Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SE se4, v. ser, såg 4g (jfr anm. 1:o), sågo 32, sett set4, sedd sed4, i ipf. i ssgr äv. (numera bl., mindre br., i ssgn FÖR-SE) -sedde -sed3e2, äv. (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) SI si4, v. sir, såg 4g (jfr anm. 1:o), sågo 32, sitt sit4, sidd sid4; l. SES se4s (se4s l. ses4 LoW (1911); jfr LoW (1889)), v. dep. ses, sågs 4gs, sågos 3gωs2, setts set4s, äv. (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) SIS si4s, v. dep. sis, sågs 4gs, sågos 3gωs2, sitts sit4s.
(inf. o. pr. ind. pl. akt. se (see, sehe, shee) G1R 1: 26 (1521) osv. si (sie, sii, sij, sj) Svart Gensw. G 4 b (1558) osv. sia SvForns. 2: 433, Dalin Arg. 2: 264 (1734, 1754; efter Ps. 1695, 205: 9: sija), PoetK 1816, s. 15 (i folkvisa; sannol. efter skillingtryck). sija (sije, siya) G1R 1: 123 (1523; enligt senare avskrift), Ps. 1536, s. 24 (fsv. orig.: sighia); jfr Ps. 1695, 205: 9 (klandrat hos Hof Skrifs. 237 (1753)), Moræus Schonæus 455 (c. 1685). — pass. o. dep. sedz G1R 4: 243 (1527: forsedz). sees G1R 7: 169 (1530: försees), Nordberg C12 2: 10 (1740: försees). seess VDAkt. 1684, nr 217. ses RA I. 3: 115 (1593: öfverses) osv. sess Warnmark Epigr. C 3 b (1688). sis (sijs) Stiernman Com. 1: 661 (1615: öfwersijs) osv.
pr. ind. sg. akt. ser (seer) G1R 1: 58 (1523) osv. sir (sier, sijr) AOxenstierna 2: 28 (1611: Försijr) osv. — pass. o. dep. sees Botvidi G2A C 2 a (1634: försees), HH XXXII. 2: 35 (1783). seess Murenius AV 461 (1660: påseess). ses HC11H 1: 110 (1694) osv. sis (sijs) RARP 1: 2 (1626) osv.
pr. konj. se (see) 1Kor. 3: 10 (NT 1526) osv. siye 1Krön. 12 (”13”): 17 (Bib. 1541).
imper. se (see) Mark. 1: 44 (NT 1526) osv. si (sij) 1Kon. 17: 23 (Bib. 1541) osv. sy Mark. 11: 21 (NT 1526), Joh. 1: 29 (Därs.).
p. pr. seande (-es, -is) G1R 1: 113 (1523: owerseandis), Lagerström Bunyan 2: 74 (1727). seende (sehende, seände, -es, -is) Upp. 1: 7 (NT 1526) osv. send(h)es (-is) HH XIII. 1: 171 (1564: oanssendis), OxBr. 5: 45 (1613: ansendhes). siende (siendhe, -es) OxBr. 11: 551 (1626) osv. siinde (sij-, -es) Lucidor (SVS) 276 (1672; i vers), Columbus Ordesk. 9 (1678; uppl. 1963).
ipf. -sedde i ssgr Schück VittA 2: 427 (i handl. fr. 1689: försedde), Zetterstedt UmLappm. 132 (1833: utsedde; klandrat i SvLittFT 1834, sp. 156), AB(L) 1895, nr 297, s. 5 (: förutsedde), IllSvOrdb. (1958: försedde); jfr Wessén SvSpråkh. 1: 203 (1962). -seedde i ssg Schroderus Liv. 31 (1626: förseedde). sog(h) Brahe Kr. 43 (c. 1585), Fatab. 1909, s. 79 (i handl. fr. 1643: försogho, pl.). Upp. 10: 5 (NT 1526), HC12H 2: 74 (1711), Lindhé Ledf. 122 (1903; i bygdemålsfärgad dialog). såg (-a-, -aa-, -åå-, -gh) G1R 1: 50 (1523: saage, konj.), Joh. 1: 48 (NT 1526) osv.
sup. seed G1R 17: 41 (1545: beseed). seet(h) (sehet) G1R 1: 35 (1522), Cavallin Herdam. 5: 174 (i handl. fr. 1690: erseet). seett (shee-, -dt) G1R 1: 124 (1523; enligt senare avskrift), Mark. 6: 38 (NT 1526), VDAkt. 1689, nr 1238 (: förseedt). seidt G1R 20: 338 (1549: förseidt). set(h) SvTr. 4: 2 (1521: öffwerseth), Björnståhl Resa 1: 192 (1771: beset). sett (-dt(h), -dtth) G1R 1: 186 (1524: besett) osv. siit (sij-, -th) G1R 7: 181 (1530: forsijt), Lucidor (SVS) 207 (1672). siitt (sij-, -dt) G1R 24: 550 (1553), Törning 32 (1677). sitt (-dt) G1R 14: 72 (1542: försidt) osv. sätt Linné Bref I. 1: 256 (1756).
p. pf. sed (-dh) G1R 4: 275 (1527: forsede, pl.), Kiellberg KonstnHandtv. StyckKlock. 2 (1753). sedd OPetri 1: 500 (1528: forsedde, pl.) osv. sedt Svart Gensw. H 7 a (1558: försedt), Höpken 1: 14 (c. 1752: ansedt). seed (-dh) G1R 2: 103 (1525: forseedh), ÅgerupArk. Test. 1743 (: oförseede, pl.). seedd Apg. 13: 31 (NT 1526: seedder, m. sg.), NAv. 15/5 1656, nr 2, s. 1 (: anseedde, pl.). seedt G1R 1: 62 (1523: förseedt), NAv. 24/1 1656, nr 2, s. 4 (: anseedt). sett HT 1906, s. 136 (c. 1585: öfuersett). sidd BtFinlH 2: 226 (1558: försidde, pl.) osv. — n. o. adv. sedh (ze-) TbLödöse 157 (1589: oannzedh), Därs. 221 (1590: oanssedh). seet (sehet, -th) FörsprNT 4 b (1526: förseet), VDAkt. 1723, nr 245 (: uthseet). seett (-dt) Mat. 9: 33 (NT 1526), MeddSlöjdF 1893, s. 49 (i handl. fr. c. 1700: anseedt). set (-th) HSH 7: 36 (1588: forseth), SvMerc. 1764, s. 939 (: utset). sett (-dt) RA I. 1: 340 (1544: ansedt) osv. sÿt EkenäsDomb. 1: 259 (1660: osÿt))
Anm. 1:o Den fsv. ipf.-formen sa motsvaras i nsv. regelrätt av formen . I skriftspråket o. det vårdade talspråket har denna form numera undanträngts av formen såg, där g på analogisk väg införts från pl. [fsv. sagho]. Uttalsformen 4, som numera bl. förekommer i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter, synes ännu under 1800-talet ha varit jämförelsevis vanlig i vard. spr. (Man säger) i dagliga umgänget .. ja’ så’ .. (men) i högtidligt tal, eller enligt skrifsättet .. jag såg. Moberg Gr. 99 (1815). LoW (1889; uttal av ipf. såg utan slutkonsonant anföres ss. vard.).
2:o I ä. tid användes i pr. ind. 1 pers. pl. äv. formerna seem, sem o. seom o. i imper. 1 pers. pl. formerna seem o. sem. Ebr. 12: 2 (NT 1526: seem, imper.). Palmchron SundhSp. 90 (1642: seom). Swedberg Dav. § 70 (1713: sem, imper.). 2RARP I. 1: 114 (1719: seem, pr.; rättat efter hskr.).
3:o I ä. tid användes i pr. ind. 2 pers. pl. äv. formerna seen o. sin o. i imper. 2 pers. pl. äv. formerna seen, seer, ser o. sin. Apg. 19: 26 (NT 1526: seen, pr.). G1R 8: 34 (1532: seer). Lucidor (SVS) 220 (1672: sijn, pr.). Därs. 442 (1674: Sijn, imper.). Wallenberg (SVS) 2: 61 (1775: Ser). PåminnProföfv. A 4 a (1776: förser).
4:o De i ä. tid i ipf. ind. 2 pers. sg. vanliga formerna sågst o. sågs (äv. sammansmälta med ett följande du till sågstu) förekomma numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter. 2Sam. 18: 11 (Bib. 1541: sågstu). Dan. 2: 41 (Därs.: tu sågst). Eurén Kotzebue Orth. 3: 32 (1794: sågst du). Wigström Folkd. 2: 170 (1881: Sågs du). I anslutning till bruket i ipf. användes i ä. tid i pr. ind. 2 pers. sg. äv. formerna seest o. sess (äv. sammansmälta med ett följande du till seestu l. sestu). Formen sist i det i vard. l. bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter förekommande uttr. sist man det, ser du bara (jfr I 3 b ζ, n ϑ), kan förstås på samma sätt som seest l. ss. inlånad [jfr lt. siehst, pr. ind. 2 pers. sg. av sehn]. Ur denna form l. ur (ett icke anträffat) sis l. siss (jfr anm. 6:o) ha de i bet. I 2 h β ιo. i uttr. six(t) man på (jfr SE PÅ 1 c α, β) i vard. l. bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter förekommande formerna sixt o. six uppkommit gm ett inskott av k av samma slag som i sv. dial. (för)räksten, (för)resten (se närmare RESNA). Sigfridi C 2 b (1619: Seestu). VRP 1667, s. 302 (: Sesz du). Cavallin Herdam. 3: 97 (i handl. fr. 1697: seest du). Dalin Arg. 1: nr 44, s. 5 (1733: Sestu; uppl. 1754: Ser du). ”Sixt du på den mosis” — sa’ Nyström. Holmström Sa’ han 70 (1876). Six man på! Engström Adel 106 (1923). På många håll i vårt land möter man uttrycket sist man det (sikst man på) ”ser du bara”. EWessén i NordT 1929, s. 276.
5:o I vard. spr. sammansmälter stundom pr. sg. ser l. sir med ett följande du till serru resp. sirru. På anslutning till hörru (se HÖRA 3 e anm.) beror möjl. den i sht i bet. I 3 b ζ förekommande formen sörru (i starkt vard. spr. stundom förkortad till ). Hallner PysGubb. 90 (1920: Serru). Fogelström Vakna 198 (1949: ). TurÅ 1954, s. 189 (: sirru). Gustaf-Janson GodVänn. 321 (1955: sörru). jfr Janson Gast. 149 (1902: Sir’u).
6:o Formen sist l. sis(s) i pr. ind. 2 pers. sg. (jfr anm. 4:o) har sammansmält med ett följande du till sisdu (varur sixdu uppkommit på samma sätt som det ovan under anm. 4:o nämnda sixt ur sist). Formerna sisdu o. sixdu ha anträffats bl. i substantivisk anv., ss. en i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter använd benämning på gräset Nardus stricta Lin., stagg (tänkt ss. gräsets retfulla yttrande, då slåttermannen förgäves sökt slå det). Dybeck Runa 1845, s. 51 (: Siksdu; från Västmanl.; Sisdu; från Södermanl.).
vbalsbst. SEANDE (†, RA I. 1: 606 (1553: anseande), TbLödöse 566 (1620), Nehrman JurCr. 194 (1756; afseande; arkaiserande)), SEELSE (i vbalsbst. till verb med se ss. senare ssgsled, numera bl. i FÖRSEELSE, Dahlberg Dagb. 9 (c. 1660; uppl. 1912: ungdomsförseelse), En säker mans i Leipzig skrifv. 1704, s. A 2 a (: afseelser, pl.), VDAkt. 1705, nr 176 (: förseelse) osv.), SEENDE (FörsprRom. 6 a (NT 1526: förseende), Syr. 23: 4 (öv. 1536) osv.), SENDE (†, RA I. 1: 518 (1547: opsende), Schück VittA 1: 245 (i handl. fr. c. 1645: tilsendes; i bet. I 1 n ι β), 2SvKulturb. 1—2: 38 (1665: till att sendes; se under I 1 n ι), Ehrenadler Tel. 42 (1723: afsende)), SENING (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med se ss. senare ssgsled, Linc. Y 3 b (1640: förseening), Florinus Voc. 76 (1695: Föresening)); SEARE, se avledn.
Etymologi
[fsv. sea; jfr fd. o. dan. se, fvn. sjá (nor. dial. sjå), got. saíhvan, fsax. sehan (mlt. sēn, lt. sehn), fht. sehan (t. sehen), feng. sēon (eng. see); av omtvistat urspr.; möjl. besläktat med SÄGA o. med roten i lat. sequi, följa (se SEKVENS). — Jfr ANSIKTE, FORSIA, SESÅ, SI, interj., SIA, v., SIARE, SIKT, möjlighet att se, SISÅDÄR, SISÅHÄR, SYN m. fl.]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. tr., refl. o. intr.
1) förnimma l. uppfatta l. urskilja l. iaktta med synsinnet (l. på ett sätt som tolkas ss. förnimmande osv. med synsinnet). Härunder bl. a. med avs. på sevärdhet(er) l. (samlingar i) museum o. d. (c), med avs. på (föreställning av) teaterstycke l. film o. dyl. l. (program i) television l. skådespelare o. d. (d), med avs. på land l. ort o. d., övergående i bet.: besöka l. vara i (e), o. med avs. på person, övergående i bet.: vara tillsammans med l. träffa l. lära känna l. besöka o. d. (f), varunder bl. a. uttr. se ngn hos sig l. i sitt hus o. d. (α); vidare i fråga om att iaktta l. betrakta ngn l. ngt från en viss punkt l. i visst perspektiv o. d. (g), i fråga om att ta del av innehållet i ngt skrivet l. tryckt (h), i fråga om att övervaka l. styra om l. se till ngt l. i fråga om att undersöka l. se efter ngt (i), i förb. med adverben gärna l. hellre l. ogärna o. d. (j), i förb. med verbet låta (k) o. pregnant (l), dels: ha tillräcklig förmåga att förnimma l. uppfatta l. urskilja med synsinnet (l α), dels: ha utsikt l. oskymd sikt (l β); vidare i vissa uttr. (n), t. ex. se ngt av ngn l. ngt (α), se ngn l. ngt för sig (β), se (ngns l. ngts) under (ϑ), vara l. finnas att se o. d. (ι), se ngn l. ngt för sina ögon o. d. (κ), se (ngn l. ngt) med sina ögon o. d. (λ), se (ngn l. ngt) med (helt) andra ögon o. d. (μ); vidare med obj. o. predikativ (o), i imper. sg. (p), varunder bl. a. uttr. se där! (α η‘) o. se här! (α ϑ‘); vidare refl. (q), i pass. övergående i intr. bet. (r), i p. pr. (s) o. i p. pf. (t).
2) rikta blicken l. kasta en blick (i viss riktning l. mot ngn l. ngt l. ut över ngt o. d.). Härunder bl. a. uttr. se i kors (a), se snett o. d. (b), se stint (c), se efter ngn l. ngt (e), se framför sig (f), se mot l. emot ngt (g), med bestämning inledd av prep. (h), med bestämning inledd av prep. till (i), med bestämning inledd av prep. åt (j), i inf. följd av på, i sht förr äv. till, i vissa uttr. (k), uttr. som ange att blicken riktas mot l. över en kroppsdel l. mellan vissa kroppsdelar l. in i en hålighet l. ett organ i människas l. djurs kropp l. in i ngns barm o. i bildl. anv. som ansluta sig härtill (l), uttr. se ngt till mötes (m), den bildl. bet.: syfta till l. avse (n) o. med saksubj. (o), varunder bl. a.: vara vänd l. vetta (β α‘), syfta l. avse l. gå tillbaka o. d. (β β‘) o. uttr. se därhän att (β γ‘).
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1. Härunder bl. a. i fråga om syn l. besiktning l. kontroll o. d. (a), i fråga om förnimmande l. iakttagande i allmänhet l. på annat sätt än med synsinnet l. i fråga om medvetenhet om l. insikt i l. åsikt om ngt: förnimma l. iaktta l. märka l. lära (känna) l. vara medveten om l. finna l. inse l. förstå l. anse (b), varunder bl. a. med avs. på möjlighet l. tillfälle l. utväg l. lämplig tid o. d. (α), uttr. se ngn l. ngt i ngn l. ngt (γ), se ngt av ngt (δ), se ngt på ngn l. ngt (ε) o. ser du l. ni o. d., ss. inledning till l. inskott i l. avslutning av ett yttrande (ζ); vidare i fråga om att förutse ngt l. att (tack vare siar- l. spådomsförmåga) i förväg känna till ngt (c), i fråga om att förutse l. vänta sig l. avvakta ngt (d) o. i fråga om att ägna sin uppmärksamhet l. sina tankar åt ngn l. ngt l. att ha en viss inställning till ngn l. ngt: betrakta l. bedöma l. skärskåda l. värdera o. d. (e), varunder bl. a. uttr. se ngt från en sida o. d. (α), se ngt från en ståndpunkt l. ur en synvinkel l. från en synpunkt o. d. (β), se ngt i stort l. smått o. d. (γ), se ngt i svart l. mörkt o. d. (δ) o. sådana uttr. som se ngt svart (ε); vidare i fråga om upplevande av ngt: uppleva l. vara med om (f), varunder bl. a. uttr. icke o. d. se sin l. någon (enda) hälsodag (α α‘), (ha) sett (sina) så l. så många år o. d. (α β‘), (ha) sett bättre dagar l. tider (α γ‘) o. aldrig se sin hälsa (γ); vidare i fråga om att göra ett försök l. vidta en åtgärd (g), i förb. med ord som i sin eg. anv. beteckna färg, i vissa uttr. som ange att ngn är l. plötsligt blir häftigt vred (i), i förb. med verbet (j), i förb. med verbet låta (k), i förb. med verbet skola (l), i förb. med verbet vilja, förr äv. verbet önska o. d. (m) o. i vissa uttr. (n), t. ex. ge mig se o. d. (ε), ser man bara (ϑ) o. se vid ngt (ι); vidare i imper. sg. (o), varunder bl. a. uttr. se där! (γ) o. se här! (δ); vidare med saksubj. (p), varunder bl. a. om geografiskt område (α), om tidpunkt l. tidsperiod (β), uttr. aldrig l. icke o. d. (ha) sett ngt (γ), (ha) sett sin (bästa) tid l. sin blomstringstid o. d. (η), se sitt upphov o. d. (ϑ) o. se sitt slut o. d. (ι).
4) i imper. sg., i mer l. mindre interjektionell anv. Härunder: yttrat till person som den talande just fått syn på l. känt igen (a; äv. i sådana uttr. som se god dag!), före ett yttrande, för att dra uppmärksamheten till detta l. för att markera att det som utsäges är en förklaring (b), efter ett yttrande (l. inskjutet i ett yttrande, i sht mellan en huvudsats o. en underordnad sats) för att bekräfta det som utsäges (c), före ett pronominellt ord l. uttr. som återupptar ett substantiviskt ord l. uttr. l. en inf. l. en att-sats (d) o. uttr. se, se l. se, se, se (e).
5) i vissa bildl. anv. av 2 h β, i uttr. se på ngn l. ngt. Härunder: ge akt på l. tänka på l. ta hänsyn till l. fästa avseende vid ngn l. ngt (a), varunder bl. a. i fråga om utgift(er) l. kostnad(er) l. pris o. d. (α; särsk. uttr. se på slanten l. pengar(na) o. d.), i fråga om möda l. besvär o. d. (β), i fråga om fördel l. nytta l. gagn o. d. (γ) o. i fråga om ngn l. ngt som har fördel l. nytta av att ngn tänker på honom l. det (δ); vidare om Gud i förhållande till hjälpbehövande person l. nöd l. elände o. d. (b), i fråga om personal l. materiel l. anförtrott område l. (arbets)uppgift o. d.: ha uppsikt l. tillsyn l. överinseende över ngn l. ngt o. d. (c), betrakta l. uppfatta ngn l. ngt (så l. så) l. tänka (så l. så) om ngn l. ngt (d), sätta sin tillit till ngn l. rätta sig efter ngn o. d. (e), uttr. jag vill se l. har lust att se på den som (osv.) o. uttr. det lyster jag se på (f), se fram mot ngt l. inrikta sig på ngt (g α), reflektera på ngt l. gå in på ngt (g β), få insikt i ngt l. lära känna ngt (g γ), ta varning av ngt (g δ) o. med saksubj. (h).
6) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 2 i β α‘ slutet, γ‘, i uttr. se till ngn l. ngt, äv. se hän till ngt. Härunder: ge akt på l. tänka på l. ta hänsyn till l. fästa avseende vid ngn l. ngt (a), om Gud l. gudom l. mäktig l. hjälpande person i förhållande till hjälpbehövande person l. rike o. d. (b), uttr. som beteckna att ngn sätter sin tillit till ngn (c) o. uttr. gärna se till ngt (d).
7) med bestämning inledd av prep. på, betecknande viss måltid l. mat l. dryck o. d., stundom äv. med bestämning inledd av prep. till, betecknande viss måltid, i uttr. se (ngn) på, stundom äv. till ngt, bjuda (ngn) på ngt.
8) i vissa förb. med prep. om. Härunder bl. a. uttr. se om ngt (a) o. uttr. se sig om ngn l. ngt (c).
9) i förb. med adv. om, i fråga om att undersöka ngt o. avhjälpa brister o. fel l. i fråga om att vårda l. sköta ngt l. ngn o. d.
10) i vissa uttr. som beteckna att ngn tänker på det som är det bästa l. det som är förmånligt för ngn l. ngt o. i anv. som ansluta sig härtill. Härunder bl. a. se ngt till bästa (b).
11) i fråga om att ngn l. ngt har ett visst utseende. Härunder bl. a. uttr. se ngn l. ngt lik (a).
II. dep. 1) motsv. I 1 f: träffa varandra, träffas. 2) motsv. I 2, i den särsk. förb. SES FÖRE.
I. tr., refl. o. intr.
1) i fråga om sinnesintryck som utgöra upplevelser av ljus l. färg l. bilder o. uppkomma gm retning av ögat (l. i fråga om liknande upplevelser uppkomna utan att ögat retats, t. ex. i form av hallucinationer l. drömmar l. fantasi- l. minnesbilder): förnimma l. uppfatta l. urskilja l. iaktta med synsinnet (l. på ett sätt som tolkas ss. förnimmande l. uppfattande osv. med synsinnet); äv.: ha förmågan att förnimma l. uppfatta osv. med synsinnet; dels om människa l. högre djur, dels om öga; särsk. med obj. betecknande den l. det som förnimmes l. uppfattas osv.; äv. dels med obj. bestående av en sats, dels med obj. (äv. refl. obj.) o. inf. resp. (i pass.) med inf.; jfr 2, 3. Se bra, dubbelt, fel, klart, tydligt. Man kunde knappt se för rök. Han ser (l. kan se) bara på (l. med) ena ögat. Katten ser (l. kan se) i mörkret. Se ngt med kikare, med obeväpnat öga. Se syner. Se ngt i en syn. Se i syne, se SYN. Han fick ett slag, så att han såg stjärnor l. sju solar (på himmeln). Stereoskopiskt seende. Se flugor, se FLUGA 1 b. Sa haffuer iach seet oc offuerwæghit then stora och drapelig skadæ for:na vestheras domkirke lidhit haffuer. G1R 1: 35 (1522); jfr 3 e. Därs. 124 (1523; enligt senare avskrift). När Jesus kom j Petri hws, och sågh ath hans swära lågh och hadhe skälffwosott, Thå (osv.). Mat. 8: 14 (NT 1526). Alt thetta (som Gud har gjort) haffuer mitt ögha seedt, och mitt öra hördt. Job 13: 1 (Bib. 1541). Alla de, som färdas en och samma väg, se nödvändigtvis samma föremål. Kellgren (SVS) 5: 599 (1792). Det sägs det var den första gång han blekna setts i strid. Runeberg 5: 5 (1857). Linné sig kanske såg i barnadrömmar / Bland furuskogens dunkla stammar trefva. Wirsén LifvVår 53 (1888). (I det gamla hemmet) pågick (vid ett besök efter många år) putsningen av väggar och tak. I tankarna såg jag de gamla färgerna på dessa. HJosephson i HågkLivsintr. 17: 93 (1936). jfr (starkt vard., i förb. med sup. i st. f. inf.): Di haffuua sedtth honom legiath i sengh medh henne. TbLödöse 109 (1589). — jfr AV-, BE-, FÖR-, GENOM-, MISS-, UT-, ÅTER-SE o. ALL-, BINOKULÄR-, DUBBEL-, ENKEL-, FJÄRR-, FÄRG-, GUL-, HALV-, KLAR-, MOSAIK-, MUSIV-, MÖRKER-, NATT-, RIKTNINGS-, RYMD-, RÖR-SEENDE m. fl. — särsk.
a) i en mängd ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt (jfr j α). Mann szeer jngen lenger, än tiil tenderne (dvs. man kan icke känna en annans tankar o. planer). G1R 10: 147 (1535); jfr: Om flera af våra samtida har det .. varit en sägen, att de kunnat se folk längre än till tänderna, eller, att de kunnat se mer än andra. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 429 (1864). Huad ögat icke seer, thet kan hierta icke gråta. SvOrds. B 2 a (1604). Dhen en gång stiäl, får altijd heeta Tiuff .. (dvs.) Dhen som blijr medh ett sedder, han blijr medh tije tedder. Grubb 127 (1665). Många Ögon see mehr än ett. Dens. 549. När man ej will se, hjelper hwarken ljus eller glasögon. Rhodin Ordspr. 103 (1807). Mången ser icke skogen för träds skull. Granlund Ordspr. (c. 1880). Nu kan jag se, sad’ bonden, klippte af sig ögonlocken. Därs. — särsk. i talesättet se (och höra) men inte röra o. d., se RÖRA, v.2 I 7 a.
b) (†) med avs. på dröm: ha. Vthi andro årena aff NebucadNezars Rike, sågh NebucadNezar en dröm. Dan. 2: 1 (Bib. 1541; Vulg.: vidit). Konungen .. sadhe til Daniel .. Ästu then samme som migh kan säya then dröm som iagh seedt haffuer. Därs. 26 (Luther: gesehen habe, Vulg.: vidi).
c) med avs. på sevärdhet(er) l. (samlingar i) museum o. d.: bese; jfr n ι, 2 h β β‘. Är edert ärende att se helgedomen? Rydberg Ath. 30 (1876; uppl. 1859 o. 1866: bese). Man får icke när som helst se museum. Schulthess (1885).
d) med avs. på (föreställning av) teaterstycke l. film o. d.: ss. åskådare närvara vid (föreställning) resp. vid framförande av (teaterstycke osv.), åse (ngn gg äv. abs.: vara åskådare); äv. med avs. på (program i) television: ss. åskådare ta del av utsändning av (program) resp. av utsändning i (television); äv. med avs. på skådespelare o. d.: ss. åskådare närvara vid l. (på biograf l. i television) följa framträdande av (ngn); jfr o β α‘. Se ngn i Hamlet, i Hamlets roll. Han ser regelbundet (detta program i) TV; jfr 2 h β. (Lat.) Theatrum .. (Sv.) Skådeplatz, ther man ser allehanda Spel. Florinus Voc. 124 (1695). Komma de (dvs. kvinnorna) dit (dvs. till teatern) för att se, för att ses ej mindre de komma. Janzon Ov. ArsAm. 9 (1921; lat. orig.: spectatum veniunt); jfr m δ o. Holm BevO 282 (1960). En afton var jag på teatern och såg en komedi. VFl. 1933, s. 72. En film, som han ännu ej (varit och) sett. Östergren (1938). jfr: Sophie och Lotta skola se hos Hartmansdorff (då processionen vid K. XIV J:s begravning passerar). Geijer Brev 428 (1844).
e) med avs. på land l. ort o. d., övergående i bet.: besöka l. vara i. Svart G1 148 (1561). En stoor hoop Konungar, som hafwa regerat i Spanien .. (ha) aldrigh seedt Swearijket. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Lübeck var den sista stad jag såg i romerske kejsarens rike. Rydberg Sing. 72 (1876; uppl. 1865: besökte).
f) med avs. på person, övergående i bet.: vara tillsammans med l. träffa l. lära känna l. besöka o. d.; äv. (i religiöst spr.) med avs. på Gud, övergående i bet.: leva l. vara hos (äv. i sådana uttr. som se Gud ansikte mot ansikte, övergående i bet.: leva l. vara hos Gud); jfr j δ, n α, II 1. Se ngn i livet, se LIV I 1 c ε. Effter try åår kom iach igen till Hierusalem, på thet ath iach wille see Petrum, och bleeff när honom j fämton dagha. Gal. 1: 18 (NT 1526; Bib. 1917: för att lära känna). Der (dvs. i himmeln), ansigte mot ansigte, / Jag ewigt, ewigt Gud får se, / Se Herren Zebaoth. Ps. 1819, 144: 1. Ute på åker och äng, i skog och flottning, där skall man se finnen, där är hans lif. LfF 1912, s. 109. Varför ser man dej så sällan nu för tiden? Östergren (1938). — särsk.
α) övergående i bet.: ha (ngn) ss. gäst l. motta besök av (ngn) l. ta emot (ngn) l. utöva gästfrihet mot (ngn); särsk. i sådana uttr. som se ngn hos sig l. i sitt hus l. vid sitt bord; jfr j δ, 7. VDAkt. 1696, nr 188 (: hooss migh). Så kiärt som det är mig, at få den ähran at se Högährewördige Hr Probsten i mitt fattiga Hus d 11. aug. så högt (osv.). Därs. 1751, nr 308. Hon såg ofta främmande. Wetterbergh Altart. 137 (1848). Dem (dvs. de studerande) såg .. (Retzius) tidt och ofta vid sitt bord. Anderson (c. 1880) i 3SAH 7: 297. Angela Teresa kan inte se er i dag. Edqvist AngTer. 109 (1953).
β) i uttr. se ngra omkring sig, övergående i bet.: ha ngra hos sig l. vara omgiven av ngra. O Jesu än de dina / Du vill omkring dig se. FMFranzén i SP 1817, nr 148, s. 3; jfr Ps. 1937, 187: 1.
γ) övergående i mer l. mindre bildl. anv., särsk. dels i sådana uttr. som (icke o. d.) vilja, äv. tåla (att) l. gitta se ngn, övergående i bet.: (icke osv.) vilja ha med ngn att göra l. vilja veta av ngn (jfr n κ α‘, 2 j β), dels i uttr. (icke o. d.) ha sett sin like, övergående i bet.: (icke osv.) ha sin like (i ngt). Hans hustru hade stengt, / och sich vmtenct, / Hon wille honom icke siya. Ps. 1536, s. 24 (fsv. orig.: sighia); jfr Ps. 1695, 205: 9. Jag gat inte si henne mer. Wägner Silv. 192 (1924). Som ännu icke sett sin like i handboll. Östergren (1938). Jag tål inte se honom. Harlock (1944).
g) i fråga om att iaktta ngn l. ngt från en viss punkt l. i visst perspektiv o. d.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. om motiv för bild, övergående i bet.: avbildad (i plan l. i profil o. d.). Se ngt i (ett ovanligt) perspektiv, se PERSPEKTIV, sbst. 2. Se ngn i profil. (Figuren visar) densamma (dvs. hjulaxeln) sedd i plan. TByggn. 1859, s. 53. Invid ett bord .. sitter (på målningen Den första undervisningen) en pojke lutad över en bok. .. En sittande gumma, sedd en face, följer gossens läsning. Hintze KEJansson 94 (1926). Sedda bakifrån ta de sig helt annorlunda ut. Östergren (1938).
h) i fråga om att ta del av innehållet i ngt skrivet l. tryckt, övergående i bet.: läsa l. inhämta l. granska; vanl. med obj. betecknande (innehållet i) ngt skrivet l. tryckt (äv. med obj. bestående av en sats som anger innehållet i ngt skrivet l. tryckt l. med obj. o. inf., i sådana uttr. som se ngt nämnas, läsa om ngt l. dyl.); i sht förr äv. i mer l. mindre pleonastisk förb. med läsa l. förnimma; jfr i β, m α, n ι β‘, p α β‘, γ‘, ϑ‘, 2 (h β γ‘). Wj Rikisins raad (m. fl.) .. Kungörom .. fför alla meniga Norgis rike landh oc stædhers inbygera Oc för huariom manne som thetta breff Höra see eller læsa then stora orætt (osv.). G1R 1: 26 (1521). HC11H 14: 10 (1660: ses och förnimmas). Man kan sluta af Förtekningen, at Auctoren sedt nämnas Disar-salen. Lagerbring 1Hist. 1: 13 (1769). Om rättsförhandlingarna såg jag i någon tidning. Hallström El. 132 (1906). Har ni sett i er tidning att den finska militären blifvit indragen(?) Hedin 1Varn. 15 (1912). Såg du reportaget jag gjorde för fjorton dar sen, förresten? Gustaf-Janson ÖvOnd. 5 (1957). — särsk.
α) (†) i uttr. i hastighet till seendes, vid ett snabbt genomögnande l. genomläsande. Rudbeck Bref 83 (1670).
β) [jfr lat. vidi] i sup., jämte namnteckning l. signatur (o. datum o. d.) ss. påskrift på handling för att beteckna att påtecknaren tagit del av denna. Sett. Lund den 23 januari 1965. N. N.
γ) (†) i pass., övergående i intr. bet., i uttr. ses efter ngt, inhämtas l. framgå av ngt. Wägar pänningar för Fläsk som sees efter räkning fol. 2142. HovförtärSthm 1740, s. 2140.
δ) [jfr eng. seen and accepted] (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. sedd och accepterad, ss. påskrift på växel: accepteras. Jungberg (1873).
ε) (†) i utvidgad anv.: överse l. granska (lag). Schmedeman Just. 546 (1668).
i) i fråga om att övervaka l. styra om l. se till ngt l. i fråga om att undersöka l. se efter ngt; äv. i mer l. mindre bildl. anv.
α) med bestämning bestående av att-sats.
α‘) (numera föga br.) övervaka l. styra om l. se till l. laga; jfr p α δ‘ slutet. AOxenstierna 2: 69 (1612). (Marskalkens uppgift vid beskickningen för fredsförhandlingar med Danmark) är att .. gå för maten, præsentera vatnet, biuda till bords .. ock si att all tingh i hushållet går skickeligen .. till. HT 1895, s. 432 (1645). Man måst eij eenligst hafwa Blygd / At giöra hwad som moot all Dygd; / En måst ock sij, att man förtaer / Hwad nånsin Skeen till Odygd haer. Lucidor (SVS) 454 (1674).
β‘) (mera tillf.) = SE EFTER 2; jfr β. (Hustrun) vek ned hans rockkrage, som åkt upp, stod i dörren och såg, att han inte halkade på hällan. Sjödin StHjärt. 11 (1911).
β) med bestämning bestående av indirekt frågesats: se efter (se SE EFTER 2) l. titta efter l. undersöka; äv. motsv. h: se efter (i ngt skrivet l. tryckt); jfr α β‘, k α β‘, p α ε‘. Mentes att jungfruerne kunde väl gifvas een ähreklädning. .. Befalltes och Her Knuth Posse att see hvadh det kan stiga. RP 9: 441 (1642). Hedenstierna Kaleid. 75 (1884; i tidning). När båten lade till .. frågade han, om jag inte ville göra en titt i hans lilla hem i Lysekil och se hur han hade det. Ödman Reseb. 255 (1907). Lo-Johansson Förf. 18 (1957).
j) i förb. med adverben gärna l. hellre l. ogärna o. d. (förr äv. nödigt) l. med prep.-uttr. med likartad bet. (särsk. uttr. med nöje); ofta övergående i mer l. mindre bildl. anv., särsk. i uttr. som beteckna att ngn gärna osv. vill ngt l. går med på ngt l. att ngn gärna osv. önskar ngt l. är (mer) välvilligt inställd till ngt l. tycker (mer) om ngt resp. icke önskar l. är välvilligt inställd till ngt osv.; jfr o α, 6 d, GÄRNA 2 b, 3 b o. OGÄRNA b. Kænne gudj iak saage nödoct ath naagot mord brand eller öfwerwol .. skulle eder öfwer gaa. G1R 1: 50 (1523). Taa war .. (påvens legat) begærandhe Aff oss ath Alle prelater Och mæste parten Aff Canikerna motte komma hiith honom Tiil tals och orda hwilketh wij Gærna ssee och wunnom. Därs. 117. Lagstiftaren ser ogerna, att äktenskapsskilnad äger rum. Schrevelius CivR 3: XXXI (1858). SvTeolKv. 1936, s. 339. jfr (†): Jag aff hiertatt seer och önskar, att samme godz motte under E(ders) H(erre)d(ömmes) everdeligh egendom ligga. OxBr. 12: 468 (1629). — särsk.
