Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSE förse4 l. fœr-, v. -ser, -såg l. (i bet. 10, 11, mindre br.) -sedde (Linné Bref I. 1: 326 (1732), Söderström IdrB 1: 15 (1907), Östergren (1923: -såg l. -sedde), -sett, -sedd; se för övr. SE. vbalsbst. -ELSE (se avledn.), -ENDE (se avledn.), -NING (†, Gerson SielTr. C 6 a (1548; i bet. I 5), Linc. (1640; under delictum; i bet. II 3 b β)), -UNG (se avledn.); -SEARE (se avledn.); jfr FÖRSYN.
Etymologi
[fsv. forsea, se till, se efter, undersöka, försumma, refl.: se sig om, taga sig i akt, förgå sig, liksom d. forse efter mnt. vorsen, bese, utspeja, iakttaga, märka, förutse, sörja för, skaffa, förse (med), förbise, försumma, vårdslösa, refl.: se sig om (efter ngt), vänta, hoppas, frukta, begå fel m. m., motsv. mnl. versien, t. versehen, med samma l. närstående betydelser; till FÖR- II (se vidare under I, II, III). Under nsv. tid har ordet i sin betydelseutveckling påvärkats särsk. av t.]
I. till FÖR- II B.
1) (†) refl.: se sig omkring, göra iakttagelser. Demetrius .. reste .. lönligen .. ifrån sin Gemåhl Marina vthur Lägret til Caluga; ther at något säkrare lijkasom aff ett Skodetorn sigh försee, och afwänte hwad Lyckan wille giöra aff sigh. Widekindi KrijgH 149 (1671). — särsk. mer l. mindre bildl.
a) se sig om i världen, söka sin lycka (någonstädes). Han må sedhan om honum så tyckis försee sigh i annor land. GR 6: 320 (1529). Att han frijtt och obehindratt må fare att försee sig på j (dvs. ett) åår eller ij (dvs. två) til görandis som han åstwndar. Därs. 7: 137 (1530).
b) (†) i uttr. förse sig om ngt, se sig om efter ngt, söka skaffa sig ngt; stundom övergående i 9 l. 10. OPetri Tb. 70 (1525). Wij wilie forsee oss om en annan konung. Dens. Kr. 74 (c. 1540). Försee sigh om andra hemman att åboo. VDAkt. 1692, nr 351. Rudbeck Atl. 3: 314 (1698).
2) (†) refl.: se sig för l. taga sig till vara, taga sig i akt l. akta sig (för ngt). OPetri MenSkap. 30 (c. 1540). Tilbefruchtandes (är) at samme sott (dvs. pesten) til äwentyrs warder medh tijden sigh wijdere vthspridendes, hwar .. folkett sigh .. icke thes bättre wachtendes och i then motte förse[e]ndes warder. GR 19: 341 (1548). Jagh .. vill haffua barnen formanat, att the .. sigh sÿnnerligha for ondtt selskap well och wÿsligha forsee. LPetri Œc. 55 (1559).
3) (†) förutse. Likerwijs som han (dvs. Paulus) förseet hadhe the många menniskligha stadgar och budh, som nw alla werldena fördränct hafua. FörsprRom. 6 b (NT 1526). LPetri 3Post. 25 a (1555). — jfr O-FÖRSEDD.
4) (†) vänta sig, förvänta, förmoda, hoppas (på), förtrösta på. — jfr TILL-FÖRSE samt O-FÖRSEDD, ävensom O-FÖRSEENDES.
a) refl.
α) med obj. (obj.-sats l. inf. l. obj. o. inf.): vänta sig, förmoda, hoppas (på); äv. i uttr. förse sig ngt till (äv. av l. hos) ngn l. förse sig till ngn att osv., vänta sig l. hoppas på ngt av ngn, räkna på ngt från ngns sida resp. vänta sig av ngn att osv., hoppas att ngn osv. Försee vj oss Ath inghen .. dragher siig vndan then tienst som han kronanne oc oss plichtig ær. GR 1: 194 (1524). Thet forsee wy oss them ganska nyttogt schwlle wara. Därs. 3: 185 (1526). Huath tro och liit thet ene (riket) sig tiill thet annett försee maa. Därs. 9: 184 (1534). Carl IX Swar A 4 a (1606). At Demetrius skulle .. vthi ingen måtto til them försee sigh något förräderij. Petreius Beskr. 2: 162 (1614). (Vi) försee .. oss till eder, att I medh edert rådh hjelpa oss. RP 6: 423 (1636). De försågo sig intet ondt af mig. DeFoë RobCr. 24 (1752). Borg Luther 2: 512 (1753). Schultze Ordb. 4048 (c. 1755). — särsk. med obj. i genitiv. Then .. (brottslige) mannen .. skal gripin warda, tå han sigh thes minst förseer. Syr. 23: 31 (Bib. 1541).
