Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REAL rea4l, adj.2 -are (gradf. dock föga br., Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 292 (1835: realaste, superl.), Östergren (1935)). adv. -T.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. real, holl. reaal, ffr. real, reel; ytterst av mlat. realis, värklig, till res, sak m. m. (jfr REBUS). — Jfr IRREAL, REAL, sbst.3, REALE, REALISERA, REALISM, REALIST, sbst.1—2, REALITET, REELL, adj. m. fl.]
(vanl. med prägel av fackspr.)
1) som är l. har avseende på ett l. flera ting l. föremål o. d., materiell (se MATERIELL, adj. 1); ofta motsatt: personell; jfr REELL, adj. 1. Tanken på att bakom valutan skulle ligga något realt, som man kunde lägga sin hand på .., måste .. uppgivas. Cassel TeorSocEkon. 467 (1934); jfr 5. — särsk. [jfr liknande anv. i eng. o. holl.] i sht jur. o. nat.-ekon. som har avseende på sakvärden (i sht fast egendom, jord o. d.); särsk. om nyttigheter, inkomster, besparingar o. d.: som består av sakvärden (icke pänningar). Cassel Dyrtid 80 (1917). Produktionen av reala nyttigheter. SvD(A) 1929, nr 336, s. 4. särsk.
a) (†) i uttr. real borgen (äv. kaution l. säkerhet), borgen l. säkerhet i form av pant l. inteckning; hypotek; äv. (i uttr. real borgen) om borgen för ngns skuld(er) o. d. (motsatt: borgen för att ngn icke skall avvika från en plats o. d.; jfr PERSONLIG 2 c). (De) gingo i Real borgen för Anderss Månson i Hult. GullbgDomb. 29/1 1656. (Han förklarade) dett hans caution för Laurent Båck, intet war real uthan personal. ConsAcAboP 4: 27 (1671). Real säkerhet. Fliesberg Handel. 63 (1891).
b) [jfr nylat. onus reale] (†) om onus: som är en reallast. PH 1: 470 (1723). Rustningsskyldigheten är .. ett realt besvär för jorden, hvilket från egande- och besittningsrätten .. icke kan skiljas. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, Anf-Landtförsv. 1: 35.
c) (†) i uttr. real exekution, realexekution. JHadorph (1670) i 3SAH XLIII. 1: 84 (möjl. ssg).
2) (mera tillf.) som har materiellt värde; motsatt: som har symboliskt l. ideellt värde l. affektionsvärde; jfr REELL, adj. 3. I den mythiska tiden voro prisen (i de heliga spelen) än reala, än blott ideala. Palmblad Fornk. 2: 212 (1844). Kjellén Stormakt. 2: 202 (1905).
3) som avser konkreta fakta o. sakliga förhållanden o. sammanhang, saklig (om kunskap o. d. särsk. motsatt: som avser kunskap om ord, abstrakt spekulation, formell förståndsodling o. d.); som har avseende på innehållet l. substansen hos ngt (i motsats till dess form l. benämning l. dyl.); särsk. i fråga om motsatsen mellan språklig form o. innehåll; ofta motsatt dels: nominal, verbal, dels: formal; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 4; jfr REELL, adj. 5. Atterbom PhilH 493 (1835). Den andra methoden (vid komparativ mytforskning) är .. den reala, som jämför mythernas sakinnehåll. Rydberg Myt. 2: 443 (1889). Livets fiender, som .. både stilistiskt och realt (var) den bästa av .. (Levertins) noveller. Böök i 3SAH LIV. 2: 122 (1943). — särsk.
a) log. om definition: som anger vad ngt är med hänsyn till det sakliga innehållet; motsatt: nominal (se d. o. I 1). LittT 1797, s. 136. Lindblom Log. 247 (1836).
b) filos. o. psykol. om jaget l. dess enhet: som är föremål för självmedvetande, som framträder ss. medvetenhetsinnehåll; motsatt: formal l. formell. Larsson Psyk. 48 (1896). SvUppslB 14: 247 (1933).
4) [delvis utgående från 3, delvis specialanv. av 1] i fråga om vetenskap, undervisning o. d.: som har avseende på l. hör till de naturvetenskapliga o. med dem närmast sammanhörande kunskapsområdena (stundom med inbegrepp av historia o. moderna språk); ofta motsatt dels: humanistisk, dels: klassisk (se d. o. 3 slutet), latin-; utom ss. förled i ssgr numera företrädesvis i fackspr.; i ä. språkpr. stundom svårt att skilja från 3. (Utom i språk o. matematik) undervisas ynglingarne på den reala och klassiska lineen gemensamt. ÅbSvUndH 68—69: 493 (1850). (Forntidens) humanistiska och reala vetande. Wisén Oden 41 (1873). Undervisning i de reala ämnena. RiksdP 1873, 1 K 4: 102. Beslutet om upprättandet i hufvudstaden af ett uteslutande realtläroverk. PedBl. 1876, s. 101. PedT 1949, s. 109.
