20; särsk. till 20 a β, γ: skjuta l. sticka fram. Som ett vildt lågande, / länge återhållet ångestskri / skär sig en grellgul rämna fram ur den svarta himmelen. Ekelund Syn. 25 (1901). Näsan skär fram ur ansiktet som en knivsrygg. Essén KessSthm 52 (1916).
7) till 30 b γ; om ljud: (med en skarp l. öronskärande klang) tränga l. komma l. gå fram. Ett halfqväfdt utrop skar sig fram emellan Lejonets (dvs. en brottslings) läppar (vid hotet om angivelse). Ridderstad Samv. 3: 165 (1851). Strax efter att tornuret har dundrat fram tolv vittljudande slag, skär sig ett kort och vasst gnisslande fram genom luften. Lagerlöf Körk. 37 (1912). Mot natten kunde han .. sitta orörlig och höra .. hur .. ugglorna läto sina skrik skära fram ur dunklet. Johansson RödaHuv. 1: 32 (1917).
SKÄRA FRÅN, se skära ifrån.
SKÄRA FÖR10 4, förr äv. FÖRE. till 1; med avs. på mat, särsk. kött: skära upp (o. lägga för; se skära upp 4 slutet); äv. abs.; äv. i uttr. skära för (ngt) åt ngn. RARP 13: 187 (1680: före). (En gång) kom der en stekt gris på bordet, och när gubben skulle skära för deraf, vände han sig till sin fru, sägande: (osv.). HLilljebjörn Hågk. 1: 124 (1865). Den enarmade luffaren hade de hjälpt vid bordet, skurit för åt honom, givit honom brännvin. Martinson ArméHor. 138 (1942). jfr förskära, föreskära. särsk.
a) refl. (i uttr. skära för sig) l. i uttr. skära för åt sig, skära upp åt sig (o. ta för sig). (När adjunkten kom på besök) bullades der upp med äggpankaka och sylta och refbensbjäll och hallonsaft. Och adjunkten skar för sig .. och slog ättika och peppar på syltan. Hedenstierna Komm. 225 (1891). särsk. (numera föga br.) bildl. (jfr b): ta för sig, ”sko” sig. I Europa äro gränslinierna mellan de olika staterna mycket ofta ristade med eröfrarens svärd, hvilket mindre tillgodosett symmetrien än begäret att skära för sig så dugtigt som möjligt. Beckman Amer. 1: 87 (1883). jfr: (Militärskräddaren) hade .. skurit för åt sig och knappat in för kronan, hvilket, åtminstone då för tiden, gick för sig. Wetterbergh Altart. 267 (1848); jfr skära, v.2 10.
b) bildl. (jfr a slutet); särsk. (†) med avs. på skarpa ord o. d.: ge (ngn ngt; se giva, v. I 7 b); äv. med bl. direkt, personligt obj.: ge l. ge på (ngn; se giva, v. I 7 b α, giva på 3). Jag skar skarpt nok uti predikan för honom (dvs. en person som gm oväsen i kyrkan tvingat prästen att predika ute på kyrkogården), men (osv.). VDAkt. 1661, nr 317. (Eng.) I must have a fling at him, (sv.) jag måste skiära för’n et ord, gie på’n. Serenius U 3 a (1734).
SKÄRA FÖRBI10 04. särsk. till 18: (snabbt o. lätt) gå l. stryka förbi (ngt); äv. abs. VetAH 1748, s. 131 (om fiskstim). Felucker med spetsiga segel skära förbi. Nyblom Österut 3 (1908). (Bödlarna) roade .. sig med att (före spöslitningen) slå slag på slag i luften öfver den stackars delikventens hufvud. Spöna hvisslade ilsket, då de skuro tätt förbi hans öron. Grebst Korea 275 (1912).
SKÄRA FÖRE, se skära för.
SKÄRA GENOM, se skära igenom.
SKÄRA HOP, se skära ihop.
SKÄRA I10 4, förr äv. UTI. jfr iskära.
1) (numera bl. tillf.) till 1, = skära in 1, 2. Heinrich (1814, 1828).
2) (mera tillf.) till 27 b: hårt dra till (med fiolstråke); jfr 6. Då Ingmar Ingmarsson kom in genom dörren, skar .. (spelmannen) i med stråken, så att alla strängarna skorrade. Lagerlöf Jerus. 1: 128 (1901).
3) till 27 b, om släde l. slädmed: (sjunka ned o.) skrapa mot l. ta i (med ett gnisslande); äv. opers. Dalin (1854; opers.). Jättekälken började långsamt glida, sköt fart och susade .. utför åsen mot strömmen .., skar i där marken var bar och stannade. Lundegård DrMarg. 2: 121 (1906). särsk. bildl. (jfr 5). För Gabriel skar det i ordentligt, innan han kom ur den bekanta portgången, där föret alltid är sämst. Smith Rönnerkr. 85 (1912).
4) tekn. till 27 b, 28; om del av mekanisk anordning: ligga an (o. skava) l. gnida; förr äv. om lager o. d.: skära (se skära, v.2 28), skära ihop (se skära ihop 4). Följden .. (av ökat tryck i ett lager) blifver, att lagerytorna repa hvarandra samt lagret värmer och skär uti. Frykholm Ångm. 187 (1881). Nitroglycerinapparaten funktionerade en gång .. ej rätt väl, emedan bottenkranen skar i. TT 1894, Allm. s. 20. Skära i, säges en axel göra, som ej löper jämnt utan ligger an mera mot en del av lagret. Stenfelt (1920).
5) (numera mindre br.) i bildl. anv. av (3 o.) 4; särsk. opers.: (det) skär sig (se skära, v.2 29 a γ). De språkade som ett par riktigt goda vänner, utan att det som vanligt ”skar i” hvar 5:te minut. Agrell Sthm 149 (1892).
6) till 30 b γ: (plötsligt) börja ljuda med skärande l. skarpt ljud; äv. ss. anföringsverb: (plötsligt) yttra med skärpt tonfall; äv. opers.; jfr 5. Positivet gällt skar i, så det i luften sang. Sander (o. Flodman) 63 (1871). (Hustrun) kunde ej återhålla ett utrop: — Hvad de äro vackra, dina grå (dvs. dina hästar)! ”Våra”, menar du, skar han i så skarpt att hon spratt till. Hedenstierna Fideik. 106 (1895). Hjää-älp! — skar det i, så att jag hoppade till, där jag satt .. på min tysta veranda. Gellerstedt Hult 158 (1906).
7) (i fackspr., i sht sjöt.) till 32 a: träda i (tåg genom block, skivgatt o. d.); äv. med avs. på talja: gm att träda i tåg i block åstadkomma. Platen Glascock 1: 85 (1836). Konow (1887; äv. med avs. på talja). Rydholm (1967).
SKÄRA IFRÅN10 4, äv. FRÅN4.
1) till 1: skära bort (ngt; se skära bort 1, 2); förr äv. i uttr. skära ngn ngt ifrån, skära bort ngt från ngn, anträffat bl. bildl.: beröva ngn ngt. Enkian i Ekenäss klagar öfr Hr Hinrich, at han skär henne pastoralia ifrå. ConsEcclAboP 112 (1657). (Sv.) Skära ifrån. (Fr.) Séparer avec le couteau. Détacher. Retrancher. Nordforss (1805). Auerbach (1913). jfr frånskära. särsk. (numera föga br.) refl., i uttr. skära ifrån sig ngt, förr särsk. bildl. (jfr skära, v.2 1 s): (fullständigt) skilja sig från ngt l. göra sig kvitt ngt. Kyrkiones Tienares Echtenskap kallas i thenna (på ett kyrkomöte antagna) Stadgan, oloflige Gifftermål .., at tiena Synden, icke skära ifrån sigh thet Onda (m. m.). Schroderus Os. 2: 363 (1635).
2) glasfabr. till 1 s β: med skärsax dra ut o. trycka ihop glas mellan glasblåsarpipans ända o. det under arbete varande glasföremålet. Hermelin Glas 63 (1966).
SKÄRA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. jfr genomskära.
1) till 1, 1 o: med skärverktyg (l. vasst föremål) tränga genom (ngt); äv. om (verksam del av) skärverktyg l. vasst föremål: (på det speciella sätt som utmärker skärande) arbeta sig l. tränga l. gå igenom (ngt); äv. refl. (i uttr. skära sig igenom ngt), särsk. med saksubj.: (på det speciella sätt som utmärker ett skärande) arbeta sig l. tränga l. gå igenom (ngt). (I rätten uppvisades) grefue Pädhers handtskrifft (dvs. skuldsedel), dat: 1582. gifuin Phillip Becker, huilkenn handschrifft war igenom skurinn, caszerett och betallt, lÿdendes på 257 daler. 3SthmTb. 5: 208 (1604); möjl. ssg. SvMerc. IV. 3: 275 (1759). Under skakningen hade snöret skurit sig igenom omslaget. Weste FörslSAOB (c. 1815). särsk. till 1 o β, om släde l. slädmed o. d.: gå igenom snö l. is (o. skära i; se skära i 3); äv. opers. Dalin (1854). För timmertransport o. d. nyttjas i Sveriges nordliga skogsbygder fortfarande släddon af enklaste slag ..; vid mycket dåligt slädföre, d. v. s. då snölagret är så tunt, att medarna skära igenom snön, användas oskodda medar af trä. 2NF 25: 1487 (1917). Harlock (1944; opers.).
2) till 16 (i sht refl., i uttr. skära sig igenom ngt): äta l. fräta l. erodera sig genom (ngt); särsk. till 16 c; jfr 3. Vatnedt haffver skuridt sig egenom vallen. G1R 29: 404 (1560). Vattnet skär igenom vägen. Cannelin (1904).
3) till 18 (äv. refl., i uttr. skära sig igenom ngt): (likt en kniv o. dyl. l. skärande) tränga sig l. bana sig väg l. gå (rakt) genom (ngt); särsk. om båt: gå (rakt) genom (vågorna l. sjön) utan att vaka l. lyftas; äv. abs. Då en riktig brottsjö kom .. så skulle du icke kunnat se mer af .. (yachten), än från halfva storseglet och upp, men hon skar igenom som en fiskmåse. Oxenstierna Vanderdecken 47 (1865). Vi skära (med järnvägsspår) genom en af våra (dvs. Sthms) största parker, Stadshagen. TT 1900, Allm. s. 314. Mörkt var det, som om han varit i en säck. Det var bara det vita skummet på vågkammarna och skenet från fyren, som ibland skuro igenom mörkret. BygdFolk 1: 298 (1927). särsk. oeg. l. bildl. (jfr skära, v.2 18 i); särsk. (intr.) ss. beteckning för att ngt syns l. blir märkbart genom ngt: tränga igenom. Personligheten skär till slut igenom vetenskapens både stoff och system. Weibull LundLundag. 221 (1891). Den skarpsinte och kallblodige sträfvaren, som blott har makten i sikte och hvass som en knif skär sig igenom mot sitt mål. SDS 1905, nr 122, s. 2. (V. Ekelunds Båge och lyra) är .. en bok där armodet skär igenom och bitterheten står oövervunnen. Werin Ekelund 2: 70 (1961).
4) till 19; särsk. abs.: tränga igenom. Weste (1807; refl.). På några ställen hade man lämnat profhål å (sulfit-)kokarens mantel för att kunna kontrollera beklädnadens täthet. Emellertid anses detta vara mera till skada än till nytta, emedan ångan gerna skär igenom vid profhålen, och felen likaväl kunna upptäckas inifrån. TT 1895, K. s. 23.
5) till 20; särsk. 20 a γ, c: gå l. sträcka sig (rakt) igenom (ngt). (Nilen) delar .. sig med flera grenar och skärer det (dvs. deltalandet) igenom. Eneman Resa 1: 170 (1712). Kurirtågen mellan Ostende och Berlin köra med dånande fart genom de otaliga tunnlar, som skära igenom de Ardenniska bergskullarna. Siösteen ModBelg. 98 (1906).
6) till 30 b γ: (skarpt l. skärande) genomtränga l. höras l. ljuda genom (ngt); äv. abs. Det rör sig af röster i rök ett sorl (i krogen), / En ed skär igenom då och då. Bååth Dikt. 92 (1879). Man undrar om de människor som gingo kring här (i krutfabriken) i sitt dagliga arbete, hade ro att lyssna till näktergalarna, som skära igenom forsens brus med sina djupa toner. Böök ResSv. 51 (1924). särsk. bildl. Ännu hviner tungt hans (dvs. Jesu) gissel (över synden) / — hyckleriets tandagnissel / skär igenom tidens brus. Fröding Eftersk. 1: 29 (1888, 1910). Hvarje stämma, som blott är tillräckligt stark att skära igenom millionstadens buller och larm, kan alltid påräkna gehör på något håll bland massorna — till en tid. Lidforss Fragm. 180 (1901, 1904).
SKÄRA IHOP10 04, äv. HOP4.
1) i sht tekn. till 1: gm att skära foga l. passa ihop (ngt). Skära ihop el. hopskära bräder. SvHandordb. (1966). jfr hopskära.
2) (numera mindre br.) till 18, 20 c: mötas; stöta ihop (med ngn). Skiljas våra vägar för en tid, så skära de nog ihop igen en gång. Strindberg Brev 12: 226 (1897). (I Dartmouth) träffade jag min gamle vän från (pansarskeppet) Superb, paymaster O’Neill .. . Återseendet var hjärtligt. Senare under färden skar jag ihop med ett par andra gamla Superbare. GDyrssen i VFl. 1934, s. 10.
3) (numera föga br.) till 27 a α, i uttr. skära ihop sina tänder, skära tänder. Nogot der effter kom chergianten och Andreas med sin brodher alle 3 tillijka till Arfwed med wredes modh och skur sine tänder ihop. ConsAcAboP 3: 110 (1666).
4) i sht tekn. till 28; dels om två (l. flera) metalldelar o. d.: skava mot l. in i varandra (o. fastna ihop), dels (o. i sht) om ngt med flera rörliga delar, särsk. lager l. motor: bli funktionsoduglig gm att rörliga delar tränga in i l. hårt skava mot varandra, skära (se skära, v.2 28). TT 1874, s. 40 (om lagergångar). HbVerkstTekn. 1: 312 (1944; om lager). (Flygmaskins-)Motorn gick upp i varv och skar ihop med stark temperaturstegring och rökutveckling som följd. SDS 1957, nr 297, s. 22. jfr hopskära.
5) i bildl. anv. av 4 (jfr skära, v.2 29 a); särsk. ss. beteckning för uppkomst av osämja o. d.
a) om personer: komma i skarp dispyt, råka i (skarpt) gräl; bli ovänner; äv. i uttr. skära ihop med ngn, komma i skarp dispyt osv. med ngn. Vi få framför allt akta att .. (den sinnessjuke sonen) icke skär ihop med far ..; men jag skall tala för gubben, att också han må lägga band på sinnet. Carlén Rosen 622 (1842). (Politiken) har .. (i Norge) en sällspord förmåga att .. kunna sätta sinnena i rörelse .., och än värre blir det naturligtvis, då folk af motsatta åsigter skär ihop. VL 1894, nr 216, s. 2. De skuro ihop allesammans i ett pinsamt uppträde. Öberg Son. 113 (1905). SvD(A) 1933, nr 271, s. 3 (: med).
b) om åsikter, intentioner o. d.: kollidera, råka i konflikt med varandra. Det är två allmänna uppfattningar af världen, som åter och åter skära ihop och aldrig kunna försonas. Enligt den ena är lifvet .. en kaffebjudning. .. Enligt den andra är lifvet en huggsexa, där (osv.). NDA 1915, nr 177, s. 2. Löfgren TenngjH I. 1: 103 (1925; om intressen).
c) opers.: (det) skär sig (se skära, v.2 29 a γ); äv. refl. (i uttr. (det) skär ihop sig). Fast man älskade hvarann (voro de äkta makarna icke fullkomliga). .. Och derför ”skar det ihop” ibland, innan lynnena hunnit nötas samman. Hedenstierna Komm. 194 (1891). Det skar .. (under första världskriget) allvarligt ihop sig mellan (den tyskvänlige E. Palmstierna) och Branting, vilken .. (hade) sympatier för ententen. HT 1953, s. 90.
