Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAD sta4d (ss. förled i formen stads- dock vanl. stat3s~ l. (ngt vard.) stas3~), äv. (numera bl. vard.) sta4, sbst.2, r. l. m. (JönkTb. 107 (1522)) l. f. (Eneman Resa 1: 198 (1712) osv.); best. staden (SthmSkotteb. 3: 189 (1521) osv.), äv. stan (TbLödöse 140 (1589) osv.) ((†) staen Lucidor (SVS) 359 (1674)); pl. städer stä4der (G1R 1: 5 (1521: wpstæder), Därs. 26, osv.) ((†) stader SvTr. 4: 113 (1526), FörbInstr. 1/10 1661, s. E 1 a (: Frij-stader). steder G1R 6: 158 (1529), RARP 9: 387 (1664: kiöpstederne, pl. best.). städder BtHforsH 1: 17 (c. 1565)); pl. best. städerna (Matt. 14: 13 (NT 1526) osv.) ((†) städren HSH 31: 98 (1662: Städrens, gen.), Kullberg Dikt. 99 (1850: städrens, gen.); städrena G1R 1: 224 (1524: stædrena)); ss. förled i ssgr äv. (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) STA- sta3~ (med kort vokal), äv. sta3~. Anm. I ä. språkprov förekommer den gamla gen. sg. best. stadsens, stadsenes o. städsens, t. ex. SthmSkotteb. 3: 187 (1521: stadzins), Weste FörslSAOB (c. 1817: Stadsens), Silfverstolpe BokbSthm 223 (i handl. fr. 1630: Stadzenes), 3SthmTb. 5: 30 (1603: städzenns).
Ordformer
(sta- i ssgr 1690 (: kiöpstareesa), c. 1720 (: köpsta kram), 1954 (: staborna, pl. best.) osv. stad (-dh) 1521 osv. stadt (-adth, -at) 15211768. stan (staan, stahn, sta’n, sttann), sg. best. 1589 osv. stas- i ssg 1657 (: Stas Måhlet). stass- (-sz-) i ssgr c. 1640 (: kiöpstass män)c. 1695 (: Staszpijge Tittelen). sted (-dh) 15291664 (: kiöpstederne, pl. best.). sted- i ssgr 1532 (: köpstedzmen)1594 (: köpstedzmend). stedt- i ssgr 1559 (: köpstedtzmänn .. köpstedtz inbyggeres). städ 1603 (: städzenns, sg. best. gen.). städ- (-æ-) i ssgr 1523 (: köpstædzmen)1646 (: Siöstädz Borgarne))
Etymologi
[fsv. staþer (pl. städher, stedher); liksom fd. stath (d. stad) av mlt. stat (pl. stede), motsv. mnl. stat (nl. stad), mht. stat (t. stadt); etymologiskt identiskt med STAD, sbst.1 — Jfr UTSTÄDES]
1) (större) tätort utgörande centrum för administration, jurisdiktion, handel, industri, kommunikationer m. m., vilken i förhållande till sitt omland fungerar ss. en mer l. mindre självständig enhet, ofta med tanken särskilt riktad på dess styrande o. förvaltande organ l. företrädare l. kår av ämbets- o. tjänstemän; jfr METROPOL. Befäst, förr äv. fast stad, resp. obefäst, förr äv. öppen stad. Davids stad, dvs. Jerusalem (jfr c α). Den eviga staden l. städernas stad, dvs. Rom. Staden Paris. Huset ligger inom stadens hank och stör. Stadens honoratiores. Staden har infordrat anbud på byggande av badhus. Springa stan runt efter ngt (vard. o. skämts.). G1R 1: 215 (1521). Tå lät Herren regna swaffuel och eeld ifrå Herranom aff himmelen offuer Sodom och Gomorra, och vmstörte the städher, alla then engden, och alla the som j städherna boodde. 1Mos. 19: 25 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917; Luther: die stedte, Vulg.: civitates, gr.: πόλεις). Så ginge the sigh vti stadenom inn. Visb. 1: 9 (1572). (Sv.) Stadh .. (Ty.) Stadt. (Lat.) Civitas. Oppidum. Urbs. Schroderus Dict. 35 (c. 1635). Thenne staden (dvs. Lübeck) är mycket longh, men intet så mycket bredh. Bolinus Dagb. 12 (1666). Stadtens skrytande Lustbarheter äro mig så afsmakliga att jag omöjligt kan bese dem utan sorg. CAEhrensvärd Brev 1: 2 (1768); jfr f. Detta Athen .. denna stad, som skenbart är så lugn .. ah, du anar icke hvad som jäser i dess barm. Rydberg Ath. 15 (1859). För den exproprierade tredjedelen (av tomten) bjöd staden Paris endast tio francs. De Geer Minn. 1: 213 (1892). Det finns redan en internationell överenskommelse mellan geografiska och statistiska vetenskapsmän att som städer beteckna alla de tättbebyggda samhällen som har mer än 2000 invånare. Furuskog VLand 325 (1943). TNCPubl. 61: 26 (1976). — jfr ARBETAR-, AXEL-, BEGRAVNINGS-, BERGSLAGS-, BISKOPS-, BLOMSTER-, BORG-, BY-, FABRIKS-, FAST-, FRI-, FÄDERNE-, FÖGDERI-, FÖR-, FÖRE-, FÖRR-, GARNISONS-, GRAV-, GRUV-, GRÄNS-, HALL-, HAMN-, HANDELS-, HANSE-, HUVUD-, INDUSTRI-, INRIKES-, JUDE-, KEJSAR-, K(ON)UNGA-, KORN-, KRÖNINGS-, KUST-, KYRK-, KÅK-, KÖP-, KÖPMANS-, LAND-, LANDS-, LANDSORTS-, LANT-, LÄNS-, LÄRDOMS-, MAGISTRATS-, MEDELTIDS-, MILITÄR-, MILLION-, MUNICIPAL-, NABO-, NEGER-, NY-, OAS-, PARK-, POLISMÄSTAR-, PROVINS-, PÅVE-, REDARE-, RESENÄRS-, RESIDENS-, RIKS-, ROMAR-, RUIN-, SAGO-, SALT-, SATELLIT-, SCHACKBRÄDS-, SEPULKRAL-, SILVER-, SJUKHUS-, SJÖ-, SJÖFARTS-, SJÖROVS-, SKO-, SKOL-, SKYDDS-, SKÄRGÅRDS-, SMÅ-, STAPEL-, STIFTS-, STOR-, TRÄDGÅRDS-, UNIVERSITETS-, UPP-, VÄRLDS-, ÖKEN-STAD m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv. Medh lagom (dvs. lag) skal man Städher byggia. SvOrds. B 5 a (1604). Åsnan medh en Gullsäck, winner fasta Städer. Grubb 893 (1665). ”Ingen säkerhet i sta’n” — sa’ bonden fick en örfil vid tullbommen. Holmström Sa’ han 44 (1876).
b) i fråga om svenska förh.: fram till 1971 officiell benämning på sådan tätort som av K. Maj:t i särskild ordning förklarats vara stad o. ss. sådan utgörande dels administrativ enhet (primärkommun), dels (i vissa fall) judiciell enhet (domsaga); sedan 1971 inofficiell o. exklusiv benämning på sådan tätort l. primärkommun som ovan sagts (i officiellt språk ersatt av: kommun); stundom äv. om sådan, tättbyggd del av stor kommun, som tidigare varit stad o. som nu är centralort i kommunen; jfr KÖPING, MUNICIPAL-SAMHÄLLE. Stockholms l. Kalmar stad. Stad utanför landsting, förr äv. under landsrätt. Centralort i Lunds kommun är staden Lund. G1R 1: 5 (1521). Medan nu städerne äro såsom peelare i rijket, hvar opå dess vällfärdh mykit hänger, derföre vill Regeringen fordra (osv.). RP 6: 214 (1636). I Staden är Kämnersrätt förste domstol. RB 1: 3 (Lag 1734). Allmän underrätt är på landet och i stad, som hör till domsaga, häradsrätt samt i annan stad rådhusrätt. SFS 1942, s. 1719. Riket är indelat i kommuner. Kommunerna äro landskommuner, köpingar och städer. Därs. 1953, s. 1677. — jfr BERGSLAGS-, LÄNS-, MUNICIPAL-, POLISMÄSTAR-STAD.
c) i vissa uttr.
α) (i religiöst spr.) Davids l. den stora konungens l. Guds l. Herrens l. den utvalda helgedomens stad l. den heliga staden (jfr 3), om Jerusalem l. stundom möjl. Palestina, förr äv. de tio städerna, om Dekapolis. Matt. 4: 5 (NT 1526: then helgha stadhen; äv. i NT 1981). Och fölgde honom mykit folck vthaff Galilee land, och vthåff the tiyo städher. Därs. 25 (Därs.; NT 1981: Dekapolis). J dagh är idher födder frelsaren som är Christus herren j Dauidz stad. Luk. 2: 11 (Därs.; äv. i NT 1981). Psalt. 48: 2 (öv. 1536: gudz stadh). Then stora konungens stadh. Därs. 3. Därs. 101: 8 (: herrans stadh). Han satte mich vthi then heliga stadhen, at iach j Jerusalem regera skulle. Syr. 24: 11 (Därs.; Apokr. 1921: den stad som han älskar). The förbrende then vtwalda helgedomens stad, och giorde hans gator ödhe. Därs. 49: 6 (Därs.; Apokr. 1921: den utvalda, heliga staden).
β) (†) innan stads l. utan stads, inom resp. utom en stad l. staden l. en stads l. stadens område; äv. innan städer, inom städer(na). Innan stads eller wtan stads. VadstÄTb. 196 (1594). Lät Amor then lätte Gäst / Husa som han sielfwer wil / Innan Städer hoos sitt Folck, / Hoos thet Folck som fåfängt är. Stiernhielm Cup. 2 (1649, 1668).
γ) rättshist. stadens stenar, resp. stadens mantel, i fråga om offentligt skamstraff i stad för kvinna som begått hor, om stad tillhöriga straffredskap avsedda att nesligen bäras genom stadens gator o. bestående av två i ändarna på ett rep fästa stenar att bäras hängande över nacken med en sten på vardera bröstet, resp. en (baktill avskuren) skändligt tillskuren mantel. Jöns Andersons hustru benådatt medh kåken, och sedan lade böfwelen på henne stadsens steenar och ledde henne kring staden. SErikÅb. 1931, s. 206 (1536). At bära stadens mantel, som .. ännu i Dannemark brukas, under namn af Spanska kappan, war et i tydelig lag utsatt straff, hwilket af Domstolen ålades dem, som bedrefwo hor. Flintberg Lagf. 3: 358 (1799). Mången stackars vilseförd kvinna fick (i 1600-talets Jönköping) den tunga lotten att bära stadens stenar i rep över nacken, en sten på vardera bröstet, på vägen genom stadens gator till förvisning. Suneson GGrund 38 (1926).
δ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) stadens äldste, förr äv. stadens män, om stads beslutande församling. Anno 1317 var myntemestare i Lödesiö som satte sitt signete .. nedhan före et bref som Stadhsens män hadhe utgifvit. Bureus Suml. 35 (c. 1600; rättat efter hskr.). 2SvUppslB 4: 664 (1947: stadens äldste).
ε) [efter lat. ab urbe condita] (i)från stadens grundläggning, angivande utgångspunkt för tideräkning: från (året för) staden Roms grundläggning, enligt traditionen år 753 f. Kr.; äv. ss. översättning av namnet på Livius’ arbete om Roms historia ”Ab urbe condita”. Det Romerska Folkets Historia, ifrån Stadens första grundläggning. Kolmodin Liv. 1: 5 (1831). Holm BevO (1960).
ζ) i sådana uttr. som vara o. d. i staden l. stan (jfr d), resp. komma o. d. till staden l. stan (jfr d), förr äv. till stads, vara osv. i, resp. komma osv. till staden. Alt thet som inkommer och föres til Stadz .. skal förtullas effter ordningen. OrdnLilleTull. 1622, s. A 3 a. ÅngermDomb. 29/7 1646, fol. 11 (: komma till stadz). Sen bör jag Er varna, / At när Ni är i Stan, Ni noga akta Er / Ge en Theater pris och åt den andra mer / Utaf de två. Kellgren (SVS) 5: 304 (1790). Gumman (hade) som wanligt rest .. med sina (granris-)wiskor till staden. Almqvist Grimst. 8 (1839). Hon skyllde på att hennes mor kommit till stan, något bättre kunde hon inte hitta på. Siwertz Tråd. 56 (1957).
η) (†) sälja sin stad Honolulu, benämning på en lek vid vilken någon av de i ring sittande deltagarna till sin granne säger: ”Jag säljer min stad Honolulu”, varefter de övriga i ringen i tur o. ordning upprepar dessa ord, var o. en med ett tillägg som i sin tur upprepas av den därefter i tur kommande o. varvid pant måste betalas av den som glömmer l. säger fel. Hubendick FlickLek. 85 (1879).
ϑ) (i bibeln) fri stad (jfr STAD, sbst.1 3 b γ), om stad i vilken dråpare var rättsligt skyddad fram till rättegång, fristad (se d. o. 3). Friye städher, at then som någhon j hiäl slåår, må flyy ther in. 4Mos. 35: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: fristäderna).
d) övergående i bet.: gator o. torg o. d. i (viss del, ofta centrum av) stad; särsk. i uttr. (vara) i staden l. stan (jfr c ζ), äv. på stan resp. (komma o. d.) till stan (jfr c ζ), (vara) i resp. (komma) till viss del osv. av stad osv. Gapa icke om kring hijt och tijt j stadenom. Syr. 9: 7 (öv. 1536; Apokr. 1921: på gatorna i staden). Vet Syster! hvad som sägs i Staden, / Och som i desse dagar skedt? / Tänk! at på sidste masqueraden, / Så har man fan skenbarligt sedt. Lenngren (SVS) 1: 19 (1775). Till vardags kunde man väl handla på Ladugårdslandstorg (i Sthm på 1870-talet), men gällde det riktigt, så trodde sig ingen ordentlig husmor förrän hon kommit ned till Stan. Linder Tid. 53 (1924). Frågar man en inföding (i Kalmar), vad stadsdelen heter, svarar han, att det är ’Gamla stan’! BygdFolk 1: 60 (1927). Jag var på stan ett slag, men den är ju bara tråkig på söndan. Lagerkvist KämpAnde 266 (1930). Gå ut och se på, titta på stan. Östergren (1945).
e) övergående i bet.: viss del av l. visst l. vissa kvarter i stad, stadsdel l. kvarter. Nya staden är bättre bygd än den gamla. Weste FörslSAOB (c. 1817). Staden emellan broarna, la Cité. Berndtson (1880). Solgränd i Gamla stan, som har sitt namn av att solen aldrig kommer dit. Östergren (1945). — jfr ARBETAR-, FATTIG-, FÖR-, FÖRE-, FÖRR-, JUDE-, KYRK-, KÅK-, KÖPMANS-, LAPP-, LÅG-, MEDELTIDS-, NY-, PARK-, RUIN-, SATELLIT-, SKOL-, SOV-, TRÄDGÅRDS-STAD m. fl.
f) i fråga om angivande av stad (i bet. 1) ss. typ av bebyggelse l. form för (liv i) samhälle, förr äv. ss. typ av territoriell, administrativ l. judiciell enhet, i kontrast l. motsats till landsbygd; särsk. i totalitetsbetydelse. Bådhe i stedher och paa landith. G1R 6: 158 (1529). På bygden och i stahn. Granatenflycht Vitt. 289 (1698). Then ene trifs intet i staden: then andre städz intet på landet. Swedberg Cat. c 4 a (1709). Land och stad reclamerade lika rättighet. Höpken 2: 690 (1774). Riksens Ständer hafwa .. welat förklara hwarje Swensk Man, til hwilken Clasz af Medborgare han räknas må, berättigad, at förwärfwa och besitta Fast egendom och Jord inom Swea Rike, å Land och i Stad, af hwad natur som helst. KungörFörändrRiksstPriv. 6/4 1810, s. 1. Nu för tiden äro städerna smakmönster och smakfördärvare för landsbygden. Nilsson FestdVard. 27 (1925).
g) (i sht om ä. förh.) om (företrädare för) stad ss. politisk, ekonomisk o. militär maktfaktor; jfr STADS-STAT. Thå wij seghladhom .. komo wij .. till Philippos, som är ypperste stadhen j Macedonie land, och är en frij stadh. Apg. 16: 12 (NT 1526; Luther: eyne freye stad; NT 1981: romersk koloni). Vdi Septembrj månad (1537) bleff konung Giöstaff aff alla euangeliske tydzske furstar och städer .. med legatter och schrifuelsser besögt, med .. begärran, att (osv.). Brahe Kr. 21 (c. 1585). Denne Stad (dvs. Kartago) war bygd på Africaniske Kusten, gent öfwer Rom, med hwilken han täflade om öfwerwäldet. Ehrenadler Tel. 90 (1723). (Man vet), huru Homeri bild varit nyttjad på flera städers penningar, hvilke därigenom, hvar för sig velat framte ett skrytande bevis, att denna Skaldernes förste varit född hos dem. 2VittAH 2: 92 (1787, 1791). Ingen maning hörs till vapen, ty på gotens segerled / lägga kungar sina kronor, städer sina tinnar ned. Rydberg Dikt. 1: 26 (1876, 1882).
h) (†) i det adverbiella uttr. stad från l. ifrån l. frå stad, från stad till stad. Wollimhaus Syll. R 4 b (1649: frå). Gezelius Syll. 1: 133 (1672: ifrån). Därs. 2: 260 (: från).
2) (mer l. mindre betydande del av) befolkningen i stad; i sht i sg. best. Hela stan kom dit. Saken är redan känd av halva stan. Hela stan skrattar åt honom. När konung Herodes thet hördhe (att österländska stjärntydare sökte en nyfödd konungason), wart han bedröffuat och hela Hierusalems stadh medh honom. Matt. 2: 3 (NT 1526; Bib. 1917: hela Jerusalem). Om tijn dotter icke är blyghactig, så halt henne hart, at hon icke gör tich tinom owenom till spott, och hele staden får nogh at tala om tich. Syr. 42: 11 (öv. 1536). Helfften aff stadhenom skal bortföras, och thet offuerbleffna folcket skal icke vthu stadhenom driffuit warda. Sak. 14: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: hälften av folket i staden). Alla afftnar spatzerar hela stan i Kungens trägårdh. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 35 (1691). Hela staden var i rörelse. Moberg Gr. 63 (1815). Han har blivit en visa för hela staden el(ler) stan. SvHandordb. (1966).
3) [jfr 1] (i sht i högre stil) i mer l. mindre bildl. l. utvidgad anv., om ngt som liknar l. för tanken till l. föreställes ss. en stad (i bet. 1); äv. personifierat; särsk. i sådana uttr. som Herrens l. Sions stad l. den heliga staden (jfr 1 c α), om himlen l. paradiset, l. Guds stad [jfr lat. civitas dei] (jfr 1 c α), om himlen l. paradiset (äv. oeg., om stjärnhimlen). SalOrdspr. 10: 15 (öv. 1536). Kärlekens Tempel, Dess länder och Städer / Ä bolstrar och fjäder, / Trappstenar och bräder / Och gator och gränder och stolar och bord. Bellman (BellmS) 1: 10 (c. 1769, 1790). Stagnelius (SVS) 1: 23 (1814: Den helga staden). En skymt jag då i trone ser / Utaf det goda landet, / Der du från mig ej skiljes mer, / När, löst ur syndabandet, / Bland helgonen jag, fri och glad, / Får bo i lefwande Guds stad. Ps. 1819, 113: 3. Bremer NVerld. 1: 117 (1853; oeg., om stjärnhimlen). Wirsén Sång. 34 (1884: Herrans stad). (En viss myrart) i Nordamerika grundlägger .. städer, som bestå af ända till 1600 koniska stackar, hvilka kunna upptaga icke mindre än femtio acres areal. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 104 (1886). Sionstoner 1889, 333: 1 (: Sions stad). Fröding Eftersk. 1: 81 (c. 1890, 1910; personifierat). — särsk. i uttr. stad av ngt, om stor (o. tät) anhopning av ngt. Bremer GVerld. 2: 122 (1860: en stad af minnesvårdar). Rundt omkring .. (pyramiden) uppväxte en stad af grafvar. Den var härskarpalatset i en stor nekropol. Hahr ArkitH 6 (1902).
Ssgr (i allm. till 1, ofta 1 b o. f): A (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STA-BO. stadsbo. Månsson Rättf. 2: 240 (1916).
Ssgr: stabo-fernissa. hos lantbo, sammanfattande, om sådana (oäkta l. förkonstlade) drag l. sätt att bete sig som förvärvats i stad. Wägner Vanskl. 242 (1917).
-lass. (†) = stadsbo-lass. VDAkt. 1784, nr 485.
