Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKUGGA skug3a2, r. l. f. l. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) m.; best. -an; pl. -or (Frese VerldslD 174 (1726) osv.), ss. m. äv. -ar, se nedan; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKUGGE skug3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. skugga, m., HögaV 4: 6 (Bib. 1541: skugganar, best.), Liljestråle Fid. 59 (1772, 1797)).
Ordformer
(skougg- i ssg 1711 (: skougga rädder). skog- i ssg 1793 (: skog-randat, n. sg.). skug- i ssgr 1639 (: skugräd)1758 (: skugrika, pl.). skugg- 1526 osv. -a 1526 (efter prep.), 1589 (ss. subj.) osv. -e 15261910)
Etymologi
[fsv. skugge, skogge, skygge; jfr sv. dial. skugga, skugge, skogga, skogge, skjogge, fd. skugge, skygge, d. skygge, fvn. skuggi, nor. skygge, nor. dial. skugge, skyggje, got. skuggwa, spegel, fht. scūwo, feng. scuwa; sannol. till en ieur. rot med bet. ”täcka över”, ”skyla” o. d., som bl. a. föreligger i SKJUL, SKO, sbst., SKUM, sbst.2 o. adj., SKY, sbst.1, o. i senare ssgsleden av lat. obscurus (se OBSKYR); formerna med y (t. ex. i fsv. o. fd.) torde bero på inflytande från SKYGGA, v.2 — Jfr BESKUGGA, SKUGGA, v., SKUGGE, sbst.2—3, SKUGGIG, SKYGGA, v.2]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A. betecknande ljusförhållanden. 1) om det relativa mörker som råder på den ena sidan om ett på den andra sidan belyst föremål o. i anv. som nära ansluta sig till denna bet. 2) om otydlig bild av ngn i mörker o. d. 3) silhuettbild. 4) spegelbild. 5) om okroppslig, människoliknande skepnad vari en avliden person tänkes uppträda; särsk. i vissa beteckningar för dödsriket, t. ex. skuggornas rike l. land (a). 6) fantasi- l. minnesbild, drömgestalt, inbillning o. d. 7) bild av ngn l. ngt som ges i en framställning l. som ngn gör sig av ngn l. ngt. 8) bildlig framställning av skugga (i bet. 1) på målning l. teckning o. d. 9) (mörk) färgnyans. 10) mörk färgton; särsk. om mörk färgton åstadkommen med kosmetiska medel (a), om mörkt l. dystert ansiktsuttryck (b). 11) mörker, skymning o. d.; särsk. om nattligt mörker (a), om döden tänkt ss. ett tillstånd av mörker (b α), i uttr. som beteckna ngt ss. bortglömt o. d. (b β), om okunnighet l. oklarhet o. d. (b γ). 12) om ngt som förmörkar ngns sinne l. som utgör ett mörkt inslag i ngt. 13) om ngt som ställer ngn i en ofördelaktig dager o. d. 14) om ngt som utgör ngns l. ngts mörka l. mindre fördelaktiga sida l. är en skamfläck o. d. 15) om vad som följer ngn l. ngt. a) om person som (ständigt, ofta) åtföljer ngn. b) om person som skuggar annan person l. ett fordon vari ngn färdas o. d. c) om ngt som åtföljer ngt. 16) betecknande ett tillstånd av obemärkthet l. undanskymdhet o. d. 17) om ngt blekt l. obetydligt l. ynkligt o. d. 18) om ngt som utgör en avbild l. efterbildning av ngt. 19) om ngt förgängligt l. overkligt l. fåfängligt l. ngt som bl. är sken, chimär, villa o. d.; särsk. om en människas jordiska skepnad l. (förgängliga) kropp (a). 20) om ringa kvantitet l. grad av ngt: (en) smula l. ”gnutta” o. d.
B. skydd. 21) beskydd, hägn, skygd o. d. 22) konkret: skydd, värn.
C. om vissa fysikaliska fenomen som likna skugga (i bet. 1). 23) om skuggliknande parti på en röntgenbild. 24) om det förhållandet att ett område bakom ett visst föremål är skyddat för vind l. nederbörd l. vågrörelser av visst slag.
A. betecknande (fenomen som ha samband med) vissa ljusförhållanden o. i bildl. anv. som ansluta sig därtill (jfr B, C).
1) om de ljusförhållanden (det relativa mörker) som råda (råder) på den ena sidan om ett på dess andra sida av en viss ljuskälla (särsk. solen) belyst föremål som helt l. delvis hindrar ljuset att tränga igenom inom ett område vars gränser bestämmas av det belysta föremålets omfång; stundom med tanke tillika på den relativa svalka som i vissa fall (särsk. då solen utgör ljuskällan) råder inom ett sådant område; äv. övergående i bet.: område l. plats o. d. med sådana ljusförhållanden, skuggigt område, skuggig plats, ofta motsatt: sol(sken); i vissa uttr. (dels i c o. e, dels allmännare, i sådana uttr. som skänka l. ge l. söka skugga) närmande sig l. övergående i bet.: skydd mot ljusstrålar (företrädesvis från solen; jfr 21); äv. med genitivattribut l. prep.-attribut inlett av av, särsk. betecknande dels det föremål som hindrar ljusstrålarna, dels (mera tillf.) ljuskällan; jfr 10 b, 11. Djup, tät, mörk skugga. En blåaktig, purpurfärgad, djupt lila skugga. Ngt ger, skänker, kastar, förr äv. gör skugga. Ha skugga av ngt. Sätta sig, sitta, stå, ligga i skuggan. Han sökte skugga l. skuggan. De lummiga träden kasta skugga över gårdsplanen. Skuggan av huset föll över vägen. När månen går in i jordens skugga, blir det månförmörkelse. I den lummiga parken var det en behaglig skugga. Det är i dag 25 grader varmt i skuggan. När solen gassar på, kan det vara skönt att komma i skuggan. Många växter trivas bäst i skuggan. Verandan låg på eftermiddagen i skugga. Psalt. 80: 11 (öv. 1536). Jona gick vthu stadhen, och satte sigh östan för stadhen, och giorde sigh ther ena hyddo, ther satte han sigh nedher j skuggan. Jona 4: 5 (Bib. 1541). Lindar göra god skugge. Schultze Ordb. 4418 (c. 1755). Hvar enda Näktergal / Blef (vid sångtävlingen) qvar i skuggan af sin dal, / Och Herrar Kråkor vunno priset. Kellgren (SVS) 2: 178 (1783). Så hett skiner solen på Nilvågen ner, / och palmerna ge ingen skugga mer. Tegnér (WB) 2: 96 (1812). En Peloponnesier sade bekymrad till Spartanen Dinekes, att fienderne voro så många, att deras pilar skymde solen. — ”Desto bättre”, svarade Spartanen; ”vi få då strida i skuggan”. Held o. Corvin 1: 190 (1846). Det var så djup skugga i allén, där hon gick, att hon ingenting kunde se. Lagerlöf Holg. 2: 468 (1907). Solens skugga är om morgonen lång. Strömgren AstrMin. 2: 66 (1927). (Växterna) tål .. inte att flyttas från skugga direkt till starkt solbelyst plats. Ekbrant VVRumsväxt. 10 (1955). — jfr BLÅ-, HALV-, HEL-, JORD-, KÄRN-, LÖV-, MOLN-, MÅN-, PURPUR-, REFLEXIONS-, SJÄLV-, SKOGS-, SLAG-, SOL-, TRÄD-SKUGGA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Hålt dhet Trääd i ähra, som du haar skugga aff .. (dvs.) Herrar och Öfwerheet .. (samt) Föräldrar och Hwszbönder. Grubb 359 (1665). Till och med ett hårstrå har sin skugga, säger ordspråket. Lundgren MålAnt. 3: 134 (1873).
b) i pl., med tanke på skugga bildad av flera skuggande föremål, utan särskild tanke på skuggans form; i sht förr äv. mer l. mindre liktydigt med sg. i sammanfattande anv.; jfr f, g. Hwij .. / Gömer (du, Aurora) .. bort titt guldröda Håår bland bergh vthi skuggar? Dahlstierna (SVS) 1 (1679). (I Indien) är ett tempererat .. himmelens wäder, emedan Skuggarna lindra Solwärman. Sylvius Curtius 633 (1682). Vi stego i land och promenerade en stund i skuggorna. Almqvist AmH 1: 104 (1840). Vid allt arbete böra skuggor på själva arbetsplatsen undvikas så mycket som möjligt. Wirgin Häls. 1: 152 (1931). De gröna dalarna målade skuggor med indigoblått. Widding 1812 312 (1970).
c) (numera i sht i vitter l. högre stil, mera tillf.) i uttr. under ngts skugga l. under skuggan av ngt (jfr 16 d, 21 a, b), under ngt i den skugga som faller därifrån, i ngts skugga; stundom närmande sig l. övergående i 21. (Senapskornet växer upp o.) gör stora greenar så ath foghlanar .. mågha boo, vnder tess skugga. Mark. 4: 32 (NT 1526; Bib. 1917: i dess skugga). The (äro) ingongne vnder mitt taaks skugga. 1Mos. 19: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: under skuggan av mitt tak). I ett lantligt värdshus .., ett lågt vitt pensionat under kyrktornets skugga, kom (osv.). Lo-Johansson Förf. 37 (1957).
d) (†) i uttr. vid skuggan av ngt, i skuggan av ngt. Ehrenadler Tel. 132 (1723; fr. orig.: à l’ombre).
e) (numera bl. mera tillf.) övergående att beteckna skydd mot bestrålning (i sht från solen), i sådana uttr. som i skugga för ngt, söka skugga av ngt, ge skugga mot ngt, taga skugga; jfr 21. I skugge för solen. Nordforss (1805). Huset ger på ena sidan en behaglig skugga mot middagssolen. Dalin (1855). Fåren idislade hopträngda i en tät massa, sökande skugga af hvarandras kroppar. Wetterhoff Skog 2: 188 (1887). Lindarnes gröna kupoler, under hvilka bärargillets ledamöter togo skugga. Strindberg Skärk. 17 (1888). Östergren (1940).
f) i individuell anv., med mer l. mindre klart framträdande tanke på den av det skuggande föremålet (o. ljuskällans läge i förh. till detta) bestämda formen av en skugga l. om den figur som bildas av en skugga, då den avtecknar sig mot en bakgrund, skuggbild; jfr b, g, h, 5 d slutet. Skuggen gick til baka tiyo streck .. på Ahas Säyare (dvs. solvisare). 2Kon. 20: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: skuggan). Det brukar ju inträffa, att en kropp vid ett deladt ljus kastar ifrån sig tvenne skuggor. Wikner Tank. 44 (1872). Skuggor flögo öfver en solskensruta på golfvet. Rydberg Vap. 319 (1891). Träden kastade sneda skuggor. Söderberg Géraldy Försp. 111 (1924). — jfr MIDDAGS-SKUGGA. — särsk.
α) (i sht i vitter stil) med särskild tanke på det förhållandet att skuggbilderna av de olika föremålen i naturen bli längre, allt eftersom solen sjunker (mot aftonen); särsk. i sådana uttr. som skuggorna förlängas l. bli långa l. längre, äv. skuggan förlänges (förr äv. skuggan varder stor o. d.). Thet kommer afftonen, och skuggen warder stoor. Jer. 6: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: aftonens skuggor förlängas). Jag kom till min käras boning, / när aftonen svalkades och skuggan förlängdes. Fröding Guit. 12 (1891). Hettan började aftaga; skuggorna blefvo långa och dagern guldglänsande. Åkerhielm Hvidehus 16 (1899). Skuggorna från albuskarna utmed stranden hade blivit längre. Klockan slog fyra i kapellet. Gustaf-Janson SommVind 257 (1970). — jfr AFTON-, KVÄLLS-SKUGGA. — särsk. i bildl. uttr., med tanke på ålderdomen ss. livets afton. (Hustrun) åt hvilken han (dvs. Albert Lysander), när ålderns skuggor längdes, ägnat de sköna orden .. ”ser jag mina drömmars sol.” Weibull LundLundag. 232 (1891).
β) i uttr. som beteckna att en människa l. ett djur skrämmes av skuggbilder, särsk. i skymningen, då det är svårare att se det som åstadkommit skuggan; äv. bildl., särsk. betecknande att ngn är rädd för ngt som han icke har anledning att vara rädd för l. för ingenting; jfr γ α’. Hästarna skygga för en skugga. Hoffmann Förnöjs. 101 (1752). Endast den, som sjelf är uplyst, som icke bäfvar för skuggor, .. endast han kan säga, hvad en Fristat icke vågar: räsonera så mycket Ni vil, och hvaröfver Ni vil; men lyd! LBÄ 7—8: 31 (1797). Johnson DrömRosEld 75 (1949).
γ) om skuggan av en människas l. annan levande varelses kropp, särsk. av den egna kroppen; jfr δ. Apg. 5: 15 (NT 1526). Achta tigh för Hunden, Skuggen bijtz intet. Grubb 2 (1665). (En lättskrämd) bringas att taga .. sin skugga för en förföljande fiende. Lidbeck Anm. 328 (1798). I den mån solen .. nalkas zenith, blir den skugga, jag kastar ifrån mig, kortare. Wikner Tank. 212 (1872; i bild). Om du förföljer din skugga, viker den undan, om du viker undan, förföljer den dig. Holm Ordspr. 294 (1964). — särsk.
α’) i uttr. (vara) rädd (stundom rädas) för l. frukta sin egen skugga o. d., ofta oeg. l. bildl.: vara rädd för allting l. utan orsak o. d. Wij kunne icke troo att i skole ware rädde för idher egen skugge, efter i af inge fiender hafue haft till att befara idher. SUFinlH 2: 70 (1603). (Pygmalion) rädes för sin egen Skugge. Ehrenadler Tel. 91 (1723). Östergren (1940).
β’) i uttr. fly för sin egen skugga, fly utan att ha orsak att fly. Knöppel Möt. 22 (1750). SvHandordb. (1966).
γ’) i sådana uttr. som springa ifrån l. över sin (egen) skugga, ss. beteckning för ngt som är omöjligt att göra. Ingen kan springa öfver sin egen skugga. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ibsens försök att förneka sin moralism påminner om experimentet att springa ifrån sin skugga. 3Saml. 13: 83 (1932). Östergren (1940).
δ’) i uttr. kyssa sin skugga, ss. straff i pantlek. SvForns. 3: 413 (1842). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 211 (1950).
ε’) i fråga om folkliga föreställningar, i överförd anv., om förmågan l. egenskapen hos en varelse att kasta skugga, tänkt ss. ngt som varelsen kan sakna l. sälja l. som kan berövas ngn o. d. Dybeck Runa 1849, s. 30. Den underliga historien om Peter Schlemihl, mannen som sålt sin skugga. Holmberg Chamisso Pet. 16 (1926).
δ) [väsentligen specialanv. av γ] (i sht i vitter stil) i förb. med (o. i uttrycklig motsättning till) kropp; ofta mer l. mindre bildl., ss. beteckning för ngt overkligt l. ngt som bl. är sken o. d.; jfr 19. At stora .. landzplåghor .. altijdh plägha fölia, lijka som skuggen fölier kroppen, ther stora .. laster föregå. LPetri 3Sänd. A 1 b (1566); jfr h α. Dygd utan dadlige (dvs. i handling visad) Mildheet, een dunst är; een målning i watne; / Skugg’ utan kropp. Stiernhielm Herc. 452 (1658, 1668). Han swarade, at detta .. (akademiska intyg) kunde hafwa sit wärde i mit land, der de, kan hända, taga skuggan för kroppen. Roman Holbg 40 (1746). Att min tanke .. ej famlar i ett mörker, som .. lemnar mig i ovisshet om det var en tom skugge eller en verkelig kropp, som skymtade för mitt öga. LBÄ 32: 7 (1799). En vanlig menniska, .. skall i förargelsen öfver ogrundade förebråelser, .. lätt förmås att gifva kropp åt skuggan. Sjöberg (SVS) 2: 132 (1815). Aspenström Skrik. 69 (1946).
ε) fys. i uttr. färgade skuggor, om de skuggbilder i färg som uppkomma, då en vit yta samtidigt belyses med vitt ljus o. ljus i viss färg, som delvis är avskärmat av en skuggande kropp, varvid skuggbilden får en färg som utgör komplementfärgen till det belysande, färgade ljuset (t. ex. en grön skuggbild vid rött ljus). Norman GossLek. 223 (1878). 2SvUppslB 26: 434 (1953).
ζ) om skuggbild i skuggspel (se d. o. 2); särsk. i uttr. spanska skuggor. Om förevisarna (av skuggspel) låta sina egna gestalter afteckna sig på skärmen, frambringas den art skådespel, som kallas spanska skuggor. Hirn Barnlek 293 (1916). Det (bör) .. icke lämnas onämndt, att ”skuggorna” vid de asiatiska skuggspelen ofta icke äro svarta utan färgade. Därs. 299.
g) i uttr. ljus och skugga l. skuggor, skuggor och dagrar (jfr 8, 8 b, 10 c), om det spel som åstadkommes av omväxlande ljusa (belysta) partier o. mörkare (skuggade) partier inom ett område (t. ex. i en skog); jfr DAGER 6 b. Ljus och skuggor skifta vänligt, / Strömoln fly för vinden blid. Atterbom SDikt. 1: 35 (1837). Der fann han Severin Björck vid båtbryggan, betraktande vattnens täcka skuggor och dagrar i juninatten. Topelius Vint. I. 1: 335 (1860, 1880). Ett vackert spel af ljus och skugga. Schück o. Lundahl Lb. 1: 104 (1901). DN 1970, nr 30, s. 4 (: skuggor och dagrar).
h) (i sht i vitter stil) i jämförelser; ofta i anv. motsv. f. (Vissa räkenskaper äro) like som en skugge udi månskin, then man seer och haffver doch ingen effecht eller bruk medh sigh. G1R 26: 599 (1556). Hennes gudsinriktade upplevelser (blevo) till och med under konfirmationstiden bara som skymtande skuggor. Aronson Medalj. 19 (1935); jfr 6. — särsk.
α) med tanke på att ett föremål o. dess skugga äro oskiljaktiga (stundom med tanke tillika på skuggan ss. ngt mörkt l. dystert l. ofördelaktigt); särsk. i uttr. följa ngn l. ngt som skuggan l. en skugga; jfr f δ, 12, 15. Dödhen fölier oss, lijkawist som skuggen, vthi hwart rum. LPetri Dryck. B 1 b (1557). En olycka har följt Sverges försvarsfråga som en skugga genom åren. VFl. 1933, s. 141. De pistolekorska jägarna följde sin chef som skuggor. Widding Major. 18 (1969). — särsk. i uttr. trogen som skuggan (l. en skugga), i fråga om trogen följsamhet; i sht förr äv. allmännare: alltid trogen o. d. Nordenflycht (SVS) 1: 410 (1745). (Kusken) är trogen som skuggan och, derjemte, modig när det gäller. Sparre Stand. 407 (1847). Östergren (1940).
β) med tanke på skuggan ss. ngt ljudlöst; särsk. i uttr. tyst som skuggan. (Seidi) kommer! Lätt som vinden, / Tyst som skuggan, skygg som hinden, / Sin gemål hon når. Runeberg (SVS) 3: 245 (1841). Östergren (1940).
γ) med tanke på skuggan ss. ngt ogripbart l. obeständigt l. hastigt bortflyende o. d.; jfr 19. OPetri 1: 112 (1526). Är doch menniskian lijka som intet, hennes tijdh gåår bort såsom en skugge. Psalt. 144: 4 (Bib. 1541). Tal(aren) hade värkligen sökt att i hela denna angelägenhet få tag i fakta, men de fly undan som skuggor. GHT 1896, nr 98 A, s. 2. En ny spark (riktades) mot pojken, som .. gled undan, snabb som en skugga. Widding Major. 235 (1969).
