| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRÅNG, sbst.2, n.
(†) motsv. PRÅNGA, v.2 1: uppskörtning, utprånglande; äv. om handel på olaga tid l. plats, förköp (se d. o. II), landsköp; särsk. i uttr. köpenskap l. handel (äv. köpa l. (ut)sälja) till prång(s) l. på prång, köpenskap osv. med syfte att uppnå (oskäligt) stor vinst (i sht gm ohederliga metoder), köp osv. på spekulation. G1R 1: 214 (1524). (Kungens o. adelns tjänare må) ingen köpenskap till prangs drifva .., hvarsken i stedher eller på bygden. RA I. 1: 492 (1546). Schole inge herrer .. vpköpe någott godz .. och thet seden lijke som köpmän till prångz vthsälie lathe. PrivSvStäd. 3: 51 (1563). (Bönderna få införa salt) till deras eget huus behof .. men ingalunda att sällja androm och föryttre till prång. BtÅboH I. 10: 50 (1616). Phrygius Föret. 32 (1620: köpa .. på prångh). Ullenius Ro § 383 (1730). — jfr FÖR-, HÄSTE-PRÅNG.
B: PRÅNGE-KÖP, se A. —
-KÖPENSKAP. köpenskap l. handel i spekulationssyfte l. med tillhjälp av ohederliga metoder. G1R 18: 41 (1546).
Spalt P 2225 band 20, 1954