Publicerad 2012   Lämna synpunkter
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(2) UT-PACKA, -ning; -are (tillf., Jungberg (1873) osv.). (numera bl. tillf.) packa upp (se packa upp 2) l. ur ((innehållet ur) ngt). Lät oss sökia upp någon kista, som är utpackad och tom och lägga fildten uthi. VRP 9/6 1729. Vagnen (sjönk) så djupt i gytjan, att vi nödgades utpacka hela dess innehåll. ÖfversVetAFörh. 1845, s. 58.
(11) -PANKA. (†) nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv., dels med bet.: utblottad, alldeles pank (jfr panka, v. 1), dels: uttröttad, slut (jfr panka, v. 2). Jag såg min granne flytta, och så snart jag märker sådant bråk, blir jag alldeles utpankad. SvAnekd. 3: 57 (1840). J ären väl .. icke helt och hållet utpankade. Jag har 8 skilling. Bjursten MinnStud. 99 (1851). Östergren (1965).
(7) -PANTA, -ning; -are (, Verelius 90 (1681), Björkman (1889)). (numera mindre br.) utmäta l. ta (egendom) i pant (för betalningsskyldighet); äv. med avs. på fordran: gm utmätning driva in; äv. dels utan obj., dels med obj. betecknande person, med tanke på dennes egendom, ibland äv. (med anslutning till ut, adv. 11) med tanke på resultatet: gm utmätning utarma (ngn); jfr panta 1. G1R 18: 901 (1547). (De) böthe 3 m(ark), huilcke byfogte och kem(m)enerer utpa(n)ta. VadstÄTb. 18 (1578). 3SthmTb. 14: 202 (1624; utan obj.). Den .. (tiondet) icke effterkommer, wthan .. emoot ståår, han skall strax af Räntemästarens wnderhafwande .. wthpantas. BraheBrevväxl. 1: 31 (1649). Af räntor och missnöjda fordringsägare blir han helt utblottad och utpantad. Paulson Aristoph. 1: 78 (1901). SAOL (1973).
(4) -PARA, -ning. (i sht i fackspr.) nästan bl. i p. pf., om fåglar: som bildat par; jfr para, v. 1 b. Rosenius SvFågl. 4: 402 (1935). Intressant är att en rätt stor flock .. grågäss uppehåller sig här från vår till höst. Det torde röra sig om ännu ej utparade ungfåglar. TurÅ 1962, s. 298.
-PASSA, -ning.
1) till 4: prova l. passa ut (se passa ut 3) (ngt); numera nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. –ning. Fötterna, buro de vackraste silkesstrumpor, och de mest omsorgsfullt utpassade skor. Knorring Förh. 2: 45 (1843). jfr sadel-utpassning.
2) (†) till 10 b: vänta ut (ngn l. ngt), avvakta; särsk. med avs. på person: lura på; jfr passa ut 1, 2. I sanning vet jag heller hvarföre det skulle föraktas såsom pojkstreck, att utpassa förbigående i mörka smygvrår. Leopold 5: 127 (c. 1820). Lysander Faust 36 (1875).
(1, 2) -PASSERA, -ing. passera ut; numera i sht i p. pr. RP 1: 69 (1628). Inne vid huvudingången sitter kontrollanter i pansarglasburar och granskar in- och utpasserande arbetare. Sydsv. 8/10 2006, s. A16.
(9) -PEJLA l. -PEGLA. (†) gm pejling uppmäta vattendjup hos (ngt, särsk. farled l. grund o. d.); jfr -plikta. At .. grunden noga blifva utpeglade. Carl XII Bref 385 (1711). Av amiralen Erik Rynings registratur 1645 inhämtas, att han låtit utpejla farvattnet i Öresund mellan Dragör, Saltholm och Malmö och funnit detta farbart för skepp om 10 à 12 fots djupgående. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 155 (1944).
(4) -PEKA, -ning; -are (numera bl. tillf., VetAH 1745, s. 229, osv.). gm att peka ange l. visa (ngt l. ngn), peka ut; ofta oeg. l. mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.). Chronander Bel. K 4 a (1649; med saksubj.). Har ni kännt Er utpekad, utkastad af ödet, har ni kännt hvad det vill säga att alltid vara den sista? Strindberg Giftas 2: 147 (1886). How spejade på avstånd efter Mount Deserts kontur av kullriga bergryggar, som han utpekade för mig jämte den omgivande ögruppen. Lagergren Minn. 8: 53 (1929). särsk. språkv. i p. pr. i adjektivisk anv., i sht om pronomen l. adverb som (primärt) refererar till ngt i den aktuella talsituationen; jfr deiktisk a, demonstrativ, adj. 1. Lindströmer ItGr. 39 (1803). Tredje personens personliga pronomen han, hon, den, det, de kan vara såväl utpekande (deiktiska) som tillbakasyftande (anaforiska). Hultman SASpr. 103 (2003).
(1 g) -PENA l. -PÄNA. (†) = pena, v. 1. Franckenius LapPhilos. B 6 a (1651). Bladguld .. kallas det Guldet, som af Guldslagare blifvit genom valsning och hamring utpenadt til de aldratunnaste blad. Rinman 1: 212 (1788). Kulturen 1968, s. 107.
(1, 2) -PENDLARE. jfr -pendling. Ur bostadsortens synvinkel talar man om utpendlare, ur arbetsortens om inpendlare. SvGeogrÅb. 1958, s. 67.
(1, 2) -PENDLING. om pendling (se pendla 2 a) från egen kommun l. stadsdel o. d. till arbetsplats l. skola o. d. utanför denna. SDS(B) 14/6 1966, s. 22. Kållered är ingalunda någon genuin sovstad i Göteborgs eller Mölndals utkant. Inpendlingen är faktiskt större än utpendlingen. GHT 5/1 1971, s. 5.
(1) -PENSIONERA, -ing. särsk. (†) utackordera (ngn, i sht barn) (till hem på landsbygden). Utpensioneringen af fattighjon på landet. VexiöLT 1841, nr 1, s. 1. VL 11/3 1901, s. 1.
(9) -PENSLA, -ing. gm (omsorgsfull) målning med pensel framställa l. förfärdiga (ngt); äv. bildl., i fråga om litterär skildring o. d.; numera i sht i p. pf. Wallenberg (SVS) 2: 161 (1770; uppl. 1999). För medeltidens konstnärer hade dessa dämoniska motiv ett visst tekniskt intresse; djäfvulens detaljrika lekamen med dess utväxter, morrhår och taggar utpänslades naturtroget. Gadelius Tro 1: 61 (1912). På en självsäkert välsvarvad prosa skildrar hon, hårfint utpenslat, känslan att återvända från kriget. Expressen 24/8 2001, s. 2.
-PETA, -ning. särsk.
1) till 2: peta ut (se peta ut 1 a) l. bort (ngt). AJourn. 1814, nr 64, s. 2. Han .. ville göra troligt, att han med strået utpetat ur magen de 3 eller 4 små jernbitar, som föllo på golfvet. Kongo 2: 83 (1888).
2) (†) till 9, = peta ut 3; anträffat bl. i p. pf. En ängsligt utpetad porslinsmålning. Landsm. XI. 1: 10 (1895). Kjellin Troili 2: 9 (1917).
(4, 9 a) -PIKERA, -ing. (†) pikera (se d. o. 4) (ngt, i sht tyg(remsa) o. d.); jfr -udda. BoupptSthm 8/4 1603. 19 st. utpiqverade swarta Tafts-remsor til en Salupp, 6 qvarter långa. GT 1787, nr 86, s. 4. Östergren (1965).
-PINA, -ing (, Thorild (SVS) 4: 106 (1794), GHT 31/8 1907, s. 2).
1) (†) till 2, 6 a, med avs. på ngt abstr. l. konkret: tvinga fram l. pressa ut (ur ngn l. ngt) gm att gå hårt åt ngn l. gm hård ansträngning o. d.; särsk. i fråga om tillfogande av fysiskt lidande (jfr pina, v. I 1), ofta med avs. på svar l. medgivande o. d. Schroderus Os. 1: 136 (1635). Hephæstion, Craterus och Cœnon sade at man borde Sanningen aff honom (dvs. mördaren) vthpijna. Sylvius Curtius 477 (1682). Flaskan fram, utpina sista tåren, / Klämm, krama – prässa, svär, vänd flaskan opp och ner. Bellman (BellmS) 4: 163 (1771). Östergren (1965).
2) till 11 (a), med avs. på person (l. kroppsdel): plåga l. anstränga till det yttersta, pina ut (se pina ut 1); äv. i oeg. l. utvidgad anv., med sakobj. (se slutet). VDAkt. 1656, nr 122. Magen får (i pesttider) hvarken öfverlastas med mat och dryck, eller utpinas genom otidig återhållsamhet. Crusenstolpe Tess. 4: 194 (1849). Det är inte bara de arma och utpinade mödrarnas klagan som får sina mörkt lidelsefulla uttryck i Ada Negris poesi. 3SAH XC. 2: 50 (1983). särsk. i oeg. l. utvidgad anv., med avs. på träd l. växt o. d., i fråga om påverkan av vind l. (o)väder o. d. (jfr pina, v. I 4 b); förr äv. med avs. på jord l. odlingsmark: utarma (se d. o. 2 a) (jfr pina ut 4). Livijn 1: 173 (1817). I Virginien och Kentucky har man drifvit tobaksodling ända till dess att jorden blifvit helt och hållet utpinad, så att den måste alldeles öfvergifvas. Samtiden 1873, s. 147. Uppe på deras (dvs. strandklippornas) krön växa några furer, men dessa äro små och utpinade af vindarna. LbFolksk. 122 (1890).
(9) -PINNA, -ing. (†) förse (ngt) med pinnar; särsk. med avs. på mur l. hus(vägg) o. d. i syfte att få puts att fästa (jfr pinna, v. 2 c); äv.: medelst pinnar märka ut l. avgränsa (område o. d.), staka ut. Wijnblad Tegelbr. 51 (1761). Muren för sielfwa loge-stället blir inwändigt utpinnad och rappad med kalk. SamlRönLandtbr. 3: 305 (1779). Det är .. ingen svårighet alls att efter denna utpinning utföra jernvägsbanken. Adelsköld Dagsv. 2: 40 (1900).