α) i ordspr. Man kysser offta then handen, som man såge gerna wore aff. SvOrds. B 5 a (1604). Mången såge giärna sin egen skam på ens annars rygg .. (dvs.) Wände sitt feel och förseende på en annan. Grubb 551 (1665). Det man gärna ser, det tror man gärna. Rhodin Ordspr. 39 (1807).
β) med bestämning bestående av inf. med att (förr äv. utan att); jfr γ. OxBr. 12: 316 (1613). Jag har hitrest till tings och låter inteckna min gård. få se om jag kan behålla den. hälst såg jag bli af dermed. CAEhrensvärd Brev 2: 226 (1798); jfr 3 j β α‘. Anna såg med nöje att få blifva allena. Sparre Frisegl. 2: 68 (1832). Jag gerna ser, / att få betala min gäld till er. Sturzen-Becker 4: 122 (1862).
γ) med obj. o. inf. (numera bl. utan infinitivmärke). Medan nu H. K. M:t gerna sijr sine vndersåtere högh och lågh, att sielff niuta rätt, och androm göra rätt. RARP 3: 77 (1638). BEMalmström 7: 406 (1845).
δ) med obj. betecknande person; ofta i mer l. mindre bildl. anv., i uttr. gärna l. hellre l. ogärna o. d. se ngn, dels: tycka om resp. föredra l. tycka illa om osv. ngn, dels: gärna osv. vilja ha ngn (i sin tjänst o. d.), dels motsv. f (α): gärna osv. (vilja) vara tillsammans med l. träffa l. ta emot ngn; jfr ε. Isaac .. sågh icke gerna Canaans döttrar. 1Mos. 28: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: Kanaans döttrar misshagade .. Isak). (Bryggaren) har nog en sex drängar förut, men gerna såge han den sjunde. Almqvist Lad. 10 (1840). Gärna se folk (hos sig). Östergren (1938).
ε) i p. pf.; särsk. (i sht motsv. δ, om person) i mer l. mindre bildl. anv., i uttr. gärna sedd, omtyckt, populär (jfr 3 e ι), ogärna sedd, illa omtyckt, impopulär (jfr 3 e κ). Lindfors (1824). Stadens (dvs. Uppsalas) egna barn voro begärliga efter .. (vaktmästartjänster vid universitetet) och hitflyttade personer ogerna sedda. Svanberg RedLefv. 513 (1882). Leopold var en gerna sedd gäst i Oxenstiernas hus. Wirsén i 2SAH 61: 251 (1884). Många av de sällsyntaste och helst sedda häckfåglarna. Selander LevLandsk. 156 (1955).
k) i förb. med verbet låta; jfr 3 k.
α) i uttr. låta ngn (få) se, tillåta l. laga att ngn får titta, låta ngn (få) se ngn l. ngt, tillåta l. laga att ngn får betrakta ngn l. ngt l. visa ngn ngt; förr äv. i uttr. låta se ngn ngt l. låta ngt se ngn, visa ngn ngt; jfr n δ, 3 k α o. LÅTA I 18 b. Han stod i vägen och lät mig inte (få) se. Thå stighu the Phariseer och Saduceer fram, och frestadhe .. (Jesus), begärandes ath han wille lata them see teekn aff himmelen. Mat. 16: 1 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Om iagh finner nådh för Herranom, så låter han migh wel komma igen, och läter migh få see honom och sitt hws. 2Sam. 15: 25 (Bib. 1541). Jag fornimer, att bemeltte Skytte haver inte förtt ded fram (dvs. framlämnat den medsända ritningen till en uppfinning) eller lette ded sitt H. K. Maij:t. CvFalkenberch (1629) i OxBr. 11: 566; jfr anm. 2:o sp. L 1478. (Kempensköld) baad mig at läta sij Stjernhielm sitt breef. Columbus Ordesk. 11 (1678; uppl. 1963). — särsk.
α‘) i uttr. låt mig (l. oss) (få) se! (jfr β‘), tillåt l. laga att jag får (resp. vi få) titta!; äv. med obj. till se: tillåt l. laga att jag får (resp. vi få) betrakta (en viss person l. sak o. d.)!; förr äv. i uttr. låt se mig det l. det!, visa mig det l. det!; jfr 3 k α α‘. Stå inte i vägen, utan låt mig (få) se! Philippus sadhe till honom, Herre låt oss see fadhren så haffue wij noogh. Joh. 14: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Lätt see migh booken. Rondeletius 51 (1614). Lät oss se hvad ni har att sälja. Weste FörslSAOB (c. 1815).
β‘) i uttr. låt l. (numera bl. i högtidligt spr.) låtom oss se! (jfr α‘), äv. med obj. till se, ss. en uppmaning till en l. flera att gemensamt med den talande titta (resp. att betrakta ngn l. ngt); med obj. bestående av indirekt frågesats äv. motsv. i β, ss. en uppmaning till en l. flera att gemensamt med den talande se efter (om l. vad osv.); jfr 3 k α β‘ o. LÅTA I 18 g α. Halt, lät oss see om Helias kommer och hielper honom. Mat. 27: 49 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Till gamla mormors fönster kom, / Och låt oss se, hur månen snart / På viken glimmar underbart! Wirsén Dikt. 36 (1876).
β) i uttr. låta se ngn l. ngt, visa ngn l. ngt (i uttr. låta se ngn i sht förr äv.: låta ngn uppträda l. framträda, i uttr. låta se ngt i sht förr äv. med avs. på räkenskaper: förete ngt för granskning); numera i sht med obj. bestående av att- sats l. indirekt frågesats; jfr δ, n δ, 3 k β. Endoch att hanns nådhe ähr ingin reckenskap plichtigh, haffuer hann licheuell låthitt sije hanns reckenschap. G1R 1: 123 (1523). (Staden Venedig) giffver .. (konungar o. furstar) inthet effter i all pracht och ståt, ehvarest theres Legater de kunne låta see. RP 8: 117 (1640). Blifwer .. någon (sjuk) Måålelöös, förr än Prästen kommer til honom, .. och med något Teckn låter see, at han åstundar Herrans Nattward, then skal .. ther af blifwa deelachtig. Kyrkol. 17: 5 (1686). Et litet Barn (utan armar), som Föräldrarna låte för Penningar see. Hoorn Jordg. 1: 116 (1697). Låta se sina konster. Lindfors (1824). — särsk. (numera föga br.) med saksubj. vid låta: visa ngt. Widh hwart huusz så står itt teckn upsat som låter see hwad för slagz fålk ther boor. Bolinus Dagb. 17 (1666).
γ) i uttr. låta sig se(s) l. låta se sig, tillåta betraktande av sig l. visa sig l. uppenbara sig; äv. med saksubj. vid låta: visa sig; särsk. i uttr. låta sig ses av ngn, i sht förr äv. låta sig se l. låta se sig (ut)av (förr äv. för) ngn, visa sig l. uppenbara sig för ngn; jfr 3 k γ o. LÅTA I 19 c. (Jesus) lät sigh see vthaff them j fyretiyo daghar. Apg. 1: 3 (NT 1526; Bib. 1917: lät .. sig .. ses av dem). (Bruden) bär (vid bondbröllop i Livland) kläde öfver ansichte och låter intet si segh. Carl XII Bref 41 (1701). The (koppor), som then första och andra Dagen låta se sig, komma vt i en oordentelig Myckenhet. Aken Reseap. 230 (1746). Låta se sig för någon. Lindfors (1824). Det var en samling af män, som väl kunde låta sig ses vid de främmande hof, som .. (G. III) ernade besöka. Tegnér Armfelt 1: 85 (1883). — särsk. pregnant, med saksubj. vid låta: vara värd att se(s), vara sevärd; jfr n γ. Lindfors (1824). Cavallin (1876).
δ) [delvis specialanv. av β] i uttr. låt se!, visa!; särsk. (motsv. β) med obj. till se; jfr 3 k δ. Stiernhielm Fägn. 4 (1643, 1668). Läth .. see hwad du kant för Konster. Grubb 727 (1665). Lät se din hand, hvar ådra blå och trinder / Ligger så sväld och fuktig som i bad. Bellman (BellmS) 1: 83 (c. 1772, 1790).
l) pregnant (jfr k γ slutet, m ε).
α) ha tillräcklig förmåga att förnimma l. uppfatta l. urskilja med synsinnet l. (ha förmåga att) förnimma osv. tydligt med synsinnet (jfr n κ α‘, λ); äv. med bestämning bestående av inf. (med l. utan att): ha tillräckligt god synförmåga l. tillräckligt bra ljus l. sikt för att kunna (göra ngt); äv. i uttr. kunna se, kunna förnimma osv. tydligt med synsinnet resp. ha tillräckligt god synförmåga l. tillräckligt bra ljus l. sikt för att kunna (göra ngt). Jag ser icke l. kan icke se utan glasögon. Wij förnimme att de gamble Styrmän vthj Finske Skärgården .. äre mästedeelss dödhe och de, såsom ännu leffue, icke see nu heller wäl styra. SUFinlH 5: 165 (1616). (Lappen förföljer o. skjuter ned vildrenarna) ganska dagen igenom, så länge han sijr skiuta. Landsm. XVII. 3: 56 (1672). Jag ser ej at vägleda mig. Weste (1807). Inom .. (den nya lampans) ljusring kunde de se att träda på synålar lika väl som att läsa den minsta tryckstilen i böcker. Moberg SistBr. 257 (1959).
β) ha utsikt l. oskymd sikt (över ngt l. ända till ngt o. d.). Från denna utsiktspunkt ser man ända till staden. Ett härligit rum .. med en altan uthan före rundt omkring, der man seer öfwer trägården och hela landet. SvBrIt. 1: 23 (c. 1700). Från kullen ser man öfver hela slätten. WoH (1904).
m) övergående i 3 b, närmande sig bet.: iaktta l. märka l. lära känna l. inse l. förstå (ngt) o. d.; jfr n κ α‘ slutet. The skola see j hwilken the stunghit haffua. Joh. 19: 37 (NT 1526). En qvinna ser genast, säges det, om en man älskar henne. PT 1904, nr 258 A, s. 3. — särsk.
α) i uttr. se ngt av (i sht förr äv. utav) ngt (förr äv. ngn) (jfr n α, ζ), lära känna l. förstå ngt gm att betrakta ngt (resp. ngn); äv. (o. numera företrädesvis) motsv. h, i fråga om att lära känna ngt gm att ta del av l. läsa l. studera ngt skrivet l. tryckt; jfr γ, n ι β‘ o. 3 b δ. HH XXXIII. 1: 113 (1561: vtaff). Om dagen skal en mörk ell’ klaran Himmel wijsa, / Det plär man säkert nog af Morgon-Rådnan sij. Geisler Fägnet. B 2 b (1709). (Sv.) Jag har sedt dät af Dig, (lat.) A te hoc didici. Schultze Ordb. 4041 (c. 1755). De så kallade Ryssbodarne .. woro bygde i Drottning Christinas tid af träd som sees af en den tiden graverad vue öfwer Stockholm. HH XXXII. 2: 35 (1783). Av Edert brev ser jag, att (osv.). Östergren (1938). jfr (†): Uthaf Werelij casseräckning seer man Werelium då uthlagt 1663 dr. 4. öre af Academ. inkompst. Rudbeck Bref 262 (1685). — särsk. (†) i uttr. se ngt av ngns ögon, läsa (se LÄSA, v.3 2 b) ngt i ngns ögon; jfr β α‘. Schultze Ordb. 4041 (c. 1755).
β) i uttr. se ngt på (i sht förr äv. uppå) ngn l. ngt (jfr ε, n ζ), märka l. lära känna l. förstå l. erfara ngt gm att betrakta ngn l. ngt; numera bl. med obj. bestående av en sats l. av ett neutralt pron.; förr äv. med obj. betecknande känsla som ngn erfar vid betraktande av ngt l. (i bildl. anv.) vid tanken på ngn l. ngt l. gm ngn l. ngt (se β‘—ζ‘); jfr 3 b ε. Seer på mina hender och på mina föter ath thet är iach sielff. Luk. 24: 39 (NT 1526). Somliga menniskor kunna då aldrig se på folk, att man önskar dem för fan i våld. Jolin MSmith 4 (1847). Och han gick, det sågs ännu på nacken / hur han mumlade ibland och log. Fröding NDikt. 158 (1894). Det såg jag på din min. Östergren (1938). — särsk.
α‘) i uttr. se ngt på ngns ögon, förr äv. (med indirekt obj.) se ngn ngt på ögonen, läsa (se LÄSA, v.3 2 b) ngt i ngns ögon; jfr α slutet. Hwad en j sinnet haffuer thet seer man honom på ögonen. Syr. 13: 25 (öv. 1536). Jag ser på dina ögon du har en annan kär. NyVisb. 168 (1846).
β‘) i uttr. se (sin) lust på ngn l. ngt, se LUST 3 b η.
γ‘) (†) i uttr. se sorg på ngn, vållas sorg av ngn l. sörja över ngn. Itt swerd skal gå genom hans modhers siel, hon skal see sorgh på sin son. OPetri 3: 63 (1530).
δ‘) (†) i uttr. få se tröst på ngn, få glädje av ngn. Det är den första tröst, som .. (Jesu) Moder skulle få se på sin Son, at månge skulle stöta sig på honom. Borg Luther 1: 214 (1753; t. orig.: an ihm erleben und erziehen sollte).
ε‘) (†) i uttr. se ynka l. ynkan (up)på ngn, hysa medömkan med ngn, se ynka på ngt, ömka sig över ngt. The skola så pina och plågha .. (Jesus) at tu (dvs. Maria) skalt see ynko på honom. OPetri 3: 61 (1530). Men iagh (dvs. Venus) skall mz them laga så, / Att alla skola see ther ynka på. Asteropherus 12 (1609). (Flera personer) sågo uppå dett (dvs. ett sjukt barn) stor ynkan, att dett skulle så ligga och plågas. VRP 1695, s. 169.
ζ‘) (†) i uttr. se sin ögonfägnad på ngt, glädja sig åt att betrakta ngt. Almqvist Grimst. 27 (1839).
γ) i uttr. se ngt ur (förr äv. utur) ngt, i fråga om läsning av brev o. d.: se ngt av ngt (se α). Vi hafva undfått eder underd. skrifvelse .. och se därutur huru det förevetter med den ena härden uti Degerfors hammar. Lindberg o. Johansson Karlskoga 76 (i handl. fr. 1690). Aspelin Stenbäck 508 (1900).
δ) med personbetecknande obj., övergående i bet.: uppmärksamma l. lägga märke till l. observera. Haffwer akt vppå idhra welgerninga, ath j icke gören them för menniskiomen, på thet ath j skolen wara seedde aff them. Mat. 6: 1 (NT 1526; Bib. 1917: bliva sedda). Man ”såg” henne genast i den mest välfylda salong, hon skulle frapperat i en folkmassa på tusenden. Hedenstierna Komm. 21 (1891).
ε) i uttr. se ngt hos (i sht förr äv. ) ngn (jfr β, 3 b γ), pregnant: vid betraktande av ngn finna ngt vackert hos honom. Men kära du, hvad se de på tösen? Jag går så långt att hon är riktigt ful. Benedictsson Peng. 48 (1885). Östergren (1938).
n) i vissa uttr.
α) se ngt av ngn l. ngt (jfr ζ, m α), med avs. på del l. skymt av ngn l. ngt: (kunna) urskilja l. iaktta ngt av ngn l. ngt vid betraktande; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. i sådana uttr. som se mera av ngn, lära känna ngn bättre, (icke o. d.) se något av ngn, (icke osv.) se till (se SE TILL 2 a) l. träffa ngn (jfr f). HFinlH 1: 318 (c. 1545). Måltijdh är nu länge förbij, / Aff dagen wij intet meer sij. Messenius Sign. 35 (1612). Hon varken såg eller hörde ngt av gästerna. Auerbach (1913). Perspektivet (dvs. att den dam som berättaren just träffat var likgiltig för sin fästman) kunde ha lockelser även för mig, nu när jag sett mera av henne. Hallström Händ. 11 (1927). — särsk. i uttr. se en skymt l. skymten o. d. av ngn l. ngt, se SKYMT.
β) se ngn l. ngt för sig (jfr 3 d γ), ha en minnesbild av ngn l. ngt l. (kunna) framkalla ngn l. ngt i sitt minne. Han .. såg oupphörligt för sig lejonets blick. Hallström Than. 57 (1900). Jag ser henne för mig, där hon kom in från köket med handkammarnycklarna i ena handen och ett fat med äpplen i den andra. HJosephson i HågkLivsintr. 17: 89 (1936).
γ) förtjäna (att) ses (förr äv. att se) l. vara något att se, vara sevärd l. en sevärdhet l. göra ett starkt intryck vid betraktande; äv. (vara) värd att se l. ses, (vara) sevärd; jfr k γ slutet, 2 k αγ. Den (bod), som tillhör Herr Micalli, en venetiansk handlande .., förtjänar att ses. GGAdlerbeth (1783) i MoB 5: 42. (Efter middagen) tog jag Byströms villa i ögnasikte. Den förtjenar mycket att se. Geijer Brev 441 (1845). Det var något att se det. Björkman (1889). Utställningen förtjänar verkligen (att) ses. Östergren 2: 942 (1924). Värd att se(s). Dens. 5: 1214 (1938).
δ) (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) giva ngn se ngt, låta ngn se ngt (se k α); äv. giva se ngt, låta se ngt (se k β); jfr 3 n ε o. GIVA, v. I 9 d. Gif mig först se det skrifteliga (dvs. en arresteringsorder)! Högberg Vred. 3: 402 (1906). God morgon, Svåger! Ge si hvad Du har fått i natt! Strindberg Bjälb. 9 (1909; yttrat till fiskare).
ε) se sin lust, se LUST 3 b η.
ζ) se (ngn gg äv. refl. se sig) sitt lystmäte av l. på ngn l. ngt, se sig mätt på ngn l. ngt (se o α slutet). Jag (dvs. en lind) lofvar .. att .. (människorna) skola få se sig sitt lystmäte på träd (om jag bara får tillräckligt många år på mig att växa). Gellerstedt Glänt. 156 (1909). Sedan vår vän Gunnar sett sitt lystmäte av New York. Hedin Pol 2: 340 (1911).
η) se ngt å rygga, se RYGG 5 l.
ϑ) se (ngns l. ngts) under, ss. åskådare närvara vid underverk (utfört av ngn resp. i fråga om ngt); ofta i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; förr äv. se under l. [jfr t. sein wunder sehen] se sin under, vara med om ngt underligt l. märkligt l. bli förundrad l. ha anledning att förundras. Peter N. N. hade beded honom att förtöfva i Pillow eett par tijmar, då skulle han see under, ty H. M:tt var dijt då vist förväntandes. RP 1: 206 (1629). Wil man wända sigh, och see til Tungomålen: Gudh! här seer man sijn under! wij talom, wij skrifwom; och wete intet hwad. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 b (1643); jfr 6 a. Nådens under här wi sett, / Af Guds Anda är det skedt. / Ordet, utaf Fadren födt, / Har i tiden blifwit kött. Ps. 1819, 58: 2. Under bön i stilla stunder, / Genom lydnad vi beredas / Till att se Guds dolda under. Ps. 1937, 418: 3.
ι) vara l. finnas att se, förr äv. vara till seende l. till seendes (äv. med till o. seende resp. seendes sammanskrivna), vara l. finnas att betrakta l. (motsv. c) bese (äv. med förbleknad innebörd, övergående i bet.: finnas l. återfinnas); äv. finna ngt att se, finna ngt (värt) att betrakta (förr äv. finna ngt till sägandes och seendes, med förbleknad bet.: finna ngt över huvud); äv. sådan l. sådan att se, förr äv. till att se l. till seende osv., sådan l. sådan till utseendet l. vid betraktande l. att se (i bet. 2 k) på (särsk. i uttr. vara sådan l. sådan att se osv., se sådan l. sådan ut l. erbjuda en sådan l. sådan anblick); jfr 11. Åt alla håll var l. fanns ingenting att se annat än skog. Stålts Gertrud hon lyfftes på hvitan häst, / Thet var så lustigt at sia. SvForns. 2: 433. (De djur som äro föremål för avgudadyrkan) äre icke hyggelighen såsom annor diwr the ther lustigh äre tilseende. SalWijsh. 15: 19 (öv. 1536; Luther: fein anzusehen). Gudh lät vpwexa aff iordenne allahanda trää, lustugh til at see, och godh til at äta. 1Mos. 2: 9 (Bib. 1541). Iag (har) upsatt korteligen, hwad till seendes ähr för H. Kongl. M:tt (vid en resa). Schück VittA 2: 388 (i handl. fr. 1673). Desze Liquidationer .. äro de, hwilka här uti gälds-extractet N. 13 äro til seendes. HC11H 10: 168 (1680); jfr β‘. Skådar man den lefwande Naturen, skall man hos Diuren till sejandes och seendes, intet finna ett som icke den högste med sine naturlige wapn och förswars medel skapat och försedt hafwer. Porath Pal. Föret. 2 (1693). En opera kan gifvas flera gånger å rad; man tycker sig altid finna något nytt att se och höra. Hedberg SvOperasång. 6 (1885). jfr (†): De sköna målningar af Raphael Urban, som äro gjorda på papper, til seendes i Hampton-Court. Serenius (1734, 1757; under cartoons). jfr äv. (†): Prospect af Biörnö gård, som han ifrån nordwäst ähr till att sendes. 2SvKulturb. 1—2: 38 (i handl. fr. 1665). — särsk.
α‘) (numera bl. i vitter stil) i uttr. vara att se, förr äv. vara till seende(s) (så) som ngn l. ngt, se ut som ngn l. ngt; jfr 11. Han war til seende såsom en Gudz ängel. Dom. 13: 6 (Bib. 1541; Luther: war anzusehen; Bib. 1917: såg ut). Så var byn att se i rök och aska, / Som ett stjernehvalf af skyar härjadt. Runeberg 2: 24 (1835). (Havsfruns husdjur) äro till seendes såsom annat fä, men större. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 246 (1864). jfr (†): Ett Slagz röda Matkar stora som Loppor wäxa på Grääs, uthi ett lijtet Boo tilseande såsom hwijt Duun. IErici Colerus 2: 43 (c. 1645).
β‘) motsv. h, i uttr. vara att se (förr äv. till seendes), vara l. stå att läsa (ngnstädes, t. ex. i viss skrift); äv. motsv. m α, i uttr. vara att se (förr äv. till seendes) av (i sht förr äv. utav) ngt l. ngn (jfr 3 b δ), framgå av ngt l. ngn (dvs. av viss skrift l. viss författare). Som vtaf Adamo Brem .. nogsampt är tilsendes. Schück VittA 1: 245 (i handl. fr. c. 1645). Fordom haar dhet intet waret så gemeent, at bära Guldringar, som aff Keyserelagen är at see. Grubb 576 (1665). Så togh jagh .. en resa up för Deutschland, som vidare är att see annorstädes. Bolinus Dagb. 30 (1668). jfr (†): Så skulle Kongl. Kammar-Collegium (år 1671) ofördröjeligen göra den förordning, som til effectuerandet deraf (dvs. återkallande av vissa förläningar) nödig och tjenlig wara kunde .. (Til seendes af hosgående Lit. E. E. E.). HC11H 9: 98 (1697). särsk. (†) i uttr. ngt är med förundring att se, man kan med förundran läsa ngt (i viss skrift). Medh huad Taal Plato .. (själen) figurerar, är medh förundring at see vthi hans Samtaal. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644).
κ) se ngn l. ngt för sina ögon, äv. för ögonen, förr äv. (i bet. α‘ slutet) för ögon.
α‘) ss. beteckning för att ngn ser ngn l. ngt tydligt l. ss. mer l. mindre emfatisk beteckning för att ngn ser ngn l. ngt (jfr λ, l α); företrädesvis i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. i uttr. (icke o. d.) vilja se ngn l. ngt för sina ögon, (icke osv.) vilja ha med ngn l. ngt att göra l. vilja veta av ngn l. ngt (jfr f γ, 2 j β), (icke o. d.) kunna se ngn l. ngt för sina ögon, (icke osv.) tåla ngn l. ngt. Ikke kunna se en för sina ögon. Schultze Ordb. 4027 (c. 1755). Härpå beskrifver Poeten en toilette så lifligt och naturligt, som om man såge den för sina ögon. Kellgren (SVS) 4: 159 (1780). Jag vill inte se honom för mina ögon (vidare). Östergren (1938). jfr (†): För min ögnehål nu idel mörcker ses. Kolmodin QvSp. 1: 4 (1732). särsk. i uttr. se ngt för ögonen, förr äv. för ögon, bildl.: inse l. märka ngt (tydligt); äv. (o. numera bl., föga br.) i sådana uttr. som se faran för ögonen, inse l. förutse faran, se döden för ögonen, finna sig i dödsfara, vänta sig döden; jfr m, 3 b, d. Ingen kan leffua j reenleffnat, och doch halla sich j frå echteskap, medh mindre at gudh giffuer ther nådhena til, Men huru sellan gudh giffuer sådana nådh seer man daghliga for ögonen. OPetri 1: 489 (1528). GudlVis. A 3 b (1530: för öghon). När en desperat Armee, seer sigh ingen vthflycht, vthan Döden för ögonen, grijper hon offta medh så mycket större ijfwer til wärns, än elliest. Grubb 821 (1665); jfr 3 b (α). Jag ser döden för ögonen. Schultze Ordb. 4027 (c. 1755). Se faran för ögonen. Nordforss (1805).
β‘) i fråga om förnimmande av ljusfenomen till följd av slag l. stöt o. d., i sådana uttr. som se (sju) solar för ögonen. Då tog rået mig .. och slängde mig ur kojen ned i backen, så jag såg sju solar för ögonen. Wigström Folkd. 2: 215 (1881).
λ) se (ngn l. ngt) med sina ögon l. med (sina) egna ögon, förr äv. med ögon, ss. mer l. mindre emfatisk beteckning för att ngn (själv) ser (ngn l. ngt) l. ss. beteckning för att ngn ser (ngn l. ngt) tydligt (jfr κ α‘, l α); med avs. på ngt sakligt (l. utan obj.) äv. ss. beteckning för att ngn är åsyna vittne till ngt l. (övergående i bildl. anv.) har personlig erfarenhet l. personlig uppfattning av ngt. Monge haffua taghit sich före ath förtelia the ting som ibland oss aldra wissast äro, så som the oss föresaght haffua, som aff begynnilsen thet medh theres öghon sagho. Luk. 1: 2 (NT 1526). (Judakonungen) skal munligha tala medh .. (den babyloniske konungen), och medh sijn öghon see honom. Jer. 32: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå inför honom, öga mot öga); jfr f. Efter H. K. M:t aff the reesor, som H. K. M:t nu i någre åhr sielff genom landed giordh haffwer, någorlundha haffwer förnummet och medh ögon seett den store jemmer och besvär, som Almogen genom gestning och skiusning uthan lijse och återwendho draga moste, då (osv.). RA II. 2: 249 (1617). Hwad heder är det icke, at se med egna ögon: at kunna med full öfwertygelse fatta de bästa råd. Tessin Bref 1: 51 (1751). Jag såg det ju med (mina) egna ögon. Östergren (1938).
μ) se (ngn l. ngt) med (helt) andra ögon (än ngn) l. med ngns öga l. ögon l. med artistögon l. dyl. l. med sådana l. sådana ögon o. d., ss. beteckning för att ngn ser (ngn l. ngt) på ett (helt) annat sätt (än ngn) resp. på samma sätt som ngn l. på samma sätt som en artist osv. l. på ett sådant l. sådant sätt; ofta i mer l. mindre bildl. anv.: uppfatta l. (be)döma (ngn l. ngt) på ett (helt) annat sätt (än ngn) osv. (jfr 3 e); förr äv. se ngn med gott öga, vara välvilligt inställd mot ngn. En som .. blott beskådar menniskokroppens byggnad, ser den med andre ögon, än en Anatomicus. DA 1768, nr 39, s. 1. (Främlingen) visste intet — han kände ej — han såg ej med våra ögon. Eurén Kotzebue Cora 128 (1794). Se någon med helt andra ögon. Lindfors (1824). Dalin (1854: med godt öga). (Egron Lundgren) lär oss .. att se med artistens öga. Samtiden 1873, s. 42. Den Franska statskonsten hade kanske sina goda skäl, med Franska ögon sedd. Svedelius i 2SAH 55: 325 (1878). Se med artistögon. Östergren (1938). jfr: Dhen som medh andras ögon seer, och andras öron hörer (dvs. den som litar på andra), är för sweek ey säker. Törning 24 (1677). — särsk. bildl., med saksubj. Den verkligt moderna forskningen ser .. med andra ögon dessa företeelser (inom romersk arkitektur). Hahr ArkitH 130 (1902).
o) med obj. o. predikativ.
α) med adjektiviskt predikativ; särsk. övergående i bildl. anv., dels i uttr. som beteckna att ngn upplever l. bevittnar att ngn l. ngt är l. blir sådan(t) l. sådan(t), dels motsv. j, i förb. med adverben gärna l. hellre osv., i uttr. som beteckna att ngn gärna resp. hellre osv. vill ha l. finna ngn l. ngt sådan(t) l. sådan(t); jfr r β. Thå Jesus gick fram öffuer, såågh han Leui Alphei son sitiandes widh tollen. Mark. 2: 14 (NT 1526). Fast än troligt är, at Carl (Sverkersson) ej ogärna sedt Konungastolen ledig, så har dock hans upförande sedermera wisat hans oskuld i detta upror (varigm Erik den helige bragtes om livet). Dalin Hist. 2: 114 (1750). Det fordras endast ståndaktighet och segrar, för att se eder (dvs. två älskande) förente. Gustaf III 2: 70 (1783). Du skulle visst helst (ha) sett honom hängd. Östergren (1938). Redan som barn såg han sin stad besatt av fransmännen. Siwertz i 3SAH LX. 1: 8 (1949). särsk. refl., med predikativ betecknande resultatet av seendet (stundom med förbleknad innebörd, närmande sig bet.: bliva); äv. [jfr 2 g, h β, j β] med bestämning inledd av prep. på, äv. mot (se α‘) l. åt (se β‘), förr äv. av, betecknande den l. det som betraktas så att ett resultat uppnås; särsk. i uttr. se sig mätt (på, förr äv. av ngn l. ngt) l. nöjd (på ngn l. ngt), fullständigt tillfredsställa sitt behov av att titta (på ngn l. ngt; jfr n ζ o. MÄTT, adj. 2 a β). Hoo kan see sich mettan aff .. (Guds) herligheet? Syr. 42: 25 (”43”) (öv. 1536). ”Ser ni icke,” sade han (dvs. en sjuk), ”att Gabrielle sitter här och ser sig blek på mig?” Bremer Hem. 2: 66 (1839). När pojken hade sett sig nöjd på landskapet (började han äta). Lagerlöf Holg. 2: 299 (1907). Månsson Rättf. 2: 358 (1916). särsk.
α‘) [jfr 2 g, h β] i uttr. se sig blind (på ngn l. ngt), titta (på ngn l. ngt) så att man blir blind (se d. o. 1, 1 b β); vanl. hyperboliskt l. bildl., särsk. i uttr. se sig blind på ngt, se BLIND 2 a β; äv. i uttr. se sig blind mot ngt, titta mot ngt så att man blir blind (se d. o. 1 b β). Nordenflycht QT 1745, s. 111. På båda (dvs. två vackra kvinnor) sågo sig narrar och kloke blinda. Topelius Vint. II. 1: 30 (1850, 1881). O, min mor, jag ser mig blind, / Hör mig döf. Jag ingen, ingen / Mer än henne ser och hör! Dens. Läsn. 7: 195 (1891). Mot morgonsoln han ser sig blind. Hallström GrAntw. 48 (1899).
β‘) [jfr 2 h β, j β] i uttr. se sig led (på, äv. åt ngt), titta (på ngt) så (länge) att man känner leda; äv. med förbleknad innebörd: bli utledsen (på ngt) l. känna leda (inför ngt); jfr γ‘ o. LED, adj. 5. VBenedictsson (1884) hos Lundegård Benedictsson 173. I hela sitt liv hade han sett sig led åt hur människor sökte att förhäva sig över varandra. Lagerlöf Kejs. 180 (1914).
γ‘) i uttr. se sig ledsen, se LEDSEN, adj. 2 c; jfr β‘.
β) med substantiviskt predikativ; särsk.
α‘) motsv. d, med obj. betecknande skådespelare o. predikativ föregånget av som, betecknande roll. Se ngn som Hamlet.
β‘) med personbetecknande obj. (jfr α‘) o. predikativ (vanl. föregånget av som l. såsom) betecknande person av viss ålder l. (social) ställning o. d., ss. beteckning för att ngn upplever l. bevittnar att ngn har l. når viss ålder l. (social) ställning osv. Snart fick (modern) .. se honom gymnasist. Atterbom Minnest. 2: 83 (1847).
p) i imper. sg.; jfr 3 o.
α) med obj. l. (övergående i 2) rumsadverbial.
α‘) (numera i sht i högre stil; jfr dock slutet) med obj. betecknande person l. föremål o. d. (jfr ζ‘, ϑ‘): se (i bet. 2 h β) på l. betrakta (ngn l. ngt)!; numera vanl. övergående i 3 o α. (Pilatus) sadhe til .. (judarna), Sy menniskian. Joh. 19: 5 (NT 1526; Luther: Sehet wilch ein mensch, Vulg.: Ecce homo!, gr.: Ἴδε ὁ ἄνϑρωπος; Bib. 1917: Se mannen!). Barnen (som se den berusade) gråtande löpa med roop, ô Möme, Sij Busen! Stiernhielm Herc. 352 (1658, 1668). Si, hon (dvs. den dansande) slänger handen trötter; / Hvita ben och röda fötter; / Si himmelsblåa kjoln. Bellman (BellmS) 1: 7 (c. 1770, 1790); jfr β. Se det landet der, / Vårt fosterland det är! Runeberg 2: 5 (1846). Se han, nu lommar han af till de andre pojkarne. Wetterbergh Penning. 602 (1847). — särsk. (vard.) obetonat, med förbleknad bet. (utan karaktär av uppmaning), med avs. på person som den talande just fått syn på l. känt igen: där l. det är ju (ngn); äv. (yttrat till den som den talande just fått syn på l. känt igen) övergående till en hälsning; ofta föregånget av nej; jfr 2 h β λ‘, 4 a. Hvem kommer der? Åh, se Fibbert. Almqvist DrJ 218 (1834). Nej, se borgmästaren, hur står det till? LD 1904, nr 235, s. 3. Nej, se farbror Dick! — utropade hon och släppte sin kavaljers arm för att helsa på Dick. PT 1904, nr 133 A, s. 2. Därs. 1910, nr 91 A, s. 3.
β‘) (i skriftspr.) motsv. h (jfr γ‘), med bestämning bestående av obj. l. (övergående i 2) adverbial, betecknande textställe l. källa l. uppslagsord o. d., för att ange att (ytterligare) upplysningar om ngt finnas på ett textställe l. i en källa l. under ett uppslagsord osv. Se (härom) sid. 20! Se (vidare) nedan! Se under (uppslagsordet) Hantverkare! HovförtärSthm 1740, s. 2770. Borgares Enkor .. Se Handtwerkare. PH 5: 3484 (1752; i bevillningslängd). Se morgontidningen för i går. Auerbach (1913). Se kommentaren! Östergren (1938).
