Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄKNA 3kna2, v. -ade ((†) pr. sg. akt. -er G1R 19: 211 (1548), OxBr. 11: 473 (1632); pr. sg. pass. -es UpplDomb. 7: 158 (1568)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 2: 679 (1749)), -ING (se d. o.); -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(rechen- i ssgr 1678 (: Rechenmestaren)1687 (: rechen taffla). rechn- 15231672 (: Rechne tafla). reckens- i ssg 1558 (: Reckens penni(n)ger). reckn- (-nn-) 15241754. reegens- i ssg 1552 (: reegensman). reekn- 1632. regen- (-nn-) i ssgr 1593 (: Regen Register)1594 (: Regennschrifuere). regn- 15431593 (: Regneschriffuere). reken- i ssgr 1616 (: Rekenkammaren)1729 (: rekenmästare). rekens- i ssg 1594 (: rekens book). rekn- 15211757. rächn- 16171739 (: rächnemästare). räcken- i ssgr 1659 (: Räckenpeng:r)c. 1730 (: räckenbok). räckn- 15261804. rägenn- i ssg 1566 (: rägennregister). räken- i ssgr 1674 (: Räkenmestare)1885 (: räkenbok). räkn- (räcn-) 1524 osv.)
Etymologi
[fsv. räkna, sv. dial. räkna, räckna m. m.; liksom fd. reknæ, regnæ (d. regne), nor. rekne, isl. reikna av mlt. rekenen, avlägga räkenskap, räkna m. m.; motsv. mnl. rekenen, ordna, förvalta, beräkna m. m. (holl. rekenen, räkna), ffris. rek(e)nia, (be)räkna, fht. rehhanōn, ordna, räkna, betala (t. rechnen), feng. recenian, ordna, betala m. m. (eng. reckon, räkna); jfr feng. gerecenian, förklara, ordna; sannol. till samma stam som (o. möjl. avledn. av) det adj. som föreligger i mlt. reken, i ordning, öppen, obehindrad, ffris. rekon, i ordning, feng. recen, recon, ricen, beredd, snabb, häftig, i avljudsförh. till fsax. raka, räkenskap, sak, fht. rahha, sak, tal m. m. (jfr RAGNARÖK), samt RAK, adj., o. RÄCKA, v.]
1) († utom i c samt i vissa särsk. förb., ssgr o. avledn.) utreda l. redogöra för l. redovisa för ett ekonomiskt förhållande (mellan ngra) l. för ett ekonomiskt mellanhavande (gm att uppräkna l. genomgå samt sammanräkna de olika posterna o. jämföra skuldernas o. fordringarnas sammanlagda värden); hålla räkenskap; föra l. granska l. genomgå räkenskaper; äv. med obj. (betecknande ngt som ingår i en ekonomisk uppgörelse o. d.): utreda l. granska; stundom svårt att skilja från 5 o. 10. Mat. 18: 24 (NT 1526). Scriffuerne .. the ther rechne i Cammerenn (dvs. i räknekammaren). CivInstr. 3 (1541). Hans kon:ge Ma:t (hade) större ursack .. att krefvie honum, um man alt så nöge fare och reckne skulle. RA I. 1: 435 (1545). — särsk.
a) i uttr. räkna emellan (två l. flera parter), utreda ett ekonomiskt förhållande mellan (två l. flera parter); äv. (närmande sig 10 l. 11): utreda o. bestämma vad var o. en av (flera parter) har att erlägga av gemensamma utskylder; äv. i förb. med indirekt frågesats: granska det ekonomiska förhållandet mellan (parter) för att fastställa (vad l. hur mycket o. d.). HFinlH 9: 259 (1556; i fråga om gemensamma utskylder). Tolffmähn, skolle på Näste sochne stemningh, Räckna dem Emilan, huadh honom till kommer. ÅngermDomb. 14/6 1639, fol. 143. ConsAcAboP 1: 334 (1648).
b) i uttr. räkna med ngn (jfr c, 8 k slutet, 12 b), utreda ett ekonomiskt mellanhavande med ngn; hålla l. göra avräkning med ngn; äv. allmännare: utreda hur mycket ngn är skyldig l. har att fordra; äv. i förb. med indirekt frågesats. Räkne medt däm, om the ännu till akters äre um gälden heller ey. RA I. 1: 192 (1533). Tu räckner medh honom och lather honom bekomme hwad honom bör att haffue. G1R 19: 211 (1548). Räkne med hans värd .., huadh han här till hoos honom förtärdt hafuer. AOxenstierna 2: 292 (1616). jfr AV-RÄKNA. särsk.
α) [eg. med hänsyftning på 2Sam. 24, om Davids folkräkning] i uttr. man skall icke räkna med vår Herre, man skall icke utreda l. hålla l. taga reda på vad vår Herre ger (o. tar); i sht i fråga om allmogens ovilja att lämna uppgifter till jordbruksstatistik o. d. Samtiden 1871, nr 38, s. 593. NordT 1886, s. 450.
β) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.: ställa ngn till svars, gå till rätta med ngn; bry sig om l. fästa avseende vid ngns förseelse(r) o. d. Swedberg Dödst. 333 (1711). Vänner böra aldrig räkna med hvarandra. Crusenstolpe CJ 2: 81 (1845).
c) i uttr. räkna noga l. strängt (med ngn) (jfr 12 b α β‘), vara sträng l. kinkig (o. hårt stå på sin rätt) i fråga om ekonomisk uppgörelse (med ngn); numera bl. (fullt br., med mer l. mindre tydlig anslutning till 10 l. 12) i allmännare l. bildl. anv.: vara nogräknad (se d. o. 3) l. kinkig (gentemot ngn) l. strängt gå till rätta (med ngn) o. d.; nästan bl. i satser med nekande innebörd; jfr d. Och hade wij icke formodett, ati i then motten, så nöge vm så ringe ting med oss reckne wille. G1R 13: 276 (1541). Jagh troor vist Hennes Maij:tt intet skall så noga räckna medh sin Fru moder, serdeles uthi een så ringa tingh. RP 6: 198 (1636). Bland Wänner får man intet räkna för noga. Grubb 513 (1665). Mamma aldrig räknar / Så strängt med sin Sofi. Valerius 2: 2 (1809). (Jan, som blivit kallad vid sitt förnamn:) ”Vi ska väl inte räkna så noga med löjtnanten, eftersom det är hans födelsedag i dag”, sa han. ”Men annars skulle det allt med rätta heta kejsar Johannes av Portugallien”. Lagerlöf Kejs. 174 (1914). jfr GRANN-, NOG-RÄKNANDE.
d) [jfr c] i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., med aktiv bet.
α) i ssgrna GRANN-, NOG-RÄKNAD.
β) [jfr α] i uttr. noga räknad med l. mot ngn, (i ekonomiskt avseende) nogräknad (se d. o. 3) gentemot ngn. Annexerne äro inbördes så noga räknade med hvar annan. OfferdalKArk. N I 1, s. 165 (1731). Dock förmodas, at desse Herrar vid Arfs-jemkningen i hänseende til det de förr bekommit, mot sine Systrar icke alt för noga räknade äro. BoupptVäxjö 1767.
2) i fråga om utredning av l. redogörelse för släktskap l., allmännare, i uttr. som ange att ngn är besläktad med ngn l. att ngn l. ngt härstammar från ngn l. ngt l. att ngn tillhör en gammal släkt l. att ngt anses börja med ngt o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; numera ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till (3 l.) 4 l. 12 l. 13.
a) med avs. på släkt(skap) l. härstamning o. d. (jfr d β α‘): utreda l. redogöra för (gm att i ordning nämna släktleden (jfr LED, sbst.1 10 c) samt ange dessas antal); äv. i förb. med att- sats: gm att utreda (släktskap) klargöra l. bevisa (att osv.); numera bl. i utvidgad anv., dels (närmande sig 8 l. 12): (mäta o.) ange (släktskap l. härstamning på sådant l. sådant sätt, särsk. i fråga om den sida (mans- l. kvinnosidan) som väljes vid angivande av släktskapen), dels övergående i bet.: anse (släktskap) föreligga (samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; jfr α), dels i vissa uttr. som ange att ngn härleder sin (l. ngns) släkt l. härkomst från ngn l. ngt l. att ngn kan ange l. har (så l. så många) anor o. d. (se β, γ). Bäggie partherne (bliva) viste till heredztingen, .. och ther lathe räkne theres slächt och theris bördh medh leffvendes vithner. G1R 22: 318 (1551). (De) räknade theres Ätth, at the woro arffalne till en tridiedeel vthi för:ne gård Lund. GullbgDomb. 30/10 1615. Svågerskap räknas emellan mannen och hustruns slächt, och emellan hustrun och mannens slächt; men ej mellan begges theras slächt inbördes. GB 2: 8 (Lag 1734). Skyldskapen räknas ledevis, eller efter födelserna. Nehrman Ärfdab. 6 (1752). Ingen slägtskap räknas mer / Der man sig intet arf kan lofva. GFGyllenborg Vitt. 2: 168 (1795). Åtskilliga forntida folk räknade slägtskap uteslutande på mödernet. Westermarck Äkt. 107 (1893). Bruket att räkna härstamningen från modern (”Mutterrecht”) var synbarligen alldeles okänt (hos indoeuropéerna). Rooth HuvuddrTySprH 18 (1955). — särsk.
α) i uttr. räkna släkt med ngn, betrakta sig ss. l. vara besläktad l. befryndad med ngn (så att släktskapen kan utredas l. de mellanliggande släktleden kunna uppräknas); äv. oeg. l. bildl. (äv., särsk. med sakligt subj., i uttr. räkna släkt med ngt). Här (dvs. i lunden) räkna mäd hwar annan släkt, / En äwig Wår okk Blomrjk Flora. SkrVSocLd 20: 21 (1689). En Magister Lagergren med hvilken jag på långt håll räknar slägt. Tegnér (WB) 4: 340 (1823). Den eviga kärleken .. lär dig att räkna slägt med hela menskligheten. Därs. 7: 187 (1835). Madvig .. räknade släkt med all filologi. Cavallin (o. Lysander) 58 (1887). Han kunde räkna släkt med alla gamla prästfamiljer i Värmland. Lagerlöf Mårb. 97 (1922).
β) i uttr. räkna sin (l. ngns) härkomst l. släkt l. ätt l. sina anor o. d. från ngn l. ngra l. ngt (förr äv. till ngn), ngn gg äv. räkna sina anor bland l. i ngra l. räkna ätten ur ngt, (kunna l. anse sig kunna) härleda sin (l. ngns) släkt l. leda sin (l. ngns) härkomst l. sina anor osv. l. leda sitt ursprung från l. härstamma från ngn l. ngra l. ngt (t. ex. en viss trakt l. ett visst tidevarv); äv. i utvidgad anv., med sakligt subj. (Han) räknd’ (tryckfel för räknad’) ey sinn Ätt, från många hundra Släkter. Lucidor (SVS) 345 (1673). (Han) räknar ätten ur wår äldsta Kongastam. Börk Darius 720 (1688). Til .. Seminger räknade Håkon .. sine förfäders Slächt och Härkomst. Peringskiöld Hkr. 1: 11 (1697). Jag (dvs. Fru Ärbarhet) räknar mina anor bland de himmelborna dygder. Dalin Arg. 1: 188 (1754; uppl. 1733: i). Hans släckt, den han räknade från Skottland. Schück VittA 4: 9 (i handl. fr. c. 1775). De ”ofelbara pastiljerna mot hosta och smärta i bröstet” räkna sina anor från början af sjuttonhundratalet. Beckman Amer. 2: 147 (1883).
γ) i uttr. räkna anor (jfr β), närmande sig l. övergående i 15: (kunna) ange förfäder ss. anor; tillhöra en gammal (o. adlig) släkt; äv., i sht med bestämning betecknande antal, övergående i bet.: äga l. ha (så l. så många) anor; äv. oeg. l. bildl. Chronander Bel. E 3 a (1649). Et Herrskap som kan räkna öfver 1733. goda och rigtige Ahnor. Berling Holberg Ranudo 14 (1745). För att adliga personer skola kunna räkna anor, fordras, att alla deras förfäder inom vissa jämna leder varit af adlig börd. Saknas någon, så räknas ej de andra. NF 1: 825 (1876); jfr 12. Ring ut den stolthet, som blott räknar anor. Fredin Dikt. 172 (1889). särsk.
α‘) i uttr. räkna svenska o. d. anor, härstamma från Sverige osv. Åtskillige af .. (Islands) namnkunnigaste slägter och män räknade svenska anor. Geijer Häfd. 192 (1825).
β‘) i uttr. räkna gamla anor, bildl., med sakligt subj.: ha en lång (o. ärorik) förhistoria l. en vördnadsbjudande ålder, härstamma från långt tillbaka liggande tider. Bland alla yrken är det i vårt land intet enda, som räknar så gamla Anor som Krigarens. Tegnér (WB) 8: 281 (1838).
b) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv., med avs. på arvsrätt: gm utredning av släktförhållanden fastställa l. dyl.; anträffat bl. i pass., övergående i bet.: vara gällande, föreligga. Skulle den olycka tima, at hela Konungahuset, inom hvilket Arfsrätten til Riket räknas, på manliga sidan utginge, då förvalte äfven Stats-Rådet Regeringen (osv.). RF 1809, § 42.
c) (numera bl. mera tillf.) i uttr. räkna sig i släkt(skap) med ngn, förr äv. i skyldskap till ngn l. i ngns släktlinje, närmande sig l. övergående i 12 o. 13: (anse sig) vara släkt med ngn; äv. bildl., med sakligt subj.; äv. i uttr. räkna sig släkt med ngn, övergående i 13: anse sig vara släkt med ngn. Räkne sigh i skylskap till then dödhe. Lagförsl. 133 (c. 1609). (Han) kunde räkna Sig i deras Slägtlinier. HC11H 13: 153 (1693). Dalin Arg. 1: 113 (1733, 1754: i släkt med). Bokstäfver och tekn, som intet kunde räkna sig i slägtskap med något språk i hela verlden. SvMerc. 1764, s. 134. Han räknar sig slägt med oss. Sahlstedt (1773). Auerbach 1105 (1913).
d) i vissa anv. i förb. med bestämning inledd av prep. från (jfr a β) l. (i bet. β α‘) med. (jfr a α, c).
α) (†) refl., om person: anse l. uppge sig härstamma (från ngra); äv. i utvidgad l. bildl. anv., om ngt sakligt: härröra l. förskriva sig (från ngt). I (må) räckna Ehr ifrån dhe största Männer / Som Sohlen hafwer sedt. ÖB 15 (1712). Om min Aganippe från Malmö räknar sig, / At rimma lika fult en vällust är för mig. Lenngren (SVS) 1: 90 (1777).
β) i icke refl. anv.
α‘) anse (ngt) härstamma l. utgå (från ngt) l. ta sin början (från l. med ngt); numera företrädesvis med obj. betecknande tidsperiod o. d.: anse (ngt) börja (från ngt l. ngn l. med ngt); jfr β‘. Burgos vill räkna den dräkten (dvs. grekinnornas klädedräkt på Kios) från Amazonernes. Eneman Resa 1: 94 (1712). Kimbrerne, som en lång tid stådt under Skiöldungarnas Lydno, skulle räckna en ny Konga-Slächt ifrån Regner och des efterkommande. Mörk Ad. 1: 70 (1743). Naturvetenskapernas egentliga framsteg kunna räknas från den dag, då man började efterspana naturens lagar .. i .. hvardagsföreteelser. Tegnér SprMakt 4 (1880). Från Antoninus Pius .. brukar man räkna den romerska barocken. Hahr ArkitH 130 (1902). Den diokletianska tideräkningen el. eran räknas från kejsar Diocletianus’ regeringstillträde 29/8 284 e. Kr. 2SvUppslB 16: 1249 (1950). Med det marina skedets inträdande räknar vi en ny era, paleozoikum. Hadding Geol. 87 (1954).
β‘) [eg. specialanv. av α‘] med obj. betecknande ngts (särsk. ett tidsavsnitts) början, i uttr. som ange att ngt anses börja från l. med ngt. Begynnelsen (på en gruvgång) måste räknas från det som yppar sig i Dagen till Diupet. Hiärne Berghl. 435 (1687). Dagens början räknade Grekerne, åtminstone Athenienserne ifrån Solens nedergång. Gjörwell Chronol 83 (1779). Sedan gammalt räknade (man i Skandinavien) det nya årets början från den 25 dec. HT 1904, s. 147.
γ‘) (i sht i vitter stil) med sakligt subj.: (anses) börja l. ha börjat (ngt från en viss tid l. tidpunkt l. händelse o. d.); äv. i sådana uttr. som räkna sin uppkomst från (en viss tidpunkt) l. sitt upphov från (en person l. en tidpunkt o. d.), (anses) härröra l. härstamma från (en viss tidpunkt l. person osv.). Weste (1807). Ifrån denna tid räknar Preussen sin tillvaro såsom ett sjelfständigt rike. Ekelund 1FädH II. 2: 5 (1831). Från .. (Heimdall) räknar jarlens, bondens och trälens stånd sitt upphof. Wisén Oden 27 (1873). Från samma tidskifte kan äfven Sveriges vitterhet och vetenskapliga forskning räkna sin pånyttfödelse. Dens. i 2SAH 54: 61 (1878). Staden räknar sin ålder från medeltiden. Sundén (1888). Stockholms stads och läns kurhus, hvilket räknar sin uppkomst från 1815. Sthm 1: 479 (1897). Hammar (1936).
3) [jfr motsv. anv. av ä. holl. oprekenen, t. aufrechnen] allmännare, i fråga om handlingen att successivt l. i tur o. ordning nämna l. omtala l. anföra ett flertal personer l. föremål l. företeelser o. d.; i de särsk. förb. RÄKNA FRAM, UPP o. i ssgn UPP-RÄKNA.
4) i tur o. ordning peka l. tänka på (l. nämna) o. d. var o. en av ett flertal personer l. föremål o. dyl. o. samtidigt i vedertagen ordning nämna l. tänka på o. d. i talsystemet ingående tal så att varje enhet förknippas med l. motsvaras av ett tal, vanl. i syfte att undersöka l. (söka) fastställa antalet enheter som ingå i en helhet o. d.; äv. i fråga om undersökning l. fastställande av ngts antal gm markering av de olika enheterna med streck o. d. (vilkas antal därefter fastställes på nyss angivet sätt) l. gm användning av räknevärk o. d.; ofta tr., med obj. betecknande (mängd av) personer l. föremål o. d.: på ovan angivet sätt undersöka l. söka fastställa (antalet av); äv. i utvidgad anv., om räknevärk; äv. (närmande sig 10) i fråga om sådana metoder för angivande av antal som inbegripa vissa enklare matematiska operationer; jfr TÄLJA. Räkna ståndarna i en blomma. Lågt, högt, noga o. d. räknat, ss. beteckning för att man efter räkning av ngt anger en siffra som (troligen) understiger resp. överstiger l. noga motsvarar osv. det värkliga antalet enheter; äv. till 5, 10, 11. Räkna pulsen (på ngn) l. räkna ngns puls, se PULS, sbst.1 b. Iach måtte (på grund av mitt utmärglade tillstånd) rekna all mijn been. Psalt. 22: 18 (öv. 1536). Han reknar talet på stiernonar, och nempner them alla widh nampn. Därs. 147: 4 (Därs.; Bib. 1541: reknar stiernonar). Räkna på fingren. Helsingius Cc 6 a (1587); jfr FINGER 1 d. Ordet öde (förekommer) i närvarande Psalmsamling, icke noga räknadt, en och tjugo särskilta gånger. SvLitTidn. 1815, sp. 218. (Hedda) Räknade kläder till tvätt och skref dem i ordning på nota. Runeberg (SVS) 3: 69 (1832). Ett urverk, hvilket .. antecknar [räknar] den mängd af materialet, som åtgår (i apparat som framställer lysgas av petroleum). TT 1871, s. 362. Förenta staternas befolkning räknas vart tionde år. Almquist VärldH 9: 311 (1934). När liverna räkna fisk, ta de tre i taget. NordKult. 30: 38 (1936). jfr (†): Rekna mijn flycht. Psalt. 56: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: Du har räknat min flykts dagar); jfr g. — jfr BORT-, FRAM-, FRÅN-, GENOM-, HOP-, KONTROLL-, MASKIN-, OM-, SAMMAN-RÄKNA samt O-RÄKNAD. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. När gåffuorne reknas, så äre wennerne fåå. SvOrds. B 7 a (1604). Ulfwen bijter och räknade Fåår. Grubb 831 (1665); jfr: Räfven tar de räknade gässen. Granlund Ordspr. (c. 1880). Rekna ey kyklingarne förän de äro kleckte. Serenius (1741).
b) i vissa uttr. betecknande att ngn ss. medel mot sömnlöshet räknar ett (oändligt) antal (vanl. tänkta) föremål; särsk. [jfr d. tælle faar] i uttr. räkna får. Det blev lika segslitet och sömngivande som att räkna får hoppande över en stätta. Edqvist RymlFast 23 (1933).
c) i vissa negerande uttr. betecknande att ngt består av ett oändligt l. mycket stort antal enheter, att ngra äro ofantligt många o. d.; jfr ORÄKNAD 3, ORÄKNELIG 1. En stoor skare then ingen rekna kunde. Upp. 7: 9 (NT 1526). Gudz werk kan man icke all rekna. Syr. 38: 8 (öv. 1536). Hwar och een menniskia haffuer sin bestemda tijd til at leffua, Men Israels daghar stå icke til at rekna. LPetri Sir. 37: 25 (1561); jfr g α. Jag kan icke räkna dem alla, / De prof på Guds godhet jag rönt. Sionstoner 1889, 8: 1; jfr Ps. 1937, 460: 1. Ljuslågorna kunde inte räknas. Heidenstam Svensk. 1: 181 (1908). — särsk. (†) i uttr. icke o. d. vara (till) räknande, icke kunna räknas. Psalt. 104: 25 (öv. 1536). Rudbeckius KonReg. 454 (1619).
d) i uttr. som ange att ngt består av ett (mycket) begränsat l. litet antal enheter (vilket därför mycket lätt kan bestämmas l. anges), att ngra äro fåtaliga o. d. De som i Sverige skrifvit i Kyrko- och Lärdoms-historien äro väl snart räknade. Möller Kyrkoh. Föret. III (1774). Den del af Italien, der plogarne låta räkna sig. Rydberg RomD 162 (1877). Man brukar kunna räkna damfinalisterna (i bridge) på ena handens fingrar. DN(B) 1957, nr 93, s. 19. — jfr LÄTT-RÄKNAD. — särsk. (i Finl., numera mindre br.) i p. pf. (ss. attribut) i mer l. mindre adjektivisk anv. o. utan närmare adverbiell bestämning: fåtalig, lätträknad. Söderhjelm Brytn. 298 (1901). (Dessa trakter) ha blivit besökta .. blott av räknade personer. Kranck SlocknEldL 86 (1930).
e) (i vissa trakter, i sht förr) med obj. betecknande djur, i fråga om ett slags lek i vilken man lägger upp (markerar) en djurliknande figur medelst nötter: räkna o. hålla reda på hur många nötter som markera olika kroppsdelar i (det markerade djuret); särsk. i uttr. räkna räven. Fatab. 1915, s. 95, 96.
f) (numera bl. tillf.) i förb. med bestämning inledd av prep. o. betecknande de enheter (personer l. föremål o. d.) som räknas: räkna o. därvid i tur o. ordning peka l. se o. d. (på ngra); äv. i oeg. l. bildl. anv., i fråga om omnämnande av de olika enheterna i en form som påminner om räkning. Jag säger: nej, ja, nej, ja, (räknar på knapparna) tils jag får se på hvilkendera det stannar, och då är mit omdöme färdigt. Nordforss Theaterdir. 29 (1799). Clara (räknar på Blommenstam, Digerbörs och Lägervall, som stå tillsammans bredevid henne) En, två, tre. Granberg Dram. 109 (1811). KvällsP 1957, nr 156, s. 23 (oeg.).
g) i fråga om räkning av tid l. tidsenheter (sekunder l. dagar l. år o. d.) i syfte att hålla reda på l. bestämma hur lång tid som förflutit sedan l. återstår till en viss tidpunkt l. hur lång tid som utmätes för ngn o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom äv. i förb. med indirekt frågesats: räkna timmarna för att ta reda på (när osv.); jfr 8 i. Sedhan reknar iagh när affton skal warda. Job 7: 4 (Bib. 1541). Itt wist åhretaal, ther aff (dvs. varifrån) man begynner räckna. Linc. (1640; under æra); jfr k. Glömmer dhen som rächnar, så glömmer han intet som rynkier. Grubb 258 (1665); jfr δ o. RYNKA, v. 1 a α. I händelse av nedslagning (knockdown) börjar tidtagaren genast tyst räkna sekunder för sig själv. (Hentzel o.) Smeds Boxn. 217 (1934). jfr: Det finns folk som blott räkna år på tio månader. Nilsson FestdVard. 188 (1925); jfr 7 a. — särsk.