β) utan obj., med bestämning inledd av prep. till: ställa sin förväntan l. sitt hopp l. sin förtröstan till ngn l. ngt, hoppas l. förtrösta l. lita på ngn l. ngt; äv. i uttr. förse sig till ngn om l. med l. på ngt, vänta sig l. hoppas på ngt av ngn, räkna på ngt från ngns sida. Troones artt och natur är aldeles försee sich til gudz barmhertigheet. OPetri 2Post. 36 a (1530). Atj forsee eder tiil oss vm alt gott. GR 8: 323 (1533). Förty förseer jag mig ännu till Eder, / I weten ännu min gagn och heder, / Och står mig bij såsom I kunne bäst. Carl IX Rimchr. 63 (c. 1600). Rådet .. försåg sig till .. (ständernas) pligtkänsla. Svedelius i SAH 21: 356 (1841). Schulthess (1885).
b) tr.: vänta (ngt). Ty medh hast skal itt skörl komma offuer tigh, thet tu icke förseer. Jes. 47: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: när du minst anar det). VDAkt. 1674, nr 207.
5) (†) på förhand bestämma (ngn till l. för ngt), utse l. utvälja (ngn till ngt); förutbestämma (ngt), på förhand bestämma (ngt) till att ske (på visst sätt); äv. i uttr. förse ngn ngt, på förhand utse l. bestämma ngt åt ngn; oftast om Gud l. gudamakt, ödet, försynen o. d. Wår fädhras gudh haffuer förseet tigh (dvs. Saulus), ath tu skal kenna hans wilia. Apg. 22: 14 (NT 1526). Theris kungeriger, Furstendömer och Land (: till hwilke the af Gudh försedde äre :). GR 13: 145 (1540). Iagh skulle föra them vthu Egyptj land, in vthi itt land som iagh them förseedt hadhe. Hes. 20: 6 (Bib. 1541). Thär thänn alzmectigiste haffver så förseth, ath vij påå för:ne tijdh (vid pingst 1559) vår käre dotters (Katarinas) högtijd (dvs. bröllop) holle schole. GR 28: 419 (1558). I sådanna samquemder .. plägade enckior aff adelen och woxne jungfruer bliffue försedde till gifftermoell. Svart G1 137 (1561). Thet gudh för ser, / det veserligha sker. Visb. 1: 116 (c. 1620). Han är til olykka försedd. Schultze Ordb. 4049 (c. 1755). — jfr UT-FÖRSE.
6) (†) ordna l. ställa (ngt så l. så), bringa (ngt) i ett (så l. så beskaffat) tillstånd l. skick, träffa sådana anstalter l. göra sådana bestämmelser (att osv.); äv. i uttr. förse emot ngt att (ngt inrättas så l. så), till skydd mot (motvärkan av) ngt göra en sådan anordning att osv. Haffue Wij .. thenn andelige ståndz förordnung j thenn måtthenn såå laghadt och förseedt .. atth theris höge stånd någott afflagdt och förkortadt bleff. GR 17: 614 (1545). Om thet så är, Då är thet ganske ille förseedt. Därs. 19: 268 (1548). Chesnecopherus Skäl Pp 2 a (cit. fr. 1595). Vthi Drottning Mariæ (av England) gifftermåhls puncter (var) försedt, at hon icke skulle inmängia sigh vthi sin ächta Herres (dvs. Filip II:s av Spanien) Krijgh medh Franckrijke. Brask Pufendorf Hist. 146 (1680). Naturen (har) ther emoot (dvs. mot det förhållandet att luften blir tjock o. osund) försedt, at Östanwädret där sammastädes mycket blåås, hwilket Dimban fördrijfwer, och giör Lufften kall. Därs. 281.
7) (†; se dock c) hava omsorg l. omvårdnad om (ngn l. ngt), sörja för (ngn l. ngt), ägna (ngt) omvårdnad l. tillsyn, sköta, vårda. Konung Fredericx och the Lubskes skep .. them gud wel försee wille. GR 8: 62 (1532). Iag hafwer antaget denne hustron i min tiänst att försee mitt hws. VDAkt. 1678, nr 161. (Samariten) försåg honom (dvs. den sjuke) ock, / At han måtte sedan wäl fara. Ps. 1695, 209: 7. Försee sin lycka genom ett annat ächtenskap. VDAkt. 1720, nr 148. Ödmann StrFörs. 1: 336 (1799). Der .. (hertig Karl) var, försåg han och ordnade allt. Afzelius Sag. VIII. 1: 8 (1856). — särsk.