γ‘) (†) motsv. h (jfr β‘), med avs. på ngt som omedelbart följer i en skriftlig framställning: här följer (l. följa) o. d.; jfr ϑ‘. Si ännu 220 Suänske æquivoca (dvs. dubbeltydiga ord). Tiällmann Gr. 45 (1696). 1Saml. 6: 706 (1775).
δ‘) med obj. bestående av att-sats; särsk. övergående i bildl. anv.: lägg märke till l. tänk! God kväll, Olla — se att klänningen (som jag givit dig) passade! Ja, jag har nu litet ögonmått. Hallström Sagodr. 106 (1910). — särsk. (numera föga br.) motsv. i α α‘: styr om l. se till l. laga! Lybecker 53 (c. 1715). Aron min vän, så talade då min hustru i sängen, / Se dock att något jag får, som stillar min hunger. Runeberg (SVS) 3: 85 (1832). (Sv.) Se att han kommer undan (t.) mache dass er fortkommt. Klint (1906).
ε‘) motsv. i β, med obj. bestående av indirekt frågesats: se efter l. titta efter l. undersök!; äv. mer l. mindre bildl. Se, om han kommer! Du skådar allt, ransaka hvad jag känner, / Och se, om jag vet skatta hvad du skänkt! Runeberg 2: 119 (1846).
ζ‘) (numera föga br.) i uttr. se nu! (jfr 3 o β) jämte obj. betecknande föremål, med förbleknad bet. för att erbjuda ngn att motta ngt: se här (ngt)!, här är nu (ngt) o. d.; jfr ϑ‘. Si nu min K. Broder ett nytt bref icke bättre utan lika så trubbigt och slarfvigt skrifvit som det förra. Florman BrRetzius 36 (1829).
η‘) övergående i 2, i uttr. se där!, använt för att rikta uppmärksamheten på ngt: se (i bet. 2 h β) på det där! o. d.; stundom närmande sig bet.: se (i bet. β)!, titta!; stundom övergående i 3 o γ: ser man på (se SE PÅ 1 c β) o. d.; jfr DÄR I 1 c α. Elia toogh pilten .. och fick honom hans modher, och sadhe, Sij ther, tin son leffuer. 1Kon. 17: 23 (Bib. 1541). Se där, nu regnar det. Weste FörslSAOB (c. 1815).
ϑ‘) övergående i 2, i uttr. se här! (ngn gg sammanskrivet), använt för att rikta uppmärksamheten på ngt: se (i bet. 2 h β) på det här! o. d.; äv. med förbleknad bet., särsk. dels för att erbjuda ngn att motta ngt, med obj. betecknande föremål: här är (ngt), var så god o. tag emot (ngt)! (jfr ζ‘), äv. (utan omnämnande av det som erbjudes): var så god!, dels (i skriftspr., motsv. h) för att hänvisa på ngt som omedelbart följer i en skriftlig framställning: här offentliggöres (l. offentliggöras) l. här följer (l. följa) o. d. (jfr γ‘); jfr 3 o δ o. HÄR, adv.1 I 1 b α slutet. Sij här den knijfwen ni länte mei. Columbus Ordesk. 22 (1678; uppl. 1963). Dikaiopolis. Giv mig bara en sak till: en liten skål, sönderslagen i kanten. Euripides. Se här då! Andersson GrDram. 282 (1885, 1910). Jag har fått / order att skaffa allting godt, / som tänkas kan (till kalaset). Se här! Och här! Dens. Plautus 59 (1901). Se här .. i översättning, vad jag skrev. Wrangel Minn. 106 (1925). — särsk. (numera bl. tillf.) ss. tillrop till hundar för att locka dem till sig l. till spår o. d. under jakt. Leijonflycht (1827). Opp! opp! — steh! steh! — se här! se här! äro de vedertagna tillropen (då man vill locka stövaren till sig). Bergström HbJagtv. 120 (1872).
β) utan obj. l. rumsadverbial: titta!; äv. (i sht obetonat) med förbleknad innebörd, närmande sig 4. Mark. 11: 21 (NT 1526). Tå nu Gaal sågh folcket, sadhe han til Sebul, Sij, ther kommer en hoop folck nedher vthaff bergs höghdenne. Dom. 9: 36 (Bib. 1541). Si, en häst med vingar! Atterbom 2: 302 (1827). Se, så det snöar! PT 1898, nr 193, s. 2. Nej se! Andersson Kal. 44 (1906; utrop vid anblicken av ett vackert natursceneri).
q) refl. (jfr n ζ, o α slutet).
α) i uttr. se sig i spegeln o. d., iaktta l. varsebli sin egen bild i spegeln osv. Den, som är fallen, at blifwa högfärdig .. förråder .. sig genast med det, at han flitigt ser sig i spegeln. Tessin Bref 1: 62 (1751). Hedberg Räkn. 5 (1932).
β) (tillf.) i uttr. se sig till ngt, gm iakttagelser med synsinnet skaffa sig en uppfattning om l. lära känna ngt. En målare ser sig till vad en annan läser sig till. Larsson Bildn. 33 (1908).
r) i pass. (äv. i uttr. vara sedd, förr äv. varda sedd), övergående i intr. bet. (jfr h γ): synas l. vara synlig; äv. (med förbleknad innebörd) närmande sig bet.: finnas l. förekomma l. uppträda (jfr t β); om person ngn gg äv.: visa sig l. vara tillstädes o. d. När dieffwulen war vthdriffwen taladhe dumben, och folkit förundradhe sigh och sadhe Sådant haffuer aldrigh warit seedt j Israel. Mat. 9: 33 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Så longa woro .. (förbundsarkens stänger), at theras endar syntes j Helghedomenom för Choren, Men vthan til wordo the intet seedde. 1Kon. 8: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: icke voro synliga). Före solens uppgång reser jag, / Och måste ses i morgon qväll hos Mamma. Atterbom 1: 284 (1824). De hvita tänderna, som .. (baron Migneul) annars vid hvarje leende gerna litet visade, sågos icke. Almqvist AmH 1: 191 (1840). Den lågklackade skon sågs (på en skovisning) i många utmärkta, sportigt flotta och ungdomliga modeller. SvD(A) 1934, nr 100, s. 14. — särsk.
α) i uttr. kunna ses, äv. stå att ses, övergående i bet.: vara synlig l. förekomma; äv. i uttr. kunna ses med blotta ögat l. med ögonen, vara synlig för blotta ögat. En stjerna, som kan ses med ögonen. Sahlstedt (1773). Brandhahn gaf till svar: .. att det vore honom .. bekant, att .. (aloe) sällan stode att ses i Europa. MorgBl(Hfors) 1833, nr 4, s. l. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 59 (1901).
β) (numera mindre br.) motsv. o α, med predikativ, övergående i bet.: synas l. tyckas. Aldrig någonsin .. wart (Eyvind Skaldaspillir) sedder glad eller lustig (efter konung Håkons död). Peringskiöld Hkr. 1: 171 (1697). Båsen (i ladugården) sågos knappa, ty rummet för sådant är i staden alltid smått, emot .. på .. landet. Almqvist Lad. 8 (1840).
s) i p. pr.; särsk. med mer l. mindre adjektivisk bet. — jfr ALL-, ALLT-, KLAR-, NORMAL-, O-, SKARP-SEENDE m. fl. — särsk.
α) som har synförmåga; särsk. dels i uttr. göra ngn seende, ge ngn synförmåga, dels i uttr. bliva seende (jfr β), om blind: få synförmåga, dels i substantivisk anv., om person som har synförmåga. (Avgudarna) kunna ingen blind seende göra. Bar. 6: 36 (Bib. 1541). Blinda hade blifvit seende (gm underverk). Ekelund 1FädH 1: 48 (1833). 2SvUppslB 4: 152 (1947). särsk. i uttr. med seende (förr äv. seendes) ögon, med ögon som ha synförmåga; med öppna ögon, ofta oeg. l. mer l. mindre bildl., betecknande att ngn inser l. är (förr äv.: plötsligt blir) medveten om vad som sker; i sht förr äv. liktydigt med: tydligt. Mat. 13: 13 (NT 1526). Wij see medh seendes öghon at Herren är medh tigh. 1Mos. 26: 28 (Bib. 1541). Monge äro kompne på fall för penningen skul, och medh seendes öghon äro således wordne förderffuadhe. LPetri Sir. 31: 6 (1561; Apokr. 1921: deras fördärv stod plötsligt mitt framför dem). Skynda med seende ögon i olyckan. Lindfors (1824). Hammar 729 (1936).
β) som har visionär förmåga, synsk; äv. i uttr. bliva seende (jfr α). Hexorna kände på sig, att der var en seende person i kyrkan, och de upptäckte snart hvem det var. Wigström Folkd. 2: 350 (1881). Att människor blevo seende, var följden av att de någon gång krupit under ett lik, som stått på bår, och ej kröpo samma väg tillbaka. Nordström Luleåkult. 217 (1925).
γ) (†) om vittne: åsyna. Om thet (dvs. att förlåten i templet rämnade) hade warit lögn, så hade man jw kunnat thet strax medh seendes wittnen bewijsa. Sylvius Mornay 676 (1674).
t) i p. pf.; särsk. med mer l. mindre adjektivisk bet. (jfr g, h δ, j ε). — jfr O-, SJÄLV-, SÄLL-SEDD. — särsk.
α) i uttr. icke o. d. sedd, närmande sig bet.: osynlig. (Lat.) Invisus .. (Sv.) Som inthet är sedd. Linc. Rr 3 b (1640). Med wänlig hand, fast icke sedd, / De (dvs. Guds änglar) grafwens skräck förjaga. Ps. 1819, 35: 4; jfr Ps. 1937, 142: 4.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. sällan sedd, med förbleknad bet.: sällan förekommande, sällsynt (jfr r). Ehuru sällan sedda, gifvas dock väsenden, åt hvilka Försynen skänkt att nästan oafbrutet lefva i helsa och styrka. Atterbom Minnest. 1: 328 (1844).
2) rikta blicken l. kasta en blick (i viss riktning l. mot ngn l. ngt l. ut över ngt o. d.), blicka l. titta l. stirra; forska med blicken (bland ngra l. ngnstädes); äv. med inbegrepp av att den l. det mot vilken (vilket) blicken riktas förnimmes l. uppfattas l. iakttas med synsinnet l. med inbegrepp av att den som riktar blicken mot ngt därigm vinner kunskap o. d. (jfr 1); äv. i fråga om att rikta blicken mot ngt skrivet l. tryckt o. tillgodogöra sig detta, övergående i bet.: läsa (i en bok o. d.) (jfr 1 h); äv. mer l. mindre bildl.; jfr 1 p α (β‘, η‘, ϑ‘). Se under lugg, se LUGG, sbst.2 1 b slutet. Se bakom sig. Thå .. (Moses) gik fram och skulle skodha, hördhes herrans röst (i den brinnande busken) .. Thå wort Moses förfärat, och toordhe icke see tijt. Apg. 7: 32 (NT 1526). (Jag, dvs. profeten) seer ibland them (dvs. invånarna i Jerusalem), men ther är ingen rådhgiffuare. Jes. 41: 28 (Bib. 1541). Dhen mycket älskar leek och speel, han seer intet giärna i Booken. Grubb 451 (1665). Jag bäfwar tå jag vpåt Himmelen ser, / Ther stå mina synder beskrefna: / Och slår jag min ögon til jordena ner, / Ther äro the alla bedrefna. Kolmodin Dufv. 137 (1734); jfr Ps. 1937, 260: 2. Han stälde sig stirrande vid fönstret, och såg utåt kyrkogården. CFDahlgren 4: 125 (1831). Från tinnarne af borgen / den gamle kungen såg / utöfver det mörknande landet / med mörknande sorgsen håg. Fröding NDikt. 159 (1894). (Han) stirrade .. på de båda älskande, som stodo tätt tillsammans och sågo i golvet. Siwertz Varuh. 19 (1926). — jfr AN-, AV-, BORT-, EFTER-, EMOT-, FRÅN-, FÖRBI-, FÖRE-, GENOM-, HÄN-, IN-, KRING-, MOT-, NED-, OM-, PÅ-, TILL-, UPP-, UT-, Å-, ÖVER-SE. — särsk.
a) (ngt vard.) i uttr. se i kors, förr äv. i andra veckan, skela l. vara vindögd; jfr b, o β δ‘, KORS I 9 a γ o. NOVEMBER e α. Han seer i andra wekan. Celsius Ordspr. 2: 391 (1709). Holmberg 2: 947 (1795: i kors).
b) i uttr. se snett, äv. på sned, förr äv. å sned (jfr 3 e η), rikta blicken snett l. kasta sneda blickar (särsk. dels: snegla l. kasta förstulna blickar, dels: skela l. vara vindögd); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., dels: (gm att snegla) visa sig förlägen l. förargad o. d., dels: uppfatta på ett felaktigt l. säreget sätt; särsk. (o. numera företrädesvis) i uttr. se snett på ngn l. ngt, se h β ζ‘; jfr a, i β γ‘ slutet. Helsingius Dd 2 b (1587). När Paddan haar giordt illa, så seer hon å sneed. Til förståendes, at dhen som intet diärffz gå Folck vnder ögonen, han är icke vthan misztanckar. Grubb 578 (1665). (Flickor) ha en dryger Munn, gi Ungkarl’n tu för ett, / bukkserar (dvs. bockar) han ej nog, så se de kan tro snett. Warnmark Epigr. I 3 a (1688). (dvs. när man tänker för mycket på ägodelar) ser ock mången snedt, som eljes såge rätt. Kolmodin QvSp. 1: 33 (1732). (Sv.) Se på sned, (t.) schel sehen. ÖoL (1852). Konung Erik Glipping .. (anses ha) fått sitt namn däraf, att han på ett eget sätt klippte med ögonen eller blinkade ..(;) om konungens ändamål (med blinkandet) blott varit undvikandet af att se folk i ansiktet, kunde det hafva vunnits vida bättre genom att se snedt eller att under samtal hålla ögonen fällda. (Cavallin o.) Lysander 95 (1885).
c) i uttr. se stint (i viss riktning o. d.), rikta blicken stelt l. oavvänt (i viss riktning osv.); jfr f slutet, g β, h β η‘, l α μ‘, ν‘, o β ε‘. Den, som ser för stint i solen / Måste derfrån stelögd gå. Holmström Vitt. 208 (c. 1700). Han såg stint nedåt Kvarngatsbacken. Hedberg Prins 30 (1936).
d) i uttr. se i ngns kort l. ngn i korten o. d., se KORT, sbst. 2 (d δ).
e) i uttr. se efter ngn l. ngt.
α) rikta blicken åt det håll där ngn l. ngt avlägsnar sig (o. därunder iaktta honom resp. det); med blicken följa ngn l. ngt; i uttr. se efter ngn förr äv. övergående i bet.: se (i bet. h β) på l. betrakta ngn; jfr δ o. EFTER I 2 slutet. See icke epter pijghor at tu til them icke vptender warder. Syr. 9: 5 (öv. 1536; Apokr. 1921: Tag dig till vara för att betrakta en jungfru). När Mose gick vth til tabernaklet, så stoodh alt folcket vp, .. och sågho effter honom, til tess han kom in vthi tabernaklet. 2Mos. 33: 8 (Bib. 1541). Hon såg en stund efter den bortilande vagnen. Auerbach (1913). Sjögren TaStjärn. 34 (1957).
β) söka efter ngn l. ngt (ngnstädes) med blicken; jfr δ o. EFTER I 9 h. Ther seer iagh effter tigh j tinom Helghedom, at iagh måtte skodha tina macht och äro. Psalt. 63: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: skådar .. efter dig). Joen Bergh (lovade den bestulne) .. det han ville stella honom hans penningar igen och ville se der effter vthi vatn, hoo dem stulit haf(ve)r. VRP 1657, s. 1085. Jag ser efter min käpp. Weste FörslSAOB (c. 1815). jfr (†): Hwar effter gingen j vthi öknen ath see? Luk. 7: 24 (NT 1526; Bib. 1541: Hwadh gingen j vth j öknen til at see). — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr δ, ε). För än tu någhot vppå slår, see effter skäl. LPetri Sir. 37: 16 (1561; Apokr. 1921: Överläggning må vara begynnelsen till vart företag). I England ser man efter det Stora och Ovanliga; i Frankrike efter det Vackra och Smakliga. Lanærus Försök 80 (1788); jfr ε. särsk.
α‘) (numera bl. tillf.) i fråga om vara o. d., i uttr. se efter ngt, undersöka om ngt finnes att få l. söka anskaffa ngt. Dy blef Her Knuth Posse ahnbefallt, att han seer efter käder à 200, 150 och 100 chronor. RP 10: 605 (1644).
β‘) (†) i fråga om person lämplig för viss tjänst l. visst uppdrag, i uttr. se efter ngn, söka efter ngn, se sig om efter ngn, tänka efter om det finnes ngn. Nu må Pharao see effter en förstondugh och wijs man, then han settia må offuer Egyptj land. 1Mos. 41: 33 (Bib. 1541; Luther: sehe .. nach; ännu hos Melin HelSkr. 1859; Bib. 1917: utse). Efter M. Petrus Rudbeckius, professor physices, nu är förordnat till en annan tienst, och den profession nu vacerar, hafva professores samptligen flijtelighen sedt efter en dugligh person, som samma tienst kunde vedertagha. OxBr. 12: 120 (1613). Att see effter karer att bruka uti staten. RP 8: 366 (1640).
γ‘) (numera bl. tillf.) i fråga om fördel l. vinst l. inkomst o. d., i uttr. se efter ngt, sträva l. fika l. se sig om efter ngt. (Evangeliet lär oss) At the som Gudh haffuer kallat til kyrkionnes embete, icke skola alt see effter sin eghen fördeel. LPetri 2Post. 206 a (1555). På denna dyra orten, hwaräst wi äte up all wår inkomst och se effter mer. VDAkt. 1744, nr 601. Han ser endast efter vinst. Heinrich (1828).
γ) i fråga om mönster l. förebild o. d., i uttr. se efter ngt, med blicken följa ngt o. kopiera det, ha ngt till förebild; äv. i uttr. se efter ngn, skriva av l. rita av o. d. det som ngn skrivit l. ritat osv. (särsk. i fråga om fusk); jfr ε o. EFTER I 15 f β. Hon hade ett mönster att se efter, då hon broderade duken. (Sv.) se efter ngn .. (t.) von e-m absehen. Auerbach (1913; i fråga om fusk).
δ) [specialanv. av α o. β] i uttr. se långt efter ngn l. ngt, forskande l. längtansfullt l. tankfullt se efter ngn l. ngt; i uttr. få se långt efter ngn l. ngt äv. bildl.: få vänta länge l. förgäves på ngn l. ngt; jfr LÅNG 1 l β. Denna (brännings-)Termin tryter wäl någon gång, hwarefter man torde komma att få si långt efter en annan. VexiöBl. 1815, nr 2, s. 4. Han såg långt efter henne, när hon .. vaggande gled ut mot estradens .. spegelfond. Siwertz Varuh. 136 (1926).
ε) (numera föga br.) i bildl. anv. av β o. γ (jfr β slutet), i uttr. se efter ngt, rätta sig efter ngt l. ta hänsyn till ngt l. fästa avseende vid ngt l. akta på ngt; förr äv. i uttr. se efter sig själv, ta hänsyn till sig själv, fråga efter sig själv, se efter personen l. efter ngns person, se till personen (se 6 a β o. PERSON 5 a); jfr EFTER I 9 h slutet. Tw (dvs. Jesus) seer icke effter menniskernes anszeende. Mark. 12: 14 (NT 1526; Bib. 1541: seer icke effter menniskiors person). Preutz Kempis 163 (1675: see effter sigh sielff). Att icke se efter den hårda ytan, / utan söka se till hjärtat. Rundt Ön 14 (1931); jfr 6 a.
f) i uttr. se framför sig, rikta blicken framåt (jfr o α); äv. med inbegrepp av iakttagande av det som är framför, särsk.: uppmärksamma hinder o. d. i sin väg, se sig för; äv. bildl.: rikta tanken framåt i tiden; äv. i uttr. se framför sig på ngt (jfr h β). Spegel Pass. 181 (c. 1680). Om det tillhörer menniskans klokhet, att .. se framför sig på förestående händelser i en förgänglig verld .., hvad fordrar visheten af oss, i afseende på den oändeliga tid, som vidtager, der vår korta lefnadsbana slutar sig? Lehnberg Pred. 2: 22 (c. 1800). Den som ser väl framför sig, kommer inte sjelf bakefter. SvOrdspråksb. 18 (1865). — särsk. motsv. c, i uttr. se stint framför sig, rikta blicken stelt l. oavvänt framåt. (Fru Markurell) satt rak, såg stint framför sig, höll sonen Johan på sitt knä. Bergman Mark. 14 (1919).
g) i uttr. se mot l. emot ngt, rikta blicken mot ngt; jfr 1 o α α‘. Jag såg mot golfvet. Fröding NDikt. 18 (1894). — särsk. (numera bl. tillf.) bildl.
α) vänta på l. se fram mot ngt, se ngt till mötes (se m). Om du visste, hvad jag gläder mig åt detta. Mot något så roligt har jag inte sett, sedan jag profvade mina bröllopskläder. Hallström VenezKom. 40 (1901).
β) motsv. c, i uttr. kunna se lika stint (e)mot solen som ngn, vara lika framstående som ngn. Jag har sett honom i Frankrike; wi hade ganska många der som kunde se lika stindt emot solen som han. Hagberg Shaksp. 6: 17 (1849).
h) med bestämning inledd av prep. (i sht förr äv. uppå); jfr k, p, 7.
α) (numera bl. tillf.) med bestämning vars huvudord betecknar riktning l. håll o. d. varåt blicken riktas; förr äv. i uttr. se på sidan, se åt sidan (se j α). Midt i Africa bo et slags Maurer .. med .. runda ögon, hvilkas iris är rosenfärgad, men ögonstenen .., omgifven af en gul hinna, .. de se altid under musk på sidan, åt höger och vänster på en gång. Dalin PVetA 1749, s. 5; jfr j α o. MUSK, sbst.2 a.
β) med bestämning vars huvudord betecknar varelse l. företeelse o. d. som ngn riktar blicken mot (o. därvid iakttar); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 5); jfr f, 1 o α slutet (α‘, β‘). Se på sin klocka l. klockan, i sht för att ta reda på hur mycket den är. Han ser regelbundet på (detta program i) TV; jfr 1 d. Se ilsket, noga på ngn l. ngt. Se långt på ngn l. ngt, se LÅNG 1 l β. Huilken som seer på ena quinno till ath begära henne, han haffuer allo redho giordt hoor medh henne j sitt hierta. Mat. 5: 28 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). (Det) wore .. intet för Konungen (av Sverige) säkert eller rådeligit, at sittia fåfeng och see på spelet, tilstädiandes Pålackarne taga heela Landet (dvs. Ryssland) in. Widekindi KrijgH 782 (1671); möjl. särsk. förb. Hunden såg på sin herre oroligt. Rydberg Sing. 12 (1876; uppl. 1865: betraktade). Se på köttet, men mena fläsket. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ideström MannJava 14 (1914). jfr (i Finl.): Slippa å (dvs. få) si på en teaterpjes. FoU 16: 45 (1903); jfr 1 d. jfr äv. (†): Sielsint (dvs. sällsynt) är see på hwitan kropp (felaktigt för korp). SvOrds. C 9 b (1604) [jfr fsv. thæth ær siælsynth at se hwitan rampn]. — särsk.
α‘) i uttr. se på ngt, om kund l. spekulant: granska ngt (som är till salu l. uthyrning o. d.), få ngt (som är till salu l. uthyrning o. d.) demonstrerat. Han kom uti Mäster Liungbergz bod til at se på något remtyg. VRP 8/12 1731. Jag har sett på våningen. Auerbach (1913). Östergren (1938).
β‘) i fråga om sevärdhet(er) l. (samlingar i) museum o. d., i uttr. se på ngt, bese ngt; äv. i sådana uttr. som se på staden, bese sevärdheterna l. byggnaderna l. folklivet o. d. i staden (äv. närmande sig bet.: flanera i staden, ss. flanör l. turist uppleva livet i staden); jfr 1 c. Sedan sågh iagh på Stuteriet. Carl XII Bref 462 (c. 1692). Se på en utställning. Cannelin (1921). Till söndagens program hörde nog tämligen allmänt (i Sthm på 1870-talet) .. en promenad för att ”se på stan”. Linder Tid. 69 (1924).
γ‘) i fråga om ngt skrivet l. tryckt, i uttr. se på ngt, läsa ngt (särsk.: läsa ngt o. därvid bearbeta l. granska o. kritisera det); jfr 1 h. Har du sett på uppsatsen något ännu? Östergren (1938).
δ‘) (†) i uttr. få se uppå ngn, få syn på ngn. Svart G1 104 (1561).
ε‘) i uttr. se på ngn, pregnant: kasta kärleksfulla blickar på ngn. Sedan jungfrun och hennes fästman åtskilliga år gått och sett på hvarannan, beramas det att man skall gifta sig. Sturzen-Becker 2: 48 (1844, 1861).
ζ‘) motsv. b, i uttr. se snett på (i sht förr äv. uppå) ngn l. ngt, betrakta ngn l. ngt från sidan l. sneglande l. skelande (i sht: betrakta ngn l. ngt sneglande på grund av motvilja l. avundsjuka o. d.); ofta i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: se med motvilja l. avundsjuka o. d. på ngn l. ngt l. visa sig avogt inställd till l. förargad på ngn l. ngt; jfr ϑ‘, i β γ‘ slutet. (De) såge .. wehll att folket hade ondt i sinnet, the ginge och såge snedt vppå them som andra lönska hunda. Svart G1 157 (1561). Åh! swarade Jones, i det han såg snedt på honom (dvs. en vän som var rädd för att stanna i ett hus). Jag går i borgen för all fara. Ekelund Fielding 218 (1765). Til ingen man han (dvs. Dumbom) afvund bar: / Han såg väl ganska snedt på alla; / Men det bör man ej lastbart kalla, / Ty han var vindögd, stackars karl. Kellgren (SVS) 2: 324 (1790). Kära du, märkte du inte i går på Spectaklet, hvad den där Sparfvenflygtskan såg snedt på min klåcka och mina ringar. Björn FörfYngl. 21 (1792). Man såg .. i början litet snedt på min Kaptensfullmagt. Wingård Minn. 1: 29 (1846). De svenska kvinnliga tjänsteandarna sågo ofta snett på bonnen. Lewenhaupt MinnV 91 (1936).
η‘) motsv. c, i uttr. se stint på ngn l. ngt, rikta blicken stelt l. oavvänt på ngn l. ngt, stirra på ngn l. ngt. Konungen såg .. med en grym oppsyn på .. (den unge Harald): men pilten såg stint på honom igen. Peringskiöld Hkr. 1: 475 (1697). (Den sjuka) stint på täcket ser, / Det hennes kalla hand i dun och blommor plockar. Bellman Gell. 80 (1793). Hedberg DockDans. 216 (1955).
ϑ‘) (numera bl. mera tillf.) i uttr. se surt, förr äv. illa på (i sht förr äv. uppå) ngn l. ngt, betrakta ngn l. ngt med hatfyllda l. vredgade l. missnöjda l. avundsamma blickar o. d.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: visa l. hysa hat l. vrede l. avund o. d. mot ngn l. ngt l. (visa sig) vara missnöjd med ngn l. ngt (jfr ζ‘); förr äv. i uttr. se väl l. sött på ngn, betrakta ngn med vänskapliga blickar l. (i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.) visa vänskap mot l. hysa vänskap till ngn; jfr ILLA I 1 c β. Saul sågh illa vppå Dauid (då denne hedrades mer än han). 1Sam. 18: 9 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1862). Iagh tyckte att hon sågh surt på migh i kiörkian i dagh. VDAkt. 1683, s. 145. Vij ära lijka till fredz antingen dhe see surt el(le)r sött på oss. Därs. (De till domkapitlet instämda) see intit vähl på mig, som dem angaf. Därs. 1697, nr 181. Så fruktar jag dock ej för en vacker flicka uti någon slags strid och ser ej illa på at öfvervinnas. Chenon Heywood 2: 98 (1773). Wieselgren SvSkL 4: 593 (1848).
ι‘) (vard.) i vissa (i sht mer l. mindre bildl.) uttr. som beteckna förundran l. häpnad l. förargelse l. beundran; dels i sådana uttr. som har du sett (i sht förr äv. såg du) på fan l. fanken l. tusan l. maken?, har du varit med om l. har du kunnat tänka dig något sådant?, det var högst förunderligt l. förargligt o. dyl. l. det kunde man tänka sig (se äv. FAN, sbst.1 4 slutet), dels i uttr. ser man på den l. den, den l. den förvånar (o. förargar) mig verkligen!, hade man kunnat tänka sig något sådant om l. förhåller det sig verkligen så med den l. den?; jfr κ‘, λ‘. Morbleu, Bror sade man, sågstu på Fanken? Dalin Arg. 1: nr 44, s. 6 (1733; uppl. 1754: såg du). Har man sett på maken. Cavallin (1876). Ser man på dej! Bergroth Högsv. 24 (1918). Har du sett på tusan, nu brast ju snöret! Östergren (1938).
κ‘) [jfr ι‘] (vard.) i uttr. där den talande konstaterar att ngt är ovanligt l. oväntat l. enastående o. dyl. l. lovar (att visa) ngt ovanligt osv.; vanl. mer l. mindre bildl., särsk. dels i uttr. se på ngt, övergående i bet.: vara med om l. uppleva ngt (jfr 3 f), dels i sådana uttr. som l. skola se på fan l. håken, få uppleva ngt oväntat l. enastående l. (i sht i hotelser) ngt obehagligt o. d. Jag skulle vara rädd för hästar? — Pytt! / På annat skall ni strax få se. Atterbom 2: 215 (1827); jfr ANNAN VI 2 c β. ”Nå har man sett på wärre”, sade Konungen. Lovén Folkl. 38 (1847). Håll er stilla i båten, ungar, annars ska’ ni få se på håken! Strindberg SvÖ 1: 121 (1882). Inte vänder jag .. sitt opp, så ska du se på åka. Dens. GötR 102 (1904). Det fattas bara att dockan bleve levande som Galathea, sade Asklöf. .. Då fick vi allt se på dansa! Siwertz Varuh. 297 (1926). Nu ska du se på fan! Gustaf-Janson DödlKär 307 (1953).
λ‘) i imper. sg.; äv. med förbleknad bet. (utan karaktär av uppmaning); ofta (vard.) motsv. ι‘, i uttr. som beteckna förundran l. häpnad l. förargelse l. beundran (särsk. i uttr. se på fan l. fanken l. tusan, äv. maken!, har du varit med om l. har du kunnat tänka dig något sådant?, det var högst förunderligt l. förargligt o. d.); äv. (vard.) med avs. på person som den talande just fått syn på l. känt igen, = 1 p α α‘ slutet; jfr 3 o α β‘ slutet. Petrus .. sadhe (till den ofärdige), See på oss. Apg. 3: 4 (Bib. 1541). Nåh se på Glans! — yttrade patron smågrinande, .. välkommen Glans! Wetterbergh Penning. 33 (1847). Se på maken, pinnarne ge inte efter. Hertzberg Päivärinta 3: 192 (1886). Si på fröken som tappa’ sitt armband, genom fönstret. Strindberg Kamm. 3: 28 (1907). Se på tusan. Du stiger i min aktning. Bergman Mark. 64 (1919). — särsk. (i sht i Finl.) bildl., i uttr. se på den l. den!, den l. den förvånar (o. förargar) mig verkligen!, hade man kunnat tänka sig något sådant om l. förhåller det sig verkligen så med den l. den?; jfr 3 o α β‘ slutet. Aha, sade jag, det är således ett kärleksbref. Se på dig, din gamla skälm! Hertzberg Reijonen 50 (1885). Nej, men se på den Naema, hon har ju inte als strukit min krage så, som jag vill ha den. Numers Dram. 1: 8 (1892).
i) med bestämning inledd av prep. till; jfr k, 7.
α) med bestämning vars huvudord betecknar riktning l. håll o. d. varåt blicken riktas; företrädesvis i uttr. se till höger l. till vänster, se åt höger resp. åt vänster (se j α), varken se (äv. se sig) till höger eller (till) vänster, rikta blicken rakt framåt (o. underlåta att betrakta sin omgivning); jfr o β α‘ slutet. Se till höger. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag sökte och lyckades bana mig väg genom massan; men upptagen deraf, såg jag mig hvarken till höger eller venster. Ljunggren Resa 85 (1871). Östergren (1938).
β) med bestämning vars huvudord betecknar varelse l. företeelse o. d. som ngn riktar blicken mot (o. därvid iakttar).
α‘) i förb. med riktningsadv.; numera företrädesvis i sådana uttr. som se ned l. upp till ngn l. ngt, se under SE NED, UPP osv. Petrus .. sadhe (till den ofärdige), See hijt till oss. Apg. 3: 4 (NT 1526; Bib. 1917: Se på oss). särsk. i det bildl. uttr. se hän till ngt, se 6 a γ.
β‘) i uttr. se från ngn l. ngt till ngn l. ngt, låta blicken vandra från ngn l. ngt till ngn l. ngt. Auerbach (1913).
γ‘) i uttr. se till ngn l. ngt (jfr β‘), rikta blicken mot ngn l. ngt, betrakta ngn l. ngt; numera företrädesvis i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (se 6). (Svipdag) såg till månen, som stod vid synranden, och månguden talade till honom. Rydberg Gudas. 118 (1887). särsk. (†) motsv. b, i uttr. se snett till ngt, se snett på ngt (se h β ζ‘); anträffat bl. bildl.: visa sig avogt inställd till ngt. Den tid kom .., då .. (Per Brahe) icke längre såg snedt till Axel Oxenstiernas rådslag. Wieselgren Bild. 224 (1880, 1889).
j) med bestämning inledd av prep. åt.
α) med bestämning vars huvudord betecknar riktning l. håll o. d. varåt blicken riktas; särsk. i uttr. se åt höger l. åt vänster, rikta blicken åt höger resp. åt vänster (jfr i α), se åt sidan, rikta blicken åt sidan l. snegla (jfr h α). (Sv.) Se åt sidan (sidwärts) på någon. (Fr.) Regarder qn. de travers. Nordforss 2: 908 (1805); jfr h β. Weste FörslSAOB (c. 1815: åt höger). Han ser åt sidan, när någon nickar. Fröding Guit. 57 (1891). Nej, du ser åt fel håll. Östergren (1938).
β) med bestämning vars huvudord betecknar varelse l. företeelse o. d. som befinner sig i den riktning dit ngn riktar blicken (o. som därvid iakttas), i uttr. se åt ngn l. ngt; ofta (i sht i nekande sats) övergående i bildl. anv. (jfr γ): intressera sig för l. bry sig om ngn l. ngt (äv. i uttr. icke o. d. vilja se åt ngn l. ngt, övergående i bet.: icke osv. vilja ha med ngn l. ngt att göra l. vilja veta av ngn l. ngt; jfr 1 f γ, n κ α‘); jfr 1 o α β‘. Under det de således talades wid, såg Telemach esomoftast åt hafwet och märckte omsider at det åter begynte blifwa oroligt. Ehrenadler Tel. 1002 (1723). När jag kom att se åt henne, var hon, den skrynkliga, gråhåriga gumman, förvandlad till en ung blondine med strålande drag. Bergström Bild. 2: 39 (1882). (Vildgässfröknarnas friare) voro så fula och tarvliga, att de inte ville se åt dem. Lagerlöf Holg. 2: 218 (1907). Jag försäkrar herrarna, att han satt tyst och ängslig från morgon till kväll och inte såg åt en sup en gång. Dens. Körk. 25 (1912). Gierow HjLust 53 (1944).