SKÄRA IKRING, se skära omkring.
SKÄRA IN10 4. [fsv. skära sik in] jfr inskära.
1) till 1, 1 o: göra snitt l. inskärning (i ngt); oftast intr. l. refl. (i uttr. skära sig in), om eggverktyg l. vasst föremål o. d.: arbeta sig l. tränga l. gå in; äv. i överförd bet. om hugg o. d. Dubblererskan .. (bör) för all ting laga, at Bobinerne blifwa wäl hårda, så at ändan ej skär sig in i Silket på Bobin, och hela Bobin således blifwer borttraslad. PH 5: 3507 (1753). (Sv.) Skära in. (Fr.) Inciser. .. Äfw. Entailler .. Évider. Échancrer. Nordforss (1805). Enligt landskapslagarne ansågos i allmänhet de sår vara fullsår, der .. det ägghvassa vapnet skurit in och till hvilkas helande erfordrades feta såsom botemedel använda saker, linne och läkarehjelp. Nordström Samh. 2: 269 (1840). (Mannen som fått en pil i ögat) gjorde en ansträngning med ögonen, som om han sökte genomtränga mörker, men pilen skar dervid in längre i ögat, så att hans kropp slingrade sig om sig sjelf af smärta! Strindberg SvÖ 2: 144 (1883). Sågbladen (på ramsågen) skära in, det krasar och viner, när de raskt gå upp och ned i veden. Sandström NatArb. 2: 3 (1910). Melin VikSaga 224 (1910; om svärdshugg). Harlock (1944). särsk. (mera tillf.) till 1 l; särsk. refl., i uttr. skära sig in (på ngns område). (Böndernas) ägor gå .. i varandra (i den oskiftade byn). .. Åkrarna ha inga diken, endast fåror skilja dem åt. Detta gör, att alla måste plöja samtidigt, så att ingen mindre nogräknad kan skära sig in en bit på grannens område. BygdFolk 1: 274 (1927).
2) till 1: gm att skära åstadkomma (skåra, märke o. d.); rista in (ngt); jfr skära, v.2 1 h. Uti stammen skuro tvänne / unga hjärtan in sin kärlek. Wecksell SDikt. 22 (1856). Skära in ett märke i trä. SvHandordb. (1966). särsk. bildl.; jfr skära, v.2 1 h slutet. Hur rynkorna hade skurits in som med knifvar i dessa järnhårda anleten! Koch Arb. 168 (1912). särsk. (numera bl. tillf.) om hav: bilda l. gå in med (vik). NF 1: 213 (1875).
3) intr. l. refl., i allmännare l. oeg. anv. av 1, 2: tränga in (utan att åstadkomma skåra l. sönderskärning); särsk. ss. beteckning för att rep, band o. d. tränger in i kroppsdel (o. vållar smärta). Kempe FabritiiL 33 (1762). Varpen spännes .. ganska hårdt, och om, oaktadt hård bomning, trådar skulle skära in sig, så lägger man en spröta under på garnbommen. Ekenmark Dräll. 109 (1828). Vid knycken hade repet skurit in i köttet (på händerna), och slitit loss långa remsor av skinnet. Moberg Rid 15 (1941).
4) till 1: göra inskärning (i ngt) o. däri placera (ngt); i sht förr särsk. allmännare, i fråga om utgrävning av jord (jfr skära, v.2 1 n). (Fienden) logerade sig på brystwäret af den betechte wägen (vid befästningarna utanför Malmö) och skaar sammastädes in it batterie. Spegel Dagb. 71 (1680).
5) [jfr 1, 4] (föga br.) ss. anföringsverb: inskjuta (ngt). Lappen .. fiken efter nytt medhåll, skar åter in ur sina tankar: Fasligt hvad kinkigt det skulle vara i den gammeltiden att frångå sig stå fadder! Högberg Vred. 2: 110 (1906).
6) (†) till 13; anträffat bl. refl., i uttr. skära sig in, gnaga sig in. På burkarna lägges stenar ofwan på träbåtten (dvs. trälocket), så skära intet råttor sig in, i fall sådana finnas. Warg 243 (1755). Weste FörslSAOB (c. 1815).
7) till 16 a, c.
a) metall. till 16 a, intr. l. refl. (i uttr. skära sig in): (skärande) tränga in l. äta sig in (i ngt). Garney Masmäst. 303 (1791; refl.).
b) till 16 c.
α) tr.: ss. inskärning (i ngt) utforma (ngt), gräva ut. Erosion av isälven .. utplånade all ev. tidigare förefintlig .. uppbyggnad hos åsen och skar in den lilla terrass, som åtföljer åsens mot dalen vända sida. SvGeogrÅb. 1927, s. 58.
β) till 16 c α, intr. l. refl. (vanl. i uttr. skära sig in) om vatten: gräva l. (medelst erosion) tränga sig in (i ngt). Een Croneqwarn i Mölarp haffwer watnet skorit sig in der igenom Dammen är vthflottin. GullbgDomb. 29/1 1634. På vår å har nätt och jemt en liten strimma öppet vatten skurit sig in i isen. JLRuneberg (1858) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 249. IllSvOrdb. (1955).
8) i sht sjöt. till 18, särsk. 18 b: (med fartyg o. d.) gå l. snedda in. Denna gång tog jag icke den väg, som jag fordom färdats, utan skar längre in i landet. Carlén Ensl. 3: 63 (1846). Hastigt ilade vi ut genom fjorden, medan vi småningom skuro in mot den strand, dit vi ämnade oss. Antarctic 2: 90 (1904). Skära in .. med en vid fartygssidan släpande båt. Smith (1918). särsk.
a) till 18 i: (skärande) tränga l. gå in; äv. refl., i uttr. skära sig in; jfr b. Ett ibland de ord af Nervander, som djupast skurit sig in i min själ. Cygnæus 4: 182 (1848). Djupt skär W(eibull)s kritik in i sägnerna om Svolderslaget och dess förhistoria. GHT 1911, nr 131, s. 3.
b) oeg. l. bildl. (jfr a); särsk.
α) (†) i uttr. skära in på ngn för livet, förena sig med ngn för livet. Jag (dvs. en sjöman, som friar) vill skära in på dig för lifvet min flicka. Jag ger fan att sucka längre. Begriper du mig nu? Ridderstad Samv. 3: 282 (1851).
β) (mera tillf.) gå över till (annat samtalsämne). Vickbom’en tog saken .. likgiltigt och skar genast in på ett annat ämne. Högberg Frib. 197 (1910).
9) till 20 a α, β, intr. l. refl. (i uttr. skära sig in): bilda inskärning (i ngt), gå in (i ngt). Kategat .. skär in i landet (dvs. Själland) genom den stora Issefjorden. Palmblad LbGeogr. 137 (1835). Öfverallt (i Chioggia) skära kanalerna in, flatbottnade båtar stå på stöttor som strandade vidunder. Hallström ItBr. 218 (1901). Ett karaktäristiskt ärr, som skar sig in från tinningen under vänstra ögat. Essén Vap. 91 (1917). I sötblomstren och det vildvuxna bovetet, som frodades på gårdsplanen skar sig tre smala gångstigar in. Ekelund Sillanpää Silja 236 (1931).
10) topogr. till 21: företa inskärning (se d. o. 2) av (punkt), inskära; äv. dels: företa inskärning av utmärkta punkter i (område), dels refl. (i uttr. skära in sig l. sig in): medelst inskärning bestämma l. utmärka var man befinner sig. Finnas flere objekter än M, R inom figuren, så hade de alla kunnat begagnas .. till att skära sig in. Alreik Landtm. 157 (1843). Wrangel SvFlBok 429 (1898; med avs. på terrängpunkter). Sedan signaleringen af distriktet slutats ”skäres” det högst vetenskapligt in. VFl. 1906, s. 113.
11) till 30 b α, om ljud, intr. (l. refl., i uttr. skära sig in): (med skarp l. öronpinande ton) tränga in (i ngt); särsk. ss. beteckning för att ljud l. röst skarpt (l. öronpinande) blandar sig med l. bryter av mot annat ljud osv. Runeberg ESkr. 1: 170 (c. 1836; refl.). Hennes gälla röst skar in i hans skrofliga. Hellström Kusk. 171 (1910). Det vimlar af roddbåtar, sampaner och djunker af alla slag (i Hongkongs hamn). .. Man skriker och larmar för att gå klar af hvarann … Kvinnors och barns gälla röster skära in i den allmänna konserten. Ramberg Svarta 131 (1911). särsk. i överförd anv. I den verld, som kring oss brusar, / lifvets missljud skära in. FGrafström Dikt. 292 (c. 1880). I den allmänna feststämningen (i samband med firandet av segern vid Sedan 1870) skuro socialisterna in med ett skorrande missljud i det de till i går hade utlyst 6 möten, vid hvilka det skulle protesteras mot Sedan-festligheterna. GHT 1895, nr 204, s. 2.
12) (i sht i fackspr.) till 31 b, om gänga: gripa in, ta. För att de första gänghvarfven lättare må skära in, svarfvas spetsen (på en skruv) något finare. Ericsson Ur. 26 (1897).
13) sjöt. till 32 a: sticka l. träda l. taga in (tåg i block, skivgatt o. d.). Talljan som kommer på Wänstra Sijdan om (stycke-)Lådan, skiärs först in i dubbla Blåcket öfwer den högra Sijdan, och så widare effter förra beskrifningen. Grundell AnlArtill. 1: 13 (c. 1695). Bergdahl Antip. 42 (1906).
SKÄRA ISÖNDER, se skära sönder.
SKÄRA ITU10 04. till 1. Emedan uti diup jord ogräs-rötterne ligga diupare .., bruka somliga at sätta på högra sidan utaf risten et skärblad, hwilket skär itu botnen af rötterna. Serenius EngÅkerm. 81 (1727). Ni (som skall utföra trollkonsten) visar .., att edra händer äro tomma, och skär derefter i tu äpplet samt visar att enkronan ligger deri. Hoffmann NutidMagi 2: 25 (1883). särsk. mer l. mindre bildl. (jfr skära, v.2 1 s). Hans (dvs. dödens) Lia skär i tu thet band, som Astrild knöt. Lucidor (SVS) 402 (1674). Normalen DM skär vinkeln RDS mitt i tu. VetAH 1744, s. 157. Wår general är skuren midt itu och endast hälften af hwad han war i går; den andra halfwan har den fremmande fått (dvs. han har givit Coriolanus halva makten). Hagberg Shaksp. 1: 225 (1847). Huru många hjerteband skäras icke itu af ånghvisslans skri! Hedenstierna Fideik. 156 (1895).
SKÄRA KRING, se skära omkring.
SKÄRA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. jfr nedskära. särsk.
1) till 1: göra snitt l. skåra (skåror) ned (i ngt); äv. (i sht i fackspr.) liktydigt med: dika l. gräva ned (i l. till ngt); jfr skära, v.2 1 n. Uppkasta en graf på lägsta stället (i torvmossen) så djup och stor, att wattnet från de högre ställen får inlöpa i densamma. Börja derefter ifrån det lägre stället, att skära ned till hårda bottnen, allt i lika linia med hufwud-gropen. Wåhlin LbLandth. 17 (1804).
2) till 1 o; särsk. refl. (särsk. i uttr. skära ned sig): tränga l. arbeta sig ned i (ngt). Törner GlasMåln. 80 (1895). särsk. till 1 o β: gå l. tränga ned (i mark, is o. d.); ngn gg äv. (om t. ex. sparkstötting): skära igenom isen o. fara ned i djupet. Äro flarnen för många och stenarne deremot för få, går icke noten till bottnen; äro åter stenarne för många, skär noten ner sig, då bottnen är mjuk. SkandFisk. Bih. 12 (1837). SvFmT 11: 238 (1901; om ackja i is). Sparkstöttingen skar ned, den åkande omkom. SvD(A) 1931, nr 34, s. 22 (rubrik).
3) till 1: skära loss o. ta ned (ngt); skära av repet o. ta ned (person som hängt sig). VRP 1615, s. 285 (med avs. på person som hängt sig). Strindberg SvÖ 2: 116 (1883; med avs. på tavla målad på duk som fastspikats på altarskåp). Martinson Kvinn. 173 (1933; med avs. på person som hängt sig).
4) till 1: skära av (ngt; se skära av 1 c) så att det blir lägre l. (i sht) upphör att stå upp, i sht förr äv.: hugga l. såga ned (ngt); äv.: ta ned (ngt) gm att skära upp (se skära upp 4) det, skära upp l. sönder (ngt) så att det upphör att stå upp. (Sv.) Skära ned .. (fr.) dépecer, découper. Weste (1807). Kvista och skär ned ett par unggranar. Heidenstam Karol. 2: 9 (1898). Spettkakor förekommer på bröllop och begravningar (på ön Ven) och medföras ofta .. av någon gäst, vilken själv skär ner den, så att gästerna skall se, vem som bakat den. VästerbK 1927, nr 157, s. 5. Skära ned rosorna. SvHandOrdb. (1966).
5) [bildl. anv. av 4] (till omfång l. antal) nedbringa l. minska (ngt); sänka (ngt, t. ex. löner); äv. abs. (Om en organisation icke har tillräckligt att göra) kan naturligtvis organisationen skäras ned, men (osv.). Kuylenstierna Statsmaskin. 60 (1926). (O. Alin) förklarade, att konung Kristoffer vid sitt regeringstillträde skurit ned antalet rådsherrar, vilket svällt ut oproportionerligt under den föregående revolutionstiden. HT 1936, s. 407. Tendensen synes vara .. att skära ned 2-rumslägenheterna från .. 50 m2 till 42—43 m2 nettoyta. TT 1942, s. 144. SvD(B) 1947, nr 195, s. 5 (abs.). Löner och aktieutdelningar skars ned. Fogelström Minns 255 (1964).
6) till 1: gm att skära i ngt få (ngt) att fara ned i detsamma o. d.; särsk. oeg. l. bildl. (jfr skära, v.2 1 s): vispa l. röra ned (ngt i smet o. d.). (Färsen) bör arbetas omkring 1/2 tim., hvarefter de till skum slagna ägghvitorna skäras ned. HemKokb. 52 (1903).
7) (mera tillf.) i oeg. l. bildl. anv. av 1 l. 2, refl. (särsk. i uttr. skära ned sig), om väg: bli djupare l. (mera) nedsänkt; jfr 8 b, 11 a. Genom de oupphörliga körslorna hade vägen skurit ned sig meterdjupt. Aminoff Krigsg. 446 (1904).
8) till 16 c.
a) tr.: gm erosion åstadkomma (fördjupning l. nedsänkning). Tydligtvis uppkommer denna småkupering (på jökelisen) genom isens ojämna afsmältning och därigenom att det .. vatten, som bildar sig på isens yta, skär ned små dalar. TurÅ 1896, s. 165.
b) till 16 c α, intr. l. refl. (i uttr. skära sig ned l. ned sig): gräva l. äta sig ned (gm erosion); äv. oeg., om vattendrag: gå ned (i en ravin o. d.); jfr 7. Vattnet, som här (i Styggforsens vattenfall i Dalarna) på några hundrade alnars bredd skurit sig ned til mer än 80 fots lodrät djup öfver gränsen af de uråldrige och flötsbergen, har (osv.). VetAH 1804, s. 155. Under akropolen (i Sardes), hvars vestra sida den sköljer, skär .. (floden Paktolos) ned sig i en djup ravin och döljes stundom alldeles af busksnåren. Centerwall Hellas 404 (1888). (Bäcken) hade skurit sig ner genom en grusås. Edqvist Skugg. 225 (1958).