-DAM. stadsdam. Sandgren Förklar. 27 (1960).
B (mera tillf.): STAD-BEBYGGD, -BEFÄSTNING, -BO, -BOENDE, -FÖDD, -GÄLD, -HÄST, -KÄLLARE, -KÄRNA, -MAN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10703), -RIK, -SKRIVARE, -STAT, se C.
C: STADS-ACCIS. (förr) ss. accis utgående avgift till stad; jfr -andel o. -avgift. Dähnert (1784; under stadtzulage). Jungberg (1873).
-ADEL. om adel bosatt i stad (motsatt: lantadel). Reuterdahl SKH II. 2: 291 (1850).
-ADVOKAT. särsk.: i stads tjänst varande jurist, stadsjurist (numera bl. i Sthm, ss. titel för underordnad jurist, anställd vid Sthms stads juridiska avdelning med uppgift att för kommunens räkning fullgöra advokats göromål. BoupptSthm 4/1 1676, Bil. IllSvOrdb. (1964). -AFFÄR. affär (se d. o. 6) i stad. SvGeogrÅb. 1944, s. 163.-AKTUARIE. aktuarie vid rådhusrätt o. magistrat; sedan 1971 ersatt av registrator vid tingsrätt; jfr -arkivarie. BoupptSthm 1672, s. 706 a, Bil. (1673). Vid rådhusrätten och magistraten (i Gbg) äro .. anställda en magistratssekreterare, en stadsaktuarie, som tillika är arkivarie och bibliotekarie, en sterbhusnotarie. SFS 1935, s. 479.-ANDEL~02 l. ~20. (förr) i städer i Värml. län: på vissa varuslag utgående stadsaccis; äv. allmännare, om stadstolag; jfr -avgift. SFS 1835, nr 43, s. 95 (om accis). Därs. 1838, nr 18, s. 2 (om tolag). -ANLÄGGNING~020. abstr. o. konkret. Atterbom Minn. 139 (1817; konkret). Rig 1950, s. 29.-ANSTÄLLD~02 l. ~20, p. adj. om person: anställd i stads tjänst. SDS 1948, nr 271, s. 5.-ANTIKVARIE. om arkeologiskt o. musealt utbildad tjänsteman med uppgift att bedriva antikvarisk verksamhet i stad; särsk. i Sthm o. Lund: (titel för) kommunalt anställd sådan tjänsteman. SvD(A) 18/7 1924, s. 3. Stadsantikvarien i Stockholm. SvYrkeslex. nr 870 a, s. 1 (1952). -APOTEK. apotek i stad. RP 5: 115 (1635). -APOTEKARE. om apotekare i stad; särsk. (förr) av stad i särskild ordning antagen apotekare. UUKonsP 5: 169 (1658). Af borgemästare och Råd .. till Stadz Apotheckare .. antagen blefwen. HdlCollMed. 30/6 1719. -ARAB. om invånare (av mer l. mindre uppblandad semitisk härkomst) i arabisk stad; i sht i pl. GHT 1898, nr 109 B, s. 1. — -ARBETE~020. 1) om arbete i stad. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 109. 2) (†) till 1 f, om arbete som utförs för stads räkning. SthmSkotteb. 1540. BoupptSthm 1688, s. 143 a. —
-ARBETS-KARL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om karl som utför arbete för stads räkning. BoupptSthm 1672, s. 508 a. VDAkt. 1784, nr 525.
-ARKITEKT. av stad i särskild ordning utsedd arkitekt; särsk. till byggnadsnämnd i stad knuten kommunalt anställd arkitekt med uppgift att handlägga byggnads- o. stadsplanefrågor. Rüdling 352 (1731). Nicodemus Tessin, then äldre, war Kongl. Hof- och Stads-Architect ifrån Anno 1660 .. in til Anno 1680. Dens. Suppl. 630 (1740).
Ssgr: stadsarkitekt- l. stadsarkitekts-befattning. SthmStKal. 1845, s. 144.
-ARKIV.
1) stads arkiv (se d. o. 1); särsk. ss. officiell benämning på vart o. ett av vissa städers (t. ex. Sthms o. Malmö) arkiv. StadsArchivum. SthmStCal. 1768, s. 65. SFS 1929, s. 605 (i Sthm).
2) byggnad inrymmande stadsarkiv (i bet. 1). Björkman (1889).
-ARKIVARIE. [jfr -arkiv] stads arkivarie; särsk.: (officiell titel för) chef för stadsarkivet i vissa städer (t. ex. Sthm o. Malmö); jfr -aktuarie. SFS 1876, Bih. nr 25, s. 5. Stadsarkivet (i Sthm) förestås av en stadsarkivarie. Därs. 1929, s. 605.
-ARREST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i stad befintlig lokal för förvaring av anhållen person; jfr arrest 5 a. Helmfrid Holmen. 176 (1954).
-ARST. (†) om stadsläkare; jfr arst. 3SthmTb. 9: 301 (1617: stadhzartz).
-ARTAD, p. adj. som liknar stad l. har tycke av stad. Östergren (1945).
-ARTILLERI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om artilleri (se d. o. 2) tillhörande stad. Nordberg C12 2: 107 (1740). Hedberg Artill. 284 (1975).
-ASSEMBLÉ. (numera föga br.) om sammankomst till sällskaplig förströelse l. festlig danstillställning anordnad av företrädare för stad; jfr assemblé 1. SP 1792, nr 51, s. 3.
-ASSESSOR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bisittare i rådhusrätt; jfr rådman. 2NF 34: Suppl. 342 (1922).
-ASTROLOG. (†) om astrolog i stad l. stads tjänst. SAOB A 2548 (1903).
-AUKTION. offentlig auktion som förrättas gm stads auktionskammare. Henel 1735 132 (1736).
Ssgr: stadsauktions-hus. (†) = -auktions-kammare. Loenbom Stenbock 2: 101 (1758).
-kammare. stads auktionskammare. PT 1758, nr 19, s. 4.
-kommissarie. jfr auktions-kommissarie. SAOB A 2673 (1903).
-sal. jfr auktions-sal. SAOB A 2674 (1903).
-AVGIFT. särsk. (†) ss. skatt utgående avgift till stad; jfr -accis, -andel. BoupptVäxjö 1809. Jungberg (1873).
-BADARE. (†) = -barberare; jfr badare 2 b. ConsAcAboP 2: 73 (1657). Henel Sthm 203 (1728).
-BADSTUGA~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stads badstuga (se d. o. 1). G1R 15: 196 (1543).
-BAGARE. jfr -hantverkare. HovförtärSthm 1628 A, s. 94. —
-BANA. från gatutrafik avskild järnväg för trafik inom stad l. trafik mellan denna o. förort. IllSv. 2: 5 (1882).
Ssg: stadsbane-nät. 2UB 9: 297 (1905).
-BARBERARE. (förr) för stad i särskild ordning utsedd barberare (se d. o. 2); jfr -badare, -fältskär, -kirurg. ConsAcAboP 2: 80 (1657).
-BARN.
1) barn bosatt i stad. VDAkt. 1679, nr 109.
2) person född l. uppvuxen i stad; äv.: person född osv. i samma stad som ngn annan; äv. bildl. Schroderus Comenius 144 (1639). (Sv.) vi äro stadsbarn (fr.) de (ell(er) nés dans) la même ville. Schulthess (1885). Platanen är stadsbarn i Frankrike. Enckell o. Claesson Trub. 18 (1932).
-BEBYGGANDE. (†) om stadsbyggnad(skonst). TT 1901, V. s. 75. —
-BEBYGGD, p. adj. (stad- c. 1678 osv. stads- 1933 osv.) om markområde: bebyggd på sätt som kännetecknar stad. SColumbus Vitt. 97 (c. 1678).
-BEBYGGELSE. bebyggelse av stad l. kännetecknande för stad, stadsbyggnad; äv. konkret, om resultatet av sådan bebyggelse. Fornv. 1926, s. 15. (Under G. II A:s regering upprättades stadsplanekartor) till ledning för den tillämnade stadsbebyggelsen. SvLantmät. 2: 203 (1928). Lagerkvist Sibyll. 7 (1956; konkret).
-BEFALLNINGSMAN~0002. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i stads tjänst varande förvaltare l. uppsyningsman; jfr befallningsman 6. SP 1792, nr 100, s. 3.
-BEFOLKNING. befolkning i stad l. stads befolkning; äv. sammanfattande, om den del av ett lands befolkning som bor i städer; jfr lant-befolkning. Fryxell Ber. 8: 53 (1838). Stadsbefolkningen är något mer än 1/7 af hela rikets. Aldén Medb. 1: 4 (1884).
-BEFÄSTNING. (stad- 1860. stads- 1558 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till stads skydd uppförd (av murar, torn o. d. bestående) befästning (se d. o. 3 b); äv. övergående i bet.: arbete med uppförande av sådan befästning. G1R 28: 221 (1558). Den storartade stadsbefästningen (i Karlskrona) kom ej till utförande, utan i dess ställe fastställdes 1694 slutningsverket. 2NF 13: 1088 (1910).
-BESMAN~20, äv. ~02. (förr) i stad (ss. gällande likare) för vägning använt besman; jfr slotts-besman. (Ett lispund) med slottsbesmanet gör med stadsbesmanet 22 marker. Falkman Mått 1: 396 (i handl. fr. 1577; i fråga om vikten i Nyköping).
-BESÖK. jfr besök 2. Jensen Montgomery 252 (1909).
-BESÖKANDE, p. adj. jfr besöka 6. Centerwall Hellas 57 (1888).
-BESÖKARE. särsk. (förr) i l. för stad tjänstgörande besökare (se d. o. 1). BoupptSthm 1673, s. 121 a. SFS 1828, SärskBl. s. 153. —
-BETJÄNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr betjäning 3 b o. -betjänt. BoupptVäxjö 1767.
-BETJÄNT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om innehavare av tjänst vid domstol l. magistrat i stad (t. ex. rådhusrätt l. kämnärsrätt); i sht om innehavare av mycket underordnad sådan tjänst (ss. biträde, vaktmästare o. d.), ofta med uppgifter av exekutiv, stundom äv. polisiär art; i sht i pl.; jfr betjänt, sbst. 2 a, b, -bud 3. Stiernman Com. 3: 735 (1669). Borgmästare och Rådz och andre Stadz betientes tilsättiande. Schmedeman Just. 682 (1675). Sker dråpet ej med wilja, doch af grof förseelse; warde tå (femtonåring) risad af fader, eller moder .. och skal ther någor Lands eller Stadsbetient när wara. MB XXXI: 1 (Lag 1734). Stadsfiskal ege att af stads- och polisbetjente erhålla all den handräckning, som för utförande af stadsfiskalens tjensteåligganden är erforderlig. SFS 1894, nr 77, s. 3.
-BEVIS. (förr) jfr -brev. GävleDomb. 91 (1634).
-BIBLIOTEK. folkbibliotek i stad; särsk. ss. officiell benämning på sådant bibliotek i vissa städer. Norrmann Eschenbg 1: 64 (1817). Göteborgs stadsbibliotek. Johannisson i 3SAH LXV. 1: 25 (1955).
-BIBLIOTEKARIE. [jfr -bibliotek] chef för stadsbibliotek. SAOL (1923).
-BILD.
1) bild (se bild, sbst.1 1) av stad. Fotografiska stadsbilder. Form 1934, s. 59. särsk. oeg. l. bildl. om litterär skildring av stad. TurÅ 1911, s. 63.
2) om sceneri(er) l. anblick(ar) som en stad (gm sin arkitektur, sina fria ytor, sitt folkliv m. m. o. samspelet däremellan) erbjuder; stundom övergående i bet.: arkitektonisk karaktär l. stil l. typ; jfr bild, sbst.1 2 b. NDA 1911, nr 159, s. 3. Den danska stadsbilden. Fogelqvist SöderkRom 78 (1924). Även i vardagslag intog hon en framträdande plats i stadsbilden. Hellström Lekh. 200 (1927). Det är få svenska städer, där den medeltida stadsbilden bevarats så väl (som i Simrishamn). TT 1944, s. 113.
-BILDANDE, n. jfr -bildning. SvLäkT 1935, s. 1653.
-BILDANDE, p. adj. som främjar l. åstadkommer stadsbildning. Ymer 1918, s. 348.
-BILDNING. om framväxt l. utveckling av stad l. stadsbebyggelse; äv. övergående i bet.: grundande av stad; ofta konkret, om resultat av sådan framväxt osv. Svensén Jord. 518 (1887; om Chicago). Axel Oxenstierna (återupptog) arbetet med grundandet av en stad vid Kopparberget; och det framgår av åtskilliga dokument från 1620-talet, att regeringen .. ansåg stadsbildningen klar redan år 1620. Lyberg GPprFalunDal. 1: 10 (1940). Industrialisering och stadsbildning. TurÅ 1948, s. 28.
-BIR. (†) om öl bryggt i den stad där det saluhålles. Bolinus Dagb. 35 (1668: stadzbier).
-BLACKA. (†) nedsättande l. skämtsamt om stads lokala tidning. ETegnér BrTegnér 6/1 1802, s. 2.
-BLIVANDE. om förhållandet l. processen att en stad uppstår l. kommer till; särsk. (förr) om förhållandet att ort erhöll stadsrättigheter. Det torde vara omöjligt att utforska tiden för Vimmerbys stadsblifvande. 2NF 32: 605 (1921). Kumla och Bollnäs ha högtidligt firat stadsblivandet. UNT 2/1 1942, s. 5.
-BLIVELSE. särsk. (förr) om förhållandet att ort erhöll stadsrättigheter; jfr -blivande. Siwertz ResK 86 (1929).
-BO. (stad- 1787 osv. stads- 1606 osv.) invånare i stad; äv. bildl. (särsk. motsatt: lantbo). PrivSvStäd. 4: 403 (1606). Den fria tanken och det fria ordet äro gamla stadsboer. Hellberg Samtida 8: 136 (cit. fr. 1856).
Ssgr: stadsbo-lass. (i formen stadbolass) (†) om hölass avsett för stadsbo; jfr stabo-lass. VexiöBl. 1820, nr 42, s. 4. LdVBl. 1832, nr 27, s. 4.
-liv. om liv som levs av l. kännetecknar stadsbo. Österling JordH 43 (1927).
-lyx. om lyx som anses känneteckna stadsbor. Strindberg Hafsb. 109 (1890).
-vis. i uttr. på stadsbovis, på stadsbors vis. Lönqvist Bara 19 (1775).
-BOD.
1) (†) om stad tillhörig byggnad (för förvaring). RP 6: 472 (1636).
2) bod (se bod, sbst.1 2) i stad. Thenne eptherschriffne gode men haffua skattath stadz boderne. JönkTb. 145 (1543); möjl. till 1. Nordberg C12 1: 846 (1740; om magasin).
3) bod (se bod, sbst.1 3) i stad. Almqvist Grimst. 18 (1839; i pl., om salubodar).
-BOENDE, p. adj. (stad- 1956 osv. stads- 1896 osv.) som bor i stad. Hemberg Jaktsk. 35 (1896).
-BOK. [fsv. stads bok] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om stads myndighet tillhörig bok (se bok, sbst.2 1 b) för införing av (protokolls)anteckningar av judiciell l. kameral l. administrativ art o. d. (i sht om sådan bok förd i rådstuga (se rådstuga, sbst.1 3 a)); äv. dels om lösa (för bindning avsedda) blad på vilka sådana anteckningar gjordes, dels om bok (se bok, sbst.2 1 a) bestående av bundna blad med sådana anteckningar. OPetri Tb. 177 (1527). (En kvinna hade av G. I fått ett hus i utbyte mot en tomt) och begærade hon, att th(et) motte warde anteknad i stadz boken tiill en åminnelsze. 2SthmTb. 1: 253 (1547). (I rådstugan) warder .. the allmennelighe Stadzböcker förwarade. Schroderus Comenius 650 (1639). 2NF 26: 897 (1917; om bok av bundna anteckningar).
-BOKHÅLLARE~0200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tjänsteman vid stadskommuns kansli med uppgift att (närmast under chefen för kommunens kamerala avdelning) handha kommunens bokföring; jfr -kamrer. BoupptSthm 1668, s. 377, Arvskifte (1669). DN(A) 1964, nr 349, s. 26.
-BOM. [fsv. stads bom] (förr) vid port l. öppning i mur o. d. omgärdande stad l. inlopp i hamn: stoppbom vid vilken passerande var skyldig att stanna o. underkastas pass- l. tullkontroll, tullbom. VinkällRSthm 1585 (vid hamninlopp).
-BONDE. (förr) om stadsbo som brukade (utanför staden belägen) jord. BtHforsH 2: 105 (1757).
-BORD. (†) om jordbruksfastighet ägd av stad; jfr bord, sbst.1 8. JönkTb. 135 (1538).
-BORGARE. [fsv. stads borghare] borgare (se borgare, sbst.1 2) i stad. SthmStadsord. 1: 65 (1637).
-BORGERLIG. [jfr -borgare] om samfund o. d.: som består av stadsborgare; äv. i utvidgad anv. om rättighet: som innehas l. utövas av stadsborgare l. är knuten till ställningen som sådan. Stadsborgerliga partier. Strinnholm Hist. 3: 804 (1848). De stadsborgerliga rättigheterna. Därs.
-BORGMÄSTARE. [fsv. stads borghamästare] (†) borgmästare i stad. OPetri Tb. 105 (1526).
-BREV. [fsv. stads bref] (förr) i stads namn av stads myndighet utfärdat, skriftligt bevis; i sht om fastebrev; jfr brev 2 o. -bevis. 2SthmTb. 4: 100 (1570; om fastebrev). Stiernman Com. 1: 417 (1594).
-BRO.
1) bro (se d. o. 3) i stad; jfr -brygga 2. G1R 6: 297 (1529).
2) (†) i stad, = bro 4; jfr -brygga 1. 3SthmTb. 1: 23 (1592). RA II. 1: 299 (1613).
Ssg (till -bro 1): stadsbro-port. (förr) om stadsport byggd vid l. i anslutning till bro(fäste). PrivSvStäd. 3: 689 (1589).
-BRUK. om bruk i stad.
1) jfr bruk 1. TIdr. 1882, s. 165 (om bruk av vagn).
2) jfr bruk 5 o. 6. Nordforss (1805; om sätt l. sedvänja).
3) i sht trädg. bruk (se d. o. 8) av jord i stad. GbgP 7/12 1980, s. 31.
-BRYGGA. [fsv. stads bryggia] (†)
1) om brygga (se brygga, sbst.1 1) i stad. Samme dag bleff beuilliadh, att stadzbryggierne skole alle ware ferdige nu nestkommend(i)s palme lögerdagh widh boot — 6 m(ark) sampt och alle andre brooer. VadstÄTb. 102 (1585); möjl. i stället till -brygga 2. Tegel E14 88 (1612). Rydberg Vap. 70 (1891).
2) om bro i stad; jfr brygga, sbst.1 2 o. -bro 1. LWivallius (1631) hos Schück Wivallius 1: 136. Bolinus Dagb. 46 (1670).
-BRYGGARE. (†) om bryggare i stad. BoupptSthm 1669, s. 367. Henel 1735 131 (1736).
-BRYGGERI. (†) om bryggeri (se d. o. 2) i stad. NPress. 1894, nr 340, s. 4. TT 1898, K. s. 91. —
-BRYGGHUS. (†) = -bryggeri; jfr brygghus 1 o. 2. BoupptSthm 1671, s. 1320, Bil. Därs. 1686, s. 1142.
-BRYGGVERK. [senare leden är sammansatt av brygga, v.1 o. verk] (†) = -bryggeri. Posten 1769, s. 723.
-BUD.
1) om bud (se d. o. 1 a o. 7) som avsändes till l. som har ärende till stad. JAEhrenström BrLeopold (1802).
2) på särskilt sätt (i sammanslutning med auktorisation av länsstyrelse) organiserad, med uniformsmössa försedd (mans)person med uppgift att (mot avgift enligt av länsstyrelse fastställd taxa) gå allmänheten tillhanda med transport av gods, befordran av meddelande o. d., bärare; numera nästan bl. dels oeg., om medlem i sällskapet Stadsbudskåren, dels förbleknat, i pl. best., liktydigt med: stadsbudsförening- (en); jfr dragare 2 a o. -dragare. Stadsbuden nr 2 i Malmö. SöndN 1863, nr 27, s. 2. Stadsbudet nr 2 Kar de Mumma. SvD(A) 1965, nr 338, s. 7.
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) underordnad stadstjänare med uppgift att biträda vid kommunala o. exekutiva göromål; jfr -betjänt. VinkällRSthm 1584.
Ssgr (till -bud 2; numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): stadsbuds-bricka. = -buds-tecken. Johnson FarbrTrulsl. 62 (1889).
