Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STATION staʃω4n, äv. -atʃ-, r. l. m. l. f.; best. -en, i best. anv. vard. äv. utan slutart.; pl. -er.
Ordformer
(stacion- i ssg 1628 (: stacionsordningen, best.). station (-j-) 1566 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. station; av lat. statio (gen. -ōnis), stående, uppehåll(splats), kvarter, station, utvidgning av den i-stam som föreligger i lat. statim, på stående fot, genast (se STAD, sbst.1). — Jfr STASIE, STATIE, STATIONELL, STATIONERA, STATIONÄR, adj., STATIONÄRER]
I. stillastående; stannande.
1) (†) om en från jorden synlig planets skenbara stillastående, då den skenbart övergår från direkt till retrograd rörelse l. omvänt; jfr II 2. Forsius Phys. 108 (1611). Den noghet hvarmed .. (egyptierna) kunde göra reda för Mercurii och Veneris retrogradationer och stationer. Melanderhjelm PVetA 1790, s. 9. LittT 1796, s. 303.
2) (†) i uttr. göra en station, stanna upp, bli stående. När .. (kungen) kom midt för majorskan, gjorde han .. en station. Knorring Skizz. II. 2: 186 (1845).
II. om plats (se PLATS, sbst.1 2) l. punkt l. område där ngn l. ngt står l. befinner l. uppehåller sig (under kortare l. längre tid) o. i anv. som ansluter sig härtill; äv. övergående till att beteckna plats l. område l. räjong o. d. som utgör förläggningsort resp. verksamhetsområde för ngn (se särsk. 3) l. ngt (i sht en anstalt l. institution l. anläggning) l. som ingår i en serie l. ett komplex av samordnade l. samverkande platser osv., i sht sådana platser för successivt på varandra följande moment i ett arbete l. för uppehåll i t. ex. resa l. vid ombyte o. d. (se särsk. 18) o. i anv. som ansluter sig härtill; ofta om l. med tanke (väsentligen) på själva anstalten osv.
1) i allmän anv.; jfr 17 d. Station .. (dvs.) Ställe, där någon wistas. Sahlstedt (1769). Skeppen kryssade på en viss station, (dvs.) i en viss trakt eller sträcka. Weste FörslSAOB (c. 1817); jfr c, 6. Theatern i Linköping (var) så stor att .. (aktören) omöjligt kunde vänja sig af med att hissna då han kom ifrån fonden och skulle ner till rampen, der, enligt den gamla goda vanan, stationen skulle vara. Hedberg 4År 146 (1858). Kongl. Lotsstyrelsen låter .. meddela, att fyrskeppet Utgrunden .. kommer att .. intagas från sin station den 20 innevarande månad. PT 1882, nr 2, s. 1. En missionär, som icke förstår sig åtminstone något på hantverk, plantageodling och sjukvård, är en olycka för sin station. Lagerfelt Schweitzer Urskog 154 (1921). NFMånKr. 1939, s. 538 (om livräddningsstation). Konstapeln förde tjuven till stationen. SvHandordb. (1966). — jfr ANKOMST-, APOTEKS-, AVGÅNGS-, AVSÄNDNINGS-, BESTÄMMELSE-, BEVAKNINGS-, BRAND-, CENTRAL-, ELD-, EMOTTAGNINGS-, FYR-, FÖRSÖKS-, HINGST-, HUVUD-, INLÄMNINGS-, KONTROLL-, LIVRÄDDNINGS-, LOTS-, LUFTBEVAKNINGS-, MASKIN-, MEJERI-, MELLAN-, MISSIONS-, MOTTAGNINGS-, POLIS-, POST-, PUMP-, RAKET-, RENHÅLLNINGS-, RYMD-, RÄDDNINGS-, RÖDAKORS-, SAFT-, SAMLINGS-, SANITETS-, SATELLIT-, SEMIN-, SERVICE-, SJÖRÄDDNINGS-, SKOGS-, SKUMNINGS-, SLUM-, SNABBTANKS-, SOP-, TULL-, TURIST-, UNDER-, UT-, VALFÅNGAR-STATION m. fl. — särsk. (†)
a) i uttr. ha sin station (på en plats l. hos ngn o. d.), ha sin vistelseort l. ha sin plats l. befinna sig l. hålla till (på en plats o. d.). När han vistas på landet, plär han ha sin station hos mig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sista brefvet (från sonen hade) alltid sin station i kjortelsäcken. Carlén Rosen 311 (1842). Framgångsrik var .. den verksamhet, som (biskopen) .. utöfvade öfverallt, där han hade sin station. Hagström Herdam. 2: 148 (1898); möjl. att hänföra till 24.
b) i uttr. (in)taga station, taga sin station, fatta posto (se POSTO, sbst.2 2 a) l. ta plats. Jag (hade) med guvernören tagit vår station, där konungen skulle passera. Tersmeden Mem. 1: 186 (c. 1790). Trolle Duvall 1: 219 (1875: intaga). K(isele)ff och jag skyndade fram till passen på andra sidan. Jag fick mig anvisad bästa platsen och (han) .. tog station en hundra steg derifrån. Lindholm Sibbo 1: 125 (1890).
c) i uttr. på station, på stället, inom ett begränsat område. Sällan är .. kölvattnet obevakadt af någon loverande Haj, hvilken, lik en på station kryssande kapare, med korrta slag uppmärksamt och tyst beseglar farvattnet. Gosselman Col. 1: 10 (1828).
2) (†) motsv. I 1, om läge som planet synes inta l. om plats som planet synes befinna sig på vid sitt skenbara stillastående; äv. oeg., i fråga om solens olika lägen på himlavalvet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Med station eller stillastånd betecknar man sjelfva det läge, i hvilket planeten förändrar riktningen af sin rörelse, eller i hvilket han synes orörlig. Lindhagen Astr. 472 (1861). AntT XX. 5: 27 (1919; oeg.).
3) om plats som ngn har ss. (bostad o.) den fasta utgångspunkten för sin yrkesverksamhet (o. där han har sin fasta utrustning l. mottagning o. dyl.) l. om område l. trakt som ngn har ss. räjong för yrkesverksamhet; numera nästan bl. om sådan plats (l. sådant område) för distriktsveterinär. Bo inom sin station, (dvs.) i den trakt där man har sin tjenst. Weste FörslSAOB (c. 1817); jfr 1. SPF 5: 279 (1828; om lantmätares räjonger). Provinsialläkare, som har sin station inom samhälle å landsbygden, för hvilket (osv.). Bagge Förf. 42 (1896). För resa till och från förrättningsstället, där detta är beläget på mer än två kilometers avstånd från veterinärens station, är veterinär berättigad att .. erhålla gottgörelse. SFS 1915, s. 40. En provinsialläkares station. IllSvOrdb. (1955). — jfr BOSTADS-, KONSULS-, LÄKAR-, PROVINSIALLÄKAR-, SAMLINGS-STATION.
4) [efter motsv. anv. av australisk eng. station] (om förh. i Australien) om gård (ranch l. farm) där kreatursskötsel (särsk. fårskötsel) bedrives, kreaturs- l. fårfarm. Hultman Vild. 74 (1907). Fåren uppfödas (i Australien) i allmänhet på vidsträckta betesmarker (”stationer”), som (osv.). Rönnholm EkonGeogr. 256 (1907).
5) (numera bl. bergv. o. lantmät.) om plats l. punkt l. om var o. en av de successiva platser l. punkter där instrument l. observatör befinner sig vid mätning l. observationer o. dyl. l. om (geometrisk) punkt som utgör utgångspunkt vid mätning o. d. Rålamb 1: 87 (1690; i fråga om lantmäteri). Styrmannen (måste) .. påminna sig, enär han seglar Långs landet, at han esomoftast peijlar något Landtmärke, på det icke mörkt wäder må betaga honom den förmohnen af Landtkiänning, som ofta i största hastighet hända kan; och i sådant fall har han ingen wiss station at fästa sitt bestick efter. Siöregl. 1741, 3: A 4 a. Station är, vid landtmätning el. vid astronomiska observationer, det ställe där instrumentet står. Weste FörslSAOB (c. 1817). Välj tvenne ställen (stationer) i D och E, och syfta såsom förut ifrån D till spetsen A och till punkten C. Almqvist Geom. 94 (1833). Lindroth Gruvbrytn. 1: 670 (1955; i fråga om gruvmätning i ä. tid).
6) (numera föga br.) om plats l. område anvisat örlogsfartyg ss. dess post vid sjöslag o. d.; jfr 1 (c). L. Paulinus Gothus MonTurb. 331 (1629). De Skepp, som hafva ordres att intaga stationerne tvers ifrån fiendens Två-däckare och Holkar. KrigVAH 1822, s. 188; jfr 1 b.