9) till 18, intr. l. refl. (i uttr. skära sig ned l. ned sig); (skärande) tränga l. gå ned. En s. k. neddrifningsapparat — bestående af emot bogserlinan genom hanfot skeft stälda plan, hvilka af vattnets motstånd skära sig ned på djupet. SD(L) 1900, nr 361, s. 4. SkidlöpnIArmén 1917, s. 58 (intr., om skidspetsar i snö). Vi funno snart, .. hur man kommer fram lättare och fortare (i en tämligen bred kanot) än i en smal kanot .., som mera ”skär ned sig” i vattnet. TurÅ 1938, s. 322.
10) till 18 f: få (ngt) att skära ned (i bet. 9), särsk. (tillf.) oeg., i uttr. skära ned en blick, sända ned en (skarp) blick. Se, Vår herre han satt högt i skyarnas snö / med Den onde och spelade schack, / .. Men Den onde skar ned på en vagga en blick, / och Vår herre såg ned på en bår. Ferlin DöddansV 39 (1930).
11) till 20.
a) till 20 a α, γ, intr. l. refl. (i uttr. skära sig ned l. ned sig): bilda nedskärning; jfr 7. Strömmen .. skär med en bred, djup bädd ned mellan grönskande ängsmarker. TurÅ 1910, s. 132. Floden och dess bidalar skära .. sig ned i den vågiga prärien med djupa dalgångar. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 37.
b) till 20 c: sträcka sig l. gå ned. Längst uppe i norr, där östgötagränsen skär ned i småländsk bygd. TurÅ 1916, s. 168.
SKÄRA OM10 4.
1) (†) till 1, = omskära 1; äv. bildl., = omskära 1 b. RP 12: 277 (1648; bildl.). (Lat.) circumsecare .. (sv.) Skära om. Ekblad 342 (1764); jfr 2.
2) (†) till 1 j, = omskära 2. Kolmodin QvSp. 1: 121 (c. 1710, 1732).
3) till 1, 10, 12: på nytt skära (ngt), göra om skärningen av (ngt). Nordforss (1805). jfr omskära.
SKÄRA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. jfr kringskära.
1) (numera föga br.) till 1: skära runt omkring (ngt); beskära (ngt) runt omkring; förr äv. med avs. på papper, = skära, v.2 1 d α. Bookbindaren som skar kring Zedlarne och swartade dhem. BoupptSthm 1684, s. 374 a, Bil. (Sv.) Skära omkring; (t.) umher beschneiden. Möller (1790). (Sv.) Skära ikring ngt: (lat.) circumsecare .. alqd. Cavallin (1876). Anm. till 1. Möjl. har verbet i (ett l. flera av) ovan anförda ex. uppburit huvudtrycket, i vilket fall ifrågavarande språkprov inte är(o) att hänföra till särsk. förb.
2) till 7 a, refl., i uttr. skära omkring sig, (med kniv, svärd o. d.) skära (l. hugga) runt omkring sig l. i alla riktningar. Han .. högg och skar omkring sig efter yttersta förmågo. Lagerström Bunyan 1: 43 (1727).
3) [bildl. anv. av 1] (†) = kringskära 3. Nordforss (1805).
4) till 20 a γ: bilda nedskärning l. inskärning (runt) omkring (ngt), gå runt omkring (ngt). Norrut går en högre kulle som en udde ut i fronten. Skyttegrafven skär omkring den i en ögla. Berg Krig. 95 (1915).
SKÄRA OPP, se skära upp.
SKÄRA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMANS040, äv. 032, förr äv. SAMMANS. jfr sammanskära. särsk.
1) (numera bl. tillf.) till 27 a α: skära (tänder). (Han) ställer sigh .. ohöfligh, skiär Tänderna sammans brukar Emot Rätten ohöfweligt mundbruuk. VRP 1689, s. 465.
2) (numera mindre br.) till 28: skära ihop (se skära ihop 4); särsk. bildl., = skära ihop 5 (jfr skära, v.2 29 a). VL 1893, nr 45, s. 2. Skolfrågan blef (under en session i första kammaren) en kritisk punkt, där världsåskådningar skuro samman. NDA 1915, nr 105, s. 2.
SKÄRA SÖNDER10 40, äv. ISÖNDER040. [fsv. skära sunder] jfr sönderskära.
1) till 1: gm att skära ta sönder l. itu (ngt); skära (ngt) i stycken l. bitar l. delar; i sht förr äv.: skära upp (bröd o. d.). Joh. 19: 24 (NT 1526). (Hon bevisade) at hon hade sidh(e)n samme (företedda) domb(re)ff war vthgiffuit betalet gården .., th(e)r m(edh) dødad(es) samma domb(re)ff och skars sønd(er) och lad(es) j kemene(re) asken. OPetri Tb. 195 (1527). Huilken öffuerste Prester är ibland hans brödher .., then skal icke blotta sitt hoffuudh, och icke skära sijn klädher sönder. 3Mos. 21: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: riva sönder). Spegel 212 (1712; med avs. på tobak). (Sv.) Skära sönder bröd, (lat.) Panem conscindere. Schultze Ordb. 4437 (c. 1755). Harlock (1944). särsk.
a) med avs. på kroppsdel: söndersarga; äv. (o. numera i sht) liktydigt med: (gm eget förvållande) få (kroppsdel) söndersargad; jfr skära, v.2 7. Denne (för trolldom anklagade) Anna hon togh sigh orådh före i fängelsitt och skar sönder halsen för sigh. ÄARäfst 111 (1596). Han har skurit sönder foten på sig och kan icke gå. Wetterbergh SamhKärna 1: 10 (1857).
b) med saksubj.: (ha tillräcklig hårdhet l. skärpa för att) kunna skära itu (ngt); jfr skära, v.2 2. (Svärdet Tirfing) beskrifwes så skarpt, at det skar sönder både järn och sten. Lagerbring 1Hist. 1: 411 (1769).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr 4 o. skära, v.2 1 s); särsk.: dela o. därigm förstöra (enhet o. d.). Något annat (än förtvivlan) är i hennes (dvs. den tragiska kvinnobildens) uttryck / .. något, som skär sönder / Betraktarns hjerta; en förstenad själ. Atterbom 1: 311 (1824); jfr skära, v.2 8 c. Aldrig har jag hört en menniska prata så mycket som hon pratar; och hennes eviga: ”hjertandes och jämmerli” kan skära öronen sönder på folk. Runeberg 4: 259 (1836); jfr skära, v.2 30 a. Utterskans skall peppras ännu mer (i tidningen), jag skall skära sönder hans renommée bit för bit. Jolin Smädeskr. 86 (1863). (Fredsfördraget efter första världskriget) skar sönder en förträfflig geografisk och ekonomisk enhet med blandad befolkning (dvs. Ungern) för att skapa tre andra enheter .. med ävenledes mycket blandad befolkning (dvs. Tjeckoslovakien, Jugoslavien o. det nya Rumänien). Langlet Ung. 412 (1934).
3) (†) till 13: gnaga sönder (ngt). (Råttor o. möss) göre ther (dvs. i spannmålsmagasinen) stor skadhe, icke alleneste på Sääden, vtan ock skäre all taken sunder. G1R 19: 123 (1548).
4) till 16: fräta sönder (ngt), äta sig in i o. ta sönder (ngt), liksom skära sönder (ngt; i bet. 1); jfr 2.
a) metall. till 16 a l. (numera föga br.) b. Genom oförsigtigt begagnad bläster och för mycket kol under färskjernet .. skars sulan sönder och blef smältan hård och stålartad. JernkA 1843, s. 255. Skulle man .. genast åstadkomma .. (full ugnshetta) så skulle degelinnehållet tvärsmälta .., varjämte den smälta malmen genast skulle skära sönder deglarnas väggar. Odelstierna JärnM 498 (1913).
b) till 16 c. På somliga ställen, där älfven skurit sönder stranden, ligga niporna ute i älfven såsom höga sandkullar. LbFolksk. 296 (1890). Om kulturmarken .. (i områden med häftigt regn) ligger i samma plan som den omgivande terrängen, skulle vattenströmmar från den ovanför belägna sluttningen .. fullständigt skära sönder densamma. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 182.
SKÄRA TILL10 4. jfr tillskära.
1) till 1, 7: (plötsligt) göra ett snitt; förr äv. med obj.: (plötsligt) göra (ett l. flera) snitt l. skärsår i (ngt). Seendes een kniif liggia thär på långsätet, then tog hoon .. och skaar til strupan så swåra, at dricka eller soppa som the gåfwo henne rann genom strupan. OfferdalKArk. N I 1, s. 123 (1723). Heidenstam Svensk. 1: 134 (1908).
2) i bildl. anv. av 1; i sht förr särsk.: klippa till (se klippa till 3 slutet). Skär man nu till med ett radikalt förslag (i representationsfrågan) som ej går .., så (osv.). Liljecrona RiksdKul. 192 (1840). Hwad Pistol beträffar — han har en tunga som en rak-knif men ett slött swärd, hwarföre han också skär till i orden men håller swärdet i skidan. Hagberg Shaksp. 4: 46 (1848).
3) till 1, refl., i uttr. skära till sig (ngt), skära av (se skära av 1 a) l. loss o. skaffa sig l. tillskansa sig (ngt); i sht förr äv. bildl., särsk. abs. (Var o. en vill nog) skära till sig så rundeligt han kan. Thomander Pred. 2: 410 (1849). Alla (medhjälparna vid jakten) hade .. skurit till sig stora bördor af kött och inälfvor (av den skjutna antilopen). Sjöstedt Storv. 263 (1911).
4) till 1: gm att skära l. klippa forma l. forma till (ngt); särsk.: gm att klippa l. skära ge (tyg, läder o. d.) viss l. vederbörlig form för att sys till klädesplagg resp. skodon o. d.; äv. med resultativt obj.: gm att klippa l. skära ge tyg resp. läder till (klädesplagg, skodon o. d.) viss l. vederbörlig form; äv. abs.; jfr skära, v.2 1 i, 10. Han skar till sina egna Kläder. Rudbeck Atl. 3: 451 (1698). (Skomakaren) sätter sig .. och skär til et annat arbete, på en brädskifva, som han lägger på sina knän. Envallsson Skom. 42 (1785). När .. min mor dör, får jag (dvs. dottern till den avlidne glasmästaren) icke längre skära till rutor och kitta i stora hus eller nybyggnader; det skall skråmästaren hafva. Almqvist Går an 51 (1839). Sömmerska? — du kan ej skära till. Benedictsson Peng. 327 (1885). På en dag skuro .. (indianerna) till virket (till snöskorna) och fogade ihop det; sedan fingo kvinnorna arbete med att fläta djurhud över ramarna. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 159 (1932). För normalstorlekar och större storlekar är det fördelaktigast att skära till ett plagg av tyg, som är 90 cm eller bredare. Varulex. Beklädn. 114 (1945). särsk.
a) bildl.: forma l. forma till (ngt); i sht förr äv. abs.: ordna l. styra o. ställa med saker o. ting; jfr b, 5, 6. (Fvn.) Skapa oc skera .. (lat.) Pro lubitu & suo arbitratu omnia disponere; (sv.) Skära til som man wil. Verelius 224 (1681). Låtom oss nu se till, hur konungen (dvs. G. III) skurit till och omändrat det historiska förloppet (vid författandet av dramat Siri Brahe). NordT 1892, s. 631. De makedoniska generaler, som skuro till sina riken av spillrorna av .. (Alexanders) världsvälde. Athena 64 (1917). Hela det Mac-Ginniska gänget tycktes ha skurits till efter samma mönster. Hammar Wodehouse Guldkl. 154 (1944).
b) [jfr a] (numera föga br.) i fråga om sätt att i ord framställa ngt: utforma (skrivelse o. d. så l. så). H. M:t (dvs. G. III) var så nådig, at Sjelf läsa .. (kapitlet om K. XI:s regeringstid). Jag fick et bref, at Herren gjort remarquer vid några ställen. Det var då min första tanka, at jag skulle skurit alt för strängt til mitt utkast, och jag började ursäkta mig med Historiens oväldighet; men (osv.). Schönberg Bref 1: XVIII (1778); jfr 5 b.
5) [specialanv. av 4 b; i bet. b möjl. (äv.) utgående från (den icke belagda men ännu möjliga) bet.: ta till vid uppskärning av mat o. d.] (ngt vard.) abs.: överdriva o. d.; äv. i uttr. med denna bet.; jfr skära, v.2 1 s ζ.
a) i uttr. skära till i växten, (i sht i ord) överdriva l. ta till (i överkant); äv. i fråga om sätt att ta betalt: hugga för sig, hugga till. Jag har .. ofta med misznöje hört huru et falskt hierta kan skiära til i wäxten, när det wil smickra en annan. Dalin Arg. 1: 121 (1733, 1754). Huru man skar till i växten, som det heter, med uppgifter om Görtz’ oerhörda egennytta, visar följande lista på de summor han påstods hafva tillskansat sig. Beskow i 2SAH 43: 299 (1867). Öfver allt i Gösta Berlings saga märker man .., hur .. (författarinnans) fantasi njutit att riktigt få skära till i växten. Levertin Gest. 283 (1903). Det var mig en rackare att skära till i växten, när det blev fråga om honoraret. Essén HExc. 267 (1916).
b) (numera knappast br.) i annan anv., = a; förr äv. i uttr. skära brett l. stort till, göra överdrivna anstalter l. förberedelser o. d.; äv.: uppträda överdrivet storstilat l. förnämt. Jag wil här icke tala om Mahomets Alcoran; ty han skär alt för groft til med handgripeliga, lastbara och skändeliga lögner. Borg Luther 2: 331 (1753). Skära stort till. Skära bredt till. Nordforss (1805). Antingen får man i det följande af denna bok dividera (de engelska) miltalen med sex, för att få dem till Svenska, eller ock tro, att författaren, lik somliga resbeskrifvare, skär alldeles fasligt till i sina distancer. Gosselman Col. 1: 16 (1828). Skära till .. (dvs.) uppgifva ett alltför högt pris. Tholander Ordl. (1872). Hirvensalo o. Hedlund (1963).
6) [specialanv. av 4 b (l. 5 b)] (†) i uttr. skära till av komplimanger, komma med l. servera (l. ta till av) komplimanger; jfr skära, v.2 14 a. (Det är) klart att man i sitt tal bör rätta sig efter .. (de unga flickornas) sinnelag och begrep, och ej mycket skiära till af utkrusade komplimenter .. om man ej will blifwa utskrattad. Hof Underr. 21 (1766).
7) till 8.
a) till 8 a: plötsligt sätta i med skärande smärta, skarpt smärta till; hugga till; särsk. opers. Det skar till i armen. Vid minsta rörelse sticker och skär det til (i foten vid podager), at stundom små ryckningar däruti upkomma. VetAH 1762, s. 5.
b) till 8 c: hugga till l. (plötsligt) göra ont (i ngn l. ngns hjärta o. d.); äv.: ge en skärande ilning; särsk. opers. Hon såg så blek och klen ut att det riktigt skar till i mig, under ögonen hade hon svarta ringar, och kinderna glödde. Berg Clerck 59 (1898). VL 1899, nr 250, s. 2 (: i Janes hjärta; opers.). Förskräckelsen skar till i henne, hennes händer grep förtvivlade tag i sängkättens grova bräder. Moberg Utvandr. 401 (1949).