-förening. av polismyndighet i stad auktoriserad sammanslutning av stadsbud; äv. förbleknat, (ingående) i namn på expressbyrå; jfr bärar-gille o. dragar-lag. Stadsbudsföreningar .. drevo (i slutet av 1920-talet) hyrkuskrörelse i ganska enkel stil. Cronquist Ekipage 194 (1952).
-institution. jfr institution 3. NF (1891).
-kontor. jfr kontor 6, -buds-förening o. express-byrå. ReglStadsbHufvudst. 1869, § 8.
-kår. jfr -buds-förening. (särsk. i namnet Stockholms stadsbudskår; äv. i namnet Stadsbudskåren, benämning på ideell förening i Sthm med uppgift att bl. a. utöva välgörenhet.) EkonS 1: 236 (1891). Stockholms stadsbudskår. Fatab. 1954, s. 230. Sällskapet Stadsbudskåren. SvD(A) 1965, nr 338, s. 7.
-kärra. Nyblom Twain 2: 129 (1874).
-mössa. svart skärmmössa framtill försedd med blank metallbricka med ingraverat nummer. Hertzman-Ericson Hand 190 (1943).
-tecken. för stadsbud avsett igenkänningstecken, bestående av blank metallbricka med ordet stadsbud o. visst nummer ingraverat, att fästas på framsidan av stadsbudsmössa. ReglStadsbHufvudst. 1869, § 11.
-väsende. Reglemente angående stadsbudsväsendet i hufvudstaden. (1869; titel).
-BULLER. om buller som kännetecknar l. anses känneteckna (livet i) stad. Job 39: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: larmet i staden).
-BUSS. buss avsedd för l. använd i trafik i stad. SvSlöjdFT 1930, s. 88.
-BYGD. bygd med stadsbebyggelse l. stadsliknande bebyggelse (motsatt: landsbygd). SJ 1: 406 (1906).
-BYGGANDE, n. byggande av (hus o. d. i) stad, stadsbyggnad (se d. o. 1); jfr -bygge. TT 1901, V. s. 75. —
-BYGGARE. person som yrkesmässigt sysslar med stadsbyggnad. Rydberg Urpatr. 6 (1873).
-BYGGE. stadsbyggande; äv. konkret(are), om enskilt byggnadsföretag l. byggnadsprojekt. 2NF 28: 320 (1918). Lundkvist Spegel 8 (1953: stadsbyggen, pl.).
-BYGGERI. (†) = stadsbyggande. Sylvius Mornay 122 (1674).
-BYGGMÄSTARE~0200. särsk. (förr): av stad l. stadskommun utsedd o. i stadens osv. tjänst varande byggmästare med uppgift att leda l. utföra (hus)byggande i staden; äv. liktydigt med: stadsarkitekt; jfr -konduktör. 3SthmTb. 10: 183 (1618). Stadsbyggmästaren, arkitekten P. E. J:son Verming. Lundin NSthm 573 (1889).
-BYGGNAD.
1) byggande l. utformning av stad, i sht med hänsyn till stadsplan, stadsbild o. d.; äv. övergående i bet.: stadsbyggnadskonst; jfr -byggande. Speciallärare .. i stadsbyggnad. SvStatskal. 1935, s. 671. IllSvOrdb. (1955).
2) om byggnad (se d. o. 3) i stad. Wikforss 2: 654 (1804).
Ssgr (till -byggnad 1): stadsbyggnads-chef. chef för stadsbyggnadskontor. SvD(A) 17/2 1967, s. 21.
-direktör. = -byggnads-chef. SvD(A) 1958, nr 315, s. 20.
-konst. 1) kunnande i att bygga (i) stad l. städer, insikt o. skicklighet l. färdighet att osv. (jfr konst 3); numera bl. i fråga om ngt praktiskt o. ofta med bibetydelse av konstnärlighet. TT 1900, Byggn. s. 27. 2) stadsbyggnad bedriven ss. konstgren l. resultat därav (jfr konst 4); äv. om sådan konst ss. ämne för undervisning. TT 1895, Byggn. s. 107. Professur i stadsbyggnadskonst. Motion i 1 kam. 1964, nr 275, s. 14.
-kontor. i stad: under kommunstyrelse o. byggnadsnämnd sorterande förvaltningsorgan gemensamt för verksamheter avseende stadsplanering, stadsmätning, anläggningar inom gator, parker o. allmänna platser samt tillhandahållande av vatten o. avlopp. SErikÅb. 1958, s. 166 (1957).
-ordning. (†) om författning reglerande stadsbyggnad. FörarbSvLag 2: 2 (1694).
-rotel. jfr -byggnads-kontor. SAOB R 2647 (1959).
-BYGGNING. (†) stadsbyggande; äv. konkretare, om utslag l. resultat av sådan verksamhet. G1R 25: 65 (1555). Hvem som will / byggia (i Sthm), gifuer han (dvs. Karl Knutsson) låf thär till / i byn och på malm, hwar thet ähr, / dock eij stadzbygningar förnär. JMessenius (1629) i HB 1: 111.
Ssgr (†): stadsbyggnings-bokhållare. om person i stads tjänst med uppgift att föra (räkenskaps)böcker över stadsbyggnad; jfr bokhållare 1 a, -byggnings-kamrerare o. -byggnings-skrivare. Runemark SthmVägv. 84 (1789).
-kamrerare. om kamrer (se d. o. II 4) i stads tjänst med uppgift att handha räkenskapsföring (o. viss ekonomisk förvaltning) i fråga om stadsbyggnad; jfr -byggnings-bokhållare. SFS 1828, SärskBl. s. 158.
-konduktör. om (biträdande) stadsarkitekt; jfr konduktör, sbst.2 2 b. DA 1771, nr 256, s. 3.
-skrivare. om skrivare i stads tjänst med placering inom organ för stadsbyggnad (se d. o. 1); jfr -byggnings-bokhållare. BoupptSthm 1673, s. 241 a. Henel 1735 247 (1736).
-BÅT.
1) (mera tillf.) om segelbåt avsedd för transport av gods till stad. Hasslöf SvVästkustf. 43 (1949).
2) om båt tillhörig stad. SthmSkotteb. 1548, s. 107.
-BÅTSMAN~20, äv. ~02. (förr sjöt.) båtsman (se d. o. 2) som hölls l. skulle hållas av stad. Hindrich stadz båtzman. SthmSkotteb. 1558, s. 50.
-CENTRUM.
1) om centrum i stad. UNT 2/9 1944, s. 9.
2) om centrum för handel, kommunikationer, administration, kultur m. m. bestående i stad l. städer. SvGeogrÅb. 1955, s. 209.
-CHIRURGUS, se -kirurg.
-DAGSVERKSKARL. (numera föga br.) om dagsverkskarl (se d. o. 1) verksam i stad (o. i stads tjänst). BoupptSthm 1668, s. 1625. Därs. 1672, s. 44 a (1671).
-DAGSVERKSSKRIVARE. (†) i stads tjänst varande, närmast under stadsbyggmästare lydande skrivare med uppgift att föra (räkenskaps)bok över dagsverken, arbetsfolk m. m. vid arbetsplatser. PH 2: 1314 (1736).
-DAM. dam bosatt l. hemmahörande i stad; stundom äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv., om tillgjord l. överdrivet utstyrd kvinna; jfr sta-dam o. -bo. Wennæsius Klingd. 46 (c. 1675). Nordforss (1805; om tillgjord kvinna).
-DAMM. jfr damm, sbst.2 2. Tvätta stadsdammet av sig. Östergren (1945).
Ssg: stadsdamms-fylld, p. adj. Saxon Härjed. 40 (1894).
-DANSMÄSTARE~0200. (förr) i stads tjänst varande dansmästare (se d. o. 1). Runemark SthmVägv. 3 (1789).
Ssg (förr): stadsdansmästare-syssla. Bellman 5: 196 (1781).
-DEL.
1) del (se d. o. I 1 c) av stad; jfr -kvarter 1. SvT 1852, nr 185, s. 2.
2) om del (se d. o. V 1 a) som tillkommer l. tillhör stad. Hes. 48: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: stadens besittning).
-DIALEKT. jfr -mål, sbst.1 2NF 27: 30 (1917).
-DIKE. (i sht förr) om öppen, central avloppskanal för latrin o. d. i en stad; företrädesvis i sg. best.; äv. oeg.; jfr -grav o. -kanal. GävleTb. 59 (1598; i sg. best.). Öppna aflopp, som fått namn af stadsdiken. Sthm 2: 279 (1897). Stadsdiket, såsom grafven kring staden kallades. Ahrenberg StRätt 140 (1899).
-DIMMA. om (typ av) dimma bestående av mekanisk blandning av fina kol-, sot- o. vattenpartiklar o. d. som kan förekomma i stadsregioner, stoftdimma; jfr smog, sbst.1 o. -dis. SDS 1897, nr 82, s. 3.
-DIREKTÖR.
1) om direktör i stad. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 2.
2) chef för stads finansförvaltning; jfr -ombudsman. 2NF 26: 904 (cit. fr. 1914).
3) (i Finl.) ordförande i stadsstyrelse. FinlStatskal. 1922, s. 164.
-DIS. i stadsregion förekommande, blå-, grå- l. brunaktigt, av starkt hygroskopiska förbränningsprodukter bestående (slag av) dis; jfr -dimma. 2SvUppslB (1953).
-DISTRIKT. distrikt utgörande l. omfattande stad l. städer l. del av stad. Nordforss (1805). Nyström Svedelius 1: 206 (1887).
-DISTRIKTS-, äv. -DISTRIKT-LÄKARE. tjänsteläkare i läkardistrikt i stad (förr ofta liktydigt med: fattigläkare), distriktsläkare. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. nr 7, s. 15. 2NF 38: 462 (1926).
-DOKTOR. (†) om läkare i stads tjänst. RelCur. 188 (1682). Nordforss 2: 1501 (1805).
-DOM. (†) om dom avkunnad av domstol i stad. HSH 33: 175 (1636).
-DOMARE. [fsv. stads domare] om domare i domstol i stad; särsk. i fråga om ä. förh.: lagfaren ledamot av rådhusrätt; jfr -borgmästare, -kämnär o. rådman. Dryselius Måne 293 (1694). SvD(A) 8/10 1933, s. 7 (om ledamöter i rådhusrätt).
-DOMSTOL~02 l. ~20. domstol i stad; stundom äv. (rättshist. o. kulturhist.) i sg. best., om sådan domstol ss. typ av institution; jfr lant-domstol. Schlyter JurAfh. 1: 211 (1836; i sg. best.). SvJuristT 1949, s. 536 (i pl., om rådhusrätter).
-DRAGARE. [fsv. stads draghare] (†) bärare i stad; jfr dragare 2 a o. -bud 2. KryddRSthm 1558 B, s. 33. VinkällRSthm 1625 A, s. 52 b. —
-DROTTE. (†) om storman l. herreman i stad; jfr drott 1. Messenius Christm. 219 (c. 1630).
-DRÄNG. (numera föga br.) om tjänare hos stadsbo; jfr dräng 2. SvSaml. 3—6: 216 (1765). PT 1905, nr 285 B, s. 2. —
-EGENDOM~002, äv. ~200.
1) egendom tillhörig stad. PrivSvStäd. 3: 414 (1582).
2) till 1 f: egendom (se d. o. I 2) i stad; i sht med inbegrepp av fast egendom; förr särsk. med uppmärksamheten riktad på den åtskillnad som lagens regler gjorde mellan egendom i stad o. egendom på landet i fråga om arv m. m.; jfr lant-egendom. Et lån .. åstundas .. emot laga ränta och fullkomligaste säkerhet uti en considerabel Stads- och jemwäl om så åstundas uti Landtegendom tillika. IT 1791, nr 70, s. 4; möjl. till 3. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stadsegendomen så i löst som fast fördelas efter Stadslag. ArvskifteVäxjö 1840.
3) till 1 (f): fast egendom l. fastighet i stad; jfr lant-egendom. DA 1771, nr 281, s. 2.
-EKONOMI.
1) stads ekonomi (se d. o. 1). HT 1977, s. 417.
2) (†) om ekonomi (se d. o. 1 o. 3) för person (med egendom) i stad; jfr lant-ekonomi. Celsius Alm. 1729, s. A 4 a. —
-ERÖVRARE~0200. erövrare av stad l. städer; äv. oeg. l. bildl.; särsk. ss. homeriskt epitet till namn på erövrare av staden Troja. Phosph. 1813, s. 219 (om Odysseus). 2VittAH 20: 85 (1849, 1852; oeg., om belägringsmaskin). Almquist VärldH II. 1: 425 (1931; om Demetrios I av Makedonien). Lidman Vällust 256 (1957; bildl.).
-FADER.
1) (ngt skämts.) om stads fader (se d. o. I 7, 7 d). Söderhjelm ItRenäss. 175 (1907; om Lorenzo de’ Medici).
2) i pl., om stads fäder (se fader I 7 b). GHT 1897, nr 260, s. 2.
-FADERLIG. [jfr -fader] (tillf.) särsk.: som kännetecknar l. anstår stadsfader (se d. o. 1, 2). Framstå i .. stadsfaderlig .. belysning. SvD(A) 8/12 1965, s. 4.
-FAMILJ. familj bosatt i stad. Verd. 1892, s. 245.
-FARM. (†) om utarrenderad, inom stads område liggande l. stad tillhörig jordegendom; jfr farm. BtRiksdP 1900, 8Hufvudtit. s. 268. PT 1903, nr 151 A, s. 4. —
-FAS. bef. om fas (se fas, sbst.1 3) ingående i stads befästning. Rålamb 8: 44 (1691).
-FASONER, pl. om fasoner (se fason 6) som kännetecknar l. anses känneteckna stadsinvånare. Åberg ProstE 66 (1938).
-FASTIGHET~002. jfr fastighet 4 o. -egendom 2; jfr lant-fastighet. BoupptVäxjö 1779.
-FISKAL. (utom i Finl. numera bl. i skildring av ä. förh.) i stads tjänst varande åklagare (särsk. distriktsåklagare) i stad; i fråga om sv. förh. äv. (i stad utan polismästare): polischef; år 1965 i Sv. ersatt av: distriktsåklagare resp. polismyndighet; jfr -uppsyningsman o. -utridare. SthmStadsord. 1: 138 (1661). Desza (två) Districter (i Nikolai församling i Sthm), uti hwilka Förste Stads-Fiskalen är närmaste Chef för Poliswäsendet, erhålla i öfrigt hwardera en Gewaldiger med nio Upsyningsmän. SFS 1839, nr 41, s. 2. Stadsfiskal är allmän åklagare i stad. Därs. 1894, nr 77, s. 1. Därs. 1964, s. 739.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): stadsfiskals-kontor. jfr kontor 7. Stads-Fiscals Contoiret. SthmStCal. 1768, s. 65.
-tjänst. SFS 1894, nr 77, s. 1.
-FISKARE. (förr) i stad bosatt (till fiskarskrået hörande) fiskare; äv.: i stads tjänst varande fiskare. G1R 28: 14 (1558). Jacob Jöranson borgare och stadz fiskiare. AvvittrSthm 9/5 1655. (Uttjänade soldater) böra .. (hjälpas) til mindre beställningar .. såsom Stadstjenare, Upsyningsmän, Besökare, Sillpackare, Stadsfiskare och Arbetskarlar. ReglRecrCapitul. 1752, s. A 4 a. —
-FJÄLL. (numera bl. i juridiskt språk, ålderdomligt) stad tillhörigt, avdelat stycke jord l. mark; jfr fjäll, sbst.3 PT 1911, nr 265, s. 1.
-FLAGGA. flagga vars mönster o. färg(er) utgör stads symbol l. vapen; jfr -vapen 1. Hägg Flagga 4 (1937; i pl., om hansestäders flaggor).
-FLICKA. jfr flicka, sbst.1 1, o. -barn 1 o. 2. Knöppel Blindeb. 18 (1746).
-FLYKTIG. (†) som nödgas vistas utanför stad (på grund av förvisning l. risk för straff l. förföljelse l. dyl.); äv. bildl.; jfr landsflyktig. Wollimhaus Syll. B 8 b (1649). Gezelius Syll. 2: 260 (1672).
Avledn. (†): stadsflyktighet, r. l. f. om förhållandet att vara nödd att vistas utanför stad. Kellgren (SVS) 6: 23 (1773).
-FLYTTNING.
1) om flyttning av stad. G1R 17: 348 (1545). Celsius G1 2: 159 (1753).
2) om flyttning till stad. TurÅ 1954, s. 122.
-FLÄCK. (förr) litet, småstadsliknande samhälle utan fullständiga stadsrättigheter, vilket hade magistrat o. vars borgerskap icke lydde under stad; jfr fläck, sbst.1 4. HFinSkolvH 1: 272 (1688). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 137 (1856).
-FOGDE. [fsv. stads foghate]
1) fogde i stad.
a) (förr) = fogde 1 b α; jfr by-fogde 2. RARP 2: 123 (1634).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) utmätningsman i stad; sedan 1964 ersatt av: kronofogde; jfr fogde 1 b γ, underexekutor. SFS 1877, nr 31, s. 1. Därs. 1964, s. 739.
2) i fråga om bibliska förh.: hövitsman l. styresman för stad. 2Kon. 23: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: stadshövitsmannen).
-FOLK. [fsv. stads folk] befolkning l. folk (se d. o. 3 h) i l. från stad, stadsbor; stundom äv. liktydigt med: manskap i stad. Hallenberg Hist. 2: 443 (cit. fr. 1612). Wid påkommande Eldswådor förer wäl Herr Landshöfdingen .. högsta Befälet, men egenteliga styrslen öfwer Stads Folket och Sprut-Compagnierne .. tilhörer Magistraten, samt besynnerligast, ibland dem Politie-Borgmästaren. PH 4: 2781 (1748).
-FORM.
1) om (typ av) form (se d. o. I 1) av l. hos (bebyggelse i) stad; jfr form I 9. SvGeogrÅb. 1953, s. 239.
2) om form (se d. o. I 9 slutet) (av l. hos ngt) förekommande i l. kännetecknande för städer l. stadsbygd. FoFl. 1910, s. 92 (om typ av koltrast).
-FRIHET~02 l. ~20. (förr) frihet (se d. o. 11) som åtnjöts av stad; i sht i pl. PrivSvStäd. 3: 584 (1586: stadzfrijheeter).
-FRUNTIMMER~020.
1) (†) om stadsdam tillhörande de högre samhällsklasserna. Kling Spect. Oo 1 b (1735). MoB 5: 217 (1784).
2) jfr fruntimmer 4 c o. -bo. Björn Okände 13 (1791).
-FRÖKEN. jfr fröken 2 o. -bo. Rademine Knigge 2: 179 (1804).
-FULLMÄKTIG~020, adj. o. sbst.
1) adj. (†) som är ledamot av stadsfullmäktige (se -fullmäktig 2). Stahre Vindspel 132 (1878).
2) sbst. (utom i Finl. numera bl. i skildring av ä. förh.) ledamot av beslutande kommunal församling i stad; företrädesvis i pl., sammanfattande om församlingen; sedan 1971 ersatt av: kommunfullmäktig; jfr köpings-fullmäktig. BetKomStyr. 1859, s. 29 (i pl., om församling). SFS 1918, s. 592.
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.; till -fullmäktig 2): stadsfullmäktige- l. stadsfullmäktig-beslut. SAOL (1950).
-grupp. Lidforss Dagsb. 78 (1910).
-institution(en). Sthm 1: 198 (1897).
-kandidat. SAOB K 341 (1935).
-sammanträde. Hellström Malmros 74 (1931).
-val. BerSthmKomFörv. 1868, s. 8 (1870).
-FULLMÄKTIGSKAP~0002. [jfr -fullmäktig] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om uppdraget l. värdigheten att vara stadsfullmäktig. Lundin NSthm 250 (1888).
-FUNKTIONÄR, m.//ig. jfr funktionär o. -anställd. Uppl. 1: 498 (1905).
-FUNKTIONÄR, adj. [till stad, sbst.2 o. funktion efter mönster av reaktionär, revolutionär m. fl.] (tillf.) om krav: som hänför sig till stads funktion l. till ngts funktion i stad. Östberg Stadshus. 5 (1922).
-FYSIKAT, n.; best. -et. [jfr t. stadtphysikat; med avs. på senare leden jfr t. physikat, avledn. av physikus (se fysiker)] (†) befattning l. tjänst ss. stadsfysikus. VetAH 1795, s. 178. Hjelt Medicinalv. 2: 138 (1892).
-FYSIKUS. [jfr t. stadtphysikus] (förr) i stads tjänst varande läkare med uppgift att utöva allmän sjukvård, stadsläkare; jfr fysiker 3. RelCur. 188 (1682). Hjelt Medicinalv. 2: 133 (1892).
Ssg (†): stadsfysiki-beställning. tjänst som stadsfysikus. HdlCollMed. 3/2 1720. Därs 28/9 1727.
