Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRIVAT priva4t, adj. -are (gradf. dock bl. mera tillf., företrädesvis i bet. e ζ); n. o. adv. =. Anm. I ä. tid förblev ordet stundom oböjt i sg. best. o. i pl. Ex.: Hwar och eens privat frihet och nytte. RARP 1: 18 (1627). Publike så wäl som privat informationer. Thyselius Bidr. 79 (1640). Dylika oböjda former förekomma äv. i n. sg. best. i substantiviska anv. (se a α δslutet).
Ordformer
(förr äv. prij-, -ua-, -aat)
Etymologi
[jfr t. privat, eng. private; av lat. privatus, enskild, eg. p. pf. av privare, beröva, avhända (se PRIVERA). — Jfr PRIVATERA, PRIVATIM, PRIVATISERA, PRIVATISK, PRIVATISSIME, PRIVATIST, PRIVET]
som utgör l. hänför sig till (hör till l. härrör från l. utföres l. drives av l. har avseende på l. samband med) en enskild person l. (en grupp) enskilda personer betraktad(e) ss. motsats till en samfällighet l. större allmänhet o. d., enskild; ofta i substantivisk anv.; särsk.
a) som utgör l. hänför sig till osv. enskild(a) person(er) betraktad(e) ss. motsats till en offentlig samfällighet (stat, kommun, officiell institution o. d.); motsatt: statlig, stats-, kommunal, offentlig, allmän, publik.
α) om sak. Ett privat företag. En privat skola. Privat egendom. Den privata äganderätten. Privat företagsamhet, initiativ. I privat ägo. Tempeus Messenius 59 (1612). Konungen i Franckrijke lät .. igenom sin Legat Mötet i Trient förnimma, sigh icke vptagha thet för itt Möte, vthan allenast för een Priwat Sammankomst. Schroderus Os. III. 2: 11 (1635). Att dhee som uthj E:s Kl. M:tz och Cronones ährender äre uthskickade, mehra ansees och respecteras, än dhee som rese i private ährender. HSH 31: 89 (1662). Andagt uti privat hus. Tiällmann Profvis. Fört. (1692). Grundlagsbudet skiljer mellan statliga monopol (”till vinning för sig och kronan”) och privata (”till vinning för enskilda personer och korporationer”). SvRiksd. II. 12: 55 (1934). De i privat sjukvård arbetande sköterskorna. RiksdP 1946, 1 Kam. nr 7, s. 14. — särsk.
α’) (†) i uttr. privat levnad l. leverne, liv ss. privatperson, privatliv; jfr e. Min underdånige supplication till H. K. M:tt om nådigste förloff uthur tiensten till ett roligidh privat leffverne. OxBr. 10: 121 (1628). Privat lefnad. Nordforss (1805).
β’) (†) i uttr. privat stånd, vanligt borgerligt stånd; motsatt: furstligt l. adligt l. ”lärt” stånd o. d. Klagomål, antingen mot .. Präster på Lärans vägnar, eller ock emot förförare af privat stånd. Rydén Pontoppidan 33 (1766). Boström Statsl. 31 (1859).
γ’) som hänför sig till enskild(a) person(er) betraktad(e) ss. motsats till ett allmänt aktiebolag l. dyl.; jfr b. Lundegård Prom. 1: 10 (1893). Icke blott privata banker, utan mäktiga bolag med ofantliga kapital konkurrera fritt med Banque de France. Schauman o. Christierson Gide 338 (1898).
δ’) i n. sg. i substantivisk anv., sammanfattande, om sådant som hänför sig till privatperson(er). I feodalismen finner man intet uttryck af det publika såsom skildt från det privata. Geijer I. 5: 15 (1810). särsk. (†) i uttr. ngns (mitt osv.) privata l. privat (jfr anm. ovan sp. 1896). RARP 3: 135 (1640). Ingen consideration af wårt privat skall draga oss ifrå den tankan, att wij icke .. skole wela komma Konungen till undsettningh. Därs. V. 2: 161 (1655). (Det säges att) Adlercron en stor post utbetalt til mitt privat af Fransöska penningar. HC11H 1: 57 (1676). Anm. Efter uttr. mitt privat har (med samma bet.) bildats uttr. min privat. HC11H 1: 72 (1676).
β) om person; äv. med bibet. av e; i sht förr ofta i uttr. privat man, person, människa, privatman, privatperson osv. Företaget hade privat ägare. Falck Und. 157 a (1558). At behaga alla är en omöjlighet för en privat person, än mer för en regerande. Lagerbring 1Hist. 2: 657 (1773). Helst skulle jag lefva såsom privat man på en angenäm landsort. Castrén Res. 2: 286 (1847). De privata byggmästarna har .. ofta varit handicapade i konkurrensen med den kommunala byggnadsverksamheten. DN(A) 1953, nr 325, s. 28. — särsk.
α’) (†) i uttr. privat folk, privatpersoner; jfr PRIVAT-FOLK. Stiernman Com. 3: 203 (1664). Humble Novator 164 (1728). Kempe FabritiiL 12 (1762).