δ) i uttr. som ange ett avbleknat l. försvagat l. kraftlöst l. svagt l. eländigt l. ynkligt tillstånd hos ngn l. ngt; jfr 17. Mitt ansichte är mörkt wordet för sorgh skul, och all mijn ledhamoot äro såsom en skugge. Job 17: 7 (Bib. 1541). Käre Son .. Din Moder förswagas dageligen, och böriar nu gåå som en skugga. AOxenstierna Bref 4: 469 (1648). Instrumentmakaren och hans fru sörjde öfver den förlorade sonen, så att de blifvit tunna som skuggor. Blanche Våln. 449 (1847). (De) låter dig svälta och fara illa så att du är tunnare än en skugga. Edqvist MannHem 133 (1969).
i) (i sht i vitter stil) mer l. mindre oeg., väsentligen bl. betecknande närhet till ngt; i sht i uttr. i ngts skugga l. i skuggan av ngt (jfr j ζ slutet, 12 a, 16 c). I korsets skugga vexer lagren skönast. Wallin Rel. 3: 194 (1825, 1831). I templets skugga. Wägner (1910; titel). Böök ResSv. 107 (1924).
j) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., särsk. i anv. med jämförelsevis nära anslutning till ordets eg. bet.; ofta i utförd bild; jfr 8 b, 1220. LPetri Kyrkiost. 40 b (1566). Egennyttans träd, hvars skugge är sträckt öfver hela jordrymden. Eurén Kotzebue Orth. 1: 105 (1793). Jord, som mig fostrat har .. / Ur skuggan af min dal jag egnar dig en sång. Tegnér (WB) 2: 62 (1811); jfr 16. Minnet af 1756 trädde som en blodig skugga mellan honom (dvs. Pechlin) och hofvet. Malmström Hist. 5: 27 (1877). Drottning Victoria drogs fram ur skuggan av sitt änkedok, bakom vilket hon sedan prinsen-gemålens död dolt sig. Hellström RedKav. 79 (1933); jfr 16. — särsk.
α) [jfr eng. may your shadow never grow l. be less; efter pers. sayeye soma kam nasavad] i uttr. må(tte) ngns skugga aldrig förminskas l. bli mindre o. d., ss. en (orientalisk) önskan att ngn alltid måtte få leva i välmåga o. framgång l. dyl. ”Må ers höghets (dvs. paschans) skugga aldrig blifva mindre”, sade Spanioren. Marryat SagPasch. 1: 132 (1836). Klinckowström BlVulk. 2: 43 (1911).
β) i uttr. skuggan av en skugga l. en skuggas skugga o. d., använt för att beteckna ngt ss. ytterst obetydligt l. ynkligt l. ss. bl. sken l. illusion o. d.; jfr 5, 1720. Jag anser äregirigheten wara af en så luftig och lätt natur att den blott är skuggan af en skugga. Hagberg Shaksp. 1: 328 (1847). En skuggas skugga är vår färd, / en drömbild och ett sken. Rundt FinLyr. 51 (1936); jfr 19. Nu är han en skugga och det där som var mellan oss bara skuggan av en skugga. Siwertz Fribilj. 114 (1943); jfr 17 a.
γ) i uttr. ngt kastar sin skugga (äv. sina skuggor) framför sig, ngt (i det kommande) sätter (i förväg) sin prägel på förhållandena l. gör sig märkbart l. förebådas gm vissa tecken o. d.; stundom med bibet. av att ngt på ett sådant sätt får en dyster prägel o. utan bestämd avgränsning från 12 (jfr särsk. 12 b); jfr SLAG-SKUGGA. Törneros (SVS) 4: 206 (c. 1830: sina skuggor). Stora händelser kasta ju alltid sin skugga framför sig. SkogsvT 1909, s. 468. Kriget kastade sin skugga framför sig. IllSvOrdb. (1955). Redan nu .. har bilsalongen i Frankfurt i september 1965, börjat kasta sina skuggor framför sig. DN(A) 1964, nr 339, s. 8.
δ) i uttr. gripa l. fara l. löpa l. jaga (förr äv. taga) efter en skugga l. skuggan o. d., gripa l. jaga efter ngt som är ogripbart ss. en skugga l. som icke går att fånga l. efter ngt som bl. är en chimär l. illusion l. efter ngt overkligt; jfr 19. Then som drömer actar, han tagher epter skuggan och faar epter at grijpa wädret. Syr. 34: 2 (öv. 1536; Apokr. 1921: griper efter skuggan). Dessa utsikter (till fredlig utveckling) ha .. (boerna) kastat bort för att jaga efter en skugga: det stora suveräna afrikanderväldet ”från Kap till Zambeze”. Hjärne BlSpörsm. 262 (1900, 1903). SvHandordb. (1966).
ε) (numera bl. tillf.) i uttr. fäkta l. strida mot l. med skuggor l. skuggan o. d., föra en meningslös strid, ”slåss mot väderkvarnar” l. dyl.; jfr 19. Dalin Vitt. I. 1: 64 (c. 1745: med skuggor fäkta). Hwad anledning har .. Hr. Doct. at kriticera öfwer det, som jag sjelf medgifwit och sagt förut? Detta är ju at strida med skuggan och söka sig sak, der ingen är. EEkholm (1759) i SvMerc. V. 3: 76. Posten 1769, s. 668 (: fäktade .. emot blotta skuggor).
ζ) om den glans l. aura som kringstrålar en berömd l. mäktig person l. berömmelse l. ära l. makt o. d., tänkt ss. en skugga av personen resp. berömmelsen osv.; ofta med tanke på den fördel en sådan glans osv. kan innebära för den som befinner sig l. det som bedrives inom dess verkningskrets; i vissa fall svårt att skilja från dels 16 (c), dels 21. Preutz Kempis 303 (1675). Fritt, i skuggan af ditt (dvs. Sveriges) hjelterykte, / Gick handeln. Oscar II I. 1: 8 (1858, 1885). Det 1602 återupprättade riksrådet saknade det gamlas myndighetskänsla och ställde sig helst i skuggan av regentens auktoritet. Ahnlund GA 204 (1932); jfr 16. — särsk. i uttr. i skuggan av ett (stort) namn o. d.; jfr 16 c. De stredo i skuggan, som Leonidas stred, under persernas pilar; — skuggan af ett namn (dvs. K. XII:s). Topelius Fält. 3: 370 (1858). Stoltheten öfver stora minnen vore föga värdig, om vi lade oss att hvila i skuggan af deras namn. Svedelius SmSkr. 1: 35 (1871). Östergren (1940).
2) om den jämförelsevis otydliga (kontur)-bild, liknande en skugga (i bet. 1), som man ser av en varelse l. ett föremål som i skymning l. mörker l. dimma o. d. befinner sig på något avstånd från iakttagaren. En vecka senare såg han två skuggor i trädgården bakom en jasminshäck. Strindberg Giftas 2: 189 (1886). Vid lyktsken, med uppvikt krage, / märkt av regn och damm, / stryker jag, en skugga, / längs husraden fram. Gullberg AndlÖvn. 34 (1932). Man hörde röster både från gatan och från kaserngården; mörka skuggor döko upp från alla håll. Hedberg VackrTänd. 37 (1943).
3) († utom ss. förled i ssgr) silhuett (se d. o. 1), silhuettbild. CAEhrensvärd Brev 1: 2 (1768). Unge Riska har skickat hit både din systers och din skugga åt unga Uhlbrandt, sin cousin. FMFranzén (1799) hos Roos FamArkiv 56.
4) (†) spegelbild; särsk. om spegelbild i källa l. sjö o. d. En Hund samm öffuer en ström, och hadhe itt stycke kiöt j munnen, och widh han samm, fick han see skuggan vtaff kiötstycket, nedre j watnet. Balck Es. 69 (1603). För egen skuggas skul en hund på speglen morrar. Kolmodin QvSp. 2: 219 (1750). GFGyllenborg Vitt. 2: 218 (1795). — särsk. [jfr dels got. skuggwa, spegel, dels motsv. anv. av SPEGEL (i ssgrna DYGDE-, KONUNGA-SPEGEL) o. av fvn. skuggsjá] i överförd anv., om ngt som utgör ett rättesnöre för ngns handlande; i ssgn TUKTIGHETS-SKUGGA.
5) (i vitter stil) om den okroppsliga, människoliknande skepnad l. gestalt vari en avliden person(s ande) tänkes uppträda; vålnad; ande (se d. o. IV), andeväsen, hamn; stundom mer l. mindre oeg., väsentligen bl. betecknande (minnesbilden av) en avliden person (jfr 6); jfr 18 d. De dödas skuggor. Sälla, osälla skuggor. Skuggor ur det förgångna. Innan Skiörden bli’r .. / Så hoppas jag, jag lär’ bland wiszne Skuggor finnas. Frese VerldslD 174 (1726). De förnäma Skuggarne ville gärna sitta främst (i Karons färja). Dalin Arg. 2: 274 (1734, 1754). Ädla skuggor, vördade fäder, / Sverges Hjeltar och Riddersmän! / Om ännu des sällhet er gläder, / Gifven friheten lif igen. Kellgren (SVS) 3: 155 (1786). Ankises skugga visar sig för Eneas hos Virgilius. Leopold 3: 160 (1798, 1816). Dödsrikets skuggor gripas av ångest. Job 26: 5 (Bib. 1917). (Svenska) Akademien består .. också av alla dem som en gång tillhört kretsen och ännu som ljusa skuggor lever kvar i den närvarande kretsens minne. Österling MinnV 235 (1967). Såg farbror Vallerius den här Polhem någon gång? .. Er make lär ju ha sett många skuggor i sin krafts dagar. Widding Svan. 65 (1971). — jfr HJÄLTE-SKUGGA. — särsk.
a) [delvis äv. utgående från 11 b α] i uttr. skuggornas (stundom äv. skuggors) rike l. land l. värld l. dal l. boning o. d., dödsriket, Hades; särsk. i uttr. som ange att ngn dör (jfr b). (Själen) ser sig snärd i dödsens band, / Och såleds för den stunden skälfwer, / Som hänne för til skuggars land. Strand Tidsfördr. 1: 94 (1763). Adlerbeth Æn. 30 (1804: skuggornas boning). Bort gå de, / stumma skrida de / en efter en till skuggornas värld. Heidenstam NDikt. 132 (1915). Han vandrade .. några månader efteråt över till skuggornas dal. Frisendahl Skogsdjup. 65 (1925).
b) [delvis äv. utgående från 11 b α] i sådana uttr. som ngn (l. ngns ande) går l. samlas l. flyr till skuggorna, betecknande att ngn avlider. Med en suck till skuggorna flyr hans ande förtrytsam. Adlerbeth Æn. 345 (1804). Denne (G. Hennings) avhållne konstnärsvän (dvs. K. Nielsen) samlades för tidigt till skuggorna. OoB 1932, s. 385. Endast några månader .. (efter julaftonsfirandet) gick han till skuggorna. Österling MinnV 170 (1967).
c) [efter lat. pulvis et umbra] i uttr. stoft och skugga l. skugga och stoft, ss. beteckning för (vad som finns kvar av) död(a) person(er); äv. bildl., om (vad som finns kvar av) ngt ”dött” l. försvunnet. Vi, när vi sunkit dit hän, / Som den fromma Eneas, den rike Tullus och Ancus, / Äre vi skugga och stoft. Adlerbeth HorOd. 152 (1817). Zilliacus PilgrHellas 229 (1923; bildl., i fråga om den antika kulturen).
d) (numera bl. tillf.) allmännare: fantom, spöke; väsenslös varelse; äv. bildl.; stundom svårt att skilja från dels 6, dels 19. Lagerbring 1Hist. 3: 623 (1776). Mitt sanna jag (säger N. Hawthorne) hade aldrig någon ting att göra med detta samhälle (dvs. Brook Farm); det var något fantom, någon skugga, som blåste i frukosthornet och mjölkade korna, satte potatis, slog klöfver och skar hvete. Samtiden 1873, s. 31. Cavallin (o. Lysander) 38 (1879; bildl.). — särsk. (†) i uttr. se skuggor om ljusa dagen, se spöken på ljusa dagen. MoB 2: 114 (1794).
6) (numera bl. i vitter stil) om ngt (tanke, bild, syn o. d.) som utgör en produkt av ngns egen föreställning l. inbillning l. fantasi, fantasi- l. minnesbild l. fantasifigur; drömsyn, drömgestalt; hjärnspöke, gyckelbild; inbillning o. d.; vanl. med särskild tanke på en vag l. dunkel föreställning l. bild l. konturlös gestalt osv.; stundom svårt att skilja från 5 (d), 7, 18, 19. Kellgren (SVS) 2: 318 (1790). Der Aganippen svallar, / Af Linus och Musé ej längre ljudet skallar. / Med deras bild en gång ej stranden skryter mer, / Hvaraf oss minnet blott en magtlös skugge ger. Gyllenborg Skald. 30 (1798). Bort från tiljorna som föreställer världen, / blev han (dvs. skådespelaren) av skuggor följd på sista avskedsfärden. Gullberg Kornbr. 62 (1942).
7) (numera bl. tillf.) om sådan (dunkel l. vag l. skissartad l. ofullständig) bild av ngn l. ngt som ges i en muntlig l. skriftlig framställning l. som man på grundval av vissa uppgifter o. d. gör sig l. kan göra sig; äv. om en rubrik ss. ett summariskt återgivande av innehållet i det rubricerade; stundom närmande sig l. övergående i 18; jfr SKUGG-BILD 8. Titulen af en Bok är intet annat, än skuggan af det efterföljande innehållet. Dalin Arg. 1: 34 (1733, 1754). Här (dvs. i min historiska framställning) är .. allenast en skugge och liten teckning af Hans Maj:t Hög-Sal. Konung Carl XII. Nordberg C12 1: IV (1740). Gagnerus Stjernhjelm 9 (1776). Snoilsky 2: 2 (1881).
8) bildlig framställning av skugga (i bet. 1) på målning l. teckning o. d., som utgöres av (ett parti med) färg(er) i mörkare l. mindre färgstark l. kallare färgton l. nyanserade färgtoner l. schattering o. d.; särsk. i uttr. ljus och skugga l. skuggor och dagrar, i sht förr äv. dag(ar) och skuggor o. d. (jfr dels b, 1 g, 10 c, dels DAG II 3 a, DAGER 6 a). Måla l. lägga l. sätta på, i sht förr äv. göra skugga (på en målning). Han målade skuggorna violetta. Skuggans mörcke streck en måhlning lifwet gifwer. Düben Boileau Sat. 55 (1722). Giöra skugga på målning. Lind (1738). Carlberg SthmArchitCont. E 1 a (1740: Dag och Skuggar). Weste FörslSAOB (c. 1815: dagar och skuggor). Den enda i Ögonen fallande likhet, som Masaccio har med sin mästare, Massolino, är att han nyttjar något för röda skuggor. Hammarsköld KonstH 177 (1817). En behaglig utbildning af formen medelst dagrar och skuggor samt ett fint iakttaget ljusdunkel är .. den konstnärliga princip, på hvilken framställningen beror. Upmark Lübke 165 (1871). Genom att lägga på färgen i olika ljusstarka valörer ner till svart skugga söker man förmå åskådaren att uppfatta den målade formen som plastisk. Munthe IslamK 284 (1929). — jfr KARNATIONS-, KÖTT-SKUGGA. — särsk.
a) om skugga bestående av streckning (parallella snedlinjer) o. d. utmed konturlinjerna av en tecknad l. tryckt figur, särsk. bokstav l. siffra. Svarta, med hvita kanter och streckade skuggor försedda siffror (på en sedel). PT 1909, nr 181 A, s. 3.
b) [delvis möjl. direkt utgående från 1] (i vitter stil) i mer l. mindre tydligt utförd bild, betecknande ngt som utgör ett mörkt l. dystert l. ofördelaktigt drag i den bild man har l. får l. som ngn tecknar av ngn l. ngt; särsk. i förb. med (ss. motsats till) ljus l. sol l. dager o. d. (jfr 1 g, 10 c), särsk. i uttr. fördela l. skifta skuggor och dagrar l. ljus l. sol och skugga, i en framställning ge en riktig o. rättvis bild av ngn l. ngt, med hänsyn tagen till hans resp. dess såväl mörka som ljusa sidor; stundom svårt att skilja från 12 l. 13. Man torde kanske tycka, at jag med för mycken skugga skulle hafva teknat en eljest i så många delar berömmelig Konungs (dvs. K. XI:s) Författningar; men (osv.). Schönberg Bref 3: 131 (1778). (G. af Tibells) lefnad war rik på skiftande öden, hans charakter på skuggor och dagrar. SvLittFT 1834, sp. 337; jfr 13. Vi hoppas .. att hafva i .. (skildringen av frihetstiden) fördelat dagrar och skuggor efter en oväldig rättskänslas kraf. Wieselgren SvSkL 4: 388 (1848). (Det polemiska inlägget) var ett välment, humant och juristlitterärt försök att skifta sol och skugga och skipa rättvisa. Norling Mänskl. 109 (1930).
9) (†) om mörk färgnyans; äv. allmännare: färgnyans, schattering. Mycket melerade kläden .. såsom järngrå, silvergrå, med alla skuggor (nuancer) oc färgor, der blandningen stöter på viol eller blått. Nyrén KlädFabr. 78 (1783). Såsom hufvudfärgor borde anses Blått, Gult och Rödt, emedan hvarken Hvitt såsom högsta dager eller Svart, såsom högsta skugga borde tillhöra denna färgornas klass. VetAH 1813, s. 100.
10) om mörk(are) färgton hos ngt (mer l. mindre liknande den färgton som ngt får i skugga, i bet. 1); äv. om parti av ngt med sådan färgton. — särsk.
a) om en med hjälp av kosmetiska medel åstadkommen mörkare färgton på ansiktsparti, särsk. på övre ögonlocket. Lägga skuggor. Var ni än lägger en skugga eller eljest markerar en fördjupning i dragen måste ni markera de högre ansiktspartierna .. med ljusare smink. TeatHb. 114 (1937). Östergren (1940). — jfr ÖGON-SKUGGA.
b) i fråga om det förhållandet att ngns ansikte l. visst ansiktsparti hos ngn (av fysiologiska l. psykiska orsaker) antagit ett mörkt l. mörkare utseende l. ter sig som om det vore förmörkat av en skugga (i bet. 1): mörk färg (t. ex. under ögonen) l. mörkt l. dystert ansiktsuttryck l. drag o. d.; stundom svårt att skilja från 1. Den enslighet der han sig stänger, / En skugge åt hans upsyn ger. GFGyllenborg Vitt. 1: 153 (1762, 1795). En mörk skugga for öfver .. (biskopens) panna. Rydberg Ath. 72 (1859). Den lilla fina skuggan på öfverläppen var som ett mörkt streck. Strindberg SvÖ 2: 108 (1883). Han .. hade skuggor under ögonen; men för övrigt såg han frisk och mätt ut. Johnson Kommentar 250 (1929). Under hennes ögon lade sig rädslans blå skuggor. Heerberger NVard. 257 (1936). Det nya, stoftfina (ansiktspudret), som gör hyn sammetslen, utan ”skuggor”. BonnierMT 1938, nr 5, s. 50. — jfr ÖGON-SKUGGA.
c) om den mörka(re) färgskiftningen i det färgspel som förekommer hos ett föremål med lyster vid viss belysning; äv. [delvis utgående från 1 g, 8] i uttr. skuggor och dagrar. (Drottning Margareta) var (vid festen) som en nyss fullt utslagen ros, af de mörka med svarta skuggor! Lundegård DrMarg. 1: 213 (1905). En äkta orientalisk matta företer .. ett färgspel med skuggor och dagrar. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 39 (1929).
d) (numera bl. tillf.) med bibet. av 14, om mörk fläck l. mörkt parti l. dyl. som skämmer l. förfular ngt. Det får .. inte vara den minsta skugga på skjortan. De Geer Lillie 6 (1880).