7) (numera bl. tillf.) om plats där militärt förband är förlagt (se FÖRLÄGGA, v.2 1 a), förläggning (se d. o. 1 a slutet); äv. om förläggningsort för enskild officer; äv. om trakt l. område vari sådan förläggning(sort) befinner sig; äv. abstraktare, närmande sig bet.: stationering, förläggning (se d. o. 1 a). PT 1758, nr 34, s. 2. Å de ställen, hwarest Lif-Gardet kommer at ligga i garnison och ingen ständig Commendant finnes .. blifwer altid Chefen af Gardet Commendant under Regementets derwarande station. PH 12: 192 (1781). Han är litet förlägen: han har rest från sin station; Kungen hade gifvit honom uttryckliga order att ännu i åtta dar stanna vid regementet. Remmer Riv. 42 (1827). Resor, hvartill officerare commenderas inom sin station. Westee (1842). Då regementet kommenderas utom sin station, förblifver regements-skrifvaren i hemorten. TjReglArm. 1858, 1: 85. Därs. 1889, s. 137. — jfr HUVUD-, MILITÄR-STATION.
8) sjömil. om plats (med hamn o. tillhörande byggnader o. förråd o. d.) där (avdelning av) örlogsflotta är förlagd, örlogsstation, örlogsbas. Brask Pufendorf Hist. 427 (1680). När Fartyget återkommer til dess Station Raporterar Fartygs Chefen genast til Escadre Chefen. ReglArméenFl. 1788, s. 18. Flottans stationer i Brest och Toulon. Westee (1842). Med Station förstås en flottans militärdepôt och ett flottans varf gemensamt förlagda å samma ort. ReglFl. 1875, 2: 1. Den egentliga flottan har två stationer, en i Karlskrona och en i Stockholm. Tingsten o. Hasselrot 38 (1902). SvHandordb. (1966). — jfr FLOTT-, HUVUD-, KRYSSNINGS-, SJÖ-, SKJUT-, ÖRLOGS-STATION m. fl. — särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om tilläggs- l. förtöjningsplats för civila fartyg. Ramsay VägvFinl. 30 (1895).
9) (förr) = KRONO-ARBETS-STATION. SFS 1846, nr 26, s. 4. FångvStyrBer. 1887. — jfr ARBETS-, KRONO-ARBETS-STATION.
10) om institution l. anläggning för utsändning av radio- l. teveprogram, radio- resp. tevestation. SvD(L) 1926, nr 28, s. 2. Ett tryck på någon av de tio stationsknapparna och (radio-)stationen tonar in klart och störningsfritt. UNT 21/10 1938, s. 13. — jfr KORTVÅGS-, RADIO-, RELÄ-, RESERV-, RUNDRADIO-, SÄNDAR-, TEVE-STATION m. fl.
11) om (plats för) anläggning för signalsändningar (särsk. om telefon- l. telegrafstation). Edelcrantz Telegr. 83 (1796; om telegrafstation). Telegraftråden .. ledes på stolpar från station till station. UB 2: 420 (1873). Ett med trådlös station utrustat fartyg. Hägg PraktNav. 85 (1920). Vid fastställandet av namn å ny centraltelefon- eller telegrafstation eller förändring av namn å redan befintlig dylik station bör samråd ske (osv.). SFS 1920, s. 1523. Vårdkasarna ha bildat stationer i ett stort optiskt telegrafsystem som omspänt land och rike. SagSed 1937, s. 67. Då läget det medger, bör station (för signaltjänst) upprättas inomhus, varigenom stationstjänsten underlättas. ArtillRegl. 1940, 2: 44. — jfr DEL-, FARTYGS-, FÄLTTELEGRAF-, GNIST-, KABEL-, RADIO-, RADIOTELEGRAF-, RANGERINGS-, RELÄ-, RIKS-, SAMLINGS-, SAMTALS-, SATELLIT-, SEKUNDÄR-, SEMAFOR-, SÄNDAR-, TELEFON-, TELEGRAF-, VÄXEL-, ÄND-, ÖVERDRAGNINGS-STATION m. fl.
12) om plats för l. anläggning bestående av utrustning för generering l. omformning l. vidarebefordran av elektrisk ström; i sht ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för sådana. SFS 1920, s. 1149. — jfr BELYSNINGS-, GENERATOR-, KRAFT-, MASKIN-, RELÄ-, RESERV-, SEKUNDÄR-, STOLP-, TRANSFORMATOR-STATION m. fl.
13) (†) relä (se d. o. 4). Hennerberg (o. Norlind) 1: 69 (1912).
14) (i sht i fackspr.) om plats som utgör (fast) förläggningsort (för personal, vetenskaplig utrustning o. d.) för vetenskapliga observationer l. undersökningar o. som ingår i ett nät l. komplex av sådana platser osv. spridda över ett område (i sht föregånget av adj. betecknande slag av verksamhet). De vid hafskusten liggande meteorologiska stationerna. Rubenson Meteor. 55 (1880). Utländska biologiska stationer. SFS 1915, s. 1700. Kemisk station .. har till huvudsaklig uppgift: att på begäran verkställa undersökning (analys) av handelsvara och andra ämnen, vilka äro av betydelse för jordbruk och övriga näringar. Därs. 1926, s. 1075. 103 fullständiga oceanografiska stationer. SvGeogrÅb. 1931, s. 241. Kristinebergs zoologiska station. SvStatskal. 1939, s. 851. — jfr DRAK-, FRÖKONTROLL-, FÖRSÖKS-, HAVS-, LAND-, NEDERBÖRDS-, PILOTBALLONG-, POLAR-, REGISTRERINGS-, RINGMÄRKNINGS-, SKOGS-, SKRAP-, SLÄTT-STATION m. fl.
15) [efter motsv. anv. i mlt. o. t.] om var o. en av platserna där Jesus stannade på sin Golgatavandring; vanl. (i fråga om förh. i katolska länder) om vart o. ett av de ställen på en korsväg (se d. o. 2) där de förbivandrande troende stannar för att förrätta andakt; ss. förled i ssgr äv. dels om plats för gudstjänst hållen i viss ordning (jfr STATIONS-BASILIKA, -GUDSTJÄNST 2, -KYRKA), dels om var o. en av två gånger i veckan hållna fastor (jfr STATIONS-DAG); äv. bildl.; förr äv. i utvidgad anv., om (högtidlig) begravningsprocession (med liktal o. d.). LPetri Kyrkiost. 67 b (1566; i utvidgad anv.). Vid vägen emellan staden och badet hade den medlidande Kyrkostaten varit omtänkt att inrätta de vanligen till passions-historien hörande sju stationer med lika så många uppresta kors af sten. Agrell Maroco 2: 51 (1796, 1807). (Målningarna) framställa rasterna — ”stationerna”, som det heter — på Jesu gång från Pilatus’ hus till Golgata. Rydberg RomD 145 (1877). De tolf stationerna till det Golgata, som väntar mig där långt borta vid vallfärdens slutpunkt. Strindberg Inf. 136 (1897). Utan att stanna gingo vi förbi alla .. Korsvägens stationer. Lagergren Minn. 5: 193 (1926). IllSvOrdb. (1955). — jfr KORSVÄGS-STATION.
16) (†) om fermat. En båge med punkt inuti öfver en not, beteknar Station eller Kadans: en hvilopunkt, ett uthåll i Melodien. Mecklin BegTonk. 22 (1802). Mankell Lb. 82 (1835; om tecknet). Dalin (1854).
17) om var o. en av hållplatserna (utgörande viloställe l. plats för av- o. påstigning av passagerare l. för ombyte av dragare l. fordon l. personal o. d.) för en resa l. en kommunikations- l. trafiklinje, anhalt; utom i a o. b i sht i fråga om ä. tiders skjutsväsen o. d.; förr äv. om var o. en av delsträckorna på resa l. trafiklinje, skjutshåll (se d. o. 5) o. d. Tienliga Forwagnar måga inrättas .. på 2:ne särskilta wägar .. på hwilka tjenliga Stationer eller Håll .. skola utses. PH 6: 3653 (1755). Det är 14 mil emellan Wiborg och St. Pettersburg, hvaraf den sista station går igenom ett oländigt kärr ända intill staden. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 108. Hände det någon gång, att vi under de långa stationerna (på färden) öfverföllos af regn och oväder, så uppgjordes vid stranden en stockeld. Castrén Res. 1: 9 (1852). SöndN 1862, nr 20, s. 4 (om droskstation). Det började i Köpenhamn på Skandinavien—Amerikalinjens kontor nere vid hamnen. Där var första stationen på resan över havet. Nordström Amer. 7 (1923). Man inrättade (i Inkariket) fasta stationer, mellan vilka kurirerna löpte. Grimberg VärldH 8: 226 (1938). — jfr ANKOMST-, AVGÅNGS-, BESTÄMMELSE-, CENTRAL-, DILIGENS-, DROSK-, ETAPP-, FLYG-, GODS-, HUVUD-, HÅLL-, ILASTNINGS-, KARAVAN-, KOL-, POST-, PÅSTIGNINGS-, RAST-, RESE-, RESERV-, SAMLINGS-, SKJUTS-, SKJUTSOMBYTES-, SLUT-, TULL-, UTGÅNGS-, ÄND-STATION m. fl. — särsk.
