Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROFIL prωfi4l, äv. pro-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-fil 1691 osv. -fill 1761)
Etymologi
[jfr t. profil, n., eng. profile, fr. profil; av it. profilo, vbalsbst. till profilare (se PROFILERA)]
1) på sådant sätt utförd avbildning av ngt (vanl. från sidan) att endast l. huvudsakligen ytterkonturen framträder; äv. i utvidgad anv., om ytterkonturen hos ngt (som ses från sidan) l. om ngt som ses från sidan. Teckna, se ngt i profil, från sidan. Denna Profil framvisar Kinnekulle ifrån Väster. Linné Vg. 22 (1747). Skogbevuxna öar i viken dölja de öfriga konturerna af slottets profil. Lundegård Tit. 89 (1892). Ett mosskäggigt klipputsprång, stelt och argt i profilen. Essén Fob 90 (1919). Ett träd i abstrakt profil mot stenens underlag. Strömbom EgyptK 91 (1928; på en tämpelrelief). — särsk.
a) om avbildning (teckning, målning, fotografi o. d.) av persons ansikte l. huvud (l. av djurs huvud l. av person l. djur i halv- l. helfigur o. d.), sett (sedd) från sidan; äv. om (ytterkanten av) persons ansikte osv. sett från sidan. Teckna, se ngn i profil, från sidan. I profil, äv.: i sådan ställning att man ses i profil. I halv profil (i sht i fackspr.), mitt emellan rakt framifrån o. i profil. I tre kvarts profil (i sht i fackspr.), mitt emellan i halv profil o. i profil. I försvinnande profil (i fackspr.), i profil snett bakifrån. Hon ville helst fotograferas i profil. Han hade en skarpskuren och energisk profil. Block Progn. 74 (1708). (Drottning Kristinas) profil var reguliert ädel. HSH 9: 86 (c. 1800). Patriarken och hans äkta skatt lutade fram sina vördnadsvärda profiler öfver det svarta bordet. Carlén Skuggsp. 1: 150 (1861, 1865). Ofta gör .. (haren) halt, svänger om i profil och sätter sig med klippande öron och lyssnar. TurÅ 1913, s. 156.(minnes-)myntets framsida: Gustaf II Adolfs bröstbild, profil höger sida. SFS 1932, s. 967. jfr ANSIKTS-, HALV-, SFINX-, ÖRN-PROFIL m. fl. särsk.
α) i pregnant anv.: markerad l. skarpskuren profil. Det runda ansiktet och bristen på profil svarar noga mot Filippo Villanis beskrifning (av Boccaccio). Wulff Petrarcab. 28 (1905).
β) (i sht i fackspr.) i uttr. negativ profil, profil som är uthuggen l. skuren o. d. i sten l. bärg o. d. på sådant sätt att ansiktets utskjutande partier motsvaras av inskärningar o. omvänt; jfr NEGATIV, adj. 3 e. Kvinnoansikte i negativ profil. SvGeolU C 303: 29 (1921).
b) (i fackspr.) i pl., om de med riktställningar av trä förbundna o. till en rektangel l. kvadrat o. d. förenade (på visst avstånd från byggnadslinjen placerade) metalltrådar som användas för att markera en byggnads mått på en tomt o. ss. baslinje för byggnadens vertikala mått. 2UB 1: 418 (1898).
c) mer l. mindre bildl.; i sht i bildl. anv. av a, särsk. om (skildring l. framställning som ger) grunddragen l. huvuddragen l. gestaltningen av en persons karaktär l. åskådning l. andliga typ o. d.; jfr PORTRÄTT 2, KONTUR b. Schyberg i 2SAH 12: 516 (1827). Linierna till hans (dvs. G. III:s) literära profil. Levertin G3 235 (1894). Det visar sig .., att vi hos Beckman och Landgren .. ha att göra med .. två högst olika teologiska profiler. KyrkohÅ 1942, s. 289. jfr DIKTAR-PROFIL m. fl.