-PISKA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: piska ut l. bort (ngn l. ngt) (ngnstans ifrån); numera i sht i p. pf. VRP 1694, s. 84. (Ett malmedel) hvilket uti Pälls varor in til hullet eller in til hårgåln beströs som åter kan med et spö utpiskas eller utklappas. VetAH 1745, s. 180.
2) (†) till 9: (ss. bestraffning) piska upp (se piska upp 1 a) (ngn); äv. (med anslutning till ut, adv. 11) med avs. på rid- l. dragdjur o. d.: gm att piska bryta ned l. försvaga. Cavallin Herdam. 2: 207 (i handl. fr. 1686). At han skal af Skarprättaren föras på Eschavotte, sedan utpiskas, och hållas i 3 års arbete på Tukthuset. GT 1788, nr 58, s. 1. En utpiskad trosshäst. Topelius Fält. 3: 148 (1858).
3) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr för-slagen, p. adj.3, genom-piska 3] (†) till 9 d, i p. pf. i adjektivisk anv.: durkdriven, inpiskad (se in-piska 2); särsk. i sådana uttr. som (en) utpiskad skälm; jfr piska, v. 1 d. Envallsson Klensm. 28 (1797). Låt folket prata och skälla mig för .. Outtömlig i ord, utpiskad i knep. Thomander 3: 263 (1826). Din utpiskade skälm, gör processen kort. Runeberg (SVS) 6: 497 (c. 1850). Cannelin (1939).
(1, 3) -PLACERA, -ing. sprida ut o. placera (ngra) (ngnstans); ibland äv. med singulart obj. KrigVAH 1886, s. 179. De vaksamma vaktkarlarna, som ses utplacerade här och der med spjut, båge och pilar i hand. Kongo 2: 463 (1888). Sprängladdningen .. var mycket kraftig, sannolikt tekniskt avancerad och utplacerad så att den skulle åstadkomma maximal skada. Expressen 9/8 1997, s. 6.
-PLANA, -ing. [fsv. utplana, utplåna]
1) till 1 g, 9: göra (ngt) plant, jämna ut (jfr plana, v.1 I, o. -planera, -platta); särsk. med obj. betecknande upphöjning l. ojämnhet o. d.; äv. i p. pf. o. ss. vbalsbst. –ing i intr. anv., om ngt som blivit (l. blir) plant l. planare; äv. oeg. l. bildl., i fråga om avstannande utveckling o. d. (med tanke på kurva (se d. o. 1 a)). Den horisontela hammaren (kommer) i verksamhet, hvarvid den redan nedböjda kanten fullständigt tryckes i rät vinkel mot plåtytan, på samma gång ojämnheter utplanas. TT 1899, M. s. 24. Den utplanade urbergsslättens område. Ymer 1936, s. 134. Nu sker sannolikt en utplaning av kursutvecklingen (på börsen), men senare i vår kan en viss försvagning inträffa. GbgP 8/3 1987, s. 16.
2) (†) till 11: utplåna (ngt skrivet o. d.); jfr plana, v.1 II. När the stycke som girigheet påå lydha skulle vtplanas aff påuans laghböker, wore (osv.). OPetri 1: 179 (1527). Lind 1: 1650 (1749).
(1 g, 9) -PLANERA, -ing; -are (†, SocDem(A) 13/10 1892, s. 2). (†) plana ut l. jämna till (ngt); jfr planera, v.2 1, o. -plana 1. Med en slät slägga klubbas .. (blecken) släta, at alla buglor blifva utplanerade. Rinman 1: 226 (1788). Den utplanerade och med träplantering förskönade kyrkogården. Allvin Mo 173 (1857). Feilitzen Upps. 103 (1897).
(1, 2) -PLANTERA, -ing; -are (numera bl. tillf., GbgP 11/11 1948, s. 9, osv.).
1) i sht trädg. plantera ut (växt). Linc. (1640; under deplanto). Hwit Hufwud-Kol, sås bittida om wåren uti bänck, och utplanteras på præparerad grå eller blå lera med mojord. Lundberg Träg. 32 (1754). April, en månad som kan vara ganska vansklig för utplantering av sommarblommor. Walfridson OdlKruk. 35 (1993).
2) (i sht i fackspr.) plantera ut (djur). Utplantering av vargar från svenska djurparker. Koch Biskiöts. 33 (1753). Karpen .. har .. blifvit införd (till Sv.) från Tyskland och sannolikt redan under katolska tiden, och blifvit utplanterad i dammar vid då befintliga kloster. Lilljeborg Fisk. 3: 141 (1889).
3) (numera bl. tillf.) i utvidgad l. bildl. anv. (motsv. plantera 7); särsk. (äv. med anslutning till ut, adv. 3): utplacera l. sprida ut (ngt l. ngn l. ngra); jfr plantera ut 3. Linné Öl. 6 a (1745). Många af folken i Kanaan flyktade .. til andra orter .. och desze utplanterade i de aflägsnaste länder .. begrepet om en .. öfwer all ting herrskande Gud. Wulf Köppen 2: 452 (1799). Kanoner och hästgardister utplanterades på gatorna och torgen. IllSvH 6: 104 (1881). Lillebror utplanterades hos vänner till familjen, som lovat taga hand om honom. Bendz Piltr. 28 (1918).
(1 g) -PLATTA, -ning; -are (numera bl. tillf., Expressen 6/9 1963, s. 22, osv.). göra (ngt) platt(are), platta ut; äv. refl. l. i pass. övergående i dep., med sakligt subj. (i sht om landyta o. d.); äv. bildl. (jfr platt, adj. 2); numera nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. –ning; jfr -plana 1. 1Saml. 7–9: 287 (1777). Genom sin grundsats att allt skulle på ett naturligt sätt göras begripligt .. utplattade och förstörde dessa tolkar bibelns herrligaste och skönaste egendomligheter. Reuterdahl InlTheol. 266 (1837). Österut utplattas landet. Fries BotUtfl. 3: 179 (1864). Roth 1Geogr. 117 (1886; refl.). Kycklingen är först utplattad och försedd med lufttorkad skinka samt scampi, därpå hoprullad och skuren såsom rulltårta. DN 17/3 1995, s. 15.
(7) -PLIKT. (†) skatt (se d. o. 3), pålaga; jfr plikt, sbst.1 5, o. -skyld. Thenn tridie vacke är om midfastenn, då fordres aff landboenn äg, garnn, höns, ballker, timberkörning och all annen uthplicht, såsom och hvad arbethe bönderne hafve försumedh. Almquist CivLokalförv. 2: 552 (cit. fr. 1581). GävleDomb. 138 (1635).
(9) -PLIKTA, -ning. (†) gm pejling l. lodning uppmäta vattendjup hos (ngt); jfr plikta, v.2 Deras Couster afmätne, peylade och utpliktade blifwit. Hahn Månsson Föret. 4 (1748). Dahlgren o. Richter SvSjökart. 214 (1944).
(4) -PLOCK. [jfr -plocka o. plocka ut] urplock. Publikationen .. innehåller endast ett litet utplock af det allra anmärkningsvärdaste. FörtHert-JohLösegend. 1563, s. II (1909).
(4) -PLOCKA, -ning; -are (SvLittFT 1838, s. 424, osv.). [fsv. utplokka] plocka ut (ngt); i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: rensa l. gallra ut (ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk.: välja ut (ngn l. ngt). Svart Gensw. F 5 a (1558). E. Hh veet .. att af thenna skolan moste man utplocka dogliga personer til embethit så väll som af Linkiöpungh eller annorstädz. OxBr. 12: 202 (1619). När altsammans, som icke duger, blifwit utplåckadt, så kardas .. Bomullen. Bruno Gumm. 182 (1762). Kassarna som just blev utplockade från baksätet och placerade i kanten av den välskötta gräsmattan. Nesser FallG 430 (2003).
(4) -PLOGA, -ning. särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om ränna (se ränna, sbst.1 2 a) l. skåra l. not (se not, sbst.4) o. d.; jfr ploga 2. Trä-skenan .. som har en utplogning på den mot järn-stången vände sidan. VetAH 1760, s. 126. Heinrich (1814).
-PLOTTRA, förr äv. (i bet. 1) -PLUTTRA, -ing.
1) (†) till 6 a: pladdra fram (ngt); jfr plottra 2. Lijka som een wijs mans taal aldrigh är lijkt thet som een galen, förwirradh och rasande Menniskia rallar och vthpluttrar. Sylvius Mornay 459 (1674).
2) (numera bl. tillf.) till 3: dela upp o. sprida ut (ngt); jfr plottra ut. Det enda sättet att sälja det öfverflödiga bränvinet .. är att utplottra det på hvad sätt som helst inom provinsen. Agardh BlSkr. 2: 132 (1839). Många av bönderna hade sin åker utplottrad på ända till 30 sådana (tegar), ofta så smala att man ej kunde vända med en vagn på dem. EtnolKällskr. 3: 183 (1946).
-PLUNDRA, -ing; -are (Ekblad 277 (1764) osv).
1) (†) till 2: ta ut (laddning l. patron o. d. ur eldvapen), plundra (se plundra, v.1 2); äv.: (gm avskjutning) tömma laddning l. patron o. d. ur (eldvapen). Om laddningens uthplundrande är til wetta, at med plunderskrufwen uthtages först förladdningen, sedan upbräckes Stycket uthur Laveten eller Raperden, på det kuhlan må kunna sielf uthrulla. Grundell AnlArtill. 2: 44 (c. 1695). Ehuru patronerna (till kammarladdningsgevären) något fördyra ett skott, uppväges detta i hög grad deraf, att man bättre .. kan spara på sina skott, och så t. ex. icke behöfver afskjuta – utplundra – en kammarladdare .. när man t. ex. begifver sig hem. Bergström HbJagtv. 75 (1872).
2) till 9 d: plundra (se plundra, v.1 1) (ngn l. ngt, särsk. land l. ort) grundligt l. fullständigt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. The Vestgöther, sedan the hadhe afbrändt Rom, och thet sampt medh heela Italien uthplundrat .. drogo the strax af in i Gallien. LPetri Kr. 12 (1559). Sundsvall .. brändes och utplundrades af Ryssarne 1719. Thomée IllSv. 289 (1866). En bild av hur svensk natur kunde te sig, innan den utplundrades av människorna. Selander LevLandsk. Pl. 59 (1955).