a) om hållplats hörande till järnvägslinje, järnvägsstation; äv. om liknande hållplats för bussar, spårvagnar o. d.; äv. i fråga om sluss: plats där fartyg kan passera varandra. Gå till station(en) och möta en bekant. Vi stiger av vid nästa station. ReglSJMachinEld. 1857, s. 20. Stationens utsträckning efter längden .. bör allraminst vara sådan, att tvenne bantåg kunna inom stationen passera förbi hvarandra. TeknEkonBeskrStatJernvB 213 (1872). Konow (1887; i fråga om slussar o. kanaler). (Fagerås) var en stor station .. som förmedlade trafiken på hela Fryksdalen under de tider av året, då trafiken på Frykensjöarna var stängd. Järnvägsminn. 35 (1952). IllSvOrdb. (1955; äv. om busstation). Lo-Johansson Förf. 8 (1957). — jfr ANHALTS-, BAN-, EMOTTAGNINGS-, GENOMGÅNGS-, JÄRNVÄGS-, MÖTES-, NATT-, OMNIBUS-, PERSON-, RANGERINGS-, SÄCK-, TUNNELBANE-, VATTEN-STATION m. fl.
b) (förr) om vart o. ett av de ställen där ombyte av fångvaktare skedde vid fångtransport. AdP 1800, 1: 315. SFS 1865, nr 77, s. 5. — jfr GEVALDIGER-STATION.
c) (om förh. i Asien) i utvidgad anv., om vägsträcka av c. 20 mil. Gynther ConvHlex. (1848).
d) [delvis äv. att hänföra till 1] i överförd l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels om var o. en av ett antal platser som ngn l. ngt befinner sig på l. kommer till (under sin tillvaro), dels: stadium (se STADIUM, sbst.3 2) l. nivå (se d. o. 3). Alla språng förbi naturens stationer, vid förädlingen af ett folk, ett samfund, en stad, ansåg han äfventyrliga. Nordin i 2SAH 3: 46 (1801). Kungens lifmedicus .. Man må det bästa hoppas. Än är sjukan / Inom sin första, lindriga station. Atterbom 1: 29 (1824); jfr 1. (Luther) har mognat under den strid, som han tände. Det är som en brons-staty, gjuten i eld. Man märker hos honom flera stationer, i hvilka han är sig mer och mindre olik. Geijer I. 1: 295 (1845). Hade christendomens läror warit bestämda att på begreppets .. wäg uppfattas, så hade otwifwelaktigt Frälsaren wändt sig till Judiska nationens lärde, men de ansågo sig stå på en wida högre station, och kunde trotsigt säga (osv.). SKN 1845, s. 54; jfr 1. Språkljuden i talet äro vissa stationer, mellan hvilka man antager vägen hafva sin naturliga riktning efter terrängens beskaffenhet, hvadan man nöjer sig med att utmärka stationerna. Landsm. III. 1: 25 (1881). (Vissa trä-)bilder beteckna de nio stationerna på shamanens väg till den högsta himlaboningen. PopEtnolSkr. 7: 120 (1912). Ruin SjunknH 233 (1956).
18) (förr) om vart o. ett av de ställen där en ambulerande skola gav undervisning. Normalpl. 1878, s. 35. ÅbSvUndH 13: 47 (1897). — jfr SKOL-STATION.
19) (i sht i fackspr.) om var o. en av ett i en serie ordnat antal platser som ligger l. besöks i ordningsföljd varvid ett l. flera moment av ett (arbets- l. övnings)program utgörande en helhet utföres vid var o. en plats. Gymnastikövningens olika moment utfördes vid sju olika stationer. TNCPubl. 49: 29 (1971; i fråga om arbete i fabrik o. d.). Undervisningen kan bedrivas stationsvis där filmstudiet utgör en station bland många. Skolvärld. 1972, nr 10, s. 21. — jfr ETAPP-, SKJUT-STATION.
20) (†) om mindre, topografiskt område utgörande en enhet gm sammanfattningen av de ekologiska faktorer som utgör förutsättningen för växtlighetens karaktär l. sammansättning inom område, ståndort. De Växter, som äro tillräckligt kände, blifva här (dvs. i en viss flora) endast uppnämnde, med uppgifter om deras stationer och om deras särskilda localer. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 112. Läran om vexternes stationer finner man redigast framställd i Schouws Vextgeografi. Fries BotUtfl. 1: 324 (1843). (Efter) en skildring af landets allmänna naturbeskaffenhet, öfvergår förf. till en framställning af vegetationen på de serskilda stationerna eller såsom han kallar dem ”ståndorterna”. BotN 1871, s. 188. Därs. 1901, s. 231.
21) sjöt. om var o. en av platserna för de avdelningar vari besättning (l. passagerare) indelas vid arbete l. övningar; särsk. i fråga om indelning av besättningen (vakterna) på örlogsfartyg; äv. övergående till att beteckna avdelningen. De Midshipmän, som göra vakt, erhålla olika stationer på qvarteret. En får uppsigten på hytten; en annan på backen. Platen Glascock 1: 55 (1836). Hela besättningen är församlad på däck samt har intagit sina stationer. Trolle Sjöoff. 2: 117 (1870). Ombord förekommande kommandoord .. äro bl a följande .. ”Båda vakterna stationer!” Däcksfolket av båda vakterna (samtliga kvarter) ställer upp sig på däck stationsvis på anbefallda platser. UFlottMansk. 1945, s. 136. Manskapet som skulle riva de återstående delarna av norra ballonghusväggen intog sina stationer, som det heter på sjömansspråk. Sundman AndréeLuftf. 125 (1967).
22) (i fackspr.) på restaurang o. d.: grupp av bord som betjänas av en servitör l. servitris. Jag (dvs. hotelluppasserskan) måste vara på min station klockan fem. Hellström Malmros 338 (1931). Varje vaktmästare — med en station på tre bord vardera — måste så att säga vara en vinkännare i miniatyr. Knaust Krög. 42 (1942). GbgP 30/7 1983, Bil. s. 3.
23) [jfr 17] (numera föga br.) om (plats utgörande) avdelning l. del l. avsnitt av ett helt. Följande Method at stämma Claveret är den simplaste. Man delar det i 12 Stationer: 1) {c_} och {c‗} stämmes som ren Octav, 2) {g_} til {c_} som quint (osv.). Vogler HarmKänn. 31 (1794). Den förste vetenskapsman, som klart utsade att .. muskelrörelser av olika slag motsvaras av skilda ”stationer” i hjärnbarken, var .. Swedenborg. Söderström LäkKvacksalv. 150 (1926).
24) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om plats (se PLATS, sbst.1 7 b) l. befattning l. tjänst l. ämbete o. d.; äv. med tanken fäst dels vid (hög) social ställning l. status, dels vid den placering i en ort som denna plats osv. innebär; företrädesvis i fråga om prästtjänst; jfr POST, sbst.2 5. Annerstedt UUH Bih. 2: 220 (i handl. fr. 1681). Om folket varit obotfärdigt .. så borde .. (prästen) så mycket mindre sin station öfvergifva. VDAkt. 1737, nr 1 (1735). Sigfrid (Porthan) får välja, at antingen förblifva Conrector i Helsingforss, eller söka Rectoratet i Lovisa, som til lönen är like med hans nuvarande station. Porthan BrSamt. 1: 47 (1782). Adjunkt Dahlström .. erhåller väl snart en annan Station förmodl. Tingsås. VLBibl. Brev 11/8 1834. Han har en god station i Norrland. Sundén (1891). — särsk. abstraktare, närmande sig l. övergående i bet.: placering l. stationering; äv. i uttr. med station i (den l. den orten), med placering i (den l. den orten), med (den l. den orten) ss. station; förr äv. dels i uttr. ha stationen (på en plats), vara placerad l. stationerad (på en plats), dels allmännare: situation (se d. o. 2). Kellgren (SVS) 6: 87 (1779; allmännare). Sedermera (har jag dvs. en präst) flutit, snart sagt, som watn omkring stenarna och haft stationen på mångfaldiga större och smärre, sämre och bättre ställen i stiftet. VDAkt. 1796, nr 310. Under min Station (som biträde åt kyrkoherden) i Notebäck, biträdde jag ock Comministeren i Herråkra. Därs. 1800, nr 61. Spolander, som 1687 blivit komminister i Anundsjö med station i Åsele, hade 1692 förflyttats till Bygdeå. NorrlS 14: 12 (1934).