5) = REELL, adj. 7. RARP V. 1: 115 (1652). Thetta äro intet Fabel-Wärck .. vthan reale sanferdige Bedriffter. NAv. 5/7 1656, nr 2, Bil. 2, s. 11. (Oavhängighetens) reala uppnående skulle endast vara möjligt genom alla öfrige Staters besegrande och underläggande. Biberg 1: 20 (c. 1814). Äfven den, hvilken hyllar .. (determinismen) på papperet, lägger honom dock lugnt på hyllan i lifvets reala förhållanden. Rein Psyk. 1: 297 (1876). Den högst reala och lagliga makt, som bystämman hade. Nilsson FestdVard. 57 (1925). — jfr OREAL. — särsk.
a) filos. som har l. innebär faktisk tillvaro l. som har avseende på ngts existens l. faktiska (materiella) beskaffenhet o. d.; faktisk, värklig; äv.: ontologisk; jfr REELL, adj. 7 a. Biberg 1: 5 (c. 1814). Rätts-begreppet (är) redan före all inskränkande Lag något realt. Dens. 2: 40 (c. 1820). En personlig enhet, hvilken med alla andra personligheter står i ett realt andeligt förhållande. Geijer I. 5: 400 (1847). Förnuftets (materiella) logiska attributer .. äro .. reala, ontologiska, .. (o.) ideala, noologiska. Boström Propæd. 29 (c. 1865). Larsson Spinoza 101 (1931).
b) motsatt: överjordisk, transcendent; jfr 1. Den i det religiösa måleriet ofta förekommande motsägelse emellan den reala verlden och den öfverjordiska. Ljunggren Resa 254 (1871).
c) log. som överensstämmer med värkligheten l. sanningen; motsatt: formellt korrekt ur logisk synpunkt; jfr 3. Afzelius Log. 2 (1859).
d) (mera tillf.) om politik: som är inriktad på det praktiskt genomförbara utan att mycket influeras av idéer l. teorier l. ideal; jfr REAL-POLITIK. Rydberg Dikt. 2: 106 (1891). Söderhjelm Prof. 417 (1913).
e) (tillf.) om person: inriktad på det praktiska l. sakliga (icke på idéer l. tänkande o. d.); jfr 1. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 238 (1876).
6) [jfr motsv. anv. i eng. Anm. Hit böra möjl. föras (vissa av) de under REAL, adj.1, uppförda språkproven] (numera bl. tillf.) = REELL, adj. 9. Nu i anledning af det höga värde, som Nationer satt uppå (guld o. silver) .., så kunna åtskillige frågor giöras, om något annat, som menniskorne besittia, kan kallas en real egendom? Nordencrantz Arc. 51 (1730); jfr 1, 5. — särsk. (†) ss. bestämning till ord med nedsättande innebörd, övergående i bet.: veritabel. Een .. benämbdh Schröder, een real föllehunder. HdlCollMed. 19/8 1684.
7) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] mus.
a) i uttr. real stämma, självständig stämma i en flerstämmig tonsats; jfr REELL, adj. 10. Bauck 1Musikl. 2: 32 (1871).
b) om imitation (se d. o. 1 c β): som återger intervallens art. Wegelius Musikl. 2: 68 (1889).
c) om fuga: karakteriserad av att temats upprepande i dominantläget är intervalltroget. NF 5: 486 (1882).
8) [jfr 5] (†) övergående i bet.: fullkomlig; jfr REAL, adj.1 2. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 292 (1835). Att Gud är det realaste eller fullkomligaste väsendet. Boström Propæd. 42 (c. 1865).
Ssgr: (4) REAL-ABITURIENT. (mera tillf.) abiturient i realgymnasium. PedT 1889, s. 197.
(1) -ARREST. (i skildring av ä. l. utländska förh.) jur. kvarstad på egendom (ss. pant för betalning av skuld); motsatt: personalarrest; jfr -exekution. Schrevelius CivPr. 557 (1853). Minnesskr1734Lag 2: 1096 (1934).
(4) -AVDELNING~020. jfr -ring. PedBl. 1876, s. 175.
(1) -AVGIFT. (†) avgift som erlägges in natura; motsatt: pänningavgift. De liberale .. ville .. hafva alla realafgifter på en gång .. förvandlade till penningafgifter. Reuterdahl Mem. 207 (1859).
(1) -AVTAL~02, äv. ~20. jur. realkontrakt. Flodström SvFolk 498 (1918).
(3, 5) -BEHANDLING. statsv. i riksdag(sutskott): behandling av en fråga (motion, proposition o. d.) gm debatt o. beslut; särsk. motsatt: remiss l. bordläggning. SvH IX. 1: 116 (1908). Reuterskiöld Grundlag. 520 (1925).
(3) -BESTÄMNING. filos. bestämning som avser ngts innehåll i motsats till dess form, materiell bestämning (se materiell, adj. 7). Ekbohrn (1904). 2NF (1915).
-BETONAD, p. adj.
1) (mera tillf.) till 3: som lägger (huvud)vikt(en) på konkreta l. sakliga förhållanden; som sysslar med realiteter. TSvLärov. 1949, s. 316 (om förening).
2) till 4: som lägger (huvud)vikt(en) på realundervisning l. har karaktär av realämne o. d. TSvLärov. 1951, s. 113 (om linje på gymnasium).
(1) -BEVISNING. (†) jur. bevismedel i form av (märke o. d. på) föremål från brottsplats o. d. Förstörandet af realbevisning såsom utplånandet af märken från .. kläder. Kreüger Bevisn. 262 (1871).