γ) (numera föga br.) i mer l. mindre bildl. anv. av β, i uttr. se åt ngt, i fråga om tid som ngn väntar på l. avvaktar. Den fromme Schartaus lärjungar sågo med temligen stadig blick åt året 1836 (då de trodde, att Antikrist skulle komma). Thomander 2: 439 (1860).
k) [jfr h o. i] i inf. följd av (i sht förr äv. uppå l. till), i vissa uttr.; särsk. vara (stundom synas) ngt l. sådan l. sådan att se på, i sht förr äv. att se till, vara (resp. synas) ngt l. sådan l. sådan till utseendet l. vid betraktande o. d. (särsk. vara en ynkedom att se på, förr äv. vara ynka att se uppå, vara sådan att man ömkar sig vid betraktande); jfr II 2. Han hafwer sheett ett fattighe mans barn liggia på gathun, så at dett war ynckie at shee vpå. BtÅboH I. 4: 70 (1629). Dät var eländigt at se på. Schultze Ordb. 4058 (c. 1755). De preussiska sändemännen synas mig lömska att se till! Lundegård DrMarg. 2: 137 (1906). (Polismästaren) var .. en imponerande karl att se på, inte minst i uniform. Hellström Malmros 12 (1931). jfr (†): Quinnan sågh til at trädh war gott at äta aff, och liuffleghit vppå see. 1Mos. 3: 6 (Bib. 1541; Luther: lieblich anzusehen; Bib. 1917: en lust för ögonen); jfr 6 a. — särsk.
α) vara något l. någonting att se på, vara märklig till utseendet, vara sevärd l. vacker (jfr γ, 1 n γ), få något l. någonting att se på, få tillfälle att betrakta något märkligt l. sevärt. En morgon i dagbräckningen fingo stadens pigor något att se på. Strindberg SvÖ 1: 275 (1882). Det var någonting att se på, det. WoH (1904). Det, må du tro, var något att se på! Östergren (1938).
β) vara värd att se på, vara värd l. givande att betrakta (jfr 1 n γ), icke o. d. vara mycket att se på (för världen), icke se mycket ut (för världen), se oansenlig l. alldaglig ut. Intet var värdt att se på, intet värdt att vilja längre (för ett lejon, som givit upp vid försök att fly ur fångenskap). Hallström Than. 49 (1900). Heidenstam Svensk. 1: 216 (1908).
γ) i uttr. duga att se på, äv. duga ses på, vara märklig till utseendet l. vara sevärd l. vacker (jfr α, 1 n γ) l. (övergående i bildl. anv.) kunna uppställas till beskådande (ss. förebild o. d.); särsk. (vard.) i uttr. duga bara o. d. att se på, se bra ut men icke duga någonting till. Hjelte var han ej just så, / Att han nu dugt ses uppå. Runeberg 2: 68 (1846). Duger bara att se på. WoH (1904).
l) i uttr. som ange att blicken riktas mot l. över en kroppsdel l. mellan vissa kroppsdelar l. in i en hålighet l. ett organ i människas l. djurs kropp l. in i ngns barm (se BARM, sbst.1 1) o. i bildl. anv. som ansluta sig härtill.
α) med obj. (äv. refl. obj.). Een gifuin häst skal man icke j munnen see. SvOrds. A 6 a (1604); jfr HÄST 1 e. Werner frågades, om han hade sedt Frun i halssen, för än som pulfren gofwes in? CollMedP 1697, s. 104. Sen dess narras jag aldrig af ögonbryn och mustacher, utan gör som hästhandlaren: ser djuret på tänderna. Strindberg TrOtr. 2: 57 (1890). jfr (†): Grefwe Hurtig. (Går allena på Theatern up och ner, sprätter med benen, ajusterar och ser sig på alla kanter). Gyllenborg Sprätth. 1 (1737). — särsk. i vissa uttr.
α‘) se ngn i ansiktet o. d., se ANSIKTE II 8 b.
β‘) se ngn under ansiktet, se ANSIKTE II 8 c.
γ‘) (numera bl. tillf.) se sig över axeln, äv. över axlarna, rikta blicken över sin axel resp. än över sin ena axel än över sin andra axel (särsk. ss. tecken på ringaktning); jfr δ‘ o. AXEL, sbst.2 1 d anm. (En person ställdes inför rätta för att ha visat sidvördnad mot kämnärsrätten) i det han dit ”inkommet på sida och seedt sigh öfwer axlarne”. BtÅboH I. 7: 92 (cit. fr. 1635).
δ‘) se ngn över axel(n) o. d., se AXEL, sbst.2 1 d (med anm.); jfr γ‘.
ε‘) (†) se sig i sin barm l. sig själv i barmen o. d., bildl.: pröva sig själv; jfr β α‘ o. BARM, sbst.1 1 b β slutet. See dig sielff i barmen (dvs.) Betrackta dine egne feel, och tala intet för mÿcket om andras. Celsius Ordspr. 2: 655 (1709). Franciscanerne .. dundra löst på Greker och Armener, .. förgätandes .. att se sig i sin lusiga barm. Eneman Resa 2: 151 (1712).
ζ‘) i uttr. se ngn på fingrarna, se FINGER 1 e; jfr β γ‘.
η‘) se ngn i handen l. händerna o. d., (granskande) betrakta insidan av ngns hand resp. ngns händer osv. (för att med ledning därav göra spådomar); jfr β δ‘. (Fr.) Regarder dans la main, (sv.) se eller spå en i handen. Holmberg 2: 610 (1795). Schulthess (1885). särsk. bildl., se HAND 7 b.
ϑ‘) se ngn på händerna, se HAND 9 n.
ι‘) (numera bl. tillf.) se ngn inuti hjärtat, bildl.: känna ngns innersta tankar o. avsikter; jfr β ε‘. Jag wille gerna, om möjligt, se Gud sjelf inuti hjertat, då Han gaf detta budet. Rosenius Bud 72 (1858).
κ‘) se ngn på ryggen, se RYGG 1 j ζ.
λ‘) se ngn i stjärnan, se STJÄRNA.
μ‘) se ngn (mitt l. rätt l. stint o. d.) i synen, se SYN.
ν‘) se ngn (stint o. d.) i ögonen l. ögat l. under ögonen o. d., se ÖGA; jfr β ζ‘.
β) utan obj. Han är icke god att see j munnen. SvOrds. A 8 b (1604); jfr språkprov från 1604 under α. — särsk. i vissa uttr.
α‘) se i sin egen barm, se BARM, sbst.1 1 b β slutet; jfr α ε‘.
β‘) se (i)genom fingrarna o. d., se FINGER 1 e.
γ‘) se på fingrarna med ngn, se FINGER 1 e; jfr α ζ‘.
δ‘) (numera bl. tillf.) se i hand, betrakta linjerna i ngns hand för att med ledning av dessa göra spådomar; jfr α η‘. Ganander UndersTatt. 21 (1780).
ε‘) (i högre stil) se i hjärtat l. ngns hjärta o. d., känna ngns innersta tankar o. avsikter; jfr α ι‘. Gudh allena seer i Hiärtat, och taxerar tankarna. Grubb 794 (1665). Tänck, om man i en Rijk- och Girigz Hierta sågo. Wexionius Sinn. 3: G 1 a (1684). Sundén (1888). jfr: Gud ser i djupet af wåra hjertan. ÖoL (1852).
ζ‘) icke o. d. vara god att se i ögonen, se ÖGA; jfr α ν‘.
m) (i sht i vitter stil) i uttr. se ngt till mötes, bildl.: se fram mot ngt l. ha ngt att vänta; jfr g α. Anande den bortgång, han nu såg till mötes. Wingård 2: 174 (1819). Auerbach (1913).
n) (†) bildl.: syfta till l. avse (se d. o. II 2 b); anträffat bl. i förb. med uttr. dit hän l. vart ut, betecknande det som är åsyftat l. avsett; jfr o β β‘ o. SE UT 2 c γ. Kan tu see huru Lagstichtaren menar, och hwart vth han sågh tå han Laghen giorde, så kan tu (osv.). Schroderus Waldt 45 (1616). Regeringen .. befinner, det man genom .. (utskrivning efter gårdtal) icke kan få mera folk än .. (hittills), så att Regeringen icke därföre hafver detta sättet föreslagit; uthan det är dijt hän sedt, att Chronan kan genom gååltalet hafva vijssare folk. RP 8: 466 (1641).
o) med saksubj.
α) betecknande öga. Låt tijn öghon see rett fram för sigh. Ordspr. 4: 25 (Bib. 1541); jfr f. De ljusblåa ögonen sågo stint på Disa. Alving DamKlubb. 95 (1931); jfr h β η‘.
β) (i sht i vitter stil) oeg. l. bildl. Döden seer intet effter åhren. Grubb 171 (1665); jfr e ε. Igenom fönstrens gluggar (i ett övergivet slott) himlen såg. Atterbom Lyr. 3: 174 (1825). Vårt (dvs. svenskarnas) öde är, att solen från början sett snedt på oss. Lundgren MålAnt. 3: 81 (1873); jfr h β ζ‘. särsk.
α‘) vara vänd l. vetta (i viss riktning o. d.); numera bl. (tillf.) om fönster. Låt .. tijn öghnalock see rett fram för tigh. Ordspr. 4: 25 (Bib. 1541; Luther: deine augen lied richtige fur dir hinsehen); jfr α, f. Riddarhuset skall byggias så att stoora huset seer moot Her Bencht Oxenstiernas huss. RP 8: 611 (1641); jfr g. 5 Gatumunar .. sågo in åt torjet. KKD 12: 51 (1702). Träd nu i matsaln .. / Dess fönster se mot skogen. Oscar II 2: 290 (1868, 1887); jfr g. särsk. (†) motsv. i α, i uttr. se till ngns vänster, vara riktad åt det håll som från ngn räknat är vänster. Porath Pal. 1: M 1 a (1693).
β‘) (†) syfta l. avse l. gå tillbaka o. d.; dels med bestämning bestående av adv. dit l. hitinpå l. (motsv. n) uttr. vart ut, betecknande det varpå l. vartill ngt syftar l. det som ngt avser l. går tillbaka på, dels (motsv. h β) i uttr. se på ngn l. ngt, se 5 h α, β; jfr SE UT 2 c γ. Stadgan (från mötet i Konstantinopel) seer förnemligen dijt, at hwar och en Biskop skal föreståå sin Prowins. Schroderus Os. 1: 509 (1635). H. K. M:t frågadhe hvart uth thetta (dvs. vissa värvningar) skulle see. RP 11: 416 (1646). Rudbeckius Luther Cat. 132 (1667: hijt in på). Så är först nödigt at weta sielfwa Orden, på hwilka Döpelsen sigh grundar, dijt alt thet som om Dopet kan läras och handlas, seer och måttar. Därs. 208.
γ‘) (†) i uttr. se därhän att (osv.), om avsikt: vara l. innebära att (osv.). AOxenstierna 8: 173 (1633).
δ‘) (numera bl. tillf.) motsv. a, i uttr. låta sitt förstånd se i kors på sig, (på ett kortsynt o. felaktigt sätt) tänka sig själv. Thomander 3: 281 (1826).
ε‘) (numera bl. tillf.) motsv. c, i uttr. se stint, om solen: lysa starkt. Nordenflycht QT 1746—47, s. 44.
p) i (det antingen med huvudtonen på verbet l. med huvudtonen på adverbet uttalade) uttr. se på (jfr h, k), se SE PÅ (med anm.).
q) refl., i (de antingen med huvudtonen på verbet l. med huvudtonen på adverbet uttalade) uttr. se sig om, se sig (om)kring o. se sig för(e), se SE OM 2, SE OMKRING 4 o. SE SIG FÖR.
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 f γ, h ε, i, j, m, n α, ϑ, κ α‘, λ, μ, o α, p α α‘, δ‘, ε‘, η‘, s α slutet, 4); äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i substantivisk anv.). Folkit som satt j mörkret och dödzens skugga haffuer seet itt stoort liws. Mat. 4: 16 (NT 1526). Mutor förblinda the seende. 2Mos. 23: 8 (Bib. 1541). Jag sympatiserade i allt med den verkligt store, klart seende statsmannen. Adelsköld Dagsv. 2: 406 (1900). Vi (dvs. svenskarna) se ej längre än i stugväggen; hvad därutöfver är existerar ej för oss. Hedin 1Varn. 13 (1912); jfr d δ. — jfr RÄTT-SEENDE, sbst., o. DJUPT-, GRANN-, KLAR-, RÄTT-SEENDE, p. adj. — särsk.
a) (†; se dock γ) i fråga om syn l. besiktning l. kontroll o. d.
α) vid syneförrättning: granska l. besiktiga (ngt). Han är undrandes, hvi jag haffver dragit utmedt grentzen och siidt landamercken. G1R 24: 550 (1553).
β) hålla syn l. besiktiga. Gunnar i Åby .. klagadhe .. om en engh der the 12 edsworne hade Synnt och Seet. UpplDomb. 5: 155 (1594). särsk. ss. vbalsbst. seende l. seande, syn(eförrättning), besiktning; äv. i uttr. efter ngras seande och skådande, sedan ngra verkställt besiktning. E. K. M. .. haffuer latidt schriffue migh Twre persson till, om thet seende och ransakningh som iag om the affuelz gordar fiskerij och andre legenheter fförffare skulle. HFinlH 3: 275 (1555). TbLödöse 566 (1620: efft(her) gode mens seeande och skodande).
γ) (fullt br.) spelt. i poker: gm insats tvinga (ngn) att visa sina kort så att man kan kontrollera vems som äro bäst, syna (ngn). Vallentin Pokerb. 36 (1903).
b) i fråga om förnimmande l. iakttagande i allmänhet l. på annat sätt än med synsinnet l. i fråga om medvetenhet om l. insikt i l. åsikt om ngt: förnimma l. iaktta l. märka l. lära (känna) l. vara medveten om l. finna l. inse l. förstå l. anse (ngt); äv. abs.; jfr d, j, k, l, o. Se sitt eget bästa. Se vad klockan är slagen, se KLOCKA, sbst. 3 b β. Seer tu ath troon hon medhwerkat haffuer j .. (Abrahams) gerningar, och ath troon är fulkompnat worden vthaff gerninganar. Jak. 2: 22 (NT 1526). På menniskeligit wijs till at tala, tå kan inthet iagh see, på huadh sett Danmarkz inbyggere .. skola kunna sigh försuara. Bureus Påw. B 1 b (1604). Man kunde bygga på hans ord och likväl såg man icke strax hans tankar. Dalin Hist. 2: 782 (1750). I Saga Leires personlighet (i ett drama) finna vi många fint sedda drag. GHT 1897, nr 81, s. 3. Så vitt jag ser .. är detta uttryck klanderfritt. Östergren (1938). jfr (†): Vij såge denne tvist att sij vidlöfftigt uth, och före monge vidlöfftigheter med sigh. AOxenstierna 2: 710 (1624). — jfr ER-SE. — särsk.
α) med avs. på möjlighet l. tillfälle l. utväg l. lämplig tid (till ngt l. att göra ngt) l. fördel l. (goda o. d.) villkor o. d.: finna; äv. med refl. indirekt obj.; särsk. dels i sådana uttr. som se (en) möjlighet l. (ett) tillfälle l. möjligheten l. tillfället, äv. sitt tillfälle, förr äv. sin lägenhet (att göra ngt), dels i uttr. se sin tid, finna tiden vara inne; förr äv. i uttr. som ngn ser lägenheten, som ngn finner lämpligt. Iak (skickar) tiig .. thenne tydzske resenere, atw .. brucha them tiil mith ok Swerigis rikes bedzsta Som tw legenhethen sseer. G1R 1: 58 (1523). En wijs man tijgher til tess han seer sin tijd. Syr. 20: 7 (öv. 1536). Der jagh kan se min legenhett att brenne någre byiar af, beder jagh min here vill latt migh vetta sin villia. OxBr. 6: 9 (1626). Spegel Pass. 320 (c. 1680: ser sit tilfälle). När du hörer talas om, at någon har blifwit död, och du begynner at .. glädjas, om du derwid ser dig någon fördel; så är din kunskap om detta dödsfall lefwande. Nohrborg 257 (c. 1765). Då jag på et annat ställe kunde se mig drägeligare och bättre wilkor. Posten 1769, s. 739. Så fort han såg en möjlighet att (osv.). Östergren (1938). jfr (†): (Prästerna böra vara) snälle (dvs. kloka), i thet att the kunna see och weta tijdh, rum och lägenheeter til at både tala och tiga. KOF II. 2: 23 (c. 1655). — särsk.
α‘) i sådana uttr. som ngn ser (sig) ingen l. icke o. d. någon (annan l. bättre) möjlighet l. råd l. utväg l. inga l. icke o. d. några (andra l. bättre) möjligheter, förr äv. ingen dag; jfr β‘ o. DAG II 2 c, MÖJLIGHET 2 b, RÅD, sbst.3 10. Vij sij intett bättre råd, ähn att vij förordne een god man där hän (dvs. till Ingermanland) att vara Superintendens. RP 8: 34 (1640). När .. (de som i sin ungdom bedrivit världsliga studier) see sig icke någon annan uthwäg, wälia the äntelig .. (det andliga) ståndet för en timmelig nytta skul. Ekman Siönödzl. 184 (1680). Att nu i Höst kunna thenna .. reparation wärkställa, dertill ser jag .. ingen möjelighet. VDAkt. 1784, nr 408. Jag ser ingen dag att gå i land dermed. Dalin 1: 305 (1851). Som fattigdomen var stor, hade de inte sett sig annan råd än att ge sig av ut i vildmarken som nybyggare. Lagerlöf Mårb. 122 (1922). jfr (†): Wägarna till att nå stilleståndet sij Rijkzens Rådh inge beqwämligare, än att (osv.). RA II. 2: 7 (1616).
β‘) i uttr. icke o. d. se annat, icke osv. se någon annan möjlighet (se α‘). Jag seer intet annat, .. än att man deras tankar ju förr ju heller behändigt uthletar. 2Saml. 1: 111 (c. 1669).
γ‘) i förb. med ordet dager, se DAGER 9.
δ‘) (†) i uttr. ngn ser sig ingen promotion, ngn anser sig icke ha någon utsikt till befordran, ngn ser icke någon god dag i ngt, ngn anser sig icke ha några utsikter i ngt. Om än alla professorer läste natt och dag, så blifva dock inga goda disciplar, ty de lägga sig intet på något visst, emedan de se sig ingen promotion. Annerstedt UUH II. 2: 155 (i handl. fr. 1662). (Lönereduceringen) har så nedslagit hog och mod .. (hos lärarna), at de icke mer se någon god dag i Scholverket, utan söka helre privat tjenst. Schotte NyköpElLärovH 2: 34 (i handl. fr. 1776).
ε‘) i uttr. se sitt ram, se RAM, sbst.3 2 b.
ζ‘) i uttr. se sin räkning vid l. i ngt o. d., se RÄKNING 7 d α.
β) med avs. på slutet av en handling l. ett förlopp l. ett tillstånd o. d.: finna l. märka (äv. övergående i f β, närmande sig bet.: uppleva); i uttr. (vilja o. d.) se (ett) slut på ngt äv.: (vilja osv.) få (ett) slut på ngt. Aldrig ser jag ett slut på din häftiga längtan till skogen. Runeberg (SVS) 3: 38 (1832). Gustaf Adolf .. wille se slut på detta elände (dvs. de stillaliggande härarnas utsugning av landet omkring Nürnberg) och beslöt ett anfall på Wallensteins läger. Ekelund NAllmH 1: 167 (1833). Auerbach (1913).
γ) i uttr. se ngn l. ngt i (i sht förr äv. uti) ngn l. ngt (jfr α δ‘, ζ‘, e γ, δ, n α), vid förnimmande l. iakttagande l. studium av ngn l. ngt i honom resp. det finna l. observera ngn l. ngt, finna ngn l. ngt vara ngn l. ngt, betrakta ngn l. ngt ss. ngn l. ngt (i uttr. se ngt uti ngn förr äv.: finna l. märka ngt hos ngn); äv. i uttr. se ngt hos ngn (jfr 1 m ε), finna l. märka ngt hos ngn. Först och förnemligast seem wij thet (dvs. kärleken till Guds ord m. m.), vthi then heliga Jungfrwnne Maria. PJGothus Martini 75 (1608). Jag vågar nu .. be E. K. M. glömma hvad jag i diskurser sagt och blott i mig se undersåten. Rosenstein 3: 448 (1791). Jag ser deruti ingenting omöjligt. Dalin (1854). Det hörde till hennes natur att företrädesvis se det goda hos alla. De Geer Minn. 1: 68 (1892). Aspelin TankVäg. 1: 77 (1958). — särsk.
α‘) (numera knappast br.) i uttr. se dag uti ngt, få klarhet i ngt; jfr β‘ o. DAG II 1 h α. Höpken 2: 255 (1753).
β‘) i uttr. se dager i ngt, se DAGER 1 e α; jfr α‘.
δ) motsv. 1 m α, i uttr. se ngt av (i sht förr äv. utav) ngt, märka l. lära (känna) l. förstå ngt av ngt; äv. i uttr. vara (till) att se, förr äv. vara seende(s) av ngt (jfr 1 n ι β‘), inses av ngt. RA II. 2: 279 (1617: Deruthaf .. ähr till att see). Hwar af (dvs. av apostlarnas exempel) är klarligen seende, att så wäl machten till att straffa, som trösta, är församblingene högnödigh. KOF II. 2: 88 (c. 1655). Sällia hafwer hafft samma bemerkelse (dvs. giva, överlämna) vthi gamble Saxiske-Engliske Målet, som seendes är aff desse Orden: (osv.). Stiernhielm WgL 105 (1663). Däraf är at se. Schultze Ordb. 4028 (c. 1755). Därav ser man, att (osv.). Östergren (1938).
ε) motsv. 1 m β, i uttr. se ngt på (i sht förr äv. uppå) ngn l. ngt, märka (se d. o. 13 d) ngt på ngn l. ngt; äv. utan obj. Vthi förfölielsens tijdh gåår then bestendiga Bekennelsen swårliga in, såsom wij seem vppå Petro, vthi thens öffuersta Prestens Pallatz. PJGothus Martini 121 (1608). Iag sir dedh wäl på honom, at han är en redelig och god man. Horn Beskr. 81 (c. 1657). Man ser på hans flit, att (osv.). Auerbach (1913).
ζ) (numera i sht vard.) i uttr. ser du l. ni, ss. inledning till l. inskott i l. avslutning av ett yttrande, avsedd (avsett) att påkalla den tilltalades uppmärksamhet l. vädja till hans förstånd l. omdöme l. att bekräfta yttrandet; äv. i likartade uttr. där tilltalsordet ersatts av en titel l. ett namn l. (numera företrädesvis i folkligt spr. i vissa trakter) av han l. hon. Dalin Arg. 1: nr 44, s. 5 (1733: Sestu; uppl. 1754: Ser du). Sir Ni, mina Wänner! Huru ock Evangelium kan förskräcka Själen. Murbeck CatArb. 2: 10 (c. 1750). Jag .. har ej varit till någon annan stad än Carlskrona. .. Det var för att helsa på morfar, ser herrn, i ankarsmedjan de kalla. Almqvist Kap. 42 (1838). Var lugn för det, svärmor lilla. Men, ser hon, jag behöfver grosshandlar Nyblads hjelp. De Geer Lillie 9 (1880). Käthe(.) Niklas, fort! / Först undan med den här (dvs. en kista), och se’n beger du / dig ut, så snart du kan, till Västerport / och skaffar nyheter om striden, ser du! Melin Breitenf. 22 (1893, 1900). Jo, sir Peter, han för ju bok, förvaltarn. Siwertz Sel. 1: 35 (1920).
η) med obj. o. inf.: märka l. finna l. anse; särsk. med refl. obj. Han .. såågh sich intit kunna med dachtingan vthretta. OPetri Kr. 149 (c. 1540). Simonsson Stagnelius 8 (1909).
ϑ) med obj. o. predikativ.
α‘) (†; se dock slutet) med predikativet inlett av för, = ANSE 5 a α; jfr e ε. Wij såget icke häller för onyttigt, att thu på en kort tijdt kunde sielff draga tijt vp. G1R 16: 168 (1544). Ekman Dagb. 25 (1788). särsk. (utom i ngt ålderdomligt spr. i Finl. numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. se för gott (med efterföljande inf. l. att-sats), anse lämpligt l. nyttigt l. önskvärt (att); äv. övergående i bet.: behaga l. besluta sig för (att); jfr ANSE 5 a α slutet o. GOD 8 h α. Vij see .. icke för gått eller rådeligit, att thet folk, som nu drager till grentzen, bliffver udi månge hoper åtskilde. G1R 26: 41 (1556). Han var van att alltid se mig fly undan, när han såg för godt att ge mig smörj. Hertzberg Päivärinta 3: 53 (1886).
β‘) med predikativet inlett av som l. såsom, övergående i e, = ANSE 5 a β; jfr e ε. Jag såg mig då som en person / Med få, ja inga brister. Runeberg 2: 8 (1847). Därför innebär den åskådning, som vill se Guds makt såsom en despotisk makt, i själva verket icke någon upphöjelse av den gudomliga makten. Aulén AllmTron 120 (1923).
γ‘) med adjektiviskt predikativ utan förmedling av prep. l. konj.: finna; äv. (numera bl. med refl. obj.): anse (se ANSE 5 a γ); med refl. obj. äv. med förbleknad innebörd, närmande sig bet.: bli (äv. i sådana uttr. som få se sig slagen, närmande sig bet.: bli slagen); jfr e ε. G1R 17: 318 (1545). Mången borde blygas at see sig adlad utan merit uti gerningar och utan ädelhet uti hjertat. Höpken 2: 11 (1763). Troil måste icke allenast se sig öfverröstad, utan äfven nödsakad att anföra Deputationen. HemlHandl. 2: 272 (1792). Hvad glädje i hans bröst? .. hvad frid innom hans stuga, / At se sin gäld betald, och ingen armod mer! Bellman Gell. 86 (1793). Goda orienterare som C. E. Almstedt och Stig Unge fingo se sig slagna. Östergren (cit. fr. 1928). särsk. i uttr. se sig god, se GOD 2 a β.
δ‘) med substantiviskt predikativ utan förmedling av prep. l. konj.: finna; särsk. (o. numera nästan bl.) med refl. obj. (särsk. med förbleknad innebörd, övergående i bet.: bli); jfr ANSE 5 a δ. Gustaf III 1: 238 (1778). Min Kung, jag öfvervunnen blifvit. / I ädelmod och dygd jag Dig min hjälte ser. Lidner (SVS) 1: 230 (1781); jfr HJÄLTE, sbst.2 2 c. Fadern .. (hade) redan i unga år sett sig egare af en ansenlig förmögenhet. Idun 1890, s. 105.
ι) refl., med bestämning bestående av ett prep.-uttr. betecknande belägenhet vari ngn befinner sig: finna l. anse sig; särsk. i uttr. se sig i stånd l. ur stånd (förr äv. ur lägenhet l. utom stånd) att göra ngt, finna sig kunna resp. icke kunna göra ngt (äv. med förbleknad innebörd, närmande sig bet.: kunna resp. icke kunna göra ngt); jfr p δ. En Regering, som sedt sig utom stånd, at häfva detta onda (dvs. missförhållandena vid ämbetsmännens avlöning). Posten 1769, s. 411. VDP 17/6 1791 (: se sig ur Lägenhet). Detta var den förrsta gången, jag såg mig i den obehagliga nödvändigheten at straffa någon om bord. Landell Bligh 36 (1795). Skulle sakkunnig av sjukdom eller annat giltigt förfall icke se sig i stånd att inom stadgad tid inkomma med utlåtande, må (osv.). SFS 1937, s. 368.
κ) i pass., övergående i intr. anv.: märkas l. synas l. inses l. vara tydlig; äv. med inf., övergående i bet.: befinnas. Detta .. är nu hwad som om detta urminnes gamla Silfwer-werkets (dvs. Sala gruvas) nu warande tilstånd .. wi nödigt funnit Eders Kongl. Maj:t .. at berätta, hwaraf kan ses, at det nu för tiden .. nog hafwer aftagit. HC11H 12: 37 (1697); jfr δ. Täcka Mör, det ses, han wet / Älska E’r fullkomlighet. Frese VerldslD 26 (1714, 1726). De forntidsmurar (i Italien), inför hvilka världen / Ännu ses darra. Wulff Petrarcab. 296 (1905).
c) (i sht i religiöst spr.) i fråga om att förutse (se d. o. 1) ngt l. att (tack vare siar- l. spådomsförmåga) i förväg känna till ngt; förr äv. i uttr. se världen sin, förutse sitt öde. Den sig i all sin tijd, olycklig sielfwer spådde (dvs. Lucidor), / Han ock uppå sin tijd, olycklig ända nådde: / Så såg han Werlden sin. Gack nu ehur du heeter, / Och säg at eij är sant, Poëter ä’ Propheter. Columbus BiblW H 2 b (1674). Förr’n i min moders famn jag låg, / Förr’n jag min fader visste, / Du alla mina dagar såg, / Den förste med den siste. (Franzén o.) Wallin Profps. 1: 37 (1812); jfr Ps. 1937, 19: 4. — jfr FÖRUT-SE. — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. se ngt förut l. se förut ngt (jfr d β), förr äv. se föråt ngt l. se ngt framföreåt l. framföreåt se ngt, förutse ngt, i förväg känna till ngt; förr äv. utan obj.: (kunna) blicka in i framtiden l. spå; jfr p ε. Apg. 2: 31 (Bib. 1541: Sågh .. thet framföre åt). Som i en spegel klare, / Har hon (dvs. den heliga Birgitta) framför åt seet / Tin olycka och fahre, / O Swerie tin Elendheet. PolitVis. 238 (1617). VästeråsDP 19/2 1621 (: sågh föråt). Iag (dvs. Janus) seer för ut hwad än skal skee. Stiernhielm Fred. 18 (1649). Lisette. .. Jag har fått bref att stycket inte duger, / Ifrån en kännare, hvars spå-konst aldrig ljuger. Damis. Och den der kännarn då, som ser så fint förut? Leopold 1: 363 (1808, 1814). Gud, som ser allting förut. Franzén Pred. 3: 108 (1843). Brate Edda 141 (1913).
d) [delvis specialanv. av b] i fråga om att förutse (se d. o. 2) l. vänta sig l. avvakta l. i förväg tänka sig in i ngt. Jag såg stunden, då Gref Alarik på fullt allvar skulle proponera att taga Presidenten på sängen klockan fem om morgonen. Bremer Pres. 238 (1834). — jfr AV-, FÖR-, FÖRE-, FÖRUT-SE o. FJÄRR-SEENDE. — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) i uttr. se ngt framför sig, förutse ngt, vänta sig ngt. Han såg ingen ting annat än elände framför sig. Widegren (1788).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. se ngt förut l. se förut ngt l. förut se ngt (jfr c slutet), förutse ngt, inse ngt i förväg; förr äv. utan obj.: förutse l. vara förutseende (se FÖRUT-SE 2 slutet). Jagh sijr föruth een ondh consequentz. OxBr. 8: 130 (1633). Det som intet förut kan sees eller afwändas. Verelius 187 (1681). Förstånd i Kiöpmanskap Förmågan öfwergår; / Den Konst, at se förut, bör wara Handlens ägen. Frese VerldslD 61 (1717, 1726). Jag har sett detta långt förut. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hvad ondt man ser förut, verkar mindre skada. Granlund Ordspr. (c. 1880).
γ) (†) i uttr. se döden för sig, vänta sig en omedelbar död; jfr 1 n κ α‘ slutet. BraheBrevväxl. II. 1: 191 (1661).
δ) (vard.) i uttr. icke o. d. se längre än näsan (är lång l. räcker), sakna förutseende, vara korttänkt; jfr NÄSA, sbst.2 1 d. Ungdomen, som icke ser längre än näsan räcker. Lagerström Molière Tart. 89 (1730). Han ser ey lengre än näsan. Serenius (1741). Inte se längre än näsan är lång. Östergren (1938).
ε) i den särsk. förb. SE SIG FÖRE.
e) i fråga om att ägna sin uppmärksamhet l. sina tankar åt ngn l. ngt l. att ha en viss inställning till ngn l. ngt: betrakta l. bedöma l. skärskåda l. värdera (ngn l. ngt); äv.: tänka (på visst sätt) om (ngn l. ngt) l. (med viss känsla o. d.) på (ngn l. ngt); äv. abs.: (be)döma l. tänka; ofta i p. pf. i satsförkortningar (särsk. i n. sg. utan huvudord i sådana uttr. som affärsmässigt sett, om man bedömer saken från affärsmässiga utgångspunkter, djupare sett, om man går djupare vid bedömande av saken); förr äv.: betänka (ngt); jfr j, k, o. Efter mitt sätt att se är detta orimligt. Se ngt i sin rätta dager, i (o)rätt dager, se DAGER 2 b. Se allting i en så ljus (l. välvillig) dager som möjligt, se DAGER 5 b α. Praktiskt sett, se PRAKTISK 1 b β. Bureus Påw. A 2 b (1604). Seem .. huru ymkeligen Herren Gudh alzmechtigh straffar the synder, som werlden låter gåå onäpsta. Bullernæsius Lögn. 404 (1619). De mera sansade borgarne sågo saken med ängslan. Cederschiöld Riehl 1: 29 (1876). Det finnes i människans värld .. ingen strid .. som kan jämföras med personlighetens strid för sin utveckling: den är, djupare sedt, lifvets innersta innehåll. Weibull LundLundag. 193 (1889). Det finnes således, mänskligt att se, en i universum verksam logik. Rydberg Varia 73 (1890, 1894). Du vet .. att vi ansågo vår släkt vara den bästa, och att särskildt våra föräldrar sågos med nästan religiös vördnad. Strindberg Kamm. 2: 34 (1907). Så som jag ser saken, kan jag icke underlåta att (osv.). Nilsson FestdVard. 14 (1925). Brottet berodde knappast på dålig ekonomi och berörde affärsmässigt sett inte bolaget. Siwertz Tråd. 57 (1957). — särsk.
α) i uttr. se ngt från (förr äv. ) en sida l. två l. alla sidor o. d., bedöma ngt från en synpunkt resp. från två synpunkter resp. allsidigt osv., se ngt från (förr äv. ) en sådan l. sådan sida o. d., bedöma ngt från en sådan l. sådan synpunkt l. från en synpunkt varifrån ngt ter sig så l. så (förr särsk. i uttr. se ngt på en svart eller elak sida, bedöma ngt illvilligt l. tyda ngt till det sämsta); jfr β. Man ser sakerne endast på en sida, derföre at man är för trångtänkt at se dem på flere. Posten 1769, s. 445. Kammaradvokatfiskalen, som gärna ser allt på en svart eller elak sida. ESchröderheim (1782) i MoB 6: 49. Jag har här (i framställningen av påvedömet) egenteligen sett Reformationen på den Politiska sidan. Rosenstein PVetA 1789, s. 111 (1793). Hans (dvs. F. F. Carlsons) förmåga att se sakerna från alla sidor. Rundgren i 2SAH 2: 98 (1887). Se allt från den bästa sidan. Östergren (1938).
β) i uttr. se ngt från en ståndpunkt l. ur (äv. från) en synvinkel l. från (äv. ur) en synpunkt, bedöma ngt från en ståndpunkt osv.; äv. i sådana uttr. som se ngt från (en) sådan l. sådan ståndpunkt l. ngns ståndpunkt l. ur (äv. från) (en) sådan l. sådan synvinkel l. ngns synvinkel l. från (äv. ur) (en) sådan l. sådan synpunkt l. ngns synpunkt; jfr α. Jag ser det ur en annan synpunkt än ni. Dalin (1854). Jag ser det från min ståndpunkt. Sundén (1888). Författaren .. berättar om igen Hedvigs och Thomas Halls historia, denna gång uteslutande sedd ur hennes synvinkel. GHT 1895, nr 272, s. 3. En .. (viss) handling kan från en synpunkt sedd betraktas som riktig, från en annan som oriktig. Larsson Bildn. 15 (1908). Den kompletta bristen på vilja till att se saken från mer än en enda och ytterst snäv liten synvinkel. Neander Nilsson SpöknKors. 69 (1929).