25) (†) om förhållandet att ngn tillfälligt bor o. äter hos ngn, inackordering (se d. o. 1) l. kost o. logi. Hans Churförstl. Durchl. hafwer låtit gifwa .. (ett ryskt sändebud) igenom sitt Landh på alla Ortar frij Station. NAv. 13/3 1656, s. 2. Att Hr Lagerqvist ej vill hålla till godo Station i huset, ehuru hon förmenar sig gåt honom i möjeligste måttan till handa, både med kosthåll och upvachtning. VDAkt. 1751, nr 488. Wid allmän Sockne Stämma Annan dag Pingest sökte iag wäl få station hos någon behållen Bonde i Socknen för Herr Frondell. Därs. 1783, nr 301.
26) [jfr 7; sannol. efter motsv. anv. av t. station l. av lat. statio, kvarter för soldater; möjl. dock försvenskning av STATIE] (†) i fråga om förh. i Preussen på 1600-talet, om (kvarter o.) förplägnad för soldater; äv. om kontribution (se d. o. 1, 2) för sådant ändamål, statie. OxBr. 6: 7 (1626; om kontribution). At opbringa station så myckit till folkets uppehelle behöfues. AOxenstierna 4: 408 (1629). Lychtades landtdagen utj Riga, på hwilken lijfländska adelen hade bewilliat .. 50 rjkzdal:r til fri station för armeën. Spegel Dagb. 108 (1680).
Ssgr: A (†): STATION-STUGA, se B.
B: (II 15) STATIONS-ALTARE. (om förh. i katolska länder) om altare vid korsvägsstation. Fahlcrantz 4: 151 (1865).
(II) -ANLÄGGNING~020. jfr anläggning III 1 a; särsk. till II 17 a. TT 1898, Allm. s. 257. —
-APPARAT. apparat (se d. o. 3 a) placerad l. avsedd att placeras på station.
1) (om ä. förh.) till II 11. SFS 1900, nr 34, s. 3.
2) (†) till II 17 a. Vexelsystemets stationsapparat. PT 1896, nr 108, s. 2.
(II) -ASSISTENT. särsk. flygv. till II 17: assistent vid civil flygstation. SvD(A) 21/6 1967, s. 26.
(II) -AVDELNING~020. särsk. (flygv.) till II 17: avdelning (se d. o. 3 g α) för stationstjänst vid (numera bl. civil) flygstation. SoldUndFlygv. 1944, s. 46.
(II) -AVSTÅND~02 l. ~20. om avståndet mellan två angränsande stationer; särsk. [jfr t. stationsabstand] (i sht i fackspr.) till II 11, 17 (i sht 17 a); jfr -håll. BtRiksdP 1890, 6Hufvudtit. s. 51 (i fråga om järnväg). TT 1899, Byggn. s. 36 (i fråga om blockstationer). 2UB 9: 291 (1905; i fråga om tunnelbana).
(II) -BAROMETER. särsk. (meteor.) till II 14: barometer placerad l. avsedd att placeras på meteorologisk station. JernkA 1839, s. 376.
(II 15) -BASILIKA. (om förh. i katolska länder) basilika (se basilika, sbst.1 2) använd vid stationsgudstjänst (se d. o. 2). Hellerström Liturg. 89 (1932).
(II) -BATALJON. flygmil. bataljon med uppgift att utföra l. samordna stationstjänst (se d. o. 1). SAOBArkSakkSvar (1983).
(II) -BEFÄL. befäl vid station.
1) abstr., motsv. befäl 3 b; särsk. till II 8. Wieselgren Samt. 66 (1871, 1880).
2) konkret, motsv. befäl 4; särsk.
a) (föga br.) till II 8. IllSvOrdb. (1955).
b) till II 17; i sht (järnv.) till II 17 a. ReglTjSJ 1858, s. 67. IllSvOrdb. (1955; äv. vid flygstation).
(II) -BEFÄLHAVARE~00200. (i sht i fackspr.) befälhavare för l. vid station; jfr -befäl 2; särsk.
1) till II 1. Ahlström Eldsl. 387 (1879; vid brandstation).
2) i sht sjömil. till II 8: (från 1824 o. med vissa avbrott till 1937 officiell titel i Sv. för) befälhavare för örlogsbas, örlogsbaschef. IFörwSjöÄr. 2/11 1824, s. 4. Lind Af Hageby Minn. 6 (1860; om förh. i Engl.). SvFlH 2: 450 (1943; om ä. förh.).
3) till II 17; särsk. (numera föga br.) till II 17 a. Ljunggren Resa 229 (1871; vid järnvägsstation).
Ssgr (i sht i fackspr.): stationsbefälhavar-, äv. stationsbefälhavare-befattning. jfr befattning 2 d; särsk. (i sht sjömil.) till -befälhavare 2. SvFlH 3: 144 (1945).
-ämbete. särsk. (i sht sjömil.) till -befälhavare 1. BtRiksdP 1903, 5Hufvudtit. s. 19.
(II 17 a) -BETJÄNING. (numera föga br.) koll.: stationspersonal (se d. o. 3); jfr betjäning 3 (b). BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 15. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 3.
(II 17 a) -BETJÄNT. (numera föga br.) om person tillhörande stationspersonal; jfr betjänt, sbst. 2 b. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 107. Därs. 1901, 6Hufvudtit. s. 191.
(II 11) -BIL. mil. bil för transport av personal l. utrustning för signalstation; jfr -släpvagn. SignTrpInstr. 1945, 1: 29. —
-BILD. [jfr t. stationsbild (i bet. 1)]
1) (om förh. i katolska länder) till II 15: bild (se bild, sbst.1 1) placerad l. avsedd att placeras vid korsvägsstation. Fornv. 1938, s. 246.
2) (mera tillf.) till II 17 a, om den bild (se bild, sbst.1 2 b) som en järnvägsstation erbjuder. SvGeogrÅb. 1949, s. 281.
(II) -BITRÄDE~020. biträde (se d. o. 5) vid station; särsk. (om ä. förh.) till II 11: biträde vid telestation. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 27, s. 79.
Ssg: stationsbiträdes-tjänst. tjänst l. befattning ss. stationsbiträde. PT 1907, nr 242 A, s. 4 (vid telegrafverket).
(II 17 a) -BLOCK. (förr) = infarts-block. TT 1899, Byggn. s. 36.
(II 17 a) -BLOCK-APPARAT. (förr) = infarts-block; jfr -block. SJ 2: 493 (1906).
(II 17 a) -BLOCKERING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) blockering (se blockera 4 a) av järnvägsstation; äv. konkret, om stationsblockverk. SDS 1900, nr 465, s. 2. 2NF (1917; konkret).
(II 17 a) -BLOCKVERK~02 l. ~20. (förr) jfr block-verk 3 o. -block. TT 1897, Allm. s. 236.
(II 1) -BOJ. [jfr eng. station spar-buoy] (förr) stationsprick (se d. o. 1). SohlmanSjölex. 809 (1955).
(II) -BOKHÅLLARE~0200. särsk. (numera bl. om ä. förh.) till II 17 a: bokhållare (se d. o. 1 a) vid järnvägsstation. WoJ (1891).
(II 1, 3) -BREV. (numera bl. tillf.) intyg om placering vid viss station. SFS 1827, s. 1211.
(II 17 a) -BY. jfr -ort 3. VNyland 29/7 1981, s. 7.
(II) -BYGGNAD. byggnad (se d. o. 2) av station (i ssgn -byggnads-tjänst); vanl. konkret: byggnad (se d. o. 3) inrymmande (del av) station; särsk. dels till II 11 (i ssgn stationsbyggnads-tjänst), dels till II 17, i sht till II 17 a. TT 1899, Allm. s. 83 (i fråga om järnvägsstation). 2UB 9: 285 (1905; i fråga om Londons tunnelbanor). Planet taxirullade upp mot stationsbyggnaden på Kastrup. Wahlöö Uppdr. 24 (1963).
Ssg: stationsbyggnads-tjänst. mil. tjänst l. verksamhet för upprättande av militär signalstation. SoldISign. 1945, s. 22.
(II 17 a) -BYGGNING. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr.) stationsbyggnad. ReglTjSJ 1858, s. 23. TT 1899, Allm. s. 83.
(II) -CHEF. chef (se d. o. I, särsk. I 1 b, 2) för station; särsk.
1) (förr) till II 1: chef för hingststation. VexiöBl. 1837, nr 21, s. 3.
2) (i fackspr.) till II 1: chef för station inom AB Svensk bilprovning (för årlig bilkontroll). DN(A) 1963, nr 343, s. 28.
3) (numera bl. om ä. förh.) till II 8: chef för örlogsbas, örlogsbaschef; jfr -befälhavare 1. SjöreglÖrlFl. 1785, 1: 5.
4) (förr) till II 9: chef för kronoarbetsstation. SFS 1887, nr 21, s. 3.