(4) -BILDNING. (i sht i fackspr., särsk. pedag.) bildning (se d. o. 5 b (β α‘)) som omfattar kunskaper inriktade på det praktiska livet l. vars tyngdpunkt ligger på det naturvetenskapliga o. tekniska området; äv.: på realgymnasium meddelad bildning. SPF 1847, s. 28. Realbildningens duglighet att läggas till grund för akademiska studier. LärovKomBet. 1884—85, 1: Reserv. s. 22. För realbildning fans (i trivialskolan) en .. apologistklass. Nyström Svedelius 1: 30 (1887). PedT 1949, s. 103.
(3) -BOK; pl. -böcker. (†) bok innehållande sakliga uppgifter, bok som behandlar realia. HH XXXII. 1: 123 (1780).
(1 a) -BORGEN. (†) jur. borgen för skuld(er); motsatt: borgen för att ngn icke skall avvika från en plats o. d. (jfr personlig 2 c). Arnell Stadsl. 357 (1730).
(1 b) -BÖRDA, r. l. f. (†) jur. reallast. NF (1889). 2NF 20: 732 (1914).
(3, 5) -DEBATT. i sht statsvet. jfr -behandling. Höglund Branting 1: 392 (1928). särsk. i allmännare l. mer l. mindre bildl. anv. SvD(B) 1945, nr 205, s. 4 (om debatt i tidningar).
(3) -DEFINITION. [jfr t. realdefinition] filos. definition som anger ett begrepps innehåll; motsatt: nominaldefinition. Tuderus Kiesewetter Log. 96 (1806). 3NF 5: 604 (1926).
(3, 5) -EKONOMISK. nat.-ekon. reellt ekonomisk; av värklig ekonomisk vikt. Cassel Dyrtid 229 (1917). Sådana prisrörelser, som härröra av realekonomiska orsaker. Dens. TeorSocEkon. 426 (1934).
(3, 4) -ENCYKLOPEDI. [jfr t. realenzyklopädie] encyklopedi (se d. o. 2), särsk. med tanke på de meddelade sakliga uppgifterna; jfr -lexikon. Schück (1854). Nordisk familjebok(,) konversationslexikon och realencyklopedi. (1876; boktitel). 3NF 6: 773 (1927). jfr (†): Real-Encyklopedi, (dvs.) inbegrepp af sakvetenskaper. Andersson (1845); jfr encyklopedi 1.
(4) -EXAMEN. (1928 officiellt införd) benämning på avslutningsexamen vid realskola, kommunal mellanskola o. vissa andra liknande skolor l. utbildningslinjer; jfr realskole-examen. SkolkommBet. 1922, 1: 378. SFS 1928, s. 1317. Ssgr: realexamens-abiturient. person (elev) som står i begrepp att avlägga realexamen. TSvLärov. 1949, s. 251. -betyg. Swensson Willén 31 (1937). -fordringar, pl. jfr fordring II 1. TSvLärov. 1947, s. 37. -klass. klass (se d. o. 4 a) vari realexamen avlägges. TSvLärov. 1944, s. 61. -kompetens. erhållen gm avläggande av realexamen. TSvLärov. 1954, s. 476. -krav. jfr -examens-fordringar. TSvLärov. 1954, s. 708. -kunskaper, pl. kunskaper som erfordras för avläggande av realexamen. TSvLärov. 1952, s. 575. -linje. linje (se d. o. 8) som leder fram till realexamen. TSvLärov. 1946, s. 6. -mössa. grå sammetsmössa för personer som avlagt realexamen. Swensson Willén 8 (1937). -prov. PedT 1941, s. 63. -prövning. Muntlig realexamensprövning. TSvLärov. 1952, s. 58. -studier, pl. PedT 1941, s. 217.
(4) -EXAMINAND. realexamensabiturient. TSvLärov. 1942, s. 58.
(4) -EXAMINERAD, p. adj. [till -examen] (mera tillf.) som avlagt realexamen. PedT 1941, s. 215.
(1) -EXEKUTION. [jfr t. realexekution] jur. sådan exekution för fordran som innebär tvångsåtgärder mot gäldenärens egendom; motsatt: personalexekution; jfr -arrest. Björling CivR 204 (1908).
(3) -FILOLOG. realfilologiskt inriktad språkvetenskapsman. Hedén 3: 199 (1920).
(3) -FILOLOGI. språkvetenskap som särskilt inriktar sig på studiet av de reala förhållanden som språket speglar l. på ordens sakliga innehåll; motsatt: lingvistik. 2NF (1915).
(3) -FILOLOGISK. jfr -filologi. 2NF 34: Suppl. 500 (1922). Utveckling från en ensidigt lingvistisk till en mera realfilologiskt .. betonad forskning. Löfstedt i 3SAH LIII. 1: 65 (1942).
(5 a) -FILOSOFI. (numera bl. ngn gg tillf.) filos. filosofi som behandlar den synliga l. timliga l. värkliga världen l. överensstämmer med erfarenheterna om denna. Leopold 6: 153 (1806). (Om) Metaphysiken .. icke fortgår till realphilosophi, eller till en af erfarenheten genomträngd och densamma förklarande speculation, urartar (den) till en tom .. formalism. SvLittFT 1837, sp. 156.
(1) -FOLIE. [jfr t. realfolien, pl.] jur. i fastighetsbok vid domstol: folie l. uppslag där anteckningar göras om en viss fastighet. Minnesskr1734Lag 1: 262 (1934).
(3, 5) -FRÅGA, r. l. f. fråga (se fråga, sbst. 3) rörande konkreta l. sakliga förhållanden; sakfråga. UrDNHist. 3: 148 (1954).