-PLUTTRA, se -plottra.
(9, 11) -PLÅGA. grundligt l. eftertryckligt plåga (ngn l. ngns kropp); särsk. (o. numera bl., tillf.) i p. pf. LPetri SalWijsh. 16: 1 (1561). Hans utplågade kropp kom aldrig i något helgonskrin. Heidenstam Folkung. 2: 350 (1907).
(11) -PLÅNA, -else (Lind 1: 1535 (1749) osv.), -ing; -are (Linc. Y 3 a (1640) osv.). få (ngt) att försvinna helt, utradera (särsk. ngt skrivet l. minne l. spår o. d.); äv.: fullständigt förstöra l. ödelägga (ngt); äv. med (i sht refl.) personobj.: utradera l. eliminera; jfr plåna ut. VarRerV 33 (1538). Är tullsigill å fastager eller packor brutit .. eller finnes ändring eller utplåning uti inlaga eller derå skrefna förpassning; ware förpassningen i den delen ogild. PH 10: 682 (1776). Hon hade redan upplefvat många lyckliga stunder, men ingen har dock förmått utplåna minnet af den, när hon stod där med boken i handen och den tanken, att hon egde den. Idun 1890, s. 4. Troligen skulle förföljarna denna gång alldeles utplåna gården i raseri när de inte hittade honom där. Fridegård Offerrök 11 (1949). Varje dag förlorar jag mer och mer av mitt minne. Jag utplånar mig själv, andetag för andetag. Lundberg Yarden 15 (2009).
Avledn. (utom ss. senare led i ssgr numera bl. tillf.): utplånlig, adj. möjlig att utplåna. Björkegren 1027 (1784). jfr o-, svår-utplånlig.
(2, 9) -PLÖJA, -ning. särsk. (†) till 2: plöja upp l. fram (ngt ur marken l. jorden o. d.); äv. med anslutning till ut, adv. 9: gm att plöja forma land o. d. Cellarius 13 (1729). Enligt en förmodligen svensk eller dansk lokalsaga utplöjde Gefion med fyra jätteoxar ur svensk mark det stycke land, som nu är Seland. Rydberg Myt. 2: 372 (1889).
(9) -POLERA, -ing. (numera bl. tillf.) (fullständigt) polera (ngt); äv. bildl. (jfr polera 2); jfr -putsa, v.1 1. Linc. Y 6 b (1640). Den enformiga, saktomma ordmängden, i dessa konstigt hopsatta och fint utpolerade, andeliga Chrior. Hammarsköld SvVitt. 2: 93 (1819).
(3, 7) -PORTIONERA, -ing. portionera ut (ngt); förr äv. närmande sig bet.: servera (mat o. d.). En .. Kokerska eller Kökspiga, som tjent på Källare eller Wärdshus, och utom att kunna laga wäl all sort mat, äfwen kan utportionera den, kan få tjenst. DA 1808, nr 42, s. 8. Det är icke med gymnastiska lexor och tvångsreglementen man utportionerar helsa åt ungdomen. Santesson Nat. 128 (1880). För att minska risken för foderstörningar är det .. viktigt med en noggrann utportionering. Västerbotten 1979, s. 127.
(1, 12) -POST.
1) om (i förhållande till ett lands o. d. centrala delar) avlägset belägen plats l. trakt l. landsdel o. d.; äv. (o. i sht) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. om ngts yttersta representant l. sista kontaktpunkt o. d.; särsk. i (mer l. mindre pleonastisk) förb. med sist l. ytterst o. d. Fäbodarne med deras betesplatser ha öfverallt varit kulturens första utposter. Geijer SvFolkH 1: 90 (1832). Det vackra land, hvars sista blånande utposter jag nu ser sjunka därborta under horisonten i öster. Nyblom Österut 146 (1908). Barrskogens yttersta utposter mot Arktis. Selander LevLandsk. 108 (1955). Efter gärdet fanns bara skog. Syrensnåret hade varit en berså, utgjort en sista utpost mot ödemarken. Stensdotter ArnesKiosk 120 (2004). jfr kultur-utpost.
2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om (militär) person l. grupp av personer med uppgift att bevaka l. försvara o. d. en bestämd, avlägset belägen plats; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr post, sbst.2 6, o. förpost. Jag kosan ända fram åt fiendens läger wände. / En vtpost tog mig vp och sporde, hwart jag lände? Kolmodin QvSp. 1: 620 (1732). Nerverne äro .. at anse som utposter, hwilka ge Siälen tillkiänna när något will skada wår kropp. Rosenstein Comp. 204 (1738). Ingen av oss anade var vi var, allra minst Frännizon, som förespeglat oss att vi var på väg att upprätta kontakt med legionens sydliga utposter. Pleijel Fungi 129 (1993). särsk. (†) i mer l. mindre abstr. anv., övergående i bet.: tjänstgöring ss. vaktpost o. d., i sådana uttr. som stå l. ligga på utpost, stå l. ligga utposterad. (T.) Ein Ausleger, eine Art von Schiffe, (sv.) et waktskjepp, som ligger på utpost. Lind 1: 250 (1749). De båda personerna, som stått på utpost. Kullberg Bref 2: 51 (1844). Börjesson Statshv. 43 (1866).
(1, 3) -POSTERA, -ing. med avs. på vakt(styrka) l. post (se post, sbst.2 6) o. d.: postera ut; äv. med avs. på fartyg; ss. vbalsbst. -ing äv., konkret, om utpost (se d. o. 2). De til Tullens och Accisens bewakande utposterade och patroullerande Tull- och Accis-Betiänte. PH 3: 2373 (1747). Tre divisioner kanonbåtar utposterades. AJourn. 1815, nr 290, s. 2. Björkman (1889; ss. vbalsbst. -ing, om utpost).
-PRAKTISERA, -ing.
1) (numera mindre br.) till 1, 2: i smyg l. hemlighet l. med användande av list l. knep o. d. förflytta l. föra l. smuggla ut (ngn (äv. sig) l. ngt); med personobj. äv.: befria (ur fängelse l. fångenskap o. d.); jfr praktisera ut. Det han (dvs. dansken) hafver utpracticerat Enkiedrottningen uthur landet, låter väl see, huru högt han oss achtar. RP 8: 348 (1640). All Trä-handel ifrån Swerige med de Norske skal wara aldeles förbuden .. Den som .. är Ägare af det Timber, som ut-practiceres, skal .. wara förfallen til twenne års arbete i Marstrand. PH 1: 784 (1729). (De häktade volontärerna har) förleden natt sig utpracticerat och olofligen afwikit ur Aresten å Kongl. Skepsholmen, där de warit häcktade. DA 1793, nr 81, s. 4. SAOL (1973).
2) (†) till 9: utverka l. åstadkomma l. få till stånd (ngt); jfr praktisera 8. Dhe Dantziger .. skole .. aff konungen i Pålandh haffve uthpracticerat ett förbudh till Mewa och Nyenburg. AOxenstierna 5: 719 (1630). Oansedt han söckt uthpracticera ett vitnesbörd om sig af een privat man som sedan tagitz ifrån honom. HärnösDP 1694, s. 313. 2BorgP 3: 683 (1727).
(9 d (, 11 a)) -PRATA. prata ut; särsk. (o. numera bl.) i p. pf. i adjektivisk anv.: som har pratat färdigt, äv. närmande sig l. övergående i bet.: uttröttad l. utmattad av prat. Sedan när de sig i gelikars samtal inlåta, då pläga de sina orsaker, til ledsnan för de gamla saker utprata och förswara. Björner Kämp. Föret. 9 (1737). Så kröp hon ihop som en katt, slog armarna om halsen på Nils och klängde sig upp i hans knä, där hon blef sittande, tyst och vtpratad. Geijerstam YttSkär. 73 (1898). Dom allra flesta är nog ganska tystlåtna av sej i själva verket och svåra att få något ur. Dom är rätt utpratade sedan länge. Gyllensten Huvudsk. 261 (1981).
-PREDIKA. (†)
1) (†) till 6 a: predika (se predika, v. 2, 5) (ngt). SUFinlH 5: 355 (1618). Den nya hyperboreiska tro, som Rudbeck och hans skola uppdagat och nu i stormande hänförelse ville utpredika som vetenskapens nya evangelium. Annerstedt Rudbeck Bref XCV (1899).
2) (†) till 9 d: predika (se predika, v. 2 b) färdigt l. till slut; äv. tr. Medan prästen så nähr hade uthprädikat. ÅbSvUndH 68–69: 281 (1688). Lyckligtvis skola de (dvs. Kristi tankar) .. aldrig blifva, hvad man annars kunde vara frestad att befara – utpredikade. Wikner Pred. 388 (1879).
(9) -PREJA. särsk. (†): utkräva l. tilltvinga sig (ngt) (jfr preja, v.1 4); äv. bildl.: suga ut (jord o. d.) (jfr preja, v.1 3 b). Jordbrukaren .. finner, att hans öppna jord .. kanhända (är) utpräjad från långliga tider tillbaka. EconA 1808, febr. s. 44. Sedan sista styvern utprejats, fick bonden .. fred åtminstone under ett år, såvida ingenting oförutsett inträffade. Lagergren Minn. 5: 128 (1926).
-PREPARERA, -ing.
1) (i fackspr.) till 2 d, 4: gm dissekering l. kirurgiskt ingrepp ta ut l. fram (vävnad l. organ o. d.); äv. med avs. på växtdel l. frö o. d.: frilägga l. ta ut o. d.; numera i sht i p. pf.; jfr preparera 1 e. Man (kan) med ett snitt 5 à 6 tum långt blotta ådern, och sedan med en krum nål och vaxad tråd underbinda den öfver och under Hasleden, hvarefter mellanstycket utprepareras. Ehrengranat Hasl. 42 (1809). (Jag) macerade .. bladdelar genom kokning i kaustikt kali och sökte sedermera med en nål utpreparera spetsarne af kärlknippena. BotN 1874, s. 9. Förbinder man en utpreparerad muskel med en galvanometer, kan man påvisa en elektrisk ström, som företer en utpräglad regelbundenhet. 3NF 5: 1036 (1926).