-FÅNGE. (förr) fånge för vars underhåll stad svarade. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 41. —
-FÄ. (†) om boskap hållen av invånare i stad. Schultze Ordb. 948 (1755).
-FÄLTSKÄR~02 l. ~20. (förr) = -kirurg; jfr fältskär o. -barberare. HalmstDomb. 1: 148 (1682).
-FÄNGELSE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i stad befintlig (av stad hållen) fångvårdsanstalt för förvaring av anhållna l. häktade l. till frihetsstraff dömda personer, stads fängelse; jfr -häkte. 3SthmTb. 11: 183 (1619: stadssengelsse, felaktigt för stadsfengelsse). SthmStCal. 1772, s. 11.
-FÄNNIKA. (förr) fännika (se d. o. 2) uppsatt o. underhållen av stad. KlädkamRSthm 1590 C, s. 36 a. —
-FÄNRIK. (†) om officer som för befäl i l. över stads garnison?; jfr fänrik. RP 4: 17 (1634). HH 20: 392 (c. 1640).
-FÄRD. särsk. färd (från landet) till stad(en); jfr -resa. Murenius AV 282 (1654).
-FÖDD. (stad- 1918. stads- 1935 osv.) född i stad. Essén Brilj. 230 (1918).
-FÖDING. (†) person född i stad. Isogæus Segersk. 559 (c. 1700).
-FÖRBUND (stads- 1852 osv. städer- 1884)
1) i sg. best., i namnet Svenska stadsförbundet, namn på en 1908 bildad sammanslutning av svenska städer, köpingar o. municipalsamhällen för samverkan o. utbyte av kunskap o. erfarenhet i frågor l. angelägenheter av gemensamt intresse; sedan 1968 ersatt av Svenska kommunförbundet. Kommittén föreslår .. att Svenska Stadsförbundet organiseras efter de grunder, som angifvas i bifogade stadgeförslag. BetSvStädFörb. 1907, s. 1. DN(A) 28/11 1964, s. 17.
2) hist. till 1 f, om handelspolitiskt förbund mellan städer; äv. konkret, om de gm förbundet sammanslutna städerna. Ett .. stadsförbund, den Flandriska Hansa, omfattade ursprungligen en förbindelse mellan sjutton städer. Strinnholm Hist. 4: 481 (1852). Böök ResSchw. 126 (1932).
-FÖRDUBBLINGSBÅTSMAN. (förr) om fördubblingsbåtsman tillhörande stads fördubblingsmanskap. PT 1791, nr 34, s. 4.
-FÖRMAN~20, äv. ~02. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om styresman för l. innehavare av högt ämbete i stad; särsk. (förr) om ordförande i köpings styrelse. JMessenius (1629) i HB 1: 117. NF 2: 1429 (1878; om ordförande).
-FÖRSAMLING. församling (se d. o. 3 a slutet) i stad; äv. närmande sig dels bet.: myndighet företrädande sådan församling, dels: stadspastorat; jfr lant-församling. Gezelius CatAppend. A 2 b (1666). Af Löner och Inkomster i penningar af Stads Församlingar, de der innehafwas af någon utaf förenämde Prästerskap, antingen ensamme, eller tillika med Lands Församlingar .. erlägga Pastores (i bevillning) En för Hundrade af hwad sådane deras Penninge-löner .. bestiga til. PH 8: 7233 (1766). De sakkunnigas betänkande och förslag (angående folkskoleväsendet) remitterades till domkapitlen, som skulle lämna samtliga stadsförsamlingar tillfälle att yttra sig i ämnet. BtRiksdP 1909, I. 1: nr 103, s. 28. —
-FÖRVALTNING. stads l. städers förvaltning.
1) jfr förvaltning 1 b. Våra handtverk, vår handel och stadsförvaltning. Eichhorn Stud. 1: 191 (1869). 1830-talets svenska stadsförvaltning. Herlitz Stadsförv. 1830 III (1924).
2) jfr förvaltning 2 b, c. Strinnholm Hist. 3: 802 (1848; om (ämbetsmännen vid) stads myndigheter).
-FÖRVISANDE, n. jfr -förvisning. SthmPriv. 231 (1637).
-FÖRVISNING. rättshist. av domstol utan uttryckligt stöd i gällande lag utdömt straff bestående i den dömdes förvisning från sin hemstad. FörarbSvLag 4: 453 (1688). Flintberg Lagf. 5: 18 (1803).
-FÖRÄRING. (†) om stads skänk(er) till furste, storman o. d. Nordforss (1805).
-GALGE. (förr) galge uppsatt på stads avrättningsplats. KKD 11: 229 (1705).
-GAS. för distribution inom stad l. stadsliknande samhälle avsedd, ss. värmekälla använd, brännbar gas (innehållande främst vätgas, metan, koloxid o. kvävgas). Wirgin Häls. 1: 149 (1931).
-GATA. [fsv. stads gata] jfr gata 2. Est. 6: 9 (Bib. 1541).
-GEODET. (i Finl.) i stads tjänst anställd geodet (se d. o.). FinlStatskal. 1911, s. 136.
-GEVALDIGER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om gevaldiger (se d. o. 1) i stads tjänst; jfr -skult. JönkH 3: 285 (cit. fr. 1664).
-GODS. (†) om egendom l. fastighet i stad; jfr gods 1 o. 6. FörarbSvLag 4: 210 (1695). Heinrich (1828).
-GRAV. [fsv. stads graf] kring l. vid stad anlagd grav (se grav, sbst.1 2 b); jfr -dike o. -kanal. G1R 15: 543 (1543).
-GROP. (†) = -grav. G1R 16: 558 (1544).
-GRUND. (†) rättsligen för sig bestående stycke mark i stad, stadsäga; jfr grund, sbst.1 II 3 a. PH 6: 4275 (1756). TT 1895, Byggn. s. 65. —
-GRUNDANDE, n. om grundande av stad l. städer. Andersson SkånH 1: 267 (1947).
-GRUNDANDE, p. adj. som grundar stad l. städer; äv. i utvidgad anv., om verksamhet: som har avseende på l. innebär grundande av stad l. städer. Ymer 1927, s. 147. SvFlH 1: 43 (1942; om verksamhet).
-GRUNDARE. grundare av stad l. städer. Grimberg VärldH 3: 246 (1928).
-GRUNDLÄGGANDE, p. adj. hist. = -grundande, p. adj. SvGeogrÅb. 1934, s. 79 (om handling).
-GRUNDLÄGGARE. = -grundare. Rydberg Urpatr. 15 (1873).
-GRUNDLÄGGNING. = -grundande, sbst. SvGeogrÅb. 1934, s. 79.
-GRUNDNING. hist. stadsgrundande; äv. konkret(are) om resultatet. Heckscher EoH 30 (1922). SvTidskr. 1931, s. 12 (om Gbg). HT 1952, s. 183.
-GRÄNS. gräns för stads område. Atterbom Minn. 591 (1819).
-GUD. rel.-hist. lokal gud som dyrkades i viss stad l. stadsstat; jfr skydds-gud. Nilsson Ur. 2: 111 (1864).
-GUDINNA. rel.-hist. jfr -gud o. skydds-gudinna. Alexanderson Sept. 31 (1868).
(1, 1 g) -GUVERNÖR. (numera bl. i fråga om utländska förh.) guvernör (se d. o. 1) för stad. RP 8: 735 (1641).
-GÅRD. [fsv. stads gardher]
1) (mera tillf.) trädgård (jfr gård, sbst.1 4 a) l. gård (se gård, sbst.1 5) i stad. Abelin VTr. 36 (1903).
2) (i sht förr) fastighet l. gård (se gård, sbst.1 6 a, b) i stad. Porthan BrCalonius 182 (1795).
a) om (fastighet med) åbyggnad(er); utom i vissa trakter, numera företrädesvis om (fastighet med) äldre o. jämförelsevis låg(a) åbyggnad(er); jfr gård, sbst.1 6 a. Sterbhusets i Bouptekningen omnämnde StadsGård med Tomt N° 148 är nu mera såld. ArvskifteVäxjö 1840. Jag minns, att man för 50—60.000 mark fick en mycket bra stadsgård med en tomt på 2.000 kvadratmeter i Åbo ännu kort före det första världskriget. Hufvudstadsbl(A) 1942, nr 168, s. 4. De gamla karlshamnska stadsgårdarna. TurÅ 1949, s. 248.
b) (i sht förr) inom stads gränser belägen lantgård; jfr gård, sbst.1 6 b. ArvskifteVäxjö 1840.
c) (numera bl. i Finl.) tomt i stad. Stadsgård till salu .. lämplig att bebyggas med 6-våningars stenhus. Hufvudstadsbl(A) 1935, nr 4, s. 1.
3) i sg. best. om gård (se gård, sbst.1 6 a, b) tillhörig Sthms stad. OPetri Tb. 269 (1529).
-GÄLD. (stad- 1585. stads- 1585) (†) om avgift l. skatt utgående till stad. VinkällRSthm 1585.
-GÖDSEL. (†) om gödsel efter hästar l. nötkreatur hållna i stad. VetAH 1778, s. 243. MosskT 1888, s. 187.
-HAMN. jfr hamn, sbst.3 1. Stiernman Com. 1: 594 (1614).
-HAMN-FOGDE. [jfr -hamn] jfr hamn-fogde, sbst.1 AvvittrSthm 16/12 1658.
-HANDEL. (inrikes o. utrikes) handel som drivs i stad l. med stad. Fryxell Ber. 8: 111 (1838).
-HANDELSMAN. (föga br.) om köpman i stad. TurÅ 1912, s. 228.
-HANDLANDE. (†) = -handelsman. Nordforss (1805).
-HANDLARE. (†) = -handelsman. Möller (1790, 1807).
-HANTERING. (numera föga br.) om bedrivande l. idkande av näringsgren l. rörelse som förekommer i l. kännetecknar stad. SvRStBesl. 1660, s. B 2 b. Hallenberg Hist. 4: 866 (1794).
-HANTVERK~02 l. ~20. hantverk som bedrivs i l. är kännetecknande för stad; i pl. äv. konkret(are), om gren av l. enskilt företag inom sådant hantverk. Reuterdahl SKH II. 2: 295 (1850). EkonS 2: 300 (1897; i pl.).
-HANTVERKARE~0200. hantverkare i stad; särsk. (förr) om skråhantverkare; jfr bönhas 1. 2BorgP 6: 115 (1738). Västerb. 1929, s. 83.
-HAUPTMAN, äv. -HOPPMAN. (†) om kommendant för stad l. befälhavare för borgargarde i stad. HSH 36: 147 (1577). SvNorigCal. 1833, s. 434.
-HELGON. (förr) om stads skyddshelgon. Serenius Rr 1 b (1734).
-HEMMAN. (†) = -gård 2 b. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 276 (1859).
-HERRE. [fsv. stads härra]
1) (förr) till 1, om (feodal l. kunglig) styresman över stad; jfr herre 1 a. Boëthius HistLäsn. 2: 190 (1898).
2) till 1 (f), om herre (se d. o. 2) i stad. VinkällRSthm 1625.
3) till 1 (f), om herre (se d. o. 3) bosatt l. hemmahörande i stad. Lagerlöf Theokr. 113 (1884).
-HERRSKAP~02 l. ~20. om herrskap (se herrskap, sbst.1 5 o. 6) bosatt l. hemmahörande i stad. CVAStrandberg 5: 341 (1865).
-HISTORIA.
1) stads l. städers historia (se d. o. II 1). SvStadsförbT 1917, s. 58. Ymer 1918, s. 367; jfr 2.
2) historia (se d. o. II 3) som behandlar stad. Zettersten AnmMynt 3 (1771).
-HISTORIKER. om historiker som ägnar sig åt stadshistoria (se -historia 1). Östergren (1945).
-HISTORISK. som rör l. är ägnad (studiet av) stadshistoria (se -historia 1); särsk. i namnet Stadshistoriska institutet, namn på institution med uppgift att främja forskning i svensk stadshistoria. MeddSlöjdF 1900, 1: 77. Svenska stadshistoriska institutet. SvStadsförbT 1919, s. 177.
-HOPPMAN, se -hauptman.
-HORA. (numera bl. tillf., starkt vard.) om prostituerad kvinna i stad. Schultze Ordb. 2034 (c. 1755).
-HOSPITAL. (numera bl. i fråga om utländska förh.) om hospital (se d. o. 2) i stad. HdlCollMed. 9/1 1750.
-HOTELL. i fråga om förh. i Sv.: (av stad ägt l. drivet l. understött) hotell (, ofta det enda l. främsta,) i stad. Thomée IllSv. 105 (1866).
-HOVSLAGARE. (förr) jfr hovslagare o. -hantverkare. BoupptSthm 1686, s. 921 a. —
-HUS. [fsv. stadshus]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) offentligt härbärge l. hotell i stad uppfört l. ägt l. drivet l. understött av staden. OPetri Tb. 214 (1528).
2) offentlig byggnad inrymmande lokaler för (större l. mindre del av) stadens myndigheter, (i sht förr äv. lokaler inrymmande judiciella myndigheter i stad); jfr rådhus. Matt(es) muremester(e) och knutt .. arbetade j stadzhusit. SthmSkotteb. 1540, s. 62; möjl. till -hus 1. Löfgren TenngjH I. 1: 161 (cit. fr. 1674). 2UB 1: 542 (1898).
3) om hus i stad. G1R 18: 769 (1547).
Ssgr (till -hus 2): stadshus-gård. jfr gård, sbst.1 5. Callerholm Stowe 142 (1852).
-häkte. (förr) om häkte inrymt i stadshus; jfr stads-häkte. Lundin o. Strindberg GSthm 612 (1882).
-källare. (i sht förr) jfr källare 2; särsk. (förr) i sg. best. i uttr. södra stadshuskällaren, om den restaurang som var inrymd i Södra stadshuset i Sthm. DA 1771, nr 7, s. 4 (: Södra Stadshus-Källaren). WoJ (1891).
-HUSHÅLL~02 l. ~20. hushåll i stad.
1) jfr hushåll 1. I stadshushåll måste naturligtvis tvätt oftare ske (än i hushåll på landet). Langlet Husm. 46 (1891); jfr -hushåll 2. MinnGPrästgSkara 142 (1928).
2) jfr hushåll 3. Fennia XVI. 3: 45 (1761).
-HUSHÅLLNING~020.
1) om hushållning (se d. o. 2) i stad. Schultze Ordb. 1790 (c. 1755). särsk. nat.-ekon. o. hist. om den typ av ekonomiskt system innefattande ett genomfört byte av varor o. tjänster vilken kännetecknade medeltidens europeiska stadskultur. 2UB 10: 388 (1907).
2) till 1 f, om hushållning (se d. o. 1) i stad; jfr lant-hushållning 2. DA 1771, nr 195, s. 4.
-HYPOTEKSFÖRENING~001020. av krets av ägare till stadsfastigheter bildad hypoteksförening; särsk. (bankv.) till Konungariket Sveriges stadshypotekskassa ansluten hypoteksförening för förmedling av kredit (s. k. bottenlån) upp till 50 % (i vissa fall mer) av (det på särskilt sätt beräknade) lånevärdet hos fastighet i stad. SFS 1865, nr 80, s. 1. BraBöckLex. 21: 282 (1979).
-HYPOTEKSKASSA~00120. bankv. i namnet Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, betecknande centralorganisationen för Sveriges stadshypoteksföreningar med uppgift att (i samverkan med Svenska bostadskreditkassan) för dessas räkning upptaga lån. SFS 1909, nr 65, s. 1.
-HÅLA. (numera bl. vard.) nedsättande om stad som är l. uppfattas ss. liten l. avsigkommen. Atterbom Minn. 73 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
-HÄKTE. (företrädesvis i skildring av ä. förh.) om häkte (se d. o. I 3) i stad (särsk. (förr) om sådant häkte hållet av stad); numera bl. om byggnad l. lokal för förvaring av häktad; jfr härads-häkte. DA 1771, nr 40, s. 3. Borgmästaren (i Arboga) åligger .. att vara tillsyningsman över stadshäktet och ansvara för fångjournalens förande. SFS 1935, s. 1025. Lagercrantz Stone Sjöm. 63 (1939).
-HÄST. (stad- 1611. stads- 1911) (förr) (ss. helig ansedd) häst som hölls i l. av stad. KyrkohÅ 1906, s. 209 (1611).
-IDYLL.
1) konst. om idyll (se d. o. 1) med motiv från stad l. stadsmiljö. Näsström FornDSv. 2: 37 (1948; om tavla).
2) om idyll (se d. o. 2) i stad l. som utgörs av stad. Östergren (1945). SkånD(B) 1958, nr 3, s. 14.
-INDRÄKT. (†) om avgift l. skatt till stad att utgöras av dess invånare. 2RA 1: 563 (1723).
-INGENJÖR. ingenjör i stads tjänst; numera bl.: chef för kommunal organisation för mätning (mätningskontor) i stad, i vissa fall med ansvar äv. för (förslag till) bildning o. registrering av fastigheter. BoupptSthm 1672, s. 617 b. SvYrkeslex. nr 790, s. 5 (1956).
Ssgr: stadsingenjörs-kontor. DA 1793, nr 28, s. 4. jfr kontor 6. -tjänst. Ekstrand SvLandtmät. Suppl. 65 (1912).
-INGÄLD~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om ingäld som uppbäres av stad. Arnell Stadsl. 248 (1730).
-INNEVÅNARE. jfr -invånare. BtRStP 1862—63, 8: nr 115, s. 1. —
-INSEGEL~020. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) sigill tillhörigt stad; jfr insegel 1. OPetri Tb. 124 (1526). Stiernman Riksd. 1: 735 (1617).
-INVÅNARE~0200. invånare i stad; jfr -bo o. -innevånare. Linc. (1640; under oppidanus).
-JORD.
1) jord (se d. o. 5) i stad; i sht om ännu icke bebyggd sådan jord. PhysSH 22 (1776). särsk.: jord (ursprungligen) tillhörig stad; jfr -jord 2, donations-jord, fundations-jord. 1BorgP 178 (1676; om jord tillhörig stad).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i individualiserande anv., om avgränsat område av stadsjord; särsk. (jur.) av sådan jord bestående fastighet. Barchæus LandthHall. 48 (1773). Stadsjorden N:o 149 och 165. ArvskifteVäxjö 1840.
3) om jord (se d. o. 7) i stad. BtRStP 1823, 8: 532. —
-JUNGFRU. (numera bl. i högre stil) om ogift (i sht yngre) kvinna bosatt i stad; jfr jungfru 2. Messenius Blanck. 55 (1614).
-JUNKER, äv. -JUNKARE.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh. l. arkaiserande) i stad bosatt (ung) adelsman l. förnäm man (se junker 1). Leuchowius Zader 424 (1620); jfr slutet. Schroderus Os. 2: 755 (1635). BL 7: 341 (1841). särsk. (†) övergående i bet.: (ung) sysslolös (o. övermodig) herreman l. (ung) man som lever ett sysslolöst herremansliv l. lätting l. dagdrivare. (Sonen till en av stadens rådmän) Class en vngh Stadziunker hade vti Olof gulsmedz huss någre gånger druket och eliest låthet hempta der öll och miöd, och förspillad Penig(e)r sine föräldrar emot, och ouitterligen. VRP 1621, s. 437.
2) (†) om militär befälhavare i stad. Stadz Junckaren vthi Room. Schroderus Sleid. 102 (1610).
Ssg (till 1, 2): stadsjunkare-son. Schroderus Os. III. 1: 6 (1635).
-JURISDIKTION. (förr) om jurisdiktion som utövades av domstol (ss. rådhusrätt) i stad. 2RA 2: 195 (1727).
-JURIST. till stadsförvaltning knuten, av kommunen anställd jurist med uppgift att handlägga juridiska (i sht fastighetsrättsliga o. förvaltningsrättsliga) frågor o. att rättsligt föra kommunens talan; särsk., i Sthm: titel för kommunens överordnade jurist; jfr -advokat, -ombudsman. SvD(A) 14/12 1928, s. 10.
Ssg: stadsjurist-befattning. Östergren (cit. fr. 1928).
-JUSTERARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) justerare (se d. o. 1 a) i stads tjänst. PH 10: 194 (1773).
-JÄMNA. (†) om jämn l. slät mark i stad. Eneman Resa 2: 166 (1712: stadsjämnen, sg. best.).
-KABAN. [senare leden av fr. cabane, galloroman. capanna, litet hus, hydda; sannol. rotbesläktat med bl. a. lat. capo (gen. -ōnis), kapun, o. scapus, skaft (se skaft, sbst.1)] GT 1788, nr 71, s. 4.
-KALENDER. (förr) om kalender innehållande uppgifter rörande (invånare l. institutioner o. d. i) stad. DA 1771, nr 13, s. 3.