(5 a) -FÖLJD, r. l. f. (mindre br.) filos. värklighet som är en följd av en annan värklighet; motsatt: tankeföljd. Vannérus WundtPsyk. 233 (1896). 2NF (1915).
(1 slutet) -FÖRBRUKNING. nat.-ekon. förbrukning av materiella nyttigheter; motsatt: förbrukning av pänningkapital. Cassel TeorSocEkon. 82 (1934).
(3) -FÖRKLARING. förklaring av de sakliga förhållanden som (ett ord l. uttryck o. d. i) en text avser. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 533 (1837). SvFlicksk. 58 (1888).
(1 slutet) -FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. nat.-ekon. Den totala massan materiella nyttigheter i en hushållning kallar man realförmögenheten. Cassel TeorSocEkon. 55 (1934).
(1) -GENUS. språkv. genus som omfattar dels de substantiv vilka i sg. (grammatiskt) ersättas av pron. ”den”, dels de former av adjektiv o. pronomen som bestämma l. ersätta sådana substantiv, denkön; äv. i uttr. vara realgenus, höra till kategorien denkön. (Ordet) stadsplan är realgenus i nutida svenskt skriftspråk. SAOB 1: Föret. XXVII (1893). Realgenus .. (är) en för .. (SAOB) nyskapad tärm. ANF 11: 381 (1895). Beckman VardLog. 89 (1935).
(3) -GRANSKNING. jfr -kritik. HT 1949, s. 96.
(5 a) -GRUND, r. l. m. [jfr t. realgrund] filos. grund till ngts väsen (l. förändring); motsatt dels: formalgrund, dels: kunskapsgrund. Leopold 4: 342 (c. 1820). Nyblæus Forskn. IV. 1: 112 (1895). Beckman VardLog. 43 (1935).
(4) -GYMNASIST. elev vid realgymnasium, ”realist”, ”realare”. LärovKomBet. 1884—85, 1: 80. TSvLärov. 1954, s. 265.
(4) -GYMNASIUM. [av t. realgymnasium]
1) (om ä. l. utländska förh.) högre allmänt lärovärk med undervisning i realämnen o. latin, men icke i grekiska; äv. om vissa andra läroanstalter med (ursprunglig) uppgift att (i sht) meddela högre, praktiskt orienterad (icke rent klassisk) bildning. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 32 (i förslag). (Ett enskilt lärovärk) stiftades i Göteborg 1844, under namn af ”Realgymnasium”. RedRealgymnGbg 1855, s. IV. I Basel hade sekundarskolan, som här kallas realgymnasium .., 5 klasser (9—14 år). Anderson Reseber. 28 (1877). Realgymnasium (i Göteborg) .. är fullständigt å både latinlinien och reallinien. Adlerstam Und. 271 (1881). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 344 (1900; i Preussen). SvUppslB 30: 1028 (1937; i Österrike).
2) allmänt gymnasium där stort utrymme beretts realämnena (i sht matematik) o. där latin icke förekommer; gymnasiets reallinje. NF 6: 410 (1882). SFS 1905, nr 6, s. 2. Ssg (till -gymnasium 2): realgymnasie-linje. jfr linje 8. TSvLärov. 1942, s. 189.
(1 a) -HYPOTEK. (mindre br.) jur. hypotek i form av handpant. HandInd. 529 (1927).
(5 a) -IDÉ. (†) filos.
1) idé (se d. o. 1) med reell existens. (Gud) är det högsta Godas lefvande och lifvande real-idee. Atterbom Siare 5: 269 (1849).
2) idé (se d. o. 4) med objektiv giltighet. Ehrenheim Phys. 1: 113 (1822).
(5 a) -IDEALISM. [jfr t. realidealismus] filos. om ä. filosofiska system: åskådning som fattar det reella på samma gång som det ideella; jfr identitets-filosofi. Nyblæus Forskn. III. 2: 97 (1888). 2NF 18: 919 (1913).
(3) -INDEX. [jfr t. realindex] sakregister; äv.: realkatalog. BtRiksdP 1899, 8Hufvudtit. s. 23. Östergren (1935).
(3, 5) -INJURIE. [jfr t. realinjurie] jur. förolämpning l. ärekränkning gm handgripligheter; motsatt: verbalinjurie. Andersson 162 (1845). 2NF 33: 1245 (1922).
(1 slutet, 5) -INKOMST~02, äv. ~20. [jfr t. realeinkommen] nat.-ekon.
1) (ngns) inkomst i form av (l. mätt i) nyttigheter o. tjänster (o. tillväxt av realkapital); motsatt: pänninginkomst. Cassel Dyrtid 240 (1917). Medan industriarbetarnas realinkomst stigit med 31 procent, har fiskarnas sjunkit med 17. SvD(A) 1930, nr 76, s. 14. Cassel TeorSocEkon. 63 (1934).
2) (mera tillf.) behållen inkomst. KemT 1912, s. 156.
(3) -INNEHÅLL~002. (med prägel av fackspr.) sakinnehåll (i en skrift); saklig föreställning (till vilken ord l. uttryck anknytes). PedT 1904, s. 382. Emedan ett uttryck bättre förstås .., om det får sammanhang med en situation. ett realinnehåll. Larsson Kunsk. 31 (1909).
(4) -JOURNAL. (†) tidskrift som avser att meddela praktiskt inriktad upplysning o. d. LittT 1795, s. 126.