11) (i vitter stil) i sg. l. pl.: mörker, skymning o. d.; ofta svårt att skilja från 1. Charon på pipan hvislar .. / Stjernorna slockna, / Stränderna tjockna, / Tils i den svarta skuggan inga himlar syns. Bellman (BellmS) 1: 265 (1785, 1790). (I tronsalen) brunno endast några kandelabrar, och i bakgrundens skugga satt kejsaren på sin tron. Rydberg Sägn. 24 (1874). In i snåret af björkar och alar och hassel / var det hviskande snack, det var tissel och tassel / bland de skymmande skuggorna där. Fröding Guit. 43 (1891); jfr 1. — särsk.
a) om det mörker l. den skymning som råder under dygnets mörka tid. Swarta Natten slår sin Rock / Ut, med fållar breed- ock sijda: / Mäd sin Skugga, mörcker-tiock, / Skygger, skyler Landet wijda. Columbus BiblW L 1 a (1676); jfr 1 j. Himlen är af nattens skuggor skymd. Adlerbeth Poët. 2: 337 (1803). Stilla skuggor breda sig i qvällen, / Solen släckes i svala sjön. Böttiger 2: 53 (1833, 1857); jfr 1 f α. Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, vill jag gå bort till myrraberget. HögaV 4: 6 (Bib. 1917). — jfr NATT-SKUGGA. — särsk. (†)
α) i uttr. under nattens skuggor, i nattens mörker, under natten. Lybecker Young 150 (1795).
β) i uttr. i skuggan av natten, i nattens mörker, i skydd av nattens mörker; jfr 21. MarkallN 1: 53 (1820).
b) mer l. mindre oeg. l. bildl.; särsk. i uttr. som beteckna att det lider mot levnadens slut l. livets ”afton”. När skuggorna börja falla över levnadsstigen. Gifwer Herranom edrom Gudi ährona, förr än thet mörkt warder, och förr än edre fötter stöta sigh på the mörka berg: så at I wänten efter liuset, och han skal doch giörat alt til mörker och skugga. Jer. 13: 16 (Bib. 1703; Bib. 1917: det ljus I förbiden skall han byta i dödsskugga och göra till töcken); jfr α. Alt djupare sig sänker natten, / Och skuggan tätnar på min stig. Saxén Dikt. 127 (1902). — särsk.
α) om döden tänkt ss. ett tillstånd av mörker (stundom med tanke på att det i dödsstunden mörknar för ögonen), dödsskugga; äv. (närmande sig 12) dels om det dystra tillstånd som skapas av tanken på l. rädslan för döden, dels (i religiöst spr.) om det mörka andliga tillstånd vari den befinner sig som lever utan hopp om frälsning l. evigt liv, andlig död; särsk. i uttr. dödens skugga l. skuggor, i dödens skugga; jfr 5 a, b o. MÖRKER 4 b. Folkit som satt j mörkret och dödzens skugga haffuer seet itt stoort liws, och them som boodde j dödzens landzendar och skugga, är itt liws vpgångit. Mat. 4: 16 (NT 1526; Bib. 1917: i dödens ängd och skugga). Swerigie, som gräseligh, / Sänckt är i dödsens skugga nedh, / Dyrckar Affgudhar stygg och ledh. Prytz OS E 2 b (1620). Tackom Herranom .. som osz ifrån det farlige Mörckret och Dödzens Skugga, hwilken osz så när omhwärfdt hade, frälsat. Wallquist EcclSaml. 1—4: 330 (1693). Dödsens skuggor mig betäcka. Ps. 1819, 475: 1. Mitt bröst är träffadt, skuggor skymma ren min syn. Runeberg (SVS) 6: 253 (1863). (Våren) kom aldrig igen. Aldrig. Aldrig så som innan döden slagit skuggan över mig. Martinson ArméHor. 187 (1942). — jfr DÖDS-SKUGGA. — särsk.
α’) (numera föga br.) i uttr. i dödens skuggor, i dödsstunden, inför döden. Bremer Hertha 460 (1856).
β’) i sådana uttr. som stupa mot skuggan, om livet: stupa mot l. nalkas döden, vandra in i skuggan l. dra bort mot skuggans land, dö. Så vandra våre Store män / Ur ljuset in i skuggan. Bellman (BellmS) 2: 15 (1770, 1791). Silfverstolpe Vard. 70 (1926: drogo .. bort mot skuggans land). Detta är evigt: bäckens sång / .. och liv som mot skuggan stupar! Edfelt SångResk. 23 (1941).
γ’) (†) i uttr. dödens skuggas l. skuggors dal, dels om jordelivet ss. präglat av dödsfruktan o. d., ”dödsskuggans dal” (se DÖDS-SKUGGA slutet), dels om dödsriket l. helvetet; jfr DAL, sbst.1 3 b α α’. I thetta mörka land, i dödsens skuggars daal. Spegel ÖPar. 23 (1705; om jordelivet). Dödzens Skuggas Dahl, hvarest Diefvulen hade sit tilhåld. Lagerström Bunyan 2: 209 (1727).
β) i uttr. som beteckna att ngt är mer l. mindre okänt l. fördolt l. bortglömt o. d.; numera i sht i pl.; jfr MÖRKER 4 d. Kom Svea Folk! och låt dig föras / I skuggan af vår fordna tid. GFGyllenborg Vitt. 2: 13 (1771, 1795). De döda rida fort in i skuggorna af det förgångna. Topelius Vint. I. 1: 36 (1863, 1880). Så förbarma dig mörker, nådrika moder, / .. / Din amfora höj och gjut uti floder / din glömskas skuggor kring jordens rund. Levertin Leg. 137 (1891).
γ) i uttr. som beteckna okunnighet hos ngn l. bristande kännedom om ngt l. oklarhet l. dunkel o. d.; numera bl. med nära anslutning till 1 (jfr 1 j); jfr MÖRKER 4 e, f. Aldenstund jag nu intedt kan få veeta, huru myckedt (spannmål) på H. K. M:s friheet blifver uttfördt, derföre fruchtar jagh, att dee enlistige (dvs. illistiga) bedrägerij-köpmän under denna skuggan speela sin proufijt (dvs. handla till sin fördel) med H. K. M:s skada. CFalkenberg (1629) i OxBr. 11: 574. Jag har altid trodt mig sielf äga några små insikter: men jag har aldrig blifwit min skugge warse bättre, än wid sidan på Herr Magistern. Wallenberg (SVS) 2: 135 (1769). När .. detta dödliga ikläder sig odödligheten, då skingras skuggorna, då begynnes förklaringen. Rundgren Minn. 1: 60 (1851, 1870).
12) (i sht i vitter stil) om ngt som förmörkar l. fördystrar ngns sinne l. sinnesstämning l. gör ngn betryckt l. sätter en dyster prägel på ngn l. ngt, ngt mörkt l. dystert; ngt som utgör ett mörkt inslag; äv. närmande sig bet.: dyster prägel l. stämning, tryckt stämning, dystert tillstånd, ”sordin”; jfr 1 h α, j γ, 8 b, 11 b α, 13, 14. CAEhrensvärd Brev 2: 59 (1795). Förtwiflans skuggor omge mig. Ps. 1819, 375: 5. Föreställningen, att hans dagar icke skulle blifva många, lade en skugga öfver hans ungdomsglädje. Snoilsky i 2SAH 52: 25 (1876). Allt dystrare sänkte sig missmodets skuggor över .. (J. III:s) sinne. Grimberg SvFolk. 2: 392 (1914). Mig följer skuggan av all sorg och skam / jag trott mig framgångsrikt ur minnet tränga. Gullberg Sonat 21 (1929). Varje tillryggalagd dag var en seger, ty man befästes därigenom i hoppet, att ofärdens skugga hade dragit förbi. Malmberg Werfel 40Dag. 141 (1935). — jfr ÅNGEST-SKUGGA. — särsk.
a) i uttr. i (äv. under) ngts skugga (jfr 1 c, i, 16 c, d, 21 a, b), under de dystra förhållanden l. i den tryckta stämning o. d. som förorsakas av ngt; inför hotet om ngt; äv. med försvagad innebörd, närmande sig bet.: under en tid då förhållandena präglas av ngt (särsk. ngt oroande o. d.); jfr 15 c. (Reduktionskommissionens) arbete var företaget i enväldets skugga. Carlson Hist. 3: 218 (1874). Ni hör till dem, som ännu äro glade / i bilans skugga som Sheherazade. Fröding NDikt. 19 (1894). Jag är stolt och glad att jag leva får / under stora händelsers skugga. Larsson i By Tionde 24 (1909). Samhällets förändring i krigets skugga. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 515 (1962).
b) i sådana uttr. som ngt kastar sin skugga (äv. kastar skuggor) l. ngts skugga l. skuggan av ngt faller l. vilar över ngt, ngt (i det förflutna l. närvarande l. kommande) sätter sin dystra, hotfulla prägel på ngt; jfr 1 j γ. Eger, en gammal ful stad, öfver hvilken skuggan af Wallensteins mord år 1634 ännu alltid tycks hvila. Geijer Minn. 182 (1825, 1834). Oaktadt de skuggor, som särskildt högmålsprocessen 1794 kastat öfver .. (Armfelts) lif, hade många af hans finska landsmän med stolthet följt hans .. bana. Tegnér Armfelt 3: 291 (1887). Inbördeskrigets skugga föll över Finlands folkrepresentation. HågkLivsintr. 16: 204 (1935).
13) (i sht i vitter stil) om ngt som ställer ngn l. ngt i en ofördelaktig dager l. sätter en fläck på ngn l. ngt l. nedsätter ngns l. ngts anseende o. d.; stundom svårt att skilja (o. i vissa fall utan bestämd avgränsning) från 12 o. 14; jfr äv. 8 b. Voltaire .. / Har mot vår starke Carl (dvs. K. XII) sin svaga fiäder (dvs. penna) riktat, / Och efter skugge sökt, där bara solsken är. Wallenberg (SVS) 1: 85 (1769); jfr 14. Den hårdhet, som .. utöfvades emot Sigismunds parti, har fläckat Konung Carl IX minne med en skugga, som aldrig kan döljas eller utplånas. Schönberg Bref 1: 308 (1778). Hvem kan en dygd så klar med minsta skugga svärta. Bellman Gell. 77 (1793). Annerstedt UUH II. 1: 147 (1908). — särsk.
a) i sådana uttr. som (en) skugga l. skuggan av ngt faller på l. över ngn l. ngt (jfr e), betecknande att ngns l. ngts anseende fördunklas av ngt l. att ngt sätter en fläck på ngn l. ngt o. d.; ofta i negerad l. därmed jämförlig sats. Ingen skugga af väld eller orättvisa föll någonsin på .. (J. G. Oxenstiernas) berömda namn. Tegnér (WB) 3: 240 (1819). Öfver Karl Gustaf Wrangels fältherrenamn föll skuggan af nederlaget vid Fehrbellin. Tegnér SvBild. 194 (1896). Lagergren Minn. 7: 63 (1928).
b) i uttr. kasta (en) skugga (stundom en svart l. mörk skugga) på ngn l. ngt, förr äv. ge en skugga åt l. sätta en svart skugga på ngn l. ngt o. d. (jfr e), med person- l. saksubj.: förebringa l. uppvisa resp. utgöra ngt (t. ex. en klandervärd handling, ett fel l. en brist) som fördunklar l. nedsätter ngns anseende l. sätter en fläck på ngn l. ngt l. skämmer (den ljusa) bilden av ngn l. ngt; svärta ned l. fläcka ngn l. ngt. Wallquist EcclSaml. 1—4: 408 (1766). (Hertigarna Eriks o. Valdemars) olämpeliga prakt, som utsugat en .. usel Allmoge, sätter en ganska swart skugga på deras stora egenskaper. Lagerbring 1Hist. 3: 138 (1776). At jag icke ämnat eller gifwit nogon skugga åt Konungens befallningzhafwande. VDAkt. 1800, nr 47. Detta är icke anfördt i afsigt att kasta skugga på Konungen (dvs. K. XI). Nordin i 2SAH 5: 252 (1809). Gerna kastar hon (dvs. avunden) skugga på hwar och en, hos hwilken hon finner någonting, som hon sjelf saknar. Franzén Pred. 3: 122 (1843). Rydberg Ath. 401 (1859: att kasta en svart skugga på). (Gm en dom bragtes ett danskt riksråds) enka och barn till tiggarstafven, en handling som kastade en mörk skugga på konung Hans minne. Samtiden 1871, s. 553. SvHandordb. (1966).
c) (numera föga br.) i uttr. få skugga, få sitt anseende fördunklat l. förminskat, få en fläck på sig o. d.; förr äv. (med mer l. mindre klar anslutning till 20) i uttr. ej få minsta skugga som ngt, icke få den minsta fläck på sitt anseende gm att bli betraktad ss. ngt l. ens i minsta mån bli betraktad ss. ngt (som är ofördelaktigt). Att operera (dvs. göra partipolitiska förberedelser) till riksdag blir aldrig min sak, ty jag vill ej blifva känd eller få minsta skugga som legohjon. Tersmeden Mem. 4: 225 (1764). Se Sverges vapenglans, som börjat skugga få, / Igenom Carl och dig (dvs. hertig Karl o. Baltzar v. Horn) sin fordna klarhet nå. CGNordforss i 1SAH 3: 58 (1789, 1802).
d) (†) i uttr. ngt till skugga, till ngts skam l. dyl. Jag måste dock sanningen till styrka och smaken till skugga medgifva, att (osv.). MoB 2: 151 (1797).
e) (numera föga br.) övergående i bet.: misstanke, tvivel o. d.; äv. i uttr. motsv. de under a o. b angivna. Möller 2: 1226 (1785). Kasta ifrån sig skuggan af att hafva tillegnat sig en annans uptäckt. Agardh Bot. 1: 97 (1830). Det synes, att enkefriherrinnan (Ekensparre) genast efter sin mans död varit betänkt på att befria sig ifrån all möjlig skugga rörande behandlingen af sina stjufsöner. Almkvist AmH 1: 154 (1840). På vittnenas trovärdighet kan ej heller minsta skugga falla. Backman OkändV 199 (1911).
14) (i sht i vitter stil) om ngt som utgör ngns l. ngts mörka l. tråkiga l. mindre fördelaktiga sida l. ngts nackdel l. olägenheten med l. den negativa sidan av ngt l. om ngt som stör (den ljusa) bilden av ngt, ”skönhetsfläck”; ngt som utgör en skamfläck l. ett fel l. en brist o. d.; stundom svårt att skilja (o. i vissa fall utan bestämd avgränsning) från 12 o. 13; jfr äv. 15 c. Gudh bättre digh, som boor näst in til henne (dvs. en trollkona), du haar skuggan, hon har gagnet. BtFinlH 2: 349 (1670). Historiens oväldighet kan icke utplåna skuggorna, då man teknar .. (K. XI:s) Regering. Schönberg Bref 3: 257 (1778). Att sorgen är skuggan af lifvet, / Det tror jag man vet något hvar. Sehlstedt 1: 1 (1861). Så stora äro .. (Gustav Vasas) förtjenster, att de skuggor, som finnas i hans som i hvarje annan menniskas person och lif, derför blekna bort. Annerstedt UUH 1: 51 (1877). Hallström i 3SAH 50: 24 (1940). — särsk. (mera tillf.) närmande sig 16, ss. beteckning för ogynnsamma, trista, olyckliga levnadsförhållanden med (fattigdom o.) en glädjelös tillvaro (livets ”skuggsida”). Själv känner jag tillräckligt skuggornas folk för att veta, vilka vägar barnet haft att vandra .. till fängelset. Koch GudVV 1: III (1916). I denna svala skugga växte sonen Arvid upp. För pojken ingen mor att gråta hos. Salje Låg. 6 (1971).
15) [jfr 1 h α] om ngn l. ngt som följer ngn l. ngt ss. en skugga (i bet. 1) o. d.
a) (i sht i vitter stil l. vard.) om person som alltid l. ofta ses i ngns sällskap l. följer efter ngn o. d.; stundom med bibet. av o. svårt att skilja från 18 a. HSH 9: 136 (c. 1740). Samuel Johnson och dennes skugga, James Boswell. (Cavallin o.) Lysander 138 (1864). Konung Stanislaus, hvilken allt sedan olyckan i Warschau 1704 följt Carl den tolfte som hans skugga, var äfven nu honom följaktig. Carlson Hist. 7: 497 (1885); jfr 1 h α. (Statssekreterarna) är de främsta tjänstemännen på sina departement och sina statsråds ständiga skuggor och rådgivare. DN 1971, nr 344, s. 6.
b) [efter eng. shadow] (ngt vard.) om person som skuggar en person l. ett fordon vari ngn färdas o. d. SDS 1905, nr 114 A, s. 1. Be Terry att sätta en skugga på .. (Joe Mitzler o. hans flickvän) och meddela mig vad de hittar på. Östlund Cheyney BeskPill. 99 (1959).
c) (i sht i vitter stil) om ngt som åtföljer l. följer med ngt (ofta med tanke på att det är oskiljaktigt från detta); stundom med särskild tanke på att ngt som i sig självt betraktas ss. ngt gott l. angenämt åtföljes av ngt obehagligt l. mindre fördelaktigt (i denna anv. ofta svårt att skilja från 14). Döden: syndens skugga; och Eländet: / Hans förebud. JGOxenstierna 4: 293 (1815). Endast trogen kärleks skugge, sorgen / Kan ej slumra vid en älsklings graf. Gumælius Engelbr. 35 (1858). Han (är) .. fal för pengar, prakt och ära eller rättare flärd, som är ärans skugga. Rosen InshAllah 63 (1935).