-KAMERAL. som rör l. sammanhänger med stads finansväsen l. den ekonomiska sidan av dess förvaltning; äv. om förening: som består av personer vars tjänst l. befattning ägnas l. innefattar kamerala uppgifter i stad. Sveriges stadskamerala förening. SvD(A) 11/8 1919, s. 7. IllSvOrdb. (1955; om ärenden).
-KAMERERARE, -KAMERERER, se -kamrer.
-KAMMARE. (†) = rådstugu-kammare. Helsingius Ff 4 b (1587). UUKonsP 19: 358 (1690).
-KAMRER l. (numera bl. i spr. av officiell l. arkaiserande prägel) -KAMRERARE, stundom -KAMERERARE, förr äv. -KAMERERER. till stads kansli knuten, kommunal tjänsteman med uppgift att handha l. leda kommunens räkenskapsföring (o. i viss utsträckning dess ekonomiska förvaltning), ofta liktydigt med: chef för drätselkontor; numera ofta ersatt av: ekonomidirektör; jfr drätsel-kamrer, -bokhållare. IStadzCammererSthm 2/2 1694.
Ssgr: stadskamrers- l. -kamrerar- l. -kamrerare-assistent. SvD(A) 18/11 1964, s. 25.
-kontor. KBrefÖfverståth. 4/6 1743.
-KANAL. (i sht förr) jfr -dike o. -grav. ÖoL (1852).
-KANSLI. (numera bl. mera tillf.) jfr kansli 1 b; äv. konkret, om kanslibyggnad l. kanslilokal; jfr -förvaltning 2. OSPT 1686, nr 48, s. 7. SvStatskal. 1939, s. 455.
-KANSLIST. (mera tillf.) kanslist vid stadskansli. Östergren (cit. fr. 1928).
-KAPELL. till stad mer l. mindre fast knuten orkester; jfr kapell, sbst.1 3. FinBiogrHb. 1630 (1901).
-KAPLAN, äv. (numera i sht i Finl.) -KAPELLAN. (utom i Finl. numera bl. om ä. förh.) om kaplan (se d. o. b) tjänstgörande i (socken l. församling i) stad; jfr -komminister. VDBötB 1630, s. 588. Cannelin 217 (1938).
-KAPLANI. [jfr -kaplan] (numera bl. om ä. förh.) om befattning l. tjänst ss. stadskaplan; jfr -komministratur. Cavallin Herdam. 4: 317 (cit. fr. 1735).
-KAPTEN. (förr) chef (med kaptens rang) för en av stad uppsatt o. bekostad, för ordningens upprätthållande avsedd militärt organiserad kår; äv.: chef för stads borgargarde; i fråga om ä. utl. förh. äv. om stads styresman; jfr -löjtnant, -överste 2. RP 9: 99 (1642). Stadskapiten .. (dvs.) Kapiten vid borgerskapets militärcorps i en stad. Dalin (1854). (Styresmannen) i Moskva bär titeln generalguvernör, de .. (i vissa större städer) kallas stadskaptener. 2NF 23: 1423 (1916).
Avledn. (förr): stadskaptenska. stadskaptens hustru l. änka. BoupptSthm 1684, s. 795 b. —
-KARL. särsk. till 1 f: i stads tjänst varande arbetskarl (se d. o. 1). UUKonsP 11: 129 (1674).
-KARTA. (i sht i fackspr.) karta (se karta, sbst.2 V) över (del av) stad. LandtmFörordn. 70 (1697).
-KASSA. stads kassa (se kassa, sbst.1 3). PH 1: 258 (1720).
Ssg (numera bl. i skildring av ä. förh.): stadskassa-skrivare. om skrivare (se d. o. 2) vid stadskassa; jfr -kassör. Henel 1729 280 (1730).
-KASSÖR. kassör vid stads kassakontor; ofta om tjänsteman med uppgift att (under stadskamrers överinseende) vara chef för sådant kontor; förr äv. om chef för kronouppbördskontor i stad; numera ofta ersatt av: kamrer. BoupptSthm 11/10 1658. Linde Kam. 20 (1852; om chef för kronouppbördskontor). BonnierLex. (1966; om chef för kassakontor).
Ssg: stadskassörs-kontor. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om stads kassakontor, drätselkontor. PT 1758, nr 94, s. 3. Fyris 1894, nr 22, s. 1.
-KATEKET. (förr) om viss i stad tjänstgörande lärare som gav elementär undervisning i kristendom; jfr kateket. NVexjöBl. 4/6 1847, s. 2.
-KEMIKER. (†) = -kemist. KatalIndUtstSthm 1897, s. 263. AB 2/8 1898, s. 3.
-KEMIST. i stad tjänstgörande (möjl. kommunalt anställd) kemist, kommunkemist; jfr -kemiker. TT 1896, Byggn. s. 29. —
-KIRURG, förr äv. -CHIRURGUS. (förr) i stads tjänst varande fältskär, barberare (se d. o. 2) o. d. som utförde mindre kirurgiska ingrepp; jfr kirurg 1 o. -barberare, -fältskär. BoupptSthm 1676, s. 1369 a. 2NF 38: 462 (1926).
-KIRURGISK.
1) (mera tillf.) bildl., i fråga om stadsplanering, om princip: som går ut på l. innebär stora ingrepp i stadsbild l. stadsplan l. dyl. SvD(A) 1959, nr 238, s. 4.
2) (förr) om privilegium (se d. o. 1): som har avseende på l. tillkommer stadskirurg. DA 1793, nr 126, s. 3.
(1, 1 f) -KISTA.
1) (förr) stads kista (se d. o. 1 a); jfr socken-kista. TbLödöse 317 (1594).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) stadshäkte, stadsfängelse; jfr kista 5 o. härads-kista 2. VDP 1667, s. 93.
-KLOCKA. om klocka i stad.
1) motsv. klocka, sbst. 1 b. Atterbom Minn. 451 (1818; i pl., om kyrkklockor).
2) jfr klocka, sbst. 3. Heinrich (1814; om tornur).
-KLOCKARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) klockare i stadsförsamling. JMessenius (1629) i HB 1: 150. —
-KLOKHET. (†) konkret i uttr. tala stadsklokhet med ngn, tala med ngn om ting l. på sätt som förutsätter resp. vittnar om sådan klokhet som kännetecknar l. avses känneteckna stadsinvånare l. som krävs l. anses krävas av sådan invånare. JGOxenstierna Dagb. 48 (1769).
-KNEKT. (förr) stadsbetjänt l. rättstjänare; äv.: knekt (se d. o. 2 a) tillhörande militär kår uppsatt o. bekostad av stad; stundom äv. övergående i bet.: kostnad för hållande av sådan knekt; jfr by-sven. Thå bodhadhe stadzknecterna herscapit (dvs. domarna) thenna oordhen (som Paulus sagt). Apg. 16: 38 (NT 1526; Bib. 1541: stadztienarenar). Bleff .. härtigh Carlls bref i rådzstugenn vpläsedh .. lÿdenndes att Södre malms borgernne effter theres ödmiuke begärenn skulle ware frÿ för stadzknecterne eller kneckte päningerne. 3SthmTb. 2: 224 (1599). Vid Söderport hördes stadsknektarnes sorl och rop, när de aflöste hvarandra för nattvakten. Björlin Elsa 24 (1879).
-KOCK. (†) om kock i stad. Schultze Ordb. 2387 (c. 1755).
-KOLLEGIUM. i vissa städer (ss. Sthm o. Gbg): kommunstyrelse; sedan 1969 ersatt av: kommunstyrelse. SFS 1920, s. 103.
-KOLLEKTOR. (†) om uppbördsman i stad. Henel 1729 280 (1730). Dens. 1735 247 (1736).
-KOMMENDANT. i sht mil. jfr kommendant 3. PT 1791, nr 73, s. 1.
-KOMMINISTER. komminister i (församling i) stad; jfr -kaplan. Henel 1729 113 (1730).
-KOMMINISTRATUR. [jfr -komminister] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om befattning l. tjänst ss. stadskomminister; jfr -kaplani. AnderssonBrevväxl. 2: 19 (1842). Cavallin Herdam. 2: 38 (1855).
-KOMMISSARIE. (om ä. utl. förh.) kommissarie (se d. o. 2) för stad. HH 24: 78 (1705: stadscommissarius).
-KOMMUN. kommun som utgör stad (motsatt: landskommun). Nordström Samh. 1: 339 (1839).
-KONDUKTÖR. (förr) ”konduktör” (se konduktör, sbst.2 2 b) med säte i byggningskollegium i stad; jfr -byggmästare. SthmHCal. 1761, s. 53.
-KONSISTORIUM. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i Sthm: Sthms stads konsistorium (se d. o. 1 a); äv. konkret, om den byggnad vari konsistoriet hade sina lokaler; jfr hov-konsistorium. SthmHCal. 1761, s. 58. (Lundin o.) Strindberg GSthm 316 (1881).
-KONTOR. (†) om (kameral avdelning av) stads kansli; jfr drätsel-kammare 2. GbgPriv. 151 (1720). LdVBl. 1839, nr 12, s. 4.
-KONTRIBUTIONS-SKRIVARE. (förr) skrivare i stad med uppgift att föra längd l. räkenskaper över kontribution (se d. o. 12) (åvilande staden). Henel 1729 280 (1730). Dens. 1735 247 (1736).
-KONTROLLÖR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om kontrollör vid stads kontor för uppbörd. Henel 1729 280 (1730).
-KRETS.
1) (om utländska förh.) krets (se krets, sbst.1 6 c) i stad l. krets omfattande stad l. städer. EkonT 1899, s. 167.
2) i pl.: kretsar (se krets, sbst.1 9 b) i stad. Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 169 (1934).
-KROG. särsk. (i sht om ä. förh.) (enklare) värdshus l. krog i stad (motsatt: lantkrog). RARP 5: 66 (1652).
-KULTUR. (i sht i fackspr.) om kultur (se d. o. 8) kännetecknad l. präglad av förekomst av en stad l. städer l. om kultur utvecklad i en stad l. städer l. på grundval av förekomsten av en stad l. städer. Rydberg KultFörel. 4: 15 (1887).
-KUNNIG, förr äv. -KUNNOG. (numera knappast br.) allmänt känd i stad, känd i hela staden; förr äv. i uttr. göra stadskunnigt, göra (allmänt) känt l. utsprida (i staden). Sahlstedt Hoffart. 129 (1720). Göra stadskunnigt. Nordforss (1805). Cannelin (1939).
-KVARN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr kvarn 1. PrivSvStäd. 3: 655 (1589).
-KVARTER.
1) = kvarter 12. Cavallin (1876).
2) (mera tillf.) om (tillfällig) bostad i stad, logi l. husrum i stad; jfr kvarter 15. Lampén TLandsFinl. 87 (1918).
-KVARTERMÄSTARE~00200. (förr)
1) = kvartermästare 1. ConsAcAboP 4: 129 (1673).
2) mil. kvartermästare (se d. o. 2 a) med uppgift att förbereda inkvartering i stad. GT 1788, nr 103, s. 4.
-KYRKA. kyrka (se d. o. 1) i stad l. stads (enda l. främsta) kyrka; förr äv. speciellare: kyrka tillhörande stadsförsamling (motsatt: kyrka i stad tillhörande underlydande landsförsamling); jfr bond-, lant- o. socken-kyrka 1. G1R 22: 250 (1551); möjl. till slutet. Därs. 25: 63 (1555). The förnämste kiörckior .. (i Sthm) är stadz kiörckian .. sedan teutscha kiörckian. Bolinus Dagb. 52 (1670). Stadskyrka .. (dvs.) Kyrka som egentligen tillhör stadens inbyggare. Weste FörslSAOB (c. 1817). särsk. motsv. kyrka 1 c. Lagförsl. 73 (c. 1609).
Ssg: stadskyrko-, äv. (numera bl. ngn gg, bygdemålsfärgat l. i fråga om ä. förh.) stadskyrke-gård. 2SthmTb. 7: 131 (1584: stadzkÿrckegården, sg. best.).
-KYRKOHERDE~0020. kyrkoherde i stadsförsamling. KOF II. 1: 381 (1659).
-KÄLLARE. (stad- 1654. stads- 1555 osv.) (i sht om ä. förh.) källare (se d. o. 2) i stad (i sht i stadshus l. rådhus o. d.); i sht förr äv. om mer l. mindre officiell, på grund av laglig skyldighet gm stadsmyndighets tillskyndan inrättad sådan källare; jfr -hotell, -huskällare. G1R 25: 558 (1555). I hwarje stad skal stadskällare wara, en eller flere, ther win och öl säljes. HB 4: 4 (Lag 1734). Paulsson SvStad 1—2: 96 (1950; i rådhus).
Ssg: stadskällar- l. stadskällare-frihet. (förr) frihet från skyldighet att betala tull för vin- l. spritdrycker införda för stadskällares räkning. BtÅboH I. 10: 118 (1654).
Avledn.: stadskällaraktig. särsk. (tillf.) om litteratur o. konst: som kännetecknar l. för tanken till miljö l. stämning i en stadskällare. Laurin Skämtb. 567 (1908).
-KÄMNÄR~02 l. ~20. (förr) = kämnär 2. ConsAcAboP 4: 280 (1675).
Ssgr: stadskämnärs-kammare. = kämnärs-kammare. KlädkamRSthm 1676 A, s. 92.
-rätt. = kämnärs-rätt. SthmHCal. 1761, s. 53.
-KÄRNA. (stad- 1937. stads- 1926 osv.) jfr kärna, sbst.1 2 k. Josephson Rom 32 (1926).
-KÖP.
1) om varor inköpta i stad. Tigerschiöld Dikt. 2: 23 (1891).
2) (i fråga om ä. förh.) mer l. mindre yrkesmässigt bedriven handel i stad; jfr lands-köp. Teitt Klag. 296 (1556).
-KÖRNING. särsk. om körning i stad. Nerén HbAut. 1: 167 (1911; av motorfordon).
-KÖRSLA. körsla (se d. o. 2) till l. i stad; jfr -körning. Wrangel HbHästv. 854 (1886; i fråga om körning med häst).
-LADUGÅRD~002, äv. ~200. (förr) om ladugård i stad. Almqvist Lad. 3 (1840).
-LAG, sbst.1 (förr) rättshist. allmän lag l. lagkodex gällande för stad; äv.: sådan lag osv. gällande för samtliga rikets städer (motsatt: landslag). Magnus Erikssons stadslag. Som stadzlagh Jnneholle. OPetri Tb. 106 (1526). Visby stadslag. Fornv. 1924, s. 10.
-LAG, sbst.2 lag (se lag, sbst.3 14 c γ) representerande stad. Jonason Fotb. 93 (1917).
-LANDERI l. -LÄNDERI. (-länderi) (numera föga br.) i stad belägen jordegendom; (ståndsmässigt bebyggd) jordbruksfastighet tillhörande stads donationsjord; jfr landeri. Rydberg KultFörel. 6: 254 (1888). SAOBArkSakkSvar (1985).
-LANDGILLE~020. (förr) kam. landgille (se d. o.) utgående för jord i stad. LMil. 1: 536 (1685).
-LANDSKAP~02 l. ~20.
1) (typ av) landskap (se d. o. 5) i stad l. bestående av l. innefattande stad l. städer; äv. mer l. mindre bildl. Söderberg 10: 274 (1903; om stycke poesi). Josephson Tessin 1: 62 (1930).
-LANTMÄTARE~0200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) av stad anställd, till (stadskansliet knuten) lantmätare; jfr -ingenjör. TT 1900, Byggn. s. 85. BtRiksdP 1905, I. 3: nr 48, s. 4. —
-LEVERNE.
1) (numera bl. ngn gg i högre stil) levnad l. tillvaro l. existens i stad; jfr -leverne 2; jfr -levnad 1. General-Dictateuren skulle låfwa mig, at aldeles. öfwergifwa sin tienst och Stadslefwernet, och at här efter som förr, blifwa boendes på Landet. Modée FruR 102 (1738). Landtlefnaden har .. många fördelar för stadslefvernet. LBÄ 44—50: 80 (1801). Heinrich (1828).
2) (i sht i högre stil) leverne (se d. o. 5) i stad; jfr -levnad 2. Möller 1: 144 (1745).
-LEVNAD. levnad i stad.
1) (numera företrädesvis i högre stil) jfr levnad 2; jfr -leverne 1. Schultze Ordb. 2749 (c. 1755). Där .. hwar och en på landet äfwen kan wara herre i sin hydda, där blifwa många arbetare qwar i sin fädernesbygd .. mycket hällre, än at de genom wal af stadslefnaden skulle blifwa ogifta, öfwerdådiga, lättjefulla. Annerstedt UUH Bih. 4: 131 (i handl. fr. 1759).
2) jfr levnad 4; jfr -leverne 2. En stilla sittjande stadslefnad. Fennia XVI. 3: 96 (1761).
-LIDER. (förr) om portlider i anslutning till stadsport. Verelius 41 (1681).
-LIK. som är lik l. erinrar om stad l. ngt som är l. anses vara kännetecknande för stad l. invånare l. liv l. förhållanden o. d. i stad; äv. ss. adv.: på sätt som liknar osv. stad osv. Snellman Gift. 1: 5 (1842). Det stadslikt bebyggda området. SvGeogrÅb. 1934, s. 66.
-LIKHET~02 l. ~20. [jfr -lik] om egenskapen l. förhållandet att vara stadslik. Ymer 1962, s. 258.
-LIKNANDE, p. adj. jfr -lik; äv. ss. adv.: stadslikt. Städer och stadsliknande samhällen. GHT 1896, nr 277 B, s. 1 (om Markaryd). Att klä sig stadsliknande och modernt. Langlet Ung. 285 (1934).
-LIV. liv i stad.
1) motsv. liv I 2. CFDahlgren 2: 58 (1829).
2) motsv. liv I 3. Dalin (1854).
3) motsv. liv I 8. Bergman GotlGeogr. 44 (1870).
(1, 3) -LUFT. motsv. luft, sbst.2 1; äv. mer l. mindre bildl. Möller (1807). Karnevalsfriheten .. är ett barn af stadsluften, på landet saknar den resonans. Nilsson FolklFest. 142 (1915).
-LUST. om lust att leva l. vistas i stad. Kellgren (SVS) 4: 162 (1780).
-LÄGENHET~002, äv. ~200. lägenhet i stad.
1) (i sht förr) motsv. lägenhet 9. Årets Växande Gröda å Stads-Lägenheterne. BoupptVäxjö 1824.
2) motsv. lägenhet 10. Boklund Bost. 17 (1907).
-LÄKARE. särsk. (förr) läkare i stads tjänst med uppgift att utöva allmän sjukvård, distriktsläkare; särsk. i uttr. förste stadsläkare, om (i vissa större städer förekommande) läkare med högsta överinseendet över kommunens hälso- o. sjukvård; jfr -arst, -doktor, -fysikus, -fältskär, -kirurg, -medikus o. municipal-läkare. Schultze Ordb. 2524 (c. 1755). Förste Stadsläkaren skall utöfwa förmanskap öfwer Andre Stadsläkaren, fattigläkarne och de wid alla under stadsfullmäktige lydande inrättningar anställda läkare. SFS 1864, nr 54, s. 2. Flertalet städer har .. stadsläkare, en eller flera, som tjänsteläkare. SvYrkeslex. nr 901, s. 1 (1956).
Ssgr: stadsläkar- l. stadsläkare-befattning. SFS 1903, nr 114, s. 1.
-tjänst. SvT 1852, nr 17, s. 1.
-LÄNDERI, se -landeri.
-LÖJTNANT~02 l. ~20. (förr) jfr löjtnant 2 o. -kapten. Stadzleutenampten Johan Brasch. BoupptSthm 1669, s. 131.
-LÖNVERKARE~0200. (numera föga br.) om industri- l. verkstadsarbetare i stads tjänst. EkonS 2: 273 (1897).
-MAGISTRAT. (förr) magistrat (se d. o. 2); stundom äv. med tanken särskilt riktad på dennas ledamöter. RP 3: 139 (1633).
-MAJOR. (förr) i befäst stad: militär chef närmast underställd stadskommendant, platsmajor. AOxenstierna 6: 376 (1631).
Ssgr (förr): stadsmajors-beställning. Dahlberg Lefn. 117 (c. 1755).
-fullmakt. Dahlberg Lefn. 117 (c. 1755).
-MAN, sbst.1 (sbst.2 se statsman). (stad- 1807 (: Stadmanna näring). stads- 15891959 (: stadsmannanäringens, gen.)) [fsv. stads man] (i sht i skildring av ä. förh.) (manlig) vuxen stadsinvånare; förr äv.: sådan invånare från samma stad (som den l. den); särsk.: sådan invånare med stadsmannarätt; jfr borgare, sbst.1 2, lands-man, sbst.3, o. lantman. PrivSvStäd. 3: 651 (1589). De ded .. (sina tillgångar) genom vådeldh, siönödh, röffuerij, stöldh och anna slijk nödh mist haffue. Sådane giffue vij (dvs. G. II A.) tilståndh att besökie sine landz-, stadz- och häredzmän om hielp och uprättelse. AOxenstierna 1: 357 (1624). Landtmannen .. (bör icke) fritt lägga sig uti Stadsmannens Näringar. VexiöBl. 1815, nr 26, s. 3.