(1 slutet) -KAPITAL, n. nat.-ekon. materiella nyttigheter i produktionsprocessen; motsatt dels: (obearbetad) jord o. d., dels: pänningkapital; i icke fackmässigt språk ofta allmännare: kapital i form av sakvärden (motsatt: pänningar). Lyceum I. 2: 35 (1810). Produktionen av realkapital, särskilt .. bostadsproduktionen. SvD(A) 1929, nr 356, s. 4. En 40-timmarsvecka skulle .. innebära att industriens realkapital bleve alldeles otillräckligt sysselsatt. Därs. 1934, nr 268, s. 4. Cassel TeorSocEkon. 55 (1934). särsk. (föga br.) i utvidgad anv., med inbegrepp av mänsklig arbetskraft. Folkmängden, .. utgör ett lands .. ursprungliga real-kapital. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 127 (1854).
(3) -KARAKTÄR. (†) skrivtecken med visst sakinnehåll. JournSvL 1797, s. 570.
(3) -KATALOG. [jfr t. realkatalog] bibliot. katalog över skrifter (i ett bibliotek) o. d., ordnad efter deras innehåll; motsatt: nominalkatalog. Porthan BrSamt. 1: 53 (1782).
(3) -KATALOGISERING. [jfr -katalog] bibliot. förtecknande i en realkatalog. FoF 1939, s. 72.
(1 slutet) -KAUTION. [jfr t. realkaution] (numera bl. i Finl.) realsäkerhet. LMil. 1: 42 (1680). FFS 1918, nr 33. s. 1.
(4) -KLASS. klassavdelning där undervisningen har allmänt medborgerlig o. praktisk l. naturvetenskaplig inriktning; särsk. dels liktydigt med: realring, dels o. utom om ä. förh. numera nästan bl. (mera tillf.) om klass i realskola. Den 1779 Projekterade Realklass vid Stor Skolan. ÅbSvUndH 58: 140 (1806). Skilda latin- och realklasser. NDA 1895, nr 137 B, s. 1. (G. II A.) upprättade realklasser (”apologistklasser”) vid de lärda skolorna. Lagerstedt SvUppfH 23 (1903). Östergren (1935).
(3) -KOMMENTAR. kommentar av sakinnehållet i ngt. HT 1954, s. 114.
(3) -KONKORDANS. [jfr t. realkonkordanz] konkordans (se d. o. 6) som (i särskilt hög grad) belyser l. sammanställer sakinnehållet i den skrift (särsk. bibeln) som den behandlar; förr äv. (motsv. konkordans 5) i pl., om sammanställningar av ställen med likartat sakinnehåll i en skrift (bibeln). Biblisk Real och Verbal Concordans. Büchner (1754; boktitel). Mina Bibliska Real- och Verbal-Concordantier. Därs. Föret. 1. 3NF 11: 1091 (1929).
(1) -KONTO. (†) handel. impersonellt konto. JernkA 1835, s. 148.
(1) -KONTRAKT. [jfr t. realkontrakt] jur. avtal som är bindande först gm överlämnande av det föremål l. den summa som avtalet gäller (motsatt: formalkontrakt, konsensualkontrakt). Boström 2: 431 (1859). (I) lagen om aftal m. m. .. anses fortfarande i svensk rätt försträckning utan ränta, lån och gåfva af lös egendom såsom realkontrakt. 2NF 37: 1245 (1925).
(1) -KREDIT. [jfr t. realkredit] bankv. kredit mot realsäkerhet (motsatt: personalkredit); numera i sht om fastighetskredit. Anckarsvärd PVetA 1842, s. 11. Minnesskr1734Lag 1: 240 (1934).
(3) -KRITIK. (i sht i fackspr.) kritik som avser ngts sakinnehåll; särsk.: källkritik grundande sig på undersökning av källuppgifter som avse yttre sakliga (t. ex. topografiska) förhållanden. Lagus Kellgren 46 (1884). AStille i 2VittAH XXXIV. 3: 3 (1920).
(3) -KRITISK. (i sht i fackspr.) jfr -kritik. AStille i 2VittAH XXXIV. 3: 3 (1920).
-KUNSKAP~02 l. ~20 (reàlkúnnskap Dalin). [jfr t. realkenntnisse, pl.]
1) till 3, 4: praktiskt l. naturvetenskapligt betonad kunskap; kunskap som omfattar konkreta fakta o. sakliga sammanhang (i motsats till kunskap om ord, abstrakt spekulation, formell förståndsodling o. d.). (Medicinen) der realkunskaper och icke ordkännedom fordras. Tegnér (WB) 3: 328 (1818). Allt, som under hela undervisningstiden .. blifvit inhämtadt, dels af Realkunskaper dels i .. Språk. BerRevElLärov. 1832, Bil. Q, s. 8. Juristerna voro de enda, som fingo några realkunskaper, nyttiga för det offentliga lifvet. Strindberg TjqvS 2: 5 (1886). Samuelsson HALärovUpps. 387 (1952).
2) (tillf.) till 4: kunskap (i ett visst ämne) enl. fordringarna på gymnasiets reallinje. KrigVAT 1894, s. 457.
3) filos. till 5 a: kunskap om tingens värkliga väsen l. om realiteten bakom de mänskliga begreppen. Leopold 4: 301 (c. 1820). Nyblæus Forskn. I. 1: 142 (1873, 1879).