16) (i sht i vitter stil) i bildl. uttr. som syfta på det förhållandet att föremål som befinna sig i skugga (i bet. 1) framträda mindre tydligt än föremål i full belysning l. icke alls synas; särsk. för att beteckna ett tillstånd av (relativ) obemärkthet l. undanskymdhet l. mindre framträdande l. lysande position l. obetydlighet (i sht i förh. till ngn annan l. ngt annat) l. (i fråga om person) blygsamma levnadsvillkor o. d. (jfr 14 slutet). Rosenstein 1: 142 (1790). Östergötland ligger under hednaåldern mer i skuggan (än Västergötl.). Geijer SvFolkH 1: 64 (1832). Stora och företagsamma andar, som lefva så stilla i skuggan som de kunna. Carlson Hist. 7: 423 (1885). Ulrik Scheffer var .. utan jämförelse den mest ansedde mannen i hofpartiet, ehuru han med flit höll sig i skuggan och ej ville anses som partichef. Odhner i 3SAH 6: 70 (1891). BonnierLittH 4: 80 (1930). — särsk.
a) i sådana uttr. som ställa l. skjuta ngn l. ngt i skuggan l. stå l. träda i skuggan (för l. av ngn l. ngt), förr äv. ge skugga åt ngn l. stå i skuggor, med person- l. saksubj., betecknande att ngn l. ngt försättes resp. befinner sig i en (mera) undanskymd l. obemärkt l. blygsam position l. att ngn l. ngt distanserar l. överflyglar l. överglänser l. överträffar ngn l. ngt resp. att ngn l. ngt distanseras l. låter sig distansera osv. av ngn l. ngt l. att ngn skjutes åt sidan resp. träder i bakgrunden l. står tillbaka för ngn l. ngt o. d. Han ger skugga åt alla sina medtäflare genom sina förtjenster. Nordforss (1805). Franzén Minnest. 1: 84 (1813: stå .. i skuggor). Ännu betänkligare var, att .. (Napoleon III) lät Preussen .. förvärfva en makt, som stälde Frankrike i skuggan. Pallin NTidH 231 (1878). I .. (propositionen till riksdagen 1815) var Kiel-freden, såsom ett historiskt faktum, skjuten i skuggan och hufvudvikten lagd på Norges frivilliga antagande af föreningen. Forssell i 3SAH 3: 390 (1888). Tillfällighetsdikter (av O. S. von Unge), vilka ohjälpligt ställas i skuggan av hans formsäkrare medtävlares alster. SvStCederschiöld 280 (1914). M:lle Samary spelade Dorine. .. Hon kom fru Betty Almlöf i samma roll att helt träda i skuggan. Lagergren Minn. 2: 187 (1923). (Crassus) som redan för länge sedan sett en kungakrona vinka, fann sig nu vara ställd i skuggan först av Pompejus och sedan även av Cæsar. Grimberg VärldH 4: 137 (1930). Kerstin .. stod alltid lite i skuggan av sina livligare syskon. Heerberger NVard. 119 (1936). Den man, som tog arv efter den gamle Cosimo, hans äldste son Piero, har länge fått stå i skuggan för sin berömde fader och sin ännu ryktbarare son Lorenzo. Grimberg VärldH 7: 355 (1936).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. lämna ngt i skuggan, låta bli att framhålla l. nämna ngt, förbigå ngt o. d. Rydberg RomD 95 (1874, 1877). En maliciös lust att .. framhålla felen och lämna förtjänsterna i skuggan. Hirn Dimnet Brontë 83 (1927).
c) i uttr. i ngns l. ngts skugga l. i skuggan av ngn l. ngt, särsk. av ngns namn o. d. (jfr 1 i, j ζ slutet, 12 a), i den relativa obemärkthet l. undanskymda ställning o. d. som närheten till l. samtidigheten l. jämförelsen med ngn l. ngt ger. Törneros (SVS) 4: 117 (1826). På sätt och vis arbetade .. (Siegfried Wagner) hela sitt liv i skuggan av faderns väldiga namn. SvD(A) 1930, nr 209, s. 9. I skuggan av (den fascistiske) diktatorn spelar konungen (i Italien) sin roll som dekorativ symbol. NordT 1931, s. 386. I skuggan av den allierade bomboffensiven mot Tyskland ha viktiga händelser ägt rum i Stilla havet. SvD(B) 1944, nr 121, s. 22. (Vissångaren NN) är knappast stort mer än en sekundant i skuggan av duon Järrel-Ericks, som så självklart dominerar föreställningen. SDS 1970, nr 300, s. 13.
d) (†) i sådana uttr. som van vid en liten skugga, van vid ett liv i obemärkthet o. enkla förhållanden o. d., under huslevnadens skugga, i (det från insyn o. d. skyddade) privatlivet l. dyl. (jfr 21). Främande i den stora verlden .., född och van vid en liten skugga, huru kan jag utan förmätenhet våga, at i et så lysande samfund intaga et rum? 1VittAH 2: 221 (1776). (President Rosir) hade icke .. ett lynne att framställa till allmänt åskådande, ett annat att dölja och utöfva under huslefnadens skugga. Rosenstein 1: 133 (1789).
17) ss. beteckning för ngt blekt l. obetydligt l. ynkligt l. svagt o. d.; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 18; jfr äv. 1 h δ.
a) (i sht i vitter stil) om levande varelse l. företeelse (t. ex. samhälle l. lag) jämförd med andra varelser l. företeelser; särsk. om person som mer l. mindre ter sig ss. en skugga (i bet. 1) l. vålnad (jfr 5) l. som är fysiskt svag o. orkeslös l. saknar makt o. betydelse, blek o. ynklig figur, ”nolla”, nullitet o. d.; stundom svårt att skilja från b. Jagh .. moste endteligen låta märkia dhet jagh icke ärnar at föra cancellarij embete hoos eder som een skugga. MGDelaGardie (1675) hos Annerstedt UUH Bih. 2: 173. Förutan magt ock myndighet, at göra ock låta til sitt bästa, efter behag ock godtycko, är et Rike allenast en skugge. Ankarcrona PVetA 1744, s. 7. Att göra lagen till en skugga. Chydenius 43 (1765). Raglande skugga, brusiger min, / Skapad at Bacchus gå til handa; / Bläddriger tunga af bränvin och vin. / Känn der far min. Bellman (BellmS) 1: 77 (c. 1772, 1790). Vi hafva .. icke att tänka oss Platon såsom en lärd skugga, utan såsom en äfven i kroppsligt afseende kärnfrisk menniska. Wikner Platon 31 (1867). I Sveriges politiska lif hade .. (Fredrik I) mer och mer blifvit en skugga, icke genom bristande insikt och begåfning utan genom obeständighet och lättja. 2IllSvH 7: 185 (1903).
b) (i sht i vitter stil) betecknande ngn l. ngt ss. utgörande en ringa l. svag l. ynklig rest av vad han l. det en gång varit (särsk. i fråga om person, med tanke på såväl dennes fysiska som psykiska egenskaper); ofta i sådana uttr. som en skugga av sitt forna jag l. av sig själv l. av vad han l. det o. d. varit; jfr a. Bureus Påw. B 3 a (1604). Det aristokratiska Venedig war .. blott en skugga af hwad det i fordna bättre tider warit. Ekelund NAllmH II. 1: 132 (1838). Det grämde honom att se denna beklagansvärda skugga af en fordom så manhaftig sjöman. Carlén Rosen 465 (1842). Dessa stolta, nyss så mäktiga rådsherrar hade endast skuggan qvar af sin betydenhet. Carlson Hist. 3: 38 (1874). Majfesten sjönk ned till en blek skugga av vad den varit. Nilsson FestdVard. 118 (1925). En sjukling i sin rullstol, levde han (dvs. president Wilson) de sista åren som en skugga av sig själv. Segerstedt Händ. 233 (1926). Han blev underlig, sjönk i grubbel och gick som en skugga av sitt forna jag. Blomberg Pass. 188 (1934). — särsk. (†) i pl.: spridda rester (av ngt) l. dyl. Skuggor af Odinska läran wandra ännu omkring hos wår menighet. Ling Edd. 11 (1820).
18) i bildl. anv. som syftar på det förhållandet att en skugga (i bet. 1) har en viss (mer l. mindre avlägsen) likhet med det som åstadkommer skuggan: (dunkel, matt) avbild (av ngt, särsk. av vad som tänkes ss. det ursprungliga l. egentliga l. verkliga l. urbilden); ngt som utgör en efterbildning (av ngt som det endast i ringa mån l. avlägset liknar); avspegling; avglans; särsk. i uttr. ngts skugga l. en skugga l. skuggan av, förr äv. till l. (i c) för ngt; stundom svårt att skilja från 17 o. 19; jfr äv. 6, 7. Aff thetta företalde synes, angåendes .. (Jungfruöarnas) Religion och Åthäfwor, at thesz Inwånares Förfäder hafwa vndfångit aff the helige Patriarker, såsom en Skugge, någet aff Religionen, thet the doch medh monge Willfarelser hafwa besmittat. Schroderus Os. III. 2: 257 (1635). Så war tå Paradis, som Adam först bebodde, / Allenast skuggan af thet bättre som han trodde, / At Gudh besitter sielf. Spegel ÅPar. 18 (1711). Hoffmann Förnöjs. 13 (1752: til). Varaktig sällhet: vida skiljaktig ifrån den skugga af frögd, vi efterjage på jorden. Lantingshausen Young 1: 170 (1787). Lifvet här är blott en skugge / Af en himmelsk verklighet. Ingelman 105 (1838, 1843). Var det inte Platon som tänkte sig sinnevärlden just som en skuggvärld och tingen i den som skuggor av verkliga ting. Marc-Wogau FilDiskuss. 117 (1955); jfr 1 h. — särsk.
a) om person som strävar efter att efterlikna ngn l. som är en avbild av ngn, (ngns) avbild; jfr 15 a. (Det tillhör en kammarherres besvär) At vara skuggan af sin Konung, / Och mönstret uti modets verld. Kellgren (SVS) 2: 184 (c. 1783). Kazia är hennes (dvs. den fromma fasterns) skugga och efterliknerska. Stiernstedt JanHj. 42 (1905). — särsk. [jfr arab. ẓill Allāh fī -larḍ; sannol. utgående från 21 (se IGoldziher i RevueHistRel. 35: 331 ff. (1897))] i uttr. Guds skugga på jorden, ss. (islamitisk) beteckning för sultan. Bremer GVerld. 3: 157 (1861).
b) ss. förled i ssgr som beteckna ngt som utgör en efterbildning av vad efterleden anger l. som är uppbyggt med detta ss. förebild l. mönster (utan att fungera ss. detta) l. ngn l. ngt som är vad efterleden anger bl. till namnet (men icke till gagnet).
c) (utom ss. förled i ssgr numera företrädesvis i bibeln) om en i Israel på gamla testamentets tid l. (allmännare) i den timliga (jordiska) världen förekommande institution l. inrättning l. sed o. d. som (på ett ofullkomligt sätt) förebådar l. symboliserar ngt som (i fullkomligt skick) förverkligats på nya testamentets tid (gm Kristus) resp. tänkes förverkligat i den tillkommande, eviga världen. Prester äro the ther effter laghen offra gåffuor, huilke sannerligha tiäna för en efftersyn, och en skugga för thet himmelska wäsendit. Ebr. 8: 5 (NT 1526; Bib. 1917: de tjäna i den helgedom som är en avbild och en skugga av den himmelska). Påskelambet war stichtadt, at thet skulle äthas til thes thet fulkompnat bleff jgenom Christi lidande, och intet sedhan, effter thet war skuggen til thet tilkommande, Men kroppen sielff är j Christo. OMartini Bew. G 4 b (1604). Hwarföre kallas thet (dvs. Kristi blod) Nya Testamentzens Blod? (Svar:) Til en åtskildnat ifrån the Lewitiske Offrens Blod, som i thet Gambla Testamentet war allenast en Skugge och Figur til Iesu Christi Gudz Sons Blod. Swebilius Cat. 2: 95 (1689). Den yttre, den synbara kyrkan, hon är ju i allmänhet blott en sinnebild, en skugga af den rätta, den helga, allmänneliga, christna kyrkan; och denna är ännu ingenstädes fulländad. Tegnér (WB) 6: 237 (1828).
d) [möjl. urspr. utgående från 5] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. bära skugga, om symbolisk handling som bestod däri att ngra vid begravning gingo i procession ss. likbärare utan att ha någon kista att bära på, vilket inträffade vid tillfällen då ngn dött i smittosam sjukdom l. då ngns lik påträffats i upplöst tillstånd, varför liket nedsatts i graven före den officiella begravningen. FoF 1924, s. 153 (i handl. fr. c. 1835). Därs. 1924, s. 154 (om ä. förh.).
e) närmande sig (o. utan bestämd avgränsning från) 20. De hafwa bara skuggan af frihet. Serenius (1741). Skuggan af ett leende for öfver kinderna. Hedenstierna FruW 114 (1890).
19) (i vitter stil) om ngt som bl. har flyktig varaktighet l. är förgängligt l. utan verkligt värde l. utgör ngt overkligt l. fåfängligt l. tomt o. innehållslöst l. bl. sken, chimär, illusion, villa; bländverk, gyckelverk o. d.; jfr 1 f δ, h γ, j β, δ, ε, 5 d, 6, 18. Wårt lijff är en skugge på iordenne. Job 8: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: en skugga äro våra dagar på jorden). Hvad storverk, som ej skådat dagen, / Hvad dygd i hjertat ofödd låg, / Om ej, i ljufva villor dragen, / Man verklighet för skuggan såg! Kellgren (SVS) 2: 89 (1781). Matkar wi äre, / Skuggor som förswinna, / Stoft som förskingras. Ps. 1819, 387: 4; jfr a. I grunden anser Plotinos det onda overkligt. Det är blott en skugga och illusion liksom allt som inte har del i Det Ena. Siwertz Pagoden 16 (1954). — särsk. (†)
a) om en människas jordiska skepnad l. (förgängliga) kropp (i motsats till själen l. människan ss. evig, himmelsk varelse). Hvem är som ej vår Broder mins? / Fastän hans skugga mer ej fins, / Fastän hans Waldhorn tystnat har, / Är skogens genljud ändå qvar. Bellman (BellmS) 5: 121 (1783). Dens. Gell. 72 (1793).
b) i överförd anv., om egenskapen l. förhållandet att vara sken l. illusion, fåfänglighet l. dyl. Ehwad werlden lofwar, Idel skugga hafwer: / Ähra, guld och prijs. Ps. 1695, 266: 5.
c) i uttr. skugga av ngt, illusion av ngt. (Alexander) befalte .. at .. (soldaterna) skulle .. ställa sig i Slachtordning bredandes uth then Wänstre Flygelen hwilken stod Fienden .. närmast vnder ögonen så mycket som the någonsin kunde på thet the måtte giöra honom en Skugga och Swarm aff en stoor Menigheet af Krijgzfolck. Sylvius Curtius 119 (1682).
20) (i sht i vitter stil l. vard.) ss. beteckning för en ringa kvantitet l. grad av ngt: (en) smula l. ”skymt” l. gnutta l. tillstymmelse l. ”aning” l. (ett) ”tecken” l. ”stänk” o. d.; ofta med mer l. mindre framträdande bibet. av 17 l. 18; särsk. i uttr. skugga l. skuggan av, ngn gg till ngt; ofta i negerad l. därmed jämförlig sats; jfr 1 j β, 18 e. Werwing Hist. 2: 138 (c. 1690). Den ömtoliga egenkärleken rädes at se minsta skugga af ynnest, der hon mottager belöningen. Kellgren (SVS) 5: 40 (1786). Det finns ju inte den ringaste skugga till ursäkt för hans uppförande! Backman Dickens Pickw. 1: 418 (1871). Hon trodde som ett barn och hade aldrig känt skuggan av ett tvivel. Petri Ouchterlony 394 (1924).
B. [jfr 1 e] skydd (i abstr. o. konkret bet.).
21) (utom i a numera bl. i bibeln o. bibelpåverkat spr.) beskydd, hägn, skygd, beskärm o. d.; särsk. i uttr. under ngns skugga, under ngns beskydd l. hägn, äv. övergående i bet.: under ngns herravälde, ss. ngns undersåtar l. dyl.; äv. med mer l. mindre tydligt framträdande kvardröjande bibet. av 1; jfr 1 c, e, j ζ, 11 a β, 22. Then som sitter vnder then högstas beskerm, och bliffuer vnder then almectigas skugga Han sägher til herran. Mijn tilflygt och mijn borg, min gudh then iach forlåter mich vppå. Psalt. 91: 1 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541 o. 1917). Wij få leffua vnder NebucadNezars skugga Konungens j Babel, och vnder Beltsazers hans sons skugga. Bar. 1: 12 (Bib. 1541; äv. i Apokr. 1921). Hwem som grijper til Christi fridh, han haffuer sannerligh en härligh Skugga, then honom för Gudz wredhe skygga och säker göra kan. MHaraldi Kylander E 1 a (1630). Ris Hummelgårdar brukas mäst af den ringare Landtman, dem de hafwa antingen wid husen, i Gärdes-Wretars-Hagars- eller Ängsbackar, der de någon skugga hafwa för Nordanwädret. Dahlman Humleg. 3 (1748). Glad som fågeln skall jag sjunga, / När jag går i dagens tunga; / Trygg i Herrans skugga bo, / När jag går till nattens ro. Ps. 1819, 423: 4; jfr Ps. 1937, 423: 4. Under vår (dvs. adelns) skugga hafva konsterna blomstrat, hafva vetenskaperna burit frukter. Wetterbergh Namn 182 (1845). Under Guds godhets skugga. Rudin 1Evigh. 2: 593 (1875, 1878). — särsk.
a) (i bibeln o. i vitter stil) i uttr. under ngns vingars skugga o. d., under o. i skydd av ngns vingar; företrädesvis bildl.: under ngns beskydd l. hägn o. d.; särsk. i uttr. taga ngn l. ngt under sina vingars skugga. Vppå tich (dvs. Gud) förtröster sich mijn siel, och vnder tina wingars skugga haffuer iagh tilfluct. Psalt. 57: 2 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Hönan samblar sina Vngar vnder wingars skugga, / När en Fahra nalkas, Molnen skymma, Regnen dugga. Arvidi 143 (1651). De vetenskapliga upptäcktsfärderna hade Mårten Schell särskildt tagit under sina vingars skugga. Lundegård Prom. 1: 10 (1893). Bolander HerrKr. 7 (1946).
b) i uttr. under l. med ngns arms l. hands l. händers skugga, i uttr. som beteckna att ngn lever i ngns hägn l. att ngn ”håller sin hand över” l. skyddar ngn; jfr ARM, sbst. I 3, 5 a, HAND 6, 6 b. Han haffuer offuerskyyldt migh medh sinne handz skugga. Jes. 49: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: gömde mig under sin hands skugga). Iagh .. offuertecker tigh vnder mina henders skugga. Därs. 51: 16 (Därs.; Bib. 1917: med min hands skugga). Effter the vnder hans arms skugga .. boodt hadhe. Hes. 31: 17 (Därs.; äv. i Bib. 1703).
22) (†) konkret: skydd, värn; svårt att skilja från 21; jfr SKUGGE, sbst.3 The öfrige (macedonierna) som vthur Flottarna vpstege, redde sigh äfwen til Strijden, nytiandes .. the andra som förvth fächtade, för sin Skugga och Brystwärn. Sylvius Curtius 538 (1682).
C. i överförd anv., om vissa fysikaliska fenomen o. naturfenomen som i ett l. annat avseende påminna om skugga (i bet. 1).
23) med. om mörkare, skuggliknande parti på en röntgenbild, som uppkommer därigm att vissa delar av det med röntgenstrålar belysta föremålet l. kroppspartiet absorbera mera röntgenljus än andra. Hygiea 1896, 1: 236. 2SvUppslB 24: 1168 (1952). — jfr RÖNTGEN-SKUGGA.
24) (i fackspr.) om det förhållandet att ett område bakom ett visst föremål är skyddat för l. utestängt från att nås av ngt (t. ex. vind l. nederbörd l. radiovågor). Markvågen (av den elektromagnetiska strålningen från en radiosändare) följer jordytans krökning. .. Vid kortare våglängder börja hinder i terrängen att kasta en alltmera märkbar skugga. Bohlin ElElektrotekn. 546 (1954). — jfr REGN-, VIND-SKUGGA.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr, t. ex. -effekt, -färg (i bet. 2), -gips, -lära, -streckad, kunna äv. hänföras till skugga, v.): A: SKUGG-ARTAD, p. adj. som till sin karaktär liknar skugga; särsk.: som har karaktär av illusion l. ngt overkligt (jfr skugga, sbst. 19). Melin 2: 817 (1853). Han hade så många gånger nedstigit till Hades och skuggorna där, att det verkliga livet för honom blivit alltmer skuggartat. Hellberg FrödingM 253 (1925).
(1, 3) -BALETT. balett som dansas i sådan belysning att de dansande framträda ss. silhuetter. SvD 1897, nr 15, s. 1.
-BAND. band (långsträckt område o. d.) av skugga, bandformig skugga. SD 1893, nr 103, s. 4. Över (snö-)drivan ligga blå skuggband från stammarna. Munsterhjelm Vildm. 8 (1936).
-BARN. (skugg- 1924 osv. skugge- 1697) (numera bl. tillf.)
1) till 1 f, i pl., om skuggor liknade vid (lekande) barn. Krusenstjerna Pahlen 2: 150 (1930).
2) till 1 j, 5, 11; om ngt personifierat tänkt ss. barn av skugga l. mörker l. dödsriket l. natten l. dyl. O Död .. / .. Tu Skugge-Barn tu lieman. Weise 284 (1697). Mitt hjärta, vart vill din längtan? / — du skuggbarn av natt och jord. Lundavår 1924, s. 22.
-BARR. bot. jfr -blad. TNCPubl. 43: 54 (1969).
