Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RITNING ri3tniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till RITA, v.2]
1) motsv. RITA, v.2 I 1; dels abstr., om handlingen att rista, dels konkretare, om sätt(et) att rista ngt, dels rent konkret, om ngt ristat (ristade streck, figurer o. d.); numera bl. (mera tillf., med nära anslutning till 3) i fråga om ristning med kniv o. d. i trä l. horn o. dyl. l. med skridsko i is; förr särsk. i fråga om ristning av runtecken l. runinskrift l. i fråga om hällristning. Then som beskodar then Runans ritning, skall han tyckia sig see Solenes skingrade strålar. Verelius Run. 19 (1675). Ded förgylta sköna Drake-hufwud, mäd de gode rijtningar. Reenhielm OTryggw. 241 (1691). (Runristarna) Ubir och Bale .. hvilka med besynnerlig flit gjordt sina ritningar. Lagerbring 1Hist. 2: 811 (1773). Där man vill hafva Förgyllningen (på järnföremål) nedsänkt uti vissa Figurer och Ritningar, märkes att sådane Ritningar böra vara gjorde med någorlunda grofva strek (vid etsningen). Rinman JärnH 498 (1782); jfr 2 b. Förfädernes ritning och stenhuggarekonst. 1VittAH 4: 85 (1783; i fråga om runstenar). (I skolåkning på skridskor stå) hållningen och ritningen alltid .. i så nära förbindelse till hvarandra, att (osv.). NordIdrL 1900, s. 377; jfr 3. — jfr BÄRG-, ORMA-, RUN-RITNING.
2) motsv. RITA, v.2 I 3: gravering; äv. konkret: graverat mönster o. d.
a) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) motsv. RITA, v.2 I 3 a, i fråga om gravering i glas. Ett stort slipat öhlglass med ritning. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. Konsten att genom ritning och slipning förädla christallarbeten. EconA 1807, april s. 12.
b) (†) motsv. RITA, v.2 I 3 b, i fråga om gravering i metall; anträffat bl. konkret. 8 st Tenfat med rijtning på bräddarna. BoupptRasbo 1698.
3) motsv. RITA, v.2 I 5: handlingen att rita; dels om uppdragande av linjer l. åstadkommande av figurer med hjälp av linjal, passare o. d., dels (numera i sht ngt vard.) om (teckning ss.) mer l. mindre konstnärlig värksamhet; äv. ss. undervisnings- l. läroämne; äv. (numera företrädesvis i a) konkret: på sådant sätt åstadkommen bild l. avbildning, äv. i uttr. ritning av, stundom äv. (numera nästan bl. i a) på ngt. Hwad methode uti Rijtningen och illuminationen .. (lantmätarna) uti sine Geometriske Chartor bruuka skole. CivInstr. 279 (1688). De sköna ritningar på blommor, som man skickat Hr Archiatern ifrån Ängeland. Björnståhl Resa 2: 237 (1774). Den ritning, i hvilken den unge Franzén med ganska träffande likhet afbildat (farbrodern). Wirsén i 3SAH 2: 162 (1887). Ge undervisning i ritning. Östergren (1936). — jfr ANTIK-, ARTILLERI-, BLYERTS-, DEKORATIONS-, FACK-, FIN-, FÖR-, GLÖD-, HAND-, KARIKATYR-, KART-, KLOSS-, KOL-, KONSTRUKTIONS-, KONTUR-, KROKI-, LANDSKAPS-, LINEAR-, MODELL-, MÖNSTER-, ORIGINAL-, ORNAMENTS-, PATRON-, PERSPEKTIV-, PLÅN-, PRICK-, PRINCIP-, PROFIL-, PROJEKTIONS-, PROSPEKT-, REN-, SKUGG-, YRKES-RITNING m. fl. — särsk.