5) mil. till II 11: chef för signalstation. Wilskman Släktb. 1: 108 (1912).
6) till II 17; särsk. dels (flygv.): chef för civil flygstation, platschef, dels (järnv.) till II 17 a: chef för järnvägsstation. Hedin Pol 1: 27 (1911; för järnvägsstation). SvD 8/3 1973, s. 26 (för flygstation).
Ssg: stationschefs-expedition. jfr expedition 3; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -chef 3. KrigVAT 1833, nr 11, s. 19.
(II 15) -DAG. [jfr eng. station-day; efter mlat. dies stationum, pl., ”vaktdagar”] (om förh. i katolska länder o. ä. förh. i Sv.) i pl., om de två veckodagar (onsdag o. fredag) som är anslagna till faste- l. gudstjänstdagar till åminnelse av att Jesus förråddes på en onsdag o. korsfästes på en fredag. Hellerström Liturg. 57 (1932).
(II 11) -DISCIPLIN. (†) inövning l. inskolning på signalstation; jfr disciplin 1 slutet. KrigVAH 1836, s. 77.
(II) -DISTANS. [jfr t. stationsdistanz] (numera föga br.) stationsavstånd; särsk. till II 17 a. TT 1880, s. 127.
(II 11) -FEL. särsk. (tele.): fel (se d. o. I 2) på l. vid telestation. Nyström Telegr. 189 (1869).
(II 21) -FURIR. (numera bl. om ä. förh.) furir (se d. o. 3) utgörande befäl vid station ombord. UFlottMansk. 1945, s. 132.
(II) -FÖLJD. särsk. (om ä. förh.) till II 17 a: stationsordning (se d. o. 1). TT 1899, Allm. s. 91.
(II 21) -FÖRDELNING. sjömil. fördelning (se fördela 3 a) på stationer; äv. konkret, om förteckning över sådan fördelning. KrigVAT 1835, s. 173. Platen Glascock 1: 14 (1836; konkret).
(II) -FÖRESTÅNDARE~00200. föreståndare för station; särsk.
1) till II 1. Auerbach (1913; äv. vid poststation). Vid återkomsten till missionsfältet .. inträder pastor A. Berglund som stationsföreståndare vid (osv.). UNT 14/10 1931, s. 5.
2) (om ä. förh.) till II 11. SFS 1902, nr 90, s. 9.
3) (i sht i fackspr.) till II 14. Lyttkens Frök. 27 (1879; vid station för frökontroll).
4) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till II 17 (särsk. 17 a). HforsD 1875, nr 133, s. 4 (för järnvägsstation). SFS 1924, s. 643 (för skjutsstation).
(II) -FÖRESTÅNDARINNA~001020. [jfr -föreståndare] jfr -föreståndare; särsk. (om ä. förh.) till II 11. TT 1897, M. s. 118.
(II) -FÖRESTÅNDERSKA~00200. [jfr -föreståndare] jfr -föreståndare; särsk. (om ä. förh.) till II 11, 17 a. Lundin NSthm 452 (1889; för telefonstation). Spong Lewis Dagg 197 (1936; för järnvägsstation).
(II) -FÖRMAN~02 l. ~20. förman (se förman, sbst.1 4) för l. vid station; särsk.
1) (om ä. förh.) till II 11. SFS 1907, nr 134, s. 13.
2) till II 12. DN(A) 16/9 1964, s. 19.
3) järnv. till II 17 a. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 9, s. 2.
(II 1) -GASMÄTARE~0200. [jfr t. stationsgasmesser] (förr) = -mätare. 2NF 17: 104 (1912). IngHb. Allm. s. 588 (1956).
-GRUPP.
1) (numera föga br.) till II 11: grupp (se grupp, sbst.1 2) av stationer som tillsammans bildar ett trafikområde, knutgruppsområde. Flodström Sthmstar. 19 (1894). OrdbFjärrförb. 171 (1940).
2) (förr) till II 17 a; vid rangerbangård: spårgrupp där finsortering av godsvagnar ägde rum. TurÅ 1956, s. 200.
-GUDSTJÄNST~02 l. ~20.
1) (förr) till II 8: gudstjänst för personal vid örlogsstation. SvFlH 3: 537 (1945).
2) (om förh. i katolska länder) till II 15; om var o. en av ett antal i viss ordning i olika kyrkor (på helgon- l. martyrdagar o. d.) hållen gudstjänst. Hellerström Liturg. 89 (1932).
-HALL. vänthall på station.
1) till II 17. SDS 11/10 1957, s. 3 (på flygstation).
2) till II 17 a. Dahlin Canada 19 (1929).
(II 17 a) -HOTELL. (för järnvägsresande avsett) hotell i l. vid (o. hörande till) järnvägsstation. Johansson Dagb. 2: 113 (1882).
(II) -HUS. hus utgörande (del av) l. inrymmande station; särsk. till II 17 a: hus utgörande (del av) l. inrymmande järnvägsstation. Thomée IllSv. 87 (1866). DN(A) 22/7 1964, s. 28.
-HÅLL. jfr håll, sbst.1 V 4.
1) (förr) till II 17, om posthåll (se d. o. 1). Heckscher SvEkonH 1: 544 (1936; i fråga om postbefordran till fots under 1600-talet).
2) järnv. till II 17 a, om sträckan mellan två järnvägsstationer (jfr -avstånd). Söderblom Zont. 19 (1896). De foro tåget ett stationshåll. Martinson Nässl. 291 (1935).
(II 17) -HÅLLNING. (om ä. förh.) hållande (se hålla, v.1 26) av skjutsstation. SFS 1911, nr 63, s. 2.
(II 17) -HÄST. (förr) hållhäst, skjutshäst. Stiernstolpe Arndt 1: 3 (1807).
-INGENJÖR.
1) (förr) till II 1: ingenjör med uppgift att vara chef vid arbetsstation (se d. o. 2). TeknEkonBeskrStatJernvB 115 (1872).
2) (förr) till II 8: vid örlogsvarv tjänstgörande mariningenjör med uppgift att leda byggnadsverksamheten vid varvets o. basens byggnader. SFS 1905, nr 63, s. 17.
(II) -INREDNING~020. särsk. (mil. o. tele.) till II 11: inredning (se inreda I a) av station; särsk. konkret: inredning (se inreda I a slutet) i l. för signalstation (särsk. telegrafstation). BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. Bil. 1, s. 64 (konkret). SignTrpInstr. 1945, 1: 37.
(II 17 a) -INSPEKTOR. järnv. (avdelnings)chef för större järnvägsstation; förr äv.: föreståndare för större järnvägsstation av högre klass (se d. o. 5 a), stins; jfr -mästare 4. ReglSJMachinEld. 1857, s. 5. Stationsinspektoren stod på perrongen med sin röda flagga. Lagerlöf Holg. 2: 316 (1907). DN(A) 17/12 1964, s. 19.
Ssgr: stationsinspektors-expedition. (om ä. förh.) jfr expedition 3. Auerbach Tillägg (1918).
-förening. jfr förening 7 c. Östergren (1946).
(II) -INSTRUKTION. särsk. (tele.) till II 11: instruktion (se d. o. 3 b β) rörande tjänsten vid telestation. SFS 1838, nr 52, s. 13.
(II) -INSTRUMENT. särsk. (i fackspr.) till II 14: instrument (se d. o. 1 a) för användning vid station (t. ex. för meteorologiska mätningar). Carell o. Edelstam 6 (1916).
(II 10) -INSTÄLLNING~020. om inställning (se d. o. 3 a) av manöverinstrument på radio- l. tevemottagare för att få den inställd på (våglängd för) önskad station. Östergren (cit. fr. 1938).
Ssg: stationsinställnings-ratt. jfr ratt, sbst.1 3, o. stations-ratt. Malmberg Fonet. 23 (1949).
(II 8) -INTENDENT. (förr) intendent (se d. o. g) vid örlogsstation. PT 1904, nr 21, s. 3.
(II 11) -JUSTERARE. (numera föga br.) reparatör på telestation. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 69, s. 15.
(II 11) -KABEL. tele. kabel (se d. o. 2) för bruk inom station. VocTélInt. 35 (1931).
(II 15) -KAPELL. (om förh. i katolska länder) vid station: kapell (se kapell, sbst.1 1) för förrättande av andakt vid korsvägsvandring. (Cavallin o.) Lysander 132 (1864).
(II 17 a) -KARL. (numera bl. i icke officiellt spr.) man som förrättar grövre o. enklare sysslor vid järnvägsstation; jfr -biträde. ReglTjSJ 1858, s. 113.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): stationskarls-aspirant. jfr aspirant a. 1NJA 1918, s. 334.
-förman. jfr förman, sbst.1 5. Björkman (1889).
-kår. jfr kår, sbst.3 2. GHT 1896, nr 66, s. 3.
-tjänst. tjänst l. befattning ss. stationskarl. TT 1880, s. 35.
