Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄLLE stäl3e2, sbst.1, n. (NorrlS 1—6: 296 (1543: febostedle) osv.) ((†) f. BrevStiernhielm 118 (1641: een wijsz Ställe och stool)); best. -et; pl. -en (LfF 1901, s. 166 (1583: Torpeställen) osv.) ((†) = G1R 22: 352 (1551: fijskestelle), Broman Glys. 3: 624 (c. 1740); -er NorrlS 1—6: 292 (1543: Qwarnestedler), 2RARP 5: 194 (1727: boställerne, pl. best.)); pl. best. -ena (Palmstierna Reversy 9 (1749) osv.) ((†) -en VRP 12⁄3 1722 (: ropeställen), RO 1810, § 26; -erne 2RARP 5: 194 (1727: boställerne)); förr äv. -STÄLL (ss. senare led i ssgr), n.; l. -STÄLLA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14010) (ss. senare led i ssgr), r. l. f.
Ordformer
(-stedle 1543 (: febostedle), 1543 (: Quarnestedle). -stel- i ssg 1731 (: bostelstijondespanmål). -stell c. 1690 (: bostell; i vers). stell- i ssg 1717 (: Stell-Ord). -stella 1591 (: torppa stella)—1701 (: boostella). stelle 1551 (: fijskestelle, pl.)—1793. stäl- i ssgr 1694 (: Bostäls-ägor)—1792 (: stäl-företrädande). -stäle 1550 (: fäbolestäle). -ställ 1621 (: hwijloställ; i vers). ställe 1555 (: torpeställe) osv.)
Etymologi
[av t. stelle, motsv. (m)lt. stelle, (m)nl. stelle, fris. stelle; avledn. av STALL, sbst.2 (i bet.: ställning o. d.) (l. STÄLLA, v.1). Jfr BOSTÄLLE, STÄLLE, sbst.3]
I. om plats (se PLATS, sbst.1 (1 o.) 2) o. i härur utvecklade rent substantiviska anv.
1) plats (se PLATS, sbst.1 (1 o.) 2); särsk. om (vanl. mindre) område i naturen som på ett l. annat sätt (t. ex. gm växtlighet l. naturformation l. gm sin användning, t. ex. ss. viloplats) avgränsas l. uppfattas ss. avgränsad från omgivningen; jfr LOKAL, sbst.1 1, ORT, sbst.1 II 1—4, RUM, sbst.3 4. Ett vackert (öppet) ställe i skogen. Han stod kvar på ett och samma ställe. Jag har varit på många ställen på jorden. Anbringa ngt på ett säkert ställe. Här är inte rätta stället att stå och diskutera. OxBr. 5: 15 (1612). Skulle å Städernas ut- eller Byemark slike obrukelige ställen finnas, som .. (gm uppodling) nyttige göras kunna, åligger då Magistraten at therom anstalta. LandtmFörordn. 160 (1741). Den Latinska litteraturen (har) hos oss (i Sv.) längre än på andra ställen bibehållit sig. Rosenstein 1: 62 (1787). Ingenting kan så omskapa ett fult ställe, en ödslig trakt, en blåsig ödemark som trädplanteringar. LbFolksk. 193 (1890). Jag stod kvar på samma ställe mitt på golvet i vardagsrummet. Evander Härl. 13 (1975). — jfr ANKRINGS-, ANLOPPS-, ANLÄGGNINGS-, ANSLAGS-, ARBETS-, AVGÅNGS-, AVRÄTTNINGS-, BAD-, BEGRAVNINGS-, BETES-, BEVAKNINGS-, BILDNINGS-, BIND-, BRAND-, BROTT-, BÖNE-, DAGER-, DELNINGS-, DOMS-, DYNG-, ELD-, ETAPP-, FISK-, FYND-, FÄRJ-, FÖDELSE-, FÖREKOMST-, FÖRVARINGS-, GRAV-, GÖM-, HAMMAR-, HANDELS-, HÅLL-, HÄCKNINGS-, HÄMTNINGS-, HÖST-, INACKORDERINGS-, KLÄCKNINGS-, KORSNINGS-, KROG-, KVARN-, LAGER-, LANDNINGS-, LANT-, LIGG-, LINGON-, LOTS-, LUST-, LÄRO-, LÖDNINGS-, LÖG-, MARKNADS-, MET-, MJÖLK-, MYNTNINGS-, MÖNSTER-, MÖNSTRINGS-, MÖTES-, NATT-, NOLL-, OFFER-, OLYCKS-, PARKERINGS-, PLANT-, POST-, PREDIKO-, RAST-, RUIN-, RÅ-, RÄCK-, RÄTTAR-, RÄTTEGÅNGS-, SALU-, SAMLINGS-, SIM-, SITT-, SKEPPS-, SKILJE-, SKJUT-, SKJUTS-, SKOTT-, SKRIFT-, SKUGG-, SKÅDE-, SKÖTFISKE-, SLAKT-, SLIP-, SLUSS-, SMULTRON-, SMÅ-, SMÄLT-, SMÖRJ-, SOMMAR-, SOV-, TINGS-, TOMT-, UTFÄRDS-, VAKT-, VATTEN-, VILO-, YMP-STÄLLE m. fl.
a) i uttr. vari utsägs att ngn l. ngt blir (stående) stilla l. icke rör sig l. kan röra sig l. icke kan röra sig ur fläcken (se FLÄCK, sbst.1 3 b) l. att ngn l. ngt icke (alls) går att förflytta; i sht i sådana uttr. som icke röra sig l. komma l. vika o. d. ur, i sht förr äv. utur (äv. (i)från, förr äv. av) stället o. d.; äv. i uttr. betecknande att ngn l. ngt lämnar sin plats l. att ngn l. ngt förflyttas från sin plats; äv. bildl. (Hon kan) inthz .. hiellpa sigh uthur stället, uthan the moste bära henne både uth och inn. VDAkt. 1676, nr 195. (Männen) woro så häpne, at de nästan icke rörde sig ifrån stället. Lagerström Bunyan 1: 158 (1727). Sahlstedt (1773: kommer icke ur ställe). Balders skepp hette Ringhorne .. Gudarne ville draga det ut för att bränna hans lik derpå; men skeppet gick ej af stället. Cnattingius SnE 67 (1819). Dualismen, utan hvilken ingen filosofi kommer af stället. Geijer I. 5: 129 (1842). Där funnos (i Sv. på 1840-talet) naturligtvis olika åsikter, som brötos mot hvarandra, och ibland kunde det se ut som om man icke kunde komma ur stället, såsom i den stora frågan om representationens ombildning. Sylwan SvLit. 176 (1903). Klint (1906: ej vika ur stället). Solen sken så hett från en molnlös himmel, att man inte ville röra sig ur stället. Östergren (1949).