γ) i uttr. se ngt i (i sht förr äv. uti) stort l. smått, betrakta l. bedöma ngt utan hänsynstagande till (oviktiga) detaljer resp. med uppmärksamheten inriktad bl. på (oviktiga) detaljer; äv. utan obj., i uttr. se (i) stort l. smått, tänka på det väsentliga l. huvudsaken resp. på oväsentligheter l. bisaker; i p. pf. n. sg. ofta i satsförkortning utan huvudord, i uttr. i stort sett, äv. stort sett, utan hänsynstagande till detaljer, i huvudsak, i allt väsentligt; jfr 5 d. (G. II A.) såg all ting uti stort. Höpken 1: 248 (1771). Detta var ett af de stora dragen i .. (Sonja Kovalevskys) karakter .. att hon aldrig försummade det som syntes henne som hufvudsak för bisak och aldrig såg smått. Edgren Kovalevsky 53 (1892). Mej gör det stort sett detsamma om det är varmt eller kallt. Kjellgren SpanOd. 92 (1932). Det visade sig att hennes berättelse i stort sett varit sanningsenlig. Enckell Olivpar. 107 (1934).
δ) i sådana uttr. som se ngt i svart l. mörkt, ha en dyster l. pessimistisk uppfattning av ngt, se ngt i ljust l. ljusrött l. rosenrött, ha en ljus l. optimistisk uppfattning av ngt, se ngt (endast o. d.) i svart eller (endast o. d.) i vitt, uppfatta ngt onyanserat (i skarpa motsatser); äv. utan obj., i sådana uttr. som se i svart, ha en dyster l. pessimistisk uppfattning l. vara dyster l. pessimistisk; jfr ε o. 5 d. De mildaste Rytare äro de som man kan kalla Ufvar, hvilke dragit sig utur Verlden til någon klyfta, hvarifrån de se alt i svart. Thorild (SVS) 3: 92 (1791). Man varseblir (i det föregivna manuskriptet till Amorina) .. en djerf och skapande ande, men som .. ser nästan allting endast i svart eller endast i hvitt. Almqvist Amor. XXXI (1839). Sturzen-Becker 6: 14 (1868: i ljusrödt). Om han såg i svart / Hon mellan sina händer tog / Det vackra hufvudet, och log, / Då strax han lugnad vardt. CVAStrandberg 1: 240 (c. 1870). Wirsén i 3SAH 2: 305 (1887: i rosenrödt). Roos Önsk. 56 (1892: i mörkt). Optimist var Topelius, såsom den kärleksfulle gärna ser sakerna i ljust. Paulson Minnestal 99 (1899). Hedberg Räkn. 249 (1932).
ε) [jfr b ϑ α‘—γ‘] i sådana uttr. som se ngt svart, äv. mörkt, se ngt i svart (se δ), se ngt ljust, se ngt i ljust (se δ); äv. i sådana uttr. som se svart, se i svart (se δ), se ljust (framför sig), ha en ljus l. optimistisk uppfattning (beträffande framtiden), se svart för l. som vitt, uppfatta på ett sätt som är motsatt verkliga förhållandet, tolka ngt ss. dess motsats, alldeles ta miste; äv. i uttr. se ngt ljust i ljust, se LJUS, adj. 7; jfr 5 d. I Carl XI:s tid sågo dess unga favoriter couleur de rose. Ascheberg och Dahlberg, som räddade riket, sågo svart. Rosenstein 3: 335 (1788). Han ser all ting svart. Schröderheim Opt. 4 (1794). Sturzen-Becker 2: 106 (1844, 1861: ser svart för hvitt). Det blir mycket bättre om man ruskar upp sig litet och inte ser allting så mörkt. Roos Önsk. 40 (1892). Jag ser ljust framför mig. Det är inte omöjligt att jag segrar i striden. Wahlenberg StorM 483 (1894). Och konsten att se hvitt som svart / och svart som hvitt är inte svår, / när fåfängan i fara står. Andersson MickelR 160 (1900).
ζ) i uttr. se ngt vid ljuset, se LJUS, sbst. 6 a β.
η) (numera bl. tillf.) i uttr. se snett (jfr 2 b), bedöma (ngt) ensidigt l. skevt. Det är snedt sedt (och det hände som oftast Gustaf III) att så förhärliga sina förfäder, att ärebetygelserna förlöjliga ättlingarna. MoB 4: 76 (1795).
ϑ) i p. pr. i sådana uttr. som historiskt seende, som anlägger historiska synpunkter; äv. i substantivisk anv. Få äro väl de historiskt seende, som numera tvifla på att vilddjuret, ”hvars tal är en menniskas tal, nämligen 666”, är Nero. Rydberg RomD 89 (1877).
ι) i p. pf. (jfr κ), i uttr. väl sedd, betraktad med välvilja, omtyckt, välsedd; äv. i uttr. väl sedd av ngn, omtyckt av ngn, populär hos ngn; särsk. om person; jfr 1 j ε. (Karl August) var .. mindre väl sedd af det gustavianska hofpartiet. Odhner Lb. 320 (1869). Det är inte väl sett att man umgås med utlänningar. Stiernstedt Ryskt 68 (1935). Lyberg GPprFalunDal. 1: 90 (1940).
κ) i p. pf. (jfr ι), i uttr. illa sedd, se ILLA I 3 c; jfr 1 j ε.
f) i fråga om upplevande av ngt: uppleva l. vara med om (ngt); äv. med obj. o. inf.; särsk. (i sht i högre stil) dels med avs. på död o. d.: undergå, dels med avs. på förmån o. d.: bli delaktig av l. få; jfr j—l, 2 h β κ‘. Tu skall icke tilstedhia ath thin helghe skall see förgängelse. Apg. 13: 35 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Du (dvs. Iduna) spisar Gudarna: de se ej döden. Geijer Skald. 58 (1812, 1835). Ingen såg förskoning. Runeberg 2: 21 (1835). Ett folk, som sett två genomgripande revolutioner genomföras utan spillande af en droppe blod. Samtiden 1872, s. 150. — särsk.
α) med avs. på tidpunkt l. tidsperiod; jfr β. Then ther wil elska liffuet och see godha daghar, han stille sina tungo frå thet oondt är. 1Petr. 3: 10 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Sörg intet för dhen dagh du aldrig såg. Grubb 788 (1665). Wår Födzell-Stund wj se mäd Skrän, mäd Skrål okk Gråt. Warnmark Epigr. F 1 b (1688). Han hade sett Trojas tider. Cavallin (1876). — särsk. i vissa uttr.
α‘) icke o. d. se sin l. någon (enda) hälsodag, icke osv. (sedan den l. den händelsen l. tidpunkten) vara l. bli frisk; särsk. (o. numera bl.) icke ha sett någon (enda) hälsodag, se HÄLSO-DAG; jfr γ. Then the sloge, heter Staffan Simonsson, then aldrig såg sin helsedag sedan han huggen fick. Teitt Klag. 242 (1555). (Då bössan sprang sönder) blef Rodenberg blek af förskräckelse .. och såg aldrig mera någon helsodag. Afzelius Sag. 5: 136 (1843). Hagström Herdam. 3: 79 (1899).
β‘) (ha) sett (sina) så l. så många år l. vårar l. somrar o. d., ha levt l. fyllt så l. så många år, vara så l. så många år gammal. Som jag nu sedt mine 70 åhr. VDAkt. 1733, nr 136. Veronica Larsson .. var icke mera ung, hon hade sett sina 29 somrar. Topelius Fält. 4: 145 (1864). Hedenstierna Kaleid. 26 (1884: sina fyrtio vårar). Östergren (1938).
γ‘) (ha) sett bättre dagar l. tider (jfr p ζ), ha varit i bättre (ekonomiska) omständigheter l. bättre (social) ställning o. d.; jfr DAG I 5 b γ. BEMalmström 6: 38 (1840: da’r). Sundén (1888: tider).
δ‘) (ha) sett sina bästa dagar (jfr p η), se DAG I 5 c ι slutet.
β) med avs. på slutet av en handling l. ett förlopp l. ett tillstånd o. d.; äv. motsv. α, med avs. på slutet av en tidsperiod; jfr b β, p ι. Petrus .. gikk (under rättegången mot Jesus) in och satte sigh när tienarena, vppå thz han skulle se endan. Mat. 26: 58 (NT 1526); jfr 1. För halfft åhr såg Hon hans dagars slut. Runius (SVS) 1: 277 (1713). Det var en solklar och varm dag, ehuru man redan såg slutet af September. Topelius Fält. 2: 83 (1856). — särsk. i uttr. se sin sista dag (jfr p ι), se DAG I 3 b α α‘.
γ) (†) i uttr. aldrig se sin hälsa, aldrig vara frisk; jfr α α‘. Sedan gik iag 1 helt åhr, at iag aldrig såg min hälsa. Horn Beskr. 107 (c. 1657).
g) (i vissa trakter) i fråga om att göra ett försök l. vidta en åtgärd, med inf. inledd av att: försöka l. se till; jfr j (α α‘), k. Han vill gå sig själf riktigt efter i sömmarne och se att få tag i själfva kärnan af Peer Gynt. Larsson Stud. 21 (1891, 1899). Stockholm ville han se att lämna ju förr dess hellre. Nilsson Bokh. 149 (1937).
h) i fråga om att sörja för ngn l. ngt l. skaffa ngt l. vårda sig om ngt l. ha tillsyn över ngt o. d. (jfr 5 c, 9).
α) [jfr fsv. sea firi barna goþs o. d.] (†) i uttr. se för ngt, ha tillsyn över ngt l. förvalta ngt; möjl. att fatta ss. en särsk. förb. Dör ock Fadren först och Modren medh the omyndige Barnen effterlefwer, tå hafwi Modren Witzordh effter Lagh see för Barne Godze medh nästa Fränder. FörmyndOrdn. 17/3 1669, § 6.
β) i ssgrna FÖR- o. FÖRE-SE samt i de särsk. förb. SE FÖRE o. SE SIG FÖRE.
i) i förb. med ord som i sin eg. anv. beteckna färg (jfr e δ, ε), i vissa uttr. som ange att ngn är l. plötsligt blir häftigt vred.
α) i uttr. se rött, se RÖD, adj. 3 c.
β) [med tanke på gallans färg] (tillf.) i uttr. se gulgrönt. Jag är så vred så gallan stiger i blodet och jag ser gulgrönt! Strindberg Folkung. 14 (1899).
j) [delvis specialanv. av b o. e—g] i förb. med verbet (jfr k).
α) i uttr. få se med subj. vid få.
α‘) (komma att) få erfara l. veta l. uppleva (ngt) o. d.; äv. med obj. o. inf.; äv. abs. (äv. i pregnant anv.: komma att få uppleva ngt märkligt o. d.); äv. (i vissa trakter): vara tvungen att försöka (att göra ngt o. d.); jfr l o. FÅ, v. 15 b β β‘. Den som lever får se. Abraham idhar fadher frögdadhes, ath han skulle få see min dagh. Joh. 8: 56 (NT 1526; äv. i Bib. 1917); jfr f α. Man fhår sehe, huru sakerne här i landett vijdare afflöpendes vardhe. OxBr. 5: 8 (1612); jfr b. Tör hända efter hand de (dvs. djuren) börja redigt tänka, / .. Då finge man med undran si / En djupsint Elefant en annan Newton bli. Nordenflycht (SVS) 3: 3 (1762); jfr b η. Vi få se att finna spår nu, lät lappen. Berg Sjöf. 70 (1910); jfr g. Vänta, min pojke. .. Du ska få se. Alla ska få se. Fogelström Kvinnol. 59 (1954); jfr f.
β‘) i utvidgad anv. av α‘, för att beteckna att den talande är oviss l. icke bestämt sig l. önskar tänka efter o. d.; i uttr. jag får (l. vi få) se, jag vet (resp. vi veta) icke (ännu), låt mig (resp. oss) tänka efter!, kanske o. d.; dels med obj. bestående av en indirekt frågesats, dels utan obj.; jfr β α‘, β‘, k α α‘, δ β‘, γ‘, n ε o. FÅ, v. 15 b β β‘. Jag får se, om jag kan komma. Senatus tykte intet wara åth att sända dem (dvs. två tryckta ark av en omtvistad traktat) öfwer (till Sthm för censur), han (dvs. författaren) swarade, iagh får sij. ConsAcAboP 2: 452 (1663). Gak du, jag får se huru jag giör. VDAkt. 1798, nr 367. (Sångerskan) Doralbe. Jag vill börja med duetten. Directeuren. Vi få se, vi få väl se. Nordforss Theaterdir. 3 (1799).
β) i det oböjliga uttr. få se (utan subj. vid ).
α‘) med obj. bestående av (fullständig l. ofullständig) indirekt frågesats: det skall bli intressant att få veta, jag undrar; äv. (motsv. α β‘): jag vet (l. vi veta) icke (ännu); jfr k δ β‘. Gyllenborg Sprätth. 6 (1737). Nå, Hermansson död! .. Få nu se om Lehnberg kan i Nåder få påtänkas (ss. ledamot av Svenska Akademien). Kellgren (SVS) 6: 236 (1789). Blir ni länge quar? Få se, Få se huru länge. Weste FörslSAOB (c. 1815); jfr β‘. Jag har försökt, at förmå Professor Lidbeck köpa .. (vissa böcker) til Biblioteket. Få se huru det tar. Florman BrRetzius 15 (1825). Hedin 1Varn. 64 (1912). jfr (†): Få se om krämpor äfter några åhr skulle kiöra mig uht, då kanske jag torde taga an en dylik resa. Linné Bref I. 2: 98 (1747); jfr β‘.
β‘) utan obj.; särsk.: det kommer att visa sig, låt mig (l. oss) tänka efter!, kanske; jfr α β‘, k α α‘, δ β‘, γ‘, n ε. Holmberg 2: 1042 (1795). Få si, kanske hon .. slarfvar sig till ett finare sänglag i natt! Högberg Vred. 2: 374 (1906). Få se — det första han gjorde därefter var (osv.). Sjödin StHjärt. 39 (1911). Lo-Johansson Förf. 75 (1957).
k) [delvis specialanv. av b, e—g o. j] motsv. 1 k, i förb. med verbet låta.
α) motsv. 1 k α, i uttr. låta ngn (få) se (ngt), visa ngn (ngt) l. låta ngn lära känna l. få veta l. uppleva (ngt) o. d. Tu läst tit folk see hard ting. Psalt. 60: 5 (öv. 1536); jfr f. Lät them see, att theres bäste och förnämste privilegia är concordia (dvs. endräkt). RP 8: 198 (1640); jfr b. Visa oss Guds rättfärdighet, / Låt oss få se hans salighet. / Helige Ande, fräls oss. Ps. 1937, 129: 3; jfr f. jfr (†): Hwilket alt, såsom Hans Kongl. Maj:t Ständerne .. utförligen låtit wisa och se; så är det för denne gången onödigt, widare at här uprepas. HC11H 14: 7 (1660); jfr b. — särsk.
α‘) i uttr. låt mig (l. oss) se! (jfr β‘), dels följt av indirekt frågesats, dels ss. ett fristående utrop l. inskjutet i ett påstående: låt mig (resp. oss) tänka efter (utan att störas o. d.)! (jfr δ β‘, γ‘, j α β‘, β β‘, n ε); äv. med substantiviskt l. pronominellt obj. till se (jfr β‘): visa mig (resp. oss)!; äv. följt av att-sats, övergående i bet.: se till (att osv.)!; jfr 1 k α α‘. Låt oss se ett resultat snart!; jfr b. Låt oss se .., att du bättrar dig. Dalin (1854); jfr b. Jag var — låt mig se — aderton år, när jag skickades till Stockholm. Hallström El. 172 (1906). ”Låt mig se”, sa’ den blinde. SAOB B 3213 (1915); jfr språkproven från 1709 under m, från 1864 under n ε o. från 1708 under 5 f. Vänta (ett ögonblick), låt mej se (, om vi kan göra något)! Östergren (1938).
β‘) i uttr. låt l. (numera bl. i högtidligt spr.) låtom oss se!, äv. med obj. till se (jfr α‘), ss. en uppmaning till en l. flera att gemensamt med den talande tänka efter (resp. betrakta ngt l. tänka på ngt l. överväga ngt o. d.); jfr 1 k α β‘. Låt oss se saken från en annan sida!; jfr e α. Lät se hvad vi vunnit, om det lönar mödan att fortfara. Man säjer äfv. Låtom oss se. Weste FörslSAOB (c. 1815); möjl. till 1 k α β‘. Låt oss se, hvad som är att göra. Dalin (1854); jfr e.
β) motsv. 1 k β, i uttr. låta se ngt, visa l. bevisa ngt; numera i sht med obj. bestående av att- sats l. indirekt frågesats (med obj. bestående av att-sats äv.: se till); äv. i uttr. låta ngt ses, låta ngt komma till uttryck; jfr δ α‘—γ‘. Later szee ati godemenn nu fulborda thet i tiit och offta vtloffuat haffue. G1R 9: 264 (1534); jfr δ α‘, b. Efter the Generalstater och H. F. N:de ville låthe see, at the E. K. M:t respecterede framför alle andre hafve de (osv.). OxBr. 10: 206 (1617); jfr b. Gud Fader haar täcktz skänkia / Tig osz til Frälsare / Ty bör osz thet betänckia / Och altid låta see / Wårt hiertans tacksamheet. Manuale 1686, 3: 425; jfr b o. Ps. 1937, 464: 4. (De som examinerats till präster skola) förklara någre Hufwudspråk, och låta see, huru dhe ther med kunna Sanningen stadfästa. Kyrkol. 19: 2 (1686); jfr b. Troget, som klädningen fäst uppå den badande flickan, / låter du (dvs. grekiska språket) känslorna ses. Tegnér (WB) 3: 31 (1817); jfr b. jfr (†): På det wij icke må låta see, såsom wij skulle du[bi]tera om hans fide, och såleds beskylla honom för otroheet, så [kan] honom lijgwähl saken ombetros. ConsAcAboP 6: 136 (1686). — särsk. (†) i uttr. låta se ngt på sig, visa ngt (gm sitt beteende). Hon let see på sig att hon meer tröstade på Gud, än alt wärdzligit gott. Reenhielm OTryggw. 110 (1691).
γ) motsv. 1 k γ, i uttr. låta sig se(s) l. låta se sig, visa sig l. komma i dagen l. till synes (i ngt); förr äv. i uttr. ngn låter se sig hava gjort ngt o. d., ngn visar att han gjort ngt osv. Vthi en ringa ting låter offta godh wenskap see sigh. Grubb 515 (1665). Hwarföre nederfoor Christus til Helfwetet? På thet han skulle uppenbarligen låta see sig hafwa söndertrampat Ormsens Hufwud. Swebilius Cat. 2: 47 (1689). I allt, hvad helst .. (C. J. L. Almqvist) producerade, lät onekligen det genialiska sig se. Sturzen-Becker 1: 100 (1861). — särsk. (†)
α‘) i uttr. låta se sig sådan l. sådan, visa sig vara sådan l. sådan, låta se sig i så måtto, att (osv.), visa sig sådan l. bete sig så, att (osv.). (K. Maj:t) kunde .. hafva sökt andre vägar (än att visa mildhet vid bestraffningen av de upproriska) och sig i så motto se låtit, att barn och barnabarn thet icke förgiäta skulle. RA I. 1: 353 (1544). Till Pinges dagh lät Pestilentien see sigh alfvarsam. 2Saml. 4: 29 (1603).
β‘) i uttr. låta se sig till ngt, ge anledning att förmoda ngt l. ge hopp om ngt. Gudh (har) så wälsignat tractaterne (i Brömsebro), att de låta sij sigh, till ett fredeligit uthslagh. RARP 4: 24 (1645).
δ) motsv. 1 k δ, i uttr. låt se!
α‘) [specialanv. av β] med obj. bestående av att-sats: visa!, se till! Lätt see, at tu tigh här medh icke försummar. LPetri Kr. 20 (1559). Låt (nu) se, att vi får heder åv dej! Östergren (1938). jfr (†): Lättse att om fålket har någon tidh lätt rödhie up Salshultz ängien. KKD 7: 23 (1702).
β‘) [specialanv. av β] (numera föga br.) med obj. bestående av indirekt frågesats: visa!; äv.: låt mig (l. oss) tänka efter! (jfr γ‘, α α‘, j α β‘, β β‘, n ε); äv. övergående i bet.: jag undrar, få se (se j β α‘). Hwar äro tå tine gudhar som tu tigh giordt haffuer? Bedh them stå vp, lät see om the kunna hielpa tigh j tinne nödh. Jer. 2: 28 (Bib. 1541; Luther: las sehen; Bib. 1917: Kunna de frälsa dig). Lät se huru det kunnat tillgå. Weste FörslSAOB (c. 1815; betecknat ss. använt när man vill öfverväga något). Rudin OrdUngd. 3: 128 (1903).
γ‘) (numera föga br.) utan obj.: låt mig (l. oss) tänka efter! (jfr β‘, α α‘, j α β‘, β β‘, n ε); i sht inskjutet i ett yttrande; förr äv. [jfr β] ss. förstärkande inledning till en uppmaning: se till detta! o. d. Lätt see, Amate, war nu snar! / Hör till, huadh swar hon gifuer ther uppå (dvs. på brevet). Asteropherus 33 (1609). Min Nymph, hon skull’ förlofvad bli; / Fästman står, lät si, / Vid Artilleri. Bellman (BellmS) 1: 221 (c. 1771, 1790). Harlock (1944).
l) [delvis specialanv. av b o. f] i förb. med verbet skola i bedyrande l. bekräftande uttr. l. i uttr. som ange att ngt är otroligt l. märkligt (i sht i uttr. du l. ni skall se, du resp. ni må tro); stundom liktydigt med: få se (se j α α‘); jfr m. Asteropherus 30 (1609). Du skall se, när man klär sig för Konungen, Drottningen och Thronföljaren, .. så är det minsann allvar. Almqvist AMay 29 (1838). Ni skall se att karlen lyckas! utropade Redaktören (om en målare som han gjort ned i sin tidning). Strindberg RödaR 135 (1879). Då kan vi nog klara opp det åt henne, ska du se. Gustaf-Janson ÖvOnd. 41 (1957). — särsk.
α) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. det skall man se (, det), ss. indignerat uttryck för att ngt är otroligt l. märkligt o. d.: det skall man tro; förr äv. bekräftande l. förstärkande: minsann (se d. o. 1) o. d. Halkat och blifvit våt om fötterna! Jo det skall man se det? Han föll pladask ner öfver hufvudet. Björn Okände 47 (1791). Intet sött? Jo, det skall man se, jag skulle bestå sött i hafversoppan! Liksom den intet skulle duga utan! Topelius Vint. III. 2: 28 (1897).
β) i uttr. då skulle man (ha) sett, för att beteckna ngt som inträffat ss. otroligt l. märkligt o. d.; jfr 1. Lindfors (1824). Slöjdläraren gick ned och sökte få in slyngeln i gymnastiksalen. Men då skulle man sett! Under hotelser att slå armar och ben af den, som närmade sig, fäktade han med en fällknif i ena handen och en tillspetsad käpp i den andra. SDS 1899, nr 437, s. 2.
m) i förb. med verbet vilja, förr äv. verbet önska, i sådana uttr. som jag vill l. ville l. skulle vilja (förr äv. önskar) se ngn l. ngt, för att beteckna att den talande anser att det är otroligt att det finnes ngn l. ngt (av en viss beskaffenhet, särsk. ngn som vågar göra ngt l. som gör ngt l. överträffar ngn); äv. i uttr. det vill jag se, förr äv. det har jag lust att se, det måste jag övertygas eftertryckligt om (innan jag tror det) l. det tror jag icke; jfr l, 5 f. Det har iag lust att see, sa den blinde. Celsius Ordspr. 2: 306 a (1709). Jagh önsker see den uthansockens (präst), som under står sigh den Copulation förrätta. VDAkt. 1711, nr 447. Jag ville se den människa, som förmått att med något slags intresse läsa .. (en viss bok) till slut. LStenbäck (1837) hos Aspelin Stenbäck 110. Vi skulle vilja se den europeiska makt, som föredrager ett förbund eller ett vänskapsförhållande med Turkiet framför ett sådant med Italien. PT 1911, nr 255 A, s. 2. Det vill jag se först (, innan jag tror det). Östergren (1938); jfr 1.
n) i vissa uttr.
α) (†) se besvär uti ngt, lägga ned möda på ngt, ha möda med ngt. ConsAcAboP 6: 47 (1685).
β) se dagen l. dagens ljus l. dagsljuset l. ljuset (jfr p κ), se DAG I 1 c γ, II 1 d α, DAGSLJUS, sbst. 1 b α, LJUS, sbst. 6 f α.
γ) (†) se sin död, vid fullt medvetande möta döden. Runius (SVS) 1: 188 (1707).
δ) (†) (icke o. d.) tro ngn mera än som man ser efter, (icke osv.) tro ngn mer än jämnt; jfr SE EFTER 2. G1R 28: 240 (1558).
ε) (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) ge (ngn gg äv. giv) mig se, låt mig tänka efter! o. d.; jfr j α β‘, β β‘, k α α‘, δ β‘, γ‘, 1 n δ o. GIVA, v. I 9 d. Envallsson Kopparsl. 61 (1781). Gif mig se! — Huru skall jag nu rigtigt sätta mig uti ett sådant cas. Törneros Bref 1: 77 (1825). Ge mig se, sa’ den blinda. Thomée Dickens VGemensVän 1: 323 (1864; eng. orig.: ”Let me see,” said the blind man). När jag tänker på mig själv så har jag pluggat matematik i — ge mej si — tolv år ungefär. DN(A) 1943, nr 89, s. 10. särsk.
α‘) med obj. bestående av indirekt frågesats. Ge mig nu se, hvad du skall ha på hufvudet? Högberg Vred. 2: 86 (1906). Dens. Frib. 174 (1910).
β‘) (föga br.) med annat obj.: låt oss tala om (ngt) o. d. Skalin (grep sig) fundersamt vid kindskägget och utbrast: ”Ge mig nu si en särskild sak! Har jag inte läst i tidningen, att (osv.). Högberg Baggböl. 1: 32 (1911).
ζ) (†) ngn kan se genom ett ekebräde, ss. ironisk beteckning för att ngn vill anses klok o. skarpsinnig. Grubb 546, 722 (1665).
η) (†) se sin lycka, pröva lyckan (i fråga om anspråk på betalning), pröva hur det lyckas (med att få betalning för framställd fordran). Samma dagh krafde Hanss Nilsson 2. dlr pngr för sin omkostnat han hade then tijdh åkerbyte war, men efter han war sielf borgemestare på samma tijdh, blef honom öfuer sagdt, at han skulle see sijn lycko hoos hwem han wille sin betalningh sökia. BtSödKultH 12: 29 (1593).
ϑ) (ngt vard.) ser man bara, betecknande förvåning l. beundran: ser man på (se SE PÅ 1 c β); äv. betecknande bekräftelse: så är det, visst (är det så). Nej, ser man bara, vilka olyckor som kan hända i världen! Hagberg Shaksp. 1: 318 (1847; bekräftande).
ι) (†) se vid ngt, fästa sig vid ngt l. bry sig om ngt l. dra lärdom av ngt l. ta varning av ngt; jfr 5 g δ o. SE VID. G1R 1: 46 (1523). Ee hwad thet koster får man på thenne tijd icke see wijd. Därs. 15: 38 (1543). Saligh är then som kan see widh annars ofärdh. SvOrds. C 1 b (1604). VDAkt. 1676, nr 297.
o) [delvis specialanv. av b o. e] motsv. 1 p i imper. sg.
α) motsv. 1 p α α‘; i sht: lägg märke till l. tänk på (ngn l. ngt)!; äv. motsv. 1 p α α‘ slutet, med avs. på ngt överraskande o. d., liktydigt med: tänk!; förr äv. med (för nutida uppfattning pleonastiskt) indirekt obj. i uttr. se mig!, följt av indirekt frågesats. Stiernhielm Virt. 5 (1650, 1668). Thetta angående Psalmboken giorde Biskoparna allena, sedan jag var bortrest, vtan at fråga mig något ther om. Se mig åter, hvad then stygga afvunden icke giör. Swedberg Lefw. 617 (1729). Nej, se en sådan rar visit! / Ers nåd själf, tror jag, kommer hit. Andersson MickelR 32 (1900). — särsk. med förbleknad bet.
α‘) (†) = γ slutet; jfr δ. (Lat.) En cui tuos liberos committas .. (Sv.) See then tu kan tina Barn förtroo. Linc. Dd 2 (1640; ironiskt, om förskingrare).
β‘) (numera bl. vard.) närmande sig l. övergående i 4 b o. tjänande att framhäva l. betona vad som följer l. betecknande ett (ofta emotionellt färgat, t. ex. förundrat l. förargat) konstaterande av hur ngn l. ngt är beskaffad (beskaffat) l. att ngn l. ngt är sådan(t) som framgår av situationen l. ngt som omtalas o. d., liktydigt med: vad beträffar (ngn l. ngt) l. så förhåller det sig med (ngn l. ngt) l. hurudan(t) är inte (ngn l. ngt)! o. d.; i uttr. men (l. men,) se den l. den l. det l. det! äv.: annorlunda l. tvärtom (förhåller det sig med) den l. den osv. Freden är hin, som Folck och Land med Lättia betungar; / .. Men, sij Mars! Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). ”Om furstarne icke uppbära sina kronors värdighet, hvem skall säga dem det? De radikale? Den föreläsningen skulle just göra intryck!” Men se öfverste Hazelius, honom lyda de! skrattade somliga. Hellberg Samtida 6: 89 (1871; om förh. 1851). Ja, se gårn den skötte han då, gamla patron. Siwertz Sel. 1: 9 (1920). Jag drog honom intill mig med en iver, som tydligen verkade överraskande. .. Sist vi möttes hade vi grälat. — Ja, se fruntimmer, sade han. Dens. Tråd. 75 (1957). särsk. (†) i uttr. se du!, betecknande förundran l. förargelse o. d., ser man på dig! (se 2 h β ι‘); jfr 2 h β λ‘ (slutet). Och sij du! du Wåghals, du förmätene Sälle, / Hwad drijstar du dig göra? Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668).
β) (†) motsv. 1 p α ζ‘, i uttr. se nu, ss. inledning till en vädjan: seså o. d.; jfr NU, adv. I 1 c γ. Dalin Arg. 2: 234 (1734, 1754). ”Se nu, Fritz, jag har styrka att höra, säg ut, hur aflopp duellen.” Almqvist DrJ 63 (1834).
γ) (numera i sht vard.; jfr dock slutet) motsv. 1 p α η‘, i uttr. se där!, lägg märke till detta!, tänk på detta!; ofta med förbleknad bet., ss. uttr. för belåtenhet l. förargelse o. d.: seså l. ser man på (se SE PÅ 1 c β) l. så är det o. d.; jfr DÄR I 1 c α. Runius (SVS) 2: 280 (c. 1710). Studenten .. såg, att lampan stod och brann .. ”Se där, nu har jag glömt att släcka”, tänkte han. Lagerlöf Holg. 2: 202 (1907). Se där, log hon (under dansen med en man som aldrig dansat förr), det börjar ju gå riktigt bra. Du kan bli en fin dansör. Siwertz Tråd. 51 (1957). — särsk. [jfr motsv. anv. av fr. voilà] (i vitter stil) med efterföljande obj., använt (med syftning på ngt föregående) för att emfatiskt karakterisera l. förklara l. precisera o. d.: det är l. det är just (ngn l. ngt); jfr α α‘, δ. Kellgren (SVS) 5: 605 (1792). Hvad är orsaken till denna farliga utveckling (dvs. avkristningen) och huru afvända den? Se där de frågor, som i samma stund vi märka faran, framställa sig och fordra ett svar. Fahlbeck Världsåsk. 13 (1910).
δ) (i sht i vitter stil) motsv. 1 p α ϑ‘, i uttr. se här!, med efterföljande obj.: lägg märke till (ngt)!, tänk på (ngt)!; äv. [jfr motsv. anv. av fr. voici] använt för att emfatiskt karakterisera l. förklara l. precisera o. d.: det (här) är (ngn l. ngt) o. d. (jfr α α‘, γ slutet). Si nu här, om icke Johannis bekännelse war rätt stor och märkelig. Borg Luther 1: 103 (1753; t. orig.: Da sihe nu). (Fr.) Voici la cause de cet événement, (sv.) se här orsaken till denna händelse. Dalin FrSvLex. 2: 582 (1843).
ε) (numera i sht vard.) närmande sig l. övergående i 4 b, i uttr. se då!, då skall du få se (i bet. j α α‘) o. d. Kellgren (SVS) 3: 270 (1788).
p) med saksubj. OPetri 3: 522 (c. 1535). Han kommer, Han, som fjerran / Var sedd af fädrens hopp. Franzén (o. Wallin) Profps. 1: 38 (1812); jfr d. Detta arbete, som redan efter några få veckor sett en ny upplaga. Samtiden 1873, s. 631; jfr f. Den högre bildningen, som städse .. sett sina intressen väl omhuldade (i andra kammaren). Fahlbeck Förf. 201 (1904); jfr b ϑ γ‘. — särsk.
α) (i sht i vitter stil) om geografiskt område (särsk. land l. ort o. d.); särsk. dels: vara skådeplats för (ngt), dels i uttr. se ngn födas (jfr β), vara ngns födelseland l. födelseort o. d. Gustaf III 1: 42 (1786). Många år re’n voro svundna, / Sedan Wendens stränder sågo / den förderfveliga striden / mellan Herrskarna i Norden. Geijer Skald. 141 (1815, 1835). En stor skald tillhör ej uteslutande det land, som sett honom födas. Böttiger i 2SAH 39: 155 (1864).
β) (i sht i vitter stil) om tidpunkt l. tidsperiod; särsk. dels: vara l. bli tiden för (ngt), dels i uttr. se ngn födas (jfr α), vara tiden för ngns födelse. Michels mässe kunde see disputationem pro gradu, där iag medel hade. VDAkt. 1689, nr 359. Samma afton mig hos Fader Charon såg. Lidner (SVS) 2: 175 (1783). En kulen dag följde på den, som sett Athenaren och hans dotter anlända till Delfi. Rydberg Ath. 41 (1859). Samma år som såg Spinoza, Locke och Cumberland födas. Weibull o. Tegnér LUH 2: 213 (1868). Nyåret 1900 såg uppfyllelsen av min dröm. Hildén Michajlovič När 205 (1933). — särsk.
α‘) (numera bl. tillf.) om tidsperiod: vara l. pågå (så l. så länge). Wivallius Dikt. 108 (1641).
β‘) (mera tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: varunder man kan se (i bet. 1), varunder det är ljust. Jag vill de röster höra / dem seende dag ej hör / och öppna fromt mitt öra / för skymningsalfernas kör. Karlfeldt Hösth. 47 (1927).
γ) i uttr. aldrig l. icke o. d. (ha) sett ngt, särsk.: aldrig l. icke osv. (under så l. så lång tid l. den l. den tiden) ha haft ngt l. behandlats med ngt l. (med obj. betecknande geografiskt område o. d.) varit i l. på ngt. Dörren till stugan .. hade troligen aldrig i sina dagar sett lås. Almqvist TreFr. 2: 2 (1842). Den engelska Portlandcementen, hvaraf det mesta aldrig sett Portland, var världsberömd. GHT 1895, nr 253 A, s. 4. Hjulen ha inte sett smörja, så länge som man kan minnas tillbaka. Lagerlöf Körk. 26 (1912).