Ssgr: stadsmanna-levnad. (†) om levnad ss. stadsinvånare. 1VittAH 2: 128 (1773, 1776).
-liv. (†) om liv l. sätt att leva ss. invånare i stad. Frey 1843, s. 274.
-makt. (†) om stat kännetecknad l. dominerad av stad l. städer o. stadsinvånare. Hartmansdorff PVetA 1850, s. 23 (om Kartago m. fl. städer).
-näring. jfr stads-näring; stundom närmande sig bet.: i stad förekommande l. för stad kännetecknande yrke. Boding ÅngermHush. 15 (1747). Den, som will idka handel, handtwerk eller hwad annan Stadsmanna-näring det wara må, bör om tillstånd dertill hos Wår Befallningshafvande i Länet sig anmäla. SFS 1825, s. 111.
-rätt. om stadsinvånares rätt att idka stadsmannanäring. Crælius TunaL 187 (1774).
-rörelse. (†) = -manna-näring. Fennia XVI. 3: 22 (1761). Frey 1850, s. 556.
-vara. vara tillverkad l. föremål för handel i stadsmannanäring. Berch Hush. 350 (1747).
-yrke. om stadsmans yrke; förr äv. = -manna-näring. Sädens förädling till bröd, var .. ett Stadsmanna-yrke, som af Skrå-lagar fredades från allmän medtäflan. LBÄ 32: 43 (1799). Dalin (1854).
-MANER.
1) sätt varpå ngt tillgår l. försiggår l. utföres i stad; numera företrädesvis i uttr. på, förr äv. efter stadsmaner; jfr maner, sbst.1 1. Bolinus Dagb. 51 (1670: effter stadzmanneer). Lundquist Blaumans DödSkugg. 333 (1925: ).
2) maner (se maner, sbst.1 2) hos l. kännetecknande för invånare i stad; förr äv. pregnant: hövlighet. (Lat.) Urbanitas .. (sv.) stadzmaner, höflighet. Cellarius 224 (1699). Rääf Vries Bartje 231 (1937).
3) motsv. maner, sbst.1 3. (†) (rådande) sed l. bruk l. skick i stad. Schultze Ordb. 2968 (c. 1755). Lindfors (1824).
-MARK. [fsv. stads mark] stads mark (se mark, sbst.1 3 b); jfr -jord 1 o. -område. Efft(e)r tiuffnatt wahr intte större, bleff honn benådd att gåå sielff wtaff byn. Menn komb(e)r honn .. ii byn ii ghänn eller stadz mark, gånge rätt(e)r öffu(e)r henne. VadstÄTb. 245 (1597); möjl. ej ssg. FörarbSvLag 4: 125 (1692).
-MATEMATIKUS. (†) om lärare i matematik i stads tjänst. SthmHCal. 1761, s. 54. SvNorStatscal. 1821, s. 239.
-MATRIKEL. (†) om förteckning över stads (mantalsskrivna l. skattskyldiga) invånare. VRP 1715, s. 69.
-MEDEL. jfr medel, sbst. 14. Stiernman Com. 5: 302 (1766).
-MEDIKUS. (förr) = -fysikus; jfr -läkare. Hertzman NorrköpH 10 (i handl. fr. 1640).
-MILIS. (förr) militär kår uppsatt o. bekostad av stad, borgargarde. Risell Vitt. 478 (c. 1720).
-MILITÄR. (förr) om soldat tillhörande stadsmilis; äv. koll., om stadsmilis. SvTyHlex. (1851; koll.). Dalin (1854).
-MILITÄR-KOMPANI. (förr) i sg. best.; i samband med omorganisation under 1700-talet införd benämning på Sthms stadsvakt. 2NF 26: 910 (1917).
-MILITÄR-PATRULL. (förr) om avdelning av stadsvakt. DA 1771, nr 32, s. 4.
-MILJÖ. miljö (se d. o. 4) förekommande l. vanlig l. kännetecknande för stad l. städer; äv. bildl. Kulturen 1942, s. 6.
-MINISTERIUM. (†) om (organ för) stads prästerskap; jfr ministerium 2. Henel 1729 284 (1730). KalmDP 1763, s. 199.
-MISSION. kristen social hjälpverksamhet bedriven i stad; äv. konkret, om institution l. organisation för sådan verksamhet; jfr mission 3. Budbär. 1858, s. 77. Lundin NSthm 618 (1889; konkret).
-MISSIONÄR. person som bedriver stadsmission. Stads-Missionären. (1861; i titeln).
-MJÖLK. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om mjölk som (distribuerades o.) såldes i stad gm stadens (invånares) försorg (motsatt: mjölk distribuerad o. såld i stad av lantbor). Barchæus LandthHall. 47 (1773).
-MONOGRAFI. (i fackspr.) monografi över stad. Ymer 1932, s. 39.
-MUR. [fsv. stads mur] jfr mur, sbst.1 1, o. ring-mur 1 a. Visby stadsmur. Inom l. utom stadsmurarna. Upp. 21: 14 (NT 1526; äv. i NT 1981).
-MURMÄSTARE~0200, förr äv. -MUREMÄSTARE. (förr) jfr -hantverkare. HB 1: 195 (1572).
-MUS. [jfr t. stadtmaus (motsatt: feldmaus, åkersork); efter lat. mus urbanus (motsatt: mus rusticus, lantmus), efter gr. μῦς ἀστικός (motsatt: μῦς ἀρουραῖος, lantmus) i Aisopos’ fabel (se Ésope Fables 107 (1927))] mus i l. från stad. Balck Es. 78 (1603).
-MUSEUM. i stad upprättat museum med samlingar väsentligen från staden l. dess omnejd. SvD(A) 2/11 1930, s. 6.
Ssg: stadsmusei-kommitté. SvD(A) 2/11 1930, s. 6.
-MUSIKANT. [jfr t. stadtmusikant] (förr) (i stads tjänst varande) musiker med privilegium att utföra musik för stad(en)s behov; jfr -pipare. BoupptSthm 1677, s. 1183 a. Kornetter, skalmejor, flöjter .. användes i synnerhet av stadsmusikanterna .. såväl vid festligare tillfällen som vid den musik, som regelbundet blåstes från stadstornen. Jeanson (o. Rabe) 1: 210 (1927).
-MUSIKER, äv. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) -MUSIKUS. [jfr t. stadtmusikus] särsk. (förr) = -musikant. Lindfors (1824). Sebastian Bachs far, Johan Ambrosius, var hof- och stadsmusiker i Eisenach. Valentin Musikh. 2: 37 (1901).
-MUSKETERAREVAKT. (förr) av musketerare bestående (avdelning av) stadsvakt (motsatt: beriden (avdelning av) stadsvakt, archerer). Stiernman Com. 3: 600 (1667).
-MYNDIGHET~002, äv. ~200. om myndighet (se d. o. 5) i stad l. företrädande stad; i sht i pl. Berndtson (1880). Hasslöf SvVästkustf. 60 (1949; i pl.). BilskolLb. 327 (1959; om poliskammare).
-MYNT. (förr) om mynt som med K. Maj:ts tillstånd fick präglas o. utges av stad. Risingh KiöpH 110 (1669).
-MÅL, sbst.1 språkv. mål (se mål, sbst.1 4 a) som talas i en stad; jfr -dialekt. Landsm. 1: 523 (1880).
-MÅL, sbst.2 (om ä. förh., ålderdomligt) stadsmått; jfr mål, sbst.3 1 c. TbLödöse 90 (1588).
-MÅLARE. (förr) jfr målare, sbst.2 1, 3, o. -hantverkare. HB 1: 247 (1591).
-MÅTT. (förr) mått som användes ss. likare i stad; jfr -mål, sbst.2 Lind 1: 588 (1749).
-MÄKLARE. i stads tjänst varande mäklare (se d. o. 2); särsk. (numera mindre br., handel.) i vissa städer: av handels- o. sjöfartsnämnd ss. officiell mäklare auktoriserad o. under viss kontroll av stadsmyndighet stående tjänsteman; motsatt: privat l. fri mäklare. BoupptSthm 1673, s. 1239 a. De officiella mäklarna, de s. k. stadsmäklarna. SvAffärslex. 320 (1948).
-MÄLARE. (†) = -mätare. VinkällRSthm 1584.
-MÄNNISKA, äv. (i vitter stil l. ngt vard.) -MÄNSKA. människa som framlever sitt liv l. är uppvuxen i stad l. som i sättet att leva l. vara är präglad av stad l. stadsmiljö; äv. i sg. best., om sådan människa uppfattad ss. typ. Strindberg TjqvS 2: 108 (1886). ÅbKristHum. 1964, s. 194 (i sg. best.).
-MÄRKE. [fsv. stads märke] (förr) stads officiella märke (se märke, sbst.1 2); särsk. motsv. märke, sbst.1 2 b, om tillverkares l. näringsidkares märke. OPetri Kr. 159 (c. 1540). Tenngjutarna (i Sthm) fingo .. skaffa sig S:t Eriksbilden som stadsmärke. Löfgren TenngjH I. 3: 149 (1950).
-MÄSSIG. som liknar l. erinrar om l. är kännetecknande för l. anstår l. passar (vad som förekommer l. är vanligt i) stad l. stadsförhållanden; äv. ss. adv.: på sätt som liknar osv. (vad som förekommer osv. i) stad osv. EkonS 2: 3 (1894; ss. adv.). Vissa orter är mer stadsmässiga än andra. SvGeogrÅb. 1967, s. 7.
Avledn.: stadsmässighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara stadsmässig. TurÅ 1961, s. 48. SErikÅb. 1964, s. 133.
-MÄSTARE. särsk.
1) (†) om borgmästare. AJGothus ThesEp. 2: 85 (1619). Nordforss (1805).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om mästare (se d. o. 10) i stad. Hjelt Medicinalv. 3: 178 (cit. fr. 1703).
-MÄTARE. [fsv. stads mätare] (förr) = mätare 1 slutet; jfr -mälare. RARP 10: 89 (1668).
-MÄTNING. geometriskt l. geografiskt mätningsarbete i stad; äv. konkret(are) om enskild akt av sådant arbete; numera bl. om sådant arbete som utför(t)s av kommunal organisation för mätning. TT 1901, Allm. s. 15 (: stadsmätningar). SvD(A) 24/3 1932, s. 5.
-MÖ. (numera bl. arkaiserande l. skämts.) stadsflicka. Rosenfeldt Vitt. 212 (1694).
-NAMN. jfr namn 1. Tiderus GrLat. 42 (1626).
-NATTMAN~20, äv. ~02. (förr) nattman (se d. o. 1) i stad. SDS 1899, nr 17, s. 4.
-NOTARIE, äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) -NOTARIUS. notarie i stads tjänst; i sht om lagfaren tjänsteman vid magistrat o. rådhusrätt med uppgift att bl. a. handlägga l. biträda vid handläggning av mål o. ärenden; utom i skildring av ä. förh. numera bl. om tjänsteman med uppgift att biträda stadsjurist; jfr assessor. Wollimhaus Syll. Aa 10 a (1649). SFS 1936, s. 475.
Ssg: stadsnotarie-kontor. (förr) jfr kontor 7. SthmStCal. 1763, s. 58.
-NYCKEL. (förr) nyckel till stadsport; i sht i pl. Stadsnycklarna överlämnades till konungen. PrivSvStäd. 3: 90 (1568).
-NYHET~02 l. ~20. särsk., i stad: nyhet rörande staden l. dess invånare. Rademine Knigge 3: 120 (1804).
-NÄMND.
1) (förr) i Sthm: (gm förordning av 1843 införd) för staden l. stadens socknar l. församlingar gemensam nämnd för handläggning av fattigvårdsärenden m. m. SFS 1843, nr 8, s. 2.
2) (förr) jur. om den nämnd (jfr nämnd 2 a) som under åren 1948—1970 vid vissa (brott)mål utgjorde del av rådhusrätt. SvJuristT 1949, s. 688.
-NÄRING. näring(sverksamhet) förekommande i l. kännetecknande för stad; i sht i pl.; äv. i sg., sammanfattande, om allt slags sådan verksamhet; särsk. (hist.): näring vars utövande i följd av lagstiftning l. i särskild ordning fattat beslut var förbehållet (invånare i) stad, borgerlig näring; jfr -manna-näring, lant-näring. RP 9: 170 (1642). Någre af .. (smältarna o. rostvändarna) kunna hafwa Hustrur i Staden, the ther bruka Mångleri och Stadsnäring. Bergv. 1: 234 (1664). Åren 1640 och 1648 förbjödos bönderne på Öland, att hugga sten till salu ur sina egne berg, enär sådant förklarades utgöra en stadsnäring och således borde tillkomma Kalmare stad. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 129 (1856). Handel och hantverk (skulle) vara de viktigaste stadsnäringarna (i den nygrundade staden Kristianstad). SvGeogrÅb. 1956, s. 71.
-NÖJE. jfr nöje 4 o. 5. Kling Spect. Ll 2 b (1735).
-OBLIGATION. om obligation (se d. o. 4) utfärdad av stadskommun. SAOB O 103 (1949).
-OMBUDSMAN~002. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -jurist. Schlyter KyrkogErsättn. 1 (1912). PT 1914, nr 98 A, s. 3.
Ssg: stadsombudsmanna-tjänst. Östergren (cit fr. 1920).
-OMRÅDE~020. stads område l. område i stad; jfr -mark. Wikforss 2: 654 (1804).
-ORDINANTIA l. -ORDINANTIE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hist. för stad gällande ordinantia (se d. o. 4), stadsstadga. Stockholms Stads-Ordinantier, Påbud och Publicationer. (1731; boktitel).
-ORDNING. om ordning (se d. o. 3) som gäller för invånares liv o. verksamhet i stad l. för stads styrelse o. förvaltning, särsk. (motsv. ordning 3 b) om ordningsstadga. PErici Musæus 5: 279 a (1582). En allmän Stads-ordn. eller Ordnings-stadga för städerne. AdP 1853—54, 6: 8. särsk. motsv. ordning 3 d o. e, om stadsliknande sätt för organisation av (politiskt l. ekonomiskt liv i) samhälle. Reuterdahl SKH II. 1: 77 (1843).
-ORGANIST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kyrkomusiker i (församling i) stad. BoupptSthm 1676, s. 139 b, Bil. —
-OS. om dålig l. skämd luft l. lukt förekommande i l. kännetecknande för stad. Linné SvArb. 2: 96 (1763).
-PACKARE. (förr) = packare 1 slutet. NorrlS 10: 65 (1639).
-PALATS. palats i stad; äv. i sg. best., sammanfattande, om sådana palats betraktade ss. arkitektonisk typ. Hahr ArkitH 314 (1902). Därs. 376 (i sg. best.). särsk. i fråga om bibliska förh., om palats i stad l. stadens palats. SalOrdspr. 9: 3 (öv. 1536; Luther: die Pallast der stad, Vulg.: ad arcem, & ad mœnia ciuitatis). —
-PARK. jfr park, sbst.2 1. Lundin (o. Strindberg) GSthm 100 (1880).
-PASTOR. pastor (se d. o. 1) i stadsförsamling; jfr -kyrkoherde. Henel 1729 116 (1730).
-PASTORAT. jfr pastorat 1 o. -pastor. Nordström Samh. 1: 248 (1839).
-PATRIOTISM. om kärlek till hemstaden o. nitälskan för dess väl. Rydberg KultFörel. 1: 165 (1884).
-PEDAGOG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr pedagog 2 o. -pedagogi. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. nr 7, s. 28. —
-PEDAGOGI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) pedagogi (se d. o. 3) i stad; jfr -skola. BerRevElLärov. 1824, Bil. I, s. 36. —
-PENNING. (stads- 1593. städer- 1753 osv.)
1) (stads-) (†) motsv. penning I 5, i pl., om penningmedel tillhöriga l. tillkommande stad. TbLödöse 296 (1593).
2) (städer-) [fsv. städher penninger] (förr) hist. till 1 g, om hanseatiskt silvermynt av lägsta valör. Berch PVetA 1753, s. 13. Åtta Städer-penningar (skulle enl. 1453 års myntordning gälla) för en Örtog. Hallenberg Mynt 22 (1798).
-PERSON. (†) (i stadsmyndigheters tjänst varande) stadsinvånare; jfr person 2 b o. c. Gustaf II Adolf 7 (c. 1620). VDAkt. 1745, nr 669.
-PIGA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) piga (se d. o. 3) i stad. VDAkt. 1717, nr 215.
Ssg: stadspige-titel. (†) om ”stadspiga” ss. tilltalsord. Tidfördrijf A 6 b (c. 1695).
-PIPARE. [fsv. stads pipare; jfr mlt. statpiper] (förr) = -musikant. Weise 238 (1697).
-PLAN.
1) (numera bl. tillf.) plan (se plan, sbst.1 I 1) tillhörig stad. Hes. 45: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: stadens besittning; Luther: dem platz der Stad, Vulg.: possessionis urbis). LbFolksk. 772 (1892).
2) plan (se plan, sbst.1 II 3, med anslutning till 1) för bebyggelse i stad; särsk. vid uppkommen l. väntad tätbebyggelse i kommun (, förr bl. i stad l. vissa stadsliknande samhällen,) gm kommunens försorg inom ramen för gällande generalplan (o. ev. regionplan) upprättad, av kommunfullmäktige (, förr stadsfullmäktige resp. kommunalfullmäktige) antagen o. av länsstyrelse (l. i vissa fall regeringen) fastställd plan för närmare reglering av bebyggelse o. annan markanvändning (angivande läge o. gränser för byggnadskvarter, gator, torg, parker, järnvägs- o. andra trafikområden, hamnområden, idrottsområden m. m.), detaljplan; jfr -planta, sbst.2 Reguliera stadsplaner med raka gator ansågos af sextonhundratalets byggmästare temligen öfverflödiga. Topelius Fält. 1: 136 (1853). SFS 1972, nr 775, s. 1. Därs. 6.
Ssgr: stadsplane-, äv. stadsplan- o. stadsplans-arbete. TT 1900, Allm. s. 314.
-arkitekt. av kommun anställd l. konsulterad arkitekt med uppgift väsentligen att utarbeta förslag till stadsplan. TT 1901, Allm. s. 206.
-chef. om chef för samhälles verksamhet l. kansliavdelning för utarbetande av förslag till stadsplan; särsk. i vissa städer: chef för stadsplanekontor. SvStatskal. 1936, s. 459.
-direktör. jfr -plane-chef. SvStatskal. 1923, s. 385.
-ingenjör. jfr -plane-arkitekt. TT 1898, Allm. s. 227.
-kontor. jfr stadsbyggnads-kontor. 2NF 38: 463 (1926).
-lagd, p. adj. jfr stads-planera. SvD(A) 26/11 1921, s. 7.
-lägga, -ning. [jfr -plane-lagd] med avs. på markområde: lägga under (förslag till) stadsplan l. upprätta (förslag till) stadsplan över; ss. vbalsbst. -ning äv. abs. 2NF 29: 331 (1919). TurÅ 1947, s. 232 (abs.).
-reglering. 2NF 24: 239 (1916).
-teknik. teknik vid utarbetande av stadsplan; äv. om kunskapen l. läran om sådan teknik. Näsström SvFunkt. 140 (1930). Kurs i stadsplaneteknik. SvD(A) 10/4 1949, s. 13.
-tekniker. person som ägnar sig åt l. är kunnig i stadsplaneteknik; särsk. (i fackspr.): kommunalt (l. statligt) anställd tekniker med uppgift att biträda vid arbete med stadsplan, byggnadsplan, generalplan o. d. FörvaltnRättslT 1938, s. 105. DN(B) 1958, nr 258, s. 24.
-teknisk. som rör l. hänför sig till l. grundar sig på stadsplaneteknik l. den tekniska sidan av (utformandet av) stadsplan. SvD(A) 24/5 1919, s. 3 (om fordringar).
-PLANERA. [jfr -planerande o. -planering] med avs. på markområde l. samhälle: lägga under l. göra till föremål för stadsplan, stadsplanelägga. 2NF 15: 1099 (1911). SträngnHist. 877 (1959).
-PLANERANDE, n. jfr -planering. 2NF 26: 908 (1917).
-PLANERARE. person som ägnar sig åt l. har till uppgift att utföra stadsplanering; äv. bildl.; jfr -plane-arkitekt. SD(L) 1904, nr 57, s. 1. Ödmann Munk 22 (1968; bildl.).