2) geol. till 4, 9, med avs. på terrängformation o. d.: bilda l. forma; äv. i pass. övergående i dep. Landisen .. har .. liksom utpreparerat brutna bergformer, där förut voro mera jämna eller undulerande ytor. SvRike 1: 70 (1899). I de flesta fall kan man dock ännu urskilja riktningarna av de svaghetsstråk i berggrunden, utefter vilka sänkorna eller slättmarkerna utpreparerats. Ymer 1938, s. 136.
-PRESSA, -ning; -are (se d. o.), -erska (se d. o.).
1) till 1, 2: trycka l. tvinga ut (ngt i l. mot l. ur ngt); jfr pressa ut 2. Palmchron SundhSp. 116 (1642). Hjertats sammandragning wid blodets utpressning i ådrorna. Hartman Naturk. 292 (1836). Vid beredning av bränntorv med maskin sönderarbetas den .. våta torven i en med knivaxlar försedd maskinkropp, varefter massan utpressas genom ett fyrkantigt munstycke. SvIndustri 236 (1935). särsk.: gm pressning (se pressa I 1) utvinna (saft l. olja o. d. ur ngt); jfr pressa ut 1 b. Then vthprässadhe Måsten vthaff Pomerantz. Berchelt PestOrs. C 2 a (1589). På hösten gör utpressad morotssaft samma nytta (som apelsinsaft). Bolin VFöda 174 (1933).
2) till 1 g, 9: gm pressning (se pressa I 1) utvidga (ngt) l. göra (ngt) slätt l. platt o. d.; särsk. med avs. på klädesplagg l. söm o. d.: pressa (se pressa I 1 a β); jfr pressa ut 1 a. Linc. Dd 6 a (1640). För att hålla .. (skörten) i bättre skick, brukas att icke utprässa sömmarne nedanför lifwet. UnderrMansKläd. A 2 a (1778). Valsarne utpressa den styfva leran till flata lameller, hvilka lättare blandas med den mjuka leran i skrufältaren. TT 1887, s. 178. Hudarne hängas öfver bock eller utpressas så att möjligast allt vatten avlägsnas. Förbundet 1908, nr 9, s. 7.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (, 2): tvinga fram (ngt ur l. från l. av ngn l. ngt); särsk. dels med avs. på pengar o. d., dels med avs. på bekännelse l. yttrande o. d.; äv.: tvinga av (ngn) pengar l. information o. d.; förr särsk. om omständighet o. d.: framkalla (tårar l. suckar o. d. hos ngn); numera i sht (särsk. jur.) ss. vbalsbst. -ning. Detta .. går migh så hårdt till hjertat, att dedt uttpresser mine tårar. RP 6: 473 (1636). Denne dagen, som war en triumph-dag för ryssarna öfwer victorien wid Pultava, utpressade många suckar af oss swänska fångar. KKD 2: 80 (1709). Hans ädelhet bestod enkannerliga ther vti, at vtfordra och vtpresza renton af bönder. Swedberg Schibb. 454 (1716). Det var klart, att han visste mer, än han hade bekänt. För att utpressa detta väcktes fråga om att låta honom .. pröfva Tjufkällaren. Malmström Hist. 3: 237 (1870). Utpressning, (dvs.) oredlighetsbrott som förövas av den som med olaga tvång förmår någon annan till handling eller underlåtenhet som innebär skada för den tvungne eller någon som han representerar och vinning för gärningsmannen. NE (1996). Någon kan vara utpressad, ha en dyrbar älskarinna, vara beroende av droger eller småpojkar eller annat som det finns starka skäl att dölja. Guillou TjuvMarkn. 86 (2004). Under omständigheter som liknade hot och utpressning hade hon tvingat mig att utföra vissa saker. Östergren SistCig. 358 (2009). jfr penning-, skatte-utpressning.
4) till 4: stansa (hål i plåt o. d.); äv.: stansa ut (föremål ur plåt l. läder o. d.). Symaskiner för framställande af stöfvelskaft och maskiner för sulornas utpressande hafva blifvit införda vid många verkstäder. TT 1871, s. 142. Om en rad af nagelhål utpressas rätt öfver en plåt, blifver tydligen plåtens sectionsarea derigenom förminskad. Frykholm Ångm. 87 (1881).
Ssgr (till -pressa 3): utpressnings-försök. SAOL (1900). Forna judeförföljelser hade karaktären av häftigt uppblossande och hastigt utslocknande, tidligt och lokalt begränsade hat- och hämndeakter eller också av utpressningsförsök med korta syften. Malmberg Värd. 170 (1937).
-metod. Siwertz JoDr. 335 (1928). Tjurö lånade sig inte till några storfinansiella eller snabba och geniala utpressningsmetoder efter kontinentalt mönster. Hellström Storm 20 (1935).
-syfte. Motioner från enskilda folkrepresentanter, som väckts i mer eller mindre beslöjadt utpressningssyfte. 2NF 16: 932 (1912).
-system. Lundell (1893). Den .. för sitt utpressningssystem och sina grymma fogdar sorgligt ryktbare Erik af Pommern. Hagström Herdam. 1: 26 (1897).
-PRESSARE. [till -pressa] motsv. -pressa 3: person som idkar utpressning. Wikforss 1: 170 (1804). Jämten .. fann till sin förvåning, att kungamakten kröntes av en livslevande människa, en människa, som man .. kunde klaga hos, som man fick tala med, som man kunde vinna rättvisa mot hos fogdar och utpressare. Fatab. 1947, s. 119. Det säjs ju att utpressare alltid återkommer, det är därför jag tycker du ska gå till polisen. Trenter SkönJuv. 53 (1991). jfr penning-utpressare.
-PRESSERSKA. [till -pressa l. -pressare] (numera bl. tillf.) motsv. -pressa 3: kvinnlig utpressare. Krusenstjerna Pahlen 2: 167 (1930). En 10-årig flicka i Newark stal 1000 dollar från sin tant och gav dem till en 11-årig lekkamrat som hotade att ”märka henne” om hon inte betalade. När polisen gjorde husundersökning hos den unga utpresserskan påträffades pengarna i hennes dockskåp. SvD(B) 1956, nr 132, s. 14. jfr penning-utpresserska.
(9) -PRICKA, -ning. särsk.
1) medelst märke(n) av ngt slag markera utsträckningen l. läget hos l. av (ngt, särsk. väg l. led o. d.); jfr pricka ut 1 b. PH 7: 4903 (1759). Under vintern uppbrytas och bortföras stenar, som vid höstplöjning böra utprickas. LB 1: 195 (1899). Med Idrottsgården som start- och hållplats komma skidspår av olika längd .. att utprickas i terrängen. IdrBl. 1925, nr 9, s. 5. särsk. (sjöt.): medelst prickar (se prick, sbst.1 II) l. andra sjömärken märka ut (farled l. grund o. d.); jfr pricka ut 1 a. Rothof 142 (1762; med avs. på grund). Med berömvärd snabbhet utprickades (i Öresund) den för sjöfartens framdragande planerade neutralitetsleden. SvFl. 1939, s. 204.
2) (medelst prickar) markera l. sätta ut (ngt på karta l. figur o. d.); jfr pricka ut 2, 3 b. PH 5: 3380 (1752). På Figg. B och C äro dessa bördjern förslagsvis utprickade. JernkA 1836, s. 501. På den karta han hade uppgjort i sitt huvud var alla sjöar, floder, slätter och berg i Nordamerika utprickade, alla vägar till lands och vatten utritade. Moberg Utvandr. 196 (1949).
3) (numera mindre br.) med avs. på post l. namn i lista l. förteckning o. d.: medelst prick l. annat märke markera, pricka för; jfr pricka ut 3 a. (Presidenten på statskontoret) lät förete sig förteckningar på tillgörande utgifter och utprickade dem som först borde utgå. Adlerbeth Ant. 2: 116 (c. 1815). Sahlin SkånFärg. 207 (1928).
Ssg (till -pricka 1 slutet): utpricknings-system. jfr remmar-system. Hägg PraktNav. 83 (1900). Tack vare ett i detalj genomfört utpricknings- och fyrbelysningssystem är emellertid olyckorna fåtaliga. TurÅ 1955, s. 222.
(9 (a)) -PRINGLAD, p. adj. (numera mindre br.) pringlad. De utpringlade handtagen på en del dolkar, der man tycker sig se liksom en perlrad lagd utåt kanterna. Holmberg Nordb. 19 (1852). De fint utpringlade kanterna skulle .. efterbilda sömmarna i lädret. AntT XXII. 2: 49 (1924).
(7) -PROPORTIONERA, -ing. utdela (ngt) i viss proportion. Vid fördelning efter areal hafva 579,900 kr. .. utproportionerats. EkonT 1900, s. 204. Staten skulle övertaga utproportioneringen av konsten åt de hungrande och detta skulle i första hand ske genom att ge statliga uppdrag åt konstnärerna. Form 1950, s. 127.
(4, 9 b) -PROVA, -ning. prova ut (ngt). Nordberg C12 1: 556 (1740). Större vapenhandlare hafva särskilda gevär med ställbara stockar för utprofning af den lämpligaste formen. Balck Idr. 2: 230 (1887). Hängslen böra vara så tillverkade och utprovade, att de tillåta stor rörelsefrihet, samtidigt som de äro slitstarka. Varulex. Beklädn. 265 (1945).
(7, 9) -PROVIANTERA, -ing. (†) förse (fartyg l. flotta) med proviant. OxBr. 10: 99 (1628). Uthproviantera ock med egit siömanskap besättia fregatten Elfsborgh. Carl XII Bref 413 (1716). KrigVAT 1839, s. 136.
(9 a) -PRYDA, -ning. smycka ut (ngt l. ngn (äv. sig) med ngt); äv. bildl.; numera bl. i p. pf.; jfr -smycka o. pryda ut. Bureus Warn. C 4 b (1604). Pomerantzträän och andra vthländske och rare Trää, hwilka til Lustgårdzens Vthprydning höra. Mollet Lustg. D 4 a (1651). Mitt Fruentimmer! Hwad war all tin öfwerflödiga zierath, hwar med tu plägade vtpryda tig? Intet annat än en Slöya, som betäckte tina bräckeligheter. Scherping Cober 2: 70 (1737). Må det vara den, som skrifver detta, tillåtet att påminna att äfven han .. uttalat ett klander öfver .. det efter tidens smak utprydda predikosättet. BL 19: 316 (1852).