α) i uttr. som ange att ngn håller reda l. räkning på l. utmäter l. bestämmer den tid som återstår för ngn att leva l. att värka (på viss plats l. i viss ställning o. d.) l. som återstår för ngt att existera o. d.; ofta i p. pf., om tid som är utmätt l. återstår för ngn l. ngt (oftast med tanke på att tiden är kort); särsk. [jfr d. hans dage l. timer er talt(e), t. seine stunden sind gezählt, eng. his days are numbered, fr. ses jours sont comptés] i uttr. ngns l. ngts (återstående) tid l. dagar o. d. är(o) (snart l. redan) räknad(e). Mene betyder: Gud hafwer räknat tin regerings tid och gjort slut therpå. Dan. 5: 26 (öv. 1785; Bib. 1917: Gud har räknat ditt rikes dagar). Min tid är räknad. Thomander 3: 113 (1826; eng. orig.: My days are number’d). Räknade äro lifvets stunder, / Äfven för oss de fyllas engång. Runeberg (SVS) 3: 270 (1844). Att frihandelns dagar i England snart äro räknade. VL 1908, nr 97, s. 3. Han som räknat våra dagar, / Innan någon kommen var. Ps. 1937, 330: 1. Molotov räknar Chrustjovs dagar. SDS 1957, nr 46, s. 3 (i rubrik). särsk. (†) i utvidgad anv., i vissa uttr.
α‘) räkna ngns rike, räkna ngns herraväldes l. rikes dagar. Gudh haffuer reknat titt Rike och endat thet. Dan. 5: 26 (Bib. 1541).
β‘) ngns timme är räknad, ngns levnadsdagar äro räknade, ngns timme är slagen. Topelius Vint. III. 1: 24 (c. 1865, 1896).
β) i uttr. räkna dagar och stunder (äv. stunder och dagar) l. dagar(na) och timmar(na) l. (de långa) timmarna l. var stund o. d., ss. beteckning för att ngn otåligt väntar på l. längtar efter (ngt som skall inträffa vid) en viss tidpunkt l. (allmännare) att ngn tycker att tiden går långsamt; jfr γ. Min fadher reknar stunder och daghar, och om iagh en dagh förlenge bortto wore, så worde hans siäl bedröffuat. Tob. 9: 4 (Bib. 1541). Han .. låg till sängs och räknade de långa timmarna. Cederschiöld Riehl 1: 108 (1876). Otåligt räknade han dagarna och timmarna till den stund, då (osv.). Heidenstam Birg. 237 (1901).
γ) i uttr. med negerande innebörd, angivande att ngn icke ger akt på l. bryr sig om hur tiden förflyter (utan lever bekymmerslöst l. sorglöst o. d.); jfr β, i β o. ORÄKNAD 6 b. Der man sin barndoms dar har plockat som blommor af tiden, / Räknade ej, blott ljufva och snart förvissnade åter. Runeberg (SVS) 3: 122 (1836). (Han lät) dagarne gå utan att räkna dem. Larsson KinD 40 (1894).
δ) (numera föga br.) i uttr. räkna år l. sina dagar, i fråga om levnadsår l. levnadsdagar, övergående i bet.: leva l. åldras. Kärleken åldras intet .. (dvs.) Han räknar inga åhr. Grubb 436 (1665). Endast för er skul jag räknar mina dagar. Lenngren (SVS) 1: 220 (1778).
ε) i utvidgad anv., i sådana uttr. som räkna sådana l. sådana dagar l. nätter l. år, ss. beteckning för att ngn (l. ett land o. d.) upplever l. får uppleva så l. så beskaffade dagar osv. l. att ngn lever ett så l. så beskaffat liv o. d.; numera nästan bl. (ngt ålderdomligt) i sådana uttr. som ngn har räknat sina bästa l. lyckligaste dagar, äv. ngns lyckligaste dagar l. lyckodagar äro räknade, ngn har upplevat sina bästa osv. dagar, ngns bästa osv. tid är förbi; jfr ζ. At räckna arbetsfulla dagar och sömnlösa nätter. Mörk Ad. 1: 155 (1743). Ack! Hvad jag räknat bedröfliga dar! Envallsson TalTafl. 42 (1782). Under år, hvilka för fäderneslandet voro lyckliga och de lugnaste Sverige någonsin fått räkna. Rosenstein 2: 10 (1811, 1838). Hvems lott blef det väl att få räkna blott glada dagar? Runeberg ESkr. 2: 303 (1852). Mehemet Alis lyckodagar voro räknade. Sander Ar. 92 (1877). Jag spår, att dina lyckligaste dagar äro räknade. Heidenstam Alienus 1: 227 (1892). Han har räknat sina bästa dagar (dvs.) hans bästa tid är förbi. Östergren (1937).
ζ) (numera mindre br.) i utvidgad anv. med anslutning till 13 o. 15, med avs. på tid(speriod): (upp)leva l. tillbringa l. kunna uppge sig ha (upp)levat l. tillbringat (en viss tid under ngns styrelse l. under en viss period); jfr ε. Academien räcknar sin sällaste epocha under en så dyr och stor Canceller. Linné Bref I. 1: 140 (1748). Ett stort antal präster .. räknar sin studietid under högkonjunkturen på 1870-talet. KyrkohÅ 1925, s. 173.
h) (†) i p. pr., om räkneord: som utgör grundtal (se d. o. 1). Tullberg SvSpr. 1: 29 (1836).
i) med särskild tanke på att ngn gm att räkna kontrollerar antal l. mängd av ngt l. ngra, i sht i syfte att tillse att intet l. ingen fattas l. att intet förfares l. att antalet icke blir orimligt l. onödigt stort; särsk. övergående i bet.: hålla räkning l. reda på l. ge akt på (ngra l. ngras antal o. d.); stundom äv.: (i tankarna) gå igenom (ngt); äv. med indir. frågesats: gm att räkna kontrollera (om osv.). Ja, idher huffwudh håår äro och all räknat. Therföre fructer idher intit. Luk. 12: 7 (NT 1526). Han ledes ath leffua som reknar thet han haffuer ätit. SvOrds. A 8 b (1604). At räkna de Trumf som falla. UnderrBostSp. 6 (1803). Räkna om .. (novellerna) är 14! Strindberg Brev 4: 321 (1884). Den ena handen .. räknade (icke) hvad den andra gaf. Svedelius SmSkr. II. 2: 87 (1888). (Många resande trodde) att väskorna .. skulle .. försvinna i intet, om de ej ofta räknades. Hallström NNov. 16 (1912). De vakna nätter, då man ligger ensam .. och räknar sina bekymmer. Väring Frost. 41 (1926). — jfr IN-, KONTROLL-RÄKNA. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. räkna brev med ngn, hålla reda på hur många brev man erhållit från resp. skrivit till ngn (så att man vet vems tur det är att skriva). Friherrinnan har sagt att hon icke räknar bref med sin förstämde vän. Tegnér (WB) 5: 522 (1825).
β) (mera tillf.) med avs. på tidsenheter, i uttr. som ange att ngn tar tiden väl till vara l. använder den väl. Nu tog hon .. (småstunderna) till vara och räknade dem som när man samlar lappar till ett täcke. Aronson SångPolstj. 14 (1948).
γ) (ngt ålderdomligt) i uttr. räkna (muns)bitarna åt ngn l. räkna ngns bitar o. d., äv. räkna maten o. d. i ngn l. räkna maten som ngn äter, förr äv. räkna matbitarna i munnen på ngn, ss. beteckning för att ngn snålar l. knusslar med maten åt ngn o. d. (Sigfrids hustru) säger .. at Thom[m]oses quinfolk rekna .. maten som hon äter. Murenius AV 141 (1646). (Fr.) compter les morceaux, (sv.) räckna mat-bitarne i munnen på någon. Möller 1: 349 (1745). Räkna bitarne .. (dvs.) dela knapt åt en. Holmberg 2: 168 (1795). Räkna ens bitar. Weste (1807). Att räkna russin och skorpor i folk. Almqvist AMay 76 (1838). Vi skolom ej räkna maten i folket hädanefter. Högberg Vred. 1: 23 (1906). Räkna munsbitarna åt ngn. Östergren (1937).
δ) övergående i 12, i uttr. icke o. d. räkna stegen, icke vara noga med hur många steg man går, icke vara nogräknad med stegen; jfr 12 b α. Den räknar inte stegen och den mäter inte mödorna, som arbetar för egen räkning. VL 1908, nr 162, s. 5.
j) i förb. med adverbiell bestämning (särsk. prep.-uttr. inlett av i l. efter) angivande grupper l. mängder av viss storlek (t. ex. tiotal, tjog, kast) vari ngt indelas vid räkning, övergående i bet.: vid räkning ange antal (i sådana l. sådana grupper); ofta med obj. betecknande vara o. d. som vid räkning indelas i sådana grupper; förr äv. i uttr. ngt räknas l. är räknat fem o. d. tjog i hundradet, ngt räknas i ”tjog” varav fem osv. gå på hundradet; jfr 8. Taaktegel och Murtegel räcknas sex tiogh i hundrat. Men thet Inköpte tyske Taaktegel, är Räcknatt fem tiogh i hundrat. NordKult. 30: 40 (i handl. fr. 1605). Räkna små penningar i kast, eller kasttals. Lind 2: 407 (1749); jfr KAST, sbst.4 I 4 b. Våra fäder räknade både efter tiotal och, vanligast, efter tolftal. Falkman Mått 1: 452 (1884). Hudar .. räknas i tiotal (däcker). NordKult. 30: 37 (1936). Sill och strömming räknades i kast. Därs. 38.
k) med särskild tanke på att ngn gm att räkna undersöker l. håller reda på vilken plats i en ordningsföljd som tillkommer var enskild enhet l. en viss enhet l. vilken enhet som intager en viss plats i en ordningsföljd l. att man (l. ngn) vid räkning av en serie enheter (av bestämt antal) l. en (bestämd) mängd o. d. börjar vid en viss punkt (i fråga om tid(senheter) stundom utan bestämd avgränsning från g); ofta i satsförkortningar innehållande p. pf. n. (förr äv. p. pf. kongruensböjt efter ett huvudord) l. inf. pass. (förr äv. p. pr.) o. liktydiga med fullständiga satser (vanl. villkorsbisatser) med verbet ss. predikat. Lagförsl. 269 (c. 1606). Vthi samfelte tiye Åhr ifrån thenna Dags Dato recknandes. AJGothus ThesEp. 3: 11 (1619). Vthi den tridie wåningen på Slåttet, räknat åfuan ifrån. AntecknSaml. 291 (1660). Den 30:de rutan på linien AC .. ifrån A räknad. Hauswolff Nav. 365 (1756). Westee (1842: att räknas ifrån). Linie och mellanrum räknas nedifrån uppåt (i ett notsystem). Möller LbMus. 3 (1880). Egypternas tideräkning känner ej någon fast tidpunkt, från vilken andra data räknas, t. ex. Kristi födelse. 2SvUppslB 16: 1248 (1950). jfr: En Piga (var här den 1 april) från Hr Jouvin med ett halft års hyra, räknadt till den sista September. Reenstierna Årstadagb. 2: 157 (1818); jfr 13 a. — särsk.
α) (om ä. förh.) med obj. betecknande tionde (stundom äv. utan obj.), ss. beteckning för att ngt (t. ex. sädesskylar) räknas o. därvid var tionde enhet avsättes (ss. skatt) till tiondetagaren; jfr PRÖVA, v. I 1 a δ α‘. Att länsmän förordna i hwar roota enn eller twå, som grannerligha räkna tionden på åkeren, för än att han föres i ladhun. RA II. 2: 306 (1617). (Tiondeinspektorn) skulle wara medh uthi räknande. Gyllenius Diar. 319 (1665). OfferdalKArk. N I 1, s. 10 (1692).
β) i utvidgad anv., ss. beteckning för att man vid angivande av ngts befintlighet l. läge l. utsträckning l. av riktning(ar) utgår från en viss punkt l. använder en viss riktning l. dimension ss. grundval o. d. samt i oeg. l. bildl. anv. härav. Nerke .. är Svearikes Nederland emot Vettern och Hjelmarn räknadt. Almqvist AmH 1: 143 (1840). I venstra (gat-)hörnet .. från Kyrkan räknadt. Strindberg Brev 2: 203 (1880). Från denna punkt räknadt skall jag förklara allt. Quennerstedt Agnost. 53 (1888; bildl.). Dessa ställen .. ligga ungefär mitt på ön, efter längden räknat. Sandström NatArb. 1: 205 (1908). Höger och vänster äro såsom vanligt räknade från betraktarens ståndpunkt. Hintze KEJansson 89 (1926). Den från celldörren räknat bortre handen skötte knackningen (vid hemlig signalering inom fängelse). SvD(B) 1957, nr 70, s. 14.
γ) (i sht ngt ålderdomligt) i utvidgad anv., närmande sig l. övergående i 15: i tideräkningen ha hunnit till l. vara framme vid (den l. den dagen l. det l. det året o. d.); ha l. ”skriva” (den l. den dagen osv.). Sådan antogo Protestanterna .. den Nya Stylen år 1700, då de efter den 18 Febr. straxt räknade den 1 Mars. Gjörwell Chronol. 14 (1779). Vi räkna 1780. Kellgren (SVS) 4: 182 (1780). 31 (december) Fredag. Sista dag vi räknar i detta år. Reenstierna Årstadagb. 3: 184 (1830); jfr 12. ”Hvad räkna vi i dag?” sade hon. ”Hafva vi icke fredag?” Almqvist TreFr. 1: 58 (1842). Nu räknar vi Julius. Strindberg SRidd. 11 (1908).
l) med avs. på takt; särsk. dels ss. beteckning för att ngn under utförande av ett musikstycke l. en dans (högt) räknar taktdelarna i varje takt (i syfte att kontrollera att noternas tidsvärden iakttagas), dels i fråga om markering (med små slag o. d.) av versfötterna (i vers). O barm, där takten till en elegi / Med saligt finger räknades af Goethe. Snoilsky SDikt. 1: 106 (1864). Han räknar högt taktarten. Möller LbMus. 13 (1880). Auerbach (1913).
m) i vissa förb. med grundtal l. pron. angivande det antal som man finner gm räkning l. (närmande sig l. övergående i 11 l. 13 l. 15) som man (gm uppskattning o. d.) anser finnas o. d.; dels utan obj. o. med adverbiell bestämning styrd av prep. till o. bestående av (huvudord bestämt av) grundtal osv.: (gm l. vid räkning) finna (så l. så många l. upp till så l. så många o. d.), dels med obj. bestående l. (vanl.) attributivt bestämt av grundtal osv.: finna (gm l. efter räkning) l. anse det vara (så l. så många o. d.), i pass. i sht förr äv. övergående i bet.: finnas (så l. så många o. d.), dels med obj. (förr äv. refl. obj.) o. adverbiell, av prep. till styrd bestämning (förr äv. predikativ) bestående av grundtal osv.: finna (gm l. efter räkning) l. (uppskattningsvis) anse l. beräkna (ngra) vara (så l. så många o. d.), äv. (med avs. på enheter som tillkommit gm mer l. mindre godtyckligt företagen uppdelning): bestämma (ngras) antal (till så l. så många). Ben Jamins barn .. wordo reknadhe tw och tiwghu tusend och fyre och tretiyo. 1Krön. 7: 7 (”8”) (Bib. 1541). Thet räknas icke mong rätter på ett faat. SvOrds. C 3 a (1604). Iudarna (i Konstantinopel) .. räckna sig 40,000 familier. KKD 5: 266 (1711). Man räcknar (i Egypten) Tiugutvå tusend Städer. Ehrenadler Tel. 44 (1723); jfr 15. Man räknar sju mil dit från Arieplog. Læstadius 1Journ. 363 (1831). Vi räkna till åtta träffar på maskinen. Ångström KrigLuft. 69 (1915). Räknar man månfaserna till fyra, så får man en period, kvarteret, en fjärdedel av månmånaden. NordKult. 21: 6 (1934). — särsk.
α) (numera mindre br.) övergående i bet.: äga l. ha (så l. så många av ett visst slag); jfr 15. I Asturiens sköna bergland / Räknar Gormaz tusen vänner. Oscar II I. 2: 6 (1859, 1886). Tillsammans räknade de Preussiske generalerna under sitt befäl 18,000 man. Malmström i 2SAH 62: 150 (1885).
β) (utom i β‘ ngt ålderdomligt) med avs. på tidsenheter (t. ex. år, veckor, dagar): (gm att räkna åren osv.) konstatera l. finna l. anse (så l. så många år osv. vara förflutna från en viss tidpunkt l. mellan två tidpunkter); äv. övergående i bet.: låta (så l. så många år osv.) förflyta, vänta (så l. så många år osv.); i pass. äv. övergående i bet.: förflyta (så l. så många år osv.); äv. i utvidgad l. bildl. anv., med sakligt subj.; jfr g. Warder .. (kvinnan) reen aff hennes flödh, så skal hon rekna siw daghar, sedhan skal hon wara reen. 3Mos. 15: 28 (Bib. 1541). Då ägher räknas 40 wekor sedhan hoon bonde sin miste. Lagförsl. 141 (c. 1609). Den Borgerliga eller Constantinopolitanska (årsräkningen) .. räknar ifrån Skapelsen til Christi Födelse 5509 förflutna år. Gjörwell Chronol. 35 (1779). Hundra år hafva räknats emellan Stjernhjelm och Dalin. Kellgren (SVS) 5: 724 (1795). BEMalmström 6: 279 (c. 1850). särsk. i utvidgad anv.
α‘) i fråga om levnadsålder, i sådana uttr. som räkna så l. så många år l. vintrar l. vårar, förr äv. räkna så l. så många av l. i (levnads)år, ss. beteckning för att ngn uppnår så l. så många års osv. ålder l. (vanl.) är så l. så många år osv. gammal. Du kan dömma, tillade han (dvs. Sveriges lag), om min ålder, när jag räknat långt öfver 1000. vintrar. Dalin Arg. 1: 113 (1733, 1754). Jag räknar innan kort, af år, fem gånger fem. Leopold 1: 332 (1808, 1814). Hellberg Samtida 10: 3 (1873; om union). I lefnadsår jag räknar sextifem. Wennerberg 4: 106 (1882, 1885; i vers). Hon räknar (sina) tjugo vårar. Klint (1906). Krusenstjerna Pahlen 4: 35 (1933).
β‘) (fullt br.) med avs. på tjänsteår, ss. beteckning för att ngn har tjänstgjort (i en befattning) så l. så många år l. (i utvidgad anv., övergående i 6 o. 15) kan (ss. befordringsgrund) åberopa så l. så många (efter fastställda regler beräknade) tjänsteår; jfr 15 a. Lector Hartzell (har) .. nu mera vunnit flera dubbla tjensteår än Lindblom kan räkna enkla. DA 1771, nr 62, s. 2. Han var magister och hade .. kunnat bli prest när som helst och räkna tio år för bara graden. Wetterbergh SamhKärna 1: 141 (1857). SFS 1938, s. 1076.
n) (mera tillf.) i utvidgad anv., i förb. med att-sats: gm räkning finna (att osv.). (Jag) kunde räkna, att .. ungarna fingo 23 löjor. Rosenberg OsKvism. 131 (1934).
o) [jfr m] (mera tillf.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om antal: funnen l. bestämd gm stycketalsräkning o. motsvarande l. exakt uttryckande antalet räknade enheter; förr äv. i uttr. jämnt räknade fjorton dagar, jämnt fjorton dagar enligt utförd räkning av dagarna. Hela resan .. war intet någon hel månad, utan jämt räknade 14 dagar. HC11H 2: 37 (1678). Dödssiffran som uppgifves, 763 man, är icke afrundad utan tydligen räknad. KKD 3: XVI (1907).
p) [jfr fr. à pas comptés] (†) i uttr. med räknade steg, med långsamma o. värdiga steg (som om stegen räknades), med avmätta steg. Jag såg (processionen) förrättas .. långsamt och med räknade steg. Roman Holbg 18 (1746).
q) i vissa utvidgade anv.