(4) -KVARTA. (förr) realavdelning av fjärde klassen i ett lärovärk. Samuelsson HALärovUpps. 387 (1952; om förh. 1850).
(4) -KVARTAN, m. (förr) elev i realkvarta. Samuelsson HALärovUpps. 696 (i handl. fr. 1856).
(3, 4) -KÄNNEDOM~002, äv. ~200. jfr -kunskap 1. Sefström PVetA 1841, s. 51. Någon realkännedom om växterna borde poeten .. ha. Vetterlund StDikt. 11 (1901).
(1 b) -LAST. [jfr t. reallast] jur. om besvär l. onus som innebär skyldighet för ägare l. innehavare av fastighet att utge vissa periodvis återkommande pänningsummor, naturaprodukter l. dagsvärken för vilka fastigheten svarar; särsk. om sådan skyldighet gentemot annan person (fastighetsägare); jfr -börda, -onus, -pålaga, -servitut. Charpentier Sytn. 98 (1896). Vägbesvärets karaktär av reallast. Minnesskr1734Lag 2: 377 (1934). 2SvUppslB (1952).
(3, 4) -LEXIKON. [jfr t. reallexikon] (numera bl. tillf.) encyklopedi (se d. o. 2), konversationslexikon; jfr sak-ordbok, uppslags-bok. HH XXXII. 1: 116 (1780). Ibland de beqvämligaste medel att erhålla någorlunda kännedom i de Vettenskaper man ej som hufvudyrke behöfver studera, äro Real-Lexika. KrigVAH 1807, s. 171. Ekbohrn (1868). (†) Svenskt kritiskt Real-Lexikon uppå de märkvärdigaste Ord och Talesätt, hvilka i allmänna sammanlefnaden förekomma. DA 1824, nr 202, s. 6.
(4) -LINJE. vid lärovärk (i fråga om nutida förh. bl. vid gymnasium): linje där särskilt stor vikt lägges vid matematiskt-naturvetenskapliga ämnen o. där latin icke läses; motsatt: latinlinje (o. allmän l. nyspråklig linje). BerASvLärM 1849, 3: 25. Kunskaper i matematik, motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen på reallinjen. SFS 1932, s. 253.
(4) -LYCEUM.
1) (i Finl.) ”lyceum” (högre allmänt lärovärk) där undervisning icke meddelas i (latin o.) grekiska; motsatt: klassiskt lyceum. Det sjuklassiga reallyceet i Helsingfors. PedT 1878, s. 164.
2) i de numera avvecklade lyceerna: bildningslinje motsv. gymnasiets reallinje. SFS 1928, s. 1318.
(4) -LÄROVÄRK~002.
1) (om ä. förh.) = realskola 1. Berndtson (1880). NF 13: 775 (1889). Det första svenska yrkesbetonade realläroverket .. grundades 1765 av hovpredikanten Thenstedt i Stockholm. Hall PedH 89 (1921).
2) om svenskt (till studentexamen ledande) högre lärovärk med enbart reallinje (på gymnasiet); i officiellt spr. numera vanl. i uttr. högre reallärovärk. Stockholms .. realläroverk. PedT 1880, s. 121. SvStatsk. 1951, s. 933.
(1 slutet, 5) -LÖN. [jfr t. reallohn] lön mätt i materiella nyttigheter; realvärdet av i pängar utgående lön; ofta motsatt: pänninglön, nominallön. EkonS 1: 416 (1894). Man skiljer .. mellan penninglön och reallön. Cassel TeorSocEkon. 320 (1934). Reallönerna för industriarbetarna steg raskt under tjugotalet. MorgT 1948, nr 244, s. 4. Ssgr: reallöne-förbättring. TSvLärov. 1946, s. 354. -nivå. 1939 års reallönenivå. TSvLärov. 1952, s. 156. -sänkning. TSvLärov. 1951, s. 84.
(1 slutet, 5) -MYNT, n. [jfr t. realmünze] (numera föga br.) nat.-ekon. mynt med materiellt värde motsv. det nominella; jfr ideal I 5, ideell 5 slutet. ConvLex. (1825). Järta 2: 602 (1833). Gynther ConvHlex. (1848).
(1 b) -ONUS. [jfr nylat. onus reale] (numera knappast br.) jur. = -last. (Grundskatten) verkar .. som ett real-onus, som nästa köpare eller arfvinge öfvertager. NDA 1876, nr 263, s. 2. Hedin Tal 2: 398 (1889).
-ORDNING. särsk. (mera tillf.) bibliot. till 3: ordning enl. vilken ett biblioteks l. arkivs bok- l. arkivaliebestånd katalogiseras efter innehållet. Porthan BrSamt. 1: 216 (1796). BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 296.
(1) -PANT. (numera föga br.) jur. pant bestående av sakvärde(n). Stiernman Com. 2: 329 (1642).
(5 d) -POLITIK. [jfr t. realpolitik] värklighetsbetonad politik som tar sikte på det praktiskt möjliga utan att bindas av (l. utan hänsyn till) idéer o. principer l. önskedrömmar; politik som räknar med realiteter, illusionsfri politik; ofta nedsättande, om opportunistisk l. krass l. skrupelfri politik; äv. allmännare, om enskild persons handlande med liknande inriktning. PedT 1894, s. 543. (Hans) av realpolitikens grova hantverk ännu oberörda själ. Höglund Branting 2: 256 (1929). (Gustav Vasas) hänsynslösa realpolitik. SvFolket 3: 112 (1938). Bolle (smet) sedan han hade väckt upp folket i den brinnande gården. .. Det var ren realpolitik. Martinson VägKlockrike 307 (1948).