a) med obj. betecknande värksamhet, syssla, ämbete o. d.: sköta, förvalta, bestrida. OxBr. 8: 340 (1638). Jag förseer altså Bergunda församblings skötzel. VDAkt. 1707, nr 581. Konungen försåg egentligen sjelf detta embete (dvs. rikskanslersämbetet). Carlson Hist. 1: 190 (1855).
b) i uttr. förse ngt ngn (l. sig) till godo, ägna ngt omvårdnad l. tillsyn för ngns (l. sin egen) räkning. Att wåre Befalningzmän .. måge försee oss them (dvs. oxarna) til godhe öfwer thenne Winther. GR 15: 516 (1543). Därs. 16: 477 (1544).
c) (fullt br.) sjöt. med avs. på tackling l. gods l. fartyg l. dyl.: överse o. reparera, iståndsätta; i sht i uttr. förse tacklingen, gm ersättning av förslitet gods, påläggning av nya bändslar, smörjning av block m. m. iståndsätta tacklingen. Serenius Iiii 1 b (1757). AB 1831, nr 71, s. 3. Förse drifningen utom- och inombords samt däcken. Frick o. Trolle 244 (1872). 2NF (1908).
d) i p. pf. ss. adj. övergående i bet.: skyddad, bevarad. (Hon) intet nedergräfver / .. I väl försedda hvalf, der solen aldrig skin. Kolmodin QvSp. 2: 328 (1750). Hoppas jag at .. (biblarna) oskadde framkomma, emedan de äro väl packade och försedde. VLBibl. Brev 30/10 1817.
8) (†) ombestyra att (ngn) kommer l. begiver sig (ngnstädes), skicka; ss. refl.: begiva sig (ngnstädes l. från ett ställe); äv. utan lokal bestämning: draga bort, gå sin väg. GR 3: 127 (1526). Fik han passebort, at han .. motte forsee sigh huart honum syntes. Därs. 8: 109 (1532). Begerendis ati wilde skilie dhem (dvs. edra söner) dhedan (dvs. från hertigen av Preussen), ock försee thom på någen annen stadt. Därs. 12: 160 (1539). The .. både honom försee sigh tädan hwart han kunde. Svart G1 15 (1561). Konungen .. badh honom försee sigh, och förwijsten aff landet. Därs. 120. Peringskiöld Hkr. 2: 281 (1697).
9) [utvecklat ur 7] ombesörja anskaffandet av (ngt), anskaffa; stundom övergående i bet.: giva, lämna, skänka; äv. bildl.; numera nästan bl. (ss. citat från gamla bibelövers.) i uttr. förse offret o. d.; förr äv. i uttr. förse ngn (l. sig) ngt, anskaffa ngt åt ngn (l. åt sig), skaffa ngn (l. sig) ngt. Gudh förseer wel fåret .. til brenneoffret. 1Mos. 22: 8 (Bib. 1541). Han måste försee sig löfftes män för richtigheet skull. VDP 27/10 1679, s. 152. Till morgon har iag äntel:en siälf försedt Präst till Gudztiänstens förrättande. VDAkt. 1731, nr 92. Var from och handla rätt, / Och Gud förser väl brödet! Ps. 1819, 278: 5. Dahlgren synes nästan betraktat Nicander som ett af försynen försedt offer för hans satiriska lynne. Ljunggren SmSkr. 3: 160 (1881). När denna hafvets soplår icke mer försedde leksaker. Strindberg Skärk. 60 (1888). Högberg Vred. 3: 164 (1906).
10) [utvecklat ur 7] tillgodose (ngns l. ngts) behov l. utrusta (ngn l. ngt) i ngt visst avseende.
a) med bestämning inledd av prep. med: tillgodose l. utrusta (ngn l. ngt) med (ngt, i sht ngt nödvändigt l. behövligt l. önskat, numera företrädesvis av konkret natur); äv. ngt avbleknat o. övergående i bet.: giva l. lämna l. tillhandahålla (ngn l. ngt ngt); med avs. på föremål ofta övergående i bet.: anbringa (ngt) på (ngt), påsätta ngt (ngt); äv. refl., stundom (jfr 9) övergående i bet.: skaffa sig (ngt); ofta i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som är utrustad l. inrättad med (ngt), som har (ngt). Han har försett honom med respängar. Denna brunn försåg hela staden med vatten. Spaden var försedd med ägarens bomärke. Med vingar försedda myror. GR 1: 106 (1523). Medh korn och wijn haffuer iagh förseedt honom. 1Mos. 27: 37 (Bib. 1541). Här måste wij försee osz medh .. Watn och Prowiant. Kiöping Resa 53 (1667). Bärgen äre fulla med Fårehiordar, som försee landet med den finaste ull. Ehrenadler Tel. 323 (1723). (Bönderna) åtogo .. sig att .. förse vägfarande man med skjuts. Botin Hem. 1: 16 (1755). Fogdarne i Småland fingo skarp befallning att förse Skansen med tillräckligt lifsförråd. Hallenberg Hist. 1: 120 (1790). Sjelfva bränvinsglasen förseddes med dygdesentenser. CFDahlgren 4: 179 (1830). Med stipendier försedda docenter. SamlFörfLärov. 253 (1878; uppl. 1896). Studenten .. grep sig an med frukosten och försåg sig med en smörgås. Bååth-Holmberg Morf. 1: 103 (1910). — särsk.