a) motsv. RITA, v.2 I 5 c; abstr. o. konkret, i fråga om (framställande av) bild l. skiss visande hur ngt skall te sig som skall byggas l. anläggas l. tillvärkas l. hur ngt är inrättat o. d.; särsk. i fråga om (framställande av) mer l. mindre detaljerad bild visande utseende, form, dimensioner o. d. av ngt. Göra l. uppgöra (i sht förr äv. författa) en ritning l. ritningar till (äv. av, stundom äv. l. över) ngt. Rijtningar på åtskillige caliber canoner. Carl XII Bref 426 (1717). Taken (till skyddshusen över galärerna) borde vara för säkerheten skull af tegel .. samt väggarne af sten, hvaröfver man låtit författa en ritning och ungefärlig uträkning. 2RA 3: 686 (1734). Sättet att genom ritning förtydliga anordningen af en byggnad. Stål Byggn. 2: IV (1834). (1500-talets) målare .. uppgöra ritningar till vapen och rustningar, till kärl och husgeråd af alla slag. Upmark Lübke 724 (1872). En schematisk ritning av en .. panna (för destillation av bärgolja). Bolin OrgKem. 38 (1925). En ritning till kyrkmatta. Sterner o. Kinch OrientMatt. 231 (1929). Ritningar till epidemisjukhus må underställas Medicinalstyrelsens prövning. Wirgin Häls. 3: 348 (1933). jfr: (Sv.) ritning, (lat.) Effectio, forma. Linc. (1640). — jfr ARBETS-, ARKITEKTUR-, BASRELIEF-, BEFÄSTNINGS-, BYGGNADS-, DETALJ-, ELEVATIONS-, FARTYGS-, FASAD-, FÖRSLAGS-, GENOMSKÄRNINGS-, GRUND-, HUVUD-, INREDNINGS-, KONSTRUKTIONS-, LINJE-, MASKIN-, MODELL-, MÄSTERSTYCKS-, MÖBEL-, NORMAL-, ORIGINAL-, PATENT-, PLAN-, PLATT-, PRINCIP-, PROFIL-, PROGRAM-, PROJEKT-, SPANT-, STÅND-RITNING m. fl. — särsk. bildl.; särsk. dels i fråga om plan l. grundlinjer för (l. grunddrag i) lärobyggnad l. ideell rörelse l. politik o. d., dels (numera bl. vard.) allmännare, om plan(er) l. beräkning(ar) rörande ett händelseförlopp l. ngts utveckling o. d. Det gick alldeles efter ritningarna (vard.), efter beräkning. Aderton århundraden ha öfvat sin skarpsinnighet på att uppföra en .. (kristen läro-)byggnad .. och ännu i dag tvista de Skriftlärde både om dess grundvalar och dess ritning. Tegnér (WB) 10: 49 (c. 1830). En järnpolitik efter Bismarcks ritning. Spångberg DuktFolk 68 (1930). Om allt hade stämt med ritningarna så skulle det bara vara att .. gifta sej med henne, flytta ihop. Fogelström MötSkymn. 167 (1952).
b) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr a slutet, 4, 5); särsk.
α) (†) abstr. l. konkret, om inläggning (se d. o. 1) l. inkrustering o. d.; äv. om mönster som vid tillvärkningen åstadkommes på papper för tryck av sedlar o. värdepapper o. d. för att försvåra förfalskningar. Serenius (1734; under check; om mönster på papper). Et par .. (pistoler) med liten ritning af silfver och messingsbeslag. ÅgerupArk. Bouppt. 1753. Då någon förgylld Ritning åstundas på poleradt Arbete (av järn), utan föregående Etsning, måste (osv.). Rinman JärnH 498 (1782). — jfr DAMASCH-RITNING.
β) (†) konkret, om märken l. figurer (i sht fossil) i avlagrade bärgarter l. om spår efter byggnader i jordlager o. d.; stundom abstraktare: teckning l. avbildning uppkommen gm petrifiering. Svea 1: 34 (1818). (Stundom har en organisk kropp vid petrifieringen) med tydlig ritning af dess inre textur, blifvit förbytt till en fullkomligt oorganisk kropp. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 391. Nätlika ritningar (i alunskiffer), ej olika aftryck af någon monocotyledonär bladform. Hisinger Ant. 7: 14 (1840). (Vid grävning träffades 34 fot under ytan) ritningar i sanden, som tydligen utmärkte timringen af ett förmultnat litet trädhus. Därs. 120.
γ) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) trädg. konkret, om stiliserat mönster av låga klippta buxbomshäckar (inneslutande ytor täckta av krossat murtegel l. annat färgat material), fransk parterr; äv. om sådana häckar kring rabatter; jfr LÖV-VÄRK 1 slutet. Vtj Trägorden är 6 qwarter Hwar af et är med ritning. InventFornby 1683. Möller (1790; om kant kring rabatter). Trädgårdskarlarnes arbeten (i Kungsträdgården i Sthm), der de buro fajanskrukor ut på ritningarne. Strindberg SvÖ 3: 259 (1890). jfr 2SvUppslB 29: 1066 (1954; anfört ss. ä. benämning). — jfr BUXBOMS-RITNING.
δ) (†) = RIT, sbst.2 2. Inom Stadsens ritning. VDAkt. 1789, nr 295. Nedra Stads- eller Hulgatan, där Stadsens Staqvet och ritning slutas. Därs.
4) [jfr 3] motsv. RITA, v.2 I 6; abstr. l. konkret, om teckning l. målning med färgpänsel o. d.; numera bl. (tillf.) i fråga om uppdragande av konturer o. d.; förr äv. allmännare: målning (särsk. konkret: målad bild l. dekor o. d.). UHiärne Vitt. 59 (1668; konkret). 1 Cabinet af laakwärk och förgylt rijtningh. Roth Kägleh. 29 (i handl. fr. 1686); möjl. till 3 b α. jfr: Thébord svarta laqverade med Guld rijtningar. HusgKamRSthm 1756—57, s. 530; möjl. till 3 b α. — jfr GLAS-, PORSLINS-RITNING.