δ) (numera bl. tillf.) motsv. b ι, refl.: befinna sig (i en belägenhet o. d.) l. vara (utan ngt o. d.). Almqvist Fattigd. 46 (1838). Äpplena (som skalades) sågo sig utan stjelkar, utan hud, utan snopp, innan de viste ordet af. Dens. TreFr. 2: 127 (1842). Han .. lade ned .. (papperen) i det öppnade stora skrinet. .. Och i ett ögonblick såg sig allt under lock. Dens. Ekols. 1: 187 (1847).
ε) (†) motsv. c slutet, i uttr. se framföreåt, om den heliga skrift: förutse (se d. o. 1); anträffat bl. med obj. bestående av att-sats. Effter scrifften sågh fram före åt ath gudh gör hedningana rettferdugha genom trona, therföre (osv.). Gal. 3: 8 (NT 1526).
ζ) motsv. f α γ‘, i uttr. (ha) sett bättre dagar, se DAG I 5 b γ slutet.
η) i uttr. (ha) sett sin (bästa) tid l. sin blomstringstid, äv. (motsv. f α δ‘, i sht vard.) sina bästa dagar, ha passerat höjdpunkten l. vara på tillbakagång (i sht om institution l. kulturell rörelse l. om viss vara med tanke på handeln därmed); äv.: vara illa medfaren l. hålla på att förfalla; jfr DAG I 5 c ι slutet. Sturzen-Becker 1: 1 (1861: sin blomstringstid). Bonit är icke kraftlös — klarbuljong — hvilken senare såsom näringsämne sett sin tid. SDS 1897, nr 587, s. 4. Det börjar bli tid att sluta, / det är inte mer, som det fordom var. / Båd’ jag och min gamla skuta / ha sett våra bästa dar. Melin Dikt. 2: 215 (1904); jfr f α δ‘. Ibland undrar jag .. om inte allt stafflimåleri sett sin bästa tid. Faustman GiftKv. 68 (1926).
ϑ) (numera i sht i vitter stil) i uttr. se sitt upphov, om verksamhet o. d.: börja (äv. i uttr. se sitt upphov från ngt, härröra från ngt); äv. i sådana uttr. som se en sådan l. sådan begynnelse, om verksamhet o. d.: få en sådan l. sådan början. Men hvarifrån, att börja med, er träta såg sitt upphof, / Det måste du förtälja chorn. Thomander 3: 318 (1826). Nyström DöfstUndUtv. 19 (1900: en så tidig begynnelse).
ι) [jfr f β] (numera i sht i vitter stil) i uttr. se sitt slut, dels om verksamhet l. rättegång o. d.: komma till ett slut, bli slutförd, dels om ngt som förbrukas: ta slut; äv. motsv. f β slutet, i uttr. se sin sista dag, om ryktbarhet o. d.: ta slut. Som .. (inlämnaren av en anklagelseskrift) är en lös karl (anhålles), att han måtte ställa för sig behörig borgen och caution, som åtager sig answaret för reconventionen, när (rätts-)saken sedt sitt slut. VDAkt. 1764, nr 426. Under hwilcken tid medhafda egendomen sedt sitt slut. Därs. 1776, nr 602. Sturzen-Becker 1: 176 (1861: sin sista dag).
κ) motsv. n β, i uttr. se dagen l. dagens ljus l. dagsljuset l. ljuset, komma till l. finnas l. förekomma. Den förlägenhet hade ännu icke sett dagen, som lyckades göra Majken förlägen. Carlén Köpm. 1: 505 (1860). Många industrier, som nu äro av världsbetydelse, skulle aldrig sett dagen, om man ej haft katalysatorerna till sin hjälp. Bolin KemVerkst. 67 (1942). — särsk. om bok l. skrift o. d., se DAG II 6 c α, DAGSLJUS, sbst. 1 b α slutet, LJUS, sbst. 6 f β.
q) i fråga om att ta fel l. göra sig skyldig till försummelse l. förseelse o. d.; i ssgn FÖR-SE.
4) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 p β, i imper. sg., i mer l. mindre interjektionell anv.; jfr SI, interj.
a) [jfr 1 p α αslutet] (numera bl. vard.) yttrat till person som den talande just fått syn på l. känt igen, för att beteckna förvåning l. övergående till en hälsning; äv. (betonat l. obetonat) före hälsningsord, i sådana uttr. som se (l. se,) god dag! Se, är tu här! Lindahl Syrinx 5 (1747). Naidion. God afton, Zephyr! Zephyr. Se! Naidion! Atterbom 1: 223 (1824). Nej, se, god dag, Bertha? Hur står det till hos dig? LD 1907, nr 29, s. 3. ”Nej, se goddag!” Rydqvist Kar. 8 (1924).
b) före ett yttrande (jfr a, d), för att dra uppmärksamheten till detta l. för att markera att det som utsäges är en förklaring (som besvarar en framförd l. underförstådd fråga): lägg märke till att, det är (l. var) så att, förstår ni (l. du); äv. (i sht vard.) med försvagad innebörd för att ge emfas åt yttrandet l. mer l. mindre pleonastiskt: ja (se JA I 3) o. d.; dels (i sht i högre stil, o. där alltid) betonat, dels (vard.) obetonat; jfr c, d, 3 o α β‘, ε. Hur gick det till? Jo, se det var så att han föll. Kommer han? Ja, se den som visste det! OPetri Hb. F 4 b (1529). Ja, se sådana äro flickorna (dvs. de krångla o. göra svårigheter), när man hittat på deras hemligheter. Björn FörfFl. 7 (1791). (En dam som brukade sjunga) bad .. att man i en liten grön notbok ville anteckna det stycke man bäst tyckte om. Och var det t. ex. N:o 5, se då frågade hon nästa gång, med en liten förtjusande mine: ”var det icke N:o 5, som ni tyckte om?” Nordstjernan 1844, s. 5. Skaffa hit .. (hästen). — Nä, se han fick sensträckning i våras och kan inte komma ur stallen på ännu en månad. Hedenstierna Kaleid. 3 (1884). Varför uppfördes denna oerhörda mur? Jo, se kineserna äro ett fredsälskande folk. Hedin Pol 1: 364 (1911). — särsk.
α) i uttr. ty se l. (vard.) för se, inledande en förklaring. Cederborgh OT 4: 22 (1818: för se). Låt mig ta’ saken om hand, för se den måste skötas med riktig finess. Backman Reuter Lifv. 1: 43 (1870). Siwertz Varuh. 72 (1926: Ty se).
β) (numera bl. tillf.) före en direkt frågesats, för att dra uppmärksamheten till denna; stundom närmande sig bet.: säg! (Då pigorna längtansfullt sågo på de dyra dukarna, sade) den unga förståndiga Hedda: / Se, hvi dröje vi här och önske oss sådant, som aldrig / Kan uppfyllas ändå. Runeberg (SVS) 3: 59 (1832).
c) (numera bl. vard.) efter ett yttrande (l. inskjutet i ett yttrande, i sht mellan en huvudsats o. en underordnad sats) för att bekräfta det som utsäges: förstår ni (l. du) l. förstås o. d.; nästan bl. obetonat; jfr b. Hedenstierna Svenssons 132 (1903). Det kan ju hända — se! — att vädret framdeles omöjliggör fisket. Ericson Fågelkås. 1: 174 (1906). Det gäller livet, se. Wassing Dödgr. 323 (1958). — särsk.
α) efter ett av se (i bet. b) föregånget yttrande. Se, det var allt en bjässe, det, se. SDS 1924, nr 279, s. 10.
β) efter ett enskilt ord; äv. efter ett av se (i bet. b l. 3 o α β‘) föregånget inledande ord i en sats. Jag kunde tala med Markurell men han är så högfärdig. Rik se. Bergman LBrenn. 137 (1928). Ja, se de, se, de vore någe för dej! Östergren (1938); jfr 3 o α β‘.
d) [jfr b] obetonat, före ett (betonat) pronominellt ord l. uttr. som återupptar ett substantiviskt ord l. uttr. l. en inf. l. en att-sats, = b; särsk. i satser som ge uttryck åt en föresats l. en övertygelse: sannerligen o. d. Gråta öfver Narkissos, se det gör jag aldrig. Rydberg Ath. 102 (1859). Att under allmän modstulenhet och pliktförgätenhet yrka fullgörandet af pliktens och hederns bud, .. se, sådant bär vittnesbörd om det ädlaste sinnelag, den själfuppoffrande plikttroheten. VFörsvar 1907, s. 96.
e) i uttr. se, se l. se, se, se, för att beteckna överraskning l. belåtenhet l. förargelse o. d.: ser man på (se SE PÅ 1 c β) l. kan man tänka sig o. d. Så har han fått ärfva? Se, se, .. Ja, wiste jag icke det? Dalin Vitt. II. 5: 54 (1738; yttrat av en avundsjuk).
5) i vissa bildl. anv. av 2 h β, i uttr. se på (i sht förr äv. uppå) ngn l. ngt.
a) ge akt på l. tänka på l. ta hänsyn till l. fästa avseende vid ngn l. ngt (jfr 6 a); i uttr. se (up)på ngt i sht förr äv. övergående dels i bet.: överväga l. undersöka ngt, dels i bet.: betänka l. besinna ngt. Ebr. 12: 2 (NT 1526). Särdeles hafue I till afftala medh Biskopen vthi Wijborgh, och sielfue noga see ther oppå, huadh karlar som nu finnas i Wiborg tiänlige till at bruka i Gymnasio. BraheBrevväxl. II. 1: 3 (1639). Iag .. blef hielpter till Adjuncturam Medicinæ, med hvilken tienst iag .. var mehr än väl nögder, seendes der på, att när man för hastigt och för högt kommer till någon tienst, veet man eij så straxt skicka sigh der uti som sigh böör. Rudbeck Bref 1: 54 (1670). Se vi på kvaliteten, finna vi, att de gamla stenåldersnärkingarna på det hela taget hade en vida förnämligare uppsättning redskap och vapen än deras grannar i Mälardalen. TurÅ 1930, s. 67. — särsk.
α) i fråga om utgift(er) l. kostnad(er) l. pris o. d., i uttr. se (noga o. d.) på (i sht förr äv. uppå) ngt, fästa (stort o. d.) avseende vid l. vara (mycket o. d.) nogräknad l. försiktig i fråga om ngt; i sht i nekande l. frågande l. villkorlig sats. Spegel SalWijsh. 36 (1711). Priset ser jag icke så noga uppå. Höpken 1: 471 (1772). Man finner, att han ej ser på kostnaden. Leopold 6: 226 (1792). För de många, som måste noga se på utgifterna till bränsle, har den blida väderleken säkerligen varit välkommen. VL 1898, nr 35, s. 2. Munthe SMich. 239 (1930). — särsk. i uttr. se (noga o. d.) på slanten l. pengar(na) l. en krona (mer eller mindre) l. vart öre o. d., i sht förr äv. styvern l. en riksdaler (mer eller mindre) o. d., förr äv. penningen l. en ringa penning l. en halvöre, ss. beteckning för återhållsamhet i fråga om utgifter l. sparsamhet l. snålhet o. d. (jfr δ). Icke .. see på en ringa Penning. RARP 3: 37 (1638). AOxenstierna Bref 4: 558 (1649: på penningen). Hoorn Jordg. 1: 79 (1697: på en Halföre). Björn MvB 2 (1793: på styfvern). Jag ser ej på en riksdaler mer eller mindre. Weste FörslSAOB (c. 1815). Han ser icke på pengarne. Schulthess (1885). Han ser inte på en krona mer eller mindre. WoH (1904). VL 1905, nr 240, s. 4 (: på slanten). De voro så fattiga, de måste se på vart öre. Stiernstedt Ullabella 103 (1922). Bägge voro karlar som inte sågo på pengar. Nilsson HistFärs 95 (1940).
β) i fråga om möda l. besvär o. d., i uttr. se på ngt, fästa avseende vid ngt l. bry sig om ngt; i sht i nekande l. frågande l. villkorlig sats. Hon ser ej på om vägen är lång till arbetet. SöndN 1863, nr 11, s. 2. En vänlig människa, som icke ser på besvär. Hallström BCap. 27 (1900). Östergren (1938).
γ) i fråga om fördel l. nytta l. gagn o. d., i uttr. se på ngt, tänka på ngt l. fästa avseende vid ngt l. tillgodose ngt (äv. övergående i bet.: sträva efter ngt); jfr 6 a α. Se på ngns bästa; jfr BÄTTRE 3 i α. RA I. 3: 177 (1593). Vij måste see på fädernesslandzens gangn och bästa. RP 7: 445 (1639). Se på sin (egen) fördel. Östergren (1938). jfr (†): Haffver han .. mehra seett på sin girichett än hvadh hanss kall (ss. ståthållare) .. krefde, må han (osv.). OxBr. 5: 187 (1623).
δ) i fråga om ngn l. ngt som har fördel l. nytta av att ngn tänker på honom l. det: tillgodose ngn l. ngt l. ha ngn l. ngt i åtanke l. vårda sig om ngn l. ngt; i sht förr äv. i uttr. se på sig själv (jfr ε), tillgodose sig själv; numera företrädesvis i fråga om ngns egendom, i sådana uttr. som se på sitt, tillgodose sig själv l. vara sparsam l. snål o. d. (jfr α slutet). Stockhollm (har vissa privilegier) sossom hufvudstaden, på huilcken framfahrne Sveriges konungar förnembligst hafuer seedt. AOxenstierna 2: 673 (1624). På sig sielff enskijlt siendhe Wänner. RARP 2: 144 (1634). Visst sade folket, att salig svärfar såg nog mycket på sitt och nog litet på andras .. det sägs så mycket om rikt folk. Topelius Vint. I. 2: 296 (1860, 1880). — särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om person med tanke på befordran till högre tjänst, i uttr. se (up)på ngn, ha ngn i åtanke. Consistorii enhellige sentens (var) att man .. (vid tillsättande av präst) borde see på några eldre och vel meriterade. Hall KultInt. 141 (i handl. fr. 1646). KOF II. 2: 191 (c. 1655: uppå).
ε) i uttr. se på sig själv (jfr δ), ge akt på sig själv; förr äv.: ta sig till vara. Seer på idher sielffua, ath j icke borttappa thet j arbethat haffuen. 2Joh. 8 (NT 1526). Hwar man sijr på andra, och ingen på sigh sielff .. (dvs.) Annars feel määta, sitt egit förgiäta. Grubb 356 (1665).
ζ) (†) i uttr. se högt på ngn l. ngt, ta stor hänsyn till ngn l. ngt, tänka mycket på ngn l. ngt; jfr HÖG, adj. 15. AOxenstierna 2: 633 (1624).
η) (†) i uttr. se väl uppå ngt, övergående i bet.: sköta ngt väl. The jnlendzske köpmen her i rigit see .. inthet wäll vpå theris handell. G1R 13: 354 (1541).
ϑ) (numera föga br.) i uttr. se (up)på ngt, övergående i bet.: syfta på ngt l. åsyfta l. avse ngt (med ett uttalande o. d.). Arvidi 27 (1651). (Jesus) såg med detta ordalag (dvs. Låter edra länder vara omgjordade) uppå det klädnads sätt, som war antagit hos Judarna. Bælter JesuH 5: 397 (1759).
b) [delvis specialanv. av a] (†) om Gud i förhållande till hjälpbehövande person l. nöd l. elände o. d.: se till ngn l. ngt (se 6 b β). (Prästen säger vid dopet bl. a.:) O alzmechtige ewige gudh .. werdes til at see vppå thenna thin tiänare. OPetri Hb. A 4 a (1529). See vppå min iemmer och vselheet, och tagh bort alla mina synder. Psalt. 25: 18 (öv. 1536; öv. 1878: Se på mitt elände och min jemmer).
c) (†) i fråga om personal l. materiel l. anförtrott område l. (arbets)uppgift o. d.: ha uppsikt l. tillsyn l. överinseende över ngn l. ngt l. ha hand om att klarlägga behovet av (o. att anskaffa) ngra l. ngt; i uttr. se (up)på ngt äv.: ägna sig åt l. handlägga l. se till ngt (äv. i fråga om sysselsättning o. d.: ägna sig åt); i vissa av nedan anförda språkprov möjl. att fatta ss. särsk. förb.; jfr 3 h. Effter Apostlanars tijdh .. (funnos i) then Grekeska kyrkian .. fyra Patriarcher, som sågo på Archiepiscopar. PJAngermannus PMagni E 1 b (1605). Derföre hafuer K. M:tt .. befallt mig att derom och förvarna edher, att I flitigt sij på staden och vachterne och i denne tijden ingen huarken tijd eller stund försumma. AOxenstierna 4: 557 (1629). Ammiralitet ser på skep, stycker, folk. RP 8: 255 (1640). Så hållen I slätt intet gilt / Än barsta man en Venus-Pilt, / Som kan på intet annat sij / Än Leek, Smeek, Lippelapperij. Lucidor (SVS) 464 (1674). När jag reste bort på landet .., talade jag med .. Magister Lindstorphius att han wille see uppå mina vices uthi min frånwaro. VDAkt. 1707, nr 545. — särsk. i uttr. ha seende på ngt, ha överinseende över ngt l. handlägga ngt. HSH 31: 168 (1663).
d) betrakta l. uppfatta ngn l. ngt (så l. så) l. tänka (så l. så) om ngn l. ngt; äv. i sådana uttr. som se smått på ngn l. ngt, betrakta ngn l. ngt på ett småskuret l. trångsinnat sätt, se ljust på ngn l. ngt, ha en ljus l. optimistisk uppfattning av ngt (jfr 3 e γε); jfr 2 h β ζ‘, ϑ‘. Man lärer her retteligha, huadh Salomon haffuer hafft for öghon och huru han haffuer seedtt på Ecktastandh. LPetri Æc. 38 (1559). Lundegård LaMouche 232 (1891: ser smått på mig). Män, som i mångt och mycket se olika på frågorna. GHT 1895, nr 240, s. 2. Gummerus JägAktiv. 292 (1927: såg .. ljust på läget). Skriv om hur arbetarna ser på oss. Lo-Johansson Förf. 95 (1957).
e) (†) i uttr. se (up)på ngn, sätta sin tillit till ngn l. rätta sig efter ngn; äv. om fordringsägare: betrakta l. godta ngn ss. betalningsskyldig (äv. i uttr. se på ngn om ngt, ha ngt att fordra av ngn); jfr 6 c. Mårthen kunde icke .. neke ther till, att han vm sin tilsagde lön såg på Lambrecht Buck. 2SthmTb. 4: 637 (1575). Byszeskytterne och andre, som med Artilleriet hafwa at beställa, (skola) uppå honom (dvs. faktorn) se, och hwad han der befallendes warder effterkomma. Stiernman Com. 1: 757 (1620). Til wägs willie wij osz gifwa, / På Gudh hoppas och see. Rudbeckius Starcke A 8 b (1624). Förnimmer, at min creditores vele innte see på .. Falckenbergh uthan vele, at jagh skall dem sielf bethala, föränn jag reeser hedan. EvderLinde (1631) i OxBr. 11: 467.
f) (numera föga br.) i uttr. jag vill l. har lust att se på den som (osv.), jag tror inte att det finns någon som (osv.); förr äv. i uttr. det lyster jag se på, det måste jag övertygas eftertryckligt om l. det tror jag icke; jfr 3 m. Det är en wacker flicka, den är min; jag haf(ve)r lust at se på then som skall giöra wårt ächtenskap om intet. VDAkt. 1688, nr 779. Det lÿster iag see på, sa den Blinde. Celsius Ordspr. 1: 468 (1708). Hwad .. min .. wandel angår .., så wil jag wäl sj på den, som skal kunna föra ett så .. ärbart lefwerne, som jag. Modée HåkSmulgr. 23 (1738).
g) i uttr. se (up)på ngt i vissa numera obrukliga anv.
α) se fram mot ngt l. inrikta sig på ngt. (Stipendiaten skall) sigh så widt vthi sine studiis förbättra, at han til det ämbetet, som han vthi sijne öfningar oppå seer, kan wara dugeligh. Annerstedt UUH Bih. 1: 215 (i handl. fr. 1624). Mitt i min nöd sågh iagh vppå / Dän, frögden som iagh skulle få. Skogekär Bärgbo Wijs. 4: 3 (c. 1635).
β) reflektera på ngt l. gå in på ngt. AOxenstierna 5: 493 (1630).
γ) få insikt i ngt l. lära känna ngt. 1Petr. 1: 12 (NT 1526).
δ) ta varning av ngt; jfr 3 n ι. Wij skole så late straffe dig, att andre skole shee där opå. SUFinlH 2: 230 (1605).
h) med saksubj.; särsk. motsv. a. O, blott på lifvet hämnden ser, / Vid grafven hatar ingen mer. Runeberg 2: 66 (1836). — särsk. (†)
α) syfta på l. gälla l. avse ngn l. ngt; äv. i uttr. vara sedd på ngt, vara gjord med syftning på ngt, gälla l. avse ngt; särsk. om ord l. yttrande (om ord äv. i fråga om grammatisk syftning); jfr 2 o β β‘. Wallius 2Likpr. 59 (1628). Hans votum sågh på Her Gabriel Bengtsson. RP 4: 128 (1634). (Med anledning av danska värvningar) moste .. Gen. Major[en] hafva vakande öga och tillse, att sådant icke måtte vara sedt på Götheburg. RP 8: 211 (1640). Ceremonier, som (under gamla testamentets tid) .. woro befalte, hwilka som en figur sågo uppå nyia Testamentsens tidh. KOF II. 2: 353 (c. 1655). Desse orden (dvs. Gud Faders enda Son) see fuller på Jesum Christum. Emporagrius Cat. H 5 a (1669). Pronomen relativum .. rättar sig efter substantivet i föregående satts, hwarpå det ser. Almqvist GrSpr. 219 (1837).
β) i uttr. se på ngt, syfta till ngt; jfr 2 o β β‘. All verkning med afsigt ser på ett ändamål, som .. skall verkliggöras. Boëthius Sedel. 155 (1807).
6) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 2 i β α‘ slutet, γ‘ (jfr 2 i β γ‘ slutet), i uttr. se till ngn l. ngt (jfr 10), äv. (i bet. a γ) se hän till ngt.
a) ge akt på l. tänka på l. ta hänsyn till l. fästa avseende vid ngn l. ngt; numera nästan bl. i uttr. se till ngt; jfr b, 5 a. Nw herre see till theres (dvs. hedningarnas m. fl.) trwgh, och geff thina tienare, ath the medh alla tröst tala thin oordh. Apg. 4: 29 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Wij bidie .., at wår himmelske Fader icke wil see til wåra synder. Cat. 1567, s. B 6 b. (Den välborne) herren sade (till församlingsborna, som voro missnöjda med en ung o. oerfaren präst) ser till eder sielfua en bonde gör intet så got bohagztygh thet första som sedan. VDAkt. 1679, nr 169. En fattig man skall se till utkomsten, och man gifter sig med den rikaste man kan få sig. Almqvist Kap. 52 (1838); jfr α. Om man såg till lokalen, förlorade jag alls inte på bytet. Enström Skärv. 82 (1933). — särsk.
α) i fråga om fördel l. nytta l. gagn o. d., i uttr. se till ngt, se på ngt (se 5 a γ); jfr 10. Se till ngns bästa. Wetterbergh GNord 46 (1862). Det har .. funnits och finnes väl ännu män, som ej se till stundens vinst och den gena fördelen. Lindberg (o. Johansson) Karlskoga 46 (1895).
β) i uttr. se till personen o. d. (jfr b slutet), se PERSON 5 a; jfr 2 e ε.
γ) [jfr d. se hen til noget] (numera föga br.) i uttr. se hän till ngt, rikta sin uppmärksamhet mot ngt. Icke blott hela Sverige, men äfven utlandet såg .. med beundran hän till det gamla vetenskapernas tempel (i Lund). Sturzen-Becker Nordlj. 9 (1847).
b) [delvis specialanv. av a] (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) om Gud l. gudom l. mäktig l. hjälpande person i förhållande till hjälpbehövande person l. rike o. d.: tänka (med välvilja l. mildhet l. nåd o. d.) på ngn l. ngt (o. hjälpa honom resp. det) l. (i nåd o. d.) förbarma sig över ngn l. ngt l. ta sig an ngn o. d.; äv. om Gud osv. i förhållande till hjälpbehövande persons osv. verksamhet l. handlande l. ställning l. nöd l. elände o. d.: tänka (med välvilja osv.) på ngt (o. ge hjälp i det) l. (i nåd o. d.) förbarma sig över l. (nådigt l. välvilligt) uppta ngt.
α) med bestämning betecknande välvilja l. mildhet l. nåd o. d.; äv. i sådana uttr. som se med fadersöga l. fadersögon till ngn, faderligt ta sig an ngn (o. hjälpa honom); jfr SE AN 2 b, SE TILL 4. Herren sågh teckeligha til Habel och hans offer. 1Mos. 4: 4 (Bib. 1541); jfr språkprov från 1917 under β. Så hafwen tusen takk i milde Afgrundz gudar, / Såm till min swåra Sukk, så nådigt welat se, / Åg mäd Eurydice mig hela Lifwet gie! LejonkDr. 256 (1687). Tu (dvs. Gud) til titt usla barn med Fadersögon såg, / När thet med plågor fullt uti sin wanmagt låg. Profps. 1765, 425: 2; jfr Ps. 1937, 389: 2 (: med fadersöga). Gud, se i nåd till dessa två, / Som här inför ditt anlet stå. Runeberg (SVS) IV. 1: 120 (1857); jfr Ps. 1937, 234: 1.
β) pregnant: tänka med välvilja på ngn l. ngt (o. hjälpa honom resp. det), i nåd förbarma sig över ngn l. ngt, med välvilja l. mildhet ta sig an ngn l. nådigt l. välvilligt uppta ngt o. d.; förr äv. i uttr. se till ngns person (jfr a β), se PERSON 4 e; jfr 5 b o. SE AN 2 b. (Gud) haffuer seet till sine tienarinnes ringheet. Luk. 1: 48 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Ach mine herrer, seer till min iemmer och stora nöödh. Holof. 15 (c. 1580). Gud, som hafwer barnen kär, / Se til mig, som liten är. Murray Barn. 61 (1780). Herren såg till Abel och hans offergåva. 1Mos. 4: 4 (Bib. 1917); jfr språkprov från 1541 under α.
c) (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i uttr. som beteckna att ngn sätter sin tillit till ngn; äv. i uttr. se till ngn om ngt, (förtroendefullt) vända sig till ngn med begäran om ngt, vänta sig ngt l. hoppas på ngt av ngn; jfr 5 e. Wij wete icke hwadh wij göra skole, vthan wår öghon see til tigh (dvs. Gud). 2Krön. 20: 12 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Du lifvets herre, herre öfver döden, / Se ned till dem, som se till dig om tröst! Böttiger 1: 176 (1852, 1856). Gud, vi se till dig med hopp, / Bygg ditt Sion åter opp. Ps. 1937, 253: 3.
d) (†) i uttr. gärna se till ngt, iaktta ngt med glädje; jfr 1 j. (Svenskarna) wore sine betryckiares och oweners tilhielpare, till thet hine gierna såge. Svart G1 9 (1561).
7) [jfr 1 f α] (ngt vard.) med bestämning inledd av prep. (jfr 2 h, 5), betecknande viss måltid l. mat l. dryck o. d., stundom äv. med bestämning inledd av prep. till (jfr 2 i, 6, 10), betecknande viss måltid, i uttr. se (ngn) på, stundom äv. till ngt, bjuda (ngn) på ngt. Jag ger mej fan på, att det inte är någon annan än jag, som satt er i tillfälle, att se era vänner på supé denna afton. Blanche Våln. 521 (1847); jfr 1 f α. Jag skall .. se dig på portvin och gammal ost. Kullberg Portf. 249 (1850). Följande eftermiddag hade en af sällskapet tenterat och måste se på en halfkanna efter middagen. Strindberg Fjerd. 3 (1877). De ville se oss till middag. Svanberg RedLefn. 97 (1882); jfr 1 f α. (Du) är .. inte den första, som har sett mig på kaffe. Östlund Cheyney BeskPill. 40 (1959).
8) [jfr 2] (†; se dock c α o. γ) i vissa förb. med prep. om.
a) i uttr. se om ngt (jfr b), studera ngt l. ta ngt i skärskådande; möjl. att fatta ss. särsk. förb. Nu wälan, wij wele bort och see om Inelfwerne. Schroderus Comenius 266 (1639; t. texten: besehen). Befalltes skrifvas till General-Gouverneuren, att han seer om deres quæstion och lagar, att hvar och en gör det honom bör. RP 9: 388 (1642).
b) i uttr. se om sitt bästa, sörja för sitt bästa; möjl. att fatta ss. särsk. förb.; jfr 5 a γ, 6 a α. (Vi skola) medh råådh och dåådh hielpe edher att stelle .. (hertig Johans) saker ther sammestadz (dvs. i Finl.) udi rette igenn, tiill tess .. (han) komme heem tilbaka igenn och sielff finge see um siitt bestee. G1R 29: 631 (1559).
c) refl., i uttr. se sig om ngn l. ngt, söka efter l. försöka finna l. försöka få l. (försöka) skaffa sig ngn l. ngt, se sig om efter ngn l. ngt (se SE OM 2 a α); särsk. i uttr. se sig om andra råd l. utvägar, söka andra utvägar, få se sig om ngt, kunna få l. finna ngt; jfr OM, prep. o. adv. I 12 f. OPetri Tb. 1: 38 (1524). Han måtte see sigh om ett annet he(m)men. 2SthmTb. 2: 47 (1589). När H. F. N:de .. frågade om E. K. M:tz ålder, och elliest om E. K. M:t ickie täckes snart till at see sig om een dråttningh, svarade (osv.). OxBr. 10: 211 (1617). (På en framställning om bänkrum svarades) att hon måtte wäl stå ther hon pläghar stå .. till thes man finge see sigh om någhot rum ått henne. VDP 9/5 1621. KKD 7: 47 (1703: om andra rådh). Hermelin BrBarck 151 (1708: om andra utwägar). CVAStrandberg 3: 348 (1854). — särsk.
α) med obj. bestående av indirekt frågesats: ta reda på l. undersöka; äv. (o. numera bl., föga br.) i uttr. ngn får (förr äv. ) se sig om (hur han gör ngt o. d.), ngn får anstränga sig att l. får svårt att l. kan knappast (göra ngt o. d.), det får bli ngns ensak (hur han gör ngt o. d.); jfr SE OM 2 a α‘, 3. Ty måste iagh i tijdh see mig om / Hwar iagh i affton kan få migh maat. Rondeletius 12 (1614). Edra män må för öfrigt se sig om huru de komma ut med Er. Altén Fästm. 90 (1796). Den som manat honom (dvs. B. E. Malmström) inom skranket fick se sig om hur han kom helskinnad ur striden. Kullberg i 2SAH 41: 89 (1866). Björkman (1889).
β) med inf.: försöka l. sätta sig i stånd (att göra ngt o. d.). Brahe Oec. 48 (1585; uppl. 1920).
γ) [jfr α] (numera bl. i vissa trakter) i uttr. det får (förr äv. ) ngn se sig om, förr äv. ngn må se sig därom l. där må ngn se sig om, ngn får själv reda ut det l. ta ansvaret för det l. det är ngns ensak; jfr SE OM 3. (Översteprästerna o. de äldste sade till Judas:) Huadh kommer thet (dvs. att du syndat) oss widh? Ther må tw see tigh om. Mat. 27: 4 (NT 1526). Oskyldugh är iach j thenne meenlöse mandzens bloodh, j måghen see edher ther om. Därs. 24. (Skepparen Törngren) frågade (sedan andra fått löfte om räddning): huru skall det då gå til med mig och Styrman? då Ahlstedt swarade: det må Ni se Eder om. TörngrenMål. 223 (1801). ”Hur kommo .. bina (som voro stora som gäss) in i .. (bikupor av vanlig storlek)?” ”Ja, det fingo de se sig om”. Lagerlöf Berl. 2: 295 (1891).
δ) i uttr. se sig om sin reträtt, om flotta: planera att dra sig tillbaka, planera sitt återtåg. SvFlH 1: 516 (i handl. fr. 1644).
9) [jfr 2, 8] i förb. med adv. om, i fråga om att undersöka ngt o. avhjälpa brister o. fel l. i fråga om att vårda l. sköta ngt l. ngn o. d.; i ssgn OM-SE o. i den särsk. förb. SE OM.
10) [jfr 6 a α] (numera bl. i c) i vissa uttr. som beteckna att ngn tänker på det som är det bästa l. det som är förmånligt för ngn l. ngt o. i anv. som ansluta sig härtill.
a) se ngn till (det) bästa (med ngt), se BÄTTRE 3 i ε.
b) se ngt till bästa, övervaka l. se till ngt. Peer Torson haffuer loffuet att wele see huset til beste vdi hans fråware, så att ther inthet skulle förminskes. 2SthmTb. 8: 291 (1591).
c) se ngn l. sig till godo o. d., se GOD 24 c η. jfr TILLGODO-SE.
11) (numera bl. i c) i fråga om att ngn l. ngt har ett visst utseende; jfr 1 n ι (α‘).
a) [jfr t. einem gleich sehen] i uttr. se ngn l. ngt lik, vara lik ngn l. ngt till utseendet; jfr LIK, adj. 1 b. Schroderus Os. 2: 760 (1635). Jnstrumentet som han spelar på, skall wara en luta, men hon seer likare en ellak Citra. Ekeblad Bref 1: 63 (1650; rättat efter hskr.). (Storvisirens tjänare) togo .. en holländska ministrens tålck, som såg Savari något lijker. KFÅb. 1913, s. 279 (c. 1730).
b) [jfr t. es sieht, als wollte es regnen o. d.] i förb. med en jämförande villkorsbisats; anträffat bl. opers., i bildl. anv.: se ut (se SE UT 7 i β slutet) l. förefalla (som osv.). ConsAcAboP 6: 135 (1686).
c) i ssgrna AN-SE o. UT-SE samt de särsk. förb. SE AN o. SE UT.
II. dep.
1) motsv. I 1 f: träffa varandra, träffas; särsk. (ngt vard.) i uttr. vi ses, använt ss. avskedshälsning. Sturzen-Becker 6: 37 (1868). Jag har längtat efter dig, allt sedan vi första gången sågos här. Rydberg Sing. 27 (1876; uppl. 1865: träffades). Ja, jag får väl ta och kila igen, sa Cyril. .. — Vi ses, sa Sam. .. — Ja, sa Cyril. — Vi ses. Rådström Ballong 94 (1958).
2) motsv. I 2, i den särsk. förb. SES FÖRE.
Särsk. förb.: SE AN0 4. jfr anse.
1) (numera bl. i vitter stil, föga br.) till I 2, i uttr. se ngn l. ngt an, äv. se an ngn l. ngt, se på ngn l. ngt (se se I 2 h β). Schroderus Liv. 377 (1626). Förnuffzens tööm han kan Affecter dämpa neer; / See ann en otamd Häst, han tigh Exempel geer. Palmchron SundhSp. 145 (1642). Se månen an med tub. Kolmodin QvSp. 1: 103 (1732). Hon såg honom an. Lagerlöf HomOd. 70 (1908). särsk. (†) i uttr. (icke o. d.) se ngn an, övergående i bet.: (icke osv.) vilja ha med ngn att göra l. vilja veta av ngn; jfr 2 o. se I 1 f γ, n κ α‘, 2 j β. Hwart iag mig wiker eller wender, / we mig iag arme man, / the mig så lenge för wenner haffuer varit / the see mig nu rætt alz inthet ahn. Visb. 1: 97 (1581).