b) (numera knappast br.) i uttr. ställe(t) för (förr äv. av) ngt, plats(en) för ngt (se PLATS, sbst.1 2 b). Äfwenledes böra wägar .. och ställen för Broar, Gärdesgårdar samt aflops och andre nödige diken utstakas. LandtmFörordn. 197 (1762). Den gudomliga Villa Pamfili intager stället af Galbas trägårdar. Atterbom Minn. 509 (1818). Stället för en handling. Cannelin (1939).
c) i uttr. på stället, på platsen (se PLATS, sbst.1 2 a); ofta liktydigt med: på fläcken (se FLÄCK, sbst.1 3 c); äv. med tanke delvis l. enbart på tid, övergående i bet.: omedelbart, genast. Besiktning (undersökning) skall ske på stället. Jag war tilstädes på stället. Serenius Fff 3 a (1734). Den första som vågar visa sig skal dödas på stället. Björn FörfYngl. 98 (1792). Och vore det icke för högens fred, / på stället jag högge dig, svartekung, ned. Tegnér (TegnS) 4: 31 (1823). Jag vill dö på stället, om jag hittar på det minsta! Wijkander OSam 49 (1875). Jag svarade inte, jag stod kvar på stället. Evander Härl. 14 (1975). — särsk. i uttr. betecknande att ngn utför en handling utan att förflytta sig från den punkt där han befinner sig; särsk. (mil.) i kommandoord, där trupp o. d. befalls att göra ngt utan att flytta sig, i sht i sådana uttr. som på stället vila, stundom sammanskrivet, på stället marsch; äv. bildl., särsk. i uttr. stampa på stället, inte komma ur fläcken (se FLÄCK, sbst.1 3 b). Marsch på stället med knäuppböjning. IGymnInf. 1872, s. 34. (Soldaten) tuggade .. ankarstock vid hvarje på stället hvila. Engström Lif 37 (1903, 1907). I folkens liv finnes intet på-stället-vila, lika litet som i individernas. Steffen Krig 1: 12 (1914). Så stod rösträttsfrågan och stampade på stället, medan bland arbetarna de politiska begärelserna växte med motståndet. Estlander 11Årt. 2: 268 (1921). På stället intar riktkarlen .. i den blivande formen sin plats. TrängRegl. 1940, s. 27. På stället vila! Harlock (1944).
d) (†) i förb. till ställe, på stället (se c) l. tillstädes l. till finnandes; i uttr. komma till ställe, komma tillstädes, vara till ställe, vara tillstädes, skaffa ngn till ställe, få ngn att komma tillstädes; äv. i uttr. vara i stället, vara tillstädes. (Det var inte att vänta) att samma breff opå föresagdann tijdh kunne komma till stelle. OxBr. 5: 326 (1625). (De efterfrågade) qvittancierne belangande, sade Casper att sjelffve materien är till ställe, hvilken är bevijs gott nogh. RP 3: 83 (1633). BtHforsH 3: 157 (1640: var i stället). (Borgensmannen bötfälldes för att han) till förelagdh tijdh icke kunde skaffa persohnen till ställe. ConsAcAboP 3: 543 (1661).
e) i uttr. från stället. (†)
α) från stillastående. Schulthess (1885). Ledens öppnande och slutande verkställes endast från stället. ExFältartill. 1893, 1: 45.
β) i uttr. avspark från stället, om den spark mot den på planens mittpunkt liggande bollen varmed (halvlek i) fotbollsmatch börjas, avspark. ReglFotb. 1891, s. 3. ReglFotb. 1903, s. 8.
f) (numera bl. sjöt.) om himlakropps l. fartygs l. orts läge (se d. o. 4) l. position (se d. o. I 6, särsk. a, b). Solens eller stiernornas stellen. Swedenborg RebNat. 3: 317 (1718). (Lantmätaren bör låta) upsättja wisza tekn uppå höga och widt synbara Berg och högder, genom hwilkas tilhjelp, när deras rum och ställen igenom säkre och tilförlåtelige intersectioner äro bekante, han (osv.). LandtmFörordn. 19 (1725). Bör hwar och en förståndig Sjöman, efter förefallande omständigheter och orsaker söka utröna, på hwad sätt säkrast är, at finna Skeppets ställe. Hauswolff Nav. 484 (1756). Så snart .. Anders Falck .. (beslutat) at i Staden Skara anställa Astronomiska Observationer, var det bland Hans första omsorger, at utsätta denna ortens ställe på jordklotet. VetAH 1800, s. 264. Bengtsson Skepparex. 122 (1966). — jfr MIDDAGS-STÄLLE.
g) i (det mer l. mindre pleonastiska) uttr. ort och ställe, i sht förr äv. ställe och ort, förr äv. rum och ställe; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. l. till ort och ställe, på resp. till ifrågavarande ställe, på åsyftad plats l. vederbörligt ställe. Nogre nätter tilförenne, så blefwe twå tunnor korn på samma rum och ställe honom bortstulna. BtÅboH I. 9: 62 (1637). (Stockholms slott skall) på alla nödige orter och ställe .. blifwa reparerat. HSH 31: 10 (1663). Ankomma till ort och ställe. Nordforss (1805). Runeberg (SVS) 3: 54 (1832: till ställe och ort). Infinna sig på ort och ställe. SvHandordb. (1966).
h) (ngt vard.) i uttr. ett visst ställe, eufemistiskt för: avträde(t) l. klosett(en) l. toalett(en). Tersmeden Mem. 2: 145 (c. 1790). Jag måste gå på ett visst ställe. Auerbach (1913). (Det finns) alltid på de gamla gårdarna ett visst ställe — såsom termen lyder .. Hemlighuset på Vallö var vida berömt. Lindqvist Herr. 216 (1917).