(II) -KARTA. om karta (se karta, sbst.2 V) utvisande den geografiska fördelningen av ett antal stationer; särsk. till II 14. Globen 1944, s. 7 (i fråga om vetenskaplig observationsplats).
(II) -KASSÖR. kassör vid l. för station; särsk. (förr) till II 17 a. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 15.
Ssg (förr): stationskassörs-tjänst. tjänst l. befattning ss. stationskassör. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 27, s. 80 (vid järnväg).
(II) -KLOCKA. särsk. till II 17 a: klocka (se klocka, sbst. 3) på station(shus) l. vid station; jfr -ur 2. Hallström NNov. 15 (1912).
(II 10) -KNAPP. på radiomottagare (l. tevemottagare): knapp (se knapp, sbst. 4 a β) för inkoppling av önskad sändarstation; jfr -ratt. UNT 21/10 1938, s. 13.
-KOMMENDANT.
1) (†) till II 7: kommendant (se d. o. 3) i förläggningsort. SFS 1914, s. 1115. Därs. 1916, s. 795.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till II 17 a: för tjänstgöring ss. befäl vid järnvägsstation (vid t. ex. i- o. urlastning av trupper) avdelad befälhavare; jfr kommendant 2 slutet o. -officer. SFS 1884, nr 38, s. 8.
(II) -KOMPANI. flygmil. kompani (se d. o. 4) med uppgift att utföra stationstjänst (se d. o. 1). SAOBArkSakkSvar (1983).
(II 1) -KONSULENT. särsk.: konsulent för (ett antal) servicestationer. DN(A) 13/9 1963, s. 24.
(II) -KONTOR. kontor (se d. o. 6) utgörande administrativt centrum för station (l. dess chef); särsk. (numera bl. om ä. förh.) till II 8. SFS 1923, s. 863.
(II 21) -KORPRAL. (förr) korpral utgörande förman vid station ombord. UFlott. 1: 6 (1882).
(II 8) -KRIGSRÄTT~02 l. ~20. (enl. 1858?—1947 gällande bestämmelser) vid örlogsstation befintlig krigsrätt (se d. o. 4). SFS 1868, nr 60, s. 70.
(II 7) -KVITTENS. (†) kvittens på lön för tjänstgöring vid station. BoupptSthm 1678, s. 680 a (: Stations Qwittansier, pl.; efter ryttmästare).
(II 15) -KYRKA. [jfr t. stationskirche] (om förh. i katolska länder) jfr -kapell. Stenberg KyrkSkrud 288 (1950).
(II 17 a) -LAPP. (förr) på järnvägsförsändelse: lapp angivande godsets karaktär o. d. LD 1903, nr 296, s. 2.
(II) -LEDARE. särsk.
1) till II 1; särsk.: ledare för missionsstation. Lagerfelt Schweitzer Urskog 154 (1921).
2) till II 17: ledare för flygstation. SvYrkeslex. 2: 231 (1973).
(II 5) -LINJE. [jfr eng. station-line] (numera bl. i skildring av ä. förh.) linje (se d. o. 1 c) mellan två mätstationer. Rålamb 1: 104 (1690).
(II) -LOKAL. lokal (se lokal, sbst.1 3 a) inrymmande (del av) station; särsk.
1) till II 11. EkonT 1915, s. 50 (inrymmande telefonstation).
2) till II 18 a. AB 1865, nr 31, s. 2.
(II) -MANSKAP~02 l. ~20. manskap (se d. o. III 2) vid station; särsk.
1) till II 1. Ahlström Eldsl. 385 (1879; vid brandstation).
2) mil. till II 11: manskap vid signalstation. SignTrpInstr. 1945, 1: 22.
3) till II 17. SoldUndFlygv. 1944, s. 47 (vid flygstation).
(II) -MATERIEL. materiel (se d. o. 1) för l. vid en station l. stationer; särsk. (mil.) till II 11: materiel (se d. o. 1 a) för signalstation(er). IllMilRevy 1898, s. 3.
(II 4) -MODELL. i fråga om bilar: modell (se d. o. 1 c) kännetecknande för stationsvagn (se d. o. 1). Motorför. 1955, nr 11, s. 33.
(II) -MYNDIGHET~002, äv. ~200. myndighet (se d. o. 5) som har överinseendet över en station; särsk. (numera bl. om ä. förh.) till II 8. BtRiksdP 1892, 5Hufvudtit. s. 34. —
-MÄRKE.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till II 1, 3: märke (se märke, sbst.1 2) angivande tillhörighet till viss station (stationering). SFS 1899, nr 83, s. 8 (på fiskefartyg).
2) (förr) till II 17 a: distanspåle (se d. o. 2). TLev. 1892, nr 18, s. 2.
-MÄSTARE.
1) till II 1; förr använd benämning på föreståndare vid postexpedition (se d. o. 5). SFS 1920, s. 603. SvYrkeslex. 2: 251 (1973).
2) (förr) till II 11: tjänsteman ansvarig för driften vid telegrafstation. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 171.
3) (i fackspr.) till II 12; vid statens vattenfallsverk: arbetsledande tjänsteman ansvarig för driften vid kraft- l. transformatorstation. PT 1913, nr 303, s. 3.
4) (om ä. förh.) till II 17 a: föreståndare för (mindre) järnvägsstation av lägre klass (se d. o. 5 a); förr äv. allmännare: stationschef (se d. o. 6). Kjellvard BevingHjul. 1: 84 (i handl. fr. 1856; allmännare). Stationsinspektoren vid Nässjö löjtnant Bergström samt stationsmästaren vid Sandsjö hr Knockenhauer. AB 1865, nr 31, s. 3.
Ssgr: stationsmästar-, äv. stationsmästare-befattning. jfr befattning 2 d; särsk. 1) (förr) till -mästare 2. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 171. 2) (förr) till -mästare 4. SFS 1919, s. 107.
-kurs. jfr kurs 7. särsk. (förr) till -mästare 1. 2NF 37: 1129 (1925).
-station. station med stationsmästare ss. föreståndare; särsk. (förr) till -mästare 4. SJ 4: 579 (1906).
-tjänst. jfr -mästar-befattning; särsk. (förr) till -mästare 1. SFS 1920, s. 1509.
(II 1) -MÄTARE. [jfr eng. station meter] (förr) vid gasverk: mätare (bestående av en cylinder med däri anbragt roterande trumma med skovlar) varmed producerad gasmängd mättes, innan den lagrades i gasklocka; jfr -gasmätare. NF 5: 913 (1882).
(II) -NAMN. namn på station; särsk. till II 17 a. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 205 (1880).
(II) -NÄT. bildl.: nät (se nät, sbst. 3) av stationer; särsk.
1) till II 10. SvD(A) 1960, nr 261, s. 4 (av tevestationer).
2) (i fackspr.) till II 14; i sht (meteor.) i fråga om meteorologiska stationer. BtRiksdP 1900, I. 1: nr 74, s. 4.
(II 26) -OBS. (†) om ä. förh. i Ingermanl.: obs (se obs, sbst.1 1) använd ss. beräkningsgrund vid fastställande av storleken av kontribution. LMil. 2: 460 (1691).
(II 17 a) -OFFICER. mil. officer som (i samarbete med järnvägspersonal) vid militär transport svarar för den militära ordningen vid järnvägsstation (vid i- l. urlastning l. utspisning); jfr -kommendant 3. SFS 1911, nr 110, s. 6.
-OMRÅDE~020. jfr område 2.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till II 8, förr äv. till 7: område inom vilket förläggning låg l. som utgjorde stations bevakningsområde. IllMilRevy 1898, s. 34 (om bevakningsområden). Otter Officer 65 (1930; om garnisonsort). Alla inom .. flottans stationsområde boende personer. SFS 1936, s. 932.
2) tele. till II 11: område inom vilket alla teleledningar ansluts till en o. samma station. VocTélInt. 8 (1931).
3) till II 17 a: område inom vilket järnvägsstation är belägen (särsk.: område utgörande bangård, bangårdsområde). Stationsområdena med sina spårutgreningar, byggnader och öfriga anläggningar. TeknEkonBeskrStatJernvB 5 (1872).
(II 8) -ORDER. sjömil. av stationschef (se d. o. 3) utsänd dagorder. SFS 1892, nr 32, s. 4.
-ORDNING.
1) till II: ordning (se d. o. 1) mellan stationer l. i fråga om l. med tanke på station(er); särsk. till II 17 a. 2NF 22: 1002 (1915).
2) (†) (om förh. i Preussen på 1600-talet) till II 26: ordning (se d. o. 3 b) l. förordning angående kontribution. OxBr. 6: 29 (1628).
(II) -ORT. ort (se ort, sbst.1 II 13) dit l. där ngn är förlagd l. ngt (en institution l. anstalt o. d.) är förlagt, förläggningsort l. tjänsteort o. d.; jfr stationerings-ort; särsk.