α) (†) i uttr. förse ngn med (godt o. d.) giftermål l. gifte l. förse sig med (godt o. d.) giftermål l. gifte, skaffa ngn l. sig (ett godt o. d.) gifte. GR 27: 147 (1557). Then personen som öffuergiffuen är, må försee sigh medh annat gifftermål. LPetri KO 55 b (1571). Till ytterligare glädje uti högtiden ville äfven Gustaf (Vasa) med goda giften förse sina trogna män. Fryxell Ber. 3: 142 (1828).
β) (numera knappast br.) i fråga om tilldelande av ämbete l. tjänst, förr äv. förläning o. d. Försee Thenne min Capellan her Paawel med then prebende her Jöns Petri Haffuer Haffth. GR 1: 1 (1521). (Vi) haffua nw .. forseedt edher medh örby gaardh. Därs. 3: 138 (1526). Förse någon med tjenst. Meurman (1846).
b) (†) i uttr. förse ngn till ngt l. vara försedd av l. å ngt, förse l. utrusta ngn med ngt resp. vara försedd l. utrustad med l. i fråga om ngt. Then samma Fröken eller Furstinna til Liffgedingh eller Mårgongåffua .. försee och försäkre. GR 3: 37 (1526). JGOxenstierna 5: 83 (c. 1817). Å sistnämde metall (dvs. järn) är .. Sverige .. ömnigare försedt än Norige. Palmblad LbGeogr. 80 (1851).
c) (†) i uttr. förse ngn om ngt, skaffa ngn ngt. Hans Andelige förman förseer honom .. om ett ehrligit stycke brödh. HärnösDP 1662, s. 7. Widekindi KrijgH 63 (1671).
d) utan prep.-bestämning; äv. ss. refl.; dels (numera bl. i δ, ε): utrusta l. tillgodose (ngn l. ngt) i det avseende som framgår av sammanhanget l. situationen, dels (numera bl. i α, β, ε): utrusta (ngn l. ngt) med vad som (det förhandenvarande) behovet påkallar. Gudh haffuer wel förseedt migh. 1Mos. 30: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: givit mig en god gåva). At medh yttersta flijt befästa och försee Fästningarne, som ännu kunna hållas. OSPT 1687, nr 10, s. 3. 15 andra (galejor) .. uthlöpa som blifwa på en Månad försedde. Därs. nr 36, s. 7. Vi förse våra kroppar för kiöld och heta, våra magar för hunger. Oelreich 683 (i handl. fr. 1722). HT 1918, s. 198 (1809).
α) (numera föga br.) med avs. på behov: fylla, tillgodose. Björn Calas 11 (1794). Att .. jordbruket .. icke förser landets behof. Svedelius Statsk. 2: 68 (1868). Forssell Stud. 2: 104 (1888).
β) (i fackspr., mindre br.) med avs. på lager: fylla med vad som erfordras, komplettera. Många köpare (ha) ännu icke försett sina lager. VL 1895, nr 165, s. 2.
γ) (†) med avs. på befattning: förse med innehavare. Prelatwrer .. och prebender skula ey forsedz (dvs. förses) med myndre konunge(n) bliffuer åthspord. GR 4: 243 (1527). Därs. 7: 169 (1530).
δ) (vard., fullt br.) refl., vid måltid l. traktering o. d.: taga för sig (av vad som bjudes). Gosselman SNAmer. 1: 67 (1833). Både gummorna och fruarna försedde sig rikligen. Benedictsson Ber. 186 (1888).
ε) (fullt br.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: tillgodosedd, (ut)rustad, som har tillräckligt l. nog; om affär l. handlande övergående i bet.: sorterad; numera företrädesvis i förb. med adv. (nästan bl. väl, illa, rikligt, klent) angivande huru ngn l. ngt är försedd l. försett. GR 9: 269 (1534). Så försedder gaf jag mig ut med detta sällskapet och i deras händer. Eneman Resa 2: 2 (1712). Et wäl försedt Apotek. Block Ludwig Föret. 3 (1717). Fästningen var illa försedd. Hallenberg Hist. 2: 414 (1790). Mot kölden voro (ryttarna) .. alls icke försedda. Carlson Hist. 2: 604 (1856). Visserligen fanns det en boklåda i staden .., men den var .. klent försedd. Schück i 3SAH 28: 73 (1916). — jfr VÄL-FÖRSEDD.