-PLANERING. planering av stadsbebyggelse; i sht liktydigt med: uppgörande av (förslag till) stadsplan(er); äv. i pl., konkret, om utslag av sådan verksamhet; ofta äv. i sg. best., sammanfattande, om all inom visst område l. visst land förekommande sådan verksamhet. Josephson Tessin 1: 17 (1930; i pl.). Stadsplanering och regionplan. UNT 30/4 1934, s. 1. TT 1941, Allm. s. 225 (i sg. best.)
-PLANK. [jfr fsv. stads plankor, pl.] (i sht förr) om plank (tillhörigt stad o.) markerande gräns för stad (runtomkring denna). Afzelius Minn. 47 (c. 1870).
-PLANT, se -planta, sbst.2
-PLANTA, sbst.1 jfr planta, sbst.1 1. Fridegård LHårdVid. 255 (1951).
-PLANTA, sbst.2, förr äv. -PLANTE l. -PLANT. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) i fråga om stad, = planta, sbst.2; jfr -plan 2. VDAkt. 1789, nr 295. Hülphers Norrl. V. 2: 45 (1797; om stads planlagda område).
-PLATS.
1) om plats (se plats, sbst.1 1 a) i stad. Josephson Tessin 2: 19 (1931). SthmSlH 2: 21 (1940).
2) om (lämplig l. utsedd) plats för stad. RP 7: 241 (1638).
-POJKE. jfr -flicka. VDP 1667, s. 130.
-POLIS. Nordforss (1805).
1) (†) till 1, i fråga om stad, = polis, sbst.1 1. Lindfors (1824).
2) (förr) kommunal polis (se polis, sbst.1 2) i stad. Meurman (1847). FFS 1903, nr 45, s. 60.
-POLIS-RÄTT. (förr) om polisdomstol. Nordforss (1805).
-POLITI, förr äv. -POLITIE. (†) i fråga om stad, = politi 1; särsk. i uttr. mot god stadspoliti, mot god ordning i fråga om stad. Emoth all god Stadz Politie. Stiernman Com. 2: 442 (1646). Heinrich (1828).
-PORT. [fsv. stads porter] (i sht förr) port (se port, sbst.1 1 a) i stadsmur; äv. om byggnad i l. vid sådan port. Norra stadsporten. När stadsportarna stängdes för natten. Luk. 7: 12 (NT 1526). CivInstr. 72 (1655; om byggnad(er)). särsk.
a) motsv. port, sbst.1 1 b. (Männen) gingo .. j stadz porten och taladhe medh borgarena j stadhenom. 1Mos. 34: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: trädde .. upp i sin stads port).
b) motsv. port, sbst.1 1 e, i uttr. som betecknar platsen närmast vid l. utanför port till stad; i sht i sådana uttr. som utanför l. vid (förr äv. för) stadsporten. Ammons barn .. skickadhe sigh til strijdh vth för stadz porten. 2Sam. 10: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: framför stadsporten). PH 10: 535 (1776: utanför). Rydberg Ath. 89 (1859: vid).
Ssgr: stadsport- l. stadsports-nyckel. (förr) jfr stads-nyckel. JMessenius (1629) i HB 1: 174.
-tull. (förr) jfr stads-tull 1. Rig 1950, s. 120.
-PORTNÄR. (†) om vakt vid stadsport. Mellin Nov. 1: 197 (1832, 1865).
-POST.
1) (förr) om en i stad på privat initiativ anordnad lokal post (se post, sbst.3 5). Jungberg (1873).
2) om lokal post (se post, sbst.3 7) befordrad inom stad. Ramsay VägvFinl. 3 (1895).
-PREDIKANT. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) predikant (se d. o. 2 b α) i stadsförsamling; jfr -pastor. BoupptSthm 1680, s. 1205 a. FinSvStorordb. 210 (1968).
-PRESIDENT. (förr) borgmästare; särsk.: president (se d. o. 2). LittT 1796, s. 171. TurÅ 1950, s. 181.
-PRETOR. hist. om pretorn i det antika Rom: stadens pretor (se d. o. 2). Norrmann Eschenbg 2: 253 (1818).
-PRIS. om (jämförelsevis högt) varupris som förekommer l. är vanligt i stad. Sparre PlåtM 199 (1914).
-PRIVILEGIUM. (förr) = -rättighet 1; i sht i pl. G1R 15: 453 (1543). Lindroth Gruvbrytn. 1: 151 (1955; i pl.).
-PROFIT. (†) om stads l. stadsinvånares fördel l. förtjänst. Risell Vitt. 479 (c. 1720).
-PROFOSS. (förr) profoss (se profoss, sbst.2 1) i stads tjänst; jfr härads-profoss. Hall KultInt. 27 (i handl. fr. 1629).
-PROKURATOR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) prokurator (se prokurator, sbst.2 2) för stad. VRP 3/6 1728.
-PROST. kyrkohist. kontraktsprost som är kyrkoherde i stadsförsamling l. prost över egen församling i stad. VDAkt. 1749, nr 331.
-PRÅM. om pråm tillhörig stad l. använd för stads räkning. SthmSkotteb. 1/6 1539.
-PRÄGEL. prägel (se prägel, sbst.2 3) av stad l. av vad som förekommer l. är vanligt i stad l. av vad som kännetecknar liv l. verksamhet o. d. i stad. Sthm 3: 349 (1897).
-PRÄST. präst i stad (särsk. (kyrkohist.) (ordinarie) präst i stadsförsamling); ofta motsatt: lantpräst. RA II. 2: 150 (1617).
-PUMP. (förr) jfr pump, sbst.1 1. Posten 1768, s. 156.
-PYNDARE, äv. (numera knappast br.) -PUNDARE. (förr) jfr pyndare. 2SthmTb. 3: 262 (1564).
-PÅDRIVARE. (†) om uppsyningsman l. arbetsförman l. vaktmästare o. d. i stads tjänst. Runemark VägvSthm 28 (1790).
-REGEMENTE.
1) (numera bl. ngt ålderdomligt) om stads styrelse; jfr regemente 1. Nordström Samh. 1: 309 (1839).
2) om regemente förlagt i stad. KrigVAT 1859, s. 159.
-REGERING. kommunstyrelse i stad; numera i sht i anv. som kan uppfattas ss. bildl.; jfr -styrelse. RP 4: 226 (1634). SvD(A) 6/3 1919, s. 3.
-REGISTER. om register fört för stad; jfr -bok. Möller 2: 972 (1785). särsk. jur. fr. o. m. 1972 i officiellt språk gällande benämning på ett för stad (i vissa fall efter särskilt förordnande äv. för annat område) fört fastighetsregister (bestående av tomtbok, stadsägobok o. bihang innehållande förteckningar över samfälligheter, allmänna platser m. m. o. registerkarta o. i motsats till fastighetsregister för landsbygd (jordregister) upplagt på grundval av förrättning för upprättande av registerkarta o. omfattande all mark); dock endast dels om sådant register som förts l. om vars förande beslut varit fattat vid utgången av 1971, dels om register för annat område om vars förande särskilt förordnats; fr. o. m. 1976 (i likhet med jordregister) fortlöpande ersatt av nytt, på automatisk databehandling baserat fastighetsregister. SOU 1966, 63: 45. SFS 1971, nr 1010, s. 1; jfr Därs. 1974, s. 1132.
Ssg: stadsregister-område. område för vilket stadsregister föres. SFS 1974, s. 1135.
(1 g) -REPUBLIK. i sht hist. republik som utgörs av stadsstat. Geijer I. 4: 184 (1822).
(1 g) -REPUBLIKANISM. (†) i fråga om förh. i korstågstidens Europa, om politisk stämning l. strömning som gav upphov till stadsrepubliker. Geijer I. 1: 41 (1818).
-RESA. resa till stad(en). Smedman Kont. 4: 16 (1872).
-RESANDE. om person som reser till stad(en). Wetterhoff Skog 1: 65 (1883).
-REVISOR. i stads tjänst varande revisor. SvNorrigCal. 1817, s. 281.
-RIK, adj. (stad- 1898 osv. stads- 1887 osv.) om land l. område: rik på städer. Rydberg KultFörel. 5: 278 (1887).
-ROTE. (förr) rote (se rote, sbst.1 1) i stad. Schroderus Os. III. 1: 83 (1635).
-RULLFÖRINGSOMRÅDE~010020. (förr) mil. rullföringsområde i l. bestående av stad. SFS 1902, nr 108, s. 1.
-RUM.
1) (numera i sht i vitter stil) om utrymme l. plats (som bereds l. upptages) i stad. PrivSvStäd. 3: 100 (1569).
2) konst. motsv. rum, sbst.3 2 (o. 3), i fråga om arkitektur i stad: mer l. mindre avsiktligt uppkommet, avgränsat o. åtminstone delvis slutet rum. Josephson Tessin 2: 70 (1931).
-RUSTMÄSTARE~0200. (-rost-) (förr) i stads tjänst varande rustmästare (se d. o. 1). BoupptSthm 1687, s. 594 b. —
-RYTTARE. (förr) jfr -rytteri o. -knekt. BoupptSthm 1669, s. 1334.
-RYTTERI. (förr) rytteri utgörande (del av) militär kår uppsatt o. bekostad av stad. Ekeblad Bref 2: 292 (1662).
-RÅ. om stads gräns(märke). UpplDomb. 8: 35 (1586).
-RÅD.
1) (förr) = råd, sbst.3 22 c. JMessenius (1629) i HB 1: 117.
2) (numera bl. i Finl.) råd (se råd, sbst.3 23 b) i stad. Rig 1961, s. 29.
-RÅDSTUGA. (förr) = rådstuga, sbst.1 3 b. RP 16: 171 (1655).
-RÅTTA. särsk. bildl., skämtsamt l. mer l. mindre nedsättande, om kvinnlig stadsinvånare som är l. uppfattas ss. obetydlig l. ömklig o. d. Levertin Magistr. 61 (1900).
-RÄNTA. [fsv. stads ränta] (förr) om ränta (se ränta, sbst.1 1) utgörande inkomst l. uppbörd som av (skattskyldig) stadsinvånare skulle erläggas till stads myndigheter. InrCivExpR 1762, 2: 932 b. BoupptVäxjö 1827.
-RÄNTERI. (†) om stads kamerala förvaltning. Wikforss 2: 654 (1804). Heinrich (1828).
-RÄTT. [fsv. stads rätter]
1) rättshist. för stad l. städer gällande rätt (se rätt, sbst.2 2); äv.: allmän, för samtliga städer i riket gällande rätt; stundom övergående i bet.: stadslag. BrinkmArch. 1: 5 (1565). Thernest vnne och stadfeste wij (dvs. K. IX) för:te stadz (dvs. Torshälla) inwonere stadzlag och allan stadzrett, lijke som andre köpstäder i rijket haft hafwe af ålder och ännu hafwe. PrivSvStäd. 4: 26 (1593). Efter stadsrätt äger Borgare, och Ofrälseman som i staden bor, giftorätt til hälften i arf och aflinge jord och hus i staden. GB 10: 5 (Lag 1734).
2) (förr) = -domstol; förr äv. övergående i bet.: domstolsförhandling i stad. G1R 2: 151 (1525). Häradshöfdingen i orten skal .. på wisza utsatte tider i Staden hålla Stadsrätt. Bergv. 3: 690 (1787).
3) (förr) om rätt (se rätt, sbst.2 4), förr äv. skyldighet enligt stadsrätt (i bet. 1); stundom liktydigt med: burskap; i fråga om förh. under antiken även liktydigt med: medborgarrätt. SalWijsh. 19: 16 (öv. 1536; Apokr. 1921: medborgarrätt). Huar hann .. vthfärdes skall hann ställe enn mann i lÿffte för sigh som allenn stadzrätt i hanns frånuaro bådhe medh gästning och all anndre vthgiffter eller vthlager vppehåller. 3SthmTb. 2: 354 (1599). (Var o. en) som Stadzrätt wille winna och Bårgare warda. RARP 4: 626 (1651).
4) (†) stadsrättigheter (se -rättighet 1). 2RARP 8: 287 (1734). Cavallin (1876).
-RÄTTA. (†) om sedvänja l. rättsregel gällande i stad. GlTer. 13 (c. 1550).
-RÄTTIGHET~002, äv. ~200.
1) (förr) av K. Maj:t i särskilt beslut åt kommun förlänad speciell administrativ o. judiciell ställning innebärande bl. a. rätt o. skyldighet för kommunen att kallas stad, att tillämpa stadsrätt, inrätta l. åtnjuta egen jurisdiktion samt för dess invånare att (inom skråväsendets ram) fritt driva l. utöva handel, hantverk o. industri m. m.; äv. med tanken särskilt riktad på invånarnas gynnade ställning i sådan kommun; företrädesvis i pl.; jfr municipal-rättighet o. -privilegium, -rätt 4. Bergv. 1: 825 (1720). (Borgarståndet menar att filipstadsbornas) stadsrättigheter .. utan at invånarne blifvit hörde, dem ifrån tagne blifvit. 2RARP 7: 334 (1734). SFS 1894, Bih. nr 7, s. 4.
2) (†) om skatt som skattskyldig invånare i stad är skyldig att betala; jfr rättighet 2 a α. PrivSvStäd. 3: 713 (1590). BtÅboH I. 2: 106 (1625).
-RÖK. (†) i uttr. inte vara utom stadsröken, inte vara utanför l. lämna staden. Kling Spect. Ll 4 b (1735).
-RÖR. (†) om stads gräns(märke). PrivSvStäd. 4: 67 (1594).
-SACELLANI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om sacellani i stad. BtHforsH 2: 11 (1758).
-SAK. (förr)
1) motsv. sak, sbst. 2: stads anspråk på andel av böter som ådömts ngn; möjligen äv. motsv. sak, sbst. 4, om bötesbeloppet. 2SthmTb. 4: 152 (1571). (Gärningsmannen) hafuir stälth lyffte (dvs. löfte l. borgen) för kongzsaken. Menn för stadzsakenn ware vti th(e)t mediill, fäm daler. VadstÄTb. 58 (1582).
2) motsv. sak, sbst. 1, till 1 f: sak som skulle avgöras enligt stadsrätt (motsatt: landssak). Siöl. 1667, s. a 2 b. —
-SAMHÄLLE~020. om samhälle som utgör stad l. har stadsprägel. Eichhorn Stud. 1: 13 (1869).
-SED. jfr sed 1 a o. -bruk 2. Lind (1749).
-SEKRET. [fsv. stads sekret] (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -sigill. 2SthmTb. 5: 193 (1576).
-SEKRETERARE, äv. (numera knappast br.) -SEKRETER, förr äv. -SEKRETAIRE o. -SEKRETARIE. Anm. Beträffande formen sekretarius, jfr sekreterare anm. 2:o. sekreterare vid (o. chef för) stads- l. magistratskansli, magistratssekreterare; numera bl. dels om stadsjurist, dels ss. titel för vald förtroendeman med uppgift att förestå avdelning l. rotel av kommunens förvaltning i vissa städer; jfr råds-sekreterare 2. GbgPriv. 25 (1621). Stadssekreterare .. (dvs.) Sekreterare, som förer protokollet i ett stadsråd. Dalin (1854). Från o. med 1 jan. 1945 kallas stadssekreteraren i Uppsala stadsombudsman. Östergren (1945). IllSvOrdb. (1955; om chef för kansliavdelning i Gbg).
Ssgr: stadssekreterar-, äv. stadssekreterare-tjänst. PH 1: 447 (1723).
-val. PH 1: 724 (1727).
-SIGILL. stads sigill (se d. o. 1). OPetri Tb. 286 (1529).
-SIGNET. [fsv. stads sighnete] jfr signet 1 o. -sigill. OPetri Tb. 125 (1526).
-SKATT. [fsv. stads skatter] (förr) skatt som av befolkningen i stad betalades till staden, kommunal skatt. BoupptVäxjö 1776.
-SKATTMÄSTARE. (förr) om ä. engelska förh.: i stads tjänst varande skattmästare. Serenius F 3 b (1734, 1757).
-SKJUTS. (i sht i skildring av ä. förh.)
1) (kostnad l. avgift l. ersättning för) skjuts (se d. o. 2) genom l. från stad (i sht under jämförelse med lägre, för annan skjuts gällande kostnad osv.); äv. konkretare om skjutsfärd. HovförtärSthm 1770, s. 3652. ArvskifteVäxjö 1832 (om skjutsfärd).
2) (†) skjuts (se d. o. 3) i stad. Schultze Ordb. 4294 (c. 1755).
-SKOG. jfr -mark. SvTyHlex. (1851).
-SKOLA. skola i stad. Fridegård LHård 61 (1935). särsk. (förr) skrivarskola; äv. om senare skola för meddelande av elementär undervisning. PrivFrihetsbrJönk. 161 (1660).
Ssg: stadsskole-ungdom. TSvLärov. 1942, s. 285.
-SKOL-MÄSTARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skolmästare (se d. o. 1) i stadsskola (se d. o. slutet). Samuelsson HALärovUpps. 185 (i handl. fr. 1728).
-SKOMAKARE~0200. (förr) jfr skomakare 1 o. -hantverkare. VRP 1644, s. 53.
-SKRI. [jfr t. stadtgeschrei] (†) om skrik l. skrål i stad; jfr skri, sbst.1 1 a β. Schultze Ordb. 4400 (c. 1755).
-SKRIVARE. (stad- 15541629. stads- 1524 osv.) [fsv. stads skrivare] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i stads tjänst varande skrivare (se d. o. 2 a); jfr -syndikus. OPetri Tb. 37 (1524).
Ssgr (förr): stadsskrivar-, äv. stadsskrivare-gård. jfr gård, sbst.1 6 a. 3SthmTb. 5: 53 (1603).
-gärdsgård. jfr gärdsgård. VadstÄTb. 191 (1594).
-ämbete. VadstÄTb. 6 (1577).
-SKRÄDDARE. (förr) jfr skräddare 1 o. -hantverkare. KlädkamRSthm 1565 C, s. 41 a. —
-SKULT. (förr) i stads tjänst varande fogde l. befallningsman o. d. (särsk. om exekutiv l. polisiär myndighetsperson); jfr skult, sbst.2 1. JönkH 3: 285 (cit. fr. 1662).
-SKUTA. om skuta hemmahörande i stad l. i stads tjänst o. trafikerande sjöstad l. -städer. Ingen af desse stadsskutor (från Sthm) .. kan afsegla (från uppstäderna vid Mälaren) utan med full last. 2RA 2: 235 (1727).
-SKVALLER. i stad mer l. mindre allmänt förekommande skvaller l. skvaller om förhållanden i stad. Tegnér Brev 2: 203 (1821).
-SKVALLRA. (numera bl. tillf.) om skvalleraktig kvinna l. flicka i stad. SvTyHlex. (1851).
-SKVALLRARE. (numera bl. tillf.) om skvallrare i stad. Wikforss 2: 654 (1804). Heinrich (1828).
-SKÅP. (förr) om skåp för förvaring av stads handlingar; jfr -kista 1. 2SthmTb. 1: 216 (1547).
-SKÖTNING. (numera bl. rättshist.) i fråga om överlåtelse av fastighet i stad, om laga bekräftelse l. stadfästelse (meddelad av rådstugurätt gm utfärdande av stadsbrev l. inskrivning i stadsbok). BtÅboH I. 13: 123 (1638).
-SLAKTARE. (förr) jfr slaktare 2 o. -hantverkare. HovförtärSthm 1619—20, s. 338.
-SMED. [fsv. stads smidher] (förr) jfr smed 1 o. -hantverkare. VaruhusR 1539, s. 67 b. TT 1897, Byggn. s. 86. —
-SNICKARE. (förr) jfr -hantverkare. BoupptSthm 1675, s. 120 a (1674).
-SOLDAT. (förr) jfr -knekt. BoupptSthm 1682, s. 296 a. Nordberg C12 1: 431 (1740).
-SOTARE. (förr) jfr -hantverkare. SotJul 1942, s. 9.
-SPRÅK. om språk som talas l. används i l. kännetecknar städer; i sht i sg. best.; jfr -mål, sbst.1 Rydqvist SSL 2: 220 (1857).
-SPRÅKMÄSTARE. (†) om språklärare i skola i stad. PT 1758, nr 39, Bil. s. 2. —
-SPRÄTT. sprätt (se sprätt, sbst.2) i l. från stad. LfF 1873, s. 197.
-STADGA. (förr) jur. om var o. en av vissa för stad med stadsrättigheter ävensom för vissa stadsliknande samhällen gällande stadgor rörande ordning, byggnadsverksamhet, brandväsen, hälsovård m. m.; i sht i pl. best., sammanfattande, om samtliga sådana stadgor. Malmgren Stadsb. 16 (1910). 2NF 18: 1332 (1913; i pl.).