2) (numera bl. i vitter stil, föga br.; se dock f) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (äv. med saksubj.); särsk.: tänka på ngn l. ngt. G1R 28: 288 (1558). Nähr man sijr saken rett an, synes satisfactionen i Pomern inted stå till att nåå förmedelst tractater. OxBr. 1: 586 (1643). Quennerstedt StrSkr. 1: 77 (1902, 1919). särsk.
a) (†) i uttr. se ngt an, ta hänsyn till l. fästa avseende vid l. bry sig om ngt; jfr se I 5 a, 6 a. (De inhemska köpmännen) see icke an, huru mygit bätter wårt, än thet fremmende mynt är. G1R 13: 354 (1541). Dahlstierna (SVS) 288 (c. 1696).
b) (numera bl. ngn gg i religiöst spr.) = se I 6 b α, β. JMatthiæ 1: 394 (1658). Skålen står förlänge stilla, / Broder see den torstig ann, / Laga att han ey far illa. CupVen. A 2 b (1669). Herre se migh nådigt an, / At jagh för tigh framgå kan. EGripenhielm Vitt. 265 (c. 1670); jfr Ps. 1937, 590: 7. Ehrenadler Tel. 224 (1723).
c) (†) i uttr. se ngt frammanföre an, se på ngt från den ljusa sidan, se den ljusa sidan av ngt, se ngn baktill an, se på ngn från den mörka sidan, se avigsidan av ngns verksamhet o. d. Forsius Fosz 573 (1621).
d) med obj. o. predikativ.
α) (†) med predikativet inlett av för, = anse 5 a α; jfr se I 3 b ϑ α‘. Såå seer thå hiertat icke meer gudh an for en gräseligh domare. OPetri 2: 176 (1528). Kellgren (SVS) 2: 174 (1782). särsk.
α‘) i uttr. se ngt på ngn an för ngt, anse ngt hos ngn för ngt. Kolmodin QvSp. 1: 521 (1732).
β‘) i uttr. se för (nyttigt och) gott an (med efterföljande inf. l. att-sats) l. se det för gott an (att osv.), anse lämpligt l. nyttigt l. önskvärt (att osv.), se det för bäst an (att osv.), anse det bäst (att osv.), se för rådligt l. rådsamt an (att osv.), anse det rådligt (att osv.); jfr γ β‘, anse 5 a α slutet, god 8 h α o. se I 3 b ϑ α‘ slutet. G1R 11: 361 (1537). RA I. 1: 476 (1546: for nyttugt och gått). Szå hade M: Abram .. seedt th(et) för gott an, att bökerne skulle tages vp igen (ur tunnorna i vilka de hade inpackats för transport). 2SthmTb. 4: 246 (1573). OxBr. 10: 216 (1617: för rådeligit). Därs. 233 (: för rådsampt). AOxenstierna 2: 664 (1624: för bäst). Sedan man .. hade rådhslagit, sågh man för gott an at inskiuta någet om Fredh. Schroderus Os. III. 1: 272 (1635).
β) med predikativet inlett av som l. såsom, = anse 5 a β; jfr se I 3 b ϑ β‘. Telemach skal see honom (dvs. kärleksguden) an såsom et annat Barn. Ehrenadler Tel. 242 (1723). KKD 2: II (1903). jfr (†): Då vill jag sjunga hela da’n / Det bästa, som jag kan, / Och se all jorden an / Liksom en lustig blomsterplan. Öman LyrBl. 1: 68 (1857); jfr 1.
γ) (†) med predikativ utan förmedling av prep. l. konj.; jfr se I 3 b ϑ γ‘.
α‘) i uttr. se ngn an sådan han är, betrakta ngn sådan han är. Emanuelsson 1Pred. 1: 76 (1865).
β‘) i uttr. se rådsamt an (att göra ngt o. d.), anse det rådligt (att göra ngt o. d.); jfr α β‘. AOxenstierna 1: 71 (1612).
e) (†) i uttr. se ngn an därför (l. se ngn därför an) att han är (l. var l. skulle vara) ngt l. se ngn an för att vara ngt, anse ngn vara ngt. Han sågh honom icke an therföre, att han war så mycken ähre wärd. Svart G1 140 (1561). Jagh seer digh Grimkijl dherföre ahnn, / At tu är en troghen Man. Messenius Sign. 9 (1612). Tegel G1 2: 348 (1622: at han skulle wara .. icke otienlig). Jag har ännu aldrig försmådt någon måltid mat, och mycket mindre lär jag försmå henne, af en så wacker Herre, som jag ser Er an för at wara. Modée Dår. 41 (1741).
f) (fullt br.) i uttr. se tiden an, äv. se framtiden o. d. an, i sht förr äv. se an framtiden, avvakta händelsernas utveckling l. bida sin tid. Utsigten var ingen annan än att se tiden an och vänta på hämnaren. Svedelius i 2SAH 51: 249 (1875). Ternstedt Fénelon Vish. 55 (1877: se an framtiden). Grimberg VärldH 9: 351 (1940: se framtiden an).
3) (†) till I 11 c, i uttr. se ngn sällsynt an, om företeelse o. d.: förefalla ngn egendomlig. G1R 14: 389 (1542). Därs. 21: 117 (1550).
SE AV0 4. jfr avse.
1) till I 1 n α, i uttr. se av ngn l. ngt, se (en skymt av) ngn l. ngt, se till ngn l. ngt (se se till 2 a, b). Det är länge sedan jag såg av honom.
2) [efter fvn. sjá af] (†) till I 2: vända blicken bort från (ngn). Björner HalfdBr. 21 (1737).
3) (†) till I 3.
a) med obj. bestående av en indirekt frågesats: inse, förstå; jfr se I 3 b. Huru ded will afflöpa och huru de ståå till at Contentera, sijr jag intz wäl aff. AOxenstierna Bref 4: 368 (1647).
b) i uttr. se av tiden, se tiden an. VDAkt. 1713, nr 119.
SE BORT0 4. jfr bortse.
1) till I 2: rikta blicken bort, vända bort ögonen, se åt ett annat håll. Linc. (1640; under despicio). Jag hälsade på honom då vi möttes, men han såg bort, och låddes ej blifva mig varse. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) bildl., i uttr. se bort (i)från, förr äv. vid ngt, lämna ngt utan avseende, icke fästa sig vid ngt. Historien ser bort med förakt från dessa orena källor (dvs. smädeskrifter o. d.). Leopold 5: 312 (c. 1804). Lindfors (1824: wid någons fel).
SE EFTER0 32, äv. 40. jfr efterse. till I 2.
1) (†) i fråga om att med blicken följa ngt som rör sig: följa med med blicken; jfr se I 2 e α. När ickorren tog sin väg upp i häggen, då såg Tintomara efter. Almqvist DrJ 283 (1834).
2) undersöka l. ta reda på l. kontrollera (ngt); dels i fråga om undersökning l. kontroll som ngn gör gm att med egna ögon betrakta ngn l. ngt, dels (i utvidgad l. bildl. anv.) i fråga om undersökning osv. som ngn gör gm studium av tillgängliga uppgifter l. gm eftertänkande o. d.; i sht med obj. bestående av indirekt frågesats l. att-sats; äv. abs.: göra en undersökning l. tänka efter; jfr se I 2 e β, se till 3, se åt 1. (Jesus) ser efter, om ther är någor, som bedröfwas med Honom. Spegel Pass. 12 (c. 1680). Hvar och en menniska har dock sin (svaghet), om hon vill uppriktigt se efter. Bremer Grann. 2: 144 (1837). Hans majestät konungen sjelf går omkring på gatorna .. och ser efter att telegrafpojkarne helsa. Hedenstierna FruW 185 (1890). Han råkade få se en bergyta, som glänste likt guld. När han såg bättre efter, märkte han, att det var en mäktig åder av kopparmalm. Lagerlöf Holg. 2: 147 (1907). särsk.
a) i fråga om studium av ngt skrivet l. tryckt o. d.: undersöka l. ta reda på l. kontrollera l. slå upp l. uppsöka (ngt i skrift l. bok o. d.). Widekindi KrijgH 899 (1671). Patrik: När går ert tåg? Harriet: Det har jag inte sett efter — än. Gierow HjLust 70 (1944).
b) (†) om läkare: undersöka (ngt sjukligt hos en patient). När Soom såg effter bråcket war dett, iempte tarmarna däruthi, redan gangrænerat. CollMedP 1704, s. 281.
c) övergående i bet.: bry sig om l. fråga efter l. tänka på (ngt). Eneman Resa 2: 221 (1712). När man har fått fisken på land, då äro alla rika som Gud fader, och ingen ser efter hur en är (dvs. hur man är klädd). Almqvist Kap. 15 (1838).
3) i utvidgad anv. av. 2, i fråga om övervakning l. tillsyn l. vård o. d.
a) med obj. bestående av att-sats: övervaka l. se till (se se till 5 a). RP 9: 129 (1642).
b) med obj. betecknande sak: övervaka (ngt) så att det icke tar skada l. kommer bort o. d., sköta om (ngt); jfr se om 4 a, se till 5 b. HovförtärSthm 1759, s. 3281. (Skolpojken) hörde ännu i sina öron de ömma förmaningarne, att ej glömma skrifva, se väl efter sina saker. CFDahlgren 4: 121 (1831). Se efter mat, som kokar. Dalin (1854).
c) med obj. betecknande person (jfr d) l. djur; jfr se om 4 b, se till 5 c.
α) undersöka om allt är väl med (ngn l. ngt); övervaka l. ha tillsyn över (ngn l. ngt) så att han resp. det icke tar skada l. springer bort l. missköter sig o. d. Vem ser efter barnen, när modern är borta? En Hielp karl .. som tillika sedt effter .. lefwande Fisken. HovförtärSthm 1759, s. 2664. Under vistelsen på Madame Sahlströms källare var det ingen, som såg efter Greta Benzelia, och med de vanor hon hade var det klart, att hennes lif ej skulle blifva vidare korrekt. Schück FUpsala 157 (1917).
β) (utom i Finl. numera bl. i vissa trakter, vard.) med avs. på sjukling l. åldring l. sjukt djur: ge erforderlig vård, sköta l. vårda. Sahlstedt (1773). Stellan .. har begifvit sig ned till stallet för att se efter en sjuk häst. Lindqvist Dagsl. 3: 196 (1904). Se efter en sjukling, åldring o. d. Ahlbäck SvFinl. 63 (1956).
d) (†) med avs. på verksamhet l. lokal där viss verksamhet utföres l. personal som utför viss verksamhet: ha överinseende l. tillsyn över; jfr se om 4 c, se till 5 d. Gustav Cronhielm (fick) det uppdraget att .. se efter Prinsens (dvs. K. XII:s) studier. HSH 7: 199 (c. 1800). Jag har .. bett dem låta laga nya trappor till klockstapeln, och jag har .. lofvat att sjelf utan betalning se efter timmermännerna. Runeberg 4: 254 (1836). Systrarne väfde, jag spann; hvar hade sin vecka att se efter köket. Bremer Grann. 2: 155 (1837).
e) (†) utan obj.: ha tillsyn över arbetet (ngnstädes); jfr se om 4 d. Frun ser nog gärna, at Herrn ser efter i köket, så länge det är ljust. Stagnell JHjernlös 4 (1756).
SE EMOT1 04. (i vitter stil) till I 2: se fram mot (ngt); i sht bildl., särsk. dels: se (ngt) till mötes l. tänka framåt på (ngt), dels utan obj.: vänta sig; jfr se I 2 g α. Der stod vid sitt bröstvärn Finlands tropp, / Såg trotsigt faran emot. Runeberg 2: 78 (1848). Vi hade börjat den strid vi så barnsligt och gladt sett emot. Hallström El. 187 (1906). Vi hade blifvit lämnade ensamma, förskjutna som vi väntat, fria och starka, som vi också sett emot. Därs. 188. jfr emotse.
SE FRAM0 4. till I 2: titta l. rikta blicken framåt; numera nästan bl. bildl., i fråga om tid (särsk. i uttr. se fram mot ngt, se ngt till mötes, tänka framåt på ngt, vänta sig ngt). Nordforss (1805). Låtom oss aldrig gräfva / i gammal synd och skam, / men blott se fram! Fröding NDikt. 96 (1894). En man som såg fram mot en ålderdom i lugn och ro. Grimberg VärldH 10: 402 (1941).
SE FÖR SIG, se se sig för.
SE FÖRBI1 04. (i vitter stil, numera mindre br.) bildl.: förbise (ngn l. ngt). CFMennander (1774) i MoB 3: 151. Gustaf den Tredje var för stor älskare och beskyddare af vitterheten, för att se förbi den lofvande Skalden (dvs. Lidner). Franzén Minnest. 3: 353 (1838). Lagerlöf ChLöw. 321 (1925). jfr förbise.
SE FÖRE l. (i bet. 2) SES FÖRE. [fsv. sea före (i bet. 1 a)] jfr förese. (†)
1) till I 3 h β.
a) i uttr. se ngn före, sörja för ngn, dra försorg om ngn; äv. i uttr. se ngn före med ngt, skaffa ngn ngt; jfr se sig för 3. G1R 4: 359 (1527). Höghwördige Hr Doctoren Biskopen och .. Consistorium .. lära wara af then gunst och än wydare se mig före med någon Förrättning hwaraf Jagh migh nära och föda måtte. VDAkt. 1715, nr 86. PH 7: 4997 (1760).
b) i uttr. se ngt före, sörja för ngt, vårda sig om ngt, sköta om ngt. Jer. 42: 20 (Bib. 1541). Åtskillige af Riksens Råd, som .. wille bringa .. (Magnus Eriksson) at besinna sig, se Riket bättre före .. och hålla hvad han lofvat .. föllo i hans onåd. Dalin Hist. 2: 529 (1750).
2) till II 2, ss. dep., i uttr. ses före om giftermål, besöka tilltänkt äktenskapspartners hem för att studera förhållandena där; jfr se sig för 1 b. (Jag) folgde .. Johan .. till Tarssahult att seess före om gifftermål. VDAkt. 1684, nr 217.
SE GENOM, se se igenom.
SE IGEN1 04 l. (i bet. 2) SES IGEN1 04.
1) till I 1: återse (ngn l. ngt); äv. (motsv. se I 1 f): åter träffa (ngn). Ehrenadler Tel. 6 (1723). Ach! efter långlig flykt att se den bygd igen, / Der man begynt sitt lif, hvad fröjd går öfver denne? Franzén Skald. 4: 81 (1802, 1832).
2) till II 1, ss. dep.: återse varandra. Tegnér (WB) 5: 47 (1824).
SE IGENOM1 040 l. 032, äv. SE GENOM0 40 l. 32. [fsv. sea genom, genomskåda] till I 1: successivt bese (ett antal föremål o. dyl. l. ngts olika delar l. partier); särsk. med avs. på ngt skrivet l. tryckt: läsa l. gå igenom (särsk.: granskande läsa igenom). (Sv.) See genom, (lat.) Perspicere. Linc. (1640); möjl. icke särsk. förb. Rudbeck Bref 1 (c. 1661). Jag har sedt igenom Brors tilsände räkning. JCederhielm (1701) i KKD 8: 173. Se alla delar genom. Schultze Ordb. 4054 (c. 1755). jfr genomse. särsk. (numera bl. tillf.) bildl.: i tur o. ordning granska (medlemarna av en grupp personer) för att lära känna deras förhållanden o. d. Rudbeck Bref 15 (1662).
SE IN0 4. [fsv. sea in (i bet. 2)] jfr inse.
1) till I 1.
a) (tillf.) i uttr. se in ngt i ngt, vid betraktande tycka sig urskilja ngt i ngt, tolka in ngt i synintrycken av ngt. Deltagarna i en ökenkaravan ”ser in” oaser i molnformationerna, om de är starkt plågade av törst. Husén Psyk. 18 (1954).
b) (numera föga br.) i uttr. se ngt in i sitt hjärta, se på ngt så att det får en plats i hjärtat. Wi blifwa födda på nytt genom att se den korsfästes bild in i wårt hjerta. Rudin 2Evigh. 1: 39 (1880, 1883).
c) (†) refl., i uttr. se sig in i ngt, betrakta ngt så att minnesbilden av det blir tydlig. Dessa förträffliga floder, hvilkas naiva krökningar aldrig gå ur minnet, när ögat en gång sett sig riktigt in i dem. Almqvist Skand. 7 (1846).
2) till I 2: titta in l. kasta en blick in (i ngt l. genom ngt o. d.); äv. mer l. mindre bildl., särsk.: med sitt vetande l. tänkande l. sina aningar o. d. tränga in (i ngt) l. få en inblick (i ngt). Wel är then som .. seer in genom hennes (dvs. vishetens) fenster. Syr. 14: 24 (”15”) (Bib. 1541). Begäret att se in i framtiden. Ekman Jakob 42 (1822). Det var som om två barn sett in i varandras ögon och känt igen varandra. Krusenstjerna Pahlen 1: 11 (1930). särsk.
a) i uttr. se in till ngn, kasta en blick in till ngn; ngn gg äv. i utvidgad anv.: göra ett (kortvarigt) besök hos ngn, titta in till ngn (jfr se över 5). Kevenberg blef så länge uppehållen hos Generalen, att han vid utgåendet blott fick tid att se in till Fruntimmerna ett ögonblick. Palmstjerna Snapph. 3: 10 (1831). (Läkaren) Netzler har sett in till mig en gång. OPSturzen-Becker (1868) i Sturzen-Becker 2: 321.
b) i vissa bildl. anv.
α) i uttr. se in i (i sht förr äv. uti) ngn (äv. sig själv) l. hjärtat l. ngns (äv. sitt) hjärta o. d., lära känna ngns (resp. sitt eget) väsen l. ngns (resp. sina egna) tankar o. avsikter o. d. Spegel Pass. 95 (c. 1680: se in uti hiertat). (Den hypnotiserade) såg (enligt magnetisören Puységur) in uti sig sjelf, och in uti andra som med henne voro satta i harmoni. Kellgren (SVS) 2: 254 (1787). Om man kunde se in i mit hjerta! Björn FörfYngl. 79 (1792). Ödmann AnvSkrift. 25 (1822: i sitt hjerta).
β) (numera föga br.) i uttr. se (närmare l. längre o. d.) in i korten l. i spelet, lära känna förhållandet l. märka sammanhanget (bättre). (Djävulen uppväcker ibland profeter) men när man seer närmare in i spelet, så skönies nogsamt, at (osv.). Isogæus Segersk. 1080 (c. 1700). Linné Bref I. 3: 83 (1770: se längre och nogare in i chorten). Lange Luba 125 (1889).
γ) (†) i uttr. se in uti ngts värde, inse ngts värde. Bælter JesuH 4: 76 (1757).
δ) (†) med bestämning bestående av indirekt frågesats: inse l. fatta. Fy då! ni ser väl in, hvad bråk det skulle vara. Leopold 1: 253 (1808, 1814).
ε) (†) i uttr. se in (up)på ngt, tänka på l. syfta på l. avse ngt; äv. med saksubj., betecknande ord l. yttrande o. d.: syfta på ngt. Wallius 2Likpr. 59 (1628). The Rättferdighe warda bortryckte för olyckone. .. Thesse ord see in på theras Siälar, och then ort hwart the lända och hamna strax effter döden. Emporagrius Oxenstierna 56 (1655). Dens. Cat. H 3 b (1669).
ζ) (i sht i vitter stil) med saksubj. (jfr ε); särsk. om himlakropp: sända sitt ljus in (genom ngt l. i ngt). Fahlcrantz 1: 1 (1835, 1863). När han vaknar ur den skumma drömmen, / ser morgonsolen in i skogens gömmen. Fröding NDikt. 142 (1894).
SE KRING, se se omkring.
SE NED0 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. [fsv. sea nidher] till I 2: titta l. kasta en blick nedåt l. ned (i ngt o. d.); slå ned ögonen; äv. mer l. mindre bildl.; särsk. med bestämning inledd av prep. från (förr äv. av), betecknande plats varifrån ngn tittar l. kastar en blick nedåt l. ned (i ngt o. d.). See här nedher aff tinne helgha boning aff himmelen, och welsigna titt folck. 5Mos. 26: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: Skåda nu ned). (Fritjof) sjelf satt vid rodret och blickade mörk, han såg / ned i det vaggande blå. Tegnér (WB) 5: 113 (1825). Maria såg ned och tycktes svälja en tår. Almqvist TreFr. 2: 137 (1842). jfr (i vitter stil, tillf., med obj.): Ingen älskande blick såg sorgset ned, / ned i min egen en afskedshälsning. Fröding Guit. 69 (1891). jfr nedse. särsk.
a) i uttr. se ned framför sig, i sht förr äv. för sig, rikta blicken mot marken l. golvet o. d. (framför sig) l. slå ned ögonen. Modern är lutad af år och ser ner för sig. Strindberg TrOtr. 2: 11 (1883, 1890). Seende ned framför sig, stod hon liksom försänkt i tankar. Auerbach (1913).
b) i uttr. se ned på (i sht förr äv. uppå) ngn l. ngt, titta mot l. kasta en blick mot l. med blicken följa ngn l. ngt som befinner sig på en lägre nivå; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: förakta l. ringakta ngn l. ngt; jfr d slutet. (De nyinflyttade) måste till deras förvåning se, att ma chère mère såg ned på dem. Bremer Grann. 1: 91 (1837). På tappre män se tappre fäders andar ned. Runeberg 5: 7 (1860). Det har tyvärr rätt ofta händt, att personer, sedan de väl förflyttats till hufvudstaden, sett ned på det universitetet, där de vunnit sin första vetenskapliga utbildning. LVetA IV. 3: 20 (1903). Se ned på marken. Auerbach (1913). särsk. (numera föga br.) i uttr. se ned uppå ngn, om Gud i förhållande till hjälpbehövande person o. d., närmande sig bet.: se till ngn (se se I 6 b β); förr äv. om människa, bildl.: tänka på ngn l. ta hänsyn till ngn; jfr c o. se I 5 a, b. Ähra ske then Herran stoor, / Som högt vp i högden boor; / Seer doch neder på then arma, / Och wil gierna sigh förbarma. Ps. 1695, 289: 7. (Den skriftlärde) hade fört et Phariseiskt och skrymtagtigt lefwerne, dermed han icke hade sedt ned uppå sin nästa, så at han kommit androm til hjälp dermed. Borg Luther 2: 424 (1753; t. orig.: siehet nicht herunter auf den Nächsten).
c) i uttr. se ned till ngn l. ngt, titta mot l. kasta en blick mot ngn l. ngt som befinner sig på en lägre nivå; äv. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. (i religiöst spr.) om Gud l. mäktig l. hjälpande person i förhållande till hjälpbehövande person o. d., närmande sig bet.: se till ngn l. ngt (se se I 6 b β); jfr b. Helt visst du (dvs. den döda modern) ser / Till barnet ner, / Och åt Guds faderssköte / Mig ömt förtror. Wallin FörslPs. 232 (1816); jfr Ps. 1937, VII: 9. Du lifvets herre, herre öfver döden, / Se ned till dem, som se till dig om tröst! Böttiger 1: 176 (1852, 1856).
d) med saksubj.; särsk. om himlakropp: sända ned sitt ljus. Retferdigheeten seer nedher aff himmelen. Psalt. 85: 12 (öv. 1536). Tegnér (WB) 5: 55 (1824; om stjärnor). särsk. motsv. b, i uttr. se ned på ngt; särsk. dels om byggnad o. d., i uttr. som beteckna att denna ligger högre än ngt l. har ett dominerande läge i förhållande till ngt, dels (om vetenskap o. d.) för att beteckna överlägsen l. ringaktande attityd gentemot ngt. (Borgen) Neideck, som .. från den branta skifferklippan ser ned på den breda Felbslätten. Cederschiöld Riehl 2: 1 (1878; t. orig.: hinabschaut). Det fans en tid, då filologien med en viss ringaktning såg ned på naturvetenskaperna. Tegnér SprMakt 3 (1880).
SE OM0 4, i bet. 2 o. 3 äv. med huvudtonen på verbet. [fsv. sea um, se sig om, sea sik um] jfr omse.
1) till I 1: se (ngt) ånyo; särsk. (motsv. se I 1 d) med avs. på teaterstycke l. film o. d. Han såg om filmen flera gånger. Weste (1807). Reuter NSång. 185 (1888).
2) till I 2, refl., i uttr. se sig om, förr äv. (i bet. a δ ε‘) se om sig (jfr 3, 4 b slutet).
a) se runt omkring sig; titta åt olika håll (för att få en uppfattning om sin omgivning); betrakta sin omgivning (i sht forskande l. sökande); äv. mer l. mindre bildl., särsk.: rikta sin uppmärksamhet åt olika håll l. studera förhållandena (ngnstädes); äv. i utvidgad anv.: färdas l. vandra omkring o. se på vad som finnes att se l. studera förhållandena (ngnstädes); förr äv. i uttr. se sig om på ngra, se sig omkring på ngra (se se omkring 4 b); jfr c, d, om, prep. o. adv. III 3 b, o. se omkring 3 a, 4. Han sågh sigh om på them alla. Luk. 6: 10 (NT 1526). Lät tu tijn öghon vp, och see tigh wel om j werldenne, Hwadh geller tu skalt allestädz finna tusende, the ther icke allenast intet ähra Gud, vthan ock så gruffueliga wanähra. LPetri 1Post. G 2 a (1555). (Musen) bleff sittiandes vthi ena wrå, och sågh sigh om. Balck Es. 228 (1603). Se dig också litet om ibland Grönhamns ungdom: det skadar icke om du hittar på en bra hustru åt dig. Almqvist AMay 14 (1838). Inte sista sommarn men förra, då han varit ute och sett sig om. Johnson Slutsp. 98 (1937). särsk.
α) i uttr. se sig om efter (förr äv. om l. till) ngn l. ngt, se runt omkring sig o. med blicken söka efter ngn l. ngt; äv. bildl.: söka (finna) ngn l. ngt l. försöka skaffa sig ngn l. ngt; äv. i uttr. få se sig om efter ngt, försöka få tillbaka ngt l. (i utvidgad anv.) förgäves söka få ngt l. gå miste om l. få vara utan ngt (jfr 3); jfr se omkring 4 a, se sig för 1 d. See tigh om någhor städz effter en heligh. Job 5: 1 (Bib. 1541). Om öffuerheten .. fulle på sådan rådh vthi sitt regemente, att menigheten sÿntes falla vthi alsom störste fara och wådha .., tå nödgas vndersåterne see sigh om om andra öffuerheett. LPetri Spörszm. 29 (1568). (Konungen) efterlät hwar och en at resa hem til sit igen, och at se sig om til uppehälle winteren öfwer. Peringskiöld Hkr. 1: 697 (1697). (Procentaren, som blivit lurad gm en listigt formulerad revers) fick, så godt han kunde, se sig om efter sina 30 riksdaler. SöndN 1866, nr 49, s. 4. Mannen .. framtager sin kritpipa, stoppar henne och ser sig om efter en tändsticka. Rydberg 8: 238 (1874). Skräddarn får se sig om efter betalning. Auerbach (1913). Om man lägger ut gräsmattor omkring .. (äppelträden), så får man allt se sig om efter frukt. Lagerlöf Mårb. 225 (1922). särsk. (†) i uttr. se sig om efter flykten, se runt omkring sig efter l. söka möjlighet att fly. Mörk Ad. 1: 85 (1743).
β) i uttr. se sig om på annat håll o. d., förr äv. på en annan stad (jfr δ ζ‘), söka på annat håll (särsk. bildl., i fråga om att vid väljande av person till viss uppgift o. d. söka finna en annan än en som varit påtänkt). Eder behagar migh intet til Man, / .. Therföre seer eder om på en annan stadh, / Til eder hafwer iagh intet behagh. Bedlegr. 6 (1647). Den största nåd, ers höghet kan visa mig, är att (vid bildandet av ministär) se sig om på annat håll. De Geer Minn. 1: 166 (1892).
γ) med bestämning bestående av inf. inledd av för att, i sht förr äv. att, förr äv. till att: se runt omkring sig (för att göra ngt) l. (se runt omkring sig o.) söka efter en möjlighet (att göra ngt o. d.); numera bl. i eg. bet. l. med mer l. mindre tydlig anslutning till denna (förr äv. rent bildl.). Här tahlas fulle .. om att härtig adolf seer seig och om till att få seig en maka. Ekeblad Bref 2: 228 (1660; rättat efter hskr.). (Då turkarna ledo nederlag) kan ingen undra på, om ock de arme förtryckte under Turkiska oket sågo sig om att repa sig. Eneman Resa 1: 91 (1712). Peter såg sig om på alla håll för att stärka sin ställning. Carlson Hist. 7: 267 (1885).
δ) i vissa bildl. anv. (jfr αγ, d).
α‘) (numera bl. mera tillf.) tänka sig för, tänka efter; äv. i förb. med indirekt frågesats (o. i denna anv. utan bestämd avgränsning från SE I 8 c α). (På grund av rädsla för sin synd) begynner .. then arma Menniskian see sigh om, huru hon .. ifrå Gudh fly kan. PPGothus Und. A 4 a (1590). Preutz Kempis 361 (1675).
β‘) (numera bl. mera tillf.) akta sig l. vara försiktig l. ta sig till vara; jfr se omkring 4 c α. Ligger oss therföre aldra största macht pa at see oss om och brwka till vor beskerm alle the stycker ther vj .. bruka kunne. G1R 2: 90 (1525). Dalin (1854).
γ‘) orientera sig l. göra sig hemmastadd (i ngt l. på ett område o. d.); jfr se omkring 4 c β. Det hör i England till en god uppfostran, att hafva sett sig om i den klassiska litteraturen. ObjGästen 1829, nr 33, s. 3. Schück VittA 1: 218 (1932).
δ‘) (†) i uttr. se sig om uti ngt, vidta åtgärder i fråga om ngt. Thetta allenast syntes honom fattas i sitt regemente, at han war ogifter: wille han och ther uti see sig om. Verelius Gothr. 40 (1664).
ε‘) (†) med saksubj., i uttr. se vitt om sig, vara omfattande. PJAngermannus Visit. 261 (1605; om ämbeten).
ζ‘) (†) pregnant: söka sin utkomst l. söka ny anställning; äv. motsv. β, i uttr. se sig om på en annan stad, söka sin utkomst på annat håll. TbLödöse 98 (1588: på ehn annen stadh). Michel Snickare (som varit i akademiens tjänst) säijes at han seer sig om, efftersom han är ingen mästare; och en annan sedan, som är i ämbetet, tages i hans ställe. ConsAcAboP 6: 420 (1689).
b) (vända sig l. vrida på huvudet o.) se tillbaka; stundom äv. i uttr. se sig om på ngn (jfr a), vända sig om o. se på ngn; jfr c, d, om, prep. o. adv. III 4 a α, o. se omkring 3 b. The flyy, så at the intet see sigh om. Jer. 46: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: utan att vända sig om). (Han) såg sig om på vännen i en minuts uttrycksfull tystnad. Moberg Rosell 48 (1932). särsk. bildl. (jfr d), i fråga om att tänka tillbaka på tid som förflutit. Vi se oss om; och åter är / Ett år till ända lupet. Wallin FörslPs. 274 (1816); jfr Ps. 1937, 467: 1.
c) [specialanv. av (a o.) b] i uttr. förrän (l. innan) ngn hinner (l. hann o. d.) se (förr äv. såg l. sett) sig om, ss. beteckning för att en i huvudsatsen omtalad (olycklig) händelse inträffar resp. inträffade osv. mycket snabbt (så att man icke hinner resp. hann osv. ge akt på den l. avvärja den); numera bl. i eg. bet. l. med mer l. mindre tydlig anslutning till denna (förr äv. rent bildl.); jfr se till 1 a. Petreius Beskr. 2: 78 (1614). Förr än jag hinte se mig om, var han borta. CPiper (1709) i HH XXI. 1: 2. (Den som tillråtts att söka läkare svarade:) Thet må Raggen göra, han säger straxt, at thet är Pesten: af hwilken dock thenne stackaren hädanrycktes innan han såg sig om. Block Pest. 100 (1711). Åldern slår oss ner, förrn knappt vi sett oss om. Leopold 2: 181 (1801, 1815).
d) (numera bl. tillf.) i bildl. anv. av a l. b, i uttr. länge se sig om, fördröja sig l. betänka sig länge. LPetri 2Post. 317 a (1555).
3) till I 8 c α, γ, refl. i uttr. (förr äv. ) se sig om, få anstränga sig l. få reda sig på egen hand l. få ta ansvaret själv; särsk. (o. numera företrädesvis, ngt vard.) med anslutning till 2 a α, ss. beteckning för att ngn förgäves söker få ngt l. får vara utan ngt. Svart G1 102 (1561). Hade man icke reserverat bord långt i förväg, fick man nu se sig om. Östergren (1938).
4) till I 9.
a) med obj. betecknande sak l. verksamhet o. d. (jfr c): undersöka (ngt) o. avhjälpa brister o. fel; övervaka (ngt) så att det icke tar skada l. kommer bort o. d.; sätta l. hålla (ngt) i gott skick; vårda l. sköta (ngt); jfr se efter 3 b, se till 5 b. (En person, som tagit en släde i förvar, skall till hälften ersätta kläde, som kommit bort ur den) och vdi den andre halffparten skall .. (ägaren) sielff drage skaden, effther han icke kom sam(m)e dag(e)n ig(e)n och sågh om sitt tingest. 2SthmTb. 8: 13 (1589). Pojken .. uppsökte sin båt, och såg noga om den på alla sidor. SvFolks. 21 (1844). Hon tyckte det bara var ett otacksamt arbete att vattna och se om krukväxter. Krusenstjerna Pahlen 3: 97 (1931). Undersöka vi vad läget .. nu kräver (i fråga om beredskap), finna vi ett påtagligt behov av att se om vårt försvar och dess effektivitet. VFl. 1934, s. 49. särsk.
α) i uttr. se om sitt hus l. huset, övervaka sitt hus l. huset (så att det icke tar skada o. d.) l. ställa sitt hus l. huset i ordning; äv.: sköta om sysslorna i sitt hus l. huset; i uttr. se om sitt hus ofta bildl.: ordna det förmånligt för sig o. de sina, ordna sina angelägenheter, förbereda sig på alla eventualiteter; jfr se till 5 b slutet. (Den för försummad kyrkogång anklagade) har .. sielf måst allena wara hemma till att syta och see om sitt huus och sine små barn. LuleåDombRenov. 1709, s. 429 b; jfr b o. KyrkohÅ 1934, s. 284. Piper (som förgäves föreslagit K. XII att återvända till Sthm) .. aktade sig noga, att för egen del låta märka åtrå att på stället se om sit hus. Crusenstolpe Tess. 3: 219 (1847). Ulf Gudmarsons fru ser om sitt hus / Vid Borens blånande vatten, / Hon stiger ur bädd förrn dag är ljus, / Hon sträfvar sent inpå natten. Wirsén Vis. 104 (1899).
β) (föga br.) i utvidgad anv., med avs. på måltid: göra i ordning l. ordna med. Högberg Utböl. 1: 107, 108 (1912).
b) med obj. betecknande person l. djur: undersöka om allt är väl med (ngn l. ngt) o. ge erforderlig hjälp l. vård; sköta (om) l. vårda (ngn l. ngt); jfr se efter 3 c α, β, se till 5 c. Saul (kom) utaf markene, ther han hade warit uthe och sedt om sina Oxar och Boskap. Rudbeckius KonReg. 146 (1615). Hon bor i Lidköping och ser om min sjuka mor, medan jag är bortrest. Almqvist Går an 40 (1839). särsk. (i sht vard.) refl., i uttr. se om sig (jfr 2), sköta om sin kropp o. sin klädsel o. d., sköta om sig. Bussarne twätta och sij om sig. KKD 10: 204 (1702).
c) (†) med obj. betecknande verksamhet (jfr a): ha överinseende l. tillsyn över; jfr se efter 3 d, se till 5 d. Hennes fadher war drängefougde och sågh om arbetet. BtFinlH 2: 309 (1668).
d) (†) utan obj.: arbeta l. ha tillsyn över arbetet (ngnstädes); jfr se efter 3 e. Skratta, dantza .. / Aldrig see i kiöket om, / Altid deras låckar laga, .. / Det är Jungfrurs proprium. IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 94.
SE OMKRING l. KRING, äv. (o. numera bl.) SE SIG OMKRING1 0 04, äv. KRING4, äv. med huvudtonen på verbet, äv. (utom i Finl. numera mindre br.) SE OMKRING SIG1 04 0, äv. SE KRING SIG0 4 0. [fsv. sea sik umkring] jfr kringse. till I 2.