11) (†) sörja för (ngns) utkomst l. uppehälle, skaffa (ngn) utkomst l. uppehälle l. en tryggad ställning i livet, försörja (ngn); äv.: underhålla (kyrka, skola o. d.); refl.: skaffa sig utkomst osv. GR 3: 385 (1526). Äre ther och någre andre, szom icke haffwa rådt att näre szig i Köpstaden, the måge förszee szig på Bygden. Därs. 16: 21 (1544). Och skole .. Kyrkior och Scholar .. aff bemälte Godz .. bestälte och förseedde warda. Schroderus Os. III. 2: 49 (1635). När skilnadt skeer i Ächtenskapet, hwem som böör försee the Barn, som bägge Föräldrarna kiännas wid. Kyrkol. 15: 1 (1686). Jag har en Sonson och en Vän: / den förra skulle jag just nu förse. AGSilverstolpe Skald. 1: 243 (1801). ATegnér (1815) hos Wrangel Räm. 194. Förse de fattiga. Meurman (1846). jfr O-FÖRSEDD. — särsk. pregnant, urspr. o. eg. i fråga om kvinna: försörja gm giftermål, gifta sig med, ”konservera”, (bort)-gifta, refl.: gifta sig; senare ss. refl. äv. om man: gifta sig. Then andre systeren, som oskylligh är, må forsee sigh .. vtan alt hinder. GR 14: 430 (1541). Syr. 7: 25 (Bib. 1541). Nils i Simpsala, huilkens brudh bortlop för 6 åhr sedan, effter han hafuer ärhlig sig behollit, fick han loff försee sig. Murenius VP 38 (1640). Den gode benägenhet han hafwer att försee den förre Pastoris efterlembnade Enckia. Cavallin Herdam. 2: 52 (cit. fr. 1671). Den glädjen .. (föräldrarna) kände, att så lyckligt se en dotter försedd. Cederborgh OT 3: 57 (1814). SvLittFT 1835, sp. 728 (refl.). Schulthess (1885). jfr O-FÖRSEDD.
II. till FÖR- II 1 c β o. i anv. som anknyta sig därtill.
1) (†) refl.: icke se upp, göra sig skyldig till bristande uppmärksamhet l. vaksamhet l. till oaktsamhet l. oförsiktighet l. försummelse l. vårdslöshet. GR 17: 177 (1545). Majoren Sparffuenfält .. hade försett sig på hufvudvakten i lägeret för Köpenhamn och låtit ta några fångar från sig. Ekeblad Bref 2: 163 (1659). At han gick öfver en bro, och, tå han försåg sig, staplade och föll ned i vatnet. Münchenberg Scriver Får. 276 (1725). Then, som eljest vtan then andras förvållande förser sig i handel, bör skylla sig sjelf. Nehrman JurCiv. 272 (1729). Berzelius Kemi 1: 509 (1817). — jfr O-FÖRSEENDES.
2) (†) tr.: förbise (ngt), råka att icke uppmärksamma l. beakta (ngt); underlåta att ägna sin omtanke l. uppmärksamhet åt (ngt), försumma (ngt), eftersätta, åsidosätta. Tegel G1 1: 185 (i handl. fr. 1528). Icke settie saken och sine fiender for ringe, ath wij legge nogen blåthning eller försåge någhen hoop. GR 14: 139 (1542). Huadh heller thet er forseth y Canzlieth ath de hawe fåth eth oreth breff, heller er thet och skedt medh willie, thet kan man inthet wete. HBielke (1588) i HSH 7: 36. Thet i krijget försees, kan aldrigh bättras. Botvidi G2A C 2 a (1634). Med hvad straff den Rusthållaren skall beläggas, som sin Ryttarehäst utsvälter, eller elljest gienom vanskiötzel förser. 2RARP IV. 1: 474 (1727). Förse sin lycka. Serenius Iii 4 b (1734). — särsk. [efter mnt. de schanze vorsen] i uttr. förse skansen l. sin skans o. d., försumma tillfället (att ernå l. vinna ngt), låta sina möjligheter gå sig ur händerna, icke se upp l. passa på; ngns skans är försedd, övergående i bet.: det är ute med ngn. Hwar i försee eder skantz af vachtsamhett (dvs. oaktsamhet) och komme der öfwer i förderf. GR 14: 309 (1542). Jagh fructer theris (dvs. danskarnas) skantz hade waret försedt / Om them then hielp icke tå hade skedt. Svart Gensv. H 7 a (1558). Brahe Kr. 25 (c. 1585). Schroderus Liv. 351 (1626).