β’) i substantivisk anv.: privatperson; förr ofta (numera bl. tillf.) i uttr. en privat. RA I. 3: 171 (1593). (Det skall antecknas, om hemmanen äro) genom Kiöp, Gåfwo, Byte förläning .. ifrån Cronan till private kombne. LReg. 406 (1662). En privat vill inthet gärna sin stat låtha publicera. RARP 9: 98 (1664). SvLitTidn. 1815, sp. 68.
b) som utgör l. hänför sig till osv. enskild(a) person(er) betraktad(e) ss. motsats till ett företag o. d. som bedriver allmän rörelse av ngt slag (affär, hotell, ”byrå” o. d.); äv. i substantivisk anv., om enskild person; jfr a α γ’. De finaste (premielärfterna) .. försäljas hos privata, resten kommer i köpmansbodarna. QLm. 3: 9 (1833). Många riksdagsmän, som förut varit vana att bo privat i Stockholm, ha i år måst söka sig husrum på hotell. VL 1907, nr 15, s. 2. En Chrysler 70, 5-sitsig, öppen, .. körd privat endast några månader. VästerbK 1927, nr 154, s. 1. Var finns Du som vill bli min man? .. Obs. Privat annons. SDS 1952, nr 54, s. 21.
c) om undervisning: som icke meddelas i en offentlig läroanstalt l. som meddelas utom ramen för den offentliga undervisningen i en offentlig läroanstalt, enskild; äv. om lärare l. elev: som meddelar resp. åtnjuter dylik undervisning; äv. (numera bl. ngn gg) i uttr. privat information, privatundervisning, privat informator, informator. Läsa privat för ngn. Undervisa ngn privat. Thyselius Bidr. 79 (1640). Privat informator. Lagerbring Skr. 82 (1751). En lång, blek, snäll gosse, som läst privat ända tills han gick in i femte. Hedenstierna FruW 163 (1890). För närvarande torde det .. nästan uteslutande vara inom den juridiska fakulteten, som detta privata kollegiegivande florerar. BtRiksdP 1914 B, 4: nr 156, s. 7. Kræmer Brantings 19 (1939).
d) som hänför sig till l. utföres o. d. av ngn i hans egenskap av privatperson (dvs. icke i hans ställning ss. ämbetsman l. tjänsteman i ett allmänt företag o. d.); motsatt: officiell, tjänste- l. dyl.; äv. i n. sg. best. i substantivisk anv.: privatlivet o. d. Bilen var avsedd endast för tjänsteresor, icke för privat bruk. Konungens privata våning. Lektorn, som i sin undervisning var ytterligt sträng och fordrande, var i det privata en älskvärd och gladlynt man. OxBr. 5: 262 (1624). Så kan jag intet underlåta, på hans egen anhållan, at privat, dock såsom Rector, lämna honom samma intygande. VDAkt. 1760, nr 379. Anmälningar .. (till en viss kurs) mottagas .. i lärarinnans privata bostad. Idun 1888, s. 263. Johnson Kommentar 40 (1929).
e) allmännare: som utgör l. hänför sig till osv. enskild(a) person(er) betraktad(e) ss. motsats till en större allmänhet l. en offentlig krets av personer o. d. (ofta med tanke på en viss, bestämd person l. en viss, mindre krets av personer); ofta liktydigt med: personlig; motsatt: allmän, publik. Ett privat område. En privat väg, ingång. Privat Wänskap. Schroderus Os. 1: 729 (1635); jfr a, d. De såg folk dansa på några bryggor — men det var privata tillställningar. Fogelström Somm. 137 (1951). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) med tanke på att ngn vid ett visst tillfälle är ensam l. på tu man hand med ngn l. utför ngt på egen hand o. d.; jfr ENSKILD 3. Schroderus Sleid. 170 (1610). Privat skrifft (dvs. skriftermål). HärnösDP 1694, s. 111. Numera är det väl knappast någon som blir chockerad, om en middagsgäst tar en privat klunk ur sitt vinglas. Nilsson FestdVard. 39 (1925). (†) Att jag vågat på privat hand tillfråga Herr Doctor och Biskopen Tegnér härom. VDAkt. 1825, nr 496.
β) om nytta, fördel, intresse o. d.: som blott kommer en viss enskild person till del resp. angår en viss enskild person, personlig, egen; jfr a, d. Ytterst förmanar .. (Machiavelli) Öfwerheetzpersonerna at ställa alle sine Handlingar til Priwat nytta och Fordeel. Schroderus Os. III. 1: 24 (1635). Boström Lag 41 (1845).
γ) med särskild tanke på en enskild persons individuella särart. Jag känner så godt som intet af .. (J. G. Oxenstiernas) privata carakter och lefnad. Tegnér (WB) 3: 370 (1818). Den store mannens små privata fel. Böök 4Sekl. 8 (1928).
δ) med mer l. mindre klar bibet. av begränsning o. reservation, med tanke på att ngt blott är representativt l. gäller för en enskild person (l. en viss, mindre grupp av personer); ofta liktydigt med: personlig, egen. Ha små privata funderingar. Jag för min privata del anser (osv.). Auerbach (1913). Enligt min privata mening skulle (osv.). Otter Officer 279 (1930). särsk. (†) i uttr. jag för mig privat, jag för min del. Iagh för migh privaat alt gått, / Aff edhers Majesteet haar fått (säger Olov Skötkonungs legat till konung Mildred). Prytz OS F 2 a (1620).
ε) ss. anteckning på brev, angivande att brevet är avsett att läsas endast av adressaten. Smedman Kont. 7 (1874). Det här (brevet) hade stått ”Privat” på. Trenter Rist. 75 (1952).
ζ) betecknande att ngt hör till sådana rent personliga, intima förhållanden som icke angå ngn utomstående. Ett brev .. något privat angående. Läktorn 11 (1678). Denna barläggning af sina egna eller nästans privataste förhållanden. NordT 1892, s. 703. Hur dags ni stiger upp är en privat och personlig angelägenhet. Zetterström VärldHj. 63 (1942).
Ssgr: A: (a, e) PRIVAT-AFFEKTER, pl. (†) om affekter hos en enskild person. Rudbeckius KonReg. 309 (1616). BraheBrevväxl. II. 1: 3 (1639).
-AFFÄR.
1) till a, om affärsföretag o. d. Nordensvan SvTeat. 2: 388 (1918).
2) till a, d, e, om ekonomisk transaktion o. d.; jfr affär 4. NAv. 15/5 1656, nr 2, s. 1.
3) till a, d, e, om angelägenhet; jfr affär 1. Strix 1900, nr 9, s. 2. Emanuel (tycktes) ha ansett min fråga (rörande Abrahams inställning till vissa dogmer) .. som ett obehörigt prejande i Abrahams privataffärer. Hellström Malmros 122 (1931).
