Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INFORMATOR in1forma3tor2, m.; best. -n (HdlCollMed. osv.) ((†) -toren VDAkt. 1697, nr 108, PT 1758, nr 51, s. 3); pl. -er in1formatω4rer l. 01—.
Etymologi
[jfr t. o. ä. eng. informator, ä. fr. informateur, person som meddelar upplysningar; av senlat. informator, vbalsbst. till informare (se INFORMERA)]
vbalsbst. till INFORMERA 1: lärare; numera bl. om privatlärare för barn, förr ofta i uttr. privat l. enskild informator; förr äv. om lärare vid enskild l. allmän skola, särsk. benämning på vissa lärare vid flottans skolor (skeppsgosse- o. kadettskolor); äv. bildl. Skolordn. 1693, s. A 2 a. Hafwandes han uthi 28 åhrs tijd låtit sigh såsom een informator för barn .. bruka. VDAkt. 1696, nr 551. Informatoren vijd Skieppzpoike Scholan. Därs. 1697, nr 108. Informatorn uti Jordgumme wettenskapen, oss älskelig Doctor Erich Elf. HdlCollMed. 26/6 1750. Lagerbring Skr. 82 (1751). SvLittSällskFinl. 1885—1910 2: 2 (1910). Hellas, en gång Romas informator, var nu bara en kraftlös provins. Lindqvist BakMoln. 179 (1911). — jfr PRIVAT-INFORMATOR.
Ssgr: INFORMATORS-PLATS. —
-TID. (Nicander) fick under sin informatorstid .. öfva sig som talare. Wirsén i 3SAH 7: 70 (1892).
Avledn.: INFORMATORSKAP, n. (informator- 1841 osv. informators- 1906) BL 7: 147 (1841). NoK 8: 27 (1923).

 

Spalt I 444 band 12, 1933

Webbansvarig