i) om punkt l. plats som utgör en del av ett föremål l. på människas (l. djurs) kropp. Ska mamma blåsa på det onda stället? På flera ställen var muren nedrasad. Det rostiga stället på kniven. Denn stoora fhara H. K. M:tt haffuer varitt uthi, i dett H. K. M:tt ähr bliffuin skutin på ett så fharligit stelle (dvs. i buken). OxBr. 3: 118 (1627). Du weest ey på hwadh ställe skoon mäst trängier. Törning 32 (1677). Han sätter .. (pokalen) till läpparna vid det ställe, der Felicia druckit. Atterbom 1: 221 (1824). De ställen i väven, där en inslagstråd korsar en varptråd, kallas för bindepunkter. Varulex. Beklädn. 73 (1945). Han fick blånader på flera ställen på kroppen. SvHandordb. (1966). — jfr ARTIKU-LATIONS-, BETT-, HUGG-, INSTICKS-, RETNINGS-, SADEL-, SKADE-, SKARV-, STICK-STÄLLE m. fl. — särsk. bildl.; särsk. i uttr. ha hjärtat på rätta stället, se HJÄRTA I 1 e α; ha huvudet på rätta stället, vara förståndig l. klok; (få) två slag på ett ställe, se SLAG, sbst.1 15 a; i sht förr äv. i uttr. ta ngn på rätta stället, appellera till ngns ömma punkt l. känslor; behandla ngn på rätt sätt (så att man får sin vilja fram o. d.); förr äv. i uttr. låta ngt hos sig finna ett gott ställe, uppta ngt väl, låta ngt sig väl behaga. OxBr. 10: 147 (1640: ett gådt ställe). Twi ware den styggan, hon wiste at taga mig på rätta stället (dvs. bjuda på mat o. dryck). Modée Dår. 61 (1741). Måste någon, genom en viss känslokraft, likasom skakas til väckelse, likasom släpas til öfvertygelse, då är affecten, sålunda rigtad, på sit rätta ställe hos Talaren. LBÄ 1: 95 (1797). Han har hu’et på rätta stället. Granlund Ordspr. (c. 1880).
j) (†) i pl., i uttr. allmänna ställen, allmänna platser (se PLATS, sbst.1 2 e). Ehrenadler Tel. 103 (1723).
k) pregnant: rätt l. lämpligt ställe; företrädesvis i uttr. på sitt ställe (jfr 4 b α); jfr SIN, pron.2 1 m γ. Var sak på sitt ställe, det är min paroll! Schroderus Os. 2: 420 (1635). (Han lånade o. läste boken) om nätterna .. och lade den om dagen på sitt ställe igen. Tessin Bref 1: 24 (1751). Der på Tallmon ofvanför, bland träden, / Der är stället att vår ovän bida. Runeberg (SVS) 1: 182 (1831). Så hänfördes jag ock af Thomanders storhet ända till dess jag kom att se djupare in i hans verkliga väsen. Här är ej stället att tala om detta. Reuterdahl Mem. 69 (1858). Östergren (1949).
l) i pl., i fasta förb. föregånget av prep. o. pron. alla l. sina, varvid uttr. övergår i adverbiell anv.
α) i uttr. på alla ställen (förr äv. rum och ställe), övergående i bet.: överallt l. allestädes. Sådan Dom, / Thet iagh (dvs. det svenska språket) på alle ställe, / Vthrotas måtte här. Skogekär Bärgbo Klag. B 2 b (1658). Then alsmächtige haar them (dvs. de onda andarna) så i sitt wälle, / At the som fångar håls på alla rum och ställe. Spegel TPar. 88 (1705). På alla ställen war ett förwillat buller af Folck som sins emellan stöttes .. och somlige lupo hit och dit utan at weta hwarest de skulle taga wägen (i sin oro för ett fientligt anfall mot staden). Ehrenadler Tel. 33 (1723). (Sv.) På alla ställen där jag varit; (t.) an allen Orten, wo ich gewesen bin. Möller (1790). På alla ställen. Schulthess (1885). Cannelin (1939).
β) (ngt vard.) i uttr. på sina ställen (jfr SIN, pron.2 1 m α α), liktydigt med: på en del ställen, flerstädes l. mångenstädes, här o. där o. d. Wallquist EcclSaml. 5—8: Föret. 7 b (1794). Dessa (öken)områden, som på sina ställen uppnå en oerhörd utsträckning. Svensén Jord. 47 (1884). (De holländska väderkvarnarna) äro så öfverväldigande många på sina ställen. Hallström Skepn. 265 (1910). Meddelanden, att rågarna på sina ställen gått ut på grund af snömögel. PT 1916, nr 84 A, s. 2. Östergren (1949).
m) i utvidgad anv.
α) om lokal för ngt (jfr PLATS, sbst.1 2 i); ss. senare led i ssgrna MINUTERINGS-, OMRÖSTNINGS-, SMÄLT-, TJÄNSTE-STÄLLE.
β) om anstalt för undervisning, skola (se SKOLA, sbst.2 2); ss. senare led i ssgrna LÄRO-, ÖVNINGS-STÄLLE.
2) [specialanv. av 1] om plats för l. med boningshus l. om (plats för) tomt l. om plats där ngn har sitt hem l. sin bostad; gård (se GÅRD, sbst.1 6 b); egendom (se d. o. I 3 b); numera vanl. om (i sht mindre) lantställe l. lantgård l. sommarställe l. dyl. Köpa sig ett litet ställe på landet. Den gamla hade ett ställe med en enda ko. Schroderus Lex. 8 (1637). Ställe hwarest man bor och lefwer. Nordforss (1805). Nu åkte man ett litet kort stycke utan ställen (längs vägen). Almqvist AmH 2: 172 (1840). Socknens märkvärdigaste ställe är Rydboholm. Höjer Sv. 1: 34 (1873). Wägner Silv. 105 (1924; om prästgård). Sommartid blev dom utbjudna på hans ställe i skärgården. Typografminn. 77 (1952). Hästar har det aldrig varit gott om här i trakten. Ställena har varit för små. Claesson YFrej 123 (1968). — jfr BOL-, BOND-, BONINGS-, HOV-, HUSMANS-, KVARN-, LANT-, SJÖ-, SKÄRGÅRDS-, SMED-, SMÅ-, SOMMAR-, STOR-, TORP-, ÄMBETS-STÄLLE m. fl. — särsk. om egendom l. hus l. hem (med familj) där ngn har anställning ss. tjänare (hembiträde l. dräng l. dyl.); äv. allmännare, om arbetsplats. Jag tjenar .. på et godt ställe. Envallsson Friarne 1 (1795). Förut har hon varit husföreståndarinna på många stora ställen. BarnbiblSaga 35: 5 (1918). IllSvOrdb. (1955; om arbetsplats; angivet ss. mindre br.). Hon trivdes bra på det nya stället. SvHandordb. (1966).