(a, d, e) -ANGELÄGENHET~00200 l. ~00102. [jfr t. privatangelegenheit] personlig l. enskild angelägenhet; motsatt: statlig l. offentlig angelägenhet. Carl XII Bref 319 (1704). Egentligen brukar jag inte besvära andra med mina privatangelägenheter. Reuter Kapt. 51 (1931).
(a) -ANSTÄLLD~02, p. adj. [jfr t. privatangestellte(r)] anställd i ett privat företag l. hos en privat person; oftast i substantivisk anv. Sveriges privatanställdas pensionskassa. SvD(A) 1921, nr 76, s. 1.
(a) -ANSTÄLLNING~020. jfr -anställd.
(a) -ARKITEKTUR. (i fackspr.) om byggnadsstilen vid privata byggnader; motsatt: monumentalarkitektur; äv. konkretare (jfr arkitektur 2 a). Snellman Tyskl. 87 (1842). SvFolket 7: 292 (1938).
(a) -ARKIV. Wieselgren Bild. 472 (1881, 1889).
(a) -ATELJÉ. jfr ateljé 1. TT 1884, s. 159.
(e α) -AUDIENS. [jfr t. privataudienz] enskild audiens. Carl XI AlmAnt. 166 (1689). SD 1900, nr 96, s. 2.
(b) -AUTOMOBIL. (numera mindre br.) privatbil. KemT 1908, s. 38.
(a) -BANA, r. l. f. [jfr t. privatbahn] enskild järnväg. Thomée IllSv. 26 (1866).
(e) -BAND. bokb. bokband som göres för en enskild persons räkning; motsatt: förlagsband o. d. SvSlöjdFT 1922, s. 49.
(a) -BANK; pl. -er. [jfr t. privatbank] bank som äges av enskild(a) person(er) l. av ett privat aktiebolag, affärsbank; förr ofta i inskränktare anv., om (sedelutgivande) bankbolag med solidariskt ansvariga lottägare. SC 1: 424 (1820). Skånska privat-banken i staden Ystad. SFS 1830, s. 1058. Privat-banker med rättighet att utgifva tryckta förbindelser ställde på innehafvaren. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 115 (1854).
Ssgr (förr): privatbanks-femma. jfr -banks-sedel. SöndN 1879, s. 73.
-not; pl. -er. jfr -banks-sedel. Thomander TankLöj. 180 (1832).
-sedel. (pänning)sedel utgiven av privatbank. SFS 1845, nr 11, s. 4.
(a) -BESITTNING. privat ägande; äv. konkret, om privategendom. NF 4: 567 (1881; konkret). Den kapitalistiska privatbesittningen af produktionsmedlen. EkonT 1900, s. 232.
(a, d, e) -BESTYR. Döss o. Lannge (1908).
(a) -BIBLIOTEK. [jfr t. privatbibliothek] en enskild persons bibliotek; motsatt: offentligt bibliotek l. institutionsbibliotek o. d. Norrmann Eschenbg 1: 78 (1817).
(e α) -BIKT. (numera i sht i skildring av ä. förh.) teol. bikt (se d. o. 1) varvid endast den biktande o. biktens mottagare äro närvarande; jfr öron-bikt; motsatt: offentlig bikt (inför hela församlingen). (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 23 (1837). Fehrman OrientK 35 (1920).
(b) -BIL. automobil som köres privat; motsatt: bil i allmän trafik, hyr- l. droskbil o. d. 2NF 34: Suppl. 395 (1922).
(e) -BILD. motsatt: rollfoto o. d. Siwertz Fribilj. 129 (1943).
(b) -BILIST. jfr -bil. AutB 41 (1947).
(a) -BOLAG~02 l. ~20. jfr bolag, sbst.2 3. SvGeogrÅb. 1944, s. 148 (om järnvägsbolag).
(a, b, d, e) -BONING. [jfr t. privatwohnung] (numera föga br.) = -bostad. Reuterdahl Mem. 127 (1858). AB 1865, nr 31, s. 4.
(a, b, d, e) -BOSTAD~20 l. ~02. om ngns privata bostad; motsatt dels: offentlig byggnad, dels: offentliga lokaler av ngt slag (t. ex. ämbetslokaler, affärs- l. kontorslokaler, en läkares mottagningsrum o. d.). Schulthess (1885).
(a, d, e) -BREV. (privat- 1670 osv. private- 1704) [jfr t. privatbrief] brev av privat natur, vanligt brev; motsatt: offentlig skrivelse l. ämbets- l. tjänsteskrivelse l. affärsbrev o. d. Schück VittA 2: 269 (i handl. fr. 1670).
(a, d, e) -BRUK. [jfr t. privatgebrauch] personligt bruk, ngns eget bruk; särsk. i uttr. för privatbruk. Jungberg (1873).
(a, b, d, e) -BYGGNAD. byggnad för privat ändamål; ngn gg: privatägd byggnad; motsatt: offentlig byggnad. VDAkt. 1785, nr 34 (1784).
(b) -CHAUFFÖR. (personbils)chaufför i tjänst hos enskild person; motsatt: droskchaufför o. d. DN(A) 1928, nr 71, s. 20.
(a, d, e) -DEPESCH. [jfr t. privatdepesche] jfr -telegram 1. SFS 1856, nr 51, s. 3.
(a) -DETEKTIV, m.||(ig.). person som privat bedriver yrkesmässig detektivvärksamhet. PT 1902, nr 247 A, s. 3.
Ssg: privatdetektiv-byrå. AdrKalSthm 1917, s. 120.
(a) -DETEKTIV, adj. som har karaktären av l. utgör l. liknar en privatdetektivs värksamhet l. privat detektivvärksamhet. Svenson FrödingDiktn. 140 (1916). Privatdetektiva undersökningar. Krey-Lange KolumbÅterk. 184 (1933).