5) [jfr 3] (†) motsv. RITA, v.2 I 7; abstr. l. konkret: skrivning, skrift, skriftlig framställning; särsk. dels om formande av bokstav, dels om stavning av ord, dels om underskrift. (Isl.) Ritning, (sv.) Rijtning, Skrifft, (lat.) Litteratura, vel scriptura. Verelius 208 (1681). (Sv.) Ritning, (fr.) signature. Möller (1745). Den dubbla ritningen af consonanten n (i vissa ord). Leopold i 2SAH 1: 56 (1801). Ehuru æ i Latinen .. till sjelfva ritningen uppkommit af a. Dens. (1824) Därs. 17: 73. — jfr BOKSTAVS-RITNING.
Ssgr (i allm. till 3 a): (3, 3 a) RITNINGS-ARBETE ~020. jfr arbete 5 d, 6, 11; särsk. abstr. ReglRådRitnUtf. 7 (1921).
-ARKIV. för förvaring av ritningar. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 21. Dædalus 1948, s. 32.
(3, 3 a) -AVDELNING~020. jfr avdelning 3 d; särsk. (förr) i uttr. ritnings- och byggnadsavdelningen, om avdelning för utförande av ritningsarbeten o. planerande o. d. av byggnader vid Kungl. överintendentsämbetet; jfr -kontor. SvNorStatskal. 1865, s. 98. SvStatskal. 1879, s. 68.
-BETECKNING. särsk. (i fackspr.) på ritning anbragt beteckning för viss fordrad kvalitet hos l. visst utförande av en detalj o. d. HbVerkstTekn. 2: 516 (1944).
-BLAD. blad av papper l. kalkerlärft l. dyl. med därpå anbragt ritning. SFS 1919, s. 144.
-FÖRFATTARE. (i fackspr.) person som utför l. utfört ritning (till ngt); jfr författare 2 med anm. SFS 1879, nr 60, s. 6. HantvB I. 2: 178 (1934).
-FÖRSLAG~02. förslag (se förslag, sbst.3 1 d) som utgöres av ritning(ar) (till ngt). BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 47. —
-KONTOR. (†) om avdelning för utförande av ritningsarbeten vid Kungl. överintendentsämbetet; jfr -avdelning o. rit-kontor. Ritnings- och Dessein-Contoret. SthmStCal. 1811, s. 42. Ritnings- och Byggnads-Kontoret. SvNorStatskal. 1864, s. 99.
-KUNNIG. kunnig i att uppgöra ritningar. Hantverkare, såsom murare, timmermän, snickare eller målare, vilka i äldre tider alla voro ritningskunniga. Selling SvHerrg. 138 (1937).
(3) -MALL. (mera tillf.) ritmall. Dædalus 1934, s. 26.
-MATERIAL, n.
1) (i fackspr., mera tillf.) material (se material, sbst. 1 d) för undersökning o. d., bestående av ritningar. Fornv. 1947, s. 21.
2) (numera föga br.) materiel nyttjad vid uppgörande av ritningar; jfr material, sbst. 2, o. rit-materiel. TT 1897, Allm. s. 192.
-MÅL. (numera bl. ngn gg i kanslispr.) = -ärende; jfr mål, sbst.2 2. SFS 1879, nr 60, s. 5. BtRiksdP 1901, 7Hufvudtit. s. 18.
-SERIE. (mera tillf.) serie av ritningar. En ny ritningsserie (för byggnadsvärksamheten på Stockholms slott) har påbegynts 1696. SthmSlH 2: 33 (1940).
-SKALA, r. l. f. skala i vilken ritning uppgöres l. är uppgjord. Smith ReglMaskinritn. 71 (1933).
-SKÅP. för förvaring av ritningar. Östergren (cit. fr. 1918).
(1, 3) -SÄTT, n. sätt att rita; särsk. (†) till 1, om sätt att utforma runor vid ristningen. Verelius Run. 2 (1675).
(3) -TIMME. (numera föga br.) teckningslektion. BerRevElLärov. 1843, Bil. K, s. 1.
-TÄVLING. tävling om uppgörande av bästa ritningsförslag till ngt. Östergren (cit. fr. 1933).
-VÄRK, n. (mera tillf.) bok o. d. innehållande l. bestående av (huvudsakligen) ritningar. SvFlH 2: 368 (1943).
-ÄRENDE. (numera bl. tillf.) ärende som gäller uppgörande av ritning(ar). BtRiksdP 1901, 7Hufvudtit. s. 20.

 

Spalt R 2205 band 22, 1958

Webbansvarig