3) refl.: (gm bristande uppmärksamhet) se fel; i överförd anv.: taga fel, misstaga sig, begå fel, fela.
a) (numera bl. ngn gg tillf.) i egentlig bemärkelse: (gm bristande uppmärksamhet) se fel l. oriktigt, gm felseende misstaga sig l. taga miste. Jag försåg mig under läsandet. Sahlstedt (1773). Kanske Adolfine endast försåg sig .. det var måhända (icke ngn åskvigg, utan osv.). Almqvist DrJ 126 (1834). Jag försåg mig visst; det var inte Herman. Östergren (1923).
b) i överförd anv.
α) (†) (gm bristande vaksamhet l. aktsamhet) taga fel (på l. om ngt), misstaga sig (i l. om ngt), göra sig skyldig till (ett) misstag l. missgrepp, oavsiktligt begå (ett) fel l. förfara felaktigt. Hoo är then lärare som .. icke haffver .. forseet sich? OPetri PEliæ b 4 b (1527). Til äfwentyrs hafwa Historieskribenterna försedt sigh i Talet (dvs. de omkomnas antal). Schroderus Os. 2: 704 (1635). Wij hålle för en skam at förse oss med en bokstaf i främmande språk. Columbus Ordesk. 62 (1678). Både inspectorn och iagh (ha) försedt oss i rechningen. ConsAcAboP 4: 389 (1677). (Man) säjer .., at Hannibal mycket försåg sig, då han förde sin krigshär til Capua. Dalin Montesquieu 32 (1755). Han försåg sig om rätta dörren. Schultze Ordb. 4048 (c. 1755). (Hon) högg häftigt till. Men härvid försåg hon sig så, att yxan halkade undan grenen. Almqvist Grimst. 9 (1839).
β) (numera knappast br.) i fråga om (på obetänksamhet l. överilning beroende) avsteg från det moraliskt rätta l. riktiga l. det av lagar l. förordningar o. d. föreskrivna: begå ett felsteg, förbryta sig, försynda sig; bryta l. fela (emot ngn l. ngt), förgå sig (mot ngn). OPetri Tb. 18 (1524). Menniskian hade så illa försedt sich emoot sin gudh och scapare. Dens. 2Post. 191 a (1530). Straffet fördubblas, när någon sig andra gången förser. Nehrman JurCr. 115 (1756). Om någon af biskoparne försåge sig i lära eller lefverne, eger konungen honom afsätta. Carlson Hist. 2: 87 (1856). Hans föräldrar .. måste tro, att han groft försett sig. Annerstedt Rudbeck Bref cclxxiv (1905). — särsk.
α’) (†) med bestämning inledd av prep. med, betecknande det varmed l. varigenom ngn felar (felat). OPetri Tb. 43 (1525). Att .. de sig mz hordom försedt. Rääf Ydre 3: 205 (cit. fr. 1664). Franzén Pred. 2: 126 (1842).
β’) (†) i förb. med obj. (vanl. bestående av utsatt l. underförstått pron.) betecknande det vari ngn felar (felat). (De) förlichte den sack Henrich Hansson hade förseett sigh emott borgemestare och rådt. TbLödöse 44 (1587). Dhet drängen måtte nu wedergå äfwen dhe förseelser han sig försedt Emoth dhet Högh Ehrewyrdige Consistorio. VDAkt. 1692, nr 403. Strinnholm Vas. 3: 353 (1823).
γ’) (†) pregnant, om kvinna: låta förföra sig, ”begå ett felsteg”. Weste (1807). En flicka, som försett sig, måtte på lysningsdagen, .. bära en hvit bindmössa, utan stycke. Dybeck Runa 1844, s. 81. Därs. 1849, s. 39.