-BEGJUTEN, p. adj. (†) beskuggad; anträffat bl. bildl. Runeberg (SVS) 2: 56 (1826).
-BELYSNING. om belysningsförhållandena i skugga. Globen 1942, s. 46.
-BETÄCKT, p. adj. överskuggad, beskuggad. Adlerbeth Poët. 2: 193 (1803).
-BILD. (skugg- 1783 osv. skugge- 1771) [jfr t. schattenbild]
1) till 1, 1 f; om figur (bild) som skuggan av ngt bildar (jfr 2); äv. bildl. Alla .. skuggbilder .. förswinna när man med ljuset af et lugnt betraktande träder dem närmare. Wulf Köppen 1: 270 (1799).
2) till 1 f ζ: bild framställd i ett skuggspel (se d. o. 2). Norman GossLek. 232 (1878). Edith Durham narrade poliserna att skratta genom att med händerna göra skuggbilder av människor och djur. Olzon Nevinson Vittne 173 (1936).
3) till 1, 2, = skugga, sbst. 2. Snoilsky 4: 70 (1887).
4) till 1, 3: silhuett (se d. o. 1), silhuettbild. Franzén Minnest. 3: 349 (1838). Kulturen 1945, s. 8.
5) (†) till 4; om spegelbild i källa l. sjö o. d. Adlerbeth Ov. 406 (1818). Böttiger 1: 210 (1834, 1856).
6) (numera bl. tillf.) till 5, = skugga, sbst. 5. Öman Puschkin 30 (1871).
7) (i vitter stil) till 6, = skugga, sbst. 6. TÅbo 1771, s. 102. De bortfara, de skimrande skuggbilder, de försvinna, de ljuft bedrägliga drömmar. Wallin 2Pred. 3: 271 (1823).
8) (numera bl. tillf.) till (2, 3 o.) 7; om bild av ngn l. ngt som ges i en muntlig l. skriftlig framställning l. som man på grundval av vissa uppgifter o. d. gör sig; dels om en mer l. mindre skarp konturbild l. konturteckning (jfr 4), dels om en dunkel l. ofullständig bild (jfr 3). (Tredje mosebok) som i mörka skugg-bilder wisar oss en hög teckning och utkast af nya Testamentets hela Christendom. VDAkt. 1783, nr 307; jfr 10 b. Icke en målning, endast en skuggbild, kan jag bjuda Er af Skördarnas store Sångare. Tegnér (WB) 3: 196 (1819). Några skuggbilder från den tidens akademiska Lund torde .. möjligen kunna påräkna en smula kultur- och personhistoriskt intresse hos mera senfödda generationer. HågkLivsintr. 13: 37 (1932).
9) (numera bl. tillf.) till 17 a; om (bilden av) en obetydlig person. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 49.
10) (i vitter stil) till 18, = skugga, sbst. 18. Leopold 4: 223 (c. 1820). Wårt menniskolif på jorden är en klarare eller dunklare skuggbild af det ewiga lifwet hos Gud. Rogberg Pred. 1: 102 (1825). Ung och gammal gå alltjemt på jagt efter en skuggbild af glädje. Tegnér (WB) 6: 74 (1836). Marc-Wogau FilDiskuss. 117 (1955). särsk.
b) (numera nästan bl. i bibeln) = skugga, sbst. 18 c. David .. war en skuggbild af Christus, icke endast såsom Konung, utan såsom herde. Franzén Pred. 3: 174 (1843). Låten .. ingen döma eder .. angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulle komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus. Kol. 2: 17 (Bib. 1917; NT 1526: skuggen).
11) (i vitter stil) till 19, = skugga, sbst. 19. Nordforss (1805). I underjorden är ingen ting verklighet utan alt endast tomma skuggbilder. Wisén Oden 95 (1873). IllSvOrdb. (1964).
-BILDANDE, p. adj. som åstadkommer skugga. Näsström FornDSv. 1: 44 (1941).
-BILDNING. abstr. o. konkret. Wirgin Häls. 1: 153 (1931).
-BLAD. [jfr t. schattenblatt] bot. blad (hos växt) som är anpassat för utveckling i skugga l. svagt ljus, blad hos skuggväxt, heliofobt blad; motsatt: solblad. BotN 1886, s. 83.
-BLÅ. (i sht i vitter stil) som på grund av befintlighet i skugga (o. på långt avstånd) har en blå l. blåaktig färg; som har den blå färg som ngt som befinner sig i skugga stundom får. Almquist LycklL 138 (1904). Skuggblå raviner. Lundkvist Spegel 20 (1953).
(5, 11 b α) -BONING. (numera bl. tillf.) boning för de döda, dödsrike. Atterbom Minnest. 2: 51 (1840).
(18 b) -BOXA l. -BOXAS, -ning. [jfr eng. shadow-boxing, skuggboxning] sport. (ss. en övning) boxas mot en fingerad motståndare (varvid man använder alla i boxning förekommande stötar, slag o. parader). Swing 1920, nr 5, s. 7.
-BRIST. (skugg- 1779 osv. skugge- 1775) (numera bl. tillf.) om det förhållandet att ett (mark)område är skuggfattigt l. utan skugga. Gadd Landtsk. 2: 135 (1775).
-BRÄCKA. trädg. prydnadsväxten Saxifraga umbrosa Lin. (som trivs i skugga). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 440 (1947).
-BRÄKEN. bot. växten Polystichum Braunii (Spenn.) Fée (som trivs i skugga). ArkBot. II. 1: 92 (1904).
(18 b) -BUDGET. polit. (av oppositionsparti uppgjord) budget som utgör ett motförslag till en av regeringen framlagd budget. SvD(A) 1959, nr 109, s. 3.
-BÄLTE. skuggat bälte (se d. o. 2). SD 1893, nr 103, s. 4.
(1 f) -DANS. (i vitter stil) dansliknande skuggspel (se d. o. 1); äv. bildl., om rörelse liknande ett sådant skuggspel. StEsTegnér 432 (1918; bildl.).
-DATT. (i vissa trakter) om variant av leken ta fatt, varvid den deltagare som ställer sig i skuggan har fristad (o. vari det gäller att trampa på en annan deltagares skugga i st. f. att ge honom ett lätt slag); vanl. i sg. best.; jfr -pjätt, -sista. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 188 (1949).
-DJUR.
1) [jfr d. skyggedyr] (numera bl. tillf.) till 1; ss. beteckning för sådant i grottor levande djur som företrädesvis uppehåller sig i närheten av grottornas öppning. Boheman ÅrsbVetA 1849—50, s. 23.
2) (mera tillf.) till 1 f: skuggbild tänkt ss. djur. Krusenstjerna Pahlen 1: 185 (1930).
3) (tillf.) till 5 d; om immateriellt djur (i dödsriket). Nilsson PrimRel. 31 (1911).
-DRAG.
1) (†) till 1, 10 b; om skuggat l. jämförelsevis mörkt stråk l. parti (mellan ljusare partier). Phosph. 1810, s. 20 (i ett av solen delvis belyst ansikte).
2) (†) till 8; om skugga på målning o. d.; jfr drag 26. PoetK 1813, s. 83 (i bild).
3) (†) till 12: drag av dysterhet l. dyl. Atterbom Minnest. 1: 308 (1844).
4) (numera bl. tillf.) till 14: ofördelaktigt l. mörkt drag, mörk sida, brist o. d. Valerius 1: 19 (1806). (Biskop Vallius) hade .. åtskilliga skuggdrag i sin karaktär. Hagström Herdam. 1: 89 (1897).
5) (†) till 18, = skugga, sbst. 18; jfr drag 28. Böttiger i 2SAH 50: 448 (1874).
-DROTTNING. (numera bl. tillf.)
1) till 5; om Persefone (ss. drottning i dödsriket). Atterbom SDikt. 2: 101 (1812, 1838).
2) till 18 b; jfr -konung 2. Hagberg Shaksp. 5: 164 (1848).
-DUNKEL. om dunkel som råder på en plats i skugga. Levertin Konfl. 67 (1885). 2NF 21: 1336 (1914).
-DYSTER. (i vitter stil) som har dystert utseende på grund av befintlighet i skugga l. det dystra utseende som ngt som befinner sig i skugga ofta får. Adlerbeth Æn. 219 (1804).
(1, 8) -EFFEKT. effekt som åstadkommes av skugga l. gm skuggning. Frey 1841, s. 153.
(1 j, 6, 14 slutet, 1619) -EXISTENS. skuggliv (se d. o. 1, 3), skuggtillvaro (se d. o. 1, 2). Han kände .. (neutraliteten) som en skuggexistens, en ond dröm, en oro, skändad av kriget men utan lidandets och offrets rening. Siwertz JoDr. 212 (1928). Från den dagen, från det ögonblicket (då hon gifte sig), började en skuggexistens, en skärseld, där allt var gråt och bitter sorg. Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 294 (1930).
(18 b) -FABRIK. [jfr eng. shadow factory] jfr -industri. DN(B) 1946, nr 68, s. 4.
-FATTIG. fattig på skugga. Lagerlöf Länk. 27 (1894).
-FENOMEN. Klein Ljus. 1: 18 (1925).
-FIGUR.
1) till 1, 1 f: skuggbild (se d. o. 1). Hirn Barnlek 296 (1916).
2) till 1, 2: figur l. gestalt som man ser mer l. mindre otydligt i mörker l. skymning l. dimma o. d.; ofta med tanke tillika på skumt uppträdande o. d.; stundom i helt överförd anv.: skum figur. Siwertz Barn. 227 (1915). När han .. (på scenen) spelade tiggare och skuggfigurer. Dens. Fribilj. 228 (1943). Jag minns de frostkalla vinternätterna på Vesterbro, då storstadens hemlösa skuggfigurer av båda könen irrade omkring på asfalten. Österling MinnV 152 (1967). (Det) räcker .. med stjärneljus och månsken och (hunden) Dianas skuggfigur nåra meter framför fötterna (för att se att gå efter vägen). Hedberg GalnH 78 (1971).
3) till 1, 3: figur som synes ss. en silhuett (se d. o. 1), silhuett (se d. o. 2 b); äv. bildl. (jfr 4), = silhuett 3 b. Söderberg MBirck 53 (1901). Hedén 4: 171 (1922; bildl.).
4) i bildl. anv. av 2 l. 3, om otydligt tecknad l. silhuettartad litterär figur; jfr skugga, sbst. 7. Wassermanns människor äro särskilt i de tidigare böckerna för mycket skuggfigurer. Küntzel ModTyLitt. 53 (1927).
5) (i vitter stil) till 6, = skugga, sbst. 6. Strindberg Dam. 312 (1898).
6) (numera bl. tillf.) till 1214; om mörkt l. dystert tecknad figur (i för övrigt ljus bild l. framställning). Frey 1849, s. 184.
7) till 17 a; om svag l. maktlös person, nullitet, ”nolla”. Kejsaren (i Japan) blev en dekorativ skuggfigur. Munthe ÖstasK 77 (1925).
-FISK. [jfr dan. o. nor. skyggefisk] (†) skyggfisk. NF (1890).
(1, 11) -FLORA. [jfr t. schattenflora] bot. flora av växter som leva i skugga l. på stort djup i havet. FoFl. 1918, s. 6. 2NF 36: 525 (1924).
-FLÄCK.
1) till 1. Grebst Bröll. 82 (1913).
2) (i vitter stil) till 1214: mörk fläck, ”skönhetsfläck”. Börjesson Solen 83 (1856).
-FORM. bot. form av växtart l. växtdel (t. ex. blad) som är anpassad för växande resp. utveckling i skugga l. i (jämförelsevis) svagt ljus; motsatt: solform; jfr -blad, -växt. BotN 1871, s. 171.
-FRI.
1) till 1; om plats: som är utan skugga; om föremål: som icke åstadkommer skugga; om belysning: som icke åstadkommer skuggor (i rummet). Roosval Schmidt 211 (1896). Fullständigt skuggfri belysning är .. ej bra, emedan rumsintrycket blir dött. SvTeknUppslB 1: 422 (1937).
2) till 10 b, om ansiktsparti: som är utan skugga l. skuggor. BonnierMT 1938, nr 4, s. 52.
3) (i sht i vitter stil) till 12: som är utan ”skugga” l. dysterhet o. d. Cygnæus 9: 188 (1843).
4) (i sht i vitter stil) till 13, 14: som är utan ”skugga” l. brister l. fläck o. d. SvLittFT 1835, s. 110.
Avledn.: skuggfrihet, r. l. f. särsk. till -fri 1. 3NF 6: 631 (1927).
-FULL. (skugg- 17501860. skugge- 16431766) [jfr d. skyggefuld]
1) (numera föga br.) till 1.
a) om plats: skuggrik. Westhius Posse C 1 b (1643; i bild). På en gräsrik och skuggfull holme. Nilsson Fauna 3: 95 (1860).
b) om föremål (särsk. träd l. trädkrona): som ger god skugga. Sylvius Curtius 633 (1682). Twänne stora Lindar, som stå wäl klipte, med stora och skuggfulla kronor. Linné Sk. 193 (1751).
2) (†) till 11 b γ: dunkel, oklar, ”mörk”. Gamla Testamentets skuggefulla och mörka tilstånd. Rydén Pontoppidan 45 (1766).
-FÅGEL.
1) (i vitter stil, mera tillf.) till 1 f: skuggbild som liknar en fågel. Krusenstjerna Pahlen 5: 97 (1933).
2) [jfr t. schattenvogel] zool. till 10, 11: (den i Afrika levande, till färgen mörkbruna) fågeln Scopus umbretta Gmel. (som mest uppträder i skymningen); i pl. äv. ss. namn på släktet Scopus Briss. l. familjen Scopidæ (med denna fågel ss. enda art). 1Brehm 2: 461 (1875). DjurVärld 8: 328 (1960).
-FÄLT. särsk. motsv. fält 6.
1) till 1: beskuggat fält. Petersson FysUnders. 300 (1908).
2) till 10: mörkt fält. Eftervingarne (hos fjärilarten nunna) hafva ett bredt skuggfält närmast kroppen. Ström Skogsh. 307 (1837).
-FÄRG, sbst.1 (sbst.2 se skugga, v. ssgr). (skugg- 1784 osv. skugge- 17381755) [jfr t. schattenfarbe]
1) (i fackspr.) till 1; om var o. en av de färgnyanser som framkomma av en o. samma färg vid olika beskuggning av denna (särsk. i förhållande till denna färg); jfr -serie. Sirén DaVinci 416 (1911). Man plägar säga att de grå färgerna äro skuggfärger till vitt. HantvB I. 1: 7 (1934).
2) till 8: färg varmed skugga markeras på målning o. d.; äv. bildl., i fråga om muntlig l. skriftlig framställning (jfr skugga, sbst. 8 b). Lind 1: 248 (1738). Cygnæus 1: 69 (1848; bildl.).
-FÖRDRAGANDE, p. adj. (i fackspr.) om växt: som fördrager skugga l. tål att stå i skugga; motsatt: ljusbehövande o. d. Cnattingius 81 (1875, 1894). Skuggfördragande, oömma rabattväxter. VäxtLiv 5: 664 (1940).
-FÖRDRAGSAMHET~0102 l. ~0200. (i fackspr.) egenskapen l. förhållandet att vara skuggfördragande. Haller o. Julius 120 (1908).
(18 b) -FÖRETAG~002, äv. ~200. jfr -industri. HemÅb. 1941, s. 142.
-GESTALT. [jfr t. schattengestalt] (i sht i vitter stil)
1) (numera bl. tillf.) till 1, 1 f: av skugga bildad figur (med utsträckning i tre dimensioner). ASScF 1: 752 (1842).
2) till 1, 2, = -figur 2. Hon tycker att hela Humlegården är fylld av skuggestalter. Krusenstjerna Fatt. 4: 217 (1938).
3) till 5, = skugga, sbst. 5; vanl. mer l. mindre oeg., väsentligen bl. betecknande (minnesbilden av) en avliden person (jfr 4). Geijer Skald. 61 (1812, 1835). Jag har nu nått den ålder .. då skuggestalterna börjar bli långt fler än de levande. Siwertz Förtr. 315 (1945).
4) till 6: gestalt som skapats av ngns fantasi l. inbillning l. som man ser i drömmen o. d.; jfr 3, 5. Palmblad Nov. 3: 110 (1841). Mitt toma nattlifs skuggestalter. Runeberg (SVS) 1: 364 (1843).
5) (numera bl. tillf.) till 19: overklig gestalt, gestalt utan verkligt liv; ngt som är overkligt l. bl. sken, gyckelbild o. d.; stundom svårt att skilja från 4. Tänk, om alla våra kunskaper vore idel villfarelser, skugg-gestalter utan kärna, drömbilder utan verklighet. Wikner Lifsfr. 1: 53 (1865). PedT 1908, s. 267.
(1, 8) -GIPS. (i fackspr.) gips(figur) använd ss. modell vid (undervisning i) skuggteckning (se d. o. 3). SFS 1894, nr 94, s. 18.
-GIVANDE, p. adj. (skugg- 1804 osv. skugga- 1857)
1) till 1; om föremål, särsk. träd: som ger skugga. Adlerbeth Æn. 158 (1804).
2) med. till 23: som åstadkommer röntgenskugga. 2NF 24: 173 (1916).
(8) -GIVNING. konst. skuggning. SP 1792, nr 210, s. 2.
-GLIMT. (mera tillf.) glimtvis uppträdande skugga. Törngren Gunnarsson Barn. 166 (1924).
-GRÅ. (i sht i vitter stil) som på grund av befintlighet i skugga (o. på långt avstånd) har en grå l. gråaktig färg; som har den grå färg som ngt som befinner sig i skugga stundom får. Där nere, i den nya dalen som ännu slumrade i skuggrå morgongryning, låg (osv.). Ancker Haslund Zag. 374 (1934). Skuggrå kattor. Sparre HetKust. 116 (1934).
-GRÄS. (skugg- 1905 osv. skugge- c. 1770) (i fackspr.) gräs som trivs i skugga; gräs vuxet i skugga. På sina äng(ar) bärgar (en dålig jordbrukare) idel skuggegräs. NorrlS 1—6: 49 (c. 1770). (Gräset) Melica nutans .. är .. ett af våra fåtaliga skuggräs. Lindman NordFl. 352 (1905).
-GRÖNA. trädg. (den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade) buskväxten Pachysandra terminalis S. & Z. (som trivs i skugga). Lustgården 1944—45, s. 294.
(1 f, 6) -HAND. (mera tillf.) om (hand som liknar en) skuggbild av en hand l. om bl. tänkt l. drömd (varelses) hand. Siwertz Sel. 1: 49 (1920). Meurling KommunismSv. 85 (1950).
(18 b) -HERRAVÄLDE~0020. herravälde som bl. är ett sken, skenherravälde. Janson Faran 67 (1909).
-HYPNE, sbst. [senare ssgsleden bildad till det tidigare använda nylat. släktnamnet Hypnum, av gr. ὕπνον, namn på en mossart] (†) mossväxten Hylocomium umbratum (Hedw.) Br. & Sch. (som trivs i skugga), mörk husmossa. SvBot. nr 552 (1818).
(8) -HÅL. [jfr t. schattenloch] sömn. i fråga om hålbroderi: hål vars ena kant broderats tjockare för att markera skuggning. NJournD 1859, s. 28.
-HÄRDIG. (i fackspr.) = -tålande. NatLiv 2: 190 (1930).
(1, 10 b) -HÖLJD, p. adj. (i vitter stil) (in)höljd i l. övertäckt av skugga; äv. i överförd anv., om ro, betecknande att denna karakteriseras av att ngt är inhöljt i skugga. PoetK 1813, 2: 10. Ansiktet återfick sin skugghöljda ro. Levertin Magistr. 164 (1900).