α) (vanl. taktfast l. rytmiskt) nämna l. räkna upp (se RÄKNA UPP 1) l. i tankarna uttala en serie av på varandra följande grundtal utan att förknippa dem med andra enheter; vanl. med bestämning uttryckande det grundtal till vilket uppräknandet osv. sker; stundom äv. (i sht i fråga om övning, lek l. magi): räkna upp grundtal i annan ordning än den vanliga (äv. i en mer l. mindre oregelbunden ordning); äv. med refl. obj., i sådana uttr. som räkna sig i sömn l. till sömns, räkna så att l. tills man faller i sömn. Ehuru wel .. (jordbävningen) icke wahrade lengre än man kunde rekna til fyratijo eller femtijo; så (osv.). Swedberg SabbRo 83 (1710). Tages med alla femb fingrarne omkring oxelet (dvs. svulsten) och räknas: tre och siu och siu och nije å nije och attan å en å inte. Landsm. B 41: 261 (1722). När någon blifver hastigt af ifver eller vrede betagen, skall han räkna til tiugu, så går vreden strax öfver. Lagerström PolKannstöp. 14 (1729; d. orig.: tælle til tyve). En af de lekande ställer sig med ansigtet mot en vägg och räknar derunder högt till 100. Norman GossLek. 15 (1878). Räkna baklänges från 40 och dervid öfverhoppa alla udda tal. Hubendick FlickLek. 91 (1879). (Han) slöt ögonen och försökte räkna sig till sömns. Grebst Grängesbg 253 (1908). Att räkna till tjugo på engelska. Maiander LärEng. 62 (1945). särsk. [jfr t. er kann nicht (bis) fünf l. drei zählen] (numera bl. tillf.) i uttr. icke kunna räkna till fem l. tre, ss. beteckning för att ngn är mycket okunnig l. har dåligt reda på sig o. d. Han kom så meckta snöpligh heem, / Som han ey kunne räkna til fem. Brasck FörlSon. G 4 b (1645). Klint (1906). Auerbach (1913).
β) om deltagare i lek: läsa upp en räkneramsa. Den som räknar börjar med sig sjelf. .. Den som får sista ordet ”är ute”. Norman GossLek. 18 (1878).
5) lägga samman l. summera de i myntenheter uttryckta o. vanl. i prägeln resp. trycket angivna nominella värdena av (pängar) i syfte att undersöka vilken värdesumma (uttryckt i myntenheter av visst l. vissa slag) de tillsammans representera; äv. abs.; äv. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. (närmande sig 8 o. 10): vid sammanläggning (av) l. andra räkneoperationer (med pängars nominella värden) använda o. uttrycka olika värden i (ett visst mynt l. myntsystem). Stadzins skoth .. reknad[es]. SthmSkotteb. 3: 187 (1521). Et sådant slags nöje, som en girig känner, när han räknar sina pengar. Riccoboni Catesby 92 (1761). Sveriges nu lagligt gällande .. silfvermynt .. är svårt att räkna; emedan enheten delas i 48 delar och dessa åter hvardera i 12. Hjerta Mynt 38 (1828). Ännu i dag räknas öfver hela Riket Riksgäld. Därs. 64. Räkna dagskassan. Harlock (1944). — jfr GENOM-, HOP-, KONTROLL-, MASKIN-, OM-, SAMMAN-RÄKNA samt O-RÄKNAD. — särsk.
a) (om ä. förh.) med särskild tanke på att myntets nominella värde är mer l. mindre oberoende av dess metallhalt l. vikt, övergående i bet.: låta (mynt) ss. betalningsmedel gälla för sitt nominella värde; motsatt: väga; jfr b. Wårt Koppermynt, skal icke så mycket räcknes, som effter Wichten vpburit och vthgifwit warda. Stiernman Com. 1: 929 (1625). Sättet, at vid betalningar räkna, i stället at väga. Jöranson Syst. 140 (1792).
b) [jfr a] (om ä. förh.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om pänning l. mark o. d., ss. beteckning för att mynt användes ss. betalningsmedel efter sitt nominella värde l. att belopp (av viss storlek) motsvarade l. erlades i mynt efter dess(as) nominella värde(n); motsatt: vägd; förr äv. i uttr. giva räknat, erlägga ett belopp i sådana pänningar. OPetri Kr. 43 (c. 1540). R[esolverades] att den som ville gifva reknadt, stånde fritt, och den som ville gifva veget, vore och effterlåtedt. RP 1: 89 (1628). Skillnaden imellan en mark vägen och en mark räknad. Botin PVetA 1771, s. 4. I stället för vägda penningar feck man nu räknade penningar, hvilka man gaf namn af Mynt. Jöranson Syst. 140 (1792). Minnesskr1734Lag 2: 696 (1934).
6) (utom i a numera bl. mera tillf.) ss. beteckning för att ngn räknar (i bet. 4 l. 5) o. överlämnar ngt till l. uppför ngt på l. reserverar ngt för ngn l. ngt l. fördelar ngt på ngra o. d.; ofta allmännare: bestämma l. anse att (ngt) skall överlämnas l. utgå (till ngn l. ngt) l. reserveras (för ngt) l. fördelas (på var o. en av ngra o. d.), stundom liktydigt med: anslå l. utdela l. utbetala l. fördela; äv. i fråga om (att räkna (i bet. 4 l. 5) o.) uppbära ngt för egen del, i sht förr äv. liktydigt med: inkassera l. få (ngt i lön); äv. (numera bl. i a) med indirekt personobj. Honom som gerninganar brukar warder lönen icke räknat aff nådh vtan aff plichtugheet. Rom. 4: 4 (NT 1526). Skall rechnas på hwart 100 m(arker) till interesse 8 m(arker) Refuelsche om åhret. BtFinlH 4: 407 (1570). En stoor penninge skatt som huar sockn för sigh vtgöre skall och jnthet recknat på huar bonde. Rääf Ydre 1: 360 (1603); jfr d. Af samma Summa (skulle) räknas 600 R:dlr för det årligen löpande Interesset. HC11H 12: 168 (1697). Ett riksråd räknade 6000 daler silfvermynt i lön. Fryxell Ber. 8: 223 (1838). Naturligtvis vill jag icke räkna arvode för artiklar sådana som denna. Fröding Brev 63 (1889). jfr (†): Till hvart (kompani om 170 man) anslogs 1530 daler, räknade 9 daler på hvar man. Hallenberg Hist. 5: 105 (1796); jfr d. — jfr AV-, TILL-RÄKNA. — särsk.
a) [jfr 13 d slutet] (fullt br.) i uttr. räkna ngn l. sig ngt till godo, (räkna (i bet. 4 l. 5) o.) uppföra ngt ss. tillkommande ngn resp. sig l. ss. ngns resp. sitt tillgodohavande l. på ngns resp. sitt kreditkonto; förr äv. i utvidgad anv., i uttr. räkna ngn ngt till last, debitera ngn för ngt, uppföra ngt på ngns debetkonto. At de Associerade som .. äro innehafvare af .. Kronans rätt och förmon, måtte .. få, vid nästa års quartals förskott, sig til godo räkna hvad de .. för det förflutne året lidit. PH 8: 56 (1765). Allt hvad Köpmannen får af samma person i betalning .. räknas densamma tillgodo. Heinrich ItBokh. 4 (1813). Därs. (: till last). Man räknar sig .. till godo 20 points (för uppvisat korti piké). Wilson Spelb. 428 (1888). Hammar (1936).
b) i fråga om poängberäkning i spel o. d.: räkna (i bet. a) sig till godo (så l. så många poäng); jfr 4 m. Det spellag, som har flere kort än 26, räknar 3 points. Lindskog Spelb. 209 (1847; i spelet kasino). Man är i bredouille, så länge man vinner points, utan att motspelaren räknar några. Wilson Spelb. 232 (1888; i spelet triktrak).
c) (†) i uttr. räkna ngt i ngt (jfr e), låta ngt ingå i ngt, inräkna l. medräkna ngt i ngt; jfr 12. (Han) wille eÿ rækna j ther[es] sold the peni[n]ge han (till dem) wtlant haffde. OPetri Tb. 49 (1525). Rääf Ydre 1: 363 (i handl. fr. 1612).
d) i förb. med bestämning (bestående av indirekt personobj. l. inledd av prep. ) betecknande ngn l. ngt som debiteras l. krediteras ngt (jfr a): uppföra (ngt på ngn l. ngt) l. påföra (ngn l. ngt ngt); äv. i uttr. räkna ngt på ngns lön, låta ngt ingå i ngns lön; förr äv. i uttr. räkna ngt på tionden, inräkna ngt i de produkter som erläggas ss. tionde. OxBr. 12: 349 (1612: reckna på tiendenn). RP 6: 48 (1636: räcknes på eens löhn). På Benedictum Littorinum har han (dvs. kvestor) mindre räknat än dhe andre (vid stipendieutdelningen). ConsAcAboP 6: 160 (1686). Således räknas på Skeppet enskilt den kostnad, som (osv.). PH 5: 2985 (1750). jfr PÅ-RÄKNA.
e) (†) i uttr. räkna ngn ngt i händer(na) l. i handen, (räkna (i bet. 4 l. 5) o.) överlämna ngt i ngns hand l. händer. Att räkna fogden eller någon annan befallningsman i händerna en del av det Gud dem (dvs. bönderna) givit hade. Ahnlund AOxenstierna 281 (i handl. fr. 1624). ConsAcAboP 2: 511 (1664: i handen). Tå lät Konungen honom i händer räkna .. penningar. Peringskiöld Hkr. 1: 448 (1697). jfr: Och må I undervijse the Elfzborgz och flere thesse svenske borgere, att the icke late reckne sigh en daler högre i händer än til fyre mark. G1R 21: 119 (1550); jfr 7.
f) i uttr. räkna till så l. så mycket åt ngn, räkna (i bet. 4 l. 5) o. ge l. betala ngn så l. så mycket. Han räknade nog till 50,000 åt mig. Högberg Frib. 29 (1910).
g) (†) i utvidgad anv., med avs. på synd, i uttr. räkna ngn ngt, lägga ngn ngt till last, tillräkna ngn ngt. Synden warder honom intith räknat. OPetri 1: 29 (1526). Herre räkna them icke thenna synden. Apg. 7: 60 (NT 1526; äv. i Bib. 1541).
7) i fråga om jämförelse mellan enheter inom samma l. olika system för mätning (se MÄTA, v.2 1) av ngt (t. ex. längd, yta, rymd, vikt, tid) l. mellan olika myntenheter inom samma l. olika myntsystem samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom närmande sig l. övergående i 13; jfr 8, 9, 16.
a) i sådana uttr. som räkna (en enhet l. så l. så många enheter) (så)som l. lika med l. l. för, äv. i, förr äv. (e)mot (så l. så många andra enheter l. en annan enhet), äv. efter, förr äv. till (så l. så många andra enheter), stundom äv. räkna med (så l. så många enheter) (en annan enhet), anse l. bestämma att (en enhet resp. så l. så många enheter) motsvarar (motsvara) l. är likvärdig (äro likvärdiga) med (så l. så många andra enheter osv.) l. att (en enhet) innehåller l. indelas i (så l. så många andra enheter) resp. att (så l. så många enheter) innehållas i (en annan enhet); förr äv. utan prep. l. konj. i förb. med predikativ betecknande så l. så många enheter. G1R 1: 204 (1524: ffor). Emot en slagen riksdaler skal räknes af förbe:te gammelt mynt trettie sex öre. RA I. 3: 16 (1593). 8000 mark rigesk .., hvar marck räcknat 36 schillinger räfvelsch. Almquist CivLokalförv. 3: 259 (1620). Fyra (engelska) Kronor räknas på et pund Sterling. Christiernin Wexelcours. 19 (1761). De gamle Perser .. räknade året till 365 dagar. Geringius Tidräkn. 24 (1809). Visst är .. att man .. åren 1606—1625 i Dalarne räknade 12 tunnor i skrindet. Falkman Mått 1: 290 (1884). Riksdalern räknades efter 6 1/2 mark svenskt silvermynt. Heckscher SvEkonH I. 2: 612 (1936). 5 Tavastehusspann .. räknades .. som ett pund. NordKult. 30: 9 (1936). Av de små dansk-gotländska penningarna .. räknade man på svenskt sätt även med 8 på en örtug. Därs. 66. jfr: En ”ukesjö” är lika med en sjömil, sådan den ännu räknas på våra kuster, eller fyra nautiska minuter. EWDahlgren hos Nordenskiöld Periplus 102 (1897). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. regemente räknat på så l. så många hästar, regemente som är bestämt att bestå av så l. så många man till häst. Uti Finland äro de wanl. 3:ne (kavalleri)-Regementer .. hwardera om 8 Compagnier, räknat hwart Regemente på 1200 Officerares och gemenas Hästar. HC11H 15: 7 (1662).
b) i sådana uttr. som räkna (en myntenhet) till så l. så stor del av (ett värde), anse l. bestämma att (en myntenhet) är värd så l. så stor del av (ett värde); i sht förr äv. i uttr. räkna (en myntenhet) så l. så mycket bättre än (en annan myntenhet), anse osv. att (en myntenhet) är så l. så mycket mera värd än (en annan myntenhet); förr äv. (närmande sig 8) i uttr. räkna uppå (en myntenhet) mera än (osv.), anse l. bestämma att (en myntenhet) är mera värd än (osv.). Oppå et öre har (under medeltiden) meera warit räcknadt, än nu för tijden. Dijkman Obs. A 5 a (1686). Holländsk Banco räknades först 5 .. proCent bättre än Courant. Schulzenheim BrPennVerk 59 (1794). Dekreterandet att zlotyn i vissa fall endast räknas till 50 procent av det gamla värdet. SvD(B) 1957, nr 140, s. 4.
8) i fråga om undersökning av ngts värde l. mått o. dyl. l. angivande av värde osv. i enheter o. d.: mäta l. värdera l. ange l. uttrycka l. uppskatta (ngt); utom i h slutet o. i numera bl. med bestämning angivande hur ngt mätes l. värderas l. anges, särsk. med bestämning (i sht inledd av konj. (så)som l. prep. till l. i l. med, äv. efter) angivande det mått l. värde som anges l. de enheter o. d. som användas vid angivningen; jfr 13 (a—d). Presten (skall) rekna honom (dvs. åkern) hwadh han gella kan in til Clangåret. 3Mos. 27: 33 (Bib. 1541). Hela denna vägen räkna Turkarne till 200 eller något mer deras milar. Eneman Resa 1: 4 (1711). Kanhända .. (bärgets) högd ofan för vatnet är icke mycket mindre til räknande (än sjöns djup vid bärgets sida). Wettersten Forssa 22 (c. 1750); jfr 13 a. (Daler, mark och andra räknemynt) hvarmed vi, alt ifrån Konung Johan den 3:dies tid, räknat värdet på varor, arbeten och slagne penningar. Christiernin Wexelcours. 29 (1761). Man räknar bergens höjd ifrån hafvets yta. Berlin Lrb. 86 (1852). En noggrannhet, som kan räknas i en eller annan hundratusendels millimeter. 2NF 37: 661 (1925). (Germanerna) räknade tidsperioder icke i dagar utan i nätter. Arv 1947, s. 24. (†) Presten (skall) rekna honom (dvs. åkern) effter the åren som til baka stå in til Clangåret. 3Mos. 27: 18 (Bib. 1541). — särsk.
a) i förb. med bestämning inledd av prep. i i uttr. som ange att ngt är av liten omfattning o. därför anges i små enheter; särsk. i fråga om tid. Nu räknas tiden för denna färd från Donau till Elbes utlopp i timmar. Schück o. Lundahl Lsb. 1: 42 (1901). Hans regering kunde räknas i dagar. Lindqvist BakMoln. 207 (1911).
b) utan obj., i uttr. räkna i l. med, äv. efter (kronor l. meter l. kilo o. d.), ange l. uttrycka värde l. mått osv. med (kronan osv.) ss. enhet. Ett hundrade och trettio d(ale)r i koppermynt reknat. VDAkt. 1650, nr 76. Hamburger Bank räknade i ett särskildt bankmynt, Mark Hamburger banco. EkonS 1: 308 (1893). I praktiken fortfor man .. (under 1600-talet o. början av 1700-talet) att räkna efter såväl silvermynt som kopparmynt. Heckscher SvEkonH I. 2: 610 (1936). Så småningom vande man sig vid att räkna med meter i stället för fot. Nilsson o. Wigforss Aritm. 78 (1951). Man räknade t. ex. i venetianska dukater men betalade i den myntsort som var gångbar å betalningsorten. Olivecrona PennProbl. 20 (1953). Behöver det tilläggas .. att priset — i arbetstimmar räknat — föreföll bedövande. SvD(B) 1957, nr 89, s. 5.
c) (†) i fråga om prissättning, i uttr. räkna ngt för l. till l. på så l. så mycket, bestämma l. ange ngts pris till l. anse l. bestämma att ngt kostar l. är värt så l. så mycket; i pass. äv. övergående i bet.: kosta l. vara värd så l. så mycket; äv. i uttr. räkna ngt högt l. dyrt l. till det dyraste, sätta ett högt resp. högsta möjliga pris på ngt, taga mycket resp. så mycket som möjligt betalt för ngt; äv. i uttr. räkna ngt billigt för ngn, ge ngn billigt pris på ngt, taga litet betalt för ngt av ngn. Reknendes lest korn för 16 .. mark ort(ugar). RA I. 1: 39 (1525). OPetri Tb. 143 (1526: påå). Svart G1 72 (1561: till thet dyreste). Tÿnnen (smör) rechnes till elffwe daler. 2SthmTb. 7: 198 (1586). Ett af de bästa värdshusen i förstaden, där både förtäring och rum dyrt räknades. HT 1916, s. 281 (1756). Han räknade varorna för högt. Widegren (1788). Räkna (nå)-g(o)t billigt för (nå)g(o)n. Klint (1906).
d) i fråga om att ange myntenhets värdeförhållande till myntmetall, övergående i 9, i uttr. räkna (en viss kvantitet myntmetall) som l. såsom (en myntenhet l. så l. så många myntenheter), i sht förr äv. till (så l. så många myntenheter), bestämma l. anse att (en viss kvantitet myntmetall) har samma värde som l. svarar mot (en myntenhet l. så l. så många myntenheter). I Holland räknas en Tunna guld till 100.000 Florener eller Gülden. Christiernin Swar 31 (1763). (Vissa) banker (i Amsterdam o. Hamburg) mottogo (i äldre tid) silver i deposition och utställde bevis härom. En viss kvantitet silver räknades såsom en florin banko, respektive såsom en mark banko. Olivecrona PennProbl. 20 (1953). jfr (†): The penningar .. (vilkas värden uttrycktes i ass) wore alle aff kopar, och reknades ifrå tolff alt nider ått (dvs. voro värda från tolv myntenheter nedåt). VarRerV 47 (1538).
e) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om skattläggning av egendom, övergående i 9, i uttr. räkna ngt (så)som l. för (en viss enhet l. så l. så många enheter), skattlägga l. taxera ngt ss. (en enhet osv.); förr äv. utan konj. l. prep. i förb. med predikativ betecknande enhet. Een qwarn wnder sama by er recknat 1 (spannland). NorrlS 1—6: 281 (1543). Notadregth, er regnat fför itth spanland. Därs. 290. Tolff sedeslandh jordh skall recknes och leggies för ett fulgerdzhemman. Thulin Mant. 1: 75 (i handl. fr. 1602). jfr (†, i utvidgad anv.): Teris fiiskewatns peninger ere recknath 2 sp(annland). NorrlS 1—6: 286 (1543). — jfr AN-RÄKNA.
f) med avs. på (spel)marker l. (svit av) kort l. vunnet moment i spel o. d. (jfr j), övergående i 9: låta gälla l. ge l. tilldela (närmare angivet, godtyckligt överenskommet) värde; vanl. i uttr. räkna ngt för l. (så)som, i sht förr äv. till (ett talvärde l. ett antal poäng o. d.), låta ngt motsvaras av l. representera l. gälla för (ett talvärde osv.). Ässet räknas för 4 (i reversi). ReglKortsp. 1: 30 (1809). Tricken räknas för två (vid trekarl i vist). Almqvist AMay 45 (1838). Korten (utom kung, dam o. knekt) räknas efter sitt nominalvärde, t. ex. nian för 9, åttan för 8, o. s. v. Lindskog Spelb. 205 (1847). Hvarje boll räknas till 2 points (i biljard). Wilson Spelb. 90 (1888). (I ett räknebräde) räknades den övre stenen som fem enheter och de fyra nedre vardera som en. Hagström TalVet. 10 (1929).
g) närmande sig 9 l. 10, i förb. med bestämning inledd av prep. per l. för l. på, i uttr. som beteckna att mått l. värde anges ss. gällande för en viss enhet o. d. Räknat pr ton tackjärn får man i koksmasugnar normalt 700—900 kg slagg. Sahlin o. Öhman JärnStålTillv. 64 (1940). Servering (må) .. för person räknat omfatta högst .. fyra centiliter. SDS 1957, nr 71, s. 3.
h) närmande sig 10: gm att räkna (i bet. 10) fastställa l. uppskatta o. ange (ett värde o. d.) l. värdet l. storleken av (ngt), beräkna; särsk. (o. numera vanl.) i uttr. räkna ngt till, förr äv. på så l. så mycket, beräkna ngt till så l. så mycket, i pass. stundom övergående i bet.: belöpa sig l. uppgå till så l. så mycket. Alle förskreffne wttlegninger, bådhe för skippena och för folkitth war wiidh viij lestter peninger föruthann andre daglige wttlegninger, som icke här rechnas kann. G1R 1: 125 (1523); möjl. till 12. Thå theres (dvs. de brända böckernas) wärdh räknat wort, war thz funnet til fem tiyo twsend penninga. Apg. 19: 19 (NT 1526). (Han) reknar .. sin skadha til CM gyllen. G1R 8: 91 (1532). Skadan (av branden i Louvren) räknas på 12 millioner. Ekeblad Bref 2: 241 (1661). Circulations-Capitalet räknas .. nära 200 Millioner P. St. för högt. Schulzenheim RikPennVerk 224 (1794). Skulderna räknas till miljonbelopp och skatter har inte betalts. SvD(B) 1957, nr 86, s. 9. (†) Skaden räknas öfwer (dvs. till över) 50000 F(loriner). OSPT 1687, nr 25, s. 3. — särsk. (numera bl. mera tillf.) i satser med nekande l. frågande l. därmed jämförlig innebörd, i förb. med indirekt frågesats, övergående i 10 l. 12: räkna efter (se RÄKNA EFTER) l. vara nogräknad med (vad osv.). Man får intet räkna hwad en god Kåål kostar. Grubb 506 (1665). Jag räknar ej hvad det kostat. Weste (1807).
i) med obj. betecknande tid l. tidens gång o. utan bestämning angivande mått l. enheter o. d.: mäta; (gm att hålla räkning på hur många tidsenheter av visst l. vissa slag som förflutit sedan en viss tidpunkt l. gm att ge akt på himlakroppars läge o. d.) hålla reda på hur långt (tiden) framskridit; äv. i utvidgad anv., med obj. betecknande epoker (se EPOK 3): bestämma längd l. omfattning av, avgränsa; jfr 4 g. Han räknar på stjernorna / nattens lopp. Geijer Skald. 35 (1811, 1835). Den grekiska litteraturens perioder hafva naturligen af olika författare räknats olika. Schück VLittH 1: 16 (1898). Många gamla hade mycket väl reda på stjärnorna, nämnde dem vid namn och kände deras gång så väl, att de därav kunde räkna tiden. NordKult. 21: 100 (1934).
j) i uttr. räkna ngt dubbelt l. flerdubbelt o. d., mäta l. värdera (o. ange) ngts storlek l. värde till dubbelt osv. så mycket som det i vanliga l. andra fall gällande; äv. (motsv. f) med avs. på (spel)marker l. tärnings ögon o. d.: låta gälla dubbelt osv.; äv. utan obj.; äv. oeg. l. bildl.; jfr 6 b. PH 5: 2980 (1750). När man gör opera (i komet) får man räkna dubbelt. HbiblSällsk. 1: 285 (1839). Allorna räknas dubbelt. Wilson Spelb. 262 (1888). I Israel .. räknas varje liv flerdubbelt. SDS 1957, nr 85, s. 8.
k) (†) i utvidgad l. bildl. anv., i fråga om värden o. d. som icke kunna uttryckas i enheter, närmande sig 12 l. 13; dels i uttr. räkna ngt l. ngn (l. sig) högt (l. högre) l. dyrt, sätta högt (resp. högre) värde på ngt l. ngn (resp. sig) l. akta l. skatta l. sätta ngt l. ngn (resp. sig) högt (osv.), äv.: tillmäta ngt l. ngn (resp. sig) stor (resp. större) vikt l. betydelse l. anse ngt vara (mycket) allvarligt l. graverande (resp. mera allvarligt osv.), dels i uttr. räkna (en förlust) över alla, anse (en förlust) svårare än alla. G1R 4: 352 (1527). Bådha parterne rekna sich högt, och ingen wil wijka för then andra. OPetri Kr. 2 (c. 1540). Konunga ordh reknas högt, ther fore skola the och wara san. Därs. 90. En wijs man warder högt reknat ibland sitt folck. LPetri Sir. 37: 26 (1561). PErici Musæus 2: 36 a (1582: dyrt och högt rekna). Huru högt v. a. n. konungh teckes räckna hans grofve försummelse. OxBr. 12: 407 (1624). Förlusten (av en av sina bästa vänner) räknade Han öfver alla; ty den kunde Han aldrig ärsätta. Tessin Bref 1: 31 (1751). Hon räknade hans böner högre, än at hon kunde neka til det han begärt. Ekelund Fielding 431 (1765). — jfr HÖG-RÄKNAD. — särsk. [jfr 1 b] i uttr. räkna ngt högt med ngn, vid en uppgörelse med ngn tillmäta ngt stor vikt l. anse ngt vara mycket graverande l. begära högt skadestånd för ngt l. dyl. Hvar då samme fångar icke kome tilstedz, så skulle han (dvs. ryssen) tileventyrs räcknett fast högtt med oss. G1R 29: 374 (1560).