4) (†) tr., motsv. 3: begå misstag l. fel med avs. på (ngt), begå (missgärning o. d.); utan obj.: fela, bryta.
a) motsv. 3 b α; i uttr. ngt är försett, ngt har oavsiktligt gjorts l. skrivits l. uppgivits l. värkställts o. d. felaktigt l. oriktigt, ngt är felaktigt l. oriktigt (till följd av misstag l. förbiseende l. slarv från ngns sida). FörsprNT 4 b (1526). Er och här någhon stycke förseedt och orätt prentat för förswmelse schull. OPetri MenFall O 7 a (1526). Att .. (brevet) allenast var förseet in dato. AOxenstierna 1: 6 (1605). RP 3: 142 (1633). Thetta är, vthan twifwel, i Affskrifwande förseedt. Schroderus Os. 1: 707 (1635). (Han) förebaar i lysandet Datum försedd vara. VDAkt. 1675, nr 137. Crusenstolpe Tess. 1: 240 (i handl. fr. 1690).
b) motsv. 3 b β: bryta, fela; begå (fel l. brott l. synd l. missgärning); i sht i pass. med neutralt pron. ss. subj. Att han eij epter thenne dach (dvs. dag), j någhen slike motte förszee skall. GR 8: 303 (1533). Därs. 14: 253 (1542). Alla .. misgerningar, them wij .. emoot hans höghe Guddommelige Maiest: förseedt hafwe. Carl IX Cat. Q 3 a (1604). Hwad som bleff förseedt emot the Gallier, thet vprättade Camillus. Schroderus Liv. 288 (1626). Hvar och något aff honom voro försedt, begäre dee (osv.). RP 6: 424 (1636). Schultze Ordb. 4049 (c. 1755).
5) (†) gm oaktsamhet l. försummelse l. vårdslöshet l. felsteg l. förbrytelse förlora (ngt), förspilla, förvärka. Huru (människan) .. then erligheet försågh (varmed hon var skapad). AntecknSaml. 167 (1526). Att I icke förspille folcket medt någre onyttige skermutzler eller eliest försee edher fordell. Därs. 26: 55 (1556); jfr 2. Försedt, är ock förspeelt, .. (dvs.) Som man wille säya: Skadan är lijka stoor, antingen han kommer aff ringa medel, eller någon förseende. Grubb 237 (1665); jfr: Försedt är förspeldt, it(em) förspilldt. Rhodin Ordspr. 52 (1807). Hon är födh een Frelsse Persson .. fast hon arme menniskia sin frelsseRett förseedt (genom lägersmål med en ofrälse korpral). VDAkt. 1689, nr 1238.
6) (†) gm förseelse ådraga sig (ngt). (Landtmarskalken förmanade Jesper Nilsson att) icke begå någre fauter, dermed han kunne försee igen dett han härifrån blifuer vthesluten. RARP 2: 63 (1634).
III. till FÖR- II 1 c α, γ; refl.: se (för mycket på ngn l. ngt) o. därigm ådraga sig skada; vanl. i förb. med prep.-bestämning inledd av på.
a) betagen stirra (på ngt o. därigm ådraga sig skada), taga skada gm att allt för mycket (intresserat) titta (på ngn l. ngt); numera nästan bl. i försvagad l. överförd anv.: mottaga så starkt intryck (av ngn l. ngt) l. så koncentrera sin uppmärksamhet (på ngt) att man (förlorar besinningen l. den kritiska förmågan o.) blir helt fången därav (o. bortser från allt annat), förgapa sig l. förälska sig (i ngn l. ngt); stirra sig blind (på ngt). På hans fägrings blomma, / Försåg jag mig så starckt, at ögat fick en starr. Kolmodin QvSp. 1: 139 (1732). Sahlstedt (1773). Då din John kom till oss och försåg sig på den lilla oskyldiga och täcka landtflickan (som nu är hans fru). MoB 2: 188 (1800). Vissa egendomligheter, på hvilka .. (Ehrensvärd) förser sig. Warburg Ehrensvärd 129 (1893).
b) (vid återgivande av en vidt utbredd folklig föreställning) om havande kvinna: mottaga så starkt synintryck (av ngt, i sht ngt som skrämmer l. väcker avsky) att fostret tager skada därav (i allm. så att avkomman kommer att i ngt avseende likna den varelse l. det föremål vars anblick skrämt l. upprört modern). Serenius (1741). Hon är .. liten med ett brunt skinn, .. man skulle tro, att .. hennes moder .. försett sig på en neger. Tersmeden Mem. 5: 179 (1781). 2NF 18: 658 (1912).
Särsk. förb.: FÖRSE UT. (†) till I 5; bl. uppvisat med refl. pron. ss. indir. obj.: utse (ngn l. ngt) åt sig. VDAkt. 1727, nr 85.
Avledn.: FÖRSEARE, m. (-sijiare c. 1638) [fsv. forseare, tillsyningsman] (†)
1) till I 7: tillsyningsman. Schroderus Dict. 52 (c. 1638).
2) till I 10: person som tillhandahåller ngt. Wallin Bref 111 (1847).
3) till II 3 b β, 4 b: person som gjort sig skyldig till förseelse(r), brottsling. VDAkt. 1706, nr 158.