(5 d) -POLITIKER. [jfr t. realpolitiker] jfr -politik. LdVBl. 1887, nr 9, s. 2. (Drottning) Margareta .. var .. ingen doktrinär principmänniska utan .. en utpräglat opportunistisk realpolitiker. HT 1930, s. 465.
(5 d) -POLITISK. jfr -politik. Steffen Krig 2: 28 (1915). (Det) ”realpolitiska” id est konjunkturbetonade svenska utrikesdepartementet. GHT 1943, nr 118, s. 9.
(1, 5) -PRESENS~02. teol. Kristi närvaro med kropp o. blod i nattvardselementen. Aulén AllmTron 300 (1923).
-PRINCIP. [jfr t. realprinzip]
1) (mindre br.) teol. till 3; inom (moralteologisk) lärobyggnad o. d.: princip som avser innehållet (i motsats till formen). Lundström LPGothus 1—2: 251 (1893).
2) [jfr 1] (mindre br.) teol. materialprincip (se d. o. 2). SvUppslB 18: 507 (1934). 2SvUppslB 19: 611 (1951).
3) (numera mindre br.) filos. till 5: ursprunglig grund till att ngt har realitet. Höijer 2: 234 (c. 1812). Rein Log. 79 (1882).
(1 b) -PÅLAGA~020. (numera föga br.) jur. jfr -last. NF (1889). 2NF 20: 732 (1914).
(3) -REGISTER. [jfr t. realregister] (med prägel av fackspr.) sakregister; jfr -index, -katalog. Et Real-Register öfver alla Consistorii Circulairer från 1729 och til nu. Wallquist EcclSaml. 5—8: 638 (1795). Björling CivR 60 (1906).
(3) -REVISION. (föga br.) handel. o. bankv. sakrevision; motsatt: sifferrevision. HandInd. 801 (1927).
(4) -RING. gymnasiering på reallinjen; jfr latin-ring. SFS 1909, nr 28, s. 31.
(1) -RÄTT, r. l. m. [jfr nylat. jus reale] (föga br.) jur. rätt till ett bestämt objekt. Boström 2: 419 (1859). Ssgr (jur., föga br.): realrätts-bok; pl. -böcker. liggare för rättsliga anteckningar rörande överlåtelse av o. inteckningar i viss egendom. Lang FinlSjör. 1: 115 (1890). -innehavare. Biberg 3: 323 (c. 1823).
(5) -SANNING. (tillf.) estet. realism i en skildring. Hammarsköld KonstH 258 (1817).
(4) -SEKTION. (†) reallinje vid skola. Vid alla Gymnasier .. (borde) realsectioner inrättas. SvLittFT 1837, sp. 415. Frey 1845, s. 149.
(4) -SEKUNDA, r. l. f. (förr) realavdelning av andra klassen i ett lärovärk. Samuelsson HALärovUpps. 387 (1952; om förh. 1849).
(1 b) -SERVITUT. jur. servitut (som besvärar fastighet); jfr -last. Bergman Servitutsr. 21 (1909).
(5) -SINNE. (tillf.) värklighetssinne. Strindberg TjqvS 3: 126 (1887).
(1) -SKATT. adm. objektskatt. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 29, ProtFinansär. s. 8. —
-SKOLA, se d. o.
(3, 5) -SKÄL. sakligt skäl, sakskäl; värkligt skäl; särsk. motsatt dels: känsloskäl, dels: officiellt skäl. Fornv. 1925, s. 7. (Statsrådet) har .. svårt att få fram några verkliga realskäl till ärendets återförvisning. SvD(A) 1932, nr 286, s. 4. HT 1938, s. 61.
(1) -STATUT. [jfr t. realstatut] jur. i internationell privaträtt: komplex av rättsnormer som reglera förmögenhetsrättsliga förhållanden (o. som icke ha giltighet utanför det territorium där förmögenheten befinner sig); jfr personal-statut. 2NF (1915).
(4) -STUDENT. student som avlagt examen på reallinjen l. (om ä. l. utländska förh.) vid realskola (i bet. 1). Samtiden 1873, s. 419 (om tyska förh.). Att rättighet att aflägga filosofiekandidatexamen .. må tillerkännas äfven realstudenter. PedT 1885, s. 4. SocÅb. 1942, s. 92. Ssgr: realstudent-betyg. TSvLärov. 1946, s. 58. -kunskaper, pl. TSvLärov. 1943, s. 13. -kurs. jfr kurs 8. PedT 1905, s. 194.
(4) -STUDENTSKA. jfr -student. DN(B) 1946, nr 129, s. 16.
(4) -STUDIUM. jfr -vetenskap; vanl. i pl. Järta 2: 507 (1828). Realstudiernas herravälde på bekostnad .. af de humanistiska studierna. Rundgren i 3SAH 2: 46 (1887).
(1 a) -SÄKERHET~002 l. ~200. säkerhet i form av pant i förmögenhetsföremål (t. ex. aktier, inteckningar, varor); motsatt: namnsäkerhet. Lån mot realsäkerhet. AB 1865, nr 222, s. 1.
(4) -TERTIA. (förr) realavdelning av tredje klassen i ett lärovärk. Samuelsson HALärovUpps. 387 (1952; om förh. 1849).
