| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLOMMIG blωm3ig2 (blo`mmig (med) sl(utet) o Weste), adj.; adv. -T.
1) [jfr motsv. anv. i t. o. eng. Anm. Denna anv. tyckes i sv. vara yngre än 2 o. 3] (i sht i poesi, mindre br.; se dock slutet) till BLOMMA, sbst. 1 o. 2: som bär blommor, blommande; blombevuxen, blomsterklädd; jfr BLOMSTRIG 1. Kring blommig dal / På lätta vingar vestanvädret dansar. Stagnelius 1: 169 (1813). Din kulle, Gerda, står / full ännu af blommig vår. Tegnér 1: 221 (c. 1825). De unga / dansade sommaren in kring blommiga stången. Därs. 242 (1841). Blommig jord och vågigt haf. C. G. Strandberg 44 (c. 1860). Vällukt ångar från blommig lind. Rydberg Dikt. 1: 59 (1882). — särsk. (fullt br.) i sht bot. som har (så l. så beskaffade l. så l. så många) blommor; i ssgr; jfr BLOMSTRIG 2. jfr BLÅ-, EN-, ENKEL-, FEM-, FIN-, FLER-, FLOCK-, FÅ-, GLES-, GRÖN-, GUL-, GYLLEN-, HUFVUD-, HVIT-, HÄNG-, KLOCK-, KLOT-, KORT-, KVAST-, LJUS-, LÅNG-, MÅNG-, MÖRK-, OLIK-, RIK-, RUND-, RÖD-, SEN-, SIDO-, SKAFT-, SMÅ-, STOR-, STRÄF-, SVART-, TJOCK-, TOPP-, TVÅ-, TÄT-, VIND-BLOMMIG m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i holl.] till BLOMMA, sbst. 1 o. 2: med l. i mönster som föreställer blommor (o. blad); om tyg, band, klädespersedlar, tapeter o. d. Et blommigt tyg. Lind (1749; under blumicht). Här har jag alla sorter band, randiga, blommiga (osv.). Björn Förf. yngl. 37 (1792). Blommig eller fasonerad tyll. Berg Handarb. 9 (1873). En blommig sidenväst. Lönnberg Cas. 8 (1882). Väggens .. blommiga tapet. Melander Sjöfogeln 168 (1890). Möbeln var klädd i halfljust blommigt kattun. Nyblom Minnen 1: 28 (1904). Han .. satt vid sin lampa, i blommig nattrock och filttofflor. Därs. 2—3: 106. — jfr BLÅ-, GRÖN-, LJUS-, MÖRK-, RÖD-, SMÅ-, STOR-BLOMMIG m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. eng.] (numera mindre br.) till BLOMMA, sbst. 3 b: röd, rödblommig, blomstrande; om kind, ansikte, person o. d. Serenius (1734; under cheek). Blommig i ansigtet. Lenæus Delsbo 183 (1764). Blommig hy. Journ. f. litt. o. theat. 1810, s. 455. Unga, blommiga tärnor. F. A. Dahlgren (1840) hos Dahlgren 2 Ransäter 103. Hans runda blommiga kind. Topelius Läsn. f. barn 4: 61 (1871, 1883). — jfr ROSEN-, RÖD-BLOMMIG.
4) (knappast br. utom i fackspr.) till BLOMMA, sbst. 5: som till utseendet liknar en blomma l. blommor, blomformig, blomlik. Blommig .. Som liknar en blomma. Blommiga figurer. Dalin (1850). — särsk.
a) till BLOMMA, sbst. 5 b. Genom fönsterrutornas tjocka och blommiga is föll ett osäkert ljus. Palmstjerna Snapph. 3: 118 (1831). — jfr IS-BLOMMIG.
b) snick. Fanerträet är (i allm.) masurartadt eller vresigt (blommigt). Eneberg Karmarsch 1: 242 (1858).
c) (föga br.) mejeri. flammig. Smöret blir .. (om kärnmjölken stannar kvar) fläckigt eller, som det kallas, .. blommigt. Grotenfelt Mejerihush. 131 (1881, 1886).
Spalt B 3423 band 4, 1916