FÖRSEELSE, r. l. f. ((†) m. Sahlstedt (1773), ÖoL (1852); n. VDAkt. 1699, nr 382)
1) (†) till II 1, 2, 3 b α, 4 a: förbiseende; bristande vaksamhet l. uppmärksamhet, oförsiktighet, vårdslöshet, försummelse; äv. konkretare: förbiseende, misstag, fel; ofta i uttr. av förseelse, av förbiseende osv., oavsiktligt, av våda. VDAkt. 1705, nr 176. Dräper fader, eller moder, barn sitt med våda, ther i doch grof förseelse är. MB 30: 1 (Lag 1734). Att detta icke var någon förseelse af Napoleon, som aldrig plägade försumma sig. Palmblad Norige 266 (1846). Cyparisse begråtande hjorten, den han fostrat och dödat af förseelse. Estlander KonstH 90 (1867). Grammatiska förseelser. Rydqvist SSL 4: 336 (1870). Att den (dvs. musslan) kommit dit (dvs. i samlingen) af förseelse. Quennerstedt StrSkr. 1: 104 (1878, 1919). Hahnsson (1896).
2) till II 3 b β, 4 b: (på obetänksamhet l. överilning beroende) överträdelse, lagstridig handling, brott; i sht om överträdelse l. brott av lindrigare beskaffenhet; äv. (i sht förr) om avvikelse från det moraliskt rätta l. riktiga, felsteg; särsk. (numera i sht jur.) i förb. med prep. mot o. sbst. betecknande lag, stadga o. d., ngn gg person. En mindre, en obetydlig, en lindrigare förseelse. Svårare, grövre förseelser mot strafflagen. VDAkt. 1692, nr 403. Förlåt oss (såväl) våra hemliga brister, som våra uppenbara förseelser. Wallin 2Pred. 2: 237 (1816). Mildt, men allvarligt rätte han (dvs. läraren) lärjunges förseelser. SFS 1878, nr 53, s. 38. Det var ett åtal för förseelser i domareämbetet. De Geer Minn. 1: 121 (1892). Flodström SvFolk 151 (1918). En förseelse mot viss person. Östergren (1923). jfr POLIS-, UNGDOMS-, ÄMBETS-FÖRSEELSE m. fl.
3) [utvecklat ur 2] (†) förvållande, skuld, fel. Farväl min Fader .. Stryk ur ditt minne den olyckliga Thora, som utan all sin förseelse, förlorat din käärlek. Mörk Ad. 2: 123 (1744). Wallenberg Gal. 137 (1771; uppl. 1921).
FÖRSEENDE, n. (-seande EkenäsDomb. 1: 109 (1646), Nehrman Gift. 96 (1747). -seende FörsprRom., Östergren. -sende OSPT 1687, nr 6, s. 8) [jfr t. versehen, n.] särsk.
1) (†) till I 5, om Guds förutbestämmande (jfr FÖRSYN). Man kan icke wäl handla om gudz förseende vthan skadha. FörsprRom. 6 a (NT 1526).
2) till II 1, 2, 3 b α, 4 a, = FÖRSEELSE 1; numera bl. (knappast br.) i uttr. av förseende, av förbiseende l. misstag, oavsiktligt, av våda, förr äv.: av försummelse l. vårdslöshet. OxBr. 5: 255 (1623). En Man, som .. uti en tröttsam räkning begår ett förseende på en zifra. Quensel Alm(Sthm) 1725, s. 30. Det är ett stort förseende i åkerbruket, at (osv.). Stridsberg Åkerbr. 15 (1727). At then, som slår två gångor, ey giör thet af förseende, utan med vilja. Nehrman PrCiv. 282 (1732). Dräpa .. (föräldrarna sitt barn) af annat svårt förseende. ÄB 6: 5 (Lag 1734). BL 10: 96 (1890). Östergren 2: 876 (1923).
3) (†) till II 3 b β, 4 b, = FÖRSEELSE 2. OxBr. 5: 43 (1613). Prygelkäppen väntar dem vid det minsta deras förseende. Posten 1769, s. 556. Han hade snart ångrat sitt förseende. Palmblad Nov. 4: 103 (1851). Kindblad (1871).
4) [utvecklat ur 3] (†) = FÖRSEELSE 3. Om Gifwaren eller hans Arfwingar (föruthan theras Förseende) råkade i Fattigdom, så (osv.). Schroderus Os. 2: 120 (1635).
Ssg (till FÖRSEENDE 2): förseendes-vis, adv. (†) av misstag l. förbiseende. BtHforsH 1: 209 (1635).
FÖRSEUNG, f. [efter t. versehung] (†) till I 6: anordning. OxBr. 5: 58 (1613).

 

Spalt F 3123 band 9, 1927

Webbansvarig