SKÄRA TILLSAMMANS, se skära samman.
SKÄRA UNDER 10 40. jfr underskära; särsk.
1) till 16 c.
a) intr. l. (vanl.) refl. (i uttr. skära sig under), erodera l. gräva sig ned undertill. Vatn hafver skurit sigh under mit igenom holldammen och så oplyfftet dammen medh gewalt mit i tu. OxBr. 11: 207 (1625). Grundstockar användes ej (i en laxgård); skar strömmen under, måste man se till att (med en klubba) slå ner käpparne eller spolarne. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 65.
b) (mindre br.) med obj.: erodera jorden under (ngt). Vanliga underhållsarbeten (i en flottled) äro .. att avlägsna träd och stubbar, som skurits under i stranden. HbSkogstekn. 363 (1922).
2) i sht sjöt. till 18: skära ned under vattenytan. För öfrigt finnes, åtminstone för de flesta fartyg och båtar, en gräns hvarutöfver farten icke kan uppdrifvas, utan att båten skär under, som man brukar säga, förfylles och går i qvaf. Frykholm Ångm. 288 (1881). Risken, att vid knyckar en av vingarna lätt kan fångas av vattnet och skära under (då ett sjöflygplan bogseras med stjärtpartiet före). UFlottUnderbef. 1940, s. 150.
SKÄRA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. skära up] jfr uppskära.
1) (numera bl. tillf.) till 1, refl.: ta sig upp (ur ngt) gm att skära; förr särsk. bildl.: arbeta sig upp. Thet låter .. wackert, när folck kan säja: Then Mannen har ingen ting haft af sig sielf, men har likwäl så skurit sig vp. Scherping Cober 2: 347 (1737). (Sv.) Skära opp sig .. (lat.) in fastigium, ex malis emergere. Lindfors (1824; angivet ss. umgängesspråk). jfr: Skära upp sig (= sko sig). Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) till 1: skära runtomkring l. skära av (se skära av 1 c) o. ta upp (ngt); särsk.: (med speciellt redskap) sticka ut o. ta upp (torv). Man afskär .. (sticklingar av pil) helst omedelbart före planteringen, men är man tvungen att skära upp dem en tid dessförinnan, bör (osv.). AHB 108: 43 (1881). LfF 1913, s. 165 (i pass., om torv).
3) till 1: öppna l. åstadkomma öppning i (ngt) gm att skära; särsk.: gm att skära öppna (buk); gm att skära öppna buken på (djur, äv. människa). Szamme drengh (hade) brutid vp på Axels gårdh 7 skrin och en kista och skuriid vp Axels weska och stulid vtur för:ne skrin och wedzsko XV jochimsdaler och några peningar. 2SthmTb. 1: 271 (1547). Tagh Ålen, losza Skinnet wedh Rumpan, och flåå thet aff honom nedher til Hufwudet, och skäär honom vp (osv.). Kockeb. D 4 b (1650). Den ena af .. (kannibalernas fångar) såg jag straxt falla till jorden, hwilken som jag tror blef med en prygel slagen till döds, hwarpå någre andre Cannibaler straxt woro tillreds at skära honom up. De Foë RobCr. 85 (1752). Skära opp ett lik. Lindfors (1824). Bärgningsmanskap utsändes med uppgift att skära upp fartygssidan, då man kunde misstänka att någon av de ombordvarande ännu befann sig i livet. SDS 1928, nr 51, s. 3. Heerberger NVard. 289 (1936; med avs. på brev). Hammar (1936; med avs. på buk). Åtta ynglingar (på redaktionen) gör ingenting annat än skär upp den inkommande posten. Aurén ResMänn. 25 (1937). särsk.
a) med avs. på (häftad) bok o. d.: med papperskniv o. d. öppna (gm att åtskilja de i kanten sammanhängande bladen). Weste FörslSAOB (c. 1815). Lidman Lågan 36 (1952; med avs. på bokhäfte).
b) med avs. på ngt som sammanhålles av band o. d.: skära av omslutande band osv. på o. därigm öppna. När h: Claes fÿck them (dvs. mandaten), skar han knippen vp och fÿck Johan eth ther vth huilkit hann skulle draga omkrinngh Norlanden medh och låtha läse thet vp för allmogenn. 3SthmTb. 2: 348 (1599).
4) till 1: gm att skära dela l. klyva (ngt i bitar, stycken o. d.), skära itu (ngt); äv. oeg. l. bildl. (jfr skära, v.2 1 s): dela l. stycka upp (ngt); äv. (se särsk. slutet) dels med obj. betecknande bit(ar) osv. dels abs. Verelius 225 (1681; oeg., med avs. på arvslott). Sedan ältmassan (vid torvberedning) sjunkit ihop till 300 mm. tjocklek, hvilket sker på ett par dagar, trampas den ett par gånger, så att den blir fast och skäres upp i fyrkantiga bitar. TT 1900, Allm. s. 346. Sågbladen (i sågramen) röra sig otåligt upp och ned. Stocken glider in, och med ett ilsket fräsande skäres den upp. BygdFolk 304 (1927); jfr skära, v.2 1 k. särsk. med avs. på kött, bröd o. d.: skära i skivor l. bitar o. d. (o. lägga upp på fat o. dyl. l. lägga för l. erbjuda ngn vid bordet); äv. dels med obj. betecknande skiva l. skivor l. bit(ar) o. d.: (av l. från ngt) skära (o. lägga upp osv.), dels abs.; äv. bildl. Skulle .. (den inbakade fågeln) wara tårr inuti när han wid bordet skiäres up, så slås uputi honom af saucen som är under. Warg 236 (1755). Arbetet erbjöd sig sjelft, lade för åt honom, skar upp och stoppade sig i mun. Strindberg TjqvS 3: 124 (1887). (Den skånska limpan) har så hård skorpa, att det ofta inte är möjligt för en piga att skära upp skivor av brödet, utan drängen får göra det. Sandström NatArb. 1: 8 (1908). Ska jag skära opp av fläsket? Holmström Benj. 10 (1932).
5) till 1: skära sönder ngt med snitt o. dyl. l. skära snitt osv. i ngt o. d.
a) skära skåror (skåra) l. snitt i (ngt); skära sönder (ngt; se skära sönder 1) med skåror osv.; särsk. med avs. på kroppsdel: tillfoga l. ge djupa (djupt) skärsår, skära sönder (se skära sönder 1 a), om person äv. (o. numera i sht) liktydigt med: få djupa (djupt) skärsår osv. i. Han skar upp foten på de vassa stenarna. Söök en (kalvbringa) vth som feeth och wacker är, skär vp och lägg henne vthi Watn. Salé 35 (1664). ”O we!” den förra (dvs. en av två samtalande vandrare) hördes skrika / ”En uddhwasz sten skar upp min fot”. AJourn. 1815, nr 75, s. 1. Jag skall skära upp näsan på den kanaljen, som wille skicka mig i fängelse. Hagberg Shaksp. 7: 223 (1849). Valsar .. med diamantliknande utsprång, .. uppkommande genom att skära upp ytan i tvenne åt motsatt håll gående skarpa skrufgängor af samma stigning. TT 1895, M. s. 37. Martinson VägKlockrike 236 (1948). särsk. bildl. Slaktveckan kom. Stilla, frostvita morgnar skars upp av blodröda skrik från grisar på slaktbänken. Spong Kråkn. 100 (1963); jfr skära, v.2 30.
b) med avs. på nedsänkning: gm att skära åstadkomma (o. därigm bryta slät l. hel yta); särsk. (jfr skära, v.2 1 l): plöja upp (fåra). (Plöjaren) satte .. plogbillen med makt i jorden och skar opp en bred och djup fåra. Lagerlöf Holg. 2: 406 (1907).
6) till 1: gm att skära iordningställa (ngt) o. d.
a) gm att skära i (ngt) iordningställa det o. d.; särsk.
α) (numera bl. arkaiserande) med avs. på budkavle, särsk. liktydigt med: sända ut; jfr skära, v.2 1 i α. Håkon Jarl .. lät skära up en budkafla, at ther med sammanhämta krigs-folk. Peringskiöld Hkr. 1: 210 (1697). Så snart han .. förtäljt dessa tidender (dvs. att sjörövare höllo till i trakten), hade Dagrun genast skurit upp budkavle för att samla folk. Melin VikSaga 134 (1910).
β) (numera föga br.) (gm att skära) spetsa l. vässa l. skärpa (ngt); särsk. med avs. på blyerts- l. fjäderpenna; äv. i uttr. skära upp (fjädrar) till pennor, spetsa l. formera (fjädrar) till pennor; jfr skära, v.2 1 c α (α‘). Serenius Kk 4 a (1734). JGOxenstierna 2: 243 (1786, 1806: till pennor). Skära upp en blyertspenna. Heinrich (1814). Berndtson (1880). särsk.
α‘) skärpa (såg). Widegren (1788). Auerbach (1913).
β‘) bildl., med avs. på röst: göra mera genomträngande l. höja l. skärpa; jfr skära, v.2 30. (Predikanterna) lägga .. strax ann med full hals til at skiära upp och skiärpa rösten til en underbar häftighet. Lundberg Paulson Erasmus 168 (1728).
b) (numera mindre br.) gm att skära iordningställa (detalj på ngt). Giordt om skrufningen på 2ne skrufwar, och skurit upp skrufningen på skrufmodrerna. VGR 1768, Verif. s. 373; jfr 5 b.
7) (numera föga br.) till 1: med skåra l. skåror notera (ngt på karvstock); äv.: rista in (ngt ss. inskrift o. d.; anträffat bl. bildl.). (Sv.) Skära up på karf-stock, (eng.) To score up. Serenius (1741). Antonius. .. Lät verlden skära up, hur jag olycklig war, / Mitt äreminne jag, med detta swärdet skar. Skjöldebrand Cleop. 28 (1749). Skära upp på karfstock. ÖoL (1852).
8) [sannol. eg. bildl. anv. av 4 slutet] (†) tala vitt o. brett o. d. (i uttr. skära upp i skryt, skryta, skära högt upp om sig, skryta l. skrodera om sig själv); skryta; äv. dels: skarva, ljuga, dels i uttr. skära upp skarpt, använda skarpa ord, ta i på skarpen. Om Aelian skär vp (i fråga om den mängd fisk som blir kvar efter Nilens översvämning) så bör han blij påminter, / Jagh säger här hans ord och lägger intet til. Spegel ÖPar. 36 (1705). (Opponenten) började .. att ”skiära up rätt skarpt” med ett långt tal, fullt af hvassa förebråelser. Fries 2Linné 1: 296 (cit. fr. 1741). Schultze Ordb. 4439 (c. 1755: högt). Därs. (: i skryt). (Sv.) Han skär mykket up om sig, (lat.) Multum de se insolentius jactavit. Därs.
9) (†) till 9: (vid marken) skära av (ngt), meja av (ngt); särsk. med avs. på säd: meja av (o. sätta upp o. d.) l. skörda; äv. abs.; äv. bildl.: skörda. Hugg till medh thin hwassa liya, och skär vp wijnquistana på iordhenne, ty hennas wijnbär äro moghen. Upp. 14: 18 (NT 1526; Bib. 1917: skär av). Efter min S. förre mans död skaar iag (dvs. den nådårsberättigade änkan) 3 åhrswäxter up. VDAkt. 1654, nr 84 (1653). Om täppan, klåckarens, som sådh är. — Gamble klåckaren skär wp och gifuer utsädh, och hr Bertill får hööt på täppe renarna. ConsEcclAboP 431 (1660). Som du såår vth, så skiär du och vpp. Grubb 895 (1665). Björkman (1889).
10) metall. till 16 a: lösa l. smälta upp (ngt); i sht förr äv. refl. (i uttr. skära upp sig): lösa upp sig, bli mera flytande. Vid den 3:dje (forman) kan händelsen göra, att .. (järnet) flyter qvickt, så att det skär upp och förstör det redan i gång komna koket. Tamm Smid. 17 (1830). Är jernet för färskt under räckningen, måste vid dess slut den sista tackjernsbiten häftigt nedsmältas, för att få massan att åter skära upp sig. Därs. 49.
11) till 18; särsk. dels (sjöt.) om båt: (i sht ofrivilligt) gå l. lova upp (i l. mot vinden), äv. bildl., dels: sticka l. skjuta upp (över vattenytan). (Skeppen) skuro skarpt upp i den vidriga vinden. Mellin Nov. 2: 3 (1831, 1867). Carlén Ensl. 1: 212 (1846: skar .. upp i vinden; bildl.). Jag minns, hur de långa båtarna skuro upp mot sanden. CafGeijerstam i OoB 1892, s. 24. (Kappseglaren) skar, redan innan han kom in i strömmen, upp så högt att han fick strömmen nästan stäfrätt. TIdr. 1895, s. 275. Der kastas en kopparslant .., en dykning rätt upp och ned och efter några ögonblick ett hufvud som skär upp öfver ytan och en hand som visar fångsten. Rosenius Himmelstr. 203 (1903). Under byarna ville .. (båten) stundom skära upp emot vinden. Antarctic 2: 90 (1904). särsk.
a) (†) om vatten: tränga upp (o. svämma över). I wårase .. när wattnet (i en bäck) skar upp. GötaHovr. GeomHandl. 1708. Fast än Böndren på många åkrar, anlagt .. djupa diken .., skal dock hända, at watnet om Wårtiden skjär up öfwer åkerbrynet. Hülphers Norrl. 2: 230 (1775).
b) (numera föga br.) refl. (i uttr. skära upp sig): skära upp i vind. Skära upp sig. Hahnsson (1899). Cannelin (1939).
12) (†) till 18 d α, med avs. på kapriol (se d. o. 1): göra; äv. abs.: göra en kapriol l. kaprioler l. krumsprång. Jag (dvs. en yngling som är på besök i Paris) förmenar kunna wid hemkomsten skiära op en Capriol så wäl som någon. SedolärMercur. 3: nr 17, s. 8 (1731). Weste (1807).
13) (mera tillf.) till 20 a β, γ, c; särsk. till 20 a β: skjuta l. sticka upp (i l. genom ngt). Ofvan den breda dörröppning, som .. skär upp i väggtaflan, höjer sig en .. symbolisk grupp af ungdomens eller oskuldens hvitklädda genie bland liljor och solrosor. SD 1900, nr 39, s. 3; jfr 3. Pumpen skar upp genom locket (till den täckta brunnen). KalSvFolkskV 1909, s. 143.
14) (†) till 35 a, frätas upp, upplösas. Då smältningen varat 1 eller 1 1/2 dygn, begynner härden skära upp, i det redningen bortfrätes ända till sandskorpan, och härden får större rymd. Rinman 2: 432 (1789).
SKÄRA UR10 4. jfr urskära.
1) till 1: gm att skära avlägsna del(ar) av l. göra urholkning l. fåra l. urringning o. d. i (ngt). (Sv.) Skära ur. (fr.) Creuser. Caver. Rendre creux. Äfw. Entailler. Äfw. Evider. Échancrer. Nordforss (1805). Skära ur en stock. Lindfors (1824). Schulthess (1885; med avs. på rämmika).
2) sjöt. till 32 a, = rappa ur 1. Konow (1887). NFSportlex. (1946).
SKÄRA UT10 4. [fsv. skära ut] jfr utskära.