(c) -DISCIPEL. (numera ngt ålderdoml.) = -elev. Karlson ÖrebroSkolH 3: XL (1875).
(a) -DISKONT. [jfr t. privatdiskont]
1) (†) = -bank. VL 1906, nr 240 B, s. 4.
2) (om utländska förh.) bankv. växel vars räntesats är lika med privatdiskontot. Hernberg Rättsh. 218 (1922).
-DISKONTERING. (mera tillf.) till a α γ’; eg.: en enskild persons utlåning av pänningar mot säkerhet i växlar; oftast allmännare, om privat pänningutlåning (bedriven mer l. mindre yrkesmässigt av en enskild person); jfr -diskontör. Adelsköld Dagsv. 1: 32 (1899).
(a) -DISKONTO. (om utländska förh.) bankv. räntesats som tillämpas vid köp av växlar i öppna marknaden; motsatt: officiellt diskonto, bankdiskonto. Steenmark DiskontPenn. 1 (1909).
-DISKONTÖR. till a α γ’; eg.: enskild person som ger pänninglån mot säkerhet i växlar; oftast allmännare, om enskild person som mer l. mindre yrkesmässigt bedriver privat pänningutlåning, ofta eufemistiskt för: ockrare, procentare. GHT 1897, nr 243 B, s. 1.
(a) -DOCENT. [jfr t. privatdozent] (numera bl. om utländska förh.) docent vid ett universitet o. d., utan fast anställning vid l. avlöning från universitetet. Schwerin Uppfostr. 97 (1805).
(a) -DOKTOR. (numera bl. i Finl.) privatpraktiserande läkare. Tavaststjerna Patriot 10 (1896).
(a) -DOMÄN. domän (se d. o. 1) som utgör privat egendom; äv. bildl. (jfr domän 3). BtRiksdP 1882, I. 1: nr 19, s. 17. Det fanns .. hos .. (K. XIV J.) en viss benägenhet att behandla de unionella affärerna såsom ett slags privatdomän. SvH IX. 1: 288 (1910).
(a) -DRIFT. jfr drift 15; motsatt: statsdrift, kommunal drift o. d. 2NF 35: 746 (1923).
(a) -EGENDOM~002, äv. ~200. [jfr t. privateigentum] motsatt: statlig l. kommunal egendom o. d. Geijer I. 5: 375 (1847).
(b) -EKIPAGE. jfr -bil. Auerbach (1913). Laurin 3Minn. 10 (1931).
(a, d, e) -EKONOM. person betraktad från synpunkten av hans förmåga att sköta (sin) privatekonomi (se d. o. 2). SvFolket 6: 247 (1938).
(a, d, e) -EKONOMI.
1) den del av den ekonomiska värksamheten l. den gren av ekonomiläran som har avseende på enskilda personers l. företags hushållning; jfr ekonomi 1, 5; ofta motsatt: nationalekonomi. Fahlbeck NatFörm. 79 (1890). 2NF 37: 688 (1925).
2) en enskild persons ekonomiska ställning; jfr ekonomi 4. Topelius Fält. 4: 398 (1864).
(a, d, e) -EKONOMISK. som hänför sig till l. har avseende på l. samband med privatekonomi (se d. o. 1); ofta motsatt: nationalekonomisk. TT 1874, s. 265.
(c) -ELEV. elev som åtnjuter privatundervisning. Verd. 1887, s. 111.
(e α) -FLIT. (†) en elevs studium av ngt på egen hand, självstudium. Sprinchorn PedUtsk. 12 (i handl. fr. 1804). TSvLärov. 1863—65, s. 7.
(a, b) -FLYG. jfr flyg, sbst.1 1, samt -flygning. BtRiksdP 1939, 6: nr 98, s. 4.
(a, b) -FLYGARE. jfr flygare 2 a samt -flygning. Östergren (1935). BtRiksdP 1939, 6: nr 98, s. 2.
(a, b) -FLYGNING. civilflygning som utföres privat; motsatt: yrkesmässig civilflygning o. militärflygning. Östergren (1935). BtRiksdP 1939, 6: nr 98, s. 4.
(a) -FOLK. (numera mindre br.) privatpersoner. HC12H 3: 253 (1716). Vi behöva .. (logik) i många av de avgöranden, vi som privatfolk och medborgare ha att fatta. Beckman VardLog. 5 (1935).
(a) -FORSKARE. om person som bedriver forskning utan att vara officiellt anställd ss. forskare (vid universitet l. vetenskaplig institution o. d.). —
(e δ) -FUNDERING. (ngt vard.) —
(c) -FÖRELÄSNING. (†) enskild föreläsning som en akademisk lärare (mot särskild avgift) håller för studenterna vid sidan av sin offentliga undervisning; jfr -kollegium. Frey 1845, s. 230. Klint (1906).
(a) -FÖRETAG~002. jfr företag 4. Järta 2: 469 (1828).
(a) -FÖRETAGARE~00200. jfr företagare 2. EkonS 2: 598 (1902).
(a, d, e) -FÖRHÅLLANDEN, pl. Genberg VSkr. 1: 59 (1866). Lidforss Dagsb. 150 (1907).
(a, d, e) -FÖRMÖGENHET~0200 l. ~0102. [jfr t. privatvermögen] personlig l. enskild förmögenhet; särsk. motsatt: inkomst av tjänst l. dyl. Han har (en ansenlig) privatförmögenhet. Den kungliga privatförmögenheten. 3SAH 3: 485 (1888).
(a) -FÖRSÄKRING. försäkr. försäkringsvärksamhet som utövas av privat försäkringsföretag; äv. om försäkring (se d. o. 2) i dylikt företag; särsk. motsatt: socialförsäkring. EkonS 2: 616 (1902).