3) [jfr 1, 2] om etablissemang (se d. o. 1 c); i sht dels om nöjesetablissemang, dels om restaurang l. hotell o. d. Offentliga ställen, se OFFENTLIG 2 c. Äta på ett enklare ställe. Lagerström Bunyan 2: 222 (1727). Gå på liderliga, illa beryktade ställen. Weste FörslSAOB (c. 1817). ”På sådana här ställen ska’ man roa sig” — sa’ profryttarn, kastade gästgifvaren ut genom fenstret. Holmström Sa’ han 66 (1876). Robert hade visst fiskat upp henne på ett fjärde klassens ställe. Heerberger Dag 14 (1939). Vi hyr rum på samma ställe. Gustaf-Janson ÖvOnd. 41 (1957). — jfr BAD-, BILJARD-, DANS-, FÖRLUSTELSE-, HANDELS-, INACKORDERINGS-, KROG-, LUNCH-, LUST-, MAT-, NÄRINGS-, RESTAURATIONS-, SCHWEIZER-, SERVERINGS-, SKÅDE-, SMÅ-, SPEL-, TRAKTÖRS-, UTSKÄNKNINGS-STÄLLE m. fl.
4) plats (se PLATS, sbst.1 4 a) l. lokal (se LOKAL, sbst.1 1 d); särsk. dels om sitt- l. ståplats (för e n person) o. d., dels om vistelseort l. plats där ngn l. ngt uppehåller sig; särsk. i uttr. intaga l. taga (förr äv. taga in) ett l. sitt ställe, inta en l. sin plats, taga ställe, ta plats; äv. i uttr. rum och ställe l. ställe och rum; utom i b numera föga br. RA II. 2: 25 (1617). Dahlstierna (SVS) 140 (1698: Rum och Ställe). 2BorgP 5: 2 (1734: ställe och rum). Lieutenanterne och Cornetterne taga sina ställen uti samma Led med Ryttarne främst uti sine Troppar. Richardson Krigsv. 1: 264 (1738). VetAP 1: 173 (1740: tagit in sitt ställe). HT 1915, s. 262 (1771: taga ställe). Sedan Herr Kellgrén intagit sit ställe som Directeur, företog Academien sig den vanlige granskningen af Herr Murbergs Ordarbete, som fortsattes från Ogunst til Ohallad. 3SAH LXXIV. 3: 58 (1790). Betinga ett ställe på postwagnen. Nordforss (1805). Han satte sig på bänken längst ned vid salens dörr, / der är de armas ställe ännu, som det var förr. Tegnér (TegnS) 4: 110 (1820). Frihetens ställe och hemvist. Geijer I. 5: 256 (1820). Egentliga stället för det lilla nederlaget af oren krita vid Carlshamn, är vid sidan af det så kallade Penningeberget. Hisinger Ant. 6: 94 (1837). (Näktergalen) förekommer ännu talrikt på Rönneåns lummiga stränder; men dessa äro hans nordligaste ställen på denna sida af landet. Nilsson Dagb. 13 (1879). — jfr BEGRAVNINGS-, BRAND-, BÅT-, FÖREKOMST-, LÄGER-, SITT-, SORG-, SOV-, SÄNG-STÄLLE m. fl. — särsk.
a) plats (se PLATS, sbst.1 4 a ζ). Föllier nu Öfwerstens Range eller ställe för sitt Regemente, vthi marcherande medh Regementet haffuer han sitt ställe framför främste Defensionen aff Moszqueterarne. Delachapelle ExBook 63 (1669); jfr 6 b.
b) (numera bl. mera tillf.) pregnantare.
α) i uttr. (vara) på sitt ställe (jfr 1 k), (vara) på sin plats (se PLATS, sbst.1 4 f); (vara) lämplig l. berättigad l. riktig o. d.; jfr β. JournSvL 1797, s. 528. Religiösa hästkurer äro der (dvs. i fängelser) på sitt ställe. Tegnér Brev 4: 45 (1826). En bland eder har visat en smak, sällan af honom så på sitt ställe ådagalagd. Fahlcrantz 7: 82 (c. 1835, 1866). Det skulle .. synas på sitt ställe att i tid urvägenrödja och motarbeta alla eldfängda anlag för religiöst svärmeri. VDAkt. 1842, nr 179. Det direkta tilltalet (till Kristus) är på sitt ställe i en hymn eller en bön, men knappast i en .. resonnerande och dialektisk undersökning. Samtiden 1873, s. 169.
β) (†) i uttr. inte vara ur sitt ställe l. på orätt ställe, icke synas utom sitt ställe, vara på sin plats (se PLATS, sbst.1 4 f); jfr α. Bæijer BeskrYstad 30 (1793: ur sitt stelle). Till äfventyrs skall det ej synas utom sitt ställe, att här anföra hvad (osv.). Enberg i 2SAH 7: 311 (1815). Remmer Tart. 56 (1820: på inte orätt).
c) (†) i utvidgad anv., i uttr. sakna ngns ställe, med saknad finna ngns plats tom; jfr 6 b. Dahlstierna (SVS) 19 (1689).
5) om (plats som upptas av) stycke (se d. o. 4) l. avsnitt i text, textavsnitt, textställe; passage (se d. o. 5) l. passus (se d. o. 2) l. punkt (se d. o. 9); äv. dels i fråga om tal l. musik l. sång o. d., dels om avsnitt av händelse. Slå upp ett ställe i bibeln. Citera ett ställe hos Vergilius. På annat ställe har jag skrivit om detta. (I Jes. 1: 13 säger Gud till judarna) at the skulle icke hafwa fram Spijsoffer fåfängt .. såsom och Gud på andra stellen ogillar theras Gudztienst, emedan hon icke war aff then rätta arten. Ekman Siönödzl. 115 (1680). Vid detta stället i min dröm, jag väcktes. Atterbom 1: 199 (1824). Men hon glömde ej heller, den kunniga Anna, att åter / Taga sitt samtal opp på det ställe, der nyss hon det lemnat. Runeberg (SVS) 3: 41 (1832). Denna uttalsordbok utgör en fortsättning av vår .. Sv. Språkets Ljudlära .. Vi ha icke ansett nödigt att på hvarje ställe angiva de .. olikheter, som förekomma. LoW Förord (1889). Publiken skrattade på fel ställe. Zetterström 25År 282 (1931). Strömholm Fält. 191 (1977). — jfr APPLÅD-, BELÄGG-, BEVIS-, BIBEL-, CITAT-, KORAN-, LAG-, PARALLELL-, PIANO-, PROFET-, PROV-, TEXT-STÄLLE m. fl.
6) (numera mindre br.) om plats (se PLATS, sbst.1 4 c) l. placering som ngn l. ngt har i sin relation till andra personer l. företeelser (av samma slag). Stiernhielm Arch. E 2 a (1644). Carl Carlson Gyllenhielm, hvilken framdeles i Historien förtienar et hederligt ställe. Dalin Hist. III. 2: 50 (1762). Man drager (i reversi) om ställena (ty efterhand är fördelaktigast). ReglKortsp. 1: 32 (1809). Viskare .. har vid afbröstade pjesen sitt ställe til höger om mynningen. KrigVAT 1833, nr 2, s. 12. Han är ej där på sitt rätta ställe. Cannelin (1939). — särsk.
a) om plats l. placering som ngn l. ngt intager i ett system l. en serie o. d.; särsk. i fråga om rangordning (jfr b). Arvidi 6 (1651). Emedan .. (maneten) hafver lif, rörelse och känsel, så måste .. (den) föras til djur-riket, på samma sätt och för samma orsaker, som Skogssniglar, Bläckfisk, Snäckor .. och andra dylika skapnader få der sit ställe. Kalm VgBah. 79 (1746). Ett särskildt ställe uti hällearternas kedja tillkommer det, ifrån vextriket sig härledande, kolet. JernkA 1832, Bih. s. 71.
b) om social l. samhällelig placering l. ställning (se d. o. II 7); i sht med tanke på l. om social rangordning (jfr a) l. på bestämmanderätt; äv. om vakant plats l. tomrum efter l. för person (jfr 4 c). Then rijke Juno stålt har gifwit Macht och Wälde; / Ja Cron och Scepter, Folck och Land, hög Stat och Ställe. Stiernhielm Fägn. 38 (1643, 1668). Lectores i Gymnasio skola hwar sitt år wara Rectores, begynnandes af Theologiæ Lectoribus som ock böra hafwa sitt ställe för the andre. Skolordn. 1724, s. 29. Der behöfdes en person af wärde, härkomst och tiänliga egenskaper, som kunde uppfylla den afledne Riksföreståndarens ställe. Dalin Hist. III. 1: 11 (1761). Jag hade, för att uppstiga till det första stället af makt, att strida mot en moders myndighet, mot (osv.). Rosenstein 3: 252 (c. 1790). Den som kommer efter i stället, kommer efter i rätten. Rhodin Ordspr. 18 (1807). — jfr FÖR-, FÖRE-, HEDERS-, ÄRE-, ÖVER-STÄLLE.
7) [sannol. närmast utvecklat ur 4] (†) plats (se PLATS, sbst.1 7 b), anställning, befattning; tjänst; ämbete; post (se POST, sbst.2 5); tjänsteställning; äv. om plats (se PLATS, sbst.1 7 a) i (beslutande) församling l. akademi o. d. CivInstr. 312 (1626). Effter .. (ärkebiskopen o. biskopen i Linköping avlidit) och således tvenne biscoplige stellen vacante vordne. RP 7: 71 (1637). Jag hoppas .. at man skal nödga mig at antaga et ställe uti Magistraten. Lagerström PolKannstöp. 22 (1729). Kommer någor (som är kallad att släcka skogseld) för sent, eller träder ifrån sitt arbete och ställe, förr än hemlof gifwes; böte tre daler. BB 15: 4 (Lag 1734). (A. J. v. Höpken) kallades .. til Sveriges Rikes Råd (år 1746). Grefve Gyllenborgs ställe kunde af ingen annan upfyllas. Schröderheim ÅmVetA 1790, s. 15. Kan wäl en .. oduglig tjenare lita på underhåll af den husbonde, hwars befallningar han icke efterkommer? Bör han ej .. frukta, att .. (husbonden) skall drifwa honom ifrån sig, och gifwa hans ställe åt en annan. Franzén Pred. 4: 261 (1844). Också äro de, som kunna sägas vara på sitt rätta ställe, ganska få, hvartill egen och föräldrars fåfänga ej litet bidragit. Beskow i 2SAH 30: 244 (1857). — jfr ASSESSORS-, BISKOPS-, LÄRO-, REGERINGS-, RIKSSKATTMÄSTAR-, RÅDMANS-, RÅDSHERRE-, SEKRETERAR-, ÄMBETS-STÄLLE m. fl.
8) (†) om myndighet (se d. o. 5); företrädesvis med tanke på dess ställning l. funktion ss. en instans (se d. o. II 2 a), ort (se ORT, sbst.1 II 6 a); särsk. i uttr. högre l. högsta ställe, högre l. högsta ort. (Jag, dvs. A. Spole,) hoppas .. Vn. Consistorium håller migh under sitt hägn, hwar och icke, nödgas iagh migh på högre ställe beklaga. UUKonsP 15: 262 (1682). LandtmFörordn. 164 (1748; i pl., om lantmäteri- o. fortifikationskontoren). (Då) sökte iag underdånigt företräde på Drottningholm, för at inhämta nödig uplysning i en sak som iag wiste redan å Högsta Stället wara anmäld. VDAkt. 1795, nr 304. Weste FörslSAOB (c. 1817). — jfr DOMS-, ÄMBETS-STÄLLE.
9) (†) plats (se PLATS, sbst.1 6), rum, utrymme; äv. i uttr. tomt ställe, om tomrum l. lucka l. lakun (i skrift). Hwij taar min Hiälte, förr så Stoor, så lijte Ställe (efter döden)! Dahlstierna (SVS) 140 (1698). Tomt ställe i en skrift. Nordforss (1805). ÖoL (1852). — särsk. i uttr. lämna ngt sitt ställe, ge plats åt ngt (se PLATS, sbst.1 6 a). Med Hans Maj:t föreföll en rolig avanture (dvs. händelse), som man will lemna sitt ställe. Nordberg C12 1: 190 (1740).
10) (†) om ställning (se d. o. III); i uttr. upphöjt ställe, om tribun l. talarstol o. d. Holmberg 2: 955 (1795). ÖoL (1852).
II. [utgående från I 1, 4, 6, 7, i sht I 4, 7] i mer l. mindre förbleknad bet., i uttr. inledda av prep. i.
1) i uttr. i ngns l. ngts ställe, betecknande att ngn l. ngt placeras l. kommer l. brukas o. d. ss. ersättare resp. ersättning för ngn l. ngt l. ss. vikarie resp. substitut för ngn l. ngt l. att ngn l. ngt inträder i l. uppehåller ngns l. ngts funktion; ofta liktydigt med: i stället för ngn l. ngt (se 4); jfr STAD, sbst.1 5 a. Att underskriffva breffven allenast i Richs-Cantzlerens ställe, ähr itt slätt värck. RP 6: 136 (1636). Uthi Stigzelii stelle til professionem logicam finnes här ingen beqvemligare än M. Isaacus Isthmenius. OxBr. 12: 82 (1640). (Unga träd) äro löse och ytagtige, ingen styrcka och waragtighet medförandes, så at, innom kort tid, nytt wircke i deras ställen tarfwas. PH 6: 4800 (1758). Nordforss (1805: Antaga). Helge är min fader, / är mig i faders ställe, af hans bifall / beror min hand. Tegnér (TegnS) 4: 55 (1824). I den borthuggna kragstenens ställe insattes .. en ny sådan. Schück o. Lundahl Lb. 1: 116 (1901). Upptaga i barns ställe, (dvs.) adoptera. IllSvOrdb. (1955, 1964). jfr (†): (Kamelen) brukas i wagns stället. Schroderus Comenius 175 (1639; t. texten: an statt eines Wagens). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i det pleonastiska uttr. (vara) i ngns stad och ställe, (vara) i ngns ställe (ss. företrädare l. ersättare l. substitut för ngn). Förmyndare och slegten, de der ähre och böre vara effter lagen i föräldrars staadh och stelle. OxBr. 3: 23 (1616). Estlander 11Årt. 5: 29 (1930).
b) (numera bl. i Finl., mindre br.) i uttr. i dess ställe, liktydigt med: i stället (se 2). Kyrkol. 3: 2 (1686). Lars försummade de olika arter af sport, hvilka pläga upptaga växande gossars tid på landet, och höll sig i dess ställe mest till systrarnas sällskap. Aspelin Stenbäck 8 (1900); jfr Bergroth FinlSv. 109 (1917).
c) i allmännare anv., i uttr. i ngns ställe, övergående i bet.: i ngns situation l. belägenhet l. ställning (se d. o. II 13) l. förhållanden; ”i ngns kläder”. Jag skulle inte vilja vara i hennes ställe nu. Sät eder i mit ställe, och döm sedan sielf, hwad mig mögeligit är. Lagerström Molière Gir. 81 (1731). Store Gud om jag varit i ditt ställe Amanda! jag skulle hafva gjort allting bättre. Almqvist DrJ 16 (1834). Nu får han klara sig bäst han vill. Jag har gjort mitt. Jag skulle vilja se den, som hade gjort så mycket i mitt ställe. Lo-Johansson AstrHus 313 (1966).
2) i det adverbiella uttr. i stället (ngn gg äv. sammanskrivet), förr äv. i ställe, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i det stället (förr äv. ställe), i uttr. betecknande att ngn l. ngt kommer l. inträder ss. ersättare l. ersättning l. substitut o. d. för ngn l. ngt förut nämnd (nämnt) l. att ngt sker l. kommer ss. motsats till l. till skillnad från ngt förut nämnt l. antaget; äv. betecknande att ngn ger l. får ngt i gengäld för l. i utbyte mot ngt förut nämnt. Hon blev inte arg utan log i stället sitt vackraste leende. AOxenstierna 7: 10 (1632). Ol(of) And(ersson) i Rise begärte afskied, och Nilss Gudfastson i Stafre i ställe antagen. OfferdalKArk. N I 1, s. 117 (1722). SAD 1: 10 (1786: i det ställe). (Napoleon) trodde sig .. hafva skrämt Sverige till underdånighet, men i stället hade han retat det till fiendskap. Odhner Lb. 323 (1869). För mat, som ratades, gafs ingenting i stället. De Geer Minn. 1: 7 (1892). Om gångarna (i gruvan) äro låga, så äro de i stället så mycket längre. Sandström NatArb. 1: 76 (1908). Lagerlöf Troll 2: 39 (1921: I det stället). Alla som förut kastats i fyllfinkan skulle nu till sjukhus för vård i stället. Jersild BabH 24 (1978).
3) (†) i det konjunktionella uttr. i stället att l. i ställe(t) l. i det stället (att) l. i det ställe, i stället för att (se 5); äv. betecknande att ngt sker ss. motsats till l. till skillnad från att ngt annat sker; varemot. Eders Kongl. Maj:t måste bedja, i stället Eders Kongl. Maj:t borde befalla. HC11H 10: 90 (1650). Salt war intet at finna, ej heller drikka: i thet stellet then danska armeen hade dagelig och öfwerflödig tilförsel. Spegel Dagb. 41 (1680). I stellet iag i förstonne feck 5. Resor Maat i weckonne af dhet behåldna Borgerskapet, så har iag nu alzintet. VDAkt. 1704, nr 499. Polhem ESkr. 3: 354 (c. 1720: i stelle). Stig hit ut, gamling, i stället att rycka dig i håret och kvida. Heidenstam Folkung. 1: 20 (1905).
4) i det prepositionella uttr. i stället (förr äv. i ställe) för (förr äv. av) ngn l. ngt, förr äv. i ställe före ngt, betecknande att ngn l. ngt ersätter ngn l. ngt i en funktion l. på en plats l. kommer l. är o. d. i ngns l. ngts ställe (se 1) l. att ngt (i sht förr äv. i gengäld för ngt) insätts i utbyte mot ngt o. d. (äv. med tanke på motsats till ngt verkligt l. tänkt); förr äv. i uttr. i stället efter ngn l. ngt, betecknande att ngn efterträder ngn i en tjänst l. på en post o. dyl. l. att ngt efterträder l. ersätter ngt i en funktion o. d. (jfr I 7, 8). At han i ställe för roos, för prijs, för Heder och ähra, / Gagnar sig håån, och spott, och alsom-största wahn-ähra. Stiernhielm Herc. 474 (1658, 1668). Nÿtt Låås .. i stället effter det Låset som af Tiufwar sönderbrötz Nattetÿdh. HovförtärSthm 1700 B, s. 184. 1719 blef .. (jag) antagen till qwartermästare wid lifcompagnie i stället effter staabsqwartermästaren Fredrich Graan. HH XVIII. 3: 43 (1729). Wettersten Forssa 4 (c. 1750: i ställe före). Botin Hem. 2: 89 (1756: i stället af). Han har intet fått i stället för hvad han gaf. Dalin (1854). Sparsamhet hade trädt i stället för slöseri. Malmström Hist. 5: 485 (1877). Renosten, som .. (samerna) lägga i kaffet, får vara i stället för både grädde och dopp. Sandström NatArb. 2: 165 (1910). Delblanc Gunn. 192 (1978).
5) [jfr 4] i det konjunktionella uttr. i stället, ngn gg äv. sammanskrivet, (förr äv. ställe) för (förr äv. före l. till), inledande en att-sats l. en inf. med efterföljande att (förr äv. utan att) o. betecknande innehållet av denna sats osv. ss. ngt enbart tänkt l. ett alternativ (som kunde ha gjorts l. skett o. d.) i motsats till l. till skillnad från vad som görs l. sker osv. RelCur. 374 (1682: I Stellet til at). Så at Herdarna i stället före at bijspringa Hiorden, fly sielwa darrande bort, til at undsticka sig för .. (lejonets) Grymhet. Ehrenadler Tel. 35 (1723). I stället för det Spaniorerna och Portugisarne endast gräfde efter guld och silfwer, började de att (osv.). Ekelund NAllmH II. 1: 102 (1838). BEMalmström 7: 409 (1845: i stället för bevisa). Ni stjelpa, i ställe för att hjelpa! Bremer Fad. 19 (1858). Bolin Statsl. 1: 255 (1870: istället för att .. taga). (Vi bör samarbeta) med naturen i vår dagliga gärning i stället för att plundra ut den. Selander LevLandsk. 10 (1955). jfr (†): I stället för Cæsar öfwerdådigt sagt, at Republiquen war ingenting .. talade Augustus om intet annat, än .. sin wördnad för Republiquen. Dalin Montesquieu 107 (1755).
Ssgr: A: (I 5) STÄLL-ANGIVELSE~0200. (i fackspr.) angivelse av textställe; jfr angiva 1. Bibelkonk. VI (1922).
(I 1) -FLYTTNING. (numera mindre br.) ställförflyttning. NF 2: 930 (1877; i fråga om hoppstjärt). Glesare, mindre bestånd med större förmåga af ställflyttning bildas af träd med mer eller mindre sväfvande frukter. SD(L) 1894, nr 66, s. 6. De olika metoder .. (valar o. fisködlor) använda vid sin ställflyttning. Sefve UtdDj. 71 (1924). Östergren (1949). Ssgr (numera mindre br.): ställflyttnings-förmåga. = -förflyttnings-förmåga. (Trädet) saknar den aktivitet som djuren äga genom sin ställflyttningsförmåga. Quennerstedt Värld 16 (1904). VäxtLiv 2: 344 (1934). -organ. = -förflyttnings-organ. Hos alla de högre djuren, likasom hos menniskan, tjena extremiteterna såsom ställflyttningsorganer. Thorell Zool. 1: 239 (1860). Trägårdh Djurv. 38 (1927).
(I (4 o.) 7) -FÖRETRÄDA~0020. (numera bl. mera tillf.) vara ställföreträdare för (ngn l. ngt); representera (se d. o. 7, 7 b). (I Tyskl. får vice kanslern) icke ställföreträda (riks)kanslern i Bundesrath. Nyström Svedelius 2: 240 (1887). Våra mynt ställföreträda .. ekonomiska värden. Landquist FilosEss. 141 (1906). (Under sin bortovaro kommer MacDonald) att ställföreträdas av Baldwin. UNT 23⁄9 1931, s. 5. IllSvOrdb. (1955, 1964).
(I (4 o.) 7) -FÖRETRÄDANDE~00200, n. om handlingen l. företeelsen att vara ställföreträdare för ngn. NordT 1892, s. 577.
(I (4 o.) 7) -FÖRETRÄDANDE~00200, p. adj. (ställ- 1792 osv. ställe- 1859) [efter t. stellvertretend]
1) om person: som är ställföreträdare för ngn, som är i ngns ställe l. representerar ngn, som är ställföreträdare; äv. om myndighet o. d.; äv. om djur. Inrättandet af ställföreträdande myndigheter. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 21 (1880). Ekelöf Prom. 42 (1941; om djur). En ställföreträdande (hovrätts)president. Rudholm i 3SAH LXXXV. 1: 54 (1977).
2) om ngt sakligt: som uppträder i ngts ställe, som utgör substitut för l. motsvarighet till ngt. Faxe Pröfn. LIV (1792). Kristi ställföreträdande lidande. NordT 1892, s. 577. Ställföreträdande ackord .. som ha samma huvudfunktion som och två toner gemensamma med utgångsackordet. SohlmanMusiklex. 2: 409 (1950). Gyllensten Grott. 316 (1973; om uppgifter).
(I (4 o.) 7) -FÖRETRÄDARE~00200. (ställ- 1835 osv. ställe- 1828. ställes- 1854) [efter t. stellvertreter]
1) person som är i ngns ställe l. som upprätthåller ngns befattning l. funktion l. som ersätter l. representerar ngn, ersättare l. representant l. (befullmäktigat) ombud l. vikarie o. d. Svea 11: 246 (1828). (Påvens kröning av K. den store) innebar, att påfven såsom Guds ställföreträdare förlänade Karl kejsarevärdigheten. Pallin MedeltH 12 (1872). Då fråga blef om att .. utse en lämplig ställföreträdare i detta ämne (dvs. nordiska språk), i hvilket (C. A.) Hagberg varit ensam lärare, var det (osv.). Söderwall i 3SAH 7: 20 (1892). Drotsen kom att framstå såsom konungens ställföreträdare vid dennes omyndighet eller frånvaro från riket. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 171 (1962).
2) om djur l. om ngt sakligt som utgör representant l. ersättare l. substitut för l. motsvarighet till ngn l. ngt. (Ringtrasten liknar) mest Koltrasten, hvars ställförträdare i den högre norden han synes vara. Nilsson Fauna II. 1: 243 (1835). Allmogens till en ganska sen tid brukade ställföreträdare för fickuret eller de så kallade solklockorna och solringarna. Fatab. 1910, s. 1. Blir naturbilden en blott yttre ställföreträdare för människolivet, så närmar sig dikten till den moraliserande fabeln. Wrangel Dikten 129 (1912). Ssgr (till -företrädare 1; i sht jur.): ställföreträdar-arvode. arvode till ställföreträdare. SFS 1952, s. 1627. -jäv. jäv mot ställföreträdare. Ragnemalm FörvaltnProcessr. 49 (1978). -lag. lag (se lag, sbst.1 1) gällande ställföreträdare. MotRiksd. 1973, nr 2124, s. 13.
-FÖRETRÄDARSKAP~00102, äv. ~00200. [avledn. av -företrädare] om egenskapen att vara ställföreträdare. (Kristi) ställföreträdarskap i lidandet. Wieselgren Hvirfl. 2: 136 (1891). Kallenberg CivPr. 1: 625 (1922).
-FÖRETRÄDERSKA~00200. [jfr t. stellvertreterin; avledn. av -företrädare] kvinnlig ställföreträdare (se -företrädare 1). Dalin (1854). Beatrice, i .. (Dantes) ögon (den heliga) jungfruns ställföreträderska på jorden. Ruin Drömsk. 91 (1951).
(I 1) -FÖRFLYTTA. (numera mindre br.) refl. o. i pass. närmande sig deponentiell anv.: förflytta sig l. röra sig (från ställe till ställe). SvRike I. 1: 204 (1899; refl., om djur). Genom att .. (cellens) utskott fästa sig vid något underlag eller tränga sig in i någon trång passage, kan cellen ställförflytta sig. 2NF 4: 1383 (1905). (Spermatozoens svans) företer själfständig rörelseförmåga, i det att den kan vågformigt eller snärtliknande vrida sig, hvarigenom spermatozoen ställförflyttas. Därs. 26: 672 (1917). Östergren (1949).
(I 1) -FÖRFLYTTNING. (numera mindre br.) om handlingen att förflytta sig (från ställe till ställe), lokomotion; äv. om förhållandet att ngt flyttas från ett ställe till ett annat; jfr -flyttning. Jordslag, som bildats genom ställförflyttning och blandning af material. Andersson o. Birger 49 (1912). Vår vanliga, naturliga ställförflyttning i upprätt hållning, gången. Haglund HållnRörOrg. 1: 54 (1924). Ställförflyttningen medelst cilier sker .. mycket långsamt. VäxtLiv 2: 338 (1934). 2SvUppslB (1953). Ssgr (numera mindre br.): ställförflyttnings-förmåga. jfr förmåga, sbst. 3 a, o. rörelse-förmåga 1 samt -flyttnings-förmåga. LAHT 1929, s. 610. -organ. jfr organ 2 o. -flyttnings-organ. 3NF 2: 1243 (1924).
(I 5) -HÄNVISNING~020. (i fackspr.) hänvisning till textställe. Söderblom har gott om bibelcitat med ställhänvisningar. Wifstrand AndlTal. 78 (1943).
(II 4) -ORD. (†) eg.: ord som står i stället för ett annat; om pronomen. Fichtelius Wegw. 7 (1717).
(I 1, 5) -VIS, adv. o. adj. [jfr t. stellenweise]
I. adv.: på vissa l. en del ställen l. på sina ställen (se ställe, sbst.1 I 1 l), fler- l. mångenstädes, här o. där; äv. övergående till att avse tid, ungefär liktydigt med: tidvis. Små sentimentala stycken, som icke äro misslyckade och ställ-vis till och med ganska vackra. Phosph. 1812, s. 68. (Jordsvalor) äro mera ställvis sammanhopade än deras släktingar. Rosenius SvFågl. 2: 309 (1924). En lång och ställvis nervig tid av väntan. Astra 1977, nr 2, s. 5.
II. (numera bl. mera tillf.) ss. adj., i sg. best.: som uppträder l. förekommer ställvis (i bet. I). Färgprakten, öfverdådet, den ställvisa ysterheten (i Heidenstams bok Hans Alienus). Levertin Diktare 269 (1898). (Gluttsnäppan) förbluffade med sin ställvisa talrikhet. NatHälsinglHärjed. 384 (1951).
B (†): STÄLLE-FÖRETRÄDANDE, -FÖRETRÄDARE, se A.
C (†): STÄLLES-FÖRETRÄDARE, se A.
(I 1) -NAMN. ortnamn. Nilsson Ur. 2: 73 (1862).
Avledn.: -STÄLLIG, adj. till I 1, om predikat i filosofisk semantik: eg.: som uppträder på så l. så många ställen, som kan ta så l. så många argument (subj. o. bestämningar); ss. senare led i ssgrna en-, tre-, två-ställig o. i avledn. ställighet; jfr: De intransitiva verben motsvarar .. enställiga predikat, de transitiva tvåställiga .. eller treställiga. Dahl GenGr. 93 (1971). Avledn.: ställighet, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14010). språkv. i filosofisk semantik, om predikats förmåga att ta så l. så många argument. Den traditionella grammatikens indelning av verbet i intransitiva och transitiva motsvarar logikens indelning av predikat efter ställighet. Dahl GenGr. 93 (1971). Sjögren TermSpråkv. 93 (1979).

 

Spalt S 14011 band 32, 1997

Webbansvarig