(18 b) -INDUSTRI. [jfr t. schattenindustrie] industri som är inrättad för tillverkning av varor för civilt ändamål men som snabbt kan omställas till krigsindustri. HemÅb. 1941, s. 142.
(18 b) -KABINETT. [efter eng. shadow cabinet] skuggregering (se d. o. 2); i sht om engelska förh. SvD(B) 1944, nr 174, s. 4 (om förh. i Finl.). Därs. 1947, nr 39, s. 6 (om förh. i Engl.).
-KANT.
1) till 1 f: kant av skugga, skuggas kant. Lundkvist FlodHav. 183 (1934).
2) till 8: kant (t. ex. på siffra) med skuggmarkering. SFS 1894, nr 19, s. 2.
(1, 8) -KANTAD, p. adj. kantad av skugga l. skuggmarkering. Östergren (1940).
-KASTANDE, p. adj. som kastar skugga. Wrangel Konststil. 6 (1897).
-KASTARE. om visare på solur l. dyl. l. om (enklare) solur, solvisare; jfr -visare. Ymer 1908, s. 56.
-KASTNING. (numera bl. tillf.) kastande av skugga; äv. konkretare, om skugga. Gosselman SAmer. 276 (1842; konkretare).
(18 b) -KEJSARE. [jfr t. schattenkaiser] jfr -konung 2. Frey 1847, s. 453.
(1 f) -KON. konformig skugga; i sht (astr.) om sådan skugga åstadkommen av planet l. måne. Melanderhjelm Astr. 2: 181 (1795).
(1 f) -KONSTRUKTION. om (beräkning o. utförande av) konstruktion visande ett föremåls skugga (i viss belysning o. d.). Henriques Persp. 25 (1886).
(1 f, 2, 8) -KONTUR. en skuggas konturlinje(r). Henriques Persp. 26 (1886; på linearritning). Snoilsky 5: 145 (1893, 1897).
-KONUNG. (skugg- 1811 osv. skugge- 1776) [jfr t. schattenkönig]
1) (mera tillf.) till 5; om dödsrikets härskare. Phosph. 1811, s. 258.
2) till 18 b: konung som väsentligen bl. är konung till namnet o. som saknar verklig makt; jfr -kejsare, -monark, -regent. Eberhardt AllmH 3: 108 (1776).
-KRYSS. (skugge- 1728) (numera bl. tillf.) skugga från kryss (se kryss, sbst.3 2) l. kryss som kastar skugga. Rajalin Nav. 108 (1728; i fråga om ä. typ av instrument för mätning av solhöjd).
(1 f) -KÄGLA. [jfr t. schattenkegel] i sht astr. = -kon. Lindhagen Astr. 431 (1860).
(5 a, 11 b α) -LAND. (i vitter stil) om dödsriket. Palmblad Aisch. 200 (1842).
-LAV. (numera bl. tillf.) laven Bacidia umbrina (Ach.) Bausch (som trivs i skugga). Acharius Lich. 14 (1798).
-LEK. (skugg- 1801 osv. skugge- 1749)
1) (i vitter stil) till 1, 1 f, = -spel 1. Lundkvist FlodHav. 319 (1934).
2) (förr) till 1 f; om lek som tillgick så att man visade en skuggbild av en av deltagarna i leken, varvid det gällde att gissa, vilken av dem skuggbilden föreställde. Norman GossLek. 339 (1878).
3) (numera bl. tillf.) till 1 f ζ: skuggspel (se d. o. 2). Lind (1749; under schatten-spiel). Östergren (1940).
4) (†) i bildl. anv. av 1 l. 3: bagatell, obetydlighet l. dyl.; jfr barnlek 3 a. LBÄ 44—50: 356 (1801).
-LIK. [jfr fsv. skyggeliker, skuggig] som i ett l. annat avseende liknar en skugga, som är ss. en skugga; särsk. med tanke på en skugga ss. ngt hastigt förbiilande l. obeständigt o. d. Wikforss (1804; under schatticht, schattig). Skugglikt åren ila. Vetterlund StDikt. 172 (1896, 1901). särsk.
a) [jfr skugga, sbst. 2, 5, 17] om levande varelse, med tanke på det yttre utseendet l. sättet att framträda: som liknar en skugga l. vålnad l. ande o. d.; stundom: spöklik; äv. mer l. mindre klart liktydigt med: blek, hopfallen, mager, tunn, ynklig o. d.; äv. i överförd anv., om ngns tillvaro o. d. Lantingshausen Young 1: 84 (1787). Hon blef förvånad och äfven hemsk till mods, då hon fick se framför sig det svartklädda, skugglika fruntimret. Bremer Nina 372 (1835). Hough .. gjorde ytterst grova fel i sina analyser (på laboratoriet) och förde därför en bekymrad och skugglik tillvaro mera i periferien. Hallström Händ. 54 (1927). På morgonen gjorde hon, skugglik och blek som ett lakan, den tunga vandringen upp till direktör Trübner. Siwertz Tråd. 62 (1957).
b) [jfr skugga, sbst. 11 b β, γ] (numera bl. tillf.) om företeelse, tid, intryck o. d.: dunkel, oklar, vag o. d. Mina intryck äro svaga, jag kan ej bilda tankar. Allt är så dunkelt inom och utom mig, allt så skugglikt! Bremer Nina 264 (1835). Ifrån ett skugglikt fordom. Östergren (1940).
c) [jfr skugga, sbst. 12] (numera bl. tillf.) mörk, hotande. Atterbom 2: 157 (1827).
d) [jfr skugga, sbst. 18 e, 20] (numera bl. tillf.) i uttr. ett skugglikt leende, skuggan av ett leende. Runeberg (SVS) 3: 190 (1841).
e) [jfr skugga, sbst. 19] som är ngt tomt l. overkligt l. är en skenbild l. chimär o. d. Den falska och skugglijka honneuren (dvs. äran). KKD 8: 171 (1701). Detta lifvets .. skugglika tomhet. Wallin Rel. 2: 299 (1827).
Avledn.: skugglikhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara skugglik. Göransson Rel. II. 1: 110 (1905).
-LIKNANDE, p. adj. jfr -lik. Melin 2: 817 (1853).
-LILJA. trädg. prydnadsväxt av släktet Tricyrtis Wall. (som trivs i skugga). Hylander PrydnV 70 (1948).
-LINJE. [jfr t. schattenlinie]
1) till 1, 1 f: linjeformig skugga; äv.: skuggas konturlinje. Nordforss (1805; på solur). Östergren (1940).
2) (mera tillf.) till 1, 3: konturlinje hos silhuett; jfr silhuett-linje.
3) till 8.
a) linje använd till skuggmarkering. Sandström KrMat. 66 (1840).
b) bokb. inom bokbinderiet använd dubbellinje sammansatt av en finare o. en grövre linje. GrafUppslB (1951).
4) till 10: mörkt streck o. d. Märk skugglinjen under ögat! Östergren (1940).
Ssg (till -linje 2): skugglinje-porträtt. (mera tillf.) silhuettporträtt, silhuett- (bild). Östergren (1940).
(8) -LIST. profilerad list vars yttre överkant målats i mörkgrå färgton för att öka skuggeffekten. SIS 60 00 09: 4 (1948).
-LIV. [jfr t. schattenleben] (i sht i vitter stil)
1) till 1 j, 14 slutet, 16, 17: liv i skuggan l. skymundan l. obemärkthet; tynande l. eländigt liv; äv. oeg., i fråga om ngt sakligt: tynande tillvaro o. d.; jfr 3. Hvad var det för en pest som ref bort dem alla på några få år, till grafven eller till ett skugglif i elände. Söderberg Glas 98 (1905). (Falun) levde i skuggan av (Koppar-)berget, och långa tider var det blott ett skuggliv staden förde. Lyberg GPprFalunDal. 1: 92 (1940).
2) till 5; om en varelses l. själs o. d. tillvaro efter döden. Castrén Res. 3: 128 (1852).
3) till 6, 18, 19: dröm- l. fantasiliv; förhållandet att ngt bl. existerar i ngns föreställning l. fantasi l. drömmar o. d.; liv som saknar kontakt med verkligheten l. med det normala livet l. som icke kan kallas ett verkligt liv, skenliv o. d.; särsk. om livet här på jorden betraktat ss. ett efterliknande av det verkliga livet i den tillkommande, eviga världen; stundom svårt att skilja från 1. Då de herrliga, rika / Naturens krafter, / Och konstens under / Sinnena skänka / Hänryckningens stunder; / Då måste de vika / Skugglifvets drömmar. PoetK 1819, 1: 94. Marie-Louise Almgren hade lyckligt fått lämna det jordiska skugglivets .. skröpliga stofthydda. Lidman HusFrökn. 262 (1918). Som ett eko så fjärran, så overkligt var allt detta. .. Ett skuggliv, ett ekoliv. Siwertz JoDr. 407 (1928).
-LOSTA. bot. gräset Bromus ramosus Huds. (som trivs i skugga). Krok o. Almquist Fl. 1: 311 (1935).
-LÄGE. läge i skugga. LAHT 1930, s. 745.
(8) -LÄGGA, -ning. förse (målning, teckning o. d.) med skugga, skugga; i sht ss. vbalsbst. -ning. Bagge Wendt 180 (1835: skuggläggning). särsk. bildl., i fråga om muntlig l. skriftlig framställning (jfr skugga, sbst. 8 b). Samtiden 1874, s. 300.
(1 f) -LÄNGD. skuggas längd. SvD(A) 1960, nr 174, s. 4.
(1, 8) -LÄRA. (i fackspr.) lära(n) om föremåls slagskugga o. dess återgivning vid teckning l. målning o. d. KrigVAH 1844, s. 162.
-LÖS. [jfr t. schattenlos]
1) till 1.
a) om plats l. fält o. d.: som är utan skugga, där det icke finns någon skugga; äv. bildl. Wexell Rol. 239 (1755). Ljunggren i 2SAH 58: 84 (1882; bildl.).
b) om ljuset l. ljusförhållandena i ett rum o. d.: som ger (ge) l. (om ljus) utgör ett jämnt o. över hela rummet osv. flödande ljus, utan skuggor. Boye Ast. 146 (1931). Anordningen (med lysämnesrör) .. gav ett irriterande skugglöst ljus i rummet. Form 1947, s. 9.
c) till 1 f γ ε’, om varelse: som icke har någon skugga. Holmberg Chamisso Pet. 17 (1926).
2) (numera bl. tillf.) till 8; om färgsättningen på en målning: som är utan skugga l. skuggning. NF 4: 929 (1881).
3) (mera tillf.) till 10 b; om ansikte: som är utan skugga. Blomberg MolnBröd. 84 (1932).
Avledn.: skugglöshet, r. l. f. till -lös 1, 2, 3 (o. med motsv. bruklighet). Östergren (1940). särsk. till -lös 1 c. Holmberg Chamisso Pet. 53 (1926).
(1 j, 2, 11 b) -MAN, sbst.1 (sbst.2 se skugga, v. ssgr). (†) = dunkel-man 2. Atterbom 2: 259 (1854). Levertin 24: 215 (1900).
-MARK. skuggrik mark. SvNat. 1915, s. 34.
(8) -MARKERING. markering av skugga (på målning, teckning o. d.) Smith ReglMaskinritn. 205 (1946).
(24) -MASK. [jfr eng. shadow mask] el.-tekn. till bildrör (dvs. med bildskärm försett elektronrör, se rör, sbst.3 3 e) i televisionsapparat för färg hörande, tunn, perforerad metallplåt som är anbringad innanför rörets bildskärm o. har till uppgift att sila strålarna av elektroner till skärmen; jfr mask, sbst.2 6. DN(A) 1964, nr 266, s. 19.
Ssg: skuggmask-rör. [jfr eng. shadow mask tube] el.-tekn. jfr rör, sbst.3 3 e. DN(A) 1964, nr 266, s. 19.
-MASSA.
1) till 1, 8; om skugga betraktad ss. en massa; skuggor sammansmälta till en massa o. d. Möller (1785; under schattenmasse; i fråga om målning). Krusenstjerna Pahlen 4: 229 (1933).
2) (i vitter stil) till 1 j, 12; om mängd av mörka l. dystra händelser l. drag o. d. BL 7: 325 (1841).
(18 b) -MINISTER. person utsedd till ”minister” i en skuggregering. SvD(A) 1964, nr 283, s. 8.
(18 b) -MONARK. jfr -konung 2. Wirsén i 3SAH 11: 294 (1896).
-MORELL. [jfr t. schattenmorelle] trädg. (sent mognande, i moget tillstånd mörkrött, syrligt körsbär av) varietet av körsbärsträdet Prunus cerasus Lin. (Cerasus vulgaris v. austera Ehrh.), som kan odlas äv. på mindre soliga platser; jfr brun-bär, morell 1. PrisförtAlnarpTrädg. 1864—65, Suppl. s. 5.
(8) -MÅLARE. särsk. [efter gr. σκιαγράφος] i sg. best., om den grekiske målaren Apollodorus (från 400-talet f. Kr.), som uppges ha varit den förste att återge spelet mellan ljus o. skugga. Lénström KonstH 154 (1848).
-MÅLERI3~002 l. 1004.
1) (numera mindre br.) till 1, 3: silhuettmåleri. Carlander Miniatyrmål. 122 (1897). Östergren (1940; angivet ss. mindre vanl.).
2) konst. till 8; särsk. i uttr. ljus- och skuggmåleri, klärobskyrmåleri. Kulturen 1957, s. 6.
-MÅLNING. (skugg- 1771 osv. skugge- 17491787)
1) (numera mindre br.) till 1, 3: framställning av silhuett(er) gm målning; äv. konkret: målad silhuett; jfr -ritning 1. Det fägnade mig ej litet at få i .. (Bergklints) bref, utom hans egen skuggmålning, en liten Cartouche stucken öfver mig. JGOxenstierna Dagb. 182 (1771). Östergren (1940; angivet ss. mindre vanl.).
2) (numera föga br.) till 1, 3, 7, 18, = -ritning 2. GT 1787, nr 42, s. 3. SvLittFT 1837, sp. 599.
3) konst. till 8: målning i olika nyanser av en färg (t. ex. grått i grått); målning i svart o. vitt efterbildande relief. Lind (1749; under getuschte). Altaret såväl som predikstolen (i Fredrika kyrka) voro målade med skuggmålning. Västerb. 1932, s. 15.
4) (†) till 18; om företeelse som utgör en efterbildning av ngt som den endast i viss (ringa) mån liknar. Lagerbring 1Hist. 4: 291 (1783).
(1 f) -MÖNSTER. mönster bildat av en skugga l. av olika skuggor. Ahlman SvårSt. 121 (1915).
(1, 11 a) -MÖRK. (i sht i vitter stil) mörk på grund av befintlighet i skugga l. mörker; äv. i uttr. det är skuggmörkt, det råder skuggmörker. Florinus Nomencl. 133 (1678). Det var skuggmörkt i kojan. Koch Timmerd. 75 (1913). Under skuggmörka trädtunnlar. Lundkvist Vindingev. 106 (1956).
(1, 11 a) -MÖRKER. (i sht i vitter stil) om mörker som råder (på en plats) i skugga l. under dygnets mörka tid. Golvet (i fabriksbyggnaden, som upplyses av några kökslampor) är några kvadratmeter stort, taket syns inte, det ligger i djupaste skuggmörker. Koch Timmerd. 282 (1913). Kvällens skuggmörker började att breda ut sig öfver vatten och granskogsvidder. Knöppel Morg. 192 (1913).
-NARV. (numera mindre br.) bot. växten Moehringia trinervia (Lin.) Clairv. (som trivs i skugga), skogsnarv. Nyman FanerogFl. 108 (1873).
-NÄBBA. (†) = -näva. Nyman VäxtNatH 1: 364 (1867).
-NÄT. skugga med nätformigt mönster. Snoilsky 2: 201 (1881).
-NÄVA. bot. växten Geranium pyrenaicum Lin. (som ofta växer i skugga). Nyman FanerogFl. 166 (1873).
(19) -NÖJE. (†) flyktigt l. tomt nöje. Tessin Skr. 20 (1761).
-OMGJUTEN~020, p. adj. (numera mindre br.) inhöljd i skuggor, beskuggad. Elgström (o. Ingelgren) 43 (1810). Wirsén NDikt. 226 (1880).
-OMHÖLJD~02, p. adj. (i vitter stil)
1) till 1, 11 a: inhöljd i skugga l. mörker. Nordstjernan 1844, s. 77.
2) bildl., i uttr. som beteckna att ngt är förmörkat l. fördystrat av ngt o. d. (jfr skugga, sbst. 12). Blanche Tafl. 401 (1845). Öfver all den vida / skuggomhöljda värld! Tigerschiöld Dikt. 2: 116 (1891).
-OMRÅDE~020. skuggat område. Bergholm Fys. 4: 47 (1925).
-ORM.
1) (†) till 1, 10: (den i Amerika levande) snoken Sibon nebulata (Lin.) Fitz., som har gråaktig(a), skuggliknande färgteckning(ar). Linné MusReg. 32 (1754).
2) (mera tillf.) till 1 f: skugga som har formen av l. liknar en orm. Johansson RödaHuv. 1: 97 (1917).
(1 f ζ) -PANTOMIM. jfr -spel 2. Schildt Houmark Väg. 38 (1919).
-PARTI.
1) till 1: beskuggat parti (av landskap, rum o. d.); äv. om sådant parti återgivet på fotografi. Snellman Gift. 1: 81 (1842). 2NF 20: 1195 (1914; på fotografi).
2) till 8: skuggat parti (på målning, teckning o. d.); äv. bildl. (jfr skugga, sbst. 8 b, 13, 14). Atterbom Minn. 346 (1818; bildl.). Friluftsmåleri med strålande vitt solsken och violetta skuggpartier. Hintze KEJansson 53 (1926).
(8) -PERSPEKTIV. (i fackspr.) perspektiv som uppkommer gm fördelningen av skuggor o. dagrar; äv. om läran om perspektiv av detta slag. NF 12: 1116 (1888).
-PINNE. [jfr eng. shadow-pin] särsk. (i sht sjöt.) om pinne l. stift använd (använt) ss. skuggvisare i kompass vid bestämmande av kompassens missvisning. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-PJÄTT. (i vissa trakter) = -datt. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 188 (1949; från Skåne).
-PLANTA. [jfr t. schattenpflanze] bot. planta som växer l. vuxit l. utveckla(t)s i skugga; (planta av) skuggväxt. UtsädT 1892, s. 149. SvSkog. 160 (1928).
-PLATS. skuggig plats. Melander Långtur 53 (1896).
(1, 3) -PORTRÄTT. silhuettporträtt; äv. bildl. Kexél 2: 62 (c. 1780). JournLTh. 1812, nr 15, s. 2 (bildl.).
Ssg: skuggporträtt-målare. (numera bl. tillf.) person som framställer målade silhuettporträtt. Nordforss (1805).
(1, 3) -PORTRÄTTÖR. [jfr -porträtt] (numera bl. tillf.) person som framställer silhuettporträtt; jfr -porträtt-målare. Runemark SthmVägv. 26 (1789).
(1, 3) -PROFIL. (numera bl. mera tillf.) profil i form av silhuett (se d. o. 1, 2). Topelius Dagb. 2: 8 (1835). TurÅ 1944, s. 340.
(1, 10) -RAM, sbst.1 (sbst.2 se skugga, v. ssgr). ram (se ram, sbst.1 1, 2) av skugga l. mörk ram; äv.: skuggbild (se d. o. 1) av ram. Didring Malm 2: 318 (1915; om skuggbild). Sandgren Förklar. 121 (1960).