(9 a) -PRÅLA, -ning. (†) (på ett pråligt sätt) smycka ut (ngt l. ngn (äv. sig) med ngt); äv. bildl.; jfr -smycka o. pråla ut. Hon wil uthöfwer Sit Stånd sig uthpråla. Törnewall A 4 b (1694). Det förtryter mig, at se Titus Livius med sina blomster utpråla sine ofantelige hjältebeläten. Dalin Montesquieu 34 (1755). Det lönar ej heller mödan, at andraga de besynnerliga widunder, hwarmed Sagoskrifwaren utprålat sin berättelse. Lagerbring 1Hist. 1: 111 (1769). Lundell (1893).
(7) -PRÅNG. (†) försäljning (med syfte att uppnå (oskäligt) stor vinst); jfr prång, sbst.2 Haffua .. waro till nogot wtprång. G1R 4: 263 (1527). UpplDomb. 3: 147 (1586).
(7) -PRÅNGA. [fsv. utpranga] (†) utprångla (se d. o. 1) (ngt); jfr prånga, v.2 1. G1R 14: 190 (1542). Ingen Bergzman eller annan .. å Landet boandes, skal uppköpa noghon Spannmåhl eller andre Wahrur, till att uthprånga ibland andre Bergzmän, Präster eller Bönder. Lyberg GPprFalunDal. 1: 125 (i handl. fr. 1624). Abrahamsson 544 (1726).
(7) -PRÅNGLA, -ing; -are (se avledn.).
1) prångla ut (se prångla ut 1) (ngt); jfr -mångla. SthmStadsord. 1: 34 (1635). I Stockholm fanns en privilegierad ”ryssegård”, där moskovitiske krämare .. kunde utprångla sina varor. Hjärne K12 28 (1902).
2) prångla ut (se prångla ut 2) l. sprida (falska mynt l. sedlar). Falskt mynt, och thes utprånglande. RB 25: 5 (Lag 1734). Den som .. utprånglar falsk sedel eller falskt mynt .. straffes .. för brukande av det förfalskade såsom hade han själv gjort förfalskningen. SFS 1948, s. 1015.
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1, 2; särsk.: sprida (ngt). Lundberg Paulson Erasmus 151 (1728). (Oroligheterna) voro uppenbarligen föranledda af de nya bördor, som den sista riksdagen pålagt, i synnerhet förbrukningsafgifterna för bränvin, kaffe och tobak, och af rykten, utprånglade af en och annan kringstrykande lätting. Malmström Hist. 3: 335 (1870). Det är orimligt att dessa lycksökare mot bättre vetande sökte utprångla värdelösa metallurgiska hemligheter. Lindroth Gruvbrytn. 2: 301 (1955).
Avledn. (numera bl. tillf.): utprånglare, m.//ig. särsk. till -prångla 1, 2: person som prånglar ut l. sprider ngt. Weste (1807). Förvirrade .. turister antastas av guider och av utprånglarna av obscena fotografier. Edfelt Slagf. 86 (1952). jfr sedel-utprånglare.
(9) -PRÄGLA, -ing.
1) numera i sht numism. prägla l. tillverka (mynt l. medalj o. d.); jfr -mynta o. prägla ut 1. Barckhusen Cotossichin 102 (1669). Av Dæliefyndet framgår tydligt att mynten med stjärna och byggnad måste hava utpräglats under 1100-talet. HT 1932, s. 220.
2) (numera bl. tillf.) ge (ngt) viss prägel l. utformning l. karaktär o. d., utforma, gestalta; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: utformning l. gestaltning l. karaktär l. prägel o. d.; förr äv. refl.: ta sig uttryck (i ngt). Innehållet, högt och vigtigt, har redan förut utpreglat sig i betydelsefulla tankegestalter. BEMalmström 7: 3 (1843). En provinsiell utprägling har denna kyrkliga rococo fått i Jämtland. Stenberg KyrkSkrud 136 (1950).
-PRÄGLAD, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. utpräglad se under ut-prägla. [sannol. efter t. ausgeprägt; jfr d. udpræget] påtaglig l. uttalad l. tydlig; typisk l. karakteristisk l. genuin. Rydberg Frib. 28 (1857). Richard liknade sin far, men hvarje drag var mera utprägladt, och det som hos fadern legat doldt under prestens varsamhet, trädde här i öppen dag. Benedictsson Peng. 172 (1885). Strax efter fyra på morgonen kom Ann-Britt Höglund in till honom med en ung kvinna som talade utpräglad göteborgsdialekt. Mankell Villospår 119 (1995).
(9 b) -PRÖVA, -ning. pröva ut (ngt). Såsom .. iag ock är den förste som wattnetz godhet vtpröfwat och dess halt mig bekant har. CollMedP 18/8 1730. Recepten är grundligt utprövade. StKokb. 3 (1940).
-PUFFA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till 2, med avs. på rök l. ånga o. d.: puffa ut (se puffa ut 1). Skyar af tobaksrök, icke, som nu, flygtigt framslungad ur en cigarr, lika snabbt förgäten som förtärd, utan utpuffad ur snygga, blossande kritpipor. Crusenstolpe Mor. 3: 223 (1841).
2) (†) till 6 a: (i tidningsannons) göra (överdriven) reklam för (ngt); äv.: ge (överdrivet) beröm åt (ngt l. ngn); jfr puffa V. Liljecrona RiksdKul. 447 (1841). Dessa utpuffade konstnärer pina oss i längden och resa Gudi lof i morgon. Edholm SeklSlut 118 (1877). En ”sårläkande” salva varav många utpuffas i tidningarnas annonsspalter. Holmgren InlInvSj. 57 (1933).
(2) -PUMPA, -ning.
1) gm pumpning avlägsna (vätska l. gas o. d. ur behållare l. utrymme o. d.) (jfr pumpa ut 1); äv.: gm pumpning tömma (behållare l. utrymme l. sjö o. d.) (jfr pumpa ut 2). Schroderus Comenius 469 (1639). De viktigaste räddningsmaterielen utgöras af pumpfartygen, hvilka, sedan det sjunkna skeppet blifvit tätadt, utpumpa det innestängda vattnet. TT 1896, Allm. s. 259. Ett av de stora arkeologiska företag, som diktatorn Mussolini satt i gång, nämligen utpumpningen av Nemisjön och framgrävning av de kejserliga praktskepp från Caligulas dagar, som ligga på dess botten. Grimberg VärldH 4: 379 (1930).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. Schroderus Os. III. 1: 361 (1635). Visserligen tyckte han sig alldeles utpumpad på kunskaper, men själfva examen gick bättre än han trott. Schück FUpsala 227 (1917). Den norrländska landsbygden har underordnats de norrländska städerna med en utpumpning av särskilt de unga kvinnorna från landsbygden. GHT 1943, nr 137, s. 7. särsk. [delvis med anslutning till ut, adv. 11 a] i p. pf. i adjektivisk anv.: utmattad l. uttröttad l. slutkörd. Columbia tog ledningen, tätt följd af Cyclon. Afståndet ökades allt mer för Demilia, som vid början af sista hvarfvet syntes utpumpad. TIdr. 1882, s. 3. De var helskinnade men helt utpumpade efter den långa skoterfärden. SvD 6/7 1998, s. 4.
(7) -PUNGA. (numera bl. tillf.) betala l. ge ifrån sig (pengar o. d.), punga ut; förr äv.: pungslå (ngn). (För advokaterna) gäller .. alt lijka, hwadh för vthgång Lyckon gifwer i Rätten, at the allenast them, som the sigh at förswara antagit hafwa, skatta, hydha och vthpunga. Forsius Fosz 389 (1621). Gudh tröste dhen fattige som sådant wthpunga skall. VDAkt. 1683, nr 34.
-PUNSA, -ning.
1) till 4: stansa (hål i ngt); jfr punsa, v.2 1. Derefter utpunchas (nit)hålen och plåten tillklippes, så att denna färdig kan föras på sin plats. JernkA 1859, s. 195.
2) till 9 a: gm punsning (se punsa, v.2 2) framställa (ornament o. d.). Rosettblommor .. förekomma både utklippta ur guldbleck och utpunsade samt äfven gjutna i glas. AntT XI. 1: 14 (1890).
-PURRA, -ning.
1) (†) till 1 f: burra ut (ngt); i sht i p. pf., om fågel l. fjäderdräkt o. d. Än stodo de (kämpande brushanarna) högresta mot hvarandra, än nedhukade med vildt utpurrade kragar. Kolthoff DjurL 64 (1899). Calurus, som är den vanligaste (härfågeln) .. är mindre .. stjärten är roströd, strupen hvit och utpurras under lätet. Sjöstedt Västafr. 156 (1904). Rosenius SvFågl. 2: 179 (1922).
2) till 2: purra ut (se purra ut 2) (ngn). Andra hälften af besättningen utpurrades till hundvakten. Gosselman SNAmer. 2: 26 (1833). Efter allmän utpurrning, sommartid kl. 4 .. blåstes kojerna upp till stuvning. SvFlH 3: 182 (1945).
-PUSTA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till 2: pusta ut (se pusta ut II 1) (rök l. gas l. ånga o. d.). Grym och obekend diwr, eller the som eeld sputade, eller the som en gry(m)man röök vtpustade. SalWijsh. 11: 19 (öv. 1536). Detta regelbundna utpustande av ånga kan man höra och se på ånglokomotiv. BokNat. Mater. 70 (1953).
2) (†) till 2: utandas l. frambringa (suck l. andetag o. d.); särsk. i uttr. betecknande att ngn tar sitt sista andetag l. dör; äv.: (i suckar l. klagan) ge uttryck för (ngt); jfr pusta ut II 2, 3. Forsius Phys. 353 (1611). Knappt är den sista lifsfläkten utpustad, förr än kopparslantarna läggas på ögonen .. på den döda. Bergman VSmSkr. 276 (c. 1825). Domenicanern .. utpustade i en lång suck sin återhållna harm. Nicander Hesp. 124 (1835). Atterbom Minnest. 2: 117 (1847).