1) (†) intr., = 4 (a). Mark. 5: 32 (NT 1526). Han stannade och sågh kring effter sine Hundar och Skyttar. RelCur. 49 (1682). Cavallin 2: 855 (1873).
2) i uttr. när man ser allt omkring, se KRING, prep. o. adv. II 6.
3) (utom i Finl. numera mindre br.) refl., i uttr. se omkring, äv. kring sig.
a) = se om 2 a; jfr 4. Jesus sågh om kring sigh. Mark. 10: 23 (NT 1526). Under fjorton dagar kan man omöjligen se något omkring sig i Hamburg. MoB 2: 145 (1797). Se kring dig. Fritt och djerft kring fjellen fästet svänger, / utöfver forsens svall förvågna klippan hänger. Tegnér (WB) 2: 63 (1811). Flickorna fingo lust att gå och se omkring sig i stugan. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 35 (1886). WoH (1904). särsk. i uttr. se omkring sig på ngra, låta sin blick vandra runt o. dervid betrakta ngra; jfr 4 b. (Hertha satt i sin länstol o.) såg omkring sig på de unga flickorna och talade med dem. Bremer Hertha 453 (1856).
b) (†) = se om 2 b. De (flyende) sågo omkring sig på wägen, om Fängslarena och Landt-betjenterne skulle komma efter dem i galopp! Weise 1: 25 (1769; t. orig.: sahen sich .. umb); möjl. till a.
4) refl., i uttr. se sig omkring, äv. kring, = se om 2 a; jfr 1, 3 a. Mark. 9: 8 (NT 1526). Låtom oss se oss omkring utan väld och fördom! Tegnér (WB) 3: 163 (1817). Hon behöfver se sig litet omkring i verlden; hon är redan sexton år. Runeberg 3: 282 (1837). När jag såg mig kring, fann jag .. (en viss växt) växa överallt. Böök ResSv. 183 (1924). särsk.
a) i uttr. se sig omkring, äv. kring efter ngn l. ngt, se sig om efter ngn l. ngt (se se om 2 a α); jfr 1. Hallström El. 46 (1906: kring). Lo-Johansson Förf. 5 (1957).
b) i uttr. se sig omkring, äv. kring på ngra l. ngt, låta sin blick vandra runt o. därvid betrakta ngra l. ngt; i uttr. se sig omkring på ngt förr äv.: vandra omkring o. därvid betrakta ngt; jfr 3 a slutet. Efter .. frukosten, gingo .. karlarne ut tillsammans för att se sig omkring på hagarna och annat. Almqvist Lad. 27 (1840). Man blir häpen, när man står på en .. (skånsk) gård .. och ser sig omkring på de omgivande husen. Sandström NatArb. 1: 22 (1908).
c) i vissa bildl. anv.
α) (numera bl. mera tillf.) = se om 2 a δ β‘. Den, som vill stifta något nytt, bör se sig väl omkring, att icke hans stiftning skadar på en eller annan sida. MNorberg (1804) i UUPr. 1910, 2: 22.
β) = se om 2 a δ γ‘. Hasselroth Campe 32 (1794). Ingen kan bli mästare i allt; men för att kunna blifva det i något, är äfven nödvändigt att man sett sig omkring i hvarjehanda. Tegnér (WB) 6: 295 (1830).
SE OPP, se se upp.
SE PÅ0 4, äv. med huvudtonen på verbet (jfr anm. sp. 1516), förr äv. UPPÅ. [fsv. sea up a (i bet. 1)] jfr påse.
1) till I 2: iaktta med synsinnet l. vara (passiv) åskådare (ofta motsatt: vara aktiv deltagare); äv. med obj. (i sht i fråga om ett mer l. mindre uppmärksamt iakttagande som avser att studera hur l. vad ngn gör resp. hur ngt l. vad som göres l. sker); äv. med obj. bestående av att-sats l. indirekt frågesats. Iagh gitter icke see vppå at pilten döör. 1Mos. 21: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: se på, huru); möjl. icke särsk. förb. Uti en steen synes tre karar två hålla hvar annan om halsen och then tridhie står och seer uppå. Bureus Suml. 44 (c. 1600). Se på arbetet, dansen. Auerbach (1913). särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter) motsv. se I 2 h β α‘, om kund l. spekulant: granska (ngt som är till salu l. uthyrning o. d.). Dalin (1854).
b) (†) i uttr. se ngn stint uppå, se stint på ngn (se se I 2 h β η‘). Kolmodin QvSp. 1: 96 (1732).
c) med förbleknad innebörd, övergående i 2.
α) i imper. (utan karaktär av uppmaning), för att beteckna förvåning l. beundran: ser man på (se β); utom i Finl. numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. se man på! (jfr man, adv. 3 c). Sij på hwad präktighet Han hänne will förära. LejonkDr. 74 (1689). ”Se på? är frun wid Hötorget?” utbrast hon. Almqvist Lad. 6 (1840). Nervander Bild. 180 (1887: se man på). Se på! Min pipa har slocknat. Numers Dram. 1: 13 (1892). (I Finl.) Se på, vad du är omtänksam; högsv. ser man på. Bergroth FinlSv. 106 (1928).
β) i uttr. ser man på, se man, pron. a γ.
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1 c). Melin Dikt. 2: 59 (1900, 1904). särsk.
a) läsa på (läxa l. uppgift o. d.). (Gymnasisterna) upmuntras til at se bättre på sina stycken. VDAkt. 1731, nr 633. Östergren (1938).
b) (föga br.) undersöka (ngt) o. avhjälpa brister o. fel, se om, se över. Äfven den löpande riggen behöfde ses på. GHT 1905, nr 215 B, s. 3.
c) (†) se upp l. vara uppmärksam l. giva akt. Psalt. 45: 11 (Bib. 1541). RP 4: 57 (1634).
d) i uttr. se på med ngn, se på III 5.
e) (†) i uttr. se illa på, visa sig missnöjd l. vred; jfr se I 2 h β ϑ‘. Carlén Ensl. 1: 41 (1846). Anm. Då förb. se på står utan komplement, kan huvudtonen ofta utan iakttagbar betydelseskillnad vila antingen på se l. på. Språkprov, där huvudtonen endast kan vila på se, ha anförts under se I 2 k; språkprov, där huvudtonen vilar på l. där huvudtonen kan tänkas vila antingen på se l. på, ha anförts under se på. Språkprov innehållande förb. se på ngn l. ngt ha anförts under se på endast i fall, där huvudtonen uppenbarligen vilar på l. där det förefaller sannol. att ett sådant uttal åsyftats.
SE SIG FÖR1 0 4, äv. FÖRE32, äv. med huvudtonen på verbet, äv. (i bet. 1, numera bl. i Finl.) SE FÖR SIG. [fsv. sea sik fore (i bet. 1 e o. 3)]
1) till I 2.
a) se framför sig (i sht vid förflyttning l. rörelse) för att uppmärksamma hinder l. fara o. d.; äv. mer l. mindre bildl., övergående i e. (Barnen) skola .. see sigh well fore och om kringh på alla sidher, att the .. (Guds) gunsth och nådh .. ingalundh med någhor lettferdighett eller fåfengelighett fortÿda och wmbära. LPetri Æc. 58 (1559). Han kom på en ganska trång wäg, .. der måste han se sig wäl före. Lagerström Bunyan 1: 63 (1727). Heinrich (1814: för sig). Höijer Solv. 13 (1954).
b) (i sht ss. förberedelse till kommande handling l. verksamhet) se runt omkring sig (ngnstädes) för att därigm lära känna de lokala förhållandena, rekognosera; äv. i utvidgad anv.: ss. förberedelse till kommande handling l. verksamhet studera sådana förhållanden (ngnstädes) som äro av betydelse för denna, särsk. (i sht i skildring av ä. förh. i vissa trakter) i fråga om att vid besök i tilltänkt äktenskapspartners hem studera förhållandena där (förr äv. övergående i 3: söka sig äktenskapspartner l. ingå äktenskap); jfr e o. se före 2. Hon (dvs. en kvinna som varit trolovad med en man som vill gifta sig med en annan) må see sigh före, huar Gudh och henne synes. ÄARäfst 10 (1596). Dhen som wäl seer sigh före, han frijar bäst. Grubb 877 (1665). 14 dager ther effter kom Peerss fader Eskill med honom tijt och the willia intet heller bekänna the tå frijadhe: utan alenast sågo sigh före. VDAkt. 1674, nr 251. (Missionärerna) hotades .. af banditer .., som redan varit och sett sig före på deras gård. Nyström NKina 2: 58 (1914).
c) med bestämning bestående av indirekt frågesats: i förväg se efter; äv. bildl., dels: i förväg ta reda på, dels närmande sig e: tänka på l. vara försiktig med. Må hwar och en Herre see sigh wijsligha före, hwem han vthsender för befalningsman eller fogda. OPetri 4: 303 (c. 1540). Biktebarnet såg upp, spörjande, som för att se sig för om man verkligen kunde våga sig fram med sanningen. Benedictsson Peng. 240 (1885). Vi måtte väl hafva samma rätt som hvarje annat folk att se oss för, med hvilka vi ha att göra. Sundbärg SvFolkl. 134 (1911).
d) (†) i uttr. se sig före om ngn l. ngt, se sig om efter ngn l. ngt (se se om 2 a α); äv. mer l. mindre bildl. See tigh före, om en godh stalbrodher. TobCom. C 4 b (1550). See sig före om någon hemuist. VDAkt. 1685, nr 15.
e) i bildl. anv. av a o. b: vara förutseende l. försiktig l. visa förutseende l. tänka sig för l. ta sig i akt l. till vara; särsk. i uttr. se sig för (äv. före) för (äv. med) ngn l. ngt, ta sig i akt för ngn l. ngt l. vara försiktig då det gäller ngn l. ngt l. se upp med ngn l. ngt (förr äv. i uttr. se sig före från ngt, ta sig i akt för ngt); jfr c. Ati see idher wijsliga före ati icke förraskadhe warden. G1R 7: 451 (1531). The svenske motte (vid förhandlingarna) .. see sig vijsligen före för begge parternes (dvs. danskars o. lybeckares) practicher. Därs. 24: 321 (1554). Jag bad .. Församlingen se sig före från en sådan Förnyelse, at man kommer från sinnen och förnuft. ELencqvist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 137. Man måste se sig före med Adolfine, hon är nästan alltför älskvärd. Almqvist DrJ 205 (1834). VL 1894, nr 65, s. 2. särsk. (†) i uttr. se sig före att icke o. d. göra ngt, akta sig för att göra ngt. Jag såg mig före at eij röra wid armen. Hoorn Jordg. 2: 118 (1723).
2) (†) till I 3 d ε, i uttr. se sig ngt före, förutse ngt för sig, vänta sig ngt. The .. sågho sich ecke annat före än ewinnerlighen döödh. OPetri 1: 93 (1526). Stiernhielm (SVS) 3: 245 (1665).
3) (†) till I 3 h β, i uttr. se sig före, sörja för sig l. förse sig; äv. i uttr. se sig före (med) ngt, förse sig med ngt l. skaffa sig ngt; jfr se före 1 a. (Vissa borgare skola) strax giffwa sig hiith (dvs. till Sthm) ok se sig fföre med hwss ther te kunne byggia ok bo vdi. G1R 1: 108 (1523). Han hade .. emot alle Farligheter sedt sig före god Råd. Rudbeckius KonReg. 166 (1615). SvTyHlex. (1851, 1872).
SE SIG KRING, OMKRING, se se omkring.
SE SIG UTAN1 0 32. till I 3 b ι: finna sig vara i avsaknad av (ngn l. ngt). Sturzen-Becker 1: 197 (1843, 1861).
SE TILL0 4. [fsv. sea til (i bet. 3 a, b, 5 a, b, d)] jfr tillse. till I 2.
1) (numera föga br.) titta på l. kasta en blick på vad som sker o. d., se dit l. se hit; äv.: se på l. vara åskådare; äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. med obj. bestående av indirekt frågesats: se på l. vara åskådare till; jfr 5. Luk. 21: 1 (NT 1526). På taket (voro) widh try tusende män och quinnor the som sågho til huru Simson speladhe. Dom. 16: 27 (Bib. 1541). Droningarna stoge (under fyrverkeriet) i Louis de geers hus och såge till. Ekeblad Bref 1: 62 (1650; rättat efter hskr.). Wittnen .. säga att the Jntet weeta hvem som först upphooff kieppen till slags. Ty thet skedde medh hast, och när the sågo till, woro kiepparna bådha två uppe i vädret. VDAkt. 1676, nr 44. Tiden tär på allt, egennyttan går förödelsens ärende, och den bredbenta likgiltigheten ser till. Lundegård DrMarg. 1: 2 (1905). Bengtsson Tärn. 39 (1923). särsk.
a) i uttr. förrän ngn ser till, förrän ngn hinner se sig om (se se om 2 c). Förr’n han ser till, är grisen flådd. Leopold 6: 381 (c. 1800).
b) (†) övergående i bet.: vara uppmärksam l. se upp (se SE UPP 2); särsk. i imper. (äv. i utvidgad anv.), dels: se upp l. giv akt! o. d., dels i uttr. se mig till!, du skall få se (se se I 3 j α α‘) l. lita på mig! o. d. Seer til vacter idher för the phariseers surdeegh, och för Herodis surdeegh. Mark. 8: 15 (NT 1526). Wakta, min Wän, sij til, sij denne blijr ändan å frögden! Stiernhielm Herc. 302 (1652, 1668). See til, är bäst på spelet. .. (dvs.) God vpsicht hielper winna. Grubb 714 (1665). Se mig till! hon (dvs. en hustru) tar nog bugt på (sin man). Callerholm Stowe 54 (1852).
2) i nekande l. frågande l. villkorlig l. därmed jämförlig sats: se (se se I 1) l. se en skymt av; i pass. äv. övergående i intr. anv.: synas (till) l. visa sig (jfr se I 1 r).
a) med obj. betecknande person; äv.: träffa l. vara tillsammans med (jfr se I 1 f); jfr 6. Petreius Beskr. 2: 55 (1614). Jag gick upp och ner, synade öfver allt, men ingen Frithiof sågs till. CFDAhlgren 2: 221 (1842). Högst uppe på backen såg han skelettet af det ofärdiga kapellet med dess ställningar, men han såg icke till några arbetare. Strindberg Hafsb. 195 (1890). Att döma av pappas almanackor måtte jag inte hava sett till mina föräldrar mycket om kvällarna. Lewenhaupt MinnV 26 (1936).
b) med obj. betecknande djur l. sak l. förhållande o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; i sht förr äv. i uttr. se föga till ngt, icke märka mycket av ngt. Gudh veet, huem som hindrar Prinsen, att han inthett drager i felt, som först var ärnat; man seer föga til någon præparation. OxBr. 11: 609 (1632). (Hilma o. Vahlin) lefde .. sin smekmånad efter den friaste dagordning hofrättsstaden sett till. Tavaststjerna Inföd. 156 (1887). Inga rävar såg han ännu till. Lagerlöf Holg. 1: 148 (1906).
c) (numera föga br.) med obj. bestående av indirekt frågesats: se l. lägga märke till; jfr 3 a β. Har du sett till om någon betjent ridit här förbi på förmiddagen? Blanche Våln. 364 (1847).
d) (†) i uttr. se något till, kunna se någorlunda, se rätt. Om .. (min son) lefver .. (lär) han .. blifva en stor kämpe, om jag ser något till. Lönnberg FnordSag. 1: 41 (1870; fvn. orig.: ef ek sé nǫkkut til).
3) (utom i a α numera föga br.) se efter (se se efter 2) l. undersöka l. kontrollera; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: tänka efter. a) med obj. bestående av indirekt frågesats. OPetri 1: 94 (1526). (Stjernhielm) bad .. mig gå ok see til i booklådorna, om där wore någon ny Autor. Columbus MålRoo 23 (c. 1678). Vill du, så fara vi tusen år eller litet mera tillbaka i tiden .. för att se till, hur det då såg ut i vårt gamla Sverige. Schück o. Lundahl Lb. I. 1: 43 (1901). (Männen som gått i land på en obebodd ö) höra, att det bullrar i jorden, och se till vad det är. SvLandskapsl. I. 2: 95 (1933; fsv. orig.: til seæ). särsk. α) (numera i sht i högre stil, fullt br.) övergående i bet.: tänka på l. akta på l. vara försiktig med. Mark. 4: 24 (NT 1526). Seer til hwadh j gören. 2Krön. 19: 6 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Rådendes eder förthenschuld, att i see till hwem i tage i hand för ähn i gå i Danzenn. G1R 15: 602 (1543); jfr SvOrds. C 2 b (1604). See wäl til hwem du gieer dina gåfwor. Grubb 413 (1665). Här, tänkte jag, är bäst se till hur orden falla. Schröder Timmermärk. 193 (1893). β) (†) övergående i bet.: lägga märke till; jfr b slutet, 2 c. Prytz G1 G 4 a (1621). J Spånor, Halm ok Strå, Eldslogan lätt uptändes; / Män see dock til hur snart han brunnen är til ändes! Columbus BiblW B 4 b (1674). γ) övergående i bet.: försöka göra (vad ngn kan o. d.) l. pröva på (hur l. om ngn kan göra ngt o. d.); äv. i uttr. se till om det är möjligt l. görligt, övergående i bet.: försöka l. bemöda sig så långt det är möjligt osv. Så gaff och her Steen (Sture d. y.) erchebispenom leyde, at han sielff komma motte til samma möte, och se til huru han kunde förswara sina saak. OPetri Kr. 312 (c. 1540). (Sv.) Han har låfwat, at se til om det är görligt, (lat.) Quoad fieri possit, operam se daturum pollicitus est. Sahlstedt (1773). (Jag) skal .. se til hvad man kan göra. Porthan BrSamt. 1: 218 (1797). (Sv.) jag skall se till om det är möjligt (eng.) I will do it if possible; I’ll do my best. Harlock (1944). b) utan obj. OPetri 1: 22 (1526). När bondenn sågh till war kädhen (som han trott vara av guld) vtaff kåppar och förgÿlt vthann på. 3SthmTb. 3: 41 (1600). Böök 4Sekl. 190 (1925, 1928). särsk. (†) motsv. a β, övergående i bet.: observera (se d. o. 4), märka; anträffat bl. i imper. (jfr märka 11 c). Prytz G1 G 3 b (1621).
4) (†) i uttr. se ngn l. ngt till, om Gud l. mäktig l. hjälpande person: se till ngn l. ngt (se se I 6 b α). LPetri 1Post. Förspr. 7 b (1555). Min bön han (dvs. Gud) nådelig såg till. Carl IX Rimchr. 45 (c. 1600). Jagh bedher .. ährewyrdige herrarna täcktes för Herrans skuldh see migh fattigh persson till uthj nådhe. VDAkt. 1684, nr 178.
5) i utvidgad anv. av 1; särsk. i fråga om övervakning l. tillsyn l. vård o. d.
a) med bestämning bestående av att-sats: sörja för l. svara för l. laga; äv. med bestämning bestående av inf. (numera alltid med infinitivmärke): sörja för l. bemöda sig om (i sht förr äv. i uttr. se till att kunna, förr äv. se till kunna göra ngt o. d., försöka l. bemäda sig om att göra ngt osv.); äv. med bestämning bestående av ett neutralt pron. syftande på en sats l. en inf.; jfr se efter 3 a, se åt 2, 3. Luk. 6: 42 (NT 1526). Skall skriffvas ett breff .., att Gubernatoren seer till kunna få dhem (dvs. vissa personer som förde brev med sig) vidh huffvudet. RP 4: 95 (1634). Jag skall .. se till att kunna göra någonting för er. Tavaststjerna Patriot 232 (1896). (Kritiken) måste .. se till att så långt möjligt röra sig med riktiga mått. Segerstedt Händ. 171 (1920, 1926). Se till att du är torr om fötterna och har varmt på dej. Johnson Här 134 (1935). Det (dvs. att jag o. min blivande man komma överens) skall jag se till, er högvördighet. Dahl Lêskov DÄtt 54 (1953). särsk.
α) med bestämning bestående av en negerad att-sats; ofta övergående i bet.: ta sig i akt så (att osv.) l. vara försiktig så (att osv.). See till ath tw segher ingen thetta. Mark. 1: 44 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Hoo som låter sigh tyckia ath han ståår, han se til ath han icke faller. 1Kor. 10: 12 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Rudin OrdUngd. 3: 170 (1903).
β) (†) i uttr. se till med ngn att han gör ngt, sörja för att ngn gör ngt, ha tillsyn över ngn så att han gör ngt. Jtem ath Söffuerin seer till mett Jörenn .. ath han lager thet så, ath knecterne bettale redelige for sig ther the liggia. G1R 11: 273 (1537).
b) med obj. betecknande sak: sköta (om) l. vårda; äv.: ombesörja; förr äv. i uttr. se till om ngt, ha tillsyn över l. sköta (om) ngt; jfr se efter 3 b, se om 4 a. See til om tin åker, boo och boohagh thet besta tu kan. LPetri 2Post. 146 a (1555). (Att) I villen giöra edhert besta att sij till .. be:tte 5,000 r:daler för Redwen och 900 för Sehestedt på interesse. AOxenstierna 4: 556 (1629). Tids nog att se till det (dvs. såret) om kvällen, sade han. Hallström El. 38 (1906). särsk. i uttr. se till sitt hus, se om sitt hus (se se om 4 a α). See nu tu til titt hws Dauid. 1Kon. 12: 16 (Bib. 1541). Runeberg (SVS) 3: 117 (1836).
c) med obj. betecknande person (jfr d) l. djur, = se om 4 b. Weste FörslSAOB (c. 1815). Fröken Bourmaister är så uppriven, lova mig att se till henne en smula! Bergman JoH 271 (1926).
d) med obj. betecknande verksamhet l. person (jfr c): ha överinseende l. tillsyn över, inspektera; förr äv. i uttr. se till med ngn (jfr a β), ha uppsikt l. överinseende över ngn; jfr se efter 3 d, se om 4 c. G1R 3: 3 (1526: szee tiil medh thine fogthar). Förvaltaren gick att se till folket, hvilket var sysselsatt att skära fallråg en bit bort i skogen. Schröder MinnSkog. 4 (1888). Jag har sett till hans läxöverläsning. Auerbach (1913).
6) [jfr 1] (†) besöka (ngn l. ngns hus), hälsa på (ngn). VDAkt. 1725, nr 517. Så reste man .. från Klintehamn, sedan man sett till Hr J. N. Donner .. och hans gästfria hus. LoF 1873, s. 116. Schulthess (1885).
SE TILLBAKA1 040, äv. 032, förr äv. TILLBAKAS. jfr tillbakase. till I 2.
1) (vända sig l. vrida på huvudet o.) titta l. kasta en blick tillbaka (på ngn l. ngt); i sht förr äv. i uttr. se tillbaka efter sig; jfr 3 o. se om 2 b. See icke til baka. 1Mos. 19: 17 (Bib. 1541). Saul sågh til baka effter sigh. 1Sam. 24: 9 (Därs.). särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; särsk.: tänka tillbaka (på person som levt l. ngt som skett l. tid som förflutit o. d.). Luk. 9: 62 (NT 1526). Då jag nu ser tillbaka på min resa hit (dvs. till Paris), tyckes den mig icke hafva varit svårare än en färd från Stockholm till Örebro. Lundgren MålAnt. 1: 2 (1873). Ser man till baka från statsmannen Arvid Horn till krigaren, framställer sig genast bilden af hjelten i Warschau. Svedelius i 2SAH 54: 402 (1878). särsk. med saksubj., betecknande institution l. organisation o. d. Om sålunda det frivilliga skytteväsendet med glädje kan se tillbaka på de år, som gått, vill det äfven blicka förtröstansfullt in uti framtiden. PT 1903, nr 233, s. 3.
2) (†) i uttr. se ngn mer tillbaka, se ngn på större avstånd från sig än tidigare; anträffat bl. i bild. Nu kortas liuset aff, nu wäxer mörkret til, / Och Solen wänt sigh bårt, seer osz nu mehr tilbaka. Skogekär Bärgbo Wen. 34 (c. 1635).
3) refl., i uttr. se sig tillbaka, = 1. Tempeus Messenius 93 (1612). Lagerström Bunyan 1: 6 (1727: tilbakas). Rätt som löjtnanten gick, vände han sig om och såg sig tillbaka på raden av fruntimmer och barn. Lagerlöf Mårb. 34 (1922).
SE UPP0 4, äv. OPP4. [fsv. sea up (i bet. 1)] jfr uppse. till I 2.
1) titta l. kasta en blick uppåt l. upp (mot ngt o. d.). Se upp i l. mot l. till, i sht förr äv. åt himmeln. Se upp från sitt arbete. När Jesus kom till then platzen (där Sackeus hade klättrat upp i ett mullbärsfikonträd), sågh han vpp och fick see honom. Luk. 19: 5 (NT 1526). Om en människa .. slår ned ögonen, och töres ej se up, så skämmes eller blyges hon. Tessin Bref 1: 40 (1751). Se up åt himmelen. Widegren (1788). Han (dvs. en person som stod fördjupad i överläggningar med en annan) såg upp emot oss (som trädde in). Hallström Händ. 338 (1927). särsk. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 3); äv. med saksubj. Thorild (SVS) 1: 108 (1784). särsk.
a) (i religiöst spr.) i uttr. se upp till Gud l. himmeln, vända sina tankar till Gud l. himmeln, sätta sin förtröstan l. sitt hopp till Gud l. himmeln; jfr se I 6 a, c. Och mitt slägte rese sig fullkomnadt / Utur gruset, och se opp till Gud. Tegnér (WB) 1: 156 (1805). Frid vexte på jorden, och förtröstan såg upp till himmelen. Wallin Rel. 3: 163 (1831).
b) i uttr. se upp till (förr äv. ) ngn l. ngt (jfr a, 2 d), betrakta ngn l. ngt ss. förnämlig(t) l. högtstående o. d., beundra l. dyrka l. vörda ngn l. ngt. Fahlcrantz 2: 68 (1825, 1864). Almqvist AmH 1: 139 (1840: ). Odencrantz, Stackelberg och Waldenström höra på det närmaste tillsammans. De båda förstnämnda tyckas se upp till W. såsom till ett orakel. KyrkohÅ 1941, s. 195 (1868). Hwad som i werlden är stort, dertill se de (dvs. de flesta människor) upp, derför buga de sig. Rudin 2Evigh. 1: 187 (1880, 1887).
2) [delvis specialanv. av 1] titta l. kasta en blick uppåt l. omkring sig för att bli varse hinder l. fara o. d.; äv. bildl.: vara vaksam l. varsam l. försiktig l. vaksamt iaktta. AOxenstierna 4: 335 (1629). Man måste väl se opp, att inte bli bedragen. Remmer Theat. 1: 34 (1814). Under ett par dagar gjorde vi (ombord på färjan till följd av strömhastigheten) 101 m. i minuten, och då gällde det att se upp. Ymer 1903, s. 9. särsk.
a) i imper., ss. uppmaning att vara uppmärksam (särsk. ss. varning för hinder l. fara o. d.). Björkegren 1384 (1784). Det är så dags att säga si opp! när skottet har gått. Strindberg Bjälb. 93 (1909). Se opp där nere! Östergren (1938).
b) i uttr. se upp med ögonen l. se upp och för sig med ögonen; särsk. (o. numera nästan bl.) i ordspråket den som icke ser upp med ögonen, får se upp med pungen o. d. (jfr pung 2 slutet). OxBr. 10: 249 (1618). Kan tu icke see op och för tigh medh ögonen. Murenius AV 50 (1640). Den som intet will see up med Ögonen, så får han see up med Pungen. Celsius Ordspr. 1: 752 (1708). Han har ej sett upp med ögonen. Berndtson (1880).
c) i uttr. se upp för ngn l. ngt (jfr 3), akta sig för ngn l. ngt; jfr d. Karavanen slingrade sig .. mellan träden, och man måste se upp för grenar som man rider under. Hedin GmAs. 1: 443 (1898).
d) i uttr. se upp med (i sht förr äv. ) ngn l. ngt (jfr b, 1 b), hålla ögonen på ngn l. ngt l. vara försiktig i fråga om ngn l. ngt l. akta sig för ngn l. ngt (jfr c). (Sv.) Se opp på. (Fr.) Observer. Surveiller. Nordforss (1805). Sten Sture (d. ä.) .. såg upp med fogdarne. Odhner Lb. 106 (1869). VL 1895, nr 252, s. 2. Anm. till 2. Förb. se upp förekommer äv. i substantivisk anv. (äv. sammanskriven), dels ss. benämning på ett förr brukligt kortspel, dels med bet.: varning. Förb. förekommer äv. (i anv. motsv. de båda nämnda bet.) ss. förled i ssgr. Den uppsigt, som det är hvar och en godt att hafva öfver sitt hjerta under lifvets Si-opp-spel. Bremer FamH 2: 109 (1831). Spelte siopp med Krabbe .. och Barck. Topelius Dagb. 1: 41 (1833). Ett se upp för lingonexportörer. SvD(A) 1911, nr 275, s. 5 (rubrik). Det måste slungas ut allvarliga se-upp-rop. Därs. 1924, nr 236, s. 7.
3) [jfr 1 slutet] sjöt. om fartyg l. farkost: (sedan ankare gripit botten l. förtöjning fästs vid boj o. d.) bli liggande, vanl. med inbegrepp av l. tanke företrädesvis på att fartyget härvid vänder stäven mot vinden l. strömmen l. mellan dessa båda (äv. i uttr. se upp för ankaret l. sitt ankare); äv. om båt o. d. som förtöjes vid fartyg under gång: upphöra att röra sig i sin egen riktning o. vända stäven i fartygets rörelseriktning. Skeppet törnar och seer op för sitt Anckar. Rosenfeldt Tourville 59 (1698). Tåget räcker icke til, så at Fartyget kan se up. TörngrenMål. 227 (1801). En smäcker ända kastas från .. (en roddbåt) till oss (på lastångaren), fångas och göres fast, hvarvid båten ser upp och svingar rundt med en svindlande fart. Stenfelt Skepp. 158 (1903). SohlmanSjölex. 693 (1955).
4) [jfr 3] (†) om knop: stoppa upp tåg som glider (i block). Slå alltid en öfverhandsknop på sladdarne, för den händelse skotet skulle gå ifrån er, ty då ser knopen upp i blocket. Oxenstierna Vanderdecken 120 (1865).
SE UPPÅ, se se på.
SE UT0 4. jfr utse.
1) till I 1: betrakta o. utvälja (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl. (motsv. se I 3): (ut)välja (ngn l. ngt); förr äv. i uttr. se sin lägenhet ut, välja sitt tillfälle. Den som feigda vill, seer sin lägenheet väll uth. AOxenstierna 2: 43 (1612). (Jag) sågh .. utt een ortt uth medh Dynen, dädan jagh till .. (fiendens) läger skiuta kunde. OxBr. 5: 442 (1627). (Revolutionsledarens mätress) såg ej sällan på spektaklet ut / Till nästa blodbad några af sitt kön, / Som med sin fägring hennes afund väckte. Franzén Skald. 2: 33 (1825, 1828). särsk. med bestämning inledd av prep. åt l. för (förr äv. med indirekt obj.), betecknande den för vars räkning ngn utväljer ngn l. ngt; förr äv. med indirekt refl. obj., i uttr. se sig ut ngn l. ngt. Wrangell kan see sig uth nogot annat (än den by som han begärt till pant). RP 4: 103 (1634). Swedberg Lefv. 273 (1729; i yttrande tillagt K. XI 1690; med indirekt obj.). Jag (har) det företräde (framför Lysias), at min Sylvie (i motsats till Lysias fru) sett sig ut en rättskaffens Karl til sit höfliga tidfördrif. Weise 2: 14 (1771). Lindfors (1824: för sig sjelf). Deruppe (på berget) .. har jag sett ut en skjutbana åt mig. Almqvist DrJ 270 (1834).
2) till I 2: rikta blicken l. kasta en blick ut (genom ngt l. mot ngt o. d.), titta ut; äv.: ha utsikt (över ngt). (Han) sågh .. vth genom fenstret. 1Mos. 26: 8 (Bib. 1541). När en gammal Hund skiäller, så måste man see vth. Grubb 243 (1665). Strax efter kurvan tog skogen slut och man såg ut över hagmark och åkerfält. Gustaf-Janson ÖvOnd. 43 (1957). särsk.
a) (†) hålla utkik. SkepCommSkepzb. 1689. Up gossar i märsarna at se wäl ut nu i solens upgång. Serenius Iiii 1 a (1757).
b) (numera bl. med ålderdomlig prägel) refl., i uttr. se sig ut, titta ut. SvFolks. 1: 31 (1844).
c) mer l. mindre bildl. Bring Högm. 86 (1862). särsk.
α) (numera bl. tillf.) i fråga om att rikta tanken på framtiden; förr äv. i uttr. se vida ut på det tillkommande, se långt in i det tillkommande. Se vida ut på dät tilkåmmande. Schultze Ordb. 4061 (c. 1755). Det var .. med tunga farhågor (G. I) .. såg ut mot framtiden, när han tänkte på (sin son Erik). Quennerstedt Ögonblicksb. 33 (1894).
β) (†) i uttr. varken se ut eller in, varken veta ut eller in. CVAStrandberg 1: 191 (1861).
γ) (†) i uttr. se ut till ngt, syfta på ngt, avse ngt; anträffat bl. med saksubj.; jfr se I 2 n, o β β‘. RP 8: 591 (1641).
3) (†) till I 2, i uttr. se snett ut, rikta blicken snett; anträffat bl. bildl., om vänlighet: minska l. avta; jfr se I 2 b, h β ζ‘. Voigt Alm. 1680, s. 8.
4) (†) till I 2, i uttr. se stint ut, stirra med uppspärrade ögon, se stelt l. oavvänt framför sig; äv. bildl., särsk.: ha en morsk uppsyn l. se morsk ut (se 7 b); jfr se I 2 c. Spegel 485 (1712). (Då) blef hans hierta, likt en sten, i honom steelt. / Han låg, som frå sig sielf, såg stindt vt, intet sade, / Ei heller rörde sig. Kolmodin QvSp. 1: 399 (1732). Bardolph .. har en hwit lefwer och ett rödt ansigte, hwarföre han nog ser stindt ut men fäktar icke. Hagberg Shaksp. 4: 46 (1848). Dalin 2: 456 (1854). särsk. i uttr. se stint ut över ngt, stirra med uppspärrade ögon på ngt l. imponeras av ngt. (Papisterna ha) burit denna ena delen af Sakramentet (dvs. brödet) omkring i staden, på det folket måtte stå och se stint ut deröfwer. Borg Luther 2: 156 (1753).
5) (†) till I 2, med bestämning bestående av ett adj., i uttr. se sådan l. sådan ut på ngn, betrakta ngn med sådana l. sådana blickar, se så l. så på ngn; jfr 6, 7 b o. se I 2 h β. Hon såg i .. hög grad likgiltig ut på förbivandraren, mig; ja, för att säga sanningen, hon såg icke på mig alls. Almqvist Pal. 7 (1838). Dens. Mål. 35 (1840).
6) [jfr 5] till I 2, i det ordspråksartade (numera sällan använda) uttr. se (sur, förr äv. surt) ut som en tjur o. d. på en köttmånglare o. d., betecknande att ngn stirrar ilsket l. misstänksamt l. ser ilsken osv. ut (se 7 b); äv. med bestämning inledd av på, betecknande den på vilken ngn stirrar ilsket osv.; jfr kött-månglare slutet o. se I 2 h β (ϑ‘). Han seer suart (sannol. felaktigt för surt) vth som koo på en kötmångar. SvOrds. B 2 a (1604; uppl. 1636: surt). Han seer vth, som en koo på en köttmånglare. Törning 56 (1677). Ett bref ifrån herrn och ett ifrån frun — som sågo ut på hvarandra som tjuren på köttmånglarn. Hedberg Sardou 4 (1866).