1) till II (1 o.) 3. SPF 1821, s. 30 (för konsul). Hjelt Medicinalv. 2: 126 (1892; i fråga om provinsialläkare). Holmens östra, mot Merikoski vända del är stationsort för de fiskare, som här utöfva laxfångst i den stora och gifvande Raattipatan. Ramsay VägvFinl. 321 (1895). SFS 1920, s. 2800 (i fråga om distriktslantmätare). Därs. 1945, s. 80 (för automobil). särsk. i fråga om poststation. Om .. (avsändaren) icke vistas inom stationsorten, sändes detta meddelande (om telegrams obeställbarhet) per post. SFS 1909, nr 52, s. 17. SvPostv. 29 (1924; för postdirektör).
2) mil., sjömil. till II 7 (o. 8); jfr förläggnings-ort 1, garnisons-ort. PH 15: 108 (1791). SFS 1915, s. 621.
3) till II 17 a: ort med järnvägsstation. Engström o. Carlson HlednTrafik. 13 (1917).
(II 17 (a)) -PARKERING. parkering (se parkera 4) vid l. nära (järnvägs)station. Expressen 9/1 1958, s. 6.
(II 17 a) -PAVILJONG. (numera mindre br.) mindre o. enklare stationsbyggnad. PT 1904, nr 82 A, s. 4 (på Norraryds järnvägsstation). VFl. 1908, s. 35 (vid Trelleborgs färjeläge).
(II 17 a) -PERRONG. stationsplattform; jfr perrong 2. Cannelin (1912). Siwertz Tråd. 106 (1957).
(II) -PERSONAL. personal (se personal, sbst.1 II 2) vid station; särsk.
1) till II 1 (, 7); särsk. (flygv.) om personal vid flygstation. Stationspersonalen klargör och utrustar flygplanen före flygning. SoldUndFlygv. 1944, s. 122.
2) tele. till II 11. SFS 1905, nr 86, s. 2 (vid telestation).
3) järnv. till II 17 a. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 27, s. 129.
(II) -PLACERING. placering (se placera f) vid en station ss. tjänstgöringsort; särsk. (numera bl. om ä. förh.) till II 8. Kapten Odhners tidigare anbef(allda) landkommendering och stationsplacering upphävas. SvD 21/9 1934, s. 4.
Ssg (numera bl. om ä. förh.): stationsplacerings-rulla. jfr rulla, sbst.1 1 b. SFS 1920, s. 154.
-PLAN.
1) till II, särsk. II 17 a: plan (se plan, sbst.1 II 1) för station. Adelsköld Dagsv. 2: 423 (1900; i fråga om järnvägsstation).
2) till II 17 (företrädesvis II 17 a): plan (se plan, sbst.1 I 1) på l. vid l. framför station (i sht järnvägsstation). TeknEkonBeskrStatJernvB 213 (1872).
-PLATS. om plats (se plats, sbst.1 2) där station är placerad l. är avsedd att placeras; jfr -ort o. stationerings-ort.
1) till II 1. FFS 1921, nr 253, s. 701 (för lotsfartyg).
2) (numera föga br.) till II 5. TT 1871, s. 332 (för lantmätares distansmätare).
3) (numera föga br.) till II 7, 8: stationeringsort. BtRiksdP 1899, I. 1: nr 61, s. 4 (för skärgårdsartilleri).
4) mil. till II 11: plats för signalstation. ArtillRegl. 1940, 2: 44.
5) till II 17 a. SFS 1857, nr 34, s. 4.
(II 17) -PLATTA. flygv. = platta, sbst.2 1 e. Jersild CalvVärld. 60 (1965).
(II 17 a) -PLATTFORM~02 l. ~20. järnv. = plattform 1 d; jfr -perrong. 2UB 9: 248 (1905).
(II 17) -PLUTON. (förr mil.) pluton med uppgift att utföra stationstjänst (se d. o. 1). SoldUndFlygv. 1944, s. 46.
-PRICK.
1) (förr) till II 1: prick (se prick, sbst.1 II) med uppgift att markera fyrskeppsstation, då fyrskeppet måst lämna denna; jfr -boj. SohlmanSjölex. (1955).
2) (tillf.) till II 17 a, om järnvägsstation på långt avstånd, uppfattad ss. en prick (se prick, sbst.1 I 5). Wassing GropSkog. 359 (1965).
-PUNKT. om punkt (se d. o. 7) utgörande (plats för) station.
1) (†) till I 1, II 2: stationär punkt. Melanderhjelm Astr. 2: 307 (1795). VerdS 16: 20 (1889).
2) till II 1. Ekström FyrbSherlH 170 (1932).
3) [jfr t. stationspunkt] lantmät. till II 5: uppställningsplats för mätinstrument. Rålamb 1: 89 (1690).
4) (†) till II 17 b, om gevaldigerstation. FFS 1926, nr 218, s. 562.
(II 5) -PÅLE. (i sht förr) påle markerande station. TT 1871, s. 331.
(II 17 a) -RANGERING. (förr) rangering (se rangera 6) av järnvägsvagnar efter de stationer som utgjorde deras bestämmelseorter; äv. övergående till att beteckna del av bangård där sådan rangering skedde. TT 1899, Byggn. s. 13. Utdragsspåret (är) här naturligen .. riktadt mot söder och stationsrangeringen ligger åt norr. Därs. Allm. s. 91.
(II 10) -RATT. jfr ratt, sbst.1 3, o. -knapp. TSvLärov. 1954, s. 687.
(II 17 a) -RELATION. järnv. förbindelse (se d. o. 1 c) mellan stationer, stationsförbindelse. 2NF 36: 858 (1924).
(II 17 a) -RÖRELSE. (numera föga br.) rörelse (se d. o. 1 e β β‘) som lokomotiv (ånglok l. motorlok l. elektriskt lok) utför å stations bangård (l. i anslutning till densamma vid rangering av vagnar), växlingsrörelse. ReglSJMachinEld. 1857, s. 10.
(II 17 a) -SAMHÄLLE~020. samhälle (se d. o. 4) med järnvägsstation; i sht om samhälle uppkommet kring l. dominerat av järnvägsstation. Halsbergs stationssamhälle. AB 3/12 1889, s. 2.
Ssgr: stationssamhälles- l. stationssamhälls-kultur. jfr kultur 8. Fatab. 1934, s. 212.
-stil. särsk.: byggnadsstil utmärkande för stationssamhällen. SvSlöjdFT 1915, s. 1.
(II 17 a) -SEDEL. (numera föga br.) om det exemplar av bevis om inskrivning av resgods, som kvarstannar på stationen, stam; jfr resgods-bevis, -sedel. Engström o. Carlson HlednTrafik. 46 (1917).
-SIGNAL. jfr signal 3.
1) i sht sjöt. o. mil. till II 11: signal utgörande beteckning för signalstation. SFS 1922, s. 1392. Stationssignal är en av bokstäver bildad signal. SoldISign. 1945, s. 23.
2) (numera föga br.) till II 17 a: signal given av tågförare vid infart på stationsområde, infartssignal; äv. konkret: signalapparat med klar- o. stoppsignaler, placerad vid stationsområdes gräns. AB 1865, nr 31, s. 3. Semaforen ställdes på stationsplattformen och motsvarade .. våra dagars stationssignal. 2UB 9: 248 (1905).
(II 10) -SKALA. på radiomottagare: skala angivande namn l. våglängder för de olika radiostationer som kan tas in. Radiolex. 657 (1952).
(II 1) -SKEPP. [efter eng. station-ship] (om ä. förh.) om engelskt patrullfartyg stationerat på bestämt område; jfr stationär-skepp. GHT 1895, nr 249, s. 2.
-SKOLA.
1) till II 1: skola i l. vid missionsstation. DagbrKongo 255 (1911).
2) (förr) till II 8: skola (för sjömän o. underbefäl) förlagd till örlogsstation. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 19, s. 37.
(II 17 a) -SKRIVARE. (numera bl. i icke officiellt spr.) skrivbiträde l. dyl. (jfr skrivare 2 a) vid järnvägsstation. Björkman (1889). BonnierSvOrdb. (1980).
(II 17 a) -SKRIVERSKA. [jfr -skrivare] (numera bl. i skildring av ä. förh.) kvinnlig stationsskrivare. Fröding ESkr. 2: 28 (1891).
-SKYLT. jfr skylt, sbst. I 3.
1) mil. till II 11: skylt angivande läge för signalstation. SignTrpInstr. 1945, 1: 24.
2) till II 17 a: skylt med stationsnamn (l. beteckning för station). UNT 4/3 1932, s. 6.
(II 11) -SLÄPVAGN~02 l. ~20. mil. jfr -bil. SignTrpInstr. 1945, 1: 29.