3) (†) till 2, om luft l. rök l. gas o. d.: strömma ut i pustar (se pust, sbst.1 1); jfr pusta ut I 1. Huru kommer det til, at så många Phænomena mera ske uthi Wättern än i andra siöar der äfwen underjordiske wäder uthpusta och sig wisa. Tiselius Vätter 2: 109 (1730). Törngren Artill. 4: 10 (1794).
4) (numera bl. tillf.) till 9 d: hämta andan l. vila ut; jfr pusta ut I 4. Men bemärker hon at thet andra Fostret är aldeles illa ställt .. skal hon sedan Hustrun .. utpustat hafwer, ey längre dröjaz. Hoorn Jordg. 1: 161 (1697). Hon .. bad få sätta sig ned och hvila. Efter något utpustande erböd hon sina trollkonster. CFDahlgren 5: 49 (1832).
-PUTSA, v.1, -ning.
1) (†) till 9 a: smycka l. pryda l. pynta (ngt); äv. dels med refl. personobj.: pynta sig l. göra sig fin (jfr putsa ut II), dels i p. pf., med personligt l. sakligt huvudord: utpyntad l. utsmyckad o. d.; jfr putsa, v.2 4. PJAngermannus CChristierni B 4 a (1602). Lijkwäl plägha någhre Jungfrwer intet annat göra, än sigh smyckia och vthputza. Schroderus Albert. 4: 100 (1638). Herr Petrus Magni hade inom sitt stift mött ämbetsbröder, som .. bar stora utputsade skjortekragar. Moberg Rid 90 (1941).
2) bokb. till 9; jfr putsa ut I 1; i sht ss. vbalsbst. -ning. MeddSlöjdF 1898, 2: 78. Utputsning, (dvs.) sönderplockandet av en häftad eller bunden bok för ny bindning. GrafUppslB (1951).
(9 d) -PUTSA, v.2, -ning. byggn. putsa (se putsa, v.3) (ngt) färdigt l. klart. I hörn och vinklar .. der man ej kan komma till med schablonen, måste listerna utputsas på fri hand. Rothstein Byggn. 450 (1859). Sista utputsningen skall dock alltid utföras med rent kalkbruk. Cement bör ej .. sättas till det bruk varmed en utvändig putsyta slutgiltigt framställes. HantvB I. 4: 252 (1936).
(9 a) -PYNTA, -ning.
1) (†) utrusta (ngn l. ngt); jfr pynta, v.2 1. En fothknekt vdtpynttet som en landzknekt. G1R 5: 126 (1528). Männ effter kräÿaren icke war som hann vthlåfuade medh tamp tÿgh och all annor redhschap wäl vthpÿntader, derföre slogh han op köpet. 3SthmTb. 3: 103 (1600).
2) pynta ut (ngt l. ngn); särsk. (o. numera i sht) i p. pf.: pyntad; jfr -smycka. The fingo see en hest then wel vthpyntat war. 2Mack. 3: 25 (Bib. 1541). Uthus och lador på tusen sätt / Utpyntas präktigt till sommarnöjen. Sehlstedt 1: 22 (1861). Texten .. är högtidlig utan att vara uppstyltad, vacker utan att vara utpyntad, allvarsam utan att vara stel. DN(A) 13/3 1965, s. 4.
-PÅ40 l. 32 (se för övr. anm. 3:o sp. 904), prep. o. adv.
I. ss. prep.
1) (numera mindre br.) till 1, betecknande förflyttning till en plats l. ett område o. d.: ut på. Iag måtte springa uti watnet upp till halsen, och kiörde båthen (fram)för mig utpå diupet. KKD 5: 33 (c. 1709). Kapellmästarn drog manschetterna utpå halva handen. Sjödin StHjärt. 113 (1911).
2) till 10 c, i fråga om tidsperiod, betecknande att en handling sträcker sig in i (l. att en händelse inträffar under) denna tidsperiod. Tegnér Brev 7: 297 (1835). Utpå natten somnade han .. i stolen. Lundegård Tit. 65 (1892). Vid köksfönstret satt hon långt utpå natten och ruvade. Höijer Stjärnkl. 15 (1943).
3) (numera mindre br.) till 12, betecknande läge l. befintlighet: ute på. Sedan uthpå gålffwet står itt järn, så (osv.). Bolinus Dagb. 47 (1670). Ett skepp .. ligger utpå redden. Palmblad Nov. 2: 240 (1841). Ytterst utpå Osmos åker. Collinder Kalev. 156 (1948). Östergren (1965).
II. (†) ss. adv., till 12, betecknande läge l. befintlighet.
a) ute på l. längre ut på öppet vatten. (Tjärnarna är) wid ändarna .. långgrunde, dock utpå ganska djupa. Hülphers Dal. 329 (1762). Det blir lite bris utpå, men pastorn kan ju luta sej över relingen, om det behövs. Engström LbSvFolk. 192 (1938). Östergren (1965).
b) utanpå (se d. o. I). Desse djurens tänder omgifvas icke utpå som hos de köttätande af emailen. FKM 1: 232 (1806). Glansen utpå matt, men inuti glänsande och resinös. Vet-AH 1811, s. 216.
Ssg (till -på II; förr): utpå-gång. [sannol. till ett uttr. gå utpå] nattfrieri. Budk(Brage) 1925, s. 122. Utpågången bekämpades av prästerskapet, men den tog inte slut som folksed förrän frikyrkorörelsen grep omkring sig. TurÅ 1939, s. 29.
(9) -PÅLA, -ning. medelst pålar märka ut l. utstaka (ngt); förr äv. med avs. på åmynning o. d.: gm pålning göra trängre o. utbygga; numera nästan bl. i p. pf.; jfr -staka 1 o. påla ut 1 (se påla, v.1 särsk. förb.). Att de nu i tilkommande faste och whår låthe vthpåle åhn dersammastedes på både sidor. PrivSvStäd. 3: 581 (1586). Redan vid förundersökningen hafva i de flesta fall de blifvande kanalernas, grufvornas eller vallarnas sträckningar blifvit utstakade och .. på marken utpålade. LB 1: 263 (1901). Upphuggning och utpålning av råled. FFS 1918, nr 52, s. 49.
-PÄNA, se -pena.
(1 (f)) -PÖSA, -ning. pösa ut l. svälla l. utvidga sig; förr äv. dels tr.: komma (ngt) att svälla ut l. pösa, dels refl.; numera i sht i p. pf.: utspänd l. utspärrad o. d. När brystet sigh wthwidgar, warder Lungan upfylt medh wädher och wthpösar sigh. Forsius Phys. 354 (1611). När igenom lågan, Luften uti et allmänt brukeligit Kopglas förswagas, så trycker ei allenast den yttre Luften Glaset wid huden, utan Luften i blodet utpöser sielfwa köttet i Glaset. Triewald Konst. 11 (1734). Järnet har den egenskapen att alt mer och mer utpösa och utvidga sig ju hetare det är. Törngren Artill. 2: 43 (1795). (Järphönan) låg med alla fjädrarna utpösta. Rosenius SvFågl. 3: 344 (1930).
(2 d) -RACKLA. (†) = rackla ut. (Blodet) samlar sig öfwer diaphragma .. hwarwid Patienten föga eller alsintet blod utraklar. Acrel Sår 127 (1745).
(11) -RADERA, -ing. radera ut (ngt); äv. oeg. l. bildl. Utan att någon bokstaf är utraderad. 2BorgP 7: 448 (1741). Under 1900-talet utraderas melankolibegreppet (eller urvattnas) av den medicinska vetenskapens nya begrepp. Men depression och melankoli är inte utbytbara. Johannisson MelankRum 64 (2009).
(2) -RAGLA. raglande komma ut; nästan bl. i p. pr. De kom utraglande från krogen. Detta allarm .. (hade) uppväckt gubben Wigg, som halfvaken och litet rusig utraglat. Cederborgh OT 4: 56 (1818).
(2) -RAKA, -ning. [fsv. utraka] raka ut (ngt). Då man genom .. prof öfvertygat sig, att godset är färdigrostadt, så utrakas det och lemnas att svalna på hyttgolfvet. JernkA 1872, s. 271.
(1 g) -RAKNA. (†) rakna, räta ut sig. Cederschiöld HbBarnm. 181 (1822). (Det) hände .. att en länk på kedjan ”utraknade”, och kronan föll ned på stengolfvet och tog märkelig skada. MeddSlöjdF 1884, s. 54.
(2) -RAMLA. ramla ut (se ramla ut 1, 2); numera i sht i p. pr. JernkA 1828, 2: 188. Det gick ganska snabbt att få i gång motorn och medan han styrde ut mot stora leden kom Monika utramlande ur ruffen. Fogelström Somm. 105 (1951).
(4) -RANGERA, -ing. rangera ut (ngt l. ngn); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: kasserad (ss. funktionsoduglig); jfr -gallra, -mönstra, v.2 2 b. 140 utrangerade kavaleri-hästar. KrigVAH 1844, s. 28. Våra gamla kanonbåtar äro numera alla utrangerade. VFl. 1933, s. 41. Tyvärr finns det gott om utrangerade bilar och andra fordon i markerna. Rosén Allemansr. 102 (1976).
Ssg (ekon.): utrangerings-värde. Utrangeringsvärdet, d. v. s. det värde, som man eventuellt kan beräkna få vid kasseringen (av en maskin), i sämsta fall lika med skrotvärdet. Ramstedt BokförGr. 133 (1915).
(9 b) -RANNSAKA~020, -else (†, Helsingius Ll 1 a (1587), Lind 1: 17 (1749)), -ning; -are (se avledn.). [fsv. utransaka] (numera mindre br.) utforska l. undersöka l. utröna (ngt) (jfr rannsaka 2); äv.: pröva l. rannsaka (se d. o. 2 d) (ngn l. ngt). OPetri 3: 522 (c. 1535). Iagh Herren kan vthransaka Hiertat och pröffua niwranar. Jer. 17: 10 (Bib. 1541). Vår tids doctores och magistri, som utransaka nervtrådarnes mikroskopiska förlängningar. Aurora 1858, s. 104 (1857). Du som mig utrannsakar, / till dig jag längtar mer / än väktaren som vakar / till dess han dagen ser. Ps. 1986, 538: 3. jfr o-utrannsakad. särsk. (†) i fråga om rättslig undersökning dels: avsluta undersökning i (sak l. ärende o. d.), rannsaka (se d. o. 3 (b)) till slut, dels: efter undersökning konstatera l. fastställa (ngt) (jfr rannsaka 3 d). (när vittnena kom tillstädes) ku(n)de th(et) ræt vtransakas om h(er)men var rette sake(n) huj pe(nin)gene ku(m)mo hono(m) j frå ha(n)d(en). OPetri Tb. 134 (1526). Kongl. Maj:t befaller .. alla Domare .. at, då slike mål (om illvilliga ryktessmidare) hos dem anhängige blifwa, dem med all skyndsamhet och alfwarsamhet utransaka och sedan med laga Dom afhjelpa. PH 8: 7638 (1767). IllSvOrdb. (1964).