(1 slutet) -TILLGÅNGAR ~020, pl. tillgångar i form av sakvärden. Cassel TeorSocEkon. 78 (1934).
(6) -TRAKTAT. (†) om bindande l. slutgiltig (freds)underhandling l. traktat (i motsats till preliminära diskussioner l. överenskommelser o. d.), ”riktig” traktat. At thet Stilleståndet continuerade .. til thesz man om en real-tractat kunde öfwerens komma. Widekindi KrijgH 544 (1671). Därs. 569.
(1 a) -TÄCKNING. (mera tillf.) nat.-ekon. o. bankv. täckning (för lån o. d.) i form av sakvärden. Sanden StålRom. 186 (1929). Cassel TeorSocEkon. 402 (1934).
(3) -UNDERLAG~002. (mera tillf.) sakligt underlag, saklig bakgrund. TSvLärov. 1941, s. 49.
(4) -UNDERVISNING~0020. i högre skola: praktiskt l. naturvetenskapligt inriktad undervisning; undervisning i realämnen l. på reallinje. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 34, Bil. s. 2. Realundervisningen kan .. med skäl fordra att blifva sjelfständig och ej vidare utgöra ett bihang till den klassiska. PedBl. 1875, s. 41. PedT 1947, s. 79.
(5, 6) -UNION. [jfr t. realunion] (i sht om ä. förh.) statsv. union där de enskilda staterna ha vissa institutioner o. organ (t. ex. diplomatisk organisation) gemensamma jämte statsöverhuvudet; motsatt: personalunion. Schleswig (är) ett med Holstein i oupplöslig Real-union förbundet, men med Danmark .. i Personal-union stående souveränt Hertigdöme. Snällp. 1848, nr 5, s. 3. Almquist VärldH 8: 186 (1938).
(3) -UPPLYSNING~020. sakupplysning. Realupplysningar .. till textens .. begripande. PedT 1894, s. 38.
(3, 4) -VETANDE, n. (mera tillf.) jfr -kunskap 1. Ett skolväsende i realvetandets, icke .. i formalismens tjenst. Feilitzen Real. 3: 24 (1885). Verd. 1884, s. 108.
(3, 4, 5) -VETENSKAP~002 l. ~200. [jfr t. realwissenschaft] vetenskap (l. läroämne i högre skolor) som sysslar med den materiella värkligheten o. har praktisk inriktning (vanl. med inbegrepp av matematik, stundom äv. historia); särsk. motsatt: humanistisk vetenskap (i sht klassisk filologi, filosofi o. d.); äv. dels allmännare: vetenskap som behandlar den konkreta värkligheten (motsatt: formell l. abstrakt vetenskap, t. ex. logik o. matematik), dels: vetenskap om ”saker” (motsatt: filologi). Järta 2: 515 (1828). Tillbakasättande af realvetenskaperna (i lärovärken) till förmån för latinet. LärovKomBet. 1884—85, 1: 84. Historia, matematik och andra realvetenskaper. 2NF 30: 110 (1920). 2SvUppslB 23: 955 (1952).
(1 slutet, 5) -VÄRDE. [jfr t. realwert]
1) värkligt värde (hos ngt); särsk. dels: (mynts) metallvärde, dels: (akties l. obligations) värde ss. andelsbevis i reella tillgångar resp. säkerheter (äv.: kursvärde), dels: värde av inkomst o. d., mätt i de materiella nyttigheter som den kan omsättas i (jfr -lön); ofta motsatt: nominellt värde. Pappersmynt äger .. endast nominalvärdet, men silfvermynt realvärdet. Gynther ConvHlex. 261 (1847). Real-, kurs- eller kurantvärde .. (är) det värde, som obligationen betingar sig i allmänna rörelsen. Fliesberg Handel. 101 (1891). (Dyrtidstillägget) torde ha återgivit .. förmånerna det realvärde de ägt före krigsutbrottet. SocÅb. 1941, s. 130. särsk. i utvidgad l. bildl. anv. Kulturhistorien .. känner inte något likhetstecken mellan realvärde och popularitet. Heidenstam Dag. 187 (1909). SvGeogrÅb. 1947, s. 188.
2) förmögenhetsföremål i form av realkapital, naturtillgångar o. d.; sakvärde. HandInd. 556 (1927). särsk. bildl. Andliga realvärden. Bjurman Poe 389 (1916).
(5 a) -VÄRLD. (numera bl. tillf.) filos. = fenomen-värld. Phosph. 1810, s. 100. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
(6) -VÄXEL. [jfr t. realer wechsel] (†) trasserad växel. Risingh KiöpH 58 (1669).
(4) -ÄMNE. matematiskt-naturvetenskapligt läroämne (på skolschema); realt ämne; i sht om matematik, fysik, kemi (o. biologi). Järta 2: 498 (1828). HT 1940, s. 352.
Avledn. (till 4): REALARE, m.||ig. [jfr real, sbst.3 1, real-gymnasium, -linje samt latinare 3] elev på reallinje, person som genomgår (l. genomgått) realgymnasium (l. reallärovärk); realstudent. SD(L) 1904, nr 145, s. 6. Antalet språk, som en realare .. kommer att studera på det differentierade gymnasiet. SvD(A) 1933, nr 130, s. 24.
REALE, REALIA, se reale.
REALIST, se realist, sbst.1—2

 

Spalt R 438 band 21, 1956

Webbansvarig