1) till 1, äv. 1 j: (ur l. från ngt) ta ut l. avlägsna (ngt) gm att skära; skära loss o. ta ut (ngt); äv. till 7 a (förr äv. med indirekt personobj.): gm att skära l. hugga avlägsna l. fördärva (öga på ngn). UpplDomb. 5: 157 (1594; med avs. på öga). Om orm är eller kommer i öronen. Tagh ther till ett wälmogett äple, gör thett warmt, skär kärnehusett uth, bindt sedan äplett in till öratt (osv.). OMartini Läk. 29 (c. 1600). Lägger någor märke å annars mans godz .., eller skäär uth annars mans märke eller och förwandlar och sätter sitt i stadhen igen .., tå (osv.). Lagförsl. 405 (c. 1606). Skiära ett barn ut af moders lifwet. Möller (1745; under césarien). Jag beslöt .., at skära ut alla blad (i en bok), och blanda dem tilhopa som en kortlek, samt sedan läsa. Posten 1769, s. 407. Nyström Kir. 1: 194 (1926). särsk. oeg. l. bildl. Trolofvade personer böra aldrig skänka hvarandra knifvar, saxar, nålar eller något slags eggjern, ty de skära eller sticka ut kärleken. Wigström Folkd. 1: 125 (1880). (Henry Becques) stycken verka i motsats till Dumas’ ”tespjeser” som direkt skurna ut ur det bistra lifvet. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 273 (1916). Om Jürgen eller någon av de andra kunnat läsa i mig nu, skulle de skurit ut mig ur sitt kamratskap. Heerberger NVard. 8 (1936).
2) (numera bl. tillf.) till 1, refl. (i uttr. skära sig ut): ta sig ut (ur ngt) gm att skära (l. hugga o. d.). UUKonsP 3: 122 (1643). Svanberg tilsporde Rosenbom hwem honom knifwen flydde at skiära sig ut med uhr arreste Cammaren. VRP 8/10 1733.
3) till 1, 12 b: (ut)forma (ngt) gm att skära, skära (se skära, v.2 1 i, 12 b); skulptera (ngt), (ut)snida (ngt); äv. dels: avbilda (ngt) gm att rista l. göra inskärningar (förr äv. med avs. på namn o. d.: skära in), dels med bibet. av 1: forma (till) o. avskilja (ngt från l. ur ngt); i sht förr äv. med indirekt refl. obj.; jfr 9 c. Habor kongeson, / Han skaar uth roser aff trää. Visb. 1: 422 (c. 1621). Rector proponerade att Grimsteen som skäär uth schemata, begärer tillståndh att fåå låta tryckia Genealogias Regum, begynnandes af Noah. ConsAcAboP 4: 127 (1673); jfr schema 2 a. Weste FörslSAOB (c. 1815; med avs. på namn). Karl (XII) .. hörde inte på, utan skar ut ett par ridstöflar i bordet. Strindberg NRik. 63 (1882). (Herkules) gick .. tills han kom till en väderqvarn, och då lade han pekfingret på vingen och höll fast medan han skar ut sig en passande flisa (till tandpetare). Hedenstierna Marie 254 (1896). Far gjorde i ordning själva stommen till (väv-)skedarna .., de mindre barnen hyvlade till tänderna och skuro ut dem. Lagerlöf Holg. 2: 332 (1907).
4) (mera tillf.) till 1: skära o. dela upp l. ta ut (ngt i bitar o. d.); särsk. bildl.: (med raka linjer) dela upp (ngt i ngt). (Kielkanalen) är tillkommen på militärt initiativ och skär ut själva rymden omkring sig i fyrkanter av respekt. Martinson Kap 48 (1933).
5) till 1: gm att skära åstadkomma (skåra o. d.); särsk. bildl., om båt: plöja (fåra). Bremer NVerld. 1: 292 (1853).
6) till 1: urringa l. urholka (ngt); numera nästan bl. (tillf.) utan obj., med nära anslutning till 1. Skala 18 äplen och skär ut, at en skifwa blifwer på hwar ända och som en smal stock emellan. Warg 371 (1755). Weste FörslSAOB (c. 1815). Hammar (1936).
7) (numera föga br.) till 1, med avs. på djur, äv. person: kastrera (gm testiklarnas avlägsnande ur testikelpungen); jfr skära, v.2 6. NoraskogArk. 4: 149 (i handl. fr. 1686). (Panionius) upphandlade .. gossar af utmärkt skönhet, och snöpte dem. .. Och ibland många andra, som Panionius skar ut .. var äfven Hermotinus. Carlstedt Her. 3: 276 (1833). TySvOrdb. 2582 (1932).
8) (†) till 13; refl. (i uttr. skära sig ut): gnaga l. bita sig ut. Ormen (tvangs att) krypa in i munnen på Röd (som skulle dödas), och sedan neder i Halsen och Buken, och skar sig ut igenom sidan. Peringskiöld Hkr. 1: 305 (1697). Weste (1807).
9) till 16.
a) dels (metall.) till 16 a, dels till 16 c, refl. (i uttr. skära sig ut), stundom äv. intr.: ”äta” sig ut l. gm sin frätande l. upplösande resp. eroderande förmåga tränga ut l. bana sig väg ut; jfr 2. Där som hamnen är .. ovan för Biörkön .. där var större strömen förr, men en vår fordom när mykin flodh var tå skar flodhen sigh ut östan för Svensar. Bureus Suml. 67 (c. 1600). Då allt var färdigt för ett tillernadt utslag, skar jernet sig hastigt ut och tillstelnade i utslagshålet. JernkA 1854, s. 77. Lindroth Gruvbrytn. 1: 318 (1955). särsk. oeg. Åskans tunga moln, som klyfver bergets spets, / Uti sitt digra sköt en störtflod har tillreds, / Att äfven skära ut och öfversvämma dalen. Valerius 1: 51 (1807).
b) till 16 c, tr.: (gm erosion) ta bort l. avlägsna (jord o. d.). Då älfven går fram genom sina äldre aflagringar, skär den ifrån stränderna .. ut jordmassor, som den transporterar med sig och .. åter aflagrar på lugnare ställen. Hellström NorrlJordbr. 509 (1917).
c) till 16 c, tr.: (gm erosion) utforma l. skulptera (formation o. d.) l. holka ur l. gräva ut (grop, dal o. d.); jfr 3. Vår vagn föll ner i en grop på landsvägen, den rägnvattnet hade skurit ut. JGOxenstierna Dagb. 133 (1770). Längs .. (Eckernfördebuktens) södra sida .. ha vågorna skurit ut kliff i backmoränlandskapet. SvGeogrÅb. 1934, s. 23. (Sadelskårorna) uppstod då isen hade smält samman så mycket att ett par toppar och passet mellan dem blottades; i passet forsade så smältvattnet ned och skar snabbt ut en liten dal med branta väggar. Selander LevLandsk. 39 (1955).
d) till 16 c, tr.: åstadkomma urholkning(ar) av l. i (ngt); särsk. med avs. på strand: gräva ur (o. flytta ut); i sht förr äv.: skära sönder (ngt; se skära sönder 4 b); jfr f, 5. (Sv.) Vattnet har skurit ut vägarna; (t.) das Wasser hat die Wege sehr ausgerissen. Möller (1790). Volga .. drar sig (ständigt) åt väster, hvarvid den allt mer skär ut sin högra strand och avsätter nytt land på .. den vänstra. Verdandi 1892, s. 181.
e) (numera föga br.) till 16 c; intr., om vattendrag: (på våren) bryta igenom istäcket, gå upp. Tranor och Vildgäss syntes här (i Umeå) d. 16 (april), och några dagar derefter begynte bäckarne at skära ut. VetAH 1802, s. 151.
f) (numera föga br.) till 16 c; refl. (i uttr. skära sig ut) l. intr., om vattendrag: bli vidare l. bredare, gm erosion äta sig ut; förr äv. (om sjö): holka ur bottnen; jfr d. (Det är tydligt) att Wennern har skurit sig mer och mer ut, och med tiden ännu lärer skära sig diupare och gifwa rum för flera grannar at bo uppå (dvs. bereda plats för fler invånare på stränderna). Swedenborg RebNat. 1: 19 (1719). Här (i Gullspångsälven) har fordom waret en smal Älf, alt ifrån Skagerns utlopp, men hon har, för 60 à 70 år sedan, skuret ut, så at det på långt stycke formerar en liten Insjö. Fernow Värmel. 15 (1773).
10) till 18, 18 b, 19: (skärande) gå l. vika l. strömma l. pressa sig ut o. d.; särsk. om ngt i vatten; äv. refl. (i uttr. skära sig ut): bana sig väg (rakt) ut; jfr 11. GotlLT 1855, nr 22, s. 2. I ett nu höjer sig hela skaran (av gäss), skär ut i en båge öfver hafvet. Antarctic 2: 13 (1904). Då och då skilde sig en lekfull gynnare från flocken (av delfiner vid fartygssidan), skar ut från fartyget och försvann, för att strax komma tillbaka akterifrån ilande in bland kamraterna. Därs. 18. Jag stod vid relingen, så länge land syntes. .. Ångaren skar sig allt längre och längre ut mot vågbergen, som rullade in förbi Skagen. Grebst 1År 15 (1912). Medelst fenliknande skärplan .. bringas paravanerna vid bogseringen att .. med stor kraft skära ut åt sidan. VFl. 1937, s. 39.
11) [jfr t. sich hinausscheren (till (sich) scheren, packa sig, sannol. besläktat med skär, adj.3)] (†) till 18, refl. (i uttr. skära sig ut): ge sig iväg ut (ur lokal o. d.), packa sig ut; jfr 10. RARP 7: 102 (1660).
12) till 20 a γ, c, intr. l. refl. (i uttr. skära sig ut): (med raka linjer l. i rak linje) gå l. skjuta ut. 15 wurst ungefähr ifrån staden skar sig strömmen uth till höger. HH XVIII. 4: 66 (1714); jfr 9 a, 10. Endast ur en gardinspringa i förvaltarflygeln skar en smal ljuskil ut. Siwertz Sel. 1: 40 (1920). särsk. (tillf.) bildl., i uttr. skära ut ur stämningen, om detalj på konstverk: framträda alltför skarpt o. därigm bryta av mot stämningen. Kjellin Troili 2: 48 (1917).
13) till 30 b γ; särsk. refl. (i uttr. skära sig ut). Möjligen skar sig andra violinens något sträva ton ut ur den mjuka klangkropp som de övriga tre instrumenten (i stråkkvartetten) presterade. GHT 1944, nr 247, s. 13.
14) (i sht i fackspr.) till 31 a: löpa ut; särsk. om lina till kastspö. GbgP 1949, nr 136, s. 8.
15) till 32.
a) (mindre br.) sjöt. till 32 a, = rappa ur 1. Auerbach (1913). Hammar (1936).
b) (i fackspr.) till 32 c: spänna ut (garn vid trosslagning). 2NF 22: 1438 (1915).
16) (†) till 35 a: gm frätning holkas ur l. bli vidare; jfr 9 f. Vid gamla Hjulsjö masugn hade Pipan och Stället under början af blåsningen skurit ut, så att man af sådan orsak måst blåsa ned. JernkA 1817, s. 38.
SKÄRA UTAV, se skära av.
SKÄRA UTI, se skära i.
SKÄRA ÖVER10 4 0. jfr överskära.
1) (numera föga br.) till 1: skära till över o. därigm kapa av (ngt). Jag skar öfver de trådar, genom hvilka mitt hjerta innerst sammanknutits med de få, som här i verlden för mig öppnat sig. Wieselgren Hvirfl. 2: 32 (1891).
2) (numera föga br.) textil. till 1: överskära (tyg); jfr skära, v.2 1 d γ. Nordforss (1805). Harlock (1944).
3) till 18: (likt en kniv o. d.) fara över (ngt); äv. abs., särsk. (om båt): gå (med strömmen o. därigm ta sig) över. Montan Segl. 5 (1787). Idén (med färjan som går själv) är, i korthet sagdt, att färjan drifves af strömmen, genom att den får skära öfver alldeles som en segelbåt får ”skära upp i vinden” under segling. ÖgD 1898, nr 108, s. 2. Med hjälp av båten, som låg uppdragen på stranden, skuro de över smaragden (dvs. den smaragdgröna sjön) och landade vid de askgrå kåtorna. Didring Malm 1: 85 (1914).
4) till 20 a γ, c; särsk. till 20 c: gå (rakt) över (ngt); äv. i uttr. skära över varandra, gå om lott. MeddSlöjdF 1898, s. 12. De fyra transkontinentala banor, som skära över .. (Coloradoflodens) lättast överbryggade delar. SvGeogrÅb. 1927, s. 179. Kjellberg GrekRomK 80 (1932: varandra).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan under A, B och D anförda ssgr kunna äv. hänföras till skär, sbst.2): A: SKÄR-AGGREGAT. tekn. aggregat (dvs. enhet av samverkande maskiner) med skärande gaslåga. Arbetet 1962, nr 286, s. 8.
-ANORDNING~020. jfr -apparat. GrafUppslB 737 (1951).
-APPARAT. apparat varmed skärning utföres, apparat som skär. TT 1874, s. 162 (i skördemaskin). SvSkog. 1154 (1928; i pappersmaskin). SvIndLex. 1: 561 (1948; om maskin l. apparat med skärande gaslåga).
-BACK. [jfr t. schneidbacke] (†) gängback. TTekn. 1860, 1: 79. UB 6: 177 (1874). TT 1899, Allm. s. 110.
(32 b) -BAND, sbst.3 (sbst.1—2 se sp. 5889, 5895) textil. = gäng, sbst.1 PrelTextilteknOrdl. 77 (1957).
-BARKNING. skogsv. (maskin)barkning med skärande verktyg. TNCPubl. 23: 19 (1954).
-BILL. (numera mindre br.) = bill, sbst.1 1 slutet; förr äv. = bill, sbst.1 2. Aldraförst opbjles (dvs. upprives) i kors och tvär med en plog eller skiärbihl, så at allenast jordmodran genomskäres. Mennander ÄngÖsterb. 39 (1751). Sonesson BöndB 134 (1955; i en maskin för upptagning av kålrötter).
-BLAD. i sht tekn. skärande blad (se d. o. 3); blad (se d. o. 3 a). Emedan uti diup jord ogräs-rötterne ligga diupare .., bruka somliga at sätta på högra sidan utaf risten et skärblad, hwilket skär i tu botnen af rötterna. Serenius EngÅkerm. 81 (1727). 2NF 3: 662 (1905; på bänksax). Bergman HbJärn 5: 161 (1934; om skärstål på borrstång).
-BLOCK. [jfr t. scherblock (i bet. 2)] (†)
1) till 1 d γ: för styrning av överskärarsax använt redskap av trä. BoupptSthm 1672, s. 55 a, Bil. 1 st.: Skiärdisk 4 st.: Skiärbleck (sannol. felaktigt för Skiärblock). Därs. 1673, s. 1356 a.
2) till 32 c: block använt av repslagare vid garnens utspänning. Röding 2: 431 (1796). (Sv.) Skärblock, .. (t.) Scherblock; (fr.) croc à poulie ..; (eng.) warping-block. ÖoL (1852).
(20 c) -BOM. (†) = -stock 2 a. SkeppsgR 1547.
-BORD.
1) till 1, 10: bord (se bord, sbst.1 5) varpå ngt skäres l. tillskäres; äv. (tekn.) motsv. bord, sbst.1 5 d. Lind (1749; under schneid-banck). BoupptVäxjö 1823 (efter skräddare). Skärbord. (dvs.) Det bord hvarå skodon tillskäras. Rig 1934, s. 102 (c. 1847). Skärbord, (dvs.) bord med uppstående fast kniv i lumpristeriet, på vilken lumpen skars sönder (i ä. pappersbruk). Ambrosiani DokumPprsbr. 382 (1923).
2) tekn. till (1 o.) 9: del av skördetröska där säden avmejas o. transporteras till tröskverket. SIS 35 60 02, s. 1 (1962).