Avledn.: utrannsakare, m.//ig. (†) = rannsakare, sbst.1 1. PErici Musæus 1: 111 a (1582). Een flijtig och bekúmmersam Naturens vthransakare. RelCur. 295 (1682). Snellman Gift. 1: 194 (1842).
(7) -RANSONERA, v.1 (†) utväxla (fångar). Hvarföre hafver jagh fålket her fengslige hollit, till att thermedh utransonera Hans Kon. M:tt fångna tienare i Dantzich. OxBr. 10: 99 (1628). BL 2: 238 (1836). —
(3) -RANSONERA, v.2, -ing. (numera mindre br.) dela ut (ngt) i ransoner. Såväl dricksvatten som kött utransonerades i mycket små portioner. VFl. 1907, s. 183. SAOL (1973).
-RASA.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: rasa o. falla ut l. ned (jfr rasa ut 1); äv. om person: rasande (se rasa, v. II 3) komma l. fara ut; förr äv. bildl., i fråga om känsloyttring l. affekt o. d. Fölia werldena effter och vthrasa. PErici Musæus 1: 78 a (1582). Härifrån (rummet) utrasade en stor swärm af fräcke och ohöflade stallbröder. Dalin Arg. 2: 22 (1734, 1754). Det är hagarna och de mer eller mindre igenvuxna ängslotterna i gränslandet mellan skogen och den brukade jorden, de utrasade stenhägnaderna. TurÅ 1962, s. 56.
2) (†) till 9 d: rasa färdigt l. slut; jfr rasa ut 3 c, 4 c. Så bestellat medh the gambla, at the töffuadhe medh sitt Doop .. til thes the vthrasat hadhe. LPetri Luther Nattw. A 3 a (1558). Gudh weth tijden när han hafwer vthrasat. Sylvius Mornay 204 (1674). Ändock svalla önskningarna i mitt inre, likt svallvågorna efter en längesedan utrasad storm. Palmblad Nov. 3: 6 (1841).
(9 d) -RASTA. (†) vila ut. Vårtt foottfolck, som i fältt hafver varit, emoott dhem som i Rijga hafve legett och uthrastett. OxBr. 8: 16 (1627).
-REDA, -else (†, Stiernman Riksd. 384 (1590), Tiselius Vätter 1: 90 (1723)), -ning, -sel (se d. o.); -are (se d. o.). [fsv. utredha] särsk.
1) (†) till 2, refl. (jfr -reda 5 a): klara l. reda sig (jfr reda, v.1 10 (a slutet, b), reda ut 6); särsk. i sådana uttr. som utreda sig ur svårighet o. d. (jfr reda ut 6 b), utreda sig från l. ur en skuld (jfr reda ut 6 c); äv. tr.: befria (ngn) (från ngt). Götstaff Ericson .. Kunde .. icke annadt än tänckia och sökia legenheet hure han sigh vtreda kunde vthur thet oretwisa fängelse, han .. vti bragt war. Svart G1 8 (1561). Winladhe sigh Paulus .. vthi sin Epistel til the Galater, til at vthredha then församlingen vthur the falske Apostlars garn. Schroderus Os. 1: 45 (1635). Min syster sökte i sin mans tid, med all flit, att utreda sig från en ansenlig skuld, som Hennes man iråkat. Linné Bref I. 1: 287 (1766). Utrede sig hvem som kan ur dessa svårigheter. Leopold 4: 166 (c. 1820). Atterbom Minnest. 2: 229 (1855).
2) (†) till 7: (ut)betala (ngt); jfr reda, v.1 16. Academicassan kunde 1716 ej utreda 12 dalers respenningar åt Magnus Rydelius. Weibull o. Tegnér LUH 1: 222 (1876). Då denna kassa numera kan utreda endast en .. bråkdel af de för arméens personal nödvändiga pensionsbeloppen (osv.). KrigVAH 1880, s. 167. Den förskräckliga stora skatten, som skulle utredas till kronan. RisebergaB 26 (1931).
3) till 9 (a): utrusta (ngt l. ngn) (med ngt); särsk. med avs. på dels fartyg l. flotta, dels person för krigstjänst; särsk. (o. numera bl. om ä. förh.) ss. vbalsbst. -ning äv. konkret; jfr reda ut 1, 2. Ath wthr[e]da siith folk .. med hestar harnisk och weryor. G1R 2: 189 (1525). Ath the wthreda theres iagtther med bysszor weryor folk och fettalningh (dvs. livsmedel). G1R 3: 169 (1526). Reste jag till natten tillbaka till Sveaborg att påskynda flottans utredning. MoB 8: 67 (c. 1780). I öfrigt hör till rummets utredning tvättställ med emaljerade stjälpskålar och cistern för varmt vatten, vattenslang till obduktionsbordet (osv.). Tegnér LundUniv. 275 (1897). Ny utredning har anskaffats för fält- och fästningsartilleriet. SFS 1905, Bih. nr 2, s. 15. SAOL (1973). jfr artilleri-, fält-, häst-, krigs-, min-, sjukhus-, skepps-, soldate-, spräng-, säng-utredning m. fl.
4) till 9: reda ut (garn o. d.); jfr reda ut 3. En tråd-härfwa ha wij fått at vtreda. Runius (SVS) 3: 28 (c. 1712). När man ej har tilgång af spröt-riszel, at piska ullen uppå, så utredes hon litet med händerna. Warg 703 (1755). Tågverk, hvilket uppslagits, afkortats i längder, utredts och häcklats. 2UB 9: 593 (1906).
5) till 9, 9 b: klargöra l. bringa klarhet i l. förklara l. undersöka (ngt), reda ut (se reda ut 4 b); ss. vbalsbst. -ning (jfr c) numera i sht om undersökning utförd (på uppdrag) av myndighet o. d.; äv. konkretare, om resultatet. Frågan är under utredning. Vi avvaktar utredningen. At wtrede th(et) ærend(et) om arffuit ept(er) ha(n)s brod(er)s son. OPetri Tb. 72 (1525). Amanuensis .. Broocman hafwer .. giort en resa i landet til at närmare uträda wissa Runestenar, som förmenas uplysa Ingwar Widforles Saga. Schück VittA 5: 331 (i handl. fr. 1760). Utan Språk kunde vi ej .. en gång för oss sjelfva tydligen utreda våra egna tankar, än mindre framställa dem i ett för andra begripligt sammanhang. Moberg Gr. 1 (1815). Under den gemensamma beteckningen Statens offentliga utredningar skola vid utgivning i tryck sammanföras: betänkanden, förslag, utlåtanden, undersökningar och berättelser. SFS 1922, s. 243. Det är obehagligt det här, vi förstår det, men vi utreder ett mord. Wahlberg FrusLiv 164 (2003). jfr slut-, snabb-utreda o. o-utredd samt kommitté-, polis-, princip-, sjukhus-, släkt-, struktur-, trafik-utredning m. fl. särsk.
a) (†) refl. (jfr 1): uttrycka l. förklara sig (jfr reda ut 4 f); äv. i sådana uttr. som utreda sig av l. (ut)i ngt, få klarhet i l. rätsida på ngt (jfr reda, v.1 10). (Registren) ähre så månge och så i hope förviicklede, att ingen sigh aff them kan uttrede. G1R 27: 202 (1557). En gång fälte han .. oblater på golfuet, huilka han optog och gaf åt folket. Præp. befalte pastore(m) sig utreeda. Murenius AV 109 (c. 1643). Det första där utj så kallade swaret skall wara så mörckt el(le)r så konstigt upsatt, att han sig där utj eij skall kunna uthreda. VRP 7/7 1725. Strindberg Brev 5: 306 (1886).
b) i fråga om ekonomiska förh., särsk. med avs. på dödsbo l. konkurs o. d.; jfr reda ut 4 a. VDAkt. 1725, nr 157. Som liquidationer, eller utredningar, kunna förrättas, icke allenast af Bergs-fogdar, utan ock af andre i räkenskaper förfarne Män, som Bergmästaren förordnar (osv.). PH 5: 3278 (1752). Så blef det att börja från början igen, sedan konkursen var utredd. Benedictsson Folkl. 177 (1887). Att utreda boet och i vederbörlig ordning fördela egendomen. Kallenberg CivPr. 1: 532 (1922). jfr bo-utredning.
c) ss. vbalsbst. -ning konkret, om offentlig institution l. kommitté o. d. med uppdrag att undersöka viss fråga, förr äv. att handha ekonomisk förvaltning (jfr kammare, sbst.2 9). Utredningen avlämnade sitt betänkande. Åthskillige Landh och Städer, som föreskrefwen Summa hafwa bracht til wäga, må wara frijtt at skiuta sitt Capital tilsamman och hafwa en Cammar och vthredning. Stiernman Com. 1: 938 (1626). Deras excellenser grefvar Rosen och Palmfeldt, som med flere herrar utgjorde Utredningen, sutto i ett hus vid Stora Kyrkobrincken. Tersmeden Mem. 3: 128 (c. 1790). År 2005 tillsatte regeringen Persson en utredning om nationell bostadspolitik och allmännyttans självkostnadsprincip inom EU. SäljSkiten 85 (2009). jfr pensions-, rusdrycksförsäljnings-, sakkunnig-, skol-, storstads-, trafik-utredning m. fl.
Ssgr (i allm. till -reda 5): utrednings-apparat. sammanfattande, om verksamhet rörande utredningar. Det finns ingen rimlig grund att sätta igång utredningsapparaten. SvD(A) 12/4 1929, s. 26.