(II 5) -SNÖRE. (förr) mätsnöre gående mellan två stationer (utmärkande stationslinje). JernkA 1825, 2: 13 (i fråga om gruvmätning).
(II 17 a) -SOCKEN. (om ä. förh.) socken inrymmande järnvägsstation. SJ 1: 371 (1906).
(II 26) -SPANNMÅL. (†) (om förh. i Preussen på 1600-talet) spannmål använd l. avsedd ss. kontribution. AOxenstierna 6: 354 (1631).
(II 17 a) -SPÅR. järnvägsspår på bangård (inom stationsområde). TT 1877, s. 185.
(II 12) -SPÄNNING. (numera föga br.) klämspänning, polspänning; nätspänning. Stationsspänningen var 113 volt mellan den neutrala skenan och hvardera af + och — skenorna. TT 1894, M. s. 52. SthmBelysn. 123 (1903; i ackumulatorbatteri vid elverk 1892).
(II 17 a) -SPÄRR. järnv. plattformsspärr. PT 1908, nr 197 A, s. 2.
(II 17 a) -STAD. jfr -samhälle. AB(B) 23/6 1902, s. 3.
(II 17 a) -STRÄCKA. järnv. om bansträckan mellan två bevakade stationers gränser. Fennia XII. 1: 55 (1896).
(II 17) -STUGA. (station- 1848. stations- 1909 osv.) (i sht om ä. förh.) jfr -hus. Castrén Res. 2: 387 (1848; om skjutsstation). TLev. 1909, nr 51, s. 2 (vid järnväg).
(II) -STÄLLE. ställe utgörande l. inrymmande station; särsk.
1) (numera föga br.) till II 5, = station II 5. SvLantmät. 1: 192 (i handl. fr. 1725).
2) (om ä. förh.) till II 17: ställe utgörande droskstation o. d. Stations ställen för charer och åkare kiärror. HH XXXII. 2: 49 (1784).
(II 19) -SYSTEM. (i fackspr.) utbildningssystem varvid utbildningen äger rum vid olika stationer. HbHemvärn. 1: 30 (1950).
-TAVLA.
1) (om förh. i katolska länder) till II 15: tavla med stationsbild (se d. o. 1). Stenberg KyrkSkrud 273 (1950).
2) järnv. till II 17 a: på stationshus placerad tavla angivande avståndet från längdmätningens utgångspunkt. Engström o. Carlson HlednTrafik. 17 (1917).
(II 16) -TECKEN. (†) tecken för fermat, fermat. Envallsson (1802). Weste FörslSAOB (c. 1817).
(II 5) -TECKNING. (†) markering av mätstation på karta. JernkA 1825, 2: 25 (i fråga om gruvmätning).
(II) -TJÄNST. tjänst(göring) vid station (jfr -tjänstgöring); särsk.
1) till II 1; särsk. dels om tjänst vid flygstation, dels (järnv.) om tjänst vid järnvägsstation (motsatt: åkande tjänst; i fråga om ä. förh. äv. om tjänst vid lokomotivstation). ReglSJMachinEld. 1857, s. 11. Bastjänsten (vid flygbas) omfattar: stationstjänst, trafikledning .. signaltjänst m. m. SoldUndFlygv. 1944, s. 121.
2) till II 8: tjänst vid station; numera bl. om tjänst i land (vid station), landkommendering. Wrangel SvFlBok 257 (1898). Den (värnpliktig), som är tilldelad marinen i sjötjänst, stationstjänst eller allmän tjänst (osv.). SFS 1920, s. 2016.
3) järnv. till II 17 (särsk. II 17 a). ReglSJBränsle 1865, s. 2 (i fråga om lokomotiv). På söndagen före (julafton) hade jag stationstjänst som ”stins” igen. Käll KlKrylbo 122 (1939).
(II) -TJÄNSTEMAN~102, äv. ~200. tjänsteman med stationstjänst; särsk.
1) (numera mindre br.) till II 11. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 6, s. 27. Därs. 1902, 6Hufvudtit. Bil. 1, s. 79.
2) järnv. till II 17 a. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 40, s. 1. Därs. 1888, 6Hufvudtit. s. 59.
(II) -TJÄNSTGÖRING~020. tjänstgöring vid station (jfr -tjänst); särsk.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till II 8. TSjöv. 1901, s. 260.
2) till II 11; särsk. (tele.) i fråga om telestation. BtRiksdP 1894, 7Hufvudtit. Bil. 1, s. 7.
(II 5) -TRIANGEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) triangel bildad av tre stationslinjer. JernkA 1825, 2: 35.
(II 11) -TRÅD. mil. o. tele. ledningstråd för signaltjänst, telefonering l. telegrafering. TLev. 1907, nr 10, s. 1 (för telegrafverket). SmnställnKrigsmat. 1: 66 (1941; för signaltjänst).
(II 17 a) -TUNNEL. järnv. om den utvidgade del av tunnelbana vari en tunnelbanestation är belägen (l. är avsedd att placeras). 2UB 9: 286 (1905; om förh. i London).
(II) -TYP. typ av (l. förekommande vid) station; särsk.
1) till II 1. Näsström SvFunkt. 120 (1930; om typ av bensinstation).
2) (i sht i fackspr.) till II 14. Instrument av stationstypen. Carell o. Edelstam 15 (1931).
(II 17) -UPPEHÅLL~002, äv. ~200. uppehåll vid station; särsk. (järnv.) till II 17 a. TT 1880, s. 127.
-UR. ur utvisande den gällande tiden på l. för en l. flera stationer.
1) (numera bl. mil.) till II 11. Nyström Telegr. 50 (1869; på telegrafstation). Då rätt tid meddelas, kontrolleras eget stationsur. SoldISign. 1945, s. 84.
2) till II 17 a; jfr -klocka. ReglTjSJ 1858, s. 76.
(II) -UTRUSTNING~020. särsk. tele. till II 11: utrustning på l. för telestation. VocTéllnt. 32 (1938).
-VAGN.
1) [av amer. eng. stationwagon] (numera mindre br.) till II 4, om (större) bil med personbilschassi o. karosseri för kombinerad person- o. lastbefordran (med fällbart baksäte o. slät, vertikal, helt öppningsbar bakdel), herrgårdsvagn, kombibil, ”kombi”. Motor 1947, nr 22, s. 18. En Volvo PV 444 stationsvagn. DN(B) 1953, nr 168, s. 1. BonnierSvOrdb. (1980).
2) (förr) till II 11: fordon för utrustning för fälttelegrafstation (signalstation). Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 10 (1880).
3) [jfr t. stationswagen] (numera bl. i skildring av ä. förh.) till II 17 a: godsvagn med gods för bl. en station; förr äv. om godsvagn vilkens gods är sorterat för att avlämnas vid olika stationer. ReglTjSJ 1858, s. 25. Engström o. Carlson HlednTrafik. 47 (1917).
Ssgr: stationsvagns-karosseri. till -vagn 1. SFS 1955, s. 31.
-lista. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -vagn 3; om lista över gods i stationsvagn(ar). ReglTjSJ 1858, s. 79.
-VAKT.
1) sjöt. till II 1, i kustsjöfart: vakttjänstgöring varvid vakttidens längd bestäms av gångtiden mellan stationerna. Lang FinlSjör. 368 (1932).
2) (om utländska förh.) till II 17 a: stationstjänsteman med vaktuppgifter. Zilliacus JapSt. 81 (1896).
(II 5) -VINKEL. (numera föga br.) vinkel tagen från en mätstation varvid avståndet mellan stationslinjernas ytterpunkter icke behöver anges. JernkA 1825, 2: 99. Därs. 1839, s. 359.
(II 19, 21) -VIS. [jfr t. stationsweise] station för station l. station efter station; förr äv.: med intervaller. (Sv.) Stationswis .. (lat.) intervallis; per intervalla. Lindfors (1824). UFlottMansk. 1945, s. 136 (i fråga om vakterna på örlogsfartyg). Undervisningen kan bedrivas stationsvis där filmstudiet utgör en station bland många. Skolvärld. 1972, nr 10, s. 21.
(II 17 a) -VÄG. väg som leder till l. från l. som passerar järnvägsstation. Roos Strejk. 73 (1892).
(II 11) -VÄLJARE. (föga br.) apparat som vid telefonering med hjälp av signalsystem väljer ut sökt station, riktningsväljare. VocTéllnt. 83 (1931). OrdbFjärrförb. 112 (1940).
(II 17 a) -VÄNTSAL~02 l. ~20. Martinson VägUt 34 (1936).
(II 14) -VÄRDE. (i sht i fackspr.) värde erhållet vid undersökning på en station. Globen 1925, s. 18 (i fråga om nederbörd).
(II 11) -VÄSKA. (i sht förr) mil. väska innehållande utrustning för signalstation. SmnställnKrigsmat. 1: 66 (1941).

 

Spalt S 11214 band 30, 1989

Webbansvarig