(a) -GRAV, r. l. f. grav för enskild person; motsatt: kungagrav o. d. NF 4: 225 (1880).
(a) -GYMNASIUM. AB 1893, nr 297 A, s. 2.
-HANDEL. särsk. till a α γ’, motsatt: kooperativ handel. —
(a, e) -HAT. [jfr ä. t. privathass] (†) personligt hat. Fernander Theatr. 88 (1695).
(a, b, d, e) -HEM, n. jfr -bostad.
(b) -HOTELL. om vissa mindre hotell; särsk. om privat hus l. våning som användes ss. hotell. GHT 1895, nr 251, s. 1.
-HUS. (privat- 1635 osv. private- 17101760. privats- 1733) [jfr t. privathaus]
1) till a, b, d, e: privat hus (särsk. bostadshus); särsk. motsatt: offentlig byggnad; stundom med särskild tanke på byggnad som är bostad för en enda familj o. motsatt: hyreshus o. d. SthmStadsord. 1: 30 (1635). En kontrast till hyreshusen .. (utgör) Konsul G. E. Broms’ privathus. TT 1899, Byggn. s. 91. En moské och flera privathus. Munthe IslamK 90 (1929).
2) (†) till e: avträde(shus); jfr privet. VRP 1710, s. 320. VDAkt. 1760, nr 261.
(a) -HUSHÅLL~02. jfr hushåll 1, 3. Stiernman Com. 3: 35 (1661).
-INFORMATION. särsk. (†) till c: privatundervisning; särsk. om privatundervisning meddelad av informator; jfr information 1. Brask Pufendorf Hist. Föret. 2 a (1680). FinBiogrHb. 1846 (1902).
(c) -INFORMATOR. (numera bl. ngn gg i Finl.) privatlärare; informator. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 28 (1728). FinBiogrHb. 1291 (1899).
-INKOMST~02. särsk. (numera knappast br.) polit. till a, om statsinkomst från en inkomstkälla som är av den art att den även kan innehavas av en enskild person (t. ex. inkomst av jord l. skogar o. d.); motsatt t. ex.: stämpelavgifter, skatter. NF 3: 1363 (1880). 2NF 26: 1083 (1917).
(a) -INRÄTTNING~020. jfr inrättning, sbst.2 1 b, c. LittT 1796, s. 116.
(a) -INSTITUT. jfr institut 1. SvLittFT 1837, sp. 297. Ett gymnastiskt privatinstitut. FinBiogrHb. 129 (1895).
(a) -INSTITUTION. jfr institution 3. Thyselius HdlLärov. 1: 69 (1617).
(a, d, e) -INTRESSE. [jfr t. privatinteresse] privat l. personligt intresse; motsatt: statsintresse l. allmänt intresse o. d. Brask Pufendorf Hist. Föret. 4 b (1680). 3SAH LV. 1: 135 (1944).
(a) -JURIST. praktiserande jurist; jurist i privat tjänst; motsatt: ämbetsjurist o. d. SAOL (1900). SvH 8: 307 (1905).
(a) -JÄRNVÄG~02, äv. ~20. [jfr t. privateisenbahn] = -bana. Adelsköld Dagsv. 2: 37 (1900).
(a) -KAPELL.
a) om gudstjänstkapell (se kapell, sbst.1 1); jfr -kyrka. Östergren (1935).
b) om musikkapell (se kapell, sbst.1 3). NF 1: 1447 (1876).
(a) -KAPITAL, n. kapital i privat ägo; motsatt: statskapital l. kollektivt kapital o. d. Rydberg DSkön. 248 (1889).
(a) -KAPITALISM. samhälls- l. produktionssystem som kännetecknas därav att kapitalet o. produktionsmedlen äro i privat ägo, kapitalism; motsatt: kommunism l. socialism l. statskapitalism o. d. Rydberg DSkön. 248 (1889).
(a) -KAPITALIST. person med (stor) privatförmögenhet, kapitalist. AB 1897, nr 256, s. 4.
(a) -KAPITALISTISK. som har karaktären av l. har avseende på l. kännetecknas av l. på annat sätt har samband med privatkapitalism, kapitalistisk. Det privatkapitalistiska systemet. Palm 60Årsd. 47 (1887, 1909).
(a, d, e) -KASSA. [jfr t. privatkasse] en enskild persons l. ett enskilt företags kassa, kassa som ngn förfogar över för sina privata utgifter. KrigVAH 1882, s. 121. (Skolynglingen) Abraham .. föraktade inte ett tillskott till privatkassan. Hellström Malmros 128 (1931).
(a) -KLINIK. jfr klinik 2. Bergman ClownJ 178 (1930).
(c) -KOLLEGIUM. [jfr t. privatkolleg] (numera bl. tillf.) = kollegium 2. ConsEcclAboP 90 (1657). 2NF 23: 1100 (1916).
(e α) -KOMMUNION. (†) kyrkl. enskild kommunion (se d. o. 1). UrFinlH 673 (1712). Scherping Cober 2: 410 (1737).
(e) -KONSERT. konsert (särsk. i ett privat hem) som icke är avsedd för allmänheten. Atterbom Minn. 561 (1819).
(e) -KONTO. handel. propriekonto. Jungberg (1873).
(d, e) -KONTOR. kontor som icke är öppet för allmänheten l. som är avsett för mera privat bruk. —
(a, d, e) -KONTRAKT. kontrakt av privat karaktär (gällande en privat överenskommelse, mellan privatpersoner o. d.). Stiernman Com. 1: 930 (1625).
(a, d, e) -KORRESPONDENS. [jfr t. privatkorrespondenz] korrespondens av privat natur; motsatt: officiell korrespondens l. ämbets-, tjänste- l. affärskorrespondens o. d. Frey 1850, s. 102.
(b, e) -KORRESPONDENT. tidningskorrespondent utan fast anställning i tidningsredaktion l. nyhetsbyrå o. d. Lundin NSthm 444 (1888).