-BORR. (numera föga br.) tekn. om borr (särsk. upprymmare) med skärande kant(er); äv. om skärande länk i jordborr. Eneberg Karmarsch 2: 370 (1861; om spetsborrar). 2UB 5: 80 (1902; i jordborr).
-BRAXEN. zool. skärkniv (se d. o. 3). Nilsson Fauna 4: 340 (1853). Ssg: skärbraxen-släkte(t). (numera mindre br.) zool. skärknivssläktet. Schulthess (1885). 2NF (1917).
(1, 9) -BREDD. bredd som (den verksamma delen av) skärverktyg l. skärmaskin tar åt gången, bredd på skär (se skär, sbst.2 1 b); bredd på skäranordning l. skärapparat; särsk. i fråga om slåtter- l. skördemaskin. TT 1874, s. 87 (om bredd på skär som såg gör). Skördemaskinerna ha i allmänhet 1,5 m. skärbredd och kräfva 2—3 hästar. 2NF 25: 1390 (1917). Form 1952, Ann. s. 103 (hos gräsklippare).
-BRÄDA l. -BRÄDE. (skär- 1700 osv. skäre- 1846)
1) till 1, 10: bräde (se d. o. 2) använt ss. underlag vid skärning (i sht förr äv. om bordliknande skiva); särsk. dels om bräde använt vid (till)skärning av läder, dels om bräde använt vid skärning av kött, bröd, grönsaker o. d., i sht: husgerådssak med denna användning i form av liten, lös (mer l. mindre tillskuren) skiva l. platta av trä (äv., i utvidgad anv., av annat material); jfr -bord 1 o. hack-bräde. 1 st Skiärbräde af 2 st. tioka Ekeplankor, dubblat och limmat, sampt tiocka Ekearmar derom kring. HovförtärSthm 1700 A, s. 660. Lind (1749; använt av skomakare). Det är omöjligt att ur ett skärbräde fullkomligt få bort smaken af lök, sill, fläsk m. m. som skäres derpå. Langlet Husm. 524 (1884). jfr: Lägg en lökklyfta på porslinsskärbräde. StKokb. 222 (1940). jfr trä-skärbräda. särsk. bokb. till 1, 1 d α, om bräde använt vid skärning av böcker o. d.; jfr beskär-bräde. Möller (1790).
2) textil. till 32 b: bräde med insatta små ringar l. spjälor bildande mellanrum genom vilka varptrådar löpa till varpa l. varpmaskin. UB 6: 429 (1874).
-BRÄNNARE. [jfr t. schneidbrenner] tekn. apparat för skärning av metaller o. d. med gaslåga (i regel låga av acetylengas o. syrgas), brännare för gasskärning; jfr skärnings-brännare. SvetsteknHb. 1: 24 (1947).
(4, 7) -BÄCKEN. [jfr t. scherbecken] (†) om bäcken ingående i barberares (se barberare 2) l. fältskärs utrustning. BoupptSthm 1676, s. 1073 b. —
-BÄNK. arbetsbänk varpå ngt skäres l. skäres till (jfr -bord 1, -bräda 1); äv. (i sht om ä. förh.) om bockliknande anordning (använd av tunnbindare l. svarvare o. d.) varpå ett arbetsstycke anbringas för tillskärning o. d. (o. varpå man sitter gränsle). BoupptSthm 1683, s. 1008 a (efter svarvare). Hector Husg. 150 (1904; om bockliknande anordning). Genom kokdimmorna skymtade många kvinnor som gnodde kring grytor och skärbänkar. Lindström LeendGud. 104 (1951).
-BÖNA. [jfr t. schnittbohnen, pl., schneidebohnen, pl.]
1) böna (se böna, sbst.2 1) av skärbönor (se 2); i sht i pl. Ekenberg (o. Landin) 168 (1889). VaruhbTulltaxa 1: 49 (1931).
2) i pl., stundom äv. i sg., om sort av trädgårdsbönor (särsk. av Phaseolus vulgaris Lin.) med långa breda (o. gröna) baljor. Oldendorp 1: 144 (1786). Skär Böna, Turkisk Böna, baljor stora, breda, flata, swärdslika, frön stora, platt hoptryckta. Lilja SkånFl. 518 (1870). Sonesson HbTrädg. 491 (1926).
3) i pl., om (de i sönderskuret tillstånd tillagade) baljorna av skärbönor (se 2). LfF 1838, s. 177.
-CIRKEL. [jfr t. schneidzirkel] tekn. (för utskärning av runda plåtskivor använt) verktyg med centrumtapp o. spetsig skärande egg, skivskärare. Scheutz Bleckarb. 5 (1849).
-DEGEN. garv. = degen 2. Hirsch LbGarfv. 87 (1898). 2SvKulturb. 7—8: 260 (1937).
-DIAMANT. (numera bl. mera tillf.) (till glasskärning använd) diamant (se d. o. 1 a). DA 1825, nr 293, s. 3.
-DIKE. [sannol. ombildning av skår-dike (snarast med anslutning till skära, v.2 20 a γ, c)] (numera bl. ngn gg, i anslutning till ä. handl.) = skår-dike. SmålHembygdsb. 4: 47 (i handl. fr. 1745). Det är egentligen de så kallade skärdiken som sönderdela fältet i åkerskiften och bestämma deras form och storlek. LfF 1837, 3: 82. Mörby byordning (från år 1763) har bestämmelser om diken. Såväl avloppssom floddiken måste hållas vid makt och likaså skärdiken emellan åkrarna. EtnolKällskr. 2: XXX (1944).
(1 d γ) -DISK. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) (stoppad resp. stoppat) bänk l. bord l. bräda använd (använt) vid överskärning; jfr disk, sbst.1 II 2 g. BoupptSthm 1672, s. 55 a, Bil. Kjellberg Ull 405 (1943).
-DJUP. om djup som (den verksamma delen av) skärverktyg l. skärmaskin o. d. tar åt gången l. går på, djup på skär (se skär, sbst.2 1 b). TT 1883, s. 18 (hos rundstål). 2NF 33: 73 (1921; hos vägmaskin).
-DON. jfr don, sbst.1 3; särsk. till 1 d α, om redskap för beskärning av böcker; ofta i pl. Thon o. Kirsch 55 (1856; i sg.). TNCPubl. 43: 159 (1969).
-EGG. skärande egg (särsk. på verktygsstål o. d.), (egg på) skär (se skär, sbst.2 4). TT 1885, s. 78. Nerén PraktFräsn. 106 (1940).
-ELEKTROD. tekn. elektrod för elektrisk skärning av (järn)plåt o. d. IngHb. 6: 538 (1954).
(1 d γ) -FLOCK. textil. vid överskärning uppkommet (mycket kortfibrigt) avfallsmaterial; jfr -ull. PrelTextilteknOrdl. 173 (1957).
-FODER. [jfr t. scherfutter] (†) fodral för skärande medicinska redskap l. instrument; jfr foder, sbst.2 1. BoupptSthm 31/3 1671. Därs. 1682, s. 135 a. —
-FÄRGA. (†) Skärfärga är den glödspån, som samlas vid .. skärverken, då Kopparen skall ämnas till små mynt. Rinman 1: 1043 (1788); jfr koppar-färg 3.
-FÖRMÅGA. förmåga (särsk. hos verktyg l. maskin l. maskindel o. d.) att skära; bett (se d. o. 1 a). TT 1875, s. 135. SvetsteknOrdl. 38 (1951; hos skärbrännare). Form 1957, s. 88 (hos kniv).
-GAS. tekn. för skärning av metaller använd gas (i regel acetylen- o. syrgas). SvD(A) 1925, nr 24, s. 12.
-GODS, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5890). (numera bl. i skildring av ä. förh.) tobak i skuren form (motsatt: karottgods). Almström KemTekn. 2: 288 (1845).
(7 b) -GRÄS, sbst.1 [sv. dial. skärgräs, om bladvass l. blåsstarr l. tuvtåtel l. skavfräken o. d.] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gräs l. gräsartad växt som har vassa (l. sträva) strån; i sht förr äv. i botaniskt fackspr., dels: växten Carex vesicaria Lin., blåsstarr (jfr -starr), dels: växten Scirpus silvaticus Lin., skogssäv. Landsm. 1909, s. 84 (c. 1775; om bladvass). Lilja SkånFl. 16 (1838; om skogssäv). Kindberg SvFl. 343 (1877; om blåsstarr). Ett stort stenrös, ur hvilket ingenting annat vill växa än mager ormbunke och hårdt skärgräs. Lagerlöf Drottn. 52 (1899).
-GÅNG.
1) (†) till 9, om sädesmejares (o. upptagerskors) förflyttning över sädesfält vid skörd. Carlén TatS 1: 79 (1866).
2) (numera föga br.) skogsv. till 26, om förhållandet att kolmila skär l. skurit (åt något håll); jfr gång I 9 b. Svedelius Koln. 77 (1872).
-HARV. (förr) skarifikator (se d. o. 2), knivharv; äv. i inskränktare anv., om skarifikator med horisontalt liggande knivar. Lundequist Landtbr. 107 (1807; i inskränktare anv.). SkrSkånHushS II. 2: 58 (1920; om ä. förh.).
-HASTIGHET~002, äv. ~200. särsk. (tekn.) hastighet varmed arbetande del (skär resp. sågklinga o. d.) i skärmaskin, maskinsåg, maskinborr o. d. rör sig. TT 1883, s. 15 (hos svarvstål m. m.). SvByggKatal. 1955, s. 562 (om periferihastighet hos sågklinga).
(1 k) -HUGG. (numera föga br.) hugg som utvisar var stock o. d. skall kapas; i uttr. inom skärhugget, inom hugget (se hugg, sbst.1 3 b). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 55. TLev. 1910, nr 27, s. 1.
(1 d α) -HYVEL. bokb. vid beskärning av böcker (i sht förr) använd hyvel (bestående av två parallella balkar varav en är försedd med ett skärjärn), beskärhyvel. Nordforss (1805).
-HÅLLFASTHET~002, äv. ~200. geol. o. tekn. hos material l. jordart: hållfasthet mot skärande krafter, skjuvhållfasthet. TT 1873, s. 274. MeddGeoteknInst. 1: 12 (1946).
(7 a β α‘) -IHJÄL, m. (†) (enstörig o.) känslokall människohatare l. människoplågare l. dyl.; äv.: person med skräckinjagande utseende. Holmberg 2: 43 (1795). Han gör ingen menniskja godt, låter sitt folk svälta, frågar hvarken efter slägt eller vänner, med ett ord, det är just en skärihjäl. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Sv.) skärihjäl .. (lat.) homo adspectu horridus. Lindfors (1824). Meurman (1847).
-INRÄTTNING~020. jfr inrättning, sbst.2 2 b. Almström KemTekn. 1: 24 (1844).
-INSTRUMENT. skärande redskap (jfr instrument 1); äv. (o. numera bl., i sht i fackspr.): skärande instrument (se d. o. 1 b). Andersson Väfn. 122 (1880; om redskap använt vid skärning av sammet; jfr skära, v.2 1 c β). KatalDentalAB 1934, s. G 15 (om tandläkarinstrument).
-JÄRN. (skär- 1772 osv. skäre- 1963 (i bet. 3 b))
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1: klent, gm skärning i skärverk o. d. erhållet stångjärn (salufört i knippen); jfr knipp-järn. VetAH 1772, s. 137.
2) (i sht i fackspr.) till 1: i maskin, redskap o. d.: skärande järn (se d. o. 5). Oblatsjern med tillydande skjärjern. VDAkt. 1787, nr 607. UB 6: 518 (1874; i skärhyvel). För att öka sidmotståndet (hos medjärn till isjakt) finnes ett särskildt skärjern, rörligt som ett centerbord i en båt. TIdr. 1883, s. 26. TT 1902, M. s. 91 (i sinkmaskin). särsk. (numera bl. mera tillf.) om plogbill. Serenius (1734, 1757; under coulter).
3) till 1, om skärande handredskap; särsk.
a) garv. = degen 2. UB 5: 444 (1874).
b) om redskap för uppskärning av grässvål l. torv o. d.; särsk. (om ä. förh.) om handplogliknande redskap som i sht användes för att flå upp grässvålen för bränning ss. en odlingsmetod (”brännodling”). UB 3: 296 (1873). 3UB 8: 465 (1939; för skärning av torv). Bringéus Brännodl. 19 (1963).
4) till 1, 12: bildhuggarjärn, sirjärn. BoupptVäxjö 1886. MeddSlöjdF 1897, 2: 7.
5) (†) till 16 a. Skärjärn kallas alt sådant tackjärn, som under blåsningen skär sig in uti murarne. Garney Masmäst. 303 (1791).
-KAM.
1) (i fackspr.) till 1, 4; på rakapparats huvud: kamliknande del som föres mot huden vid rakning. DN(A) 1965, nr 63, s. 14.
2) (†) till 32 b: redkam. Ett Hallster En Skärkam En Härfwell BoupptSthm 21/4 1659 (efter snörmakare).
(1, 10) -KAMMARE. (numera i sht i skildring av ä. förh.) i verkstad l. på fabrik: rum l. lokal för (till)skärning (särsk. av glas l. skor l. kläder) l. där skärare arbeta(r). KunstHaandv. 43 (cit. fr. 1805; vid glasbruk). SkomFackT 1890, nr 4, s. 3 (i skomakarverkstad). Lundin StockhMinn. 1: 4 (1904; i skrädderi). Hermelin Glas (1966).
-KANT, sbst.3 (sbst.1—2 se sp. 5886, 5891).
1) skärande kant (särsk. på verktyg o. d.). 2GbgVSH 4: 7 (1821; på tand hos havsmus). TT 1871, s. 269 (på spiralborr). TNCPubl. 16: 52 (1949).
2) kant varefter ngt skurits l. skäres. Form 1946, s. 214.
-KARL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5891).
1) (†) till 1 j: liktornsoperatör. Serenius (1741).
2) (numera föga br.) till 9: karl som mejar av säd (med lie). SamlRönLandtbr. 2: 84 (1777). Erixon Skultuna I. 2: 319 (1935).
-KISTA. (skär- 1669 osv. skäre- 17431761)
1) (numera mindre br.) till 1: hackelsekista (se d. o. 1); skärlåda (se d. o. 1). BoupptVäxjö 1749. (Sv.) Skärkista .. (fr.) Hachoir. Nordforss (1805). Nyblæus Pharm. 39 (1846). Cannelin (1939).
2) [jfr t. scherkasten] (†) till 32 b: låda med spolar för (uppspolning av) varptrådar. Een Skärraam, een Skärkista och een Pijpstool. BoupptSthm 3/7 1669, s. 996, Bil. Ssg: skärkiste-järn. (†) till -kista 1: eggjärn till hackelsekista l. skärlåda. 2 st skiäre kiste järn. ÅgerupArk. Bouppt. 1743.
-KLOSS. tekn. (för skärning av tapeter använt) verktyg bestående av rakblad infällt i en träkloss. TNCPubl. 42: 109 (1969).
(16 a) -KLOT. (†) klotformigt stycke tackjärn som under blåsningen trängt ned i masugnsställets nedre del. Garney Masmäst. 303 (1791). Möller (1807).
(1, 10) -KNIV. (skär- 1579 osv. skäre- 16401761) [fsv. skärkniver]
1) kniv (se d. o. 1) att skära l. tillskära med, kniv med skärande egg, vass kniv (jfr tälj-kniv); numera särsk. om kniv för uppskärning av kött, bröd o. d., (stor) kökskniv. StallRSthm 1579, s. 21. Han hade en Skiärknif wid sin sijda. Visb. 3: 464 (c. 1700). Skärknif. Den knif hvarmed lädret skäres till. Rig 1934, s. 102 (c. 1847). Moberg Utvandr. 217 (1949; om kökskniv). särsk. (numera föga br.) snick. skavjärn l. dyl. (Sv.) Skärknif. .. (fr.) Plane. Weste (1807). Längre ned (i verktygsskåpet) fästas lister .. med .. hål till fil och rasp .., äfvensom en sats stämjern med håljern och skärknif. AHB 97: 42 (1879). Hammar (1936).