(1, 8, 10) -RAND. rand av skugga l. av mörk(are) färgton; äv.: rand markerande skugga på en målning o. d.; äv. bildl. Eftervingarne (hos nunnefjäriln) hafva .. 2:ne skuggränder i yttre kanterne med mellanliggande hvita fält. Ström Skogsh. 307 (1837). Gör inga profilerade (skugg-)ränder (på en målning l. teckning). Sirén DaVinci 435 (1911). Polarmörkret och ödsligheten bli också endast skuggranden kring de vårbilder i ljusgrönt och himmelsblått, av vilka .. (Topelius’) poesi eljes har så många. FVetterlund i TopeliusHundraårsm. 16 (1918). Det blir inte någon stor skuggrand efter huskanten. Fogelström Vakna 195 (1949).
(1, 8, 10) -RANDAD, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr -rand; särsk. till 8, om tyg o. d.: mönstrad med mörkare rand l. ränder som markerar (markera) skugga. DA 1793, nr 11, s. 3.
-RANUNKEL. (mindre br.) bot. växten Ranunculus cassubicus Lin. (som trivs i skugga), lundsmörblomma. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 501 (1901).
(18 b) -REGENT. jfr -konung 2. Bergklint MSam. 2: 307 (1792).
-REGERING.
1) till 17 a, 18 b: svag regering (som formellt men icke reellt har regeringsmakten i ett land); särsk. om regering tillsatt av en ockupationsmakt för att ss. dess redskap styra ett land. Höglund Branting 1: 362 (1928). Tyskland har bildat en nazistisk skuggregering Quisling (i Norge). Nerman MännVärd. 23 (1940, 1946).
2) till 18 b: (av oppositionen bildad) grupp av personer (formellt mer l. mindre fullständigt organiserad ss. en regering, med de olika medlemmarna ss. ”ministrar”) som vid ett maktskifte skall vara redo att överta regeringsmakten; i sht om engelska förh.; jfr -kabinett. SvD(B) 1944, nr 123, s. 10.
-RIK. (skugg- 1726 osv. skugge- 16391765. skuggo- 1907) [jfr t. schattenreich]
1) till 1; dels om plats l. lokal o. d.: som är rik på skugga, mycket skuggig o. d., dels om föremål, särsk. träd o. d.: som ger riklig l. god skugga, som skuggar väl. Schroderus Comenius 113 (1639; om träd). Frön (av vitbok) utsås på ett skuggerikt land. Trozelius Rosensten 29 (1752). Skuggrika alléer. Brelin Resa 67 (1758). En skuggrik skog. Adlerbeth HorSat. 78 (1814). I en skuggrik klyfta. Reuter Ber. 3 (1900). Ibland, när värmen var för tryckande, åto vi på en skuggrik verande. Wrangel Minn. 97 (1925).
2) (†) till 1, 8, 9; bildl., om stil i skrift l. om ord: som utmärkes av l. ger prägel av (stilistisk) nyansering o. uttrycksfullhet l. dyl.; motsatt: vardaglig o. d. Man (har) .. öfwer alt mera warit sorgfällig om en jämn och enfaldig, än hög och skuggerik skrifart. Kolmodin QvSp. 1: B 3 b (1732). Vi medgifva gerna att båda dessa ord (dvs. befallao. betala) i tid och otid .. blifvit brukade i stället för de skuggrikare orden skipa, ålägga, bjuda, stadga, gälda, godtgöra, infria m. fl. Samtiden 1874, s. 495.
3) (†) till 21, i uttr. under ngts skuggrika vingar, under ngts hägn l. skygd; jfr skugga, sbst. 21 a. Säfström Banquer. O 4 a (1753).
Avledn.: skuggrikhet, r. l. f. till -rik 1. Serenius Ddd 2 a (1734). SP 1792, nr 174, s. 3.
-RIKE. [jfr t. schattenreich] (i vitter stil)
1) (numera bl. tillf.) till 1 j, 14 slutet; om samhällssfär l. ”värld” på livets skuggsida l. dyl. Bremer Engl. 105 (1852).
2) till 5 a, 11 b α: dödsrike (ofta i sg. best.); äv. om sfär l. ”värld” tänkt ss. präglad av de från jordelivets ofullkomlighet befriade andarna. Ljunggren Est. 1: 140 (1856). Fehrman DiktDöd. 6 (1952).
3) till 6; om dröm- l. fantasivärld l. minnenas l. myternas värld o. d. I mythernas skuggrike. Melin JesuL 1: 105 (1842). I minnenas skuggrike. Strindberg TjqvS 5: 155 (1886, 1909).
4) till 19; om sfär l. ”värld” som utgöres av sådant som är tomt l. overkligt l. bl. illusioner, skenvärld; jfr -värld 5. I den ”sinnliga varseblifningens” skuggrike. Strindberg TjqvS 5: 19 (1877, 1909).
-RIKEDOM~002, äv. ~200. [jfr -rik 1] (mera tillf.) skuggrikhet. Östergren (1940).
-RITNING. (skugg- 1799 osv. skugge- 1759) [jfr t. schattenriss]
1) (numera bl. tillf.) till 1, 3: framställning av silhuett(er) gm teckning; äv. konkret(are): tecknad silhuett; jfr -målning 1. Scheutz Ritk. 222 (1832). IllSvOrdb. (1964; angivet ss. stundom förekommande).
2) (i vitter stil) till 1, 3, 7, 18; om muntlig l. skriftlig framställning som bl. i stora drag l. skissartat skildrar ngt l. om framställning l. bild som på ett blekt l. matt sätt avbildar l. återger ngt l. ger en svag föreställning om ngt, konturteckning, skiss o. d. SvMerc. V. 2: 15 (1759). Då det .. är .. tänkbart at Gud tilkännagifwer .. wisza tilkommande ting .. såsom i en skuggritning; så (osv.). Wulf Köppen 1: 557 (1799). Mit tryckta omdöme .. (om Geijers dikt Odalmannen) är af .. (Tegnérs) yttranden blott en matt skuggritning. Beskow (1823) i 3SAH XXXIX. 2: 23. OoB 1936, s. 477.
3) (mera tillf.) till 8: (framställning av) ritning med inlagda skuggor. IllSvOrdb. (1955).
-RUM, sbst.1 (sbst.2 se skugga, v. ssgr). (mera tillf.) skuggigt rum (t. ex. på skuggsidan av ett hus). Östergren (1940).
(1 f β, γ α’) -RÄDD. (skugg- 1639 osv. skugga- 1711. skugge- 1665c. 1755) rädd för skuggor l. för sin egen skugga; vanl. i oeg. anv.: rädd av allra minsta orsak l. utan någon orsak, mycket rädd av sig, ängsligt rädd; äv. i överförd anv., om egenskap o. d.: som vittnar om sådan rädsla; äv. i uttr. skuggrädd för ngt, om är ängsligt rädd för ngt l. i sin ängsliga rädsla drar sig för ngt; förr äv. i uttr. skuggrädd om ngt, ängsligt rädd om ngt. Schroderus Comenius 885 (1639). När Alexander som ei elliest plägde wara / Rät mykket Skugge-rädd och skydde ingen Fara, / såg (osv.). Spegel GW 102 (1685). (Krigsguden) Mars war skugg-rädd om sin heder. Dalin Vitt. 3: 282 (c. 1740). De Swenske ha sällan warit skuggrädde för döden. Dens. Arg. 2: 357 (1754). Embetsmännen bli allt mer och mer skuggrädda för att uttala sin mening. UrKorrCronholm 26 (1859). En viss skuggrädd misstänksamhet. MinnSvNH 9: 245 (1864). Personne SvTeat. 2: 72 (1914). särsk. om häst: som skyggar för skuggor l. sin egen skugga l. av minsta orsak. Weste FörslSAOB (c. 1815). Ling As. 69 (1816). Hammar (1936).
Avledn.: skuggräddhet, r. l. f. Wrangel TegnKärlekss. 83 (1916).
(1 f β, γ α’) -RÄDSLA. om egenskapen l. förhållandet att vara skuggrädd; äv. i uttr. skuggrädsla för ngt, ängslig rädsla för ngt. Stor är öfver allt skuggrädslan för norden. Læstadius 1Journ. 395 (1831). Löjliga konspirationer, .. (som K. XIV J.) i sin skuggrädsla trodde sig se till förmån för prins Gustaf af Wasa. Ahnfelt HofvLif 2: 183 (1880). I motsats till folkpartiet har vi (i socialdemokratiska ungdomsförbundet) ingen skuggrädsla för samhälleliga ingripanden och ökat statsinflytande. ST(A) 1962, nr 105, s. 8.
-SERIE. särsk. (i fackspr.) om serie av färgnyanser som framkomma av en o. samma färg vid olika beskuggning av denna, serie av skuggfärger (se -färg 1). HantvB I. 1: 15 (1934).
-SIDA. [jfr t. schattenseite]
1) till 1: beskuggad sida (av ett föremål); del (av ngt, t. ex. ett område l. rum) som ligger i skugga; äv. om sida l. del av ngt (t. ex. ett hus l. en gata) som är så belägen att den får mer skugga än en annan sida osv. därav; motsatt: sol-, dagsida. På fjällets skuggsida låg ännu snön djup. Han bodde i ett litet mörkt rum åt skuggsidan. Miniatursk. 51 (1784). Månen sken klar och till och med dess skuggsida lyste. AFSoldan (1849) hos Aho Soldan 202. Frukten (av en viss nektarinsort är) stor, ovalt rundad, på solsidan mörkt violettröd, på skuggsidan grönhvit. HbTrädg. 4: 56 (1874). Villornas damer solade sig inte på sina strandtomter, som förresten ofta låg på skuggsidan. DN(A) 1964, nr 214, s. 12.
2) till 14; om ofördelaktig l. mörk l. dyster sida (se sida, sbst. 22) hos ngn l. ngt; ofta mer l. mindre klart liktydigt med: avigsida, frånsida, nackdel, svaghet, brist, fel; äv. i anv. motsv. sida, sbst. 22 e α, β, t. ex. i sådana uttr. som betrakta ngt från dess skuggsida, förr äv. teckna ngn på hans skuggsida. Möller (1807). Man vet, att den fordom så lifliga, glada Grefvinnan .. (sedan hon erfarit målarens tragiska öde), mera än förr, betraktade lifvet äfven från dess skuggsida. PoetK 1822, s. 20; jfr slutet. Carl IX .. är alltid tecknad på sin skuggsida. SvLittFT 1833, sp. 156. Behandlingen af Gottsman hör till skuggsidorna af Mösseförvaltningen. Malmström Hist. 5: 395 (1877). Även våren har sina skuggsidor, sina gäckade förhoppningar och krossade illusioner. Lidforss Dagsb. 23 (1906). Skuggsidor i Augustus’ karaktär voro grymhet och trolöshet, då fördelen så fordrade. Almqvist VärldH II. 2: 263 (1931). särsk. om sådan sida av livet l. tillvaron som utmärkes av ogynnsamma, trista, olyckliga levnadsförhållanden, (fattigdom,) glädjelöshet o. d. (jfr skugga, sbst. 14 slutet); särsk. i uttr. på livets skuggsida l. på skuggsidan. Sylwan SvLit. 225 (1903: på lifvets skuggsida). Daisy växte upp på livets skuggsida. Siwertz Förtr. 292 (1945). (Maffialedaren) vägrar att följa .. regler som skulle ha dömt honom till ett liv på skuggsidan. Ekegren Puzo Gudf. 322 (1970).
-SISTA. (i vissa trakter) = -datt; jfr sista 2. FoF 1926, s. 175.
(1, 5) -SJÄL. [jfr t. schattenseele, eng. shadowsoal] rel.-hist. om själ tänkt ss. lokaliserad till skuggan av kroppen l. om själ som tänkes ha lämnat kroppen (särsk. gm döden). Nilsson PrimRel. 30 (1911). IllRelH 24 (1924). Ringgren o. Ström RelHistNut. 32 (1957).
-SKEPNAD.
1) till 1, 2, = -figur 2. Vetterlund StDikt. 107 (1892, 1901).
2) (i vitter stil) till 5, = skugga, sbst. 5. Lifvet och döden äro för .. (en människa utan religiös tro) spökrum, besökta af vidunderliga skuggskepnader. Callerholm Stowe 472 (1852).
-SKÄFTE. (†) växten Equisetum telmateia Ehrh. (som trivs i skugga), jättefräken. Retzius FlOec. 233 (1806).
(1 f β, γ α’) -SKÄR. (†) = -rädd. Lind (1749).
-SKÄRPA. om egenskapen l. förhållandet att skuggorna i ett rum äro (så l. så) skarpt markerade. SvTeknUppslB 1: 422 (1937).
-SLUTTNING. jfr -sida 1. Hammarlund SamtJord. 83 (1971).
-SNÖ. (mera tillf.) snö som ligger kvar på skuggig plats (längre än annorstädes). Martinson Midsomm. 6 (1938).
-SPEL. (skugg- 1787 osv. skugge- 17461766) [jfr t. schattenspiel]
1) till 1, 1 f; om det förhållandet att skuggor hastigt o. oregelmässigt (liksom lekfullt) skifta form o. röra sig, skuggors lek. TT 1875, s. 99. Lyktan över vägen svängde oroligt fram och tillbaka och gjorde ett fantastiskt skuggspel av lövverket på det ljusa parkettgolvet. Thorén Herre 87 (1942).
2) till 1 f ζ; om lek l. spel med bilder åstadkomna på en vägg l. skärm l. utspänd duk o. d. med hjälp av föremål (t. ex. rörliga figurer utskurna i papp l. dockor) som anbringas l. av händerna som (formade på visst sätt) hållas mellan ljuskällan o. väggen resp. skärmen osv. l. åstadkomna med hjälp av en laterna magica. Dähnert 263 (1746). Jag minnes ett trefligt skuggspel, där brandvakten, tornväktaren, bakelse-Maja .. samt flera af stadens mer kända personager voro återgifna, och urklippta i tjock papp. Engelke Småstad 94 (1906). Om vinterkvällarne roade vi oss i föräldrahemmet ibland med utförande af skuggspel. Cronholm Minnesbl. 19 (1908).
3) (i sht i vitter stil) i oeg. l. bildl. anv. av 1 l. (i sht) 2 (delvis med anslutning till olika bildl. anv. av skugga, sbst.; se särsk. a—d), om ngt (t. ex. skådespel l. sceneri l. händelseförlopp) som mer l. mindre liknar ett skuggspel (i bet. 1 resp. 2). Atterbom 1: 93 (1824). (Herrarna inne på hotellet) sutto tysta och betraktade skuggspelet därute, människorna som gingo förbi och ibland stannade och önskade hvarandra god jul. Söderberg AllvLek. 345 (1912). särsk.
a) [jfr skugga, sbst. 6] om (växlingen av) bilder producerade av ngns egen föreställning, tanke- l. dröm- l. fantasilek, fantasmagori; äv. övergående i bet.: sinnesvilla, inbillning. Rydqvist i 2SAH 12: 424 (1827). Jag uppvecklade papperen. .. O, hvilka minnen, hvilket skuggspel, som uppdykade från fordna tider! Carlén Skuggsp. 2: 18 (1865). Vad tror du inte jag ville ge .. för att kunna övertyga mig själv om att hemligheten med Osborn, inte är annat än inbillning, inte annat än skuggspelet av min egen överkänslighet. Aronson Medalj. 104 (1935).
b) [jfr skugga, sbst. 10 b] om växlingen av mörkare o. ljusare glimtar i ngns ögon. I ögonens skuggspel tecknade sig kampen om en själ. Hallström LevDikt 58 (1914).
c) [jfr skugga, sbst. 18] (numera bl. tillf.) om ngt som utgör en matt avbild l. en avglans l. ett återsken av ngt (som betraktas ss. det verkliga l. egentliga); särsk. i uttr. skuggspel av ngt; jfr d. Runeberg (SVS) 1: 132 (1830). Dessa skuggspel af det verkliga riddarväsendets förgångna härlighet (dvs. de senmedeltida tornerspelen m. m.) gåfvo de satiriska skriftställarne .. rika ämnen till mustigt skämt. (Cavallin o.) Lysander 475 (1880).
d) [jfr skugga, sbst. 19] om företeelse l. skeende l. handling o. d. som utgör ngt bedrägligt l. overkligt l. bl. skenbart verkligt l. ett falskt sken l. ngt spelat l. låtsat l. en illusion o. d.; gyckelspel, narrspel, bländverk; sken; stundom svårt att skilja från c. SvSaml. 6: 307 (1766). Vårt liv på jorden är ett skuggspel blott. Gullberg Euripides Medea 99 (1931). Schopenhauers djupt pessimistiska filosofi .. riktade uppmärksamheten bort från tingens och politikens skuggspel upp till konstens osjälviska värld. Almquist VärldH 8: 623 (1938).
Ssgr (i allm. till -spel 2): skuggspels-bild. bild i skuggspel; äv. oeg. l. bildl. Snellman Gift. 1: 269 (1842; oeg.).
-dager. (mera tillf.) dager som ger intryck av l. påminner om skuggspel. Bergman Dröm. 162 (1904).
-docka. docka använd vid skuggspel för att framkalla skuggbild. Levertin Diktare 29 (1898).
-drama, äv. -dram. drama som förevisas ss. skuggspel. 2NF 25: 1234 (1917).
-figur. figur i skuggspel. 1) till -spel 1. Törneros (SVS) 2: 239 (1827). 2) till -spel 2. Norman GossLek. 390 (1878).
-lek. 1) skuggspel (utfört ss. lek); äv. bildl., särsk. motsv. -spel 3 d; jfr skugg-lek 3, 4. Kyrklund Sol. 113 (1951; bildl.). 2) (förr) = skugg-lek 2. Stiernstolpe SällskL 12 (1817).
-lik, adj. Östergren (1940).
-teater. teater för framförande av skuggspel; teater (ss. konstform) som utgöres av skuggspel. Atterbom Minn. 518 (1818). 2NF 25: 1234 (1917).
-tillvaro. (i vitter stil) bildl., om drömlik, overklig tillvaro o. d.; jfr -spel 3 a, d. ÖgCorr. 1965, nr 286, s. 6.
-värld. särsk. (i vitter stil) bildl., om dröm- l. skenvärld o. d.; jfr -spel 3 a, d. Atterbom 2: 99 (1827). Därs. 447. —
-SPELA. [jfr -spel] (mera tillf.) utföra skuggspel (se d. o. 2); särsk. bildl. Ossiannilsson Hav. 335 (1910; bildl.).
-SPELARE. [jfr -spel (o. -spela)] (mera tillf.) person som framför skuggspel (se d. o. 2). Hirn Barnlek. 307 (1916). SvD(B) 1954, nr 190, s. 11.
-SPELS-AKTIG. [avledn. av -spel] som liknar skuggspel (se d. o. 2) l. vad som försiggår i ett sådant. Levertin 10: 119 (1904, 1907). (Han) försökte bara genom att blunda med ögonen få hela scenen så skuggspelsaktig som möjligt. Sjödin StHjärt. 239 (1911).
-STAV. stav fungerande ss. skuggvisare i solur. Heidenstam Folkung. 2: 64 (1907).
(10, 11) -STORK. zool. = -fågel 2; i pl. äv. ss. namn på släktet Scopus Briss. l. familjen Scopidæ. FoFl. 1913, s. 169. 4Brehm 9: 381 (1926; i pl., om familjen).
-STRECK. [jfr t. schattenstrich]
1) till 1, 1 f, = -linje 1. Rothstein Byggn. 519 (1859).
2) (†) till 1, 3: (pensel)streck vid silhuettmålning; anträffat bl. bildl., i fråga om litterär framställning. Några drag jag vill på duken fästa, / Några skuggstreck till ett svagt porträtt (av en gammal gumma). CVAStrandberg 1: 267 (c. 1870).
3) till 8.
b) (†) oeg., om nedgående streck i en bokstav. En bokstaf med tvenne skuggstrek t. ex. u. Suell Skrifkonst. 6 (1827). Därs. 12.
(8) -STRECKAD, p. adj. skuggad medelst streckteckning. Scheutz Ritk. 248 (1832).