(e) -KREDIT. [jfr t. privatkredit] personlig kredit. Jungberg (1873). LAHT 1908, s. 117.
(e) -KRETS. sluten krets (av personer); motsatt: allmänhet l. offentlig publik. NF 6: 1067 (1883).
(a, b) -KUND. (numera mindre br.) om enskild person ss. kund; motsatt: ämbetsvärk l. affärsföretag ss. kund. Lindberg Svagdr. 90 (1892).
(a) -KYRKA. kyrka i en enskild persons l. en enskild (särsk. frikyrklig) församlings ägo. Hildebrand Medelt. 3: 75 (1899).
(b) -KÖRD, p. adj. om bil o. d.: körd i privat (icke allmän l. yrkesmässig) trafik. DN(A) 1933, nr 298, s. 25.
(c) -LEKTION. lektion som hålles privat (i allm. för en l. ett par elever i sänder); jfr -timme. Ge, ta, få privatlektioner. SvLittFT 1836, sp. 552.
(e α) -LEKTYR. [jfr t. privatlektüre] (numera föga br.) elevs läsning l. studium av ngt på egen hand, självstudium; äv. konkretare, om det som läses. SvLittFT 1837, sp. 416. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 176 (1898).
(a, d, e) -LEVERNE. (privat- 16751709. privats- 1523) (†) privatliv. Stiernman Riksd. 5 (1523). KKD 6: 180 (1709).
(a, d, e) -LIV. [jfr t. privatleben] liv ss. privatperson; äv. om den del av en ämbetsmans l. tjänstemans o. d. liv som icke har samband med hans offentliga värksamhet l. tjänsteutövning (ofta med särskild tanke på rent personliga förhållanden); i sg. best. ofta sammanfattande, om detta livsområde, särsk. motsatt: det offentliga livet o. d. Draga sig tillbaka till privatlivet, särsk.: lämna sitt ämbete l. sin tjänst l. sin offentliga värksamhet. SC 1: 632 (1820). (Kabinettskammarherre) S., som blott var älskvärd i privatlifvet. Leijonhufvud Minnesant. 378 (1843). Enskildheter om Gambettas privatlif. SmålAlleh. 1883, nr 4, s. 3. Hänsyn till privatlivets helgd. SFS 1937, s. 1598. Att en fattig journalist .. hade kommit dithän att han kunde dra sig tillbaka till privatlivet. Lindström Vindsröjn. 86 (1939). Skvallret är det giftiga, elaka och lösa pratet om människors privatliv. Zetterström Dag 14 (1946).
(b) -LOGI, n. [jfr t. privatlogis] logi hos privatperson l. i privatrum (se d. o. 1) l. på privathotell o. d.; äv. (numera föga br.) konkret, om privatrum l. privathotell o. d. Svanberg RedLefn. 285 (1882).
(a) -LYCEUM. Schybergson FinlH 2: 415 (1889).
(a, d, e) -LYCKA, r. l. f. (numera bl. tillf.) en enskild persons lycka, personlig lycka, (ngns) lycka för egen del. Thorild Bref 87 (1782). Stolpe DödVäntr. 124 (1930).
(a) -LÄKARE. (numera bl. tillf.) läkare som icke är tjänsteläkare l. anställd vid ett allmänt sjukhus o. d., privatpraktiserande läkare. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 665.
(c) -LÄRARE. [jfr t. privatlehrer] lärare som meddelar privatundervisning; företrädesvis om lärare som (helt) lever på dylik undervisning o. motsatt: lärare anställd vid en skola; jfr informator. SKN 1843, s. 123.
(c) -LÄRARINNA. [jfr t. privatlehrerin] kvinnlig privatlärare; jfr guvernant 1. SvFlicksk. 151 (1888).
(a) -LÄRD, p. adj. i substantivisk anv. [jfr t. privatgelehrte(r)] lärd person som lever o. bedriver forskning ss. privatperson (utan anställning vid universitet l. annan vetenskaplig institution). BL 12: 283 (1846).
(a) -LÄROVÄRK~002, äv. ~200. jfr -skola. BtRiksdP 1885, I. 1: nr 24, s. 3.
(c) -LÄSNING. (numera bl. tillf.) läsning (se d. o. f) privat med ngn, privatundervisning, givande av privatlektioner; äv.: läsning (se d. o. d) privat för ngn. ÅbSvUndH 58: 447 (1835).
(a, d) -MAN ~man2. [jfr t. privatmann] manlig privatperson; förr särsk. motsatt: kunglig l. furstlig person. Byggningen, som .. mera liknar et Kongl. Palais, än en Privat-mans egendom. Kalm Resa 1: 392 (1753). Hans fader hade .. tidigt lemnat statens tjenst för att lefva såsom privatman på inkomsterna af sin ärfda förmögenhet. 3SAH 12: 22 (1897).
(a, d, e) -MEDEL, pl. (mera tillf.) privata pänningmedel. Stiernman Com. 3: 667 (1668).
(a, d, e δ) -MENING. [jfr t. privatmeinung] (numera bl. tillf.) ngns mening ss. privatperson l. privata mening; förr äv. sammanfattande, motsatt: den allmänna opinionen l. officiellt rådande uppfattningen. Den offentliga meningen .. ligger i beständig tvist med privatmeningen. SvLittFT 1836, sp. 609. Ehuru han uppoffrat sin privatmening om de samfällda valen som grundval för riksdagen. 3SAH 15: 76 (1900).
(a) -MONOPOL. motsatt: statsmonopol. Schauman o. Christierson Gide 172 (1897).
(a) -MUSEUM. Wall Männ. 156 (1926).
(a, d) -MÄNNISKA. [jfr t. privatmensch] privatperson. Schroderus Os. 1: 610 (1635).