2) (numera bl. mera tillf.) om del av maskin l. inrättning l. redskap: kniv (se d. o. 2) l. vasst järn (se d. o. 5); jfr -järn 2. 2 st skiäre knifwar med des skiäre Kista. ÅgerupArk. Bouppt. 1761. Åker-wält, speckad med spetsade jerntaggar och skärknifwar. Gadd Landtsk. 3: 157 (1777). Almqvist AMay 55 (1838; i hackelsekista). TT 1872, s. 237 (i skördemaskins skärapparat).
3) [eg. bildl. anv. av 1; fisken har vass, konvex bukkant, nästan rak rygg o. starkt hoptryckt kropp] zool. fisken Pelecus cultratus Lin., skärbraxen. Linné Bref I. 4: 96 (1749). Ssg: skärknivs-, äv. skärkniv-släkte(t). zool. till -kniv 3: fisksläktet Pelecus Lin. Lönnberg RyggrDj. 3: 240 (1915).
-KONA. tekn. på brotsch: skärande koniskt parti. TNCPubl. 16: 69 (1949).
-KORK. (†) skuren (flask)kork. SvMerc. 3: 1150 (1758).
-KRAFT.
1) tekn. vid skärning använd kraft; särsk.: av skärverktyg mot arbetsstycke utvecklad kraft (av tillräcklig storlek för att övervinna skärmotståndet). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 161.
2) (i fackspr.) i fråga om påkänning (se d. o. 3 a) på fartygsskrov o. d.: skärande kraft; jfr skjuv-kraft. Nilsson Skeppsb. 89 (1932).
(9) -KROK. (†) med skaft försedd krok (av trä l. järn) för upptagning av skuren säd till bindning, sädeskrok, upptagskrok. BoupptVäxjö 1857.
-KRONA.
1) tekn. till 1, = krona 4 y. Vägmaskinl. 187 (1942).
2) vävn. till 32 b: varpkrona, varpa; jfr skärra, sbst.3 Nyrén KlädFabr. 110 (1783). PrelTextilteknOrdl. 173 (1957).
(1 e) -KÅL. [jfr t. schnittkohl] (†) kålsorten Brassica napus Lin. var. pubularia (DC.) Reichenb. (vars blad användas ss. grönsak). Lind (1749; under schnitt-kohl). LAHT 1886, s. 212.
(32 b) -LATS ~lat2s, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [senare leden av eng. laths, pl. av lath (se latta); jfr -latt] vävn. bobinstol (se d. o. 1) för varp, varpställ. UB 6: 429 (1874).
(32 b) -LATT ~lat2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Dalin, Cannelin (1921)). [senare leden av t. latte l. eng. lath (se latta); jfr t. scherlatte] (numera knappast br.) = -lats. Dalin (1854). Cannelin 382 (1938).
-LINA.
1) [jfr t. scherleine (i bet. 2)] sjömil. till 1: vajer med skärförmåga, som (förbinder paravan med minsvepare o.) användes för avskärning av ankartrossar till sjöminor, skärtross. SvUppslB (1935).
2) sjöt. till 32 a: (kort) lina som skäres genom hål o. dyl. o. varmed ngt spännes fast o. d.; särsk. (o. numera nästan bl.) om var o. en av de från ändan av koj l. ryggen av solsegel solfjäderformigt utgående linor i vars anknytningspunkt kojstjärt resp. ryggtåg fästes; förr äv. till vant: sviktningslina. Skiärlijnor och Knäflingar til underwanten, tages så många gånger öfwer Skieppetz bredd som Hufwudtågen äro uppå hwar sijda. Rajalin Skiepzb. 231 (1730). (Sv.) Skjärlinor. (T.) Scheerlienen, die Schwigtingen der Wand. Röding SD 81 (1798). Hugg ur pike- och storefallen, rappa ur skärlinorna på kapellet, samt rulla ihop och stufva ned detsamma. Oxenstierna Vanderdecken 24 (1865). VFl. 1921, s. 17 (om kojskärlinor). jfr kojskärlina.
-LINJE. [jfr t. schneidlinie (i bet. 2), schnittlinie (i bet. 1, 2)]
1) till 1 (o. 10): linje (se d. o. 1 c) varefter skärning (l. tillskärning) sker l. skett; snitt(linje). Fahlgrén Boktr. 115 (1853; om en av boktryckare markerad linje varefter bokbindare skär). Det ursprungliga måttet .. (på ett mönster blir) nyttjat som .. ledning för den nya skärlinien, det nya tillklippet (för plagg åt en person med annan kroppsform). Sömnadsb. 53 (1915).
2) boktr. (i tryckform l., i sht, stansform använd) skarpslipad linje (dvs. stålskiva i typhöjd). NordBoktrK 1906, s. 360.
3) (†) till 20 c: sekant. Svedenborg Reg. 5 (1718).
-LÅDA. [jfr t. schneidelade]
1) (i sht förr) till 1: lådformig skäranordning med knivformig verksam del; jfr -kista 1. Wikforss 2: 533 (1804). Almström KemTekn. 2: 289 (1845; för skärning av tobaksblad).
2) (ngt ålderdomligt) till 1: (enkel) geringslåda. AHB 97: 23 (1879).
3) (†) till 9, om ett slags skördemaskin. Med Denffers skärlåda (1755) och Boyces skärmaskin (1800) börjar raden af nutidens förbättrade skördemaskiner. UB 3: 311 (1873; t. orig.: Schnittkasten).
-LÅGA. tekn. skärande låga; särsk. om skärande gasstråle kombinerad med en omgivande värmelåga. SvetsteknHb. 1: 25 (1947).
-LÄNGD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5886). jfr -bredd. NordBoktrK 1904, s. 380 (hos beskärmaskin). Karleboser. 6: 30 (1953).
-LÄNK.
1) tekn. till 1: skärande länk. TNCPubl. 43: 218 (1969; på motorsåg).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 9, i en med lie skuren sträng av säd: efter några hugg i strängen avlagd o. (delvis) avskild samling av sädesstrån. Ett sädesband består av två skärlänkar. FoF 1931, s. 50 (1868; från Södermanl.).
(1, 1 e) -LÖK. (†) lökväxten Allium schoenoprasum Lin. (vars blad skördas gm avskärning o. användas skurna i bitar), gräslök. Rudbeck CampElys. 2: 142 (1701).
(10) -LÖN. (i fackspr.) lön för tillskärningsarbete. Förbundet 1911, nr 1, s. 6 (för tillskärning av handskar).
-MASKIN. (skär- 1801 osv. skäre- 1848)
1) till 1 (o. 10): maskin för (visst slag av) skärning (l. tillskärning). Råghalm och hö .. sönderskäras med vanlig skär-machin. LBÄ 44—50: 335 (1801). UB 5: 59 (1873; för sönderskärning av sockerbetor). Förbundet 1906, nr 4—5, s. 5 (om maskin på garveri för skärning av hudar). Den första skärmaskinen för matvaror. Östergren (cit. fr. 1933). jfr bet-, pappers-, register-skärmaskin. särsk.
a) tekn. om maskin för skärning av metall; särsk.: maskin för skärning av kuggar. VetAH 1812, s. 272. jfr urmakar-skärmaskin.
b) bokb. till 1 d α: maskin för skärning av böcker, beskärmaskin. ArbB 326 (1887).
c) textil. till 1 d γ: maskin för överskärning. ArbB 54 (1887).
2) (numera föga br.) till 9: skördemaskin. UB 3: 311 (1873). Grebst Året 151 (1913). Ssgr (till -maskin 1): skärmaskins-kniv. SvIndKal. 1928, TillverknReg. 63. -skötare. (-maskin- 1906) person som sköter skärmaskin. Skärmaskinskötare för hudar, som skäras på maskin. Förbundet 1906, nr 6—7, s. 7. -stål. i sht tekn. skärstål i skärmaskin. Skärmaskinstål för textilindustrien. VaruförtTulltaxa 1: 277 (1912).
-METALL. (i fackspr.) till skärverktyg o. d. använd, mycket hård metallegering (som bevarar sin hårdhet vid förhöjd temperatur), hårdmetall för skärverktyg o. d. JernkA 1930, s. 76.
-MOTSTÅND~02 l. ~20. tekn. motstånd som arbetsstycke utövar vid skärning (särsk. metallskärning). Hallström Verkt. 4 (1923).
-MUNSTYCKE~020. tekn. (utbytbart) munstycke till skärbrännare. SvetsteknHb. 1: 25 (1947).
(13) -MUS, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5892). (†) mullvad. Orrelius Diurr. 14: 7 (1750).
-MÅTT. (†) sinkstrykmått. Schulthess (1885).
(32 b) -MÖL. (†) varpa; jfr möl, sbst.2 1Saml. 1—6: 391 (1774). SvT 1852, nr 165, s. 4.
(20 c) -NAGEL. skeppsb. tränagel (l. kort rundhyvlad trästav) som (för tätnings skull) slås tvärs genom köllask (l. annan lask). FSjöbohm BVägen 66 (1793). Nilsson Skeppsb. 165 (1932).
-NÅL. (i fackspr.) nål med skärspets (för syning i hårt material); särsk. om skomakarnål. Rig 1934, s. 102 (c. 1847).
-OLJA. tekn. olja utgörande skärvätska, borrolja. HbVerkstTekn. 2: 623 (1944).
-PLAN. (i fackspr.)
1) till 1; särsk.
a) motsv. plan, sbst.1 I 3 c. Verktyget .. sammantrycker metallen på ett område, hvilket begränsas af stålets främre skärplan. TT 1883, s. 14.
b) i skärapparat till slåtter- l. skördemaskin: (av platta järn i var o. en av fingrarna bestående) plan (se plan, sbst.1 I 4) mot vilken kniven löper. Juhlin-Dannfelt 361 (1886).
2) till 18 (b); om skiva på paravan o. d. som åstadkommer att paravanen osv. skär ut till (o. håller) avsett avstånd från fartyget l. går ned till avsett djup. KrigVAH 1921, s. 17. 2SvUppslB (1953).
-PLANKA.
1) (†) till 1 d γ, om planka (se planka, sbst. 2) använd vid överskärning (för styrning av saxen?); jfr -block 1. BoupptSthm 1672, s. 55 a, Bil. Därs. 1673, s. 1356 a.
2) (förr) sjöt. till 18, om planka som spikades utanpå löskölen för att skydda denna vid grundstötning. Vid företagen dykareundersökning (på skonerten som grundstött) befunnos förstäfven loss, bultarna af, löskölen skamfilad och skärplankan alldeles borta. SD 1900, nr 185, s. 6.
-PRESS.
1) (†) till 1: press (se press, sbst.1 2) som samtidigt har skärande funktion. UB 6: 132 (1874; t. orig.: Schneidepresse).
2) (i sht förr) till 1 d α: (bokbindar)press vari böcker (l. pappersark) fastskruvas vid skärning, beskärpress. Ambrosiani DokumPprsbr. 382 (cit. fr. 1838). Key Amatörbokb. 14 (1916).
(20 c) -PUNKT. (†) om korsmitt. Kræmer Diam. 13 (1857).
(32 c) -PÅLE. (numera föga br.) om var o. en av de pålar l. stolpar (akterstolpen o. tronstolpen) mellan vilka garnen utspännas vid repslagning, repslagarstötta. Deleen (1819; under ourdissoir). (Sv.) Skärpåle .. (t.) Anscherpfahl. Auerbach (1913).
(32 b) -RAM. [jfr t. scherrahmen] (numera föga br.) varpa (i form av haspel l. vinda l. dyl.); jfr ram, sbst.1 3, o. -krona 2. BoupptSthm 1669, s. 996, Bil. (efter linvävare). Auerbach (1913).
-RAND. skärande rand, skärkant; särsk. om kant på framtand. 2NF 20: 974 (1914). SvTandläkT 1920, s. 127.
-REDSKAP~02 l. ~20. redskap att skära med, skärande redskap. Lind (1749; under schnitz-zeug).
-RIKTNING. i sht tekn. riktning i vilken skärande verktyg l. verktygsdel rör sig, riktning i vilken skärning sker. Hallström Verkt. 68 (1923).
(1 d α) -SADEL. (i sht förr) bokb. sadel (se d. o. 2 a ι). Key Amatörbokb. 8, 15 (1916).
-SAX.
1) (†) till 1 (o. 10): (stor) sax (se sax, sbst.1 II 1) för (till)skärning (av plåt o. d.). Stöpe sleffuar — 3 Sker sax — 1. ArkliR 1561, avd. 19. Spiktenarne skuros (vid Vesslands spiksmedja) med en skiärsax. NoraskogArk. VI. 1: 15 (1768).
2) glasfabr. till 1 s β: pincettliknande redskap för formning av glas gm sammanknipning. Eidem ÄGlasH 99 (1912; om förh. på 1500-talet). TurÅ 1968, s. 120.
(7 a, b) -SKADA. jfr -sår. SvD(A) 1930, nr 299, s. 7.
-SKIVA. i sht tekn. skärtrissa. Rinman Jernförädl. 201 (1772). JernkA 1900, Bih. s. 291. —
-SLEV. byggn. (liten) murslev använd för mindre arbeten (t. ex. för att ”skära rent” på svåråtkomliga ställen). TLev. 1909, nr 5 A, s. 3. —
-SPADE. (†) (till upptagning av bottenränna använd) täckdikningsspade med smalt blad som på ena sidan har ett mot bladet vinkelrätt fäst skärande järn. Arrhenius Jordbr. 1: 59 (1859). Juhlin-Dannfelt (1886).
(33) -SPANT. [jfr t. scherspant] (†) riktspant. ÖoL (1852).
-SPETS.
1) (i fackspr.) skärande spets, spets med skärande kant(er). HantvB I. 2: 315 (1934; på nål för syning i sadelgjord).
2) bokb. till 1 d α: av bokbindare använd smal kniv med tveeggad spets. Key Amatörbokb. 12 (1916).
-SPÄNNING. tekn. o. fys. spänning gm skärande kraft, skjuvspänning. HbVerkstTekn. 1: 77 (1944). En kurva över vinkeländringen som funktion av skärspänningen. MeddGeoteknInst. 1: 16 (1946).
(7 b) -STARR. (föga br.) bot. växten Carex vesicaria Lin., blåsstarr. Kindberg SvNamn 32 (1905).
-STEG. boktr. om vart o. ett av de steg som skilja arkets båda halvor o. där avskärning skall ske före falsningen, avskärningssteg. Elge BoktrK 68 (1915).
(16 a) -STEN, sbst.2 (sbst.1,3 se sp. 5893, 6046) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skärande järnmalm (tillsatt vid smältning av torrstensmalmer för att skära upp stället o. påskynda proceduren); äv. i speciellare anv., om sådan järnmalm av visst slag (jfr vitmalm). NoraskogArk. 4: 187 (i handl. fr. 1713). Hvitmalm, eller Skärsten, kallas uti Norbergs bergslag en grangrynig, svartgrå järnmalm. Rinman 1: 817 (1788). jfr: Skär-sten .. (dvs.) järnmalm med s. k. skärande egenskaper vid smältning i masugn. Holmkvist BergslHyttspr. 84 (1945). Ssg (†): skärstens-malm, sbst.1 (sbst.2 se skärsten, sbst.3 ssgr). skärande järnmalm. Garney Masmäst. 189 (1791).