-arbete. TT 1902, Ark. s. 48.
-avdelning. särsk. (†) till -reda 3; jfr avdelning 3 d. KrigVAT 1835, s. 29. Stats-anslaget för Krigs-collegii utrednings-afdelning. KrigVAT 1844, s. 61.
-byrå. jfr byrå 3. SFS 1920, s. 2782.
-departement. särsk. (†) till -reda 3; jfr departement 1 b. Hofcal. 1816, s. 43. KrigVAT 1835, s. 28.
-direktiv. 2NF 38: 415 (1926).
-effekter, pl. (förr) till -reda 3; jfr effekt 6 c (α). Uppsigten öfver soldatens alla utredningseffecter. KrigVAT 1843, s. 116.
-fall. särsk.: person som undergår sjukvårdsutredning o. d. JönkP 1938, nr 158, s. 8. Tyvärr har allergipolikliniken inga egna platser. Utredningsfallen skulle ibland behöva läggas in. DN(B) 1961, nr 35, s. 15.
-förråd. (förr) till -reda 3; jfr förråd, sbst.3 1. Calonius 4: 340 (1797). Utredningsförråd kallas de svenska arméns förråd, som tjäna till uppläggande af de beklädnads-, remtygs-, utrednings-, sjukvårds- och trosspersedlar, hvilka icke äro utlämnade till trupperna. 2NF 35: 1177 (1923). SAOL (1973).
-förvaltare. särsk. (förr) till -reda 3: förvaltare (se d. o. a) med ansvar för ”utredningsförråd”. SamlFörfArméen 5: 654 (1812). SAOL (1950).
-hem. Utredningshem för ungdom. Främst sådana som misstänks för brott. SvD(A) 13/11 1955, s. 17.
-institut. jfr institut 1. De Geer SvNatRiked. 2: 94 (1950). Det är Handelns utredningsinstitut som .. tagit fram siffrorna om varuhusens försäljning första halvåret 1976. SvD 31/7 1976, s. 15.
-intendent. (förr) till -reda 3; jfr intendent g. SamlFörfArméen 5: 650 (1812). KonvLex. (1865).
-kommission. särsk. (förr) till -reda 3; jfr kommission 5. 2RA 1: 72 (1720). En utredningskommission sattes att förse arméen med alla sina behof. Adlerbeth Ant. 1: 35 (c. 1792). Staf PolisvSthm 125 (1950).
-kommitté. 1) (†) till -reda 3. Tross- och Utrednings-Committén beslöt, at en ny Kok-kärra skulle förfärdigas. VetAH 1807, s. 254. KrigVAT 1859, s. 314. 2) till -reda 5; jfr ut-reda 5 c. Ett förspel till försvarsstridernas skärpande utgjorde de liberala ledamöternas utträde på sommaren 1910 ur den utredningskommitté rörande försvaret, som .. regeringen tillsatt 1907. Höglund Branting 1: 497 (1928).
-kvarn. (vard.) jfr kvarn 4 e o. -rednings-apparat. Förhoppningen, att utredningskvarnen skulle malt färdigt för en åtminstone något så när försvarlig tidsperiod har icke infriats. VFl. 1931, s. 153.
-man. person som verkställer utredning (av ekonomisk l. juridisk art). Skickeliga och owälduga Liquidatorer eller utrednings-män. PH 4: 2638 (1748). Detta Testamente bevakades af undertecknad, till forordnad utredningsman i sterbhuset. ÅbSvUndH 58: 392 (1813). Det reformarbete, som på olika områden äger rum i vårt land, förberedes .. genom särskilda kommittéer och utredningsmän. RöstRadio 1933, s. 218. jfr bo-utredningsman.
-persedel. (förr) till -reda 3; jfr persedel 5 a; i sht i pl. Om Rotarne ey förskaffa sina Båtzmän swarsgoda vtrednings-persedlar, så blifwa de wid Mönstringen .. Casserade. Arnell Stadsl. 140 (1730). SAOL (1973).
-prosa. (vard.) jfr prosa, sbst. 1. Banaliteter i gravallvarlig utredningsprosa. MorgT 7/11 1948, s. 5.
-räkning. (†) jfr räkning 1 a. PH 5: 2995 (1750).
-sekreterare. (ss. titel för) tjänsteman som inom viss verksamhet sysslar med utredningsarbete. EkonT 1945, s. 371. Utredningssekreteraren skall bistå stadskamreraren med erforderliga ekonomiska utredningar .. samt utföra de utredningar i övrigt, som stadskamreraren beslutar. DN(A) 4/5 1964, s. 42.
-teknisk. som avser l. hänför sig till tillvägagångssätt vid utredning. SvD(A) 25/9 1965, s. 9. ”Utredningstekniska skäl” hade mer än en gång räddat mer än en åklagare ur mer än en knipa. Jonasson Hundraår. 319 (2009).
-tid. tid under vilken utredning pågår. Hernberg Rättsh. 57 (1922; i fråga om arvsskifte). LD 1958, nr 262, s. 5.
-uppdrag. jfr uppdrag 4. TSvLärov. 1940, s. 177.
-väsen(de). sammanfattande, om allt som hör till l. har samband med utredningar inom stat o. d. Myrdal Komment. 30 (1944). Nya riktlinjer för utredningsväsendet. Åtskilliga utredningar försvann omedelbart, andra fick en nådatid till i sommar. DN 22/1 1983, s. 1.
-REDARE. [fsv. utredhare; till -reda]
1) (†) motsv. -reda 3: person som handhar utrustning av fartyg l. soldat o. d. De medel, som be:de knechters uthredare hafva lofvat att vela contribuera till folckets opklädande och uthmunterande. RP 10: 581 (1644). Det vedertagna namnet trierarch bibehölls också för utredarne af större skepp. Palmblad Fornk. 2: 546 (1845). jfr skepps-utredare.
2) motsv. -reda 5: person som (yrkesmässigt) sysslar med utredningar. Juslenius (1745). Sterbhusets Utredare. VDAkt. 1797, nr 170. De senaste tre åren hade han varit utredare åt universitetskanslern. Jersild BabH 149 (1978). jfr släkt-, storstads-utredare m. fl. —
(9) -REDIGERA, -ing; -are (tillf., Lo-Johansson Soc. 276 (1958) osv.). (numera bl. tillf.) sammanställa o. utforma (ngt) för utgivning, redigera (se d. o. 5, 6). Wigforss Minn. 2: 21 (i handl. fr. 1914). Vid utredigerandet av texten för Gotlands medeltid eller i tryckningen har den i brevet markerade lakunen försvunnit. Fornv. 1925, s. 171.
-REDSEL. [till -reda] (†) motsv. -reda 3: utrustning l. utstyrsel; jfr redsel, sbst.1 Then Höghborne Fröken Annas vthredsel. Chesnecopherus Skäl Kk 1 a (1607). Krijgzfolcksens vthredsel. Stiernman Riksd. 969 (1640).
(9) -REDUCERA, -ing. (i fackspr.) (fullständigt) reducera (se d. o. 8 a) (metall, i sht järn). JernkA 1828, 1: 207. Efter slutad reaktion lemnas degeln att svalna, då i dess botten återfinnes den utreducerade metallmassan till ungefär 1/3 af den använda oxidblandningens vikt. TT 1902, K. s. 5.
(4) -REGISTRERA. (†) avlägsna (ngt) ur förteckning l. register o. d. Att han schulle vthregistrere alle the godhz, som the dansche haffwe här i rijkedt, och therupå leffrere och öffwerantworde .. Kong:e M:tt en fulkommeligh och wiss lengdh. HH XIII. 1: 312 (1567). Att handlingarne i det sålunda genom förlikning bilagda tvistemålet skulle utregistreras och läggas ad Acta. ASScF VIII. 2: 294 (1864).
(7) -REKVIRERA. (numera bl. tillf.) rekvirera l. begära l. hemställa om att få ut (ngt); förr äv. med avs. på person. Från Province-Landtmäteri-Contoiret utreqvirera alla, så äldre som nyare, derwid tillkomne Chartor och handlingar. SPF 1828, s. 276. Hwad rörande ordningen för correctionshjons utreqvirerande i årstjenst nu stadgadt är, gälle äfwen, då bofast person andra tider af året anmäler sig att wilja taga hjon i årstjänst. SPF 1839, s. 459.
(7) -REMITTERA, -ing. särsk.
a) (†) sända över l. ut (penningmedel l. växel o. d.); jfr remittera 7. De Wäxlars upfordrande .. hwilka till Trouppernas underhåld på Tyska botn .. äro blefne utremitterade och hädanefter kunna ankomma. Stiernman Com. 5: 839 (1700). TrolleWachtmeister Ant. 1: 142 (1808).
b) (numera bl. tillf.) överlämna (ngt) för utlåtande l. utredning o. d.; jfr remittera 4 b α. De flesta kommitté- och sakkunnigutredningar utmynna .. i särskilda betänkanden, vilka utremitteras och sedan överarbetas av lagbyråchefen. Kuylenstierna Statsmaskin. 73 (1926).
(4) -RENSA, -else (†, Palmchron SundhSp. 294 (1642), Fåhræus BlodLäkeH 79 (1924)), -ning; -are (Fridegård LHårdVid. 116 (1951) osv.). [fsv. utrensa] rensa ut (ngt l. ngn); jfr rensa ut (a). Iagh .. moste wenda mina hand emoot tigh, och vthrensa titt slagg som allrarenast, och borttagha alt titt ten. Jes. 1: 25 (Bib. 1541). Jorden .. måste först wäl brukas, och så monga gånger kiöras och harfwas, at alla gräsrötter och ogräs vtränses och dödes. Broocman Hush. 2: 179 (1736). Stalin .. iscensatte .. en ny serie utrensningar som slutade med att 1 108 av kongressens 1 966 delegater mördades och omkring 70 procent av den då nyvalda centralkommitténs medlemmar avsattes och avrättades. DN(A) 8/2 1964, s. 8.
Ssg: utrensnings-aktion. Det gällde till synes häxeri och kätteri, förförelse av unga kvinnor i ett ursulinkloster och ute i staden, men i själva verket var det en utrensningsaktion. Johnson DrömRosEld 317 (1949).

 

Spalt U 1163 band 36, 2012

Webbansvarig