(e α) -MÄSSA, r. l. f. [jfr t. privatmesse] kyrkl. om romersk-katolska förh.: mässa som i sin helhet läses av den tjänstgörande prästen ensam o. som icke offentligen kungöres, stilla mässa. Carl IX Bew. L 2 a (1604; i två ord).
(a, d, e β) -NYTTA, r. l. f. [jfr t. privatnutzen] (numera föga br.) enskild persons gagn l. nytta, eget gagn, egen fördel l. vinning; motsatt: allmännytta. G1R 29: 312 (1559). Järta 2: 433 (1828).
(e) -NÖJE. [jfr t. privatvergnügen] om ett personligt, eget sätt att roa sig på l. ngt som ngn roar sig med på egen hand o. d. Lundegård Stormf. 172 (1893). Atterbom Walpole Jer. 197 (1924).
(a, b, d, e) -PALATS. palats som äges o. bebos av en enskild person; särsk. motsatt: offentlig byggnad l. kunga- l. furstepalats l. dyl. Ljunggren Est. 2: 276 (1860).
(a) -PATIENT. patient som en läkare (särsk. sjukhus- l. tjänsteläkare) har hand om i sin privatpraktik; äv. om patient som ligger på enskilt rum på ett sjukhus. Krusenstjerna Pahlen 7: 276 (1935).
(a, d) -PERSON. (privat- 1629 osv. privats- 15591680) [jfr t. privatperson] enskild person betraktad ss. motsats dels till: staten, ”kronan”, det allmänna, viss samfällighet, dels till: person i offentlig tjänst (l. med anställning i ett företag o. d.); äv. om ämbetsman o. d. i hans privata liv l. ss. fysisk person betraktad ss. motsats till samma person i hans tjänsteutövning; förr äv. särsk. om vanlig medborgare betraktad ss. motsats till kunglig l. furstlig person (jfr -stånd). LPetri Œc. 52 (1559). Grönberg svarade, att dee måtte distinguera emellan Welshuisens privatperson och hans embete. RP 1: 178 (1629). (Biskoparna) twingade icke allena Privatpersoner, vthan och heele Konungerijken, medh Bannlysning .. til Lydno och Hörsamheet. Schroderus Os. 2: 745 (1635). En .. ung Tysk Lärd, Bunsen, som .. lefver här (i Rom) såsom förmögen privat-person. Atterbom Minn. 419 (1818). Heerberger NVard. 49 (1936).
(a) -PRAKTIK. jfr praktik, sbst.1 2. Hwasser VSkr. 1: 65 (1852).
(a) -PRAKTIKER. jfr praktiker 3, 4. BtRiksdP 1885, 8Hufvudtit. s. 69 (om veterinär). Nyström StridSår 102 (1915; om läkare).
(a) -PRAKTISERANDE, p. adj. jfr praktisera 3. SDS 1894, nr 308, s. 2.
(a) -PRAXIS. [jfr t. privatpraxis] (†) = -praktik. Hygiea 1854, s. 561.
(c) -PRECEPTOR. (privat- 17311735. private- 1724) (†) privatlärare. Skolordn. 1724, s. 4. VDAkt. 1735, nr 551.
-RUM, n. (privat- 1932. private- 1734)
1) till b: rum (logi) i privatvåning l. dyl.; motsatt: hotellrum. SvD(A) 1932, nr 187, s. 16.
2) till e: enskilt rum (på sjukhus).
3) (†) till e: avträde; jfr privet. VGR 1734, Verif. s. 130.
(a, e) -RÄTT, r. l. m. [jfr t. privatrecht] jur. sammanfattningen av de rättsregler som angå enskilda personers förhållanden till varandra. Internationell, speciell privaträtt. Höijer 4: 151 (1795). Privaträtten reglerar .. frågor, som röra exempelvis afslutande af köp, betalning för växel, äktenskap. Björling CivR 1 (1906). Professor i civilrätt med internationell privaträtt. FörelLU 1954, v.-t. s. 9.
(a, e) -RÄTTIGHET~002, äv. ~200. jur. rättighet som tillkommer ngn ss. privatperson. SvRiksd. II. 14: 44 (cit. fr. 1810).
(a, e) -RÄTTSLIG, förr äv. -RÄTTLIG. (privat- c. 1814 osv. privats- 1851. -rättlig c. 18141839. -rättslig 1824 osv.) [jfr t. privatrechtlich] jur. som utgör privaträtt, som hör till l. har avseende på privaträtten. Biberg 1: 129 (c. 1814).
-SAK. (privat- 1561 osv. privats- 1596c. 1635) [jfr t. privatsache]
1) (numera bl. tillf.) till a, d, e: ärende som ngn har l. göromål som ngn uträttar för egen räkning, ärende av privat natur, enskild(a) angelägenhet(er); motsatt: statligt l. officiellt ärende, offentlig angelägenhet o. d.; jfr 2. E14R 1561, s. 82 a. Icke allenast om Cronones högnödighe och anlegne ärendher, uthan och om mine privatsaker. OxBr. 5: 39 (1613). CivInstr. 325 (1651).
2) till e ζ: ngt som angår blott den enskilde o. icke ngn utomstående (staten, allmänheten, andra personer); i äldre ex. stundom svårt att skilja från 1. (I Rom) betraktades .. (barnens undervisning) under republikens blomstrande tid, såsom en privatsak. 2VittAH 24: 346 (1864); jfr 1. Fahlbeck Stånd 128 (1892). Det är väl vars och ens privatsak om han vill dansa eller inte. Hammenhög PoB 369 (1931).
(a) -SAMLARE. person som samlar på ngt för egen räkning; motsatt: museum o. d. Erixon Möbl. 2: XXVI (1926).
(a) -SAMLING. konkret: samling (av museiföremål, böcker o. d.) i privat ägo. NF 2: 676 (1877).