-STOCK. (skär- 1589 osv. skärs- c. 1770) [jfr t. scherstock (i bet. 2 a, b)]
1) (†) till 1: karvstock. Linc. (1640; under tessera). Rig 1921, s. 165 (c. 1835).
2) till 20 c.
a) skeppsb. stärkande långskeppsförbindning; särsk. om grövre plankgång i däck vid luckor l. masthål o. d., i sht om de två plankgångarna på ömse sidor om storluckan. 2SthmTb. 8: 110 (1589). Skärstockarna som ligga på hwar sida om Luckorne och äre fälte neder uti Balkarna med Kipor. Rålamb 10: 30 (1691). Skärstockar äro midskepps liggande tjockare däcksplankor, hwarigenom luckor, hål för master m. m. äro uttagna. UFlott. 2: 14 (1881). Smith (1918; på ömse sidor om storluckan). Över de båda översta bjälklagen (på det år 1564 sjunkna krigsfartyget Elefanten) ha legat skärstockar, d. v. s. genom hela skeppet gående långskeppsförbindningar. SvFlH 1: 95 (1942).
b) sjöt. om var o. en av de balkar av trä l. (numera nästan bl.) järn som (i sht på ä. fartyg) ligga rakt över lastlucka o. uppbära en över denna lagd täcklucka (av trä); jfr -stycke. Ekbohrn NautOrdb. (1840).
c) skeppsb. o. sjöt. luckbalk, tvärluckbalk. Möller (1790).
-STOL.
1) (om ä. förh.) till 1: (bänk- l. stolliknande) ställning för skärning l. med skärinrättning; särsk. dels om bänk l. ställning varpå lump söderskars o. sorterades (vid pappersbruk), dels om inrättning för gängskärning. Almroth Karmarsch 389 (1839; för gängskärning). Skärstol för träskrufvar. UB 6: 174 (1874). Helmfrid Holmen. 293 (1954; för sönderskärning av lump).
2) (†) till 32 b, om vid varpning använd ställning för garnrullar; jfr pip-stol. l. Skär och pipstohl. BoupptSthm 1674, s. 1358 a. —
-STRYKMÅTT. (†) sinkstrykmått; jfr -mått. JernkA 1833, s. 640.
-STRÅLE. tekn. skärande gasstråle (i skärlåga). SvetsteknHb. 1: 25 (1947).
(20 c) -STYCKE. sjöt. tung stålbalk över lastlucka, som uppbär tätlucka (av metall); jfr -stock 2 b. DN 1968, nr 341, s. 25.
-STÅL.
1) tekn. eggförsett l. skärande (jämförelsevis tunt) stycke stål (särsk. i svarv l. fräs l. annan inrättning för skärning l. bearbetning av metall). JernkA 1868, s. 54 (i svarv för framställning av skruvar). Fräshufvud med insatta skärstål. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 252. Sonesson BöndB 125 (1955; på roterande cylinder i maskin för hackning av halm).
2) (†) ss. ämnesnamn: stål använt för framställning av skärstål (i bet. 1); cementstål utsmitt i stänger. LfF 1867, s. 137. JernkA 1889, s. 37.
-STÅNG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5887) (†) knivstång. 2UB 4: 97 (1899).
(18 (b)) -SVEP. sjömil. minsvep med apparat som skär ut från fartygssidan. UFlottMansk. 1945, s. 171 (om paravan).
(7 a, b) -SÅR. av l. med vasst verktyg l. föremål o. d. orsakat sår, gm skärande orsakat sår. Retzius FlOec. 11 (1806). (Bilföraren) hade (vid kollisionen) ådragit sig skärsår i ansiktet och nyckelbensbrott och fick kvarstanna på lasarettet för vård. DN(A) 1964, nr 113, s. 20.
(31 a, 32 a) -TALJA. (numera knappast br.) handtalja (med lättrörlig löpare). Björkman (1889). Cannelin (1939).
-TALLRIK. (†) trätallrik för uppskärning av mat; jfr -bräda 1. Dalin FrSvLex. 2: 545 (1843). Schulthess (1885).
-TAND. [jfr t. schneid(e)zahn]
1) (numera mindre br.) om tand hos människa l. djur som har skärande funktion; särsk.: framtand. Käftarna (hos bävern) äro begge lika stora och starcka, hwarthera med 10 stora och stadiga Tänder försedd, ibland hwilka twå äro Skärtänder, som sticka sig utom Munnen, ungefär af en Tums längd. Orrelius Diurr. 16: 3 (1750). Larfven (till snytbaggen) är hvit med brunt hufvud och skarpa skärtänder. Ström Skogsh. 307 (1830). Skärtänderna äro (hos hästen) .. sex i hvarje käft. Sjöstedt Husdj. 1: 117 (1859). Hammarsten Matsmältn. 32 (1875; om framtänder hos människa). IllSvOrdb. (1964).
2) tekn. i såg l. skärinrättning.
a) sågtand som skär; dels om en i bägge kanterna snedfasad tand (som skär av fibrerna vid rörelse i två motstående riktningar), dels om tand på sågkedja till motorsåg (motsatt: tand med uppgift att rensa sågskåran, skraptand). Lundgren Motorsåg. 26 (1954). Varulex. Byggn. 2: 119 (1955).
b) (tandformigt) skärande stycke stål l. järn; jfr -stål 1. Almroth Karmarsch 390 (1839; i maskin för skärning av gängor). Därs. 1899, M. s. 40 (i harv). HbVerkstTekn. 2: 377 (1944; i skärverktyg).
-TEN. (numera knappast br.) ten av skärjärn (se d. o. 1). Rinman Jernförädl. 229 (1772). JernkA 1818, 2: 41. Cannelin (1939).
-TORV. (skär- 1832 osv. skäre- 1846) (i fackspr.) bränntorv i form av fyrkantiga stycken som (med ett speciellt redskap) skäras ut ur torvmosse o. lufttorkas, sticktorv; äv.: torv av det slag som användes till skärtorv (i ovan angivna bet.). Agardh Bot. 2: 21 (1832). TT 1941, Allm. s. 129. De olika slag av torv, som (i Danmark) varit föremål för täkt: havstorv och ljungtorv, skärtorv (osv.). Rig 1949, s. 48.
-TRISSA. i sht tekn. i maskin l. verktyg: (rörligt lagrad) rund skiva med eggvass omkrets varmed skärning (särsk. metallskärning) utföres, skärskiva; i sht förr äv.: filhuggen l. tandad, roterande skiva för trä- l. (vanl.) metallskärning, skivformig fräs. Jag .. skar den (dvs. en svarvad ståltrissa) uti en urmakare Skärmachine med en på kanterna som en fil huggen Skärtrissa .., och gaf den 50 stycken tänder. GCollin i VetAH 1812, s. 272. Runda, tunna fräser, hvilka endast äro tandade på kanten, benämnas också skärtrissor. Eneberg Karmarsch 2: 384 (1861). 2NF 25: 1352 (1917; i pappersmaskin). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 324 (i röravskärningsmaskin).
-TROSS.
1) sjömil. till 1, = -lina 1. VFl. 1934, s. 142.
2) (†) till 32 a: tross som skäres i l. varmed ngt fastgöres l. dyl.; jfr -lina 2. Jttem XIX Aprilis Ana(ma)de Erich Jffuerss, på Falken, til en Cordel, och til tuå skertråsser til fuckan (dvs. focken) och eth dragrep, brassor til bådha Merssana, och til stora Råen, kom th(er) til Cabbelgarn — j skipundh ij ℔. SkeppsgR 1543. SvFlH 1: 118 (i handl. fr. 1590). Ssg: skärtross-svep. sjömil. till -tross 1: minsvep med skärtross. 3NF 14: 112 (1931).
-TRÄ, förr äv. -TRÄD.
1) till 1.
a) (förr) av skomakare vid tillskärning av läster o. block använt bräde (som vilade mot bröstet o. emot vilket arbetsstycket hölls). Rig 1934, s. 102 (c. 1847).
b) (†) träredskap för inpressning av narvmönster. AHB 52: 30 (1871).
2) sjöt. till 31 a, 32 a; på äldre segelfartyg: nära över relingen o. tvärs över vanten sittande träribba med hål gm vilka en del, längs vanten löpande tackling ledes ned till däck; äv.: klot (se klot, sbst.1 2 e). (Sv.) Skjärträ. (t.) Ein Sprietholz, Kransholz. Röding SD 81 (1798). Stenfelt (1920).
-TYG. [jfr t. schneid(e)zeug] (numera bl. med mer l. mindre ålderdomlig prägel) skärande verktyg l. maskin(er); skärverktyg. VetAH 1752, s. 226. Skärtyg till Skrufwar af Träd. DA 1825, nr 26, s. 3. UB 6: 241 (1874; för skärning av kuggar i hjul till fickur). IllSvOrdb. (1955).
(1 d γ) -ULL. [jfr t. scherwolle] (numera föga br.) skärflock från yllevävnad. Holmberg 2: 916 (1795). Cannelin (1939).
-VAGN. (om förh. i antiken) stridsvagn (med utstående skärande järn). Richardson Krigsv. 1: 248 (1738).
-VALS. tekn. vals med eggar l. skärtrissor för uppdelning av material i remsor. NoraskogArk. VI. 1: 15 (1768). TNCPubl. 29: 63 (1958; i rullmaskin där pappersbana skäres i längdriktningen).
(7 b) -VASS, r. l. m. [bladvassen har vassa blad] (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Phragmites communis Trin., bladvass, vass. Linné Fl. nr 99 (1745; angivet ss. småländskt namn). Bolin Åkerogräs. 83 (1926).
-VASS, adj. (i sht i fackspr.) som är så vass att den skär, som går att skära med. En icke skärvass skavkniv. Kulturen 1936, s. 134.
-VERK.
1) tekn. till 1: maskinell inrättning o. d. för skärning; särsk. dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) om en (i regel med valsverk kombinerad) inrättning (med ett flertal skärtrissor lagrade på två axlar) för sönderdelning av metall, i sht stångjärn (l. grovplåt) till spiktenar l. trådämnen o. d., dels om del av pappersmaskin där pappersbanan skäres på längden (av ett antal trissor). (På Avesta bruk finns) et fullkomligt Mynt-werk til Kopparens förmyntande i Plåtar och rundt Mynt, med därtil hörige Skjär-werk, Waltz och Tryck-werk .. och alt tilbehör. HC11H 12: 113 (1697). Rothof 615 (1762; på pappersbruk, för sönderskärning av lump). NF 12: 725 (1888; om del av pappersmaskin). 3UB 5: 354 (1926; för sönderdelning av stångjärn i spiktenar).
2) tekn. till 1 d γ: inrättning för överskärning; särsk.: grupp av flera samverkande skärmaskiner. TT 1890, s. 159. PrelTextilteknOrdl. 173 (1957: om grupp av skärmaskiner).
3) (†) till 31 b; i ur: löpverk l. visarverk. Björkegren 315 (1784). Schulthess (1885). Ssgr (till -verk 1): skärverks-järn. (förr) järn skuret i skärverk, skärjärn (se d. o. 1). VetAH 1793, s. 123. -ten. (förr) järnten skuren i skärverk. Rinman 2: 785 (1789). -tång. (förr) tång varmed skärverkstenarna fattades när de kommo ut ur skärverket. Rinman 2: 1063 (1789).
-VERKAN. i sht tekn. skärande verkan; skärförmåga. Nerén PraktFräsn. 96 (1940; i fråga om metallfräs). (Kroksabeln) har en klinga med höggradig skärverkan. Seitz SvärdVärj. 317 (1955).
-VERKTYG~02 l. ~20. verktyg att skära med, skärande verktyg; ofta om maskindrivet verktyg (särsk. för metallskärning). TT 1871, s. 7. Då eleven inom träslöjden är i stånd att med skärverktyg taga stora spånor .., får han i metallslöjden nöja sig med att få bort filspånor o. d. MeddSlöjdF 1885, s. 23. IngHb. 6: 181 (1954).
(1, 9) -VIDD. särsk. till 9: bredd som slåtter- l. skördemaskin o. d. skär åt gången, skärapparats bredd (hos slåttermaskin osv.). Beckman Amer. 1: 72 (1883; hos skördemaskin).
-VINKEL. (i fackspr.)
1) (summan av egg- o. släppningsvinkel utgörande) vinkel mellan skärande del av verktyg (egg l. skär) o. arbetsyta; äv. dels allmännare: vinkel (skärvinkel i ovan angiven bet., släppningsvinkel, spånvinkel m. fl.) som karakteriserar ett skär (se skär, sbst.2 1 b), dels: eggvinkel. TT 1873, s. 183 (om eggvinkel). Mejselns ena ända är härdad och har en egg med en skärvinkel om 45—70°. 2NF 17: 1497 (1912). Verktygets tänder slipas (i en slipmaskin för snäckfräsar m. m.) på framsidan antingen radiellt, eller så, att skärvinkeln blir spetsigare eller trubbigare. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 341. Skärvinklar på svarvstål. Karleboser 1: 208 (1936). Braun rakapparat .. har sexsidiga skärhål — perfekt skärvinkel hur skägget än växer. AB 1964, nr 229, s. 5.
2) vinkel i vilken ngt skäres l. skurits. TNCPubl. 39: 93 (1968).
(18 a) -VÄG. (†) korsande väg. Schultze Ordb. 4428 (c. 1755).
-VÄTSKA. tekn. vätska som vid skärande l. slipande metallbearbetning tillföres kontaktstället mellan verktyg o. arbetsstycke o. underlättar skärningen osv. (ofta liktydigt med: skärolja). SvMekanförb. TeknMedd. 22 V: 5 (1955).
-YTA.
1) skärande yta o. d.; särsk.
a) i sht tekn. på eggjärn l. verktyg o. d.: yta som skär l. som utgör ngn av eggens sidoytor. TT 1873, s. 183. Ericsson Ur. 10 (1897).
b) (i sht i fackspr.) på tand. SkandTTandläk. 1887, s. 82. 2NF 30: 740 (1920).
2) (numera mindre br.) vid (genom)skärning uppkommen yta, snitt. Eneberg Karmarsch 1: 3 (1858). Upsala(A) 1918, nr 180, s. 5.
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKÄRE-BRÄDE, se A.
(9) -FÖR. (†) om säd: så mogen att den kan skördas med skära. VDAkt. 1731, nr 707.
-JÄRN, -KISTA, -KNIV, -MASKIN, -TORV, se A.
C: SKÄRNINGS-ANORDNING~020. skäranordning. Bergman HbJärn 3: 253 (1926).
-APPARAT. (mindre br.) skärapparat. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 622. Östergren (1940).
(1, 3 c, 10) -ARBETE~020. särsk. till (1 n o.) 3 c: arbete bestående i upptagande av skärning (l. skärningar). IllSv. 324 (1873).
(3 c) -BRANT. brant l. slänt i skärning. Lo-Johansson Gen. 415 (1947).
-BRÄNNARE. (föga br.) tekn. skärbrännare. SD 1914, nr 164, s. 1. Bergman HbJärn 3: 222 (1926).
(3 c) -DIKE. (i sht i fackspr.) vägdike i skärning. TeknVet. VoV 2: 294 (1928).
-HASTIGHET ~102, äv. ~200. (mindre br.) skärhastighet. Bergman HbJärn 3: 252 (1926; vid skärning med skärbrännare).
(12) -KONST. (numera bl. mera tillf.) om konsten att skära l. snida i trä (l. annat material); äv.: bildhuggarkonst, skulptur. Dalin (1854). (Hon) liknar endast bilden av en donna / Som någon mästare i skärningskonsten / Har format ur en skön och fläckfri sten.