9) i allmännare anv. av 7 l. 8, i fråga om motsvarighet, i förb. med obj. o. bestämning inledd av prep. o. betecknande ngt l. ngn som utgör motsvarighet: anse l. betrakta (ngt l. ngn) ss. motsvarande (ngt l. ngn) l. likvärdig(t) med (ngt l. ngn) l. ss. utgörande motsvarighet (i ngt avseende, t. ex. i form av färdig produkt i förhållande till viss mängd av utgångsmaterial l. i form av en längd i förhållande till en yta l. ett pänningbelopp i förhållande till en arbetsprestation); i sådana uttr. som räkna ngt (t. ex. en viss kvantitet) lika med l. per l. på, äv. för, i sht förr äv. (e)mot ngt (t. ex. en annan kvantitet); stundom närmande sig l. övergående i 13. Man räknar tio kakor per hekto av degen. Huart skatteskinn räcknas för ½ spann kornn eller rågh. NordKult. 30: 68 (i handl. fr. 1539). I the Romerske Rätterne finner jagh att 1 .. (pund guld) hafuer warit räknat emot 14 (pund silver). Stiernhielm Arch. H 1 a (1644). Ett åhr uti theras (dvs. skollärarnas) trägna och mödosamma syssla bör räknas emot en annans tvenne. Skolordn. 1724, s. 9. (Vid bötesförvandling) räknas nijo öre för hvart dagsvärke. SB 5: 1 (Lag 1734). Differencen i Longitud (kan) förvandlas til tid, i det, man räknar 1 Timma för hvarje 15 Grader. Chierlin Sjöm. 31 (1777). På örtuglandet eller attungen räknades ett visst alntal .. utmed bygatan. NordKult. 30: 59 (1936). jfr (†): 14 lisp. hwetemiöhl .. till bröön räcknade a 50 st vtaf lisp(unde)t. HovförtärSthm 1699 A, s. 2511; jfr 4 m. — särsk.
a) (om ä. förh.) i fråga om motsvarighet i skattehänseende mellan (innehavare av) hemman av olika jordnatur l. storlek; ngn gg äv. i utvidgad anv., i uttr. räkna (en egendom) för (så l. så stor skatt), taxera (en egendom) till (så l. så stor skatt). HFinlKamF 2: 227 (c. 1575). (Allmogen i Åsunda härad begär) att 24 crono-, arf- och eigne bönder motte rächnes emot 16 skattebönder i giärden och wisse pertzeller. RA II. 2: 327 (1617). Frällse-Bönderne (åtnjöto) lindring i Inqvarterings Besväret, så att tvänne Frällse-Hemman blefvo räknade emot et Krono eller Skatte. Botin Hem. 2: 150 (1756). Det gamla Fogelvik som ”räknades” för 96 lisp. smör. 2VittAH 29: 69 (1884; sannol. efter handl. fr. c. 1550).
b) (numera bl. tillf.) i fråga om att låta ngt uppväga ngt l. utgöra kompensation för ngt: låta l. anse (ngt) gå jämnt upp (mot ngt). Detta årets vinst kan räknas emot förlusten af det förra. Nordforss (1805). Räkna det ena emot det andra. Meurman (1847). — särsk. i uttr. det ena räknat emot det andra, i genomsnitt, genomsnittligt. Nordforss (1805).
c) (†) i sådana uttr. som vara intet l. litet (till) att räkna l. till räknande(s) l. vara intet räknandes l. icke vara att räkna l. icke kunna räknas emot ngn l. ngt, icke resp. föga kunna anses motsvara l. kunna jämföras med l. kunna mäta sig med ngn l. ngt, ha intet resp. föga värde i jämförelse med ngn l. ngt, vara (vida) underlägsen ngn l. ngt; äv. i det frågande uttr. vad är ngt (till) att räkna emot ngt?, vad är ngt att jämföra l. i jämförelse med ngt? Alt thet gagn .. (som munkarna) giordt haffua är jntit när räknandes emoot en aff the skadhar som the haffwa giordt. OPetri Clost. 1: 510 (1528). Hwad äre nu alla andra dygder til at rekna emoot Gudhfruchtigheten? Rothovius Äropr. B 1 a (1633). Mina Moraler .. (ha varit) litet til räknande i dristighet emot det månge andre ha sagt. Dalin Arg. 1: 196 (1733, 1754). Leopold i 2SAH 1: 57 (1801: äro nästan ej att räkna emot). Han kan ingalunda räknas emot dig. Meurman (1847).
d) (†) övergående i 13, i uttr. vara såsom ngt räknande emot ngt, vara att akta l. anse ss. ngt i jämförelse med ngt; äv. i det nekande uttr. vara såsom intet till räknandes emot ngt, vara ingenting att nämna i jämförelse med ngt. Silwer är såsom treck reknande emoot henne. SalWijsh. 7: 9 (öv. 1536). Eneman Resa 2: 220 (1712: såsom intet till räknandes).
e) [jfr c, d] (†) i utvidgad anv., i satsförkortningen emot ngn l. ngt (till) räknande(s) l. ngn emot räknande l. räknat emot ngn l. ngt o. d., i jämförelse med l. i förhållande till ngn l. ngt. Stiernman Com. 1: 201 (1569). Och sådana menniskior (som hängiva sig åt kroppens vällust), them dygdighom emoot räknande, hafwe jure Gentium ett oedelt anseende eller wärde. Girs Edelh. A 4 a (1627). Han förachtade nästan, emoot sigh räknandes, alle Philosophos och Theologos, angifwandes sigh kunna vthrätta höge och vnderlige Saker. Schroderus Os. III. 1: 5 (1635). (Eng.) In comparison, (sv.) reknadt emot. Serenius (1757; under in).
10) i fråga om aritmetiska l. matematiska operationer.
a) utföra en l. flera operationer (se OPERATION 4) med tal i syfte att söka l. bilda andra tal, utföra räkneoperation(er); lösa problem av aritmetisk l. matematisk art; dels om person (l. ngns hjärna o. d.), dels i utvidgad anv., om räknemaskin o. d. Räkna rätt, fel. Räkna i huvudet, muntligt, skriftligt, på (svarta) tavlan. Räkna för ngn, lära sig räkna under ngns ledning, ta (privat)lektioner för ngn i (enklare) matematik. Räkna med ngn, lära ngn att räkna, ge ngn (privat)lektioner i (enklare) matematik. Räkna med (förr äv. i) bråk l. hela tal, med användande av bråk resp. enbart hela tal. Räkna med (arabiska) siffror, med bokstäver. G1R 12: 80 (1538). Arithmetica är een Konst, som lärer rätt at räkna. AJGothus ThesArithm. 1 (1621). The gamble haffua vthwaldt siw Bookstäffuor til at räkna medh, nemligha: I. V. X. L. C. D. M. Därs. 3. Räkna i bråk. Almqvist AmH 1: 2 (1840). Vi satt i skolan och höll på att räkna. Lindgren AllBarn 97 (1946). Elementa 32: 84 (1949; om räknemaskin). — jfr FEL-, FÖR-, HOP-, KONTROLL-, MASKIN-, MISS-, SAMMAN-RÄKNA. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ande l. i inf. i substantivisk anv., övergående i bet.: konsten att räkna, räknekonst, matematik (ss. skolämne). HC11H 7: 145 (1715). (Han) undervisar .. i räknande och skrifvande. Johansson Noraskog 1: 26 (i handl. fr. 1785). Insikter i läsa, skrifva och räkna. Piehl Egypt. 74 (1896).
β) refl., i förb. med predikativ l. adverbiell bestämning, i sådana uttr. som räkna sig trött l. sjuk, räkna så att l. till dess att man blir trött osv., räkna sig till ngt (jfr 11 b), gm att räkna skaffa sig l. få upplysning om ngt. Jag har räknat mig Sjuk på fönster dörar och Collonner. CAEhrensvärd Brev 1: 75 (1782). Med ledning af de upplysningar, som hade blifvit lemnade, gjorde Fab. Löwen ett försök att räkna sig till den skuld, hvari riket var försänkt. Malmström Hist. 5: 162 (1877).
γ) närmande sig l. övergående i 11, i fråga om kostnadsberäkning, i uttr. räkna på ngt, göra kostnadsberäkning beträffande ngt; äv. i uttr. räkna på kostnaderna o. d., göra kostnadsberäkning(ar). (Han) räknade .. på kostnaderna. Wigforss Minn. 1: 22 (1950). Vem som helst kan .. begära få räkna på projektet (till brobygge). GHT 1955, nr 240, s. 11.
b) med avs. på räknesätt (t. ex. division): räkna (i bet. a) med användande av; äv. med avs. på slag av tal (t. ex. bråk): räkna (i bet. a) med; jfr c. Skola de först räkna den gemeena Arithmeticam, och sedan öfwa sigh i Kiöpmans och Bookhollare räkningar. SträngnäsKonsActa 9/5 1691. Uti första (klass-)afdelningen räknas qvatuor Species. ÅbSvUndH 68—69: 44 (1778). Nu räknar jag Division för .. (min far) så det värker i hufvudet. AGeijer (1844) i Solnedg. 1: 310. Räkna hela tal, bråk. Harlock (1944).
c) gm att räkna (i bet. a) finna (l. söka finna) det sökta talet i (matematiskt problem), lösa, räkna ut. Räkna ett exempel. Björkman (1889). Skolbarnen i skolan skulle räkna tal. Lindström Leksaksb. 43 (1931). Räkna följande uppgifter ur räkneboken i provräkneboken. Berg o. Bjerdahl LbRäkn3Skolår. 20 (1953). — jfr GENOM-, KONTROLL-, OM-RÄKNA samt O-RÄKNAD. — särsk. (†) med avs. på kemisk analys: gm att räkna (i bet. a) söka reda på den kemiska formel som utvisas l. ådagalägges av talen i (en kemisk analys). När jag räknar hans analys, ger den CoAs2 + CoS4. Berzelius Brev 8: 55 (1818).
d) gm att räkna (i bet. a) söka l. ta reda på (ngt), beräkna, uträkna; utom i särsk. förb. o. ss. senare led i ssgr numera nästan bl. dels med avs. på ränta (o. i denna anv. stundom närmande sig 12), dels i p. pf.: beräknad, uträknad. (Stjärnornas) lopp wij nu mäta med ijd och räkne på bågan. BrölBesw. 525 (c. 1670); jfr 4. Jag (har) år 1770 uphört, att räkna ränta på återstoden af Kronans lån. Jöranson Syst. 433 (1792). Räkna hvad det gör. Jungberg (1873). Menniskan .. räknar på förhand solens gång. Topelius Lb. 1: 12 (1894). (Det bör) kontrolleras, huruvida uppgifterna (om omsättningsskatt) äro riktigt uppställda, rätt räknade och .. fullständiga. SFS 1941, s. 1779. — jfr BE-, EFTER-, UT-RÄKNA. — särsk.
α) (†) i uttr. räkna förut ngt, gm att räkna (i bet. a) förutsäga ngt. Astronomi kunna räkna förut Solens och Månens förmörkelser. Celsius Obs. 13 (1739).
β) sjöt. i uttr. räknat ställe l. räknad latitud l. longitud, om det ställe resp. den latitud l. longitud där ett fartyg befinner sig enligt bestickräkning; jfr RÄKNING 6 b; motsatt: observerat ställe osv. (se OBSERVERA 2 a β). Chierlin Sjöm. 164 (1777). Skeppets .. räknade ställe. Pettersson Nav. 80 (1861). SohlmanSjölex. 667 (1955).
11) [jfr (4 o.) 10] (gm l. efter övervägande l. undersökning av olika faktorer) göra ett antagande om l. (söka) bedöma l. taga ställning till hur ngt förhåller sig l. kommer att utfalla l. till vad som är riktigt l. möjligt l. lämpligt l. mest lönande o. d.; äv. (numera i sht i c o. d) med obj. betecknande ngt som ngn söker bedöma osv.; uträkna, beräkna, kalkylera, planera. Räkna rätt, fel, äv. miste, göra ett riktigt resp. felaktigt antagande l. en riktig resp. felaktig bedömning o. d. The stiernokikare som effter månadhe rekna hwadh offuer tigh komma skal. Jes. 47: 13 (Bib. 1541). Det glada (lynnet), som lätt bedrages / Och aldrig kan räkna rätt. Bååth GrStig. 152 (1889). Du räknat vilse om ditt företags följder! Strindberg GVasa 77 (1899). En del av hans bidrag till stödaktionen var onekligen .. (hans hustrus) pengar, om man skulle räkna reellt. Moberg Rosell 135 (1932); jfr 10. — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: beräknande; numera bl. (mera tillf.) i uttr. kallt räknande, kallt beräknande. (Augustus) är ett kallt räknande hufvud, ett känslolöst hjerta. Rydberg RomD 14 (1876). (Tiberius) är i sin grymhet slug och räknande. Därs. 39 (1877).
b) refl., i uttr. räkna sig till ngt (jfr 10 a β), gm beräkningar skaffa sig l. få uppfattning om ngt. Samtiden 1873, s. 274. Psykologien må t. ex. öppna våra ögon för .. hur en åskådningsakt försiggår — men därav kunna vi icke räkna oss till, hur en åskådningsövning skall ordnas. Larsson Kunsk. 2 (1909).
c) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv. (jfr d): (gm l. efter övervägande l. undersökning av olika faktorer) hålla (ngt) för troligt, beräkna; planera; särsk. dels i förb. med en inf. ss. obj., dels (närmande sig l. övergående i 13) i förb. med att-sats l. obj. med inf. (Bönderna i Fjärås) räkna att få 20:de kornet efter sådan plantering. Barchæus LandthHall. 43 (1773). Har man uti Trumf 4 Matadorer och dertil flera små Trumf, kan man med skäl räkna Spel för alla. UnderrBostSp. 6 (1803). Jag räknar at vi seglat 100 mil. Weste (1807). Jag räknar föga mer än 15 timmar i veckan åtgå för min läsning vid gymnasium och för domkapitlets sessioner. Runeberg ESkr. 2: 264 (1854). (Då) räkna vi, att templet står / färdigt inom tjugu år. Rydberg Dikt. 2: 71 (1891).
d) i utvidgad anv. (jfr c): antaga (ngt) ss. gällande i en kalkyl, beräkna. RP 9: 94 (1642). Huvudparten i det investerade beloppet synes ligga i byggnader, för vilka bör räknas en affärsmässig avskrivningstid av 50 år motsvarande 2 % per år. SvD(B) 1957, nr 101, s. 4.
12) medtaga l. inbegripa (ngn l. ngt) l. låta (ngn l. ngt) komma med då man räknar (i bet. 4 l. 5) l. räknar upp (se RÄKNA UPP 1) ngra l. ngt l. då man räknar (i bet. 10 a l. 11), taga (ngn l. ngt) med i räkningen; stundom svårt att skilja från 4 l. 5; ofta i utvidgad anv., övergående i bet.: (anse sig ha anledning att) nämna l. tala om l. fästa avseende vid l. taga hänsyn till o. d. (ngn osv. i ett visst sammanhang); äv. med objektet ersatt av bestämning styrd av prep. med l. (se b). TbLödöse 10 (1587). (Skatten skulle betalas) vthj twenne Åhr, reknandes nu detta närwahrende Åhr 1632. och dett fölliande Åhrett 1633. RARP 1: 163 (1632). Förutan the Jorda-Egor, som äro donerade under Staden, böra ock thessa följande Öar .. räcknas, näml. (osv.). Broman Glys. 1: 67 (c. 1730). (Sveriges) ställning var en stormakts. Vi räknades. Weibull LundLundag. 142 (1884). Mindre än 14 bollar räknas icke (vid poängberäkning i biljard). Wilson Spelb. 95 (1888). Augustus och Livia voro allena i rummet — ty slavarna räknade de icke. Åkerhielm Tib. 87 (1929). Honnörskort räknas också. Werner o. Sandgren Kortox. 125 (1949). — jfr IN-, INNE-, MED-, PÅ-RÄKNA samt O-RÄKNAD. — särsk.
a) [jfr 1 c] (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som icke l. ej o. d. räkna ngt så noga, icke osv. räkna så noga med ngt (se b α β‘). At detta land ej ligger i fullt öster .., utan i sydost, bör ej räknas så noga. Porthan 5: 56 (c. 1790).
b) i uttr. räkna med l. [jfr t. auf etwas l. einen rechnen, fr. compter sur qc l. qn; möjl. delvis utgående från 11] på ngt l. ngn.
α) taga ngt l. ngn med i räkningen (se RÄKNING 8 a); tillmäta ngt l. ngn vikt l. betydelse; taga hänsyn till l. beakta ngt l. ngn; ofta: (vid bedömning av ngt l. i en kalkyl l. plan o. d.) utgå från ngt l. från att begagna sig av ngt l. ngn l. betrakta ngt l. ngn ss. en viktig faktor l. (övergående i β) anse ngt ss. ett rimligt antagande o. d.; i förb. med prep. utom i β‘ numera nästan bl. (mindre br.) i fråga om ngt som är l. framstår ss. förmånligt l. önskvärt ur subjektets synpunkt l. som är l. kan användas till fördel för subjektet. Konungen uti Preussen räknar på (ryska) käyserinnans korta lifstid och på dess oboteliga sjukdom. Höpken 2: 286 (1756). (Ständerna begärde) att få veta, på hvilka medel Rådet hade räknat, när det inledt riket i ett farligt krig. Svedelius i 2SAH 21: 355 (1841). Idéen är nog vacker; men man måste räkna också med realiteter. Lundegård Stormf. 103 (1893). (Han var) en man, som räknades med. Engström Äfv. 22 (1908). Något avbrott i driften räknar man icke med. SvD(A) 1930, nr 20, s. 13. Vi har således .. två Leopold att räkna med: en som studerade, en som roade sig. Holmberg Leopold 1: 88 (1953). — särsk. i vissa satser med nekande l. därmed jämförlig innebörd.
α‘) (†) i uttr. räkna på ngt, övergående i bet.: bry l. bekymra sig om l. fästa sig vid ngt; jfr β‘. At man ej kan räkna på deras krämpor, ty de bli snart siuka och snart friska igen. Dalin Arg. 2: 152 (1734, 1754). Hvad som sker i yrsel, räknar ingen på. Almqvist Smar. 431 (1845). Ni räknar ej på tusende riksdaler / För en mätress, min herre. Topelius Ljung 67 (1873, 1889).
β‘) [jfr 1 c] i sådana uttr. som (icke l. ej o. d.) räkna (så l. alltför o. d.) noga (äv. strängt, förr äv. grant) med ngt l. ngn, äv. på ngt, (icke) fästa (så osv.) stort avseende vid ngt l. ngn, (icke) bekymra sig (så osv.) mycket om l. fråga (så osv.) mycket efter ngt l. ngn. Runeberg (SVS) 3: 51 (1832: Grannt). Samtiden 1872, s. 258 (: allt för strängt). Det räknades icke noga med ort och ställe, men åklagaren sökte sin rätt hvar helst en domstol stod att anträffa. Svedelius i 2SAH 49: 56 (1873). Ansedd som en gammal farbror, oaktadt sina trettiotvå år, fick han ta sig små friheter som ingen räknade så noga på. Strindberg Skärk. 192 (1888). Ej räkna så noga med ett par francs mer eller mindre. Hammar (1936).