(a, d, e) -SAMTAL~02. [jfr t. privatgespräch] samtal av privat karaktär (rörande enskilda angelägenheter o. d.); motsatt: tjänstesamtal; stundom: enskilt samtal (på tu man hand). Ett privatsamtal som han (dvs. O. Rudbeck d. ä.) haft med Benzelius. Annerstedt Rudbeck Bref LXXV (1899). särsk.: privat telefonsamtal. Fogelström Somm. 43 (1951).
(a) -SCEN. jfr -teater. NF 2: 1224 (1878).
(d, e) -SEKRETERARE. [jfr t. privatsekretär] person anställd ss. personlig sekreterare hos ngn, särsk. med uppgift att sköta uppdrag av mera privat natur åt denne; jfr hand-sekreterare. SydsvD 1870, nr 113, s. 2.
(a) -SJUKHUS~02, äv. ~20. Hedin Front. 65 (1915).
(a) -SKOG. motsatt: kronoskog l. kommunal skog o. d. JernkA 1851, s. 202.
(a) -SKOLA, r. l. f. [jfr t. privatschule] enskild skola. ÅbSvUndH 58: 104 (1690).
(a, d, e) -SKRIVELSE. motsatt: tjänste- l. affärsskrivelse o. d. NAv. 8/5 1656, nr 1, s. 2.
(a) -SKÖTERSKA. sköterska som arbetar i privat vård, privatanställd sköterska. Lundin NSthm 581 (1889).
(a, d, e) -SPEKULATION. särsk. om ekonomisk spekulation för privat l. egen räkning; stundom konkretare, med tanke på den l. de spekulerande. Privatspekulationen är .. icke synnerligen hågad att uppföra .. bostäder (för arbetare o. småfolk). EkonS 2: 524 (1901).
(b) -SPISNING. (numera mindre br.) motsatt: spisning på pensionat l. restaurang o. d. God inackordering och privatspisning erhålles. GHT 1895, nr 209, s. 4. Östergren (1935).
(e α) -STUDIUM. (numera föga br.) studium på egen hand, självstudium. TSvLärov. 1863—65, s. 6. PedBl. 1876, s. 175. Cannelin (1921).
(a) -STUTERI. stuteri drivet ss. privatföretag. Wrangel HbHästv. 1140 (1886).
(a α β’) -STÅND. [jfr t. privatstand] (†) vanligt borgerligt stånd; motsatt: furstligt l. adligt l. ”lärt” stånd o. d. Brask Pufendorf Hist. 13 (1680).
(e) -SYNPUNKT~02, äv. ~20. ngns synpunkt ss. privatperson, personlig synpunkt. —
(a) -TEATER. teater som drives ss. privat företag; motsatt: stats- l. stadsteater o. d. NF 1: 358 (1875).
(a, b) -TELEFON. särsk. (telef.): telefon utan förbindelse med det allmänna (statliga) telefonnätet. KatalIndUtstSthm 1897, s. 232.
-TELEGRAM. [jfr t. privattelegramm]
1) telegr. till a, d, e; motsatt: stats- l. tjänstetelegram o. d. SFS 1863, nr 72, s. 11.
2) till b: nyhetstelegram till en tidning från en enskild person (särsk. från privatkorrespondent); motsatt: telegram från nyhetsbyrå l. dyl. ST 1892, nr 283, s. 2.
(c) -TIMME. [jfr t. privatstunde] (i Finl.) privatlektion. AFSoldan (1843) hos Aho Soldan 60. Hufvudstadsbl(A) 1934, nr 291, s. 4.
(a) -TJÄNST. tjänst l. anställning hos privat person l. i privat företag. Vara anställd i privattjänst. Schroderus Os. 1: 390 (1635).
(e) -TRYCK. bibliot. tryck som icke är avsett för allmän spridning. 1NJA 1909, s. 330.
(b) -TRYCKERI. mindre tryckeri som innehaves av ett större företag l. en enskild person (t. ex. bibliofil) o. som framställer tryckalster för företagets resp. personens egen räkning. 2SvUppslB (1952).
(c) -UNDERVISNING~0020. [jfr t. privatunterricht] privat meddelad undervisning; i sht i fråga om privatlektioner. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. D 3 a.
(b) -UPPASSERSKA ~0200. (numera bl. tillf.) uppasserska som passar upp vid bjudningar i hemmen o. d.; motsatt: restaurangservitris o. d. KvinnlYrkesreg. 32 (1904).
(b) -VAGN. jfr -bil. Nerén HbAut. 3: 296 (1928).
(a) -VETERINÄR, m.||ig. privatpraktiserande veterinär; motsatt: stads- l. militärveterinär. BtRiksdP 1885, 8Hufvudtit. s. 65.
(a, b, d, e) -VILLA, r. l. f. jfr -hus 1. Krusenstjerna Fatt. 3: 107 (1937).
(a, b, d, e) -VÅNING. [jfr t. privatwohnung] våning som utgör l. är avsedd ss. privatbostad. TT 1895, Byggn. s. 41.
(a, b) -VÅRD. motsatt: sjukhus- l. anstaltsvård. FörhLäkS 1920, s. 388.
(a) -ÄGD, p. adj. som äges av privat person l. företag. HandInd. 402 (1926).
(a) -ÄGO. privat besittning; företrädesvis i uttr. i privatägo. SD(L) 1902, nr 544, s. 2.
(a, d, e) -ÄNDAMÅL~002. ändamål av privat natur. För privatändamål. Björkman (1889).
(a, d, e) -ÄRENDE. (numera bl. tillf.) ärende av privat natur l. för egen räkning, enskild angelägenhet. Stiernman Com. 2: 42 (1636).
B (†): PRIVATE-BREV, -HUS, -PRECEPTOR, -RUM, se A.
C (†): PRIVATS-HUS, -LEVERNE, -PERSON, -RÄTTSLIG, -SAK, se A.

 

Spalt P 1896 band 20, 1954

Webbansvarig