-STAKET. (förr) längs stads gräns löpande, mer l. mindre kraftigt pålverk l. plank, stads ”staket”. Dalin Vitt. 3: 23 (1736). Anm. Den hos Serenius (1734, 1757) under township anförda översättningen stadsstaket torde vara felaktig o. möjl. utgå från frasen inom stadsstaketet ss. motsvarighet till eng. within the township.
-STALLMÄSTARE~0200. (förr) om stallmästare i stads tjänst. AvvittrSthm 16/12 1658.
-STAT. (stad- 1927 (: stadstatsområden) osv. stads- 1895 osv.) [jfr t. stadtstaat] i sht hist. stat (i sht i antikens Grekland o. Italien) omfattande en stad med (närmast) omgivande landsbygd o. vars styrelse utövades av staden; jfr -republik. Boëthius HistLäsn. 1: 104 (1895).
-STYRELSE. stads styrelse; i Sv. sedan 1971 i officiellt språk ersatt av: kommunstyrelse; särsk. (förr) pregnant, om styrelse i stad utan egen jurisdiktion (stad under landsrätt), motsatt: magistrat (se d. o. 2). Möller (1807). I Huskvarna stad .. skall finnas en stadsstyrelse, hvilken .. tillkommer att handhafva alla de .. åligganden, som ankomma på magistrat i stad med egen jurisdiktion. SFS 1911, Bih. nr 16, s. 1. —
-STÄMPEL. (förr) ss. bevis på varas laga införsel i stad (gm erlagd tull o. d.) l. på varans tillverkningsort använd stämpel. (Köpmännen) wetta, at hwadh Kläde, som här inrijkes tilwerckes, icke hafwa härtil någon Stadz Stämpel warit vnderkastadt. Stiernman Com. 2: 519 (1648). Serenius Fff 4 b (1734).
-SVALA. VetAH 1763, s. 262.
-SYNDIKUS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -skrivare. BtÅboH I. 6: 130 (1633).
Ssg: stadssyndiki-ed. (förr) om ämbetsed som avlades av stadsskrivare. BtÅboH I. 6: 85 (1633).
-SYSSLA. om syssla kännetecknande för livet i stad. MMor 1: 196 (1946).
-SÅGARE. (förr) jfr -hantverkare. BoupptSthm 1673, s. 1268 a. —
-SÄTT. jfr -vis, sbst. Ritterberg Sall. 18 (1832).
-TEATER. av stad underställd l. driven, fast teater; äv. konkret, om byggnad inrymmande sådan teater. 2NF 28: 594 (1918).
Ssgr: stadsteater-bygge. SvD(A) 1959, nr 135, s. 4.
-TILLBLIVELSE~0200. om stads tillblivelse; särsk. (förr) om händelsen att en ort förlänades ställning av stad med stadsrättigheter. Trollhättan firade på nyårsafton 20-årsminnet av sin stadstillblivelse. UNT 2/1 1935, s. 4. Rig 1950, s. 29.
-TIMMERMAN. (förr) (i stads tjänst varande) till skrå ansluten timmerman i stad. 2SthmTb. 7: 9 (1584).
-TJUR. (förr) om avelstjur som hölls i stad. Verelius 67 (1681).
-TJÄNARE. [fsv. stads thiänare] (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -betjänt; särsk. i uttr. förste stadstjänare, vid rådhusrätt, om chef för avdelning för verkställande av delgivningar; jfr rätts-tjänare. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Förste stadstjänare. 1NJA 1953, s. 97.
Avledn.: stadstjänar-, äv. stadstjänare-aktig. som liknar l. erinrar om en stadstjänare. Dähnert 113 (1746). Lind 1: 898 (1749).
-TOLAG~02 l. ~20. (förr) hist. stad tillkommande avgift för in- o. utförsel av varor; jfr -tull 1. HSH 37: 374 (1731).
-TOMT. tomt i stad; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om fastighet upptagen i tomtbok; jfr -äga 1. SthmStadsord. 1: 3 (1646). särsk. (numera bl. mera tillf.) om tomt tillhörig stad. OPetri Tb. 140 (1526).
-TOMTÖRE. (förr) i pl., möjl. äv. i sg.: tomtören tillkommande stad(en), tomtören. 3SthmTb. 13: 168 (1623: stads tompt öre).
-TORG. PH 2: 837 (1730).
-TORN. [fsv. stads torn] (i sht förr) i förbindelse med stadsmur stående o. i denna ss. del ingående (befäst) torn. Celsius G1 1: 164 (1746).
-TRUMSLAGARE~0200. (förr) trumslagare i stads tjänst (tillhörande militär kår uppsatt o. bekostad av stad); jfr -knekt. ConsAcAboP 4: 383 (1677).
-TRÄDGÅRD~20, äv. ~02. trädgård i stad; särsk.: av stadskommun anlagd o. underhållen trädgård för uppdragning av växter för stadens behov (ss. försköning av parker o. andra offentliga platser); äv. i utvidgad anv., om park l. lustgård o. d. (ursprungligen) hörande till sådan trädgård. SthmStadsord. 1: 127 (1657). Josephson Tessin 2: 203 (1931; om bl. a. Kungsträdgården). Stubbendorff Carpenter VådlExp. 200 (1944; om privat trädgård).
-TRÄDGÅRDS-MÄSTARE. i stads tjänst varande trädgårdsmästare med ansvar för tillsyn o. skötsel av parkanläggningar o. d. i stad. BoupptSthm 1684, s. 968 a. —
-TULL.
1) (förr) kam. o. hist. avgift tillkommande stad för varor som infördes i stad (särsk. om landtull (se d. o. 1 slutet)). TT 1897, Allm. s. 324.
2) (i sht förr) ställe l. (i nuvarande l. ä. tid befintlig) byggnad l. inkörsport o. d. där stadstull (i bet. 1) förr uppbars. Lundgren MålAnt. 1: 133 (1870).
-TUNGA. (förr) pålaga på stads invånare utgörande staden tillkommande inkomst l. uppbörd; jfr lands-tunga, sbst.2 VadstÄTb. 45 (1580).
-TUNNA. (förr) i stad använt äldre tunnmått av storlek varierande efter orten, tiden o. den vara som skulle uppmätas. Stiernman Com. 1: 426 (1594).
-TYP.
1) typ av stad l. städer. Ymer 1918, s. 367.
2) i fråga om människor: typ som förekommer l. är vanlig i l. kännetecknande för stad l. städer. Carlsson LantmPol. 400 (1953).
-TÄNKEBOK. (†) av stadsskrivare i stad förd bok över mål o. ärenden behandlade av rådstugurätten, tänkebok; jfr -bok. ArbogaTb. 4: 48 (1545). ASScF 18: 454 (1642).
-UMGÄLDER~020, pl. (förr) om ersättning för vissa stadsutgifter i samband med införsel av varor. TaxaTull. 2/12 1824, s. 66. —
-UNDERFOGDE~0020. (förr) om tjänsteman i stads tjänst närmast underordnad stadsfogde (se -fogde 1 a). Henel 1729 280 (1730).
-UNGE.
1) (numera föga br.) bildl., om liten l. uppväxande stad. Bremer NVerld. 2: 249 (1853). Skarstedt Vagab. 46 (1914).
2) (vard.) jfr -barn 1. TurÅ 1945, s. 209.
-UPPBÖRDSMAN~002, äv. ~200. (förr) i stads tjänst varande uppbördsman med uppgift att förrätta staden tillkommande uppbörd. BoupptSthm 1673, s. 936 a. —
-UPPSYNINGSMAN~0102. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om uppsyningsman l. åklagare i stad; jfr -fiskal o. -utridare. VRP 28/8 1736.
-UR. om tornur (på kyrka) i stad. VDAkt. 1735, nr 546.
-UTRIDARE~0200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om stadsuppsyningsman (med uppgift att göra inspektionsresor). UUKonsP 8: 17 (1667).
-UTSKYLDER~020, pl. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i stad: kommunal skatt; äv. sammanfattande, om vad som i en stad l. i städer sålunda sammanlagt dels taxerats, dels faktiskt betalats; jfr kommunal-skatt. BoupptVäxjö 1780. SFS 1862, nr 14, s. 19 (om taxerade utskylder). BtRiksdP 1870, 1: nr 4, s. 4 (om betalda utskylder).
-VAD, äv. -VADE l. -VADA. [fsv. stads vadhi] (†)
1) rågång markerande gräns för stads område. G1R 6: 280 (1529). HammarkDomb. 17/6 1612.
2) gm rågång markerat o. avskilt, stad tillhörigt markområde. G1R 1: 87 (1523: i alla vtrymning och Stadzwadha). HH XI. 1: 11 (1530).
-VAGN.
1) (förr) (med häst(ar) förspänd) vagn för l. i stadsbruk. Kellgren (SVS) 6: 223 (1789).
2) (i sht i fackspr.) om bil avsedd för l. använd i stadstrafik. DN(A) 11/4 1964, s. 12.
-VAKT. (förr)
1) i stad organiserad nattlig vakthållning för att upprätthålla allmän ordning o. säkerhet samt hålla brandvakt. 2SthmTb. 7: 63 (1584).
2) (i samband med burvårdens upphörande bildad) militärt organiserad kår i stad med huvudsaklig uppgift att hålla stadsvakt (i bet. 1); äv. om enskild medlem av sådan kår. RARP 3: 200 (1642). Polisbetjenter och Stadsvakter. Blanche Våln. 34 (1847).
Ssgr (till -vakt 2): stadsvakts-, äv. stadsvakt-kasern. DA 1824, nr 229, Bih. s. 4.
-kompani. = stads-militär-kompani. Henel 1735 132 (1736).
-lokal. Helmfrid Holmen. 187 (1954).
-soldat. Calonius Bref 63 (1794).
-VAKT-MÄSTARE. [jfr t. stadtwachtmeister] (†) stadskapten. Lindfors (1824: stadswaktmästare).
-VAKTMÄSTARE~0200. (förr)
1) om vissa (högre) ämbets- l. tjänstemän inom rättsväsende, förvaltning l. uppbörd i stad; särsk. dels = fogde 1 b α (jfr burgråd), dels om ämbetsman osv. med uppgift att upprätthålla allmän ordning, anställa åtal o. fullgöra vissa exekutiva uppgifter (jfr fogde 1 b β, γ). Hertzman NorrköpH 10 (i handl. fr. 1640). Sundelius NorrköpMinne 491 (i handl. fr. 1666; om burgråd). UUKonsP 7: 290 (1666; om åklagare).
2) om vaktmästare vid magistrat l. rådhus. Afzelius Sag. X. 1: 51 (1864).
-VALL.
1) i fråga om ä. stadsbyggnadskonst; (befästnings)vall vid l. omgivande stad. G1R 14: 16 (1542).
2) (†) om rätt att (för bete) nyttja stadsvall (i bet. 1). PrivSvStäd. 3: 553 (1586). VadstÄTb. 250 (1597).
-VAN. som är van vid (förhållanden i) stad l. städer; äv. i utvidgad anv. om människotyp: som kännetecknas l. består av människor som är vana vid (förhållanden i) stad osv. GHT 1904, nr 273 A, s. 4. Wieselgren Paris Banz. 299 (1926; om typ).
-VANA.
1) vana vid (förhållanden i) stad l. städer. Aminoff StPtbg 332 (1909).
2) i pl., om vanor hos människor l. djur i stad. Sparre Björkhag. 33 (1914).
-VAPEN. (stads- 1596 osv. städers- 1612)
1) heraldiskt vapen för en stad; äv. sammanfattande, om vapen av sådant slag. Tempeus Messenius 94 (1612). Stockholms Stads-Wapn. PH 1: 746 (1727). Rig 1942, s. 138.
2) stämpel, sigill o. d. innehållande stadsvapen (i bet. 1). Stiernman Com. 1: 443 (1596).
-VARA. om vara tillverkad l. saluförd i stad; i sht i pl. UpplFmT 17: 198 (1895; i pl.).
-VARV. i stad befintligt skeppsvarv (som huvudsakligen tillgodoser det lokala behovet). Triewald Konst. 40 (1734).
-VERK.
1) (†) om verksamhet inom stadsnäringar. RP 9: 172 (1642).
2) (numera föga br.) befästningsverk vid l. kring stad; jfr -mur o. -vall 1. HSH 35: 298 (1656). 3NF 9: 191 (1928).
-VETERINÄR. veterinär i stads tjänst med huvudsaklig uppgift att öva tillsyn över kontrollen av animala födoämnen i kommunen. Förste o. andre stadsveterinär. SFS 1888, nr 53, s. 10.
-VIKT. (förr) hist.
1) sammanfattande beteckning för två olika i stad använda viktsystem (stapelstadsvikt o. uppstadsvikt) med numeriskt överensstämmande indelning i skeppund, markpund resp. pund o. mark (men med något olika vikt hos de mot varandra svarande viktenheterna); jfr slotts-vikt. Stockholms stadzuicht. HFinlH 4: 355 (1558).
2) viktlod för vägning enligt stadsvikt (i bet. 1) i stad. BtÅboH I. 6: 134 (1634).
-VINKÄLLARE~0200. (†) till stadskällare hörande vinkällare. TullbSthm 1579.
-VINNEST. (†) om förtjänst l. vinning gjord i stad. FörarbSvLag 1: 192 (1690).
-VINTAPPARE~0200. (förr) jfr -hantverkare. VinkällRSthm 1558.
-VIRTUOS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om särskilt framstående musikant i stad. Bellman (BellmS) Föret. 5 b (1790).
-VIS, n. (mer l. mindre fint l. elegant o. d.) vis som kännetecknar liv l. villkor l. förhållanden l. befolkning i stad; särsk. i uttr. på stadsvis. På stadzwijs. Linc. (1640; under urbanatim). Lind (1749).
-VIS, adv. var stad tagen för sig, stad för stad; med befolkningen i var stad för sig bildande en enhet. Fatab. 1926, s. 58. Den manliga befolkningen sammankallades stads-, socken- eller häradsvis. HT 1949, s. 313.
-VIST, p. adj. (†) förvisad från stad(en). HFinlÖ 421 (1730).
-VRET. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om stads vret l. utjord. VadstÄTb. 197 (1594). Lindqvist Stort 20 (1927; pl., om utjordar).
Ssg: stadsvrete-avrad. (numera bl. kam.) i fråga om stadsvret, = avrad 1. Hülphers Dal. 1 (1762).
-VRÄKARE. (förr) i stads tjänst varande besiktningsman som hade till uppgift att besiktiga i stad inkommande varor. Bergv. 1: 171 (1649).
-VÅG. [jfr fsv. vagh] (förr) offentlig, av stads myndigheter anskaffad o. hållen våg för vägning mot avgift (vågpenningar) av varor som fördes in i l. ut ur staden; äv. om lokal vari sådan våg var inrymd jämte därtill hörande lagerlokal(er); särsk. i uttr. allmän stadsvåg; jfr packhus-våg. 2SthmTb. 2: 176 (1552). Vågpenningar .. kunna erläggas .. i packhus eller allmän stadsvåg. Linde Kam. 340 (1867). särsk. om järnvåg (se d. o. 1 o. 2). Bergv. 1: 171 (1649).
-VÅG-MÄSTARE. (förr) om vågmästare vid stadsvåg. Bergv. 2: 503 (1749).
-VÅNG. (†) om avgränsat stycke av stadsjord (se d. o. 2). HalmstDomb. 1: 92 (1682).
-VÅNING. jfr -lägenhet 2. Göthe Sergel 245 (1898).
-VÄDER. (†) om luft i stad l. städer. Lindestolpe SuurbrFr. 11 (1718).
-VÄG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10650).
1) om (del av) väg till stad. BrinkmArch. 1: 16 (1612).
2) i uttr. i stadsväg, i fråga om l. beträffande l. vad avser stad l. städer. Rig 1962, s. 127.
-VÄGARE. (förr) vid stadsvåg tjänstgörande vägare. 2SthmTb. 2: 176 (1552). särsk. om vägare vid järnvåg. PH 6: 4316 (1756).
-VÄKTARE. (förr) medlem av stadsvakt (se -vakt 2). TbLödöse 354 (1595).
-VÄRNARE. (†) om stadsväktare. PrivSvStäd. 4: 98 (1594).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. [jfr t. stadtwesen]
1) sammanfattande, om de samhälleliga institutioner, anordningar, verksamheter o. förhållanden i övrigt som konstituerar städer. Ekblad 449 (1764).
2) i konkretare, individualiserande anv., om sådana i -väsen 1 angivna samhälleliga institutioner osv. som förekommer i enskild stad. OxBr. 11: 280 (1643). Stadsväsendet (i Falun före 1641) var mycket primitivt och företedde .. brist på stabilitet. Lyberg GPprFalunDal. 1: 91 (1940).
-ÅKARE. jfr -hantverkare. SthmSkotteb. 1549, s. 226.
-ÄCKA. (†) körsla till stad(en), stadskörsla. SvEcclT 1844, s. 66.
-ÄGA.
1) jordäga l. fastighet i stad; jfr -jord 2; särsk.: utanför tomtindelning (o. stadsplan) liggande fastighet i stad; fr. o. m. 1972 endast (jur.): inom stadsregisterområde liggande, med nummer (ej kvartersnamn l. traktnamn) betecknad, i stadsägobok redovisad fastighet (vanligen belägen utanför byggnadskvarter). SFS 1917, s. 608.
2) (†) stad(sbo) tillhörig jordäga utanför staden. G1R 18: 181 (1546). Därs. 22: 167 (1551).
Ssgr (till -äga 1; jur.): stadsägo-bok. del av stadsregister (se d. o. slutet) redovisande stadsägorna, sedan 1968 i vissa fall äv. fastigheter med traktnamn; jfr tomt-bok. SFS 1917, s. 591.
-enhet. SFS 1917, s. 593.
-ÄMBETE~020. (förr) om ämbete i stads styrelse. Nordforss (1805).
-ÄMBETS-KOLLEGIUM. (†) om magistrat. BoupptSthm 1689, s. 789 b. —
-ÄNDA l. -ÄNDE. om stads utkant. Lagerström Bunyan 1: 134 (1727).
-ÖVERSTE.
1) (†) i pl., om stads styresmän. Helsingius Ff 4 b (1587).
2) (förr) militär chef i stad (särsk.: chef för borgargarde); jfr -kapten. KlädkamRSthm 1651 A, nr 202. —
-ÖVERSTELÖJTNANT. (förr) om stadsöverstes ställföreträdare. RP 10: 458 (1644).
D: STÄDER-FÖRBUND, -PENNING, se C.
E: STÄDERS-VAPEN, se C.
Avledn.: STADSAKTIG, adj. som ser ut som l. erinrar om l. kännetecknar (invånare l. förhållande i) stad, stadsliknande; äv. i utvidgad anv., om ngt som kännetecknar (invånare osv. i) stad. Almqvist TreFr. 1: IV (1842). GotlLT 1852, nr 52, s. 3 (om sätt att tala). Byarne äro bäddade i grönska och se icke stadsaktiga ut. Strindberg FrBönd. 163 (1889). Hur hon än bar sig åt, kunde hon inte se stadsaktig ut. Browallius SyndSkruke 249 (1937).
Avledn.: stadsaktighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara stadsaktig. Vid stranden breder Honolulu ut sina hvita husrader .. med en viss pittoreskhet och stadsaktighet. Andersson Verldsoms. 2: 34 (1854).
STADSK, adj. (†) stadsaktig. Lind (1749; under städtisch). Schultze Ordb. 4912 (c. 1755; om person).
STADSLIG, adj. stadsaktig; som hör till l. härrör från l. handlar om l. består av stad l. städer l. som hänför sig till (förhållandet att utgöra) stad l. städer; stundom äv. liktydigt med: urban. Göteborgs yttre stadsliga egenart. SvD(A) 29/6 1913, s. 13. Kyrkliga, stadsliga eller andra krönikor. Wallén Hennig GåtfLänd. 239 (1926). Ett slags stadslig värmeledning. SvD(A) 15/12 1927, s. 6. Han bör lämpa sig som sändebud på högre ort, denne öbo med touche av talför men ändå tillbakadragen grånad diplomat som är hur urban — stadslig — som helst. DN 24/7 1968, s. 7.
Avledn.: stadslighet, r. l. f. särsk. (mera tillf.) stadsaktighet. Hartmansdorff PVetA 1850, s. 23.
STÄDERSK, adj. [avledn. av städer, pl., i uttr. (de) hanseatiska städer(na) l. i hansestäder, pl., av hanse-stad] (†) om person: som har avseende på l. bor i l. är från l. representerar l. är kännetecknande för hansestäderna l. hansan. Tvifler oss intett, att I (dvs. Olaus Magnus) väl hafve läsett then Albertum Krantz, Saxonem Gramaticum och andre städerske skribenter och historicos, the doch både medh krig och orättmätige skrifvelse och cröniker ganska hårdeligen oss svenske .. förfölgdt hafve. G1R 24: 383 (1554).

 

Spalt S 10703 band 30, 1986

Webbansvarig