β) i utvidgad anv. av α: vara inställd på l. vänta sig ngt l. att finna l. (an)träffa ngt l. ngn l. att ngn skall komma (i förb. med prep. numera nästan bl. i fråga om ngn l. ngt som kan vara till nytta l. ngt som är l. framstår ss. förmånligt l. önskvärt ur subjektets synpunkt); ofta: vara inställd på l. vänta sig att vinna ngt l. ngn l. komma i åtnjutande av l. få behålla ngt l. att vinna medvärkan l. stöd l. bistånd från ngn; äv. övergående i bet.: förlita sig l. lita på ngt l. ngn. Mine vänner ha kunnat räkna på mig. Dalin Arg. 2: 174 (1754; uppl. 1734: ha hållit mig för tillitelig). Du kan räkna på min vänskap. Sahlstedt (1773). Jag räknar på att om en månad få resa upp till Stockholm. Kellgren (SVS) 6: 75 (1777). En tät .. skog, der man med säkerhet kunde räkna på fiender till dubbelt antal. Almqvist TreFr. 1: 122 (1842). Kyrkoherden räknade på henne för sången i församlingens kyrka. Lagergren Minn. 3: 13 (1924). Lloyd George kunde räkna med en taburett i nästa liberala ministär. Hagberg VärldB 183 (1927). Han räknade inte längre vare sig på ära, bifall eller sympati. Böök i 3SAH LX. 2: 101 (1949). — särsk. i utvidgad l. bildl. anv., med sakligt subj.: ha utsikt att tillvinna sig ngt, påräkna (se d. o. 1 g) ngt. SKN 1845, s. 27. Varken kyrkomötets eller nämndens text kan räkna på godkännande. KyrkohÅ 1926, s. 149.
13) anse l. betrakta l. tro l. mena o. d.; särsk. dels i förb. med obj. o. inf. l., i passiv sats, subj. o. inf. (numera nästan bl. utan att), i sht förr äv. att-sats (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från 11 c), dels o. numera oftast i förb. med predikativ l. bestämning som är mer l. mindre likvärdig härmed (se a—d); stundom med mer l. mindre tydlig anslutning till 4 l. 10. Dåch är han intiid Recknatt ad haffue någen deell i ffårssen. AktsamlKungsådreinst. 37 (1552). Haffua the gambla ey så räknat, / At hwijt skulle alt sådant (dvs. renhet och oskuld) teknat? Sigfridi I 6 b (1619). KKD 1: 169 (1708: räkna sig hafwa wunnit). Men en tid räknades hon ju ha en verklig fästeman? Högberg Vred. 3: 33 (1906). SvH IX. 1: 85 (1908). — särsk.
a) med predikativ utan förmedling av prep. l. konj.: anse; dels med predikativ bestående av sbst., dels (o. numera bl., företrädesvis i pass., mera tillf.) med predikativ bestående av adj. l. pron. (l. ett med ett adj. mer l. mindre likvärdigt adv. l. prep.-uttr.). OPetri Tb. 52 (1525). Heimer räcknade sigh och raskare mann än tilförenne. Peringskiöld Wilk. 163 (1715). Ingen af oss bör räkna sig för hög, at nedböja sig til sin nödstälta Nästa med upriktig wälwilja och tienstaktighet. Bælter JesuH 6: 36 (1760). Om en är död, så äro de alle döda, så är det räknadt med Christi död inför Gud. Thomander Pred. 1: 418 (1849). (Den kristne juden var uppfylld av) en sådan känsla af ovärdighet, att han aldrig djerfdes räkna sig i rang med födelsekristna. Benedictsson Folkl. 50 (1887). (En förflyttning) räknas .. positiv eller negativ alltefter dess riktning. Ekman Mek. 15 (1919). För Luther betydde nåden framför allt, att Gud räknar människan rättfärdig, vilket hon enligt lagen icke är. Fehrman OrientK 84 (1920). jfr (†): Och skall borgefred hållas och räknas (dvs. anses gälla l. vara rådande), ehwar Wij Personligen med wårt effterfölliande Håff stadde äre. Schmedeman Just. 96 (1590). — särsk.
α) (†) i uttr. så till räknandes, såsom det får anses l. dyl. Jagh .. skall nu (so til recknandes) andre blifve undergifven. OxBr. 5: 68 (1613).
β) (†) i uttr. räknas vid ngra, räknas (mer l. mindre) jämställd l. likvärdig med ngra. (Det) måtte .. wara hårdnackadhe menniskior, Ja icke menniskior, vthan och räknes widh oskälige diwr, som (osv.). Chesnecopherus Skäl B 4 a (1607).
γ) (†) i uttr. räknas till livet, om förbrytelse: anses böra straffas med livets förlust; jfr 14. I närwarande Dagh räknas icke thenna Lasten (dvs. falskt vittnesbörd) til Lijfwet. Schroderus Os. 1: 849 (1635).
δ) i sådana uttr. som vara något räknad l. räknas något, anses för något, anses vara något, förtjäna avseende, äv. o. numera bl. (mindre br.) i utvidgad anv.: uppskattas l. värderas något, ha ngt anseende; förr äv. i utvidgad anv., i uttr. vara för litet räknad, vara för litet uppskattad l. värderad, ha för litet anseende, varda mycket räknad, uppskattas l. värderas högt, ha stort anseende; jfr c β, 8 o. AKTA II 1, 2. The som någhot woro räknadhe. Gal. 2: 6 (NT 1526). (Lat.) Magnas (sv.) actig, then som mykit reknat oc actat warder. VarRerV 12 (1538). Aldenstund att thenne fattige mannen .. hafver ingen engh föruthan thenna Sande engen, som något kan räknas (osv.). OxBr. 12: 13 (1614). Vid lifvet i hufvudstaden hade Grefven alldeles ledsnat. Han var der alldeles för obemärkt, för litet räknad. Knorring Ståndsp. 2: 64 (1838). En präst, som just inte var något räknad. MinnGPrästh. 5: 45 (1929).
b) med substantiviskt l. adjektiviskt predikativ föregånget av (så)som: anse l. betrakta; stundom övergående i bet.: ha (ngn) anställd l. anlita l. använda (ngn ss. ngt). Rekna .. icke tina tienarinno såsom een Belials dotter. 1Sam. 1: 16 (Bib. 1541). En ed vid härdens gudom räknades som synnerligen helig. Tegnér HemOrd 12 (1881). Hon skulle bli .. lycklig om hon fick räkna mig som medarbetare. Strindberg Brev 4: 191 (1884). Under skottåren skulle .. 24 febr. räknas som skottdag. 2SvUppslB 16: 1249 (1950).
c) i förb. med en med ett predikativ likvärdig bestämning bestående av substantiviskt (i sht förr äv. adjektiviskt) ord föregånget av prep. för: anse. G1R 2: 202 (1525). Alla Strömer i Rijket .. räknas för Chronones Regalia. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 18. När glädjen all / ur lifvet flyktat, då jag räknar mänskan för / ett lik, som andas. Cavallin (o. Lysander) 24 (1879). Älven .. var om sommarn inte att räkna för mer än en vanlig bäck. Lagerlöf Mårb. 96 (1922); jfr a o. FÖRMER 3 a. Han erfor att Matti inte var hans riktiga syster .. För sin del ämnade han framdeles som förut räkna henne för syster. Stiernstedt Liw. 251 (1925). — särsk.
α) i uttr. icke räkna för rov, se ROV, sbst.1 3 a α, b γ.
β) i uttr. räkna ngt (äv. ngn) för intet l. ingenting l. något, anse att ngt (resp. ngn) icke har ngt värde l. intresse l. ngn vikt l. betydenhet resp. har (stort) värde osv., anse ngt (resp. ngn) för intet osv.; i pass. i uttr. vara räknad för något i sht förr äv. (om person): ha (ngt) anseende; äv. i förb. med inf., i uttr. räkna för intet l. ingenting (att osv.), icke anse det vara någonting (att osv.), icke dra sig för att (osv.); jfr a δ. Medh them som för någhot woro räknadhe. Gal. 2: 2 (NT 1526; Bib. 1917: de män som stodo högst i anseende). (Den högste) emoot hwilkom alle the som på iordenne boo, för intet reknas. Dan. 4: 32 (Bib. 1541). Werlden haffuer then wanart medh sigh, at hon ingen ting för någhot reknar, med mindre thet fyller öghonen, och haffuer stoort sken. LPetri 1Post. C 5 b (1555). (De) räkna för intet, att ljuga och förråda hvarann. Almqvist Amor. 80 (1839). Det såg ut som om hennes arbete inte räknades för något. Ottelin BSorl. 106 (1904). DN(A) 1957, nr 69, s. 4 (: räknade allt för intet).
d) (†; se dock slutet) i förb. med en med ett predikativ likvärdig bestämning bestående av substantiviskt ord föregånget av prep. till: anse (som l. för), betrakta (som). (Josef) wardt icke reknat til förstfödzlona. 1Krön. 5: 1 (”6”) (Bib. 1541). Denna ätt .. räknar till stamfader Hans Mårtensson Kanterberg. Rosenstein 1: 121 (1787). Ho är den, som icke sett Gudaktighet räknas till förödmjukelse? Ödmann PredUtk. 22 (1808). — särsk. i uttr. räkna ngn (l. ngt) ngt till ngt, anse ngt vara l. lända ngn (l. ngt) till ngt l. tillkomma ngn (l. ngt) ss. ngt; numera bl. dels i uttr. räkna ngn (l. ngt) ngt till förtjänst l. heder l. nackdel, äv. ära l. vanheder l. (i bibeln) rättfärdighet o. d., anse ngt lända ngn (l. ngt) till förtjänst osv., dels i uttr. räkna ngn (l. ngt) ngt till godo l. last (jfr 6 a), i sht förr äv. till ondo, övergående i bet.: anse l. åberopa ngt ss. en förtjänst l. merit o. d. hos ngn (l. ngt) resp. ss. ett fel o. d. hos ngn (l. ngt), stundom ss. en prickning för ngn; jfr GOD 24 e, LAST, sbst.2 4 b α. Abraham troodde gudhi och thz wort honom räknat till rettferdugheet. Rom. 4: 3 (NT 1526; Bib. 1917: räknades honom till rättfärdighet). Min nådige herre reknar migh icke till ondo, at jagh så dristigt schrifver. OxBr. 12: 268 (1640); jfr ONDO 4 d. De Svenske .. räknade .. segren sig til ära, samt .. fångarna sig til egendom. Celsius G1 2: 122 (1753). Estlander KonstH 411 (1867: till förtjenst). Det ska räknas hela landskapet till heder, att det äger ett sådant smycke (som Vadstena slott). Lagerlöf Holg. 1: 230 (1906). LoW Inl. 43 (1911: till vanheder). SFS 1920, s. 946 (: till last). BonnierLM 1954, s. 62 (: till nackdel). Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 74 (1955: räkna sig tillgodo).
14) hänföra (ngn l. ngt till ngt l. ngra); upptaga (ngn l. ngt bland ngra); anse (ngn l. ngt) höra (se d. o. 10 a, b) (till ngt l. ngra); i förb. med bestämning inledd av prep. till l. (i)bland (förr äv. under) l. bestående av de pronominella adverben hit, dit, vart. Han är räknat worden bland ogerninges män. Luk. 22: 37 (NT 1526). (Staden) Beroth wardt ock reknat vnder Ben Jamin. 2Sam. 4: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: räknas till). Ganimedes bleff .. Rächnad bland Gudarnas taal. Chronander Bel. G 5 b (1649). Ibland Sveriges äldsta städer räknas billigt Calmar. Ihre Föret. XXI (1779). Engelsmännerne döma .. (Barclays roman) Argenis til Satire, och vi kunna räkna Argus dit. JvEngeström i 2VittAH 6: 143 (1788, 1800). Klockaren räknar sig till presterskapet. Hildebrand Medelt. 3: 167 (1900). Att räkna aftonen till följande dag är ett .. av kyrkan sanktionerat och infört bruk. Arv 1947, s. 25. jfr (†): (Mattias) wart reknat till the elloffua apostlar. Apg. 1: 26 (NT 1526). — särsk. (†) i (det gm kontamination med 13 uppkomna) uttr. räkna ngn l. ngt (i)bland en resp. ett av de förnämligaste o. d., anse l. hålla ngn l. ngt för (att vara) en resp. ett av de förnämligaste osv. OxBr. 12: 14 (1614). Ekeblad Bref 1: 238 (1653). Peringskiöld Hkr. 1: 131 (1697).
15) [jfr 4 m (α), 12, 14] (utom i a i sht i vitter stil) (kunna) omnämna l. anföra (ngn l. ngt, särsk. ss. tillhörande en viss kategori); ha (ngn l. ngt) att nämna l. anföra l. åberopa; ofta allmännare: äga l. ha (ngn l. ngt); stundom liktydigt med: åtnjuta l. vara i åtnjutande av (ngt), stundom med: ha att vidkännas (ngt); ofta i utvidgad anv. med sakligt subj.; jfr 4 g ε, ζ, m α. Inga äldre Landtmäteri Jnstructioner lära kunna räknas än ifrån 1500. LandtmFörordn. 15 (1765). (Italien) är det vackraste landet man räknar i Europa. CAEhrensvärd Brev 1: 21 (1780). Hvilka förluster räknar ej Svenska Sången och Ert Samfund (dvs. Svenska Akademien)! Tegnér (WB) 3: 195 (1819). Franska småpjeser, hvilka räkna endast obetydliga namn såsom sitt upphof. Rydqvist i 2SAH 12: 351 (1827). Den fysiokratiska skolan .. räknade i Liljencrantz en anhängare, hvilken i den praktiska politiken sökte att förverkliga dess stora grundsatser. Stavenow G3 41 (1901). Författaren har nöjet att kunna räkna en personlig bekantskap med amasonkårens ledarinna. Nyström NKina 2: 140 (1914). (Det) ansågs .. genant för en familj att räkna en politiker bland sina medlemmar. Wieselgren Waln LandsflH 277 (1934); jfr b. — särsk.
a) [jfr 4 m β β‘, 6] med avs. på tjänsteår l. meriter o. d.: (ha att) anföra l. åberopa (vid sökande av tjänst); jfr 4 m β β‘. Jag (anhåller) allerödmjukast .., at åtminstone få räkna enkla Meriter, om icke dubbla .. kan tilläggas mig. VDAkt. 1781, nr 401. Jag vet att jag .. endast kan räkna obetydliga meriter. Tegnér (WB) 2: 449 (1815). Lärarna tillätos räkna dubbla tjänsteår vid ansökan till prästerlig tjänst. 2SvUppslB 26: 348 (1953); jfr DUBBEL, adj. 2. — särsk. i uttr. räkna tur, vara berättigad att åberopa (plats inom) viss ordningsföljd ss. befordringsgrund. SFS 1916, s. 992.
b) om grupp, sammanslutning, samhälle o. d., övergående i bet.: ha att uppvisa (ngn l. ngt l. ngra); innefatta l. innehålla (ngn l. ngt l. ngra); äga l. ha (ngn l. ngt) ss. beståndsdel l. medlem o. d.; äv. i uttr. räkna ngn l. ngt l. ngra (i)bland l. inom sig; jfr 16. Kanhända hade Wellander varit lika lycklig i fullkomligt mörker (dvs. obemärkthet); men Sverge hade räknat et Snille mindre. Kellgren (SVS) 5: 7 (1785). År 1870 räknade staden (Uppsala) 153 handlande. Höjer Sv. 1: 152 (1873). (Adeln) räknade inom sig de förnämsta partiledarne. Hildebrand Statsförf. 571 (1896). Annerstedt Rudbeck Bref LXXXIII (1899: räknade .. ibland sig). (Släkten) räknade flera verkliga kulturpersonligheter. Ahnlund AOxenstierna 28 (1940). jfr: Ämnet statistik räknar nybörjare i hundratal varje år. SvD(B) 1957, nr 83, s. 5.
16) [jfr 15 b] bestå l. utgöras av l. omfatta (så l. så många enheter av visst slag, t. ex. medlemmar, beståndsdelar); om mått: utgöra (så l. så många enheter av visst slag; jfr 7); äv. (med pluralt subj.): uppgå till (så l. så många); stundom äv. i utvidgad anv.: ha en storlek som motsvarar (så l. så många måttsenheter av visst slag), mäta (så l. så mycket); jfr 15 b. Åland räknar mer än 80 bebodda öar. Topelius Fält. 2: 134 (1856). Landthären borde vid krigets början hafva räknat inemot 18,000 man inom Finlands gränsor. Malmström Hist. 2: 311 (1863). Den gamla konungaborgen (i Babylon), hvars mur .. räknade öfver en svensk mil i omkrets. Tegnér Niniv. 91 (1875). Den tidrymd, som Armfelt genomlefde, räknade icke sex årtionden. Tegnér Armfelt 3: 452 (1887). Dessa trappor räkna, hvar och en, 240 steg. Piehl Egypt. 8 (1896). Den lübska lästen räknade 96 Schepel. NordKult. 30: 36 (1936). I facket organiserade arbetare räknar omkring två och en halv miljon. SDS 1957, nr 74, s. 9.
17) [jfr motsv. anv. av t. zählen, eng. count] (föga br.) i uttr. räkna dubbelt (jfr 8 j), med sakligt subj.: räknas (se 8 j) dubbelt. Hallström K11 133 (1918).
Särsk. förb.: RÄKNA AV10 4. Swedberg Ordab. (c. 1722). jfr avräkna.
1) (numera bl. mera tillf.) till 4, 5: gm räkning avskilja (visst antal enheter) l. fastställa (var ngt befinner sig i en ordningsföljd). Jag räknade .. af 31 Ponnes (dvs. ett slags mynt), gick til Braminen och sade! .. Guldet är edert och Flickan min. Eurén Kotzebue Orth. 3: 77 (1794; t. orig.: zählte .. ab). Man kan alltså på .. (trädstocken) räkna av utifrån var den 90:de årsringen, den 80:e etc. är belägen. SvSkog. 707 (1928).
2) (†) till 6, 10 a, i uttr. räkna ngn ngt av (i viss skatt), uttaga ngt av ngn gm att påföra honom det (i viss skatt); jfr räkna ifrån 3. Een bonde .. klagar, att hvad för detta varit hjälp, räknas honom nu af i åhrlig räntta. RP 4: 61 (1634).
3) till 10 a: (vid beräkning l. sammanräkning) draga av l. från l. frånräkna (ngt). Schenberg (1739). Ni skall .. (få låna) för sex procent, men jag räknar aldrig af bevillningsafdrag. Kullberg Portf. 94 (1842).
RÄKNA BORT10 4. jfr borträkna.
1) (i sht förr) till 4 (q α): gm räkning (söka) fördriva (sjukdom o. d.); jfr läsa bort. Att räkna bort bölder. Landsm. B 41: 262 (1917).
2) till 10 a: dra ifrån (ngt), frånräkna; icke medtaga (ngt) i en räkning, lämna ur räkningen, bortse från. När man talar om ”Roms sju kullar”, räknar man bort Pincius och Janiculum. NF 13: 1303 (1889). Harlock (1944).
RÄKNA EFTER10 32, äv. 40. till 4, 10 a: gm att räkna ta reda på (ngt); räkna ut (se räkna ut 4) l. beräkna (ngt); särsk. i fråga om mera noggrann l. eftertänksam (be)räkning (i sht i syfte att kontrollera en uppgift l. ett antagande o. d.), stundom: kontrollräkna (ngt); ofta abs.: värkställa en (noggrann) räkning l. beräkning; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (motsv. räkna 11): tänka efter l. besinna (ngt). OxBr. 10: 215 (1617). RP 9: 94 (1642; i utvidgad anv.). (Han) bad det jag hemma ville räkna efter om Calculation var riktig. Dalin Arg. 1: 124 (1733, 1754). Man räknar sju mil dit från Arieplog, ehuru det blir endast 6, när man börjar räkna efter. Læstadius 1Journ. 364 (1831). Den .. som .. genom sin försummelse att räkna efter får oriktigt antal kort. Lundequist KonstSpel. 2: 84 (1832). Bara man räknar efter, hur långt borta åskan är, så är det inte farligt. Siwertz JoDr. 32 (1928). jfr efterräkna.
RÄKNA FRAM10 4. jfr framräkna.
1) (†) till 3, = räkna upp 1. Huad underwärdigt han alt ther at skåda fekk, / Wor långt at rekna fram. Lucidor (SVS) 241 (1672).
2) (numera bl. tillf.) till 4: taga l. lägga fram (ngt) o. samtidigt räkna (det); äv. abs. (Sv.) Räkna fram; (t.) herzählen. Möller (1790); möjl. till 3. Hvem skall räkna fram mina kläder? Almqvist Amor. 119 (1822, 1839). Pastorskan .. bad att få låna porslin och silfver, och gamla kaptenskan .. gick ut och räknade fram. Wahlenberg Tolf 9 (1893). jfr: (Täljaren i ett bråk) täljer eller räknar fram så många af dessa (i nämnaren angivna) delar, som .. omtalas (i det ifrågavarande bråket). Palmquist Räkn. 66 (1750); jfr 1.
3) (numera bl. tillf.) till 5, med avs. på pängar: taga l. lämna fram o. samtidigt räkna. Lind (1749). Glädtigt räknar Bodwin myntet fram. JournLTh. 1813, nr 49, s. 4.
4) till 10 a, d: gm räkneoperation(er) få fram l. komma fram till (ngt, t. ex. en summa l. mängd). Heckscher SvEkonH 1: 132 (1935). Ur detta material kan man .. räkna fram folkmängden år 1720. Därs. 381 (1936).
RÄKNA FRÅN, se räkna ifrån.
RÄKNA FÖR10 4, förr äv. FÖRE. [jfr t. vorzählen, vorrechnen] (numera knappast br.) till 4, 5, 10 a: räkna o. visa (ngn) hur räkningen går till l. att räkningen blir riktig o. d.; äv. med sakobj., i uttr. räkna för ngn ngt, räkna ngt i ngns närvaro (så att denne skall kunna kontrollera räkningen l. lära sig hur räkningen utföres). Lind 1: 1747 (1749). Auerbach (1913).
RÄKNA GENOM, se räkna igenom.
RÄKNA HOP, se räkna ihop.
RÄKNA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. jfr frånräkna.
1) (numera bl. tillf.) till 4, 5, i uttr. räkna ifrån sig ngt, förr äv. räkna ngt ifrån ngn (jfr 2), lämna ifrån sig ngt resp. ta emot ngt från ngn o. samtidigt räkna det; särsk. i fråga om att lämna tillbaka o. kontrollräkna anförtrodda föremål l. pänningmedel. Broocman Hush. 1: 44 (1736). (Sv.) Jag räknade dem ifrån honom, (fr.) je les lui fis rendre en les comptant, pièce à pièce. Weste (1807). Den 31 Mars räknade Marie från sig kassa och varor för sista gången. Hedenstierna Marie 62 (1896).