2) (i fackspr.) (avbildning av) lodrätt (tvär)-snitt l. lodrät sektion genom föremål l. byggnad l. bärg l. jordlager o. d.; ofta om l. med huvudsaklig tanke på skärningslinjen mellan det skärande planet o. föremålets osv. yttersidor (yttersida) l. begränsningsytor (begränsningsyta); äv. bildl. Geologisk profil, (avbildning av) tvärsnitt genom jordlager, utvisande de olika geologiska formationerna. I profil, i tvärsnitt; motsatt: i plan (se PLAN, sbst.1 II 1 b). Rålamb 10: 26 (1691). Om en Con blir skuren med en plan igenom axelen, blir profilen en triangel. Palmquist ConSect. 28 (1752). Med profil menas en sådan ritning, som utvisar konturen öfver den afvägda markens alla ojemnheter m. m. Alreik Landtm. 519 (1843). Tänka vi oss nu en etnisk profil genom detta folk (dvs. engelsmännen), så få vi se 5 eller 6 olika hufvudlager. Kjellén Stormakt. 2: 13 (1905). — jfr ARBETS-, BÅG-, DAL-, DIKES-, JORD-, LIST-, LÄNGD-, TVÄR-PROFIL m. fl. — särsk.
a) tekn. tvärsektion av balk l. tråd l. räls l. räffla l. gänga o. d. Holmberg Artill. 3: 59 (1883). Stycken (av balkjärn) av lika profil och dimensioner. SFS 1915, s. 288. jfr T-, U-PROFIL.
b) bef. (avbildning av) lodrät genomskärning (sektion) genom (del av) befästning; förr äv.: gm utstakning av en linje erhållen representation av skärningslinje mellan ett visst lodplan o. en befästnings l. befästningsdels övre begränsningsyta. Carl XII Bref 385 (1711). Zethelius Fältarb. 26 (1892). 2NF (1915). särsk. i uttr. stormfri profil, profil som är så brant att stormning av befästningsanläggningen utan sönderbrytning (sönderskjutning o. d.) av den icke är möjlig; äv. i uttr. stark profil, profil som gm sin branthet gör en befästningsanläggning till ett starkt försvarsvärk. KrigVAH 1835, s. 194 (: stark). Därs. 1843, s. 331 (: stormfri).
c) (i fackspr.) projektilbanas projektion på det lodplan vari projektilen rör sig, då den lämnar skjutvapnet. Holmberg Artill. 1: 4 (1881).
d) (i fackspr., mera tillf.) i uttr. profilen för fria rummet, (figur angivande) tvärsnitt genom det fria (se FRI 21 a γ α’) rummet omkring järnvägsspår, vanl. med tanke på detta tvärsnitts (tänkta l. tecknade) begränsningslinjer; jfr LAST-PROFIL. 2UB 9: 173 (1905).
e) i utvidgad anv.
α) om (sido)yta som vid vinkelrät genomskärning representeras av en krökt l. bruten linje (som icke utgör del av en cirkelperiferi l. en rektangels omkrets); äv. om listvärk l. utsmyckning av hörn l. kant o. d. (på byggnad l. möbel o. d.) med dylik sektion. Stål Byggn. 2: 51 (1834). Lister och profiler (vid plåtarbeten) knäckas i maskin och falsas. Bildmark Entrepr. 174 (1921). Werner Korsvirk. 34 (1924). jfr KARNIS-PROFIL.
β) stycke av fasonjärn l. fasonstål (profiljärn l. profilstål). Nilsson Skeppsb. 125 (1932). Profiler .. föras galvaniserade i handeln. HantvB I. 2: 81 (1934).
Ssgr: (2) PROFIL-AREA. (i fackspr.) NF 5: 1428 (1882).
(1, 1 a) -AVBILDNING~020. (mera tillf.) Retzius EthnolSkr. 165 (1847).
(2) -AVVÄGNING~020. geol. avvägning av geologisk profil. Fennia XII. 7: 4 (1896).
(1, 2) -BILD. särsk. till 1 a. En profilbild på ett mynt. Hagberg Shaksp. 2: 348 (1847).
(2) -BLAD. bärgv. (kartblad med) teckning av gruvas profil. Horneman Markscheid. 27 (1802).
(1, 2) -FIGUR. jfr -bild. Retzius EthnolSkr. 214 (1856).
(2 e α) -FRÄS, r. l. m. tekn. jfr fräs, sbst.2 1. TT 1897, M. s. 59.
(2 e α) -FRÄSMASKIN~002. tekn. jfr fräs-maskin 1. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 260.
(2 e α) -FRÄSNING. tekn. fräsning av profil(er). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 43.
(2 e α) -GREPP. profilerat handtag till dörr; jfr grepp 4. HantvB I. 2: 297 (1934).
(1 a) -HUVUD. avbildning av huvud sett i profil. NF 1: 740 (1876).
(2 e α) -HYVEL. [jfr t. profilhobel] (i fackspr.) hyvel varmed profil tillhyvlas; jfr käl-, list-hyvel. Auerbach (1913).
(2 e α) -HYVLAD, p. adj. (i fackspr.) jfr -hyvel. MeddSlöjdF 1900, 2: 96.
(2 e α) -JÄRN. tekn.
1) (föga br.) värktyg av järn varmed profilering göres. 2UB 8: 22 (1900).
(2 e α) -JÄRNTRÅD~02. tekn. jfr -tråd. 2UB 10: 100 (1906).
(2) -KARTA, r. l. f. (i fackspr.) karta över naturformations l. gruvas o. d. profil. Bergv. 4: 539 (1821).
(2 e α) -KNEKT. byggn. profilerad knekt (se d. o. 5 a α). Werner Korsvirk. 70 (1924).
(1, 2) -KONTUR. Lilljeborg Däggdj. 537 (1874).
(1, 2) -KURVA, r. l. f. jfr kurva 2. Busch Fästn. 43 (1888). Profilkurvor af olika skallar. 2NF 19: 261 (1913).
-LINJE. (i fackspr.) linje som utgör l. ingår i profil.
1) till 1. Retzius EthnolSkr. 15 (1842).
2) till 2. LbTopogr. 98 (1907).
(2) -LOD. (i fackspr.) lod (se lod, sbst.4 7) med vars hjälp havsbottnens profil kan undersökas. SvUppslB 4: 811 (1930; med bild).
(2) -MALL. jfr mall 1 a, c. 2UB 7: 37 (1903).
(2 e α) -MASKIN. (i fackspr.) maskin varmed profilering utföres. Auerbach (1913).
(1 a) -MÅLNING. konkret. Schulthess (1885).
(2) -NIVELLERING. lantmät. jfr -avvägning. 2NF 19: 1074 (1913).
(2 e α, β) -NUMMER. (i fackspr.) vart särskilt av de nummer på profilstål som ange olika standarddimensioner. TT 1882, s. 83.
(1 a) -PORTRÄTT. porträtt i profil. Retzius EthnolSkr. 188 (1854).
(2) -REGLERAD, p. adj. (i fackspr.) jfr -reglering. SvGeogrÅb. 1929, s. 146.
(2) -REGLERING. (i fackspr.) utbyggnad av ett vattendrag varigm dess profil blir trappstegsformad. Sthm 2: 247 (1897).
-RITNING. ritning av ngt l. ngn i profil; äv. konkret, om den framställda bilden.
1) till 1, särsk. 1 a. Scheutz Ritk. 219 (1832; abstr.).
2) (i fackspr.) till 2. PH 6: 3832 (1755; konkret).
(1 a) -SILHUETT l. -SILUETT. Tikkanen Konsth. 274 (1925).
(2 e α) -STEN. (i fackspr.) profilerad huggen sten l. tegelsten. Brunius Metr. 449 (1854).
(1, 2) -STRECK. särsk. (†) på karta, om lutningsstreck (som ange en höjds form o. branthet). KrigVAH 1807, s. 81.
(2 e α, β) -STÅL. tekn. fasonstål; jfr -järn 2. HantvB I. 2: 142 (1934).
(1, 1 a) -STÄLLD, p. adj. ställd l. placerad i profil. Sirén DaVinci 219 (1911).
(1, 1 a) -STÄLLNING. ställning varvid profilen vändes åt en åskådare o. d. Cannelin (1921). särsk. (bot.): ställning l. läge som blad intar under dagsömn o. som utmärkes av att bladet vändes så att ljuset faller mot dess kant. 2NF (1915).
-TECKNING. jfr -ritning. Dalin (1855).
(2 e α) -TEGEL. jfr -sten. TT 1899, Byggn. s. 44.
(2 e α) -TRÅD. tekn. fasontråd. SvUppslB (1935).
(1 a) -VINKEL. (i fackspr.) ansiktsprofils lutningsvinkel. Hylin Munn. 1: 131 (1930).
(1, 1 a) -VÄND, p. adj. jfr -ställd. Kjellin Troili 2: 45 (1917).
(2) -YTA. (i fackspr.) Hazelius Bef. 15 (1836).

 

Spalt P 1976 band 20, 1954

Webbansvarig