-STRIMMA.
1) till 1, 1 f: strimformig skugga. Jönsson SkånSomr. 119 (1926, 1935).
2) till 10: mörk strimma. Thomson Insect. 179 (1862).
(11 a) -STYCKE. (†) målning l. dikt o. d. som framställer en nattlig scen; äv. bildl., om skildring hållen i mörka färger o. d. (jfr skugga, sbst. 8 b, 12). 1VittAH 2: 50 (1773, 1776; bildl.). Skuggstycke i Neapel. Böttiger 1: 261 (1837, 1856; rubrik).
-STÄLLE.
1) till 1: skuggigt ställe. Serenius (1734; under place).
2) till 8: ställe (på tavla o. d.) markerat ss. skugga l. belagt med skugga. Ljunggren Est. 2: 306 (1860).
-SVAL. (i vitter stil) sval på grund av (befintlighet i) skugga. Bäckman Sjöl. 1: 41 (1850). Ensam på en skuggsval gård. Österling Offerkr. 67 (1905).
-SVALKA. (i vitter stil) svalka i skugga. Posse Bygg. 163 (1942).
-SVALKANDE, p. adj. (i vitter stil) vari det råder l. som ger skugga o. svalka. Almqvist Brev 25 (1820).
-SVART. (i sht i vitter stil) jfr -grå. Hallström VenezKom. 7 (1901).
-SVINGEL. bot. gräset Festuca heterophylla Lam. (som trivs i skugga). Hylander NordKärlv. 1: 238 (1953).
(11 b γ) -SYNT, p. adj. (†) som har en skum, svårtydbar uppsyn, som man icke blir riktigt klok på l. dyl. Syntes dem gubben wara nog skuggsynter och slugögder. Björner Hrolf 5 (1737; isl. orig.: skuggalegur).
-SÖM. sömn. på tunna vita tyger använd prydnadssöm (flätsöm) som sys på tygets avigsida o. som bildar mindre genomskinliga partier, vilka på framsidan kunna avteckna sig ss. skuggliknande mönster; förr sannol. äv. om schattersöm (jfr skugga, sbst. 8). Någon som utmärkt wäl kan sy Chatér- eller Skuggsömm, och derpå wisar prof. DA 1825, nr 71, s. 4. 3NF 11: 1145 (1929).
(1 f ζ) -TEATER. teater som framför skuggspel (se d. o. 2); teater (ss. konstform) som utgöres av skuggspel. Hubendick FlickLek. 211 (1879). SvD(A) 1958, nr 268, s. 6.
(8) -TECKNAD, p. adj. tecknad med inlagda skuggor l. ss. skuggad. 2NF 22: 504 (1915).
-TECKNING. (skugg- 1825 osv. skugge- 1778)
1) (numera bl. tillf.) till 1, 3, = -ritning 1. Rydberg Brev 2: 116 (1875).
2) (i vitter stil) till 1, 3, 7, 18, = -ritning 2. Det är en innig själafrögd, / Det riket (dvs. det himmelska Sion) se beskrifwit / .. / Lät osz til skriftens spegel gå, / Den skuggeteckning skåda på, / Som anden derom gifwit. Rutström SionNSång. 97 (1778). Wi wete, att .. (judarnas) ceremonial-lag utgjorde en skuggteckning till Christi andliga rike. Rosenius Bud 106 (1858). I Olavus Petris person, af hvilken här blott en svag och mycket ofullkomlig skuggteckning kunnat uppdragas, träder (osv.). OoB 1893, s. 28.
3) till 8: skuggning gm teckning. Wirgin Häls. 4: 381 (1939).
4) till 10, konkret(are): mörk teckning. (Oxens) skinn var sällsamt brokigt med en skuggteckning som liknade sjöstjärnor. Lundkvist Blixen AfrPast. 336 (1937; d. orig.: Skyggetegning).
5) (numera föga br.) till 1214: (nedsvärtande l. nedsättande) muntlig l. skriftlig framställning l. skildring i mörka färger o. d. Cronholm Lig. 389 (1839). SvH IX. 1: 247 (1910).
6) med. till 23: skuggliknande teckning på röntgenbild. Petersson FysUnders. 364 (1908).
-TEMPERATUR. temperatur (på en ort o. d.) i skuggan. Andersson Austr. 4 (1915).
-TILLVARO~020. [jfr t. schattendasein] (i sht i vitter stil)
1) till 1 j, 14 slutet, 16, 17; jfr -liv 1. Beijer BritaGrossh. 75 (1940). Konungen (dvs. Adolf Fredrik) var hänvisad till en skuggtillvaro i det svenska statslivet. Jägerskiöld LovisaUlr. 214 (1945).
2) till 6, 18, 19; jfr -liv 3. Hinduerna .. dö med en filosofs lugn. Efter lifvets skuggtillvaro kommer döden med den eviga visdomen. GHT 1897, nr 14, s. 2. Tingen tycktes honom, liksom han själv, blott ha en skuggtillvaro — utan mål, utan gagn, utan liv. Söderberg Géraldy Försp. 12 (1924). Det ligger ett drag av overklighet, av skuggtillvaro över människor och handlingar (i Strindbergs Ett drömspel). Alving SvLittH 3: 165 (1932).
(1, 8) -TON. [jfr t. schattenton] färgton som ngt får i skugga; färgton som användes för att återge l. markera skugga; äv. bildl., särsk. i fråga om muntlig l. skriftlig framställning (jfr skugga, sbst. 8 b). Upmark Lübke 486 (1872). Beskows dramatik visar .. hans benägenhet att försköna .. sina karaktärer, hvilka ofta sakna den djupare psykologiens skuggtoner. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 462 (1913).
-TRÄD, sbst.1 (sbst.2 se skugga, v. ssgr).
1) (i fackspr.) till 1: träd som trivs i skugga. Nordwall SvSkog. 30 (1902).
2) (mera tillf.) till 1 f: skuggbild av träd (framställd t. ex. med hjälp av laterna magica). Hubendick Lekkamr. 190 (1891; bildunderskrift).
-TÅLANDE, p. adj. (i fackspr.) om växt: som tål (att växa i) skugga, skuggfördragande; jfr -härdig. Uppl. 1: 98 (1901).
-TÅLIGHET~002, äv. ~200. (i fackspr.) egenskapen att vara skuggtålande, förmåga att uthärda skugga. Selander LevLandsk. 266 (1955).
-TÄCKT, p. adj. beskuggad, täckt av skugga. Levertin Magistr. 64 (1900).
-VARELSE. (i vitter stil)
1) till 1, 2, 14 slutet, 16, 17: varelse som liknar en skugga; varelse med skugglikt otydliga drag; äv.: varelse som lever under olyckliga förhållanden l. i skymundan l. som är en skugga av sitt forna jag, stundom eländig varelse o. d. Den goda staden Söderköping .. ditlockar skröpliga skuggvarelser .. hvilka der, i S:t Ragnhildskällans iskalla våg, .. dyka efter den dyrbara helsans perla. Braun Bror 145 (1846). Människorna på gatorna liknade små mörka skuggvarelser i det grå morgonljuset. Browallius JosGipsm. 213 (1935).
2) till 5: vålnad, hamn, ”skugga”; spökgestalt. PT 1892, nr 2, s. 3. Montelin VLittH 3: 120 (1933).
-VEGETATION. bot. vegetation som trivs l. växer i skugga. ASFFlF 42: 39 (1915).
-VERK. (skugg- 1740 osv. skugge- 16191794) [jfr t. schattenwerk]
1) till 1, 1 f: skuggbild (se d. o. 1) l. skuggbilder, skugga; numera nästan bl. om skugga av grenverk o. d. (Sv.) Skuggeverk, (eng.) Shadow. Widegren (1788). Skuggverk .. (dvs.) Skuggbild ell. skuggbilder. Dalin (1855). Han körde .. förbi .. Vasaparken med dess kalla vita lyktor och täta ådrade skuggverk från tiotusentals avlövade grenar. Sjöwall o. Wahlöö MannSäffle 7 (1971).
2) (†) till 5: vålnad, hamn, ”skugga” o. d. (Den sjuka bocken) syntes stiga up och som ett skuggwärk skrida. Livin Kyrk. 23 (1781); jfr 1. Nyström (1794).
3) (†) till 6, = skugga, sbst. 6; möjl. äv. närmande sig bet.: vidskeplig föreställning l. dyl.; jfr 6. (De hedniska) Prästerne (i Norden), som gerna skrämde menigheten med skuggwärk, .. gufwo .. (trolldomskonsten) en färg af högaktning. Dalin Hist. 1: 189 (1747); jfr 2. (Människan) ser sig omkring efter föremål, som äro Inbillningens skuggwerk, och hafwa ingen warelse. VexiöBl. 1812, nr 15, s. 4. Leopold 4: 9 (c. 1820); jfr Nyblæus Forskn. I. 2: 168 (1875; i referat av framställningen hos Leopold).
4) (†) till 8: skugga l. skuggning (på tavla). Schulthess (1885).
5) (†) till 13; om ngt som utgör en fläck på l. skämmer ngt l. dyl. Ekelund Fielding 391 (1765). Hwalström SpecPaid. 123 (1773).
6) (†) till 1719; om ngt ynkligt l. eländigt l. svagt l. maktlöst l. ngt overkligt l. fåfängligt l. tomt o. innehållslöst l. ngt som bl. är sken l. illusion o. d. Bullernæsius Lögn. 300 (1619). (Vissa personer) höllo alt detta (dvs. de av tsaren i fredsförslaget lovade förmånerna) för blåtta Chimærer och skugg-wärck. Nordberg C12 2: 662 (1740). Den högsta och sällaste wishet syntes mig ej annorlunda, än et förakteligit skuggwärk. Ekelund Fielding 658 (1765). Den lag, som var stadgad, ville han se noggrannt verkställd, för att icke gäckas eller förvandlas till ett skuggverk. Rosenstein 2: 31 (1811). Schulthess (1885). särsk. = skugga, sbst. 18 c. De skola .. tilbedja .. (Gud) i sanningene .. utan gamla Testamentsens skugge-werk och ceremonier. Bælter JesuH 3: 183 (1756).
-VERKAN.
1) till 1; om den verkan som åstadkommes (i ett rum, på en plats l. ett föremål) gm skugga l. skuggor. Nyblom i 3SAH 8: 284 (1893). En allmänbelysning med halvindirekt ljus utjämnar den direkta belysningens alltför kraftiga ljus- och skuggverkan. Form 1942, s. 135. särsk. bildl., i fråga om belysning av ngn l. ngt i en litterär framställning. Hallström LevDikt 328 (1914).
2) till 8; om den verkan som åstadkommes av skuggningen på en tavla o. d. Sirén DaVinci 18 (1911).
-VERKNING. i sht i pl.
1) till 1, = -verkan 1. Ljunggren Est. 2: 285 (1860; i pl.).
2) till 8, = -verkan 2. NordT 1886, s. 66 (i sg. best.).
-VINGE. (†)
1) [fjäriln kan göra ett skugglikt l. spöklikt intryck] till 1, 5: fjäril (fjädermott) av släktet Pterophorus Schäff. Scheutz NatH 180 (1843). Dalin (1854).
2) till 10: glasvingefjäril av släktet Paranthrene Hb. (Sciapteron Staud.), med mörka framvingar; särsk. i uttr. bromslik skuggvinge, fjäriln P. tabaniformis (Rott.) HB., svart poppelglasvinge. Wallengren SkandHetFjär. 1: 70 (1863).
Ssgr (till -vinge 2; †): skuggvinge-släkte. i sg. best., om släktet Paranthrene Hb. Wallengren SkandHetFjär. 1: 69, 70 (1863).
-svärmare. i uttr. bromslik skuggvingesvärmare, svart poppelglasvinge. Aurivillius Fjär. 48 (1889).
-VIOL. bot. om vissa violarter som trivas i skugga.
1) Viola Selkirkii Pursh, dalviol. Nyman VäxtNatH 1: 384 (1867).
2) (†) Viola mirabilis Lin., underviol. Lilja SkånFl. 161 (1870).
(13, 18, 19) -VIS. (skugg- 1712. skugge- c. 16961771) [jfr t. schattenweise] (†) liksom en skugga l. skuggor; flyktigt l. otydligt l. antydningsvis. En. Andelig. Amazonisk. Qwinnos. lefwande. Bild. och Contrafey. .. / Med. slög. Pensel. Skuggewijs. och wälment. / afsatt. Runius (SVS) 1: 123 (c. 1696). Några under .. torfwan dålda frön .. fatta rot (i solvärmen), slå up stängler som bära knopp, thäruti bladen ligga skuggewis tecknade. Munthe NÖstman 18 (1771).
-VISARE. [jfr t. schattenzeiger] visare vars utslag kan avläsas ss. en skugga; särsk. om visare på solur l. (allmännare) om (enklare) solur, solvisare. ÖoL (1852). IngHb. Allm. 666 (1953; i fråga om fotografisk registrering).
-VRÅ. skuggig vrå. Söderberg Främl. 16 (1903).
-VÄRLD. [jfr t. schattenwelt] (i sht i vitter stil)
1) (mera tillf.) till 1 j, 17; om samhällssfär l. ”värld” som är befolkad l. utgöres av personer som te sig (i andligt avseende) ss. skuggor (utan personlig egenart). Heerberger Dag 154 (1939).
2) till 5, 11 b α; om de dödas värld (tänkt ss. befolkad av kraftlösa skepnader); dödsrike; ofta i sg. best. Ledsagad af Sibylla, nedstiger .. (Aeneas) till Skuggverlden. Adlerbeth Æn. 135 (1804). Bring Högm. 36 (1862). Ruhe Brillat-Savarin 19 (1924).
3) till 6; om dröm- l. fantasivärld l. minnenas l. myternas värld o. d.; stundom svårt att skilja från 5. Phosph. 1810, s. 68. En skuggverld af drömmar. Enberg i 2SAH 7: 302 (1815). I romantikens fantasi- och skuggvärld. Böök 4Sekl. 75 (1925, 1928).
4) till 11 b β; om sfär l. ”värld” som utgöres av (varelser o. företeelser i) det förflutna. Siwertz Jord. 254 (1936).
5) till 18, 19; om sfär l. ”värld” som utgöres av sådant som bl. är avbilder av de verkliga tingen l. sådant som är tomt l. overkligt l. bl. illusioner, skenvärld o. d.; särsk. om den jordiska världen i motsats till den kommande, eviga världen; jfr 3. Till dig, till dig min ande vill, / Han hör ej stoftets skuggverld till. Böttiger 2: 284 (1830, 1857). (Idealen) få .. ej längre bli bleka och blodlösa, liksom hörande till en skuggvärld blott på lek, utan de måste få lif och ande. Göransson UndersRel. II. 1: 174 (1905). Var det inte Platon som tänkte sig sinnevärlden just som en skuggvärld och tingen i den som skuggor av verkliga ting. Marc-Wogau FilDiskuss. 117 (1955).
-VÄSEN. [jfr t. schattenwesen]
1) till 1, 2, 14 slutet, 16, 17, = -varelse 1. Siwertz Fribilj. 70 (1943).
2) (numera föga br.) till 6, 19: drömbild l. illusion l. chimär l. ngt som bl. är sken. Fromt tiger den bön, som bland tomma / Skuggväsen förirrade sig. Sjöberg (SVS) 1: 105 (1819).
3) relig. till 18 c; om (egenskapen l. karaktären att vara en) institution l. dyl. som förebådar l. symboliserar ngt som tänkes förverkligat i den tillkommande, eviga världen. (Kristus) är en fullbordan af det aronitiska prestadömets skuggväsen. Rudin BibEnh. 131 (1888).
-VÄXT, sbst.1 (sbst.2 se skugga, v. ssgr) bot. växt som trivs i skugga, heliofob växt. Wikström ÅrsbVetA 1831, s. 212. Ingen växtklass består väl så uteslutande af skuggväxter som ormbunkarne. BotN 1886, s. 83.
(1, 8) -YTA. beskuggad yta; yta (på tavla o. d.) markerad ss. beskuggad. TSvLärov. 1949, s. 231.
-ÄLSKANDE, p. adj. särsk. bot. om växt: som trivs i skugga, heliofob. Fischerström 4: 6 (1792).
-ÖRT. bot. jfr -växt. Linné Sk. 101 (1751).
B (†): SKUGGA-GIVANDE, -RÄDD, se A.
C (†): SKUGGE-BARN, -BILD, se A.
(11 (b γ), 18) -BLOSS. bloss som bl. ger dunkelt (svagt l. otydligt l. oklart) sken l. utgör en blek efterlikning av det verkliga ljuset l. dyl. Du (dvs. det döda barnet) ser dit lius af sielfwa dagen, / Wi lyse oss wid skuggebloss. Nordenflycht (SVS) 1: 24 (1736).
-BRIST, se A.
(6, 19) -DRÖM. om dröm tänkt ss. präglad av flyktighet o. overklighet; anträffat bl. bildl., om livet. PoetK 1817, 1: 3.
(1 j, 6, 19) -FJÄLL. om (tänkt) fjäll (berg) ss. ett förment hinder (utan verklig betydelse). Ändock de hinderberg (som utgöra hinder för ngns fria, andliga liv l. dyl.) blått äro skuggefiällar, / Och banden spinnel-wäf, hwarmed dem werlden håller / De brytas .. snart, der Gudligt alfwar är. Kolmodin QvSp. 2: 306 (1750).
(18, 19) -FRÖJD. falsk glädje. Kolmodin Dufv. 90 (1734).
-FULL, -FÄRG, se A.
(8) -FÄRGNING. skuggande, skuggning. Lind (1749; under schattirung).
-GRÄS, -KONUNG, -KRYSS, -LEK, se A.
(18, 19) -MULL. i uttr. jordens skuggemull, om (den mull som hör till) den timliga världen; motsatt: den eviga världen. J honom (dvs. Gud) äro nöjen sanna, / Ej nog, at wid hans gärning stanna, / Up, up från jordens skugge-mull. Nordenflycht (SVS) 1: 192 (1744).
-MÅLNING, -RIK, -RITNING, -RÄDD, -SPEL, -TECKNING, -VERK, se A.
-VID. som kastar vid skugga. Spegel GW 118 (1685).
(18, 19) -VINST. förment vinst, falsk vinst. Salander Gårdsf. 386 (1758).
-VIS, se A.
D (†): SKUGGO-RIK, se A.
Avledn.: SKUGGAKTIG, adj. [jfr d. skyggeagtig, nor. skyggeaktig] (i sht i vitter stil) till 1: som påminner om skugga l. skuggor, skuggartad, skugglik; särsk. närmande sig dels bet.: spökaktig o. d. (jfr skugga, sbst. 5), dels bet.: vag, skissartad (jfr skugga, sbst. 7), dels bet.: oklar l. ogripbar l. overklig (jfr skugga, sbst. 18, 19). Schroderus Dict. 197 (c. 1635). Hela episoden på kaféet föreföll honom så skuggaktig och overklig att han (osv.). HjSöderberg (1910) i OoB 1963, s. 6. (Man) lägger .. märke till (den nordnorska mytiska) gångfärdens skuggaktiga, luftiga, andelika framtoning … Dess deltagare är andeväsen helt och fullt. Arv 1952, s. 106. Jag har inte för avsikt att teckna .. (Hamsuns) livsgärning, om än aldrig så skuggaktigt och summariskt. BMalmberg i BonnierLM 1954, s. 267.
SKUGGLIG, adj. [jfr ä. d. skyggelig] (mera tillf.) till 1, = skuggaktig. Karlzén Saki FyrkÄgg. 219 (1947). Hur är det möjligt — i en värld som kallar sig kristen — att man inte ser .. Kristus närvarande eller bara ser honom skuggligt? RöstRadioTV 1963, nr 48, s. 24.

 

Spalt S 5231 band 27, 1974

Webbansvarig