2) (†) till 5, 10 a, i uttr. räkna ifrån ngn (l. sig) ngt (jfr 1) l. så l. så mycket, i fråga om utbetalande l. uträknande l. växling av pänningbelopp: räkna så att ngn (resp. man) förlorar ngt l. så l. så mycket l. får så l. så mycket för litet. Om marketenterne in privato räkna knechtarne någott ifrån, mena de (dvs. riksrådets medlemmar) att ingen bettre sådantt kan botha ähn E. K. M:tt. AOxenstierna 2: 468 (1622). Jag hade så när räknat ifrån mig, honom 100 rubel. Meurman (1847).
3) (†) till 6, 10 a, i uttr. räkna ngn ngt ifrån, uttaga ngt av ngn l. låta ngn betala ngt i skatt; jfr räkna av 2. HFinlH 9: 263 (1556).
4) till 10 a: dra ifrån (ngt), subtrahera; icke medtaga (ngt) i en sammanräkning l. beräkning; äv. abs. Den tid jag dig ej ser, bör räknas från mitt lif. Creutz Vitt. 29 (1761). Tolv dagar eller, om vi räkna ifrån för resan till Paris, knappt elva. Serner StorhertFinans. 114 (1915).
RÄKNA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. [jfr t. durchzählen, durchrechnen] till 4, 5, 10 a: räkna (ngt) från början till slut; räkna innehållet i (ngt); gå l. se igenom (ngt) o. kontrollera att det är rätt räknat. Möller 1: 506 (1782). Heckscher SvEkonH 1: 15 (1935). jfr genomräkna.
RÄKNA IHOP10 04, äv. HOP4, äv. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. jfr hopräkna.
1) (†) till 1, om två parter: gemensamt utreda ett ekonomiskt mellanhavande. Anders Rute i Dantzig blef mig skÿllig (när wÿ senest räknede tilhope) 1700 .. (mark) prÿdzke. 2SthmTb. 4: 463 (1573); möjl. icke särsk. förb.
2) till 4, 5, 10 a: räkna o. lägga samman l. sammanföra (ett antal föremål o. d.) l. lägga ihop värdet av (pängar o. d.) l. addera l. hopsummera (tal o. d.); äv. abs.; äv. bildl. (Det) belöper sigh tillhope recknett till tutusendh twhundret och en daler. 2SthmTb. 7: 197 (1586). Räknekonsten räknar i hoop Taalen. Schroderus Comenius 756 (1639). Jag har åthminstonne, om wij räkna tilhopa, giort honom så stoor wänskap, som han mig. JCederhielm (1708) i KKD 6: 106. Hvarje qväll .. räknade hon ihop sina penningar och lade i en låda. Almqvist Lad. 30 (1840). Harlock (1944). särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv.: (vid räkning) lägga ihop (ngt med ngt) l. tillägga (ngt till ngt); äv. oeg. l. bildl.; jfr räkna 12. Hon lade .. märke till sina syner hon haft som ung flicka, räknade ihop dertill den underbara förmågan att locka .. den unga mannen till sig (osv.). Strindberg SvÖ 3: 304 (1890).
RÄKNA IN10 4. [fsv. räkna in] jfr inräkna.
1) till 4, 5: räkna (i o. för kontroll) o. taga emot (ett antal föremål l. djur l. människor l. en summa pängar o. d.); räkna o. lägga l. släppa in (ngra); äv. oeg. l. bildl. Rekna in kyrkiotionden. Rudbeck Bref 20 (1663). Jag .. räknade in tvätten. Reenstierna Årstadagb. 2: 70 (1815). Att räkna in barnen om kvällarne. Engström Lif 12 (1907). Trettio tusen gömda dukater, som .. räknades in i svenska påsar. Heidenstam Svensk. 2: 96 (1910). Under sommarsäsongen 1957 bör (man) kunna räkna in mellan 900 000 och en miljon SAS-passagerare. SDS 1957, nr 125, s. 15.
2) till 12: medräkna l. inbegripa (ngn l. ngt); särsk. i uttr. räkna in ngt l. ngn (äv. sig) i ngt l. ngra l. (i)bland ngra; förr äv. i uttr. räkna sig in med i ngt, anse att man tillhör l. utgör en del av ngt. G1R 20: 157 (1549). (Om fariseen) hade .. räknat sig in med i hopen, .. så (osv.). Borg Luther 2: 378 (1753). (År) 1953 fick danskarna .. förrätta val inte mindre än tre gånger, om man räknar in en folkomröstning. RöstRadio 1957, nr 20, s. 18. särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. det ena året räknat in i det andra, betecknande att ngt beräknats l. tagits i genomsnitt för ett antal år. Lindfors (1824).
RÄKNA MED10 4. till 12: medtaga (ngt l. ngn) i en sammanräkning l. beräkning, inberäkna; äv. oeg., övergående i bet.: (anse sig ha anledning att) nämna om l. taga hänsyn till (ngt l. ngn). Vinet är icke räknadt med på räkningen. Schulthess (1885). Hallström Sagodr. 60 (1910; oeg.). jfr medräkna.
RÄKNA NED10 4 l. NER4. jfr nedräkna.
1) (tillf.) till 4: räkna o. släppa l. lägga ned (ett antal föremål o. d.). Man skall räkna ned ärtor i en brunn lika många som vårtorna. 4GbgVSH V—VI. 4: 100 (1903).
2) till 10 a: summera ned (ngt), nedaddera; äv. abs. Dahlbäck Åb. 341 (1914; abs.).
3) (mera tillf.) till 10 a: sänka kostnadsberäkningar(na). Far räknade, och räknade ner för att komma till det lägsta anbudet och få arbetet. Wigforss Minn. 1: 21 (1950).
RÄKNA OM10 4. jfr omräkna.
1) till 4, 5, 10 a, c, d: räkna (ngt) på nytt l. ännu en gång. Palmquist Räkn. 17 (1750).
2) till 10 a, = omräkna 1. Räknar man om alltsammans efter tidens priser .. så får man en siffra för naturabetalningen på 180 à 185 mark. Heckscher SvEkonH 1: 73 (1935).
RÄKNA OPP, se räkna upp.
RÄKNA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ. jfr påräkna.
1) (mera tillf.) till 4, 5, 10 a: (ivrigt l. utan att låta sig hindras) fortsätta att räkna. Björkman (1889).
2) (†) till 6 d, i uttr. räkna på ngn ngt, uppföra ngt på ngns räkning. OPetri Tb. 254 (1528). Roloff will rechna Jachop wan Fosszelin på ett hundre tiughe daller för 60 st. wrack spirer. TbLödöse 531 (1619). Weste (1807).
RÄKNA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. [fsv. räkna saman] till 4, 5, 10 a, = räkna ihop 2. Nordforss (1805). jfr sammanräkna.
RÄKNA TILL10 4. [fsv. räkna til] jfr tillräkna.
1) (numera bl. mera tillf.) till 4, 5, i uttr. räkna till ngn l. sig ngt, förr äv. räkna ngn ngt till, räkna o. överlämna ngt till ngn resp. räkna o. ta emot l. lägga beslag på ngt; jfr räkna åt 1. (Han) hade rechnet honum peng[e]r till. 2SthmTb. 4: 94 (1570). (Matmodern) måste .. räkna til henne (dvs. den nya kokerskan) allehanda kiökssaker. Broocman Hush. 1: 44 (1736). Landsm. 6: XXVI (1886: räknar .. till sig). Hedenstierna Marie 198 (1896).
2) (tillf.) till 4 e, i uttr. räkna till sig räven, gm att ”räkna räven” (söka) vinna nötterna. Fatab. 1915, s. 95.
3) till 4, 5, 10 a (o. 12): (räkna o.) lägga till (ngt); addera (ngt). Wollimhaus Ind. (1652). Väg .. (degen) och räkna till den andra mjölhälftens vikt. StKokb. 60 (1940).
4) (†) till 6, i uttr. räkna ngn (l. sig) l. ngt ngt till, föra ngt på ngns (l. sin) l. ngts räkning; äv. oeg. l. bildl., särsk.: tillräkna l. tillskriva ngn (skulden för) ngt, göra ngn ansvarig för ngt. Om så wore ath han tigh .. någhot skyllugh är, thet räkna migh till .., iach will betalat. Filem. 18 (NT 1526). OPetri 2: 495 (1535: räknar sich .. til). Then en miszgerning .. nödigt, och owettandes begår .. räkna thet så länge eenfalligheeten til. Schroderus Comenius 871 (1639). Säll är then man som Herren wil, / Missgierningen eij räkna til. Ps. 1695, 47: 1.
RÄKNA TILLBAKA10 040, äv. 032. särsk.
1) (†) till 2 a, i uttr. räkna sin härkomst tillbaka intill ngn, (kunna) leda sin släkt tillbaka till ngn; äv. i uttr. räkna så l. så många anor tillbaka, (kunna) uppräkna så l. så många anor. Phrygius Föret. 28 (1620). (Kejsar Teodosius) räknade sin Härkomst tilbaka in til Keyser Trajanum. Schroderus Os. 1: 506 (1635).
2) (numera bl. tillf.) till 4, 5: räkna o. lämna tillbaka (ngt). Ekblad 246 (1764).
3) (numera bl. mera tillf.) till 4, oeg., i fråga om tid: (i tankarna) gå (långt l. så l. så många år o. d.) tillbaka i tiden; i sht förr äv. med sakligt subj., betecknande historisk skildring o. d.; förr äv. i utvidgad anv., i förb. med indirekt frågesats: se tillbaka i tiden o. av den gångna tidens längd (söka) bedöma (hur lång tid som återstår att leva). Then Danska Cröneken mykit föregiffuer hwad fordomdags skal heetas i tesse try rijke skeedt wara, och reknar longt til baka. OPetri Kr. 4 (c. 1540). Då har han (dvs. den gamle) tom ock tid at räkna grant tilbaka, / Hur’ länge han ännu warachtig wara kan. Brenner Dikt. 1: 171 (1709, 1713). Man får räkna tillbaka vid pass åtta århundraden för att komma till den tid, då en domkyrka började upföras i Skara. BygdFolk 1: 209 (1927).
RÄKNA TILLHOPA, se räkna ihop.
RÄKNA TILLSAMMAN(S), se räkna samman.
RÄKNA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. räkna up] jfr uppräkna.
1) till 3: successivt l. i tur o. ordning nämna l. omtala l. anföra (ett flertal personer l. saker l. företeelser o. d.); stundom äv. med avs. på svordomar o. d.: rabbla l. ramsa upp. Aff menniskionas hierta vthgåå oonda tanckar, hoor moord tiwffwerij etc, sådana fructer räcknar och Paulus vpp til the Galater. OPetri 1: 105 (1526). (Spelaren) Gudlöst räcknar upp af Eder hehla längder. ÖB 13 (1712). (Jag) räknade .. upp flera äldre skickliga jurister, som jag satte högt. De Geer Minn. 1: 150 (1892). Kvinnan slutade sin veklagan med att räkna upp vad hon ansåg som sin rätt. Fridegård Offerrök 15 (1949). särsk.
a) (ngt vard.) i sådana uttr. som (kunna) räkna upp ngt på sina fem fingrar, förr äv. veta att räkna upp ngt på sina fingrar, (kunna) flytande räkna upp ngt; jfr finger 1 e γ. Modée HåkSmulgr. 60 (1738: på sina fingrar). Auerbach (1913).
b) (†) övergående i bet.: (med omnämnande av ett flertal detaljer) berätta (ngt). (Munkarna berättade om jungfru Marias himmelsfärd o. om undervärk i samband därmed) Så räknas saken upp och göres en hel historia af. Eneman Resa 2: 175 (1712). Lind (1749).
2) (†) till 4: räkna (ett antal föremål o. d.), räkna igenom; jfr 3. Han hadhe icke tijdh att räckna opp (smör-)bytterna (i skutan). BtÅboH I. 13: 12 (1638). Spegel GW 158 (1685).
3) till 4, 5: räkna o. lägga upp l. fram (ett antal föremål l. en summa pängar o. d.); räkna o. utbetala (pängar); i fråga om pängar o. d. stundom närmande sig bet.: räkna l. räkna igenom (en bunt sedlar o. d.); jfr 2 o. räkna 6. Weise 2: 62 (1771; i fråga om utbetalning av pängar). Strandman .. fick .. rådrum att räkna upp sedelbunten (som han hade hittat). Högberg Baggb. 2: 81 (1911). Räkna upp en viss mängd mynt och veta, att den företräder en viss värdesumma. Cassel TeorSocEkon. 362 (1934). Hietanen räknade upp (socker-)bitarna i högar. Stormbom Linna OkändS 98 (1955).
RÄKNA UT10 4. jfr uträkna.
1) [jfr eng. count out] sport. till 4, om domare i boxningsmatch: räkna till tio sekunder efter det att en boxare har fallit omkull l. kommit utanför ringen o. dyl. o. därefter döma (honom) besegrad på knockout; jfr räkning 4 e. (Boxaren) föll omkull som en planka och räknades ut utan att röra en muskel. Swing 1923, nr 1, s. 10.
2) (†) till 4, oeg.: (räkna (se d. o. 4 g) tiden o.) bestämma (ngns dödsdag); anträffat bl. med sakligt subj.; jfr 4. Den stränga Lag / Som strax med Födslen räcknar uth wår Döde-Dag. OWexionius (1688) hos Lucidor (SVS) XVIII.
3) (†) till 5: med avs. på pängar: räkna o. ge ut. Sahlstedt (1773).
4) till 10 a, c, d: gm att räkna lösa (problem) l. söka l. ta reda på (ngt); beräkna (ngt). 2RARP 13: 658 (1743). Räkna ut et tal. Widegren (1788). Räkna ut räntan på 450 kronor efter 5 1/2 procent. Sundén (1888). At räkna ut, hur många kubikmeter frisk luft, varje pojke borde i klassrummet ha tillgång till. MinnSvLärov. 1: 110 (1926). 51 i 88.000 går, ja, det ska jag räkna ut. Nordlander GyllSnitt. 85 (1952). särsk. vävn. i uttr. räkna ut garn till en dräll o. d., beräkna hur mycket garn som går åt till en dräll osv.; äv. (numera bl. vard.) i utvidgad anv. (övergående i 5), i uttr. räkna ut en väv l. ett drällmönster o. d., beräkna åtgång av garn o. tänka ut solvning, knytning o. d. för en väv resp. ett drällmönster osv. Att kunna räkna ut ett drällsmönster. Wetterbergh Penning. 601 (1847). (Hon var) sysselsatt .. med att räkna ut garn till en dräll. Lönnberg Syrend. 303 (1888). Räkna ut en väf. Forssman Aftonl. 12: 171 (1904).
5) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 4 (motsv. räkna 11): (gm undersökning av olika faktorer o. d.) komma till klarhet l. till en uppfattning om (ngt), beräkna l. tänka ut l. antaga l. förstå (ngt); särsk. i förb. med indirekt frågesats l. att-sats, stundom äv. ss. anföringsverb vid direkt anföring. Han hvad förflutit är i minnet drar tilbaka / Och räcknar tidigt ut hvad effter hända vill. Eldh Vitt. 411 (1723). Så räknade vi ut, att det skulle bli svårt att få mat och natthärberge just (under påsken). NordT 1896, s. 305. Nu kan jag räkna ut hvem han är. Strindberg GVasa 74 (1899). Han är en man, / Och mannens väsen räknar lätt man ut / I sådan sak (som förälskelse). Hallström GrAntw. 81 (1899). Den som hade bud till färgaren, hade nog också ärende till handlanden, räknade han ut. Sahlin SkånFärg. 32 (1928).
6) (†) till 13, i uttr. räkna ut ngt för ngt, hålla l. anse ngt för (att vara) ngt. Eneman Resa 2: 165 (1712).
RÄKNAS VID10 4. (numera bl. tillf.)
1) till 1, om två l. flera parter: gemensamt utreda ett ekonomiskt mellanhavande; göra upp med varandra (om ngt); jfr vidräkning. Om thet giäldh Peer .. krafde Anders .., recknades the nu her för Rätte wedh. BjörkekDomb. 22/1 1599. När både hade reknas wedh, bleff nilss Skylligh oloff 8 d(ale)r. VRP 1642, s. 1023.
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (jfr 3), i fråga om utredning av skuldfråga l. av fel o. brister o. d.: göra upp l. gå till rätta med varandra (om ngt); förr äv. i förb. med indirekt frågesats: göra upp osv. med varandra om (vilken osv.). (Borgmästaren) skall låthe .. (sin) dräng förekomme (dvs. komma för rätta), att the (dvs. drängarna som varit med om dråpet) måge räcknes wedh, holcken thera rätter banemannen är, och swara till samma dråp. 3SthmTb. 1: 291 (1595). Kanskee edra feel ära så stora som mina, när wij räcknass wijdh. VDAkt. 1675, s. 324. Sällberg Långv. 57 (1894).
3) [jfr 2] med anslutning till räkna 4: räkna (se d. o. 4) o. i fråga om antal jämföra vad den ene o. den andre har med sig. Två herar möttes åt, ock bägge hade de ägg att bära. Så begynte de räknas vid, ock den ene sade: Gif du mig ett ägg, så har jag dubbelt så många som du! Landsm. II. 8: 20 (c. 1830, 1882).
RÄKNA ÅT10 4.
1) (numera bl. tillf.) till 4, 5, i uttr. räkna åt ngn l. sig ngt, = räkna till 1. Nordforss (1805).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv., i uttr. räkna åt sig ngt l. ngn, betrakta ngt l. ngn ss. sitt resp. sin (jfr räkna 13). Högberg Utböl. 1: 78 (1912: räkna åt sig honom).
RÄKNA ÖVER10 40. till 4, 5, 10 a: räkna igenom (ngt); räkna igenom innehållet i (ngt); ofta: räkna efter l. göra ett överslag över (ngt). Ekeblad Bref 1: 356 (1654). Räkna öfver, om du har fyllest penningar. Sahlstedt (1773). Räkna öfver likkistorna, som på ett enda år utburits endast från ditt kända område. Wallin 2Pred. 3: 174 (1829). (Hon hade) räknat öfver silfverlådan ännu en gång. Hedenstierna Jönsson 187 (1894). Andersson Plautus 75 (1901).
Ssgr (i allm. till 10 a): A (†): RÄKEN-BOK, -BORD, -BRÄDE, -BÄNK, -EXEMPEL, -FEL, -KAMMARE, -KARL, -KLASS, -KLASSIST, -KONST, -KURS, -LÄRA, -MASKIN, -METOD, -MÄSSIGHET, -MÄSTARE, -PÄNNING, -REGISTER, -SAK, -SKALA, -SKOLA, se D.
(1) -SKRIVARE. räkenskapsförare. KlädkamRSthm 1593 B, s. 72 a. Därs. 1594 A, s. 56 a. —
-STAV, -STEN, se D.
(1) -STÄMMA, r. l. f. om (årligen återkommande) stämma (vid Heliga lekamens gille i Sthm) vid vilken åldermannen redovisade för sin förvaltning under det gångna året. 2VittAH 2: 245 (1787, 1791: räkenstämnan; om förh. på 1500-talet).
(5) -SUMMA, r. l. f. om pänningsumma med särskild tanke på dess nominella värde. LBÄ 5—6: 105 (1797).
-SYSTEM, -SÄTT, -TAVLA, se D.
B [sannol. delvis utgående från räknings-] (†): RÄKENS-BOK, -MAN, -PÄNNING, se D.
C (†): RÄKN-MÄSTARE, -PÄNNING, se D.
D: (4) RÄKNE-ADVERB, förr äv. -ADVERBIUM. språkv. adverb som uttrycker hur många gånger ngt sker, taladverb; stundom äv. om adverb som uttrycker plats i ordningsföljd l. dyl. Östling Ellendt LatGr. 41 (1840: Räkneadverbierna). Räkneadverb .. T. e. latinets ’primo’, ’secundo’ osv. Östergren (1937).
(4, 10 a) -APPARAT. [jfr t. zählapparat] apparat som användes (ss. hjälpmedel) vid räkning l. som maskinellt utför räkneoperationer; särsk. dels om apparat för stycketalsräkning, i sht om (apparat försedd med) räknevärk (se d. o. 2), dels om olika slag av apparater som underlätta l. utföra beräkningar l. uträkningar i samband med användande av viss maskin o. dyl. l. utförande av visst arbetsmoment o. d. (o. som på basis av dessa uträkningar automatiskt företaga vissa korrigeringar l. regleringar av maskinens inställning o. d.); äv. oeg. l. bildl. (Läraren) kan ju begagna den naturliga räkneapparat, som hans egna och barnens fingrar erbjuda! Sandberg Småskol. 2: 6 (1866). TT 1875, s. 88 (om linjal med fåror för räkning av nålar); jfr -skiva 1. Patent nr 130, s. 1 (1885; på strumpstickningsmaskin). VL 1896, nr 155, s. 2 (om vändkors med räknevärk). 2NF 24: 50 (1916; om räknemaskin för maskinellt utförande av räkneoperationer). VFl. 1935, s. 81 (på luftvärnskanon). De antika räkneapparaterna. Wassén OdhnHist. 11 (1945).
(4, 5, 10 a) -ARBETE~020. arbete med att räkna. Höglund Branting 1: 90 (1928).
(4, 10 a) -AUTOMAT. (mera tillf.) maskin som automatiskt utför räkneoperationer (i sht i fråga om multiplikation o. division), automatisk räknemaskin. SvD(B) 1957, nr 100, s. 5.
-BEGÅVNING. begåvning för matematik; jfr -huvud. Östergren (1937).
(4) -BESVÄRJELSE. etnogr. särsk. om förhållandet att ngn bär på sig l. strör ut o. d. stenar l. sandkorn l. sädeskorn o. d. ss. skydd mot onda andar (vilka ansågos tvungna att försöka räkna stenarna osv., innan de kunde företaga sig ngt ont). Fornv. 1928, s. 346.
-BETYG. (mera tillf.) betyg i skolämnet matematik. Edlund KalmarprovProgn. 80 (1955).
-BEVIS. (†) bevis i form av siffror l. uträkning(ar) o. d. Järta 2: 50 (1826).
-BITRÄDE~020. person anställd ss. biträde för att utföra räknearbete; särsk. ss. titel på lägre befattningshavare vid vissa statliga institutioner. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. nr 7, s. 64. LUKatal. 1959, h.-t. s. 69 (vid astronomiska observatoriet).
-BLOCK.
1) (numera föga br.) till 4: block (se d. o. 4) till vilket ett räknevärk (se d. o. 2) är anslutet. NF 10: 20 (1885).
2) till 10 a: block (se d. o. 6 a) avsett att räkna i. —
-BOK; pl. -böcker. (räken- 16881885. räkens- 1594. räkne- 1614 osv.) [jfr t. rechenbuch (i bet. 1 o. 2)]
1) (†) till 1: räkenskapsbok; äv. i uttr. räknebok (up)på ngt, räkenskapsbok rörande ngt. 3SthmTb. 1: 206 (1594). Bookhållarens rächnebook opå Uplandz ordinarie ränta. RP 6: 169 (1636). Jungberg (1873).
2) [jfr motsv. anv. i t.] till 10 a: lärobok i räkning l. matematik, räknelära. Aurelius Räkn. A 1 a (1614).
3) till 10 a: bok l. häfte att räkna (övningstal) i. VDAkt. 1795, nr 293.
(4, 10 a) -BOKSTAV~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) bokstav använd ss. taltecken, talbokstav. Björkegren (1786). Dalin (1855).
-BORD. (räken- 17491872. räkne- 1699 osv.)
1) (i fackspr.) till 4: bord vid l. på vilket ngt räknas. KMyntet 1850—1950 138 (1950; för räkning av mynt).
2) [jfr t. rechentisch] (förr) till 10 a: bord med skiva bestående av ett räknebräde (se d. o. 2) l. täckt av en räkneduk. Cellarius 1 (1699). Hagstroem Sag10Teckn. 52 (1931).
-BRÄDE l. -BRÄDA. (räken- 18041872. räkne- 1538 osv.)
1) (i fackspr.) till 4, i fråga om mynttillvärkning: anordning använd vid räkning o. avsyning av (ena sidan av) myntämnen o. färdiga mynt o. bestående av en träskiva försedd med ett bestämt antal fördjupningar vilka var o. en rymma ett mynt(ämne), hålbräde; äv. med inbegrepp av en härtill hörande träskiva utan fördjupningar, använd vid avsyning av myntämnenas osv. andra sida (slätbräde); jfr -skiva 1. 2UB 6: 632 (1904). KMyntet 1850—1950 137 (1950).
2) [jfr t. rechenbrett] (förr) till 10 a: anordning använd för att underlätta uträkningar o. bestående av en rektangulär platta (av sten l. trä l. metall) försedd med parallella rännor l. streck l. linjerade fält (markerande olika underavdelningar i talsystemet, t. ex. hundratal, tiotal, ental l. olika mynt-, mått- l. viktsorter) i resp. på vilka anbragts kulor l. marker o. d. (markerande antal); ngn gg äv. om kulram. VarRerV 32 (1538). Chinesiska räknebrädet .. består af små trissor, som skjutas på pinnar fram och tilbaka. Osbeck Resa 168 (1751, 1757). Wassén OdhnHist. 15 (1945).
3) [jfr eng. calculating board] tekn. till 10 a: apparat använd för uträkning av resultatet vid kvantitativ spektralanalys o. bestående av ett ritbräde med vinkellinjal vilken är skjutbar o. försedd med logaritmisk skala. JernkA 1948, s. 467.
-BYRÅ. byrå (se d. o. 3) för utförande av räknearbeten. Östergren (1937).
-BÄNK. (räken- 16141828. räkne- 1614 osv.) [jfr t. rechenbank] (förr) = -bräde 2; jfr bänk IV 3. Aurelius Räkn. D 3 a (1614). 2SvUppslB 24: 1069 (1952).
(8, 10 a) -BÖSSA. (†) ask för förvaring av räknepänningar (se -pänning 1); jfr räkningpänninge-bössa. TullbSthm 24/7 1557.
(8, 10 a) -DALER. (om ä. förh.) jfr -mark. Heckscher SvEkonH 1: 213 (1935).
-DUK. (förr) duk försedd med linjer o. fält o. använd på samma sätt som ett räknebräde (se d. o. 2). KlädkamRSthm 1560 D, s. 35 a. —
-ELEMENT. (i fackspr.)
1) storhet l. element (se d. o. 3) som användes vid (be)räkning.
2) mekanisk inrättning som (i räknemaskin) utför ett moment (t. ex. multiplikation) i en beräkning l. uträkning. TT 1953, s. 537.
(8, 10 a) -ENHET~02, äv. ~20. (i fackspr.) enhet (se d. o. II 2) som lägges till grund för angivande l. beräkning av ngts värde l. mått l. längd l. vikt o. d. Räkneenheten för längdmåttet är foten à 10 tum och 100 linier. Thomée IllSv. 38 (1866). Bevillningskronan .. brukas ännu som räkneenhet för kommunal beskattning. 2NF 34: Suppl. 609 (1923). Cassel TeorSocEkon. 354 (1934). särsk.
a) om myntenhet; särsk. om räknemynt. AdP 1834—35, 1: 156. Räkneenheten skall kallas Krona. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 37, s. 13. Livren var .. ej ett slaget mynt utan blott en räkneenhet. Heckscher EoH 126 (1922).
b) mus. om taktdel. SvUppslB 27: 376 (1936).
-EXEMPEL. (räken- 18071836. räkne- 1851 osv.) [jfr t. rechenexempel]
1) övningsuppgift i räkning, räkneuppgift. ÅbSvUndH 83—84: 388 (1807).
2) uträkning (av visst slag) som meddelas ss. exempel (på hur sådana skola utföras). HT 1926, s. 89.
(4, 5, 10 a) -FEL. (räken- 18041828. räkne- 1805 osv.) [jfr t. rechenfehler] särsk. till 4, 10 a: vid räkning begånget fel. Wikforss (1804).
-FORM; pl. -er. (†)
1) till 4: numerus. Lindfors Bröder 7 (1806).
2) till 10 a, = -sätt 3. Wallin Rel. 4: 276 (1837).
-FRÅGA, r. l. f. (numera bl. tillf.) muntlig fråga (se fråga, sbst. 1 c) innehållande en uppgift i huvudräkning; i sht förr äv. allmännare: räkneproblem. Åstrand Räkneb. 158 (1852; allmännare). Nu kommer .. (modern) med räknefrågor, och fort vill hon man ska svara. Arbman Silv. 7 (c. 1890).
(4, 5, 10 a) -FÄRDIGHET~102, äv. ~200. jfr färdighet 1; särsk. till 10 a. Sandberg Småskol. 2: 1 (1866).
-FÖRLOPP. om den ordning i vilken en serie räkneoperationer utföres, särsk. i en räknemaskin. 2SvUppslB 19: 606 (1951).
(4) -GLAS. (i fackspr.) glasplatta med inlagt linjenät avsett att möjliggöra räkning av små kroppar under mikroskop; jfr -kammare 2. LAHT 1918, s. 218.
-GOSSE. (förr) skolgosse i räkneklass. VDAkt. 1781, nr 60.
-GRIFFEL. (†) griffel (se d. o. 2) använd till räknetavla (se d. o. 2) av skiffer. ÖoL (1852).
-GRUND. (†) om antagande l. förutsättning på vilken en uträkning l. beräkning bygger; jfr grund, sbst.1 III 1 d η. VetAH 1765, s. 279.
-GÅTA. räkneuppgift som utformats ss. en gåta. Verd. 1891, s. 67.
-GÅVA. (numera föga br.) = -begåvning. Bremer Brev 4: 463 (1865).
(4, 10 a) -HASTIGHET~102, äv. ~200. om den hastighet varmed ngn l. ngt räknar l. förmår räkna; särsk. (fys.) om den hastighet (uttryckt i antal impulser per tidsenhet) varmed en registreringsanordning registrerar l. förmår registrera återkommande snabba förlopp. PedT 1897, s. 436. Räknehastigheten för ett GM-rör är .. begränsad till c:a 104 impulser pr sek. 2SvUppslB 24: 1078 (1952); jfr -rör.
(4) -HJUL. hjul som utgör det räknande organet i ett räknevärk (se d. o. 2) l. en räknemaskin (se d. o. 1). TurÅ 1898, s. 226.
-HUD. [jfr t. rechenhaut] (†) blad av pergament överdraget med en blandning av limvatten o. blyvitt (m. fl. ämnen) o. därefter glättat o. överstruket med linolja samt använt att räkna (l. skriva o. d.) på; jfr plån 1. Synnerberg (1815).
-HUVUD. om räknebegåvning; äv. allmännare, om person med hänsyn till hans förmåga att (lära sig) räkna; jfr läshuvud. Bergklint Vitt. 139 (1761; om person). Benedictsson Peng. 158 (1885).
-HÄFTE. [jfr t. rechenheft] häfte avsett att räkna (övningstal) i. Hahnsson (1898).
-INSIKT. (†) kunskaper i räkning. BL 14: 58 (1847).
-INSTITUT. [jfr t. recheninstitut] (i sht i fackspr.) institut som utför beräkningar l. uträkningar. NF 19: 436 (1895).
-INSTRUMENT. (i sht i fackspr.) instrument för utförande av räkneoperationer. VFl. 1936, s. 83.
-KAMMARE. (räken- 16161855. räkne- 1541 osv.)
1) [jfr t. rechenkammer] hist. till 1; om den avdelning av kammaren (se kammare, sbst.2 9 a) som hade till uppgift att sköta revision o. sammanfattande bokföring av fogderäkenskaper; äv. om kammaren i dess helhet, år 1618 organiserad ss. ett kollegialt ämbetsvärk för förvaltning av kronans inkomster o. räntor (jfr kammar-kollegium); äv. om institution vid den svenska guvernementsstyrelsen i Finl. med uppgift att sköta revision o. d. av räkenskaper (från länen); äv. om motsvarande (avdelning i) ämbetsvärk i främmande länder; äv. om lokal för sådan avdelning l. sådant ämbetsvärk; jfr räkninge-kammare 1. CivInstr. 2 (1541). Det fembte och sidste Collegium är Räkne-Cammaren. RF 1634, § XIII. Gingo sedan R. Marsken och R. Cantzleren nider i RächneCammaren. RP 6: 705 (1636). Räkne Cammaren i Åbo. HFinlH17Årh. 39 (1637). Ur rådet, förvaltningens centrala organ, utvecklade sig .. räknekammaren. Grimberg VärldH 7: 60 (1936; om förh. i Frankrike på 1300-talet).
2) [jfr t. zählkammer] med. till 4: apparat använd för mikroskopisk räkning av blodkroppar i blod l. spinalvätska o. dyl. o. bestående av en glasplatta med ingraverade mikroskopiskt små rutor o. fält över vilken ett slipat täckglas placeras. Wernstedt (1951).
3) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) till 10 a: (klass)rum för räkneklass; förr äv. om räkneklass. Inga disciplar uptagas i Räknekammaren förr än de fattat de saker som uthi infima classe tracteras. SträngnäsKonsAkt. 9/5 1691. VDAkt. 1798, nr 269 (om räkneklass). Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXIV (1875; om rum).
4) till 10 a: rum l. lokal (på institution o. d.) där uträkningar l. beräkningar utföras. RedUpsUniv. 1877—83 159 (1884; vid astronomiskt observatorium). VFl. 1936, s. 83 (om rum på krigsfartyg där beräkningar utföras till ledning för eldgivningen).
(4) -KANDIDAT. [jfr t. zählkandidat] om kandidat vid offentligt val, vilken nomineras endast för att röstetalet skall ge besked om hans anhängares antal (o. utan avsikt att han skall kunna bli vald). 2NF 35: 271 (1923; om förh. i USA). Centerpartiet (har) föredragit att ställa upp räknekandidater. LD 1958, nr 133, s. 4.
-KARL. (räken- 18191872. räkne- 1784 osv.)
1) (förr) till 4: (av rådstuga utsedd) person med uppgift att räkna säd(esskylar) för tiondegivning. KristinehMagProt. 6/5 1772, § 55.
2) till 10 a: man som är skicklig l. övad i att räkna l. utföra beräkningar l. som (yrkesmässigt) sysselsätter sig med (uppgifter som innebära mycken) räkning l. i sin värksamhet begagnar sig av siffror o. uträkningar o. d.; äv. allmännare, om person med hänsyn till hans förmåga att räkna. Räckningarne äro .. gjorde af säkre Räckne karlar. VDAkt. 1784, nr 264. Tänken nu efter huru mycket (av pänningarna) belöper sig på en hvar, ty jag är en dålig räkenkarl. Stiernstolpe DQ 4: 294 (1819). (A. Rosenbergs) rent estetiska motvilja mot krämares och räknekarlars regemente. Hildebrand KristnPersp. 197 (1935).
(1, 4) -KAVLE l. -KAVEL. etnogr. jfr -stav 1. Rig 1920, s. 42.
-KLASS. (räken- 18071855. räkne- 1748 osv.) [jfr t. rechenklasse] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skolklass där undervisning ges i räkning; vanl. om apologistklass (se d. o. a, b); äv. i uttr. skriv- och räkneklass, apologistklass (se d. o. a). Schotte NyköpElLärovH 2: 25 (i handl. fr. 1748). I Englands Skolor äro 10 Räkneklasser. Hagstedt Vexelund. 26 (1821). De äldsta Apologistskolorna eller såkallade Skrif- och Räkneklasserne. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 85. Aritmetik blef 1611 och 1649 ovilkorligt ämne i 4:de klassen samt räkneklassen. Karlson ÖrebroSkolH 4: 216 (1899).
-KLASSIST. (räken- 1834, 1854. räkne- 1855, 1858) (†) elev i räkneklass. Runeberg 4: 190 (1834, 1858).
-KNEKT. [jfr t. rechenknecht] (†) om räknetabell l. räntetabell l. dyl., lathund (se d. o. 2 b). Sturzen-Becker 5: 166 (1849, 1862). SvTyHlex. (1872).
-KONST. (räken- 16141872. räkne- 1538 osv.) [jfr t. rechenkunst]
1) motsv. konst 1, 3 (e): konst(en) att räkna; särsk. om (elementär l. för praktiskt bruk avsedd) aritmetik. G1R 12: 80 (1538). Bland de Matematiska vetenskaperne synes Räkenkonsten vara den äldsta. Norrmann Eschenbg 1: 15 (1817). Astolf. Ditt (dvs. Felicias) sällskap har i grunden plånat ut / Min hela räknekonst. Atterbom 2: 67 (1854). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 21 (1949). jfr (†): Tiyo personer, som (vid skolan i Tuna) schole öfue sigh uthi räknne- och schrifuerekonster och Swerigis lagh. PrivSvStäd. 4: 490 (1608). särsk. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr räkna 11); i sht förr särsk. i uttr. politisk räknekonst, särsk.: politisk aritmetik (se aritmetik 1 slutet). Politisk räknekonst. Järta 2: 204 (1823). Må vi akta oss för feghetens bedrägliga räknekonst. Billing Betr. 223 (1906).
2) (†) motsv. konst 6: spådoms- l. svartkonst grundad på astrologiska beräkningar. Alopæus BorgåGymn. 3: 253 (cit. fr. 1656).
3) (mera tillf.) motsv. konst 7, om konstgrepp l. knep använt vid beräkning av ngt. Östergren (cit. fr. 1932).
-KONSTNÄR~02, äv. ~20. (tillf.) = -mästare 3. AB 1897, nr 95 B, s. 2. —
-KONTOR. jfr kontor 6 o. -byrå. SOU 1946, 14: 64. —
-KONTROLL. kontroll av uträkning(ar); kontrollräkning. Hernberg Rättsh. 352 (1922).
(4) -KORS. [jfr t. zähldrehkreuz] vändkors med räknevärk. SD(L) 1898, nr 251, s. 2 (vid Mariahissen i Sthm).
(8 f) -KORT, n. [jfr fr. carte marquante] (†) spelkort vars innehav ger (ett antal) poäng i ett kortspel. Holmberg (1795; under marquant). Weste (1807).
(4, 10 a) -KRETS. tekn. strömkrets använd ss. räkneorgan i matematik maskin (jfr -maskin 1). TT 1949, s. 166.
(4) -KRYSS, n. (mindre br.) = -kors. SvD(A) 1934, nr 251, s. 17.
-KUB. pedag. jfr -kula. Swartz Utdr. 2: 6 (1883).
-KULA, r. l. f. kula som (vid den elementära undervisningen i räkning) användes ss. symbol för en enhet. Zweigbergk Räkn. 1 (1853).
-KUNNIG. jfr kunnig II 2. PedT 1886, s. 94.
-KUNNIGHET~102, äv. ~200. [delvis avledn. av -kunnig] jfr -kunnig. Östergren (1937).
-KUNSKAP~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) särsk. motsv. kunskap 3: räknelära, räknekonst. Anvisning til Räkne-Kunskapen. Sellander (1793; boktitel). Edén 1Centralr. 62 (1899).
-KURS. (räken- 1862. räkne- 1846 osv.)
1) jfr kurs 7. Wåhlén Räkenb. 3 (1862).
2) jfr kurs 8. Dahm Skolm. 85 (1846).
-LAG, r. l. f. l. m. lag (se lag, sbst.1 5) som gäller (behandlingen av tal i) räkneoperation. BetLärov. 1872, s. 204. —
-LAPP, r. l. m. pedag. jfr -kula. Kruse ÅskådnMat. 12 (1910).
(4, 10 a) -LEK. lek i vilken räkning l. användande av siffror ingår ss. viktig(aste) beståndsdel; särsk. i sg. best. ss. beteckning på en barnlek där det gäller för ett flertal deltagare att i tur o. ordning nämna var sitt av de på varandra följande talen i talserien o. därvid utbyta ett visst överenskommet tal samt dess multipler o. sammansättningar mot ett annat ord o. dyl. SvLek. 1: 69 (1883; i sg. best.). Östergren (1937).
-LEKTION. matematiklektion. Kamraten 1893, s. 298.
-LINJAL. [jfr t. rechenlineal]
1) (förr) till 4: linjal av metall, avsedd för räkning av nålar o. försedd med ett bestämt antal fåror, var o. en rymmande en nål. TT 1875, s. 89.
2) (numera föga br.) till 10 a, = -sticka 2. TMatFysKemi 1918—19, s. 239. TeknOrdb. 962 (1951).
(1) -LÄNGD. (†) längd (se d. o. 8 a) enligt vilken skatt erlägges o. redovisas. Pastoribus ther i länet vil påläggas at förfärdiga och til crono-betienterna lefverera räknelängder, hvareffter lagmans- och häradshöfdings-räntan skal indrifvas. SynodA 1: 294 (1721).
-LÄRA, r. l. f. (räken- 1855. räkne- 1832 osv.) lära(n) om räknekonsten; äv. konkret: lärobok i räkning; äv. övergående i bet.: räknekonst; äv. bildl. Almqvist Räknek. VII (1832). Claëson 1: 51 (1857; bildl.). Lärjungarna (måste) inom hvarje område af räkneläran .. ledas till att klart förstå räkneoperationerna. SFS 1906, nr 10, s. 26. I regel hade han en lapp med lösningen av uppgifterna liggande i räkneläran. ÅbSvUndH 63: 247 (1941).
-LÄRARE. [jfr t. rechenlehrer] (mera tillf.) lärare i räkning, matematiklärare. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 120 (1898).
-LÄRARINNA. (mera tillf.) jfr -lärare. Östergren (1937).
-LÄXA, r. l. f. läxa i räkning. Alm-Eriksson Prinsskol. 99 (1932).
-MAN, m. (räkens- 1552. räkne- c. 1675) (†)
1) till 1: räkningsman. BtFinlH 2: 114 (1552).
2) till 10 a, = räknare 4; anträffat bl. bildl. (Kärleken) är ock ibland räknemänn den konstigste vi känne: / Nu giör han af en hel en half, nu gör han en af tvenne. Lagerlöf Vitt. 26 (c. 1680).
(8, 10 a) -MARK. (om ä. förh.) mark ss. räknemynt, myntmark. Hallenberg Mynt 35 (1798).
(4, 10 a) -MASKIN. (räken- 17411872. räkne- 1834 osv.) [jfr t. rechenmaschine, zählmaschine, eng. calculating machine]
1) om olika slag av apparater l. anordningar avsedda att användas (ss. hjälpmedel) vid räkning; numera företrädesvis om apparat som maskinellt utför räkneoperationer. 2RARP 12: 433 (1741). Portatif räknemachin i form af en liten bok. Scheutz (1834; broschyrtitel). JernkA 1838, s. 200 (om Babbages räknemaskin). En räknemaskin med gula flyttbara träkulor. Rig 1932, s. 62 (1855). Sundstrands själfskrifvande räknemaskin för alla fyra räknesätten. AdrKalSthm 1921, s. 131. Antikens räknemaskin, den s. k. abacus. Hagström TalVet. 9 (1929). Centralinstrument, eldledningsinstrument vid luftvärnet, (är) ett slags räknemaskin. 2SvUppslB 5: 1121 (1947). En matematikmaskin är en räknemaskin, som på automatisk väg framställer den numeriska lösningen till ett matematiskt problem. TT 1949, s. 157. Räknemaskin, aritmometer, (är en) apparat för maskinellt utförande av numeriska räkneoperationer, varvid primärtalen inställas medelst visare, hjul, tangenter e. d. och resultatsiffrorna avläsas från sifferhjul el. en tryckt remsa. 2SvUppslB (1952).
2) bildl.; särsk. dels om person som räknar säkert o. ofelbart (l. mekaniskt), dels om mekaniskt l. schematiskt tänkande. Författ(aren) .. fastnar i sin räkenmaschin och kan ej se bortom eller utöfver den. Bremer Brev 4: 517 (1847). Hedberg Sardou 107 (1866; nedsättande, om person). Fröken Hedemo var hans kontorsbiträde, en utmärkt räknemaskin. Willebrand-Hollmerus ObjGäst. 82 (1935).
Ssgr (till -maskin 1): räknemaskins-bord. (mera tillf.) särsk. om voteringsmaskin i form av ett bord innehållande flera räknevärk vilka gälla olika kandidater l. partier o. vilka direkt registrera de av valmännen avgivna rösterna. 2NF 32: 1104 (1921; om amerikanska förh.).
-remsa, r. l. f. (-maskin- 19341937. -maskins- 1930 osv.) pappersremsa på vilken i räknemaskin de tal noteras som förekomma i en uträkning; äv. om avrivet stycke av sådan remsa; jfr -maskins-rulle. Hemberg o. Sillén Bokföringsl. 32 (1930).
-reparatör. Östergren (cit. fr. 1931).
-rulle. till en rulle hoplindad pappersremsa för räknemaskin; jfr -maskins-remsa. NorrbKur. 1932, nr 6, s. 8.
-tangent. SAOL (1950).
(4, 10 a) -METOD. (räken- 1823. räkne- 1891 osv.)
1) metod vid räkning l. sätt att räkna; äv.: metod vid undervisning i matematik. Pestalozziska räkenmethoden. Svensson Vexelund. 32 (1823). Grimberg VärldH 1: 303 (1926).
2) om metoden att använda räkning (för lösande av en uppgift o. d.); jfr räknings-metod 2. PedT 1897, s. 444.
-METODIK. (i sht i fackspr.)
1) jfr metodik 1. Nilsson o. Wigforss Aritm. 7 (1951).
2) jfr metodik 2. BokNat. Mater. 103 (1953).
-METODISK. (i sht i fackspr.) jfr metodisk 1. Nilsson o. Wigforss Aritm. 7 (1951).
-MOGNAD. pedag. om mognad (hos elev) som gör det möjligt att tillgodogöra sig undervisningen i matematik (på ett visst stadium). TSvLärov. 1946, s. 85.
(8, 10 a) -MYNT. räkneenhet inom ett myntsystem utan motsvarighet i präglat mynt av samma namn o. värde; jfr -pänning 3 o. räknings-mynt. Möller (1755; under cornados). Engelska räknemyntet £ Sterling. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 27 (1854).
(8) -MÅTTSTOCK. (†) värdemätare; jfr mått-stock 3. AdP 1800, 1: 613.
(4, 10 a) -MÄRKE. (†) (märke använt ss.) talbeteckning; siffra. JBureus (c. 1640) i 3SAH 23: 329. Dens. Därs. 330.
(4, 10 a) -MÄSSIG. (räken- 1821 (: räkenmässighet). räkne- 1925 osv.) som kännetecknas av l. utföres gm l. innebär räkning; ss. adv. äv. bildl.: enligt uträkning l. beräkning (jfr räkna 11). Nilsson FestdVard. 210 (1925). Hennes hjärta skänkte efter allt som räknemässigt kunde ha tillkommit henne. Wägner Sval. 114 (1929).
Avledn.: räknemässighet, r. l. f. (numera bl. tillf.) räknemässig schematism o. d. Hermes 1821, 2: 210. —
-MÄSTARE. (räken- 16351877. räkn- 1678. räkne- 1541 osv.) [jfr t. rechenmeister]
1) till 1: person som för l. sköter l. granskar räkenskaper; särsk. (o. numera bl.) hist. om kammarmästare (se d. o. c). M. Lars Organista skall för en Öffwerste Recknemestere vdij Recknecammeren förordnett och beszworin bliffua. CivInstr. 2 (1541). (De världsliga makthavarna) skole ey .. vthwälja wåra Clärker til Apotekare eller Räkenmästare. Schroderus Os. 1: 354 (1635). HT 1930, s. 359. jfr över-räknemästare.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 10 a: lärare i räkning (särsk. aritmetik); äv. allmännare: lärare i apologistklass l. apologistskola, apologist; äv. i uttr. skriv- och räknemästare, apologist. En god apologist eller skrif- och räcknemästare. VDAkt. 1724, nr 7 (1660). Uti Apologistens eller Räkne-mästarens Class, undervisas the, som icke ärna framgent hålla sig vid studierne. Skolordn. 1724, s. 13. Räknemästare och flere, som undervisa barn betjäna sig af krita. Rothof 253 (1762). (H. J. Seseman) sökte .. att ”blifva förhulpen till arithmetices docent eller räknemästare vid Upsala akademi med någon tilldelad stat”. 2BL 9: 429 (cit. fr. 1777). PedT 1898, s. 361 (om ä. förh.).
3) till 10 a: person som är (mycket) kunnig l. skicklig i räkning; stundom äv. allmännare, = -karl 2. Helsingius Cc 6 a (1587). PJGothus UndLära K 1 a (1592). Till Smith förholler sig (W. Blackstone) ungefärligen så, som en mycket öfvad Räkenmästare till en djup Matematikus. LBÄ 44—50: 186 (1801). Jag är en dålig räkenmästare. Hagberg Shaksp. 6: 174 (1849). Fatab. 1911, s. 69. särsk. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. (motsv. räkna 11) om person som beräknar l. uträknar hur ngt förhåller sig l. kommer att utfalla l. vad som är riktigt l. möjligt o. d. Block Progn. 4 (1708). Fältmarskalken Moltke, den erkändt försigtige strategiske räknemästaren. KrigVAT 1894, s. 151. I hämndlystnad och grymhet påminner Ivan (III) om en annan kall räknemästare på tronen, sin samtida i Frankrike, Ludvig XI. Grimberg VärldH 10: 526 (1941). särsk. ss. benämning på den person som i en pantlek där deltagarna fått sig tilldelade var sitt nummer i talserien berättar en historia innehållande många siffror, varvid för varje gång en siffra nämnes den som har motsvarande tal skall resa sig o. buga eller eljest lämna pant; äv. om själva pantleken. Norman GossLek. 342 (1878).
Ssgr: räknemästar-, äv. räknemästare-ställe. (-mästare-) (†) till -mästare 2: befattning ss. räknemästare. VDAkt. 1664, nr 53.
-tjänst. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -mästare 1, 2: befattning (l. tjänstgöring) ss. räknemästare; särsk. till -mästare 2. VDAkt. 1664, nr 53.
-MÖDA, r. l. f. (mera tillf.) jfr möda, sbst. 2, o. -arbete samt räknings-möda.
-OPERATION. [jfr t. rechenoperation] (moment i) uträkning av matematiskt problem; jfr operation 4 b. ASScF 4: 32 (1853, 1856). Vid addition .. utföras först räkneoperationerna inom parenteserna. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 33 (1949).
(4) -ORD. i sht språkv. benämning på vissa ord med adjektivisk l. substantivisk (äv. adverbiell) funktion, utgörande en särskild ordklass o. betecknande bestämt antal (grundtal) l. betecknande bestämd plats i en ordningsföljd o. innefattande uppgift om antalet föregående enheter (ordningstal); stundom äv. med inbegrepp av vissa ord betecknande obestämt antal (kallade obestämda räkneord) l. bestämd plats i en ordningsföljd utan uppgift om antalet föregående enheter (kallade obestämda l. relativa ordningstal); äv. (i sht i fråga om främmande språk l. äldre språkstadier) med inbegrepp av vissa andra ord som beteckna talbegrepp, t. ex. sådana som beteckna det antal som frånskiljes för varje gång (kallade distributiva räkneord) l. det antal i vilka enheter utgörande en helhet uppträda (kallade kollektiva räkneord). Numeralia Nomina, (Räkne-Ord) äro antingen Cardinalia .. eller Ordinalia .. eller Distributiva. Cellarius LatGr. 20 (1703). (Fsv. hundraþ) kan, till och med i samme codex, behandlas än som rent subst. .., än som ett oböjligt räkne-ord. Rydqvist SSL 2: 117 (1857). Buschmännen i södra Afrika hafva intet högre räkneord än två. Tegnér SprMakt 84 (1880). Obestämda räkneord .. öfvergå omärkligt i obestämda pronomina. Beckman SvSpr. 57 (1904). Räkneorden (i latin) .. indelas i grundtal, ordningstal, distributiv och räkneadverb. Bergman (o. Lundqvist) LatGr. 36 (1916). Räkneorden (i ryska) delas uti grundtal och ordningstal; från dessa avledda äro bråktal och kollektiva räkneord. Algren LbRySpr. 70 (1926). S(å)s(om) multiplikativa räkneord betecknar man de adjektiviskt brukade benämningarna enkel, lat. simplex, dubbel, lat. duplex .. o. s. v. SvUppslB 23: 707 (1935).
Ssg: räkneords-ramsa, r. l. f. (i fackspr.) om lekramsa vilken innehåller l. utgöres av (mer l. mindre förvrängda o. vanl. utländska) räkneord. GHT 1948, nr 90, s. 3.
(4, 10 a) -ORGAN. tekn. räknande organ i räknevärk (se d. o. 2) l. räknemaskin (se d. o. 1). TT 1949, s. 163.
(7) -PARI. (†) nominellt pari. Nordström Cred. 129 (1853).
-PENNING, se -pänning.
-PLATTA, r. l. f. pedag. om ark (av papper l. kartong) vilket är försett med upplinjerade rutor o. användes vid räkning med räknelappar. Kruse ÅskådnMat. 10 (1910).
-POJKE. (†) skolgosse som går i räkneklass. Gyllenius Diar. 354 (c. 1670).
-PROBLEM. problem som för sin lösning kräver räkning; räkneuppgift. JernkA 1846, s. 175. Ahlgren Atomkrig 116 (1946).
-PROCESS. (i fackspr.) jfr process, sbst.1 1, o. -operation. FörslSkolordn. 1817, s. 116.
-PROGRAM. [jfr t. rechenprogramm] plan l. schema för räkneoperation(er); särsk. (tekn.) om sådant schema som tillföres en matematikmaskin (jfr -maskin 1). Elementa 32: 98 (1949).
-PROV. jfr prov 1 b, c. Verd. 1892, s. 100.
(8, 10 a) -PÄNNING. (räken- 16141872. räkens- 1558. räkn- 16141665. räkne- 1538 osv. räknes- 1557)
1) [jfr t. rechenpfennig] (förr) myntliknande metallstycke använt vid räkning med räknebräde (se d. o. 2). G1R 12: 80 (1538). 2NF 24: 47 (1916; om ä. förh.). särsk. (numera bl. tillf.) i jämförelser l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. för att ange ngt ss. (jämförelsevis) värdelöst (o. i denna anv. stundom äv. med anslutning till 2). Widh recknpening rättlig een hoffman / Lijknas, som hundrade galt, och nu geller ett eller inte. Hiärne (SvNatL) 161 (1665). Vi äre alle Guds räknepenningar på ett bord .. hvilka Gud brukar, at ther med giöra sin räkning färdig. Scherping Cober 1: 290 (1734). Den lärdaste man är emot mig, som en räkenpenning mot en sexmarksplåt. CIHallman 155 (1776). AJourn. 1815, nr 62, s. 1.
2) [jfr t. rechenpfennig] (numera bl. tillf.) mark (se mark, sbst.4); förr äv.: pollett. Dessa odygdiga pojkar skaffa sig de franska räknepenningar och därmed narra enfaldigt folk givandes ut dem för dukater. Rig 1932, s. 32 (1717). Åstrand (1855; äv. om pollett). Östergren (1937).
3) [jfr t. rechengeld, eng. money of account, fr. monnaie de compte] (i fackspr.) i pl. (i formen -pängar): pängar ss. räkneenheter (räknemynt). Skulden bestämmes i räknepengar eller ideella enheter; den uppfylles med betalningspengar. Olivecrona PennProbl. 28 (1953).
-RAM. kulram. Sandberg Småskol. 2: 2 (1866). Wassén OdhnHist. 11 (1945).
(4 q β) -RAMSA, r. l. f. av ord l. meningslösa ljudkombinationer bestående (rimmad) ramsa l. vers använd för att bland lekdeltagare utse den som skall ha en viss uppgift o. framsagd på sådant sätt att den uppläsande för varje ord l. stavelse l. versfot i tur o. ordning pekar på en av de (i ring stående) deltagande varvid den som sist blir utpekad antingen tilldelas uppgiften l. (vanl.) ställes utanför o. uppläsningen tas om upprepade gånger o. den slutligen kvarstående tilldelas uppgiften; äv. om liknande ramsa som läses upp av den deltagare i en gömlek som skall söka upp de övriga sedan de gömt sig medan ramsan lästs upp. Cederschiöld Rytm. 143 (1905). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 163 (1949).
-REGEL. jfr -lag. ASScF 4: 30 (1853, 1856).
(1) -REGISTER. (räken- 15661594. räkne- 1640) (†) (bok med) räkenskaper; särsk. om bok som föres för kontroll av ngns räkenskaper. HH XIII. 1: 273 (1566). Regen Register emot Johan Persons Klädeschriffuares löningz Regist(er). KlädkamRSthm 1593 C, s. 2 a. Linc. (1640; under logarion).
(4) -RELÄ. [jfr t. zählrelais] tekn. relä (se d. o. 3) avsett för räkning av impulser (t. ex. i automatisk telefonstation). VocTélInt. 70 (1931).
-REMSA, r. l. f. räknemaskinsremsa. HurAnvOdhn. 4 (1945).
-RESULTAT. resultat l. summa av en uträkning. SJ 4: 688 (1906).
(4 q β) -RIM. jfr -ramsa. Norlind AllmogeL 667 (1912).
(10 a) -ROBOT. (mera tillf.) jfr robot 1 o. -maskin 1. DN(B) 1958, nr 125, s. 1.
(4) -RÖR. [jfr t. zählrohr] fys. om en av de tyska fysikerna H. Geiger o. W. Müller 1928 konstruerad anordning avsedd för räkning av enstaka partiklar (t. ex. elektroner) l. fotoner o. bestående av ett gasfyllt o. med en längs rörets axel spänd metalltråd ss. elektrod försett metallrör i vilket gm invärkan av en inkommande partikel alstras en elektrisk ström som indiceras med en registreringsanordning (ofta kallad Geiger-Müllers räknerör); äv. allmännare, om andra anordningar för räkning av partiklar l. fotoner i ett gasfyllt o. med elektrod försett rum. SvUppslB 22: 402 (1935). 2SvUppslB (1952; allmännare).
-SAK. (räken- 1756. räkne- 1930) (numera bl. tillf.) om ngt som innebär räkning; särsk.: räkneoperation. SvMerc. 1: 659 (1756). Otter Officer 46 (1930).
(4, 10 a) -SIFFRA. (†) siffra. ÅbSvUndH 68—69: 93 (1814).
(4) -SJUKA, r. l. f. (numera föga br.) psykol. om den form av tvångstankar som kännetecknas av att den sjuke känner tvång att räkna alla föremål i omgivningen l. att räkna till ett visst tal, innan han företager sig ngt o. d., aritmomani. Gadelius Tvångst. 224 (1896). Herrlin Snille 31 (1903).
-SKALA, r. l. f. (räken- 1822. räkne- 1818 osv.)
1) till 4, 10 a: skala använd ss. hjälpmedel vid räkning; skala hörande till mekanism som tjänar att räkna l. beräkna ngt; i sht förr äv. i utvidgad anv., = -sticka 2. Berzelius Kemi 3: 171 (1818). En modern räknestaf, vanligen kallad ”räkneskala” l. ”räknesticka”. 2NF 24: 48 (1916). HandlednTelesättn. 25 (1955).
2) i utvidgad anv. (jfr 1), med anslutning till räkna 8, om sammanfattningen av (de värden l. mått o. d. som kunna uttryckas gm) räkneenheterna i visst mynt- l. måttsystem o. d. I England använder man ännu i dag t. o. m. en räkneskala med tre olika räkneenheter, nämligen pund, skilling och pence. Cassel Penningväs. 21 (1931).
-SKIVA, r. l. f.
1) (förr) till 4; i maskin för räkning av nålar: rund o. roterbar skiva försedd med bestämt antal fördjupningar i periferien, vilka var o. en rymma en nål. TT 1875, s. 88.
2) (numera bl. tillf.) till 4: till räknevärk (se d. o. 2) hörande skiva försedd med skala som anger antalet enheter. TT 1871, s. 157.
3) pedag. till 10 a: pappskiva använd för samma ändamål som en räknekula. Persson Räkneunderv. 7 (1912).
4) [jfr t. rechenscheibe] (†) till 10 a, = -bräde 2. CivInstr. 2 (1541); jfr Dalin Hist. III. 1: 338 (1761). ÅgerupArk. Bouppt. 1743.
5) [jfr t. rechenscheibe] (i fackspr.) till 10 a; allmännare: skiva med vars hjälp uträkningar kunna göras; företrädesvis om instrument utfört efter samma princip som en räknesticka (se d. o. 2) men i form av två olikstora, koncentriska, cirkulära plattor. TT 1883, s. 155. Därs. 1895, M. s. 47. —
-SKOLA, r. l. f. (räken- 17491846. räkne- 1602 osv.) [jfr t. rechenschule] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) skola i vilken meddelas undervisning i räkning (o. andra praktiskt inriktade ämnen); särsk. (förr) om en i kungl. stadga 1619 förordad form av skola för undervisning i praktiskt inriktade läroämnen, i sht räkning. JBureus (1602) i 2Saml. 4: 24. (Vi) vele .. att de fornembste Siöstäder, som någon rådh och embne haffue, skole uprätta godhe Rechneskoler. AOxenstierna 1: 312 (1619). J. Jönssons Skriv- & Räkneskola (Handelsinstitut för Damer och Herrar). AB 1915, nr 57, s. 12.
-SLAG. (†) = -sätt 3. FörslSkolordn. 1817, s. 12.
-SNURRA, r. l. f. (i sht i fackspr.) kompakt multiplikationsmaskin vid vilken multiplikatorn bestämmes av det antal hela varv som en handdriven vev vrides. SvD(A) 1933, nr 30, s. 1.
-SORT. (†) = -sätt 3. ÅbSvUndH 60: 313 (1847).
-STAV. (räken- 1843. räkne- 1834 osv.) [jfr t. rechenstab (i bet. 3, 4)]
1) etnogr. till 1, 4: stav på vilken med inskurna hack noterades uppgifter om vissa prestationer o. skyldigheter som utförts av resp. åvilade olika hemman i en by; jfr -kavle, -sticka 1 o. räkenskaps-kavle, -sticka. Fatab. 1931, s. 88.
2) (förr) till 10 a: stav av trä l. papp på vars ena långsida (l. på vars långsidor) en pappersremsa (pappersremsor) med under varandra tryckta siffror l. räknetecken var fastklistrad (voro fastklistrade) o. som vid den elementära räkneundervisningen hängdes upp inför klassen tillsammans med andra stavar av samma slag för att (efter ett givet schema för kombinationer) bilda enkla räkneexempel. Swartz Utdr. 2: 7 (1883).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (förr) till 10 a; i pl., om ett av den skotske matematikern J. Napier (Neper) († 1617) konstruerat instrument använt ss. hjälpmedel vid utförandet av vissa räkneoperationer (i sht multiplikation) o. bestående av en samling (vanl. parallellepipediska) stavar (indelade i rutor o.) försedda med siffror som i varje lodrät rad utgöra konsekutiva multipler av den överst i raden stående siffran; särsk. i uttr. napierska l. neperska räknestavar. Scheutz PortRäknem. Titelbl. (1834). Wassén OdhnHist. 18 (1945).
4) [jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br.) till 10 a, = -sticka 2. TT 1896, Allm. s. 78. VaruhbTulltaxa 1: 544 (1931).
-STEN. (räken- 1728. räkne- 1929 osv.) (förr) sten använd ss. talsymbol vid räkning på räknebräde (se d. o. 2). SynSkolhEnköping 1728, s. 14.
-STICKA, r. l. f.
1) etnogr. till 1, 4, = -stav 1. RedNordM 1927, s. 25.
2) (i sht i fackspr.) till 10 a: instrument använt vid utförandet av vissa räkneoperationer o. till sin huvuddel bestående av två mot varandra förskjutbara (rektangulära, smala) skivor av trä, metall, celluloid l. dyl., vilka äro försedda med logaritmiskt graderade skalor; jfr -linjal 2, -skala 1, -skiva 5, -stav 4. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 269.
Ssg (till -sticka 2): räknestick(s)-räkning. (mera tillf.) räkning med räknesticka, stickräkning. Hedström o. Gilljam RäknestickAnv. 3 (1940).
-STIFT. [jfr t. rechenstift] (†) om pänna l. griffel l. dyl. använd vid räkning; jfr -griffel. Rydberg Frib. 37 (1857).
-STUND. särsk. (†) = -lektion. Pastor .. (har) bywistat fast åtskillige gånger Dn. Esbergii räknestunder. HdlSträngnäsKons. 12/7 1694.
-STYCKE. [jfr d. regnestykke (i bet. 1)]
1) räkneproblem; äv.: uträkning; oftast i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. motsv. räkna 11. Det är inte ett litet räknestycke, att dra fram er .. på en liten styckjunkarelön. Hellström Lekh. 167 (1927). SvFlH 1: 138 (1942; om uträkning).
2) (föga br.) värde som erhållits gm uträkning; anträffat bl. om medeltal. Fahlbeck Ad. 2: 169 (1902). Dens. i 2LUÅ I. 14: nr 14, s. 13 (1918).
(4) -STYRKA, r. l. f. (†) numerär, antal. Järta 2: 45 (1826).
-STÄLL. kulram; jfr -ram. 2NF 24: 46 (1916).
-SVÅRIGHET~102, äv. ~200. svårighet (som ngt erbjuder l. som ngn har) i fråga om räkning. TT 1897, K. s. 99. Barn med räknesvårigheter. TSvLärov. 1955, s. 87.
(4) -SYSTEM. (räken- 1820. räkne- 1832 osv.) talsystem (med visst tal ss. bas); jfr räkning 4. JernkA 1820, s. 185. Vårt språk visar, att i forntiden grundades vårt räknesystem icke på tio, utan på tolf. Almqvist SvSpr. 36 (1832).
-SÄKER. som räknar säkert, som icke (l. sällan) gör felräkningar. Östergren (1937; om person).
-SÄKERHET~102, äv. ~200. jfr -säker. OrigOdhn. 6 (1924; i fråga om räknemaskin).
-SÄTT, n. (räken- 1845. räkne- 1750 osv.)
1) till 4: sätt att räkna; särsk. dels om sätt att bilda räkneorden (i ett språk), dels med tanke på vilka enheter som enligt ngns uppfattning böra anses ingå i den helhet som räknas. Broocman SvSpr. 25 (1810). Menniskans benrangel innehåller (efter olika räknesätt) 200—261 ben. NF 2: 229 (1877).
2) till 7, 8, om sätt att uttrycka värden l. mått o. d. gm användande av räkneenhet(er) av visst (l. vissa) slag; sätt att värdera ngt; räkning (se d. o. 5). 70000. mark fint silfver eller efter vårt räknesätt Sexton tunnor guld och 80000. daler Silfvermynt. Dalin Hist. 2: 452 (1750). PH 10: 747 (1776). NordKult. 30: 6 (1936).
3) till 10 a: sätt att räkna; särsk. om addition, subtraktion, multiplikation o. division (ofta i uttr. de fyra (enkla, äv. första) räknesätten). ÅbSvUndH 24: 71 (1815). De fyra första räknesätten. Lidman Blodsarv 281 (i handl. fr. 1872). 2SvUppslB 2: 256 (1947).
4) (†) till 11, 13: sätt att räkna l. att uppfatta o. bedöma. Törneros Brev 1: 152 (1825; uppl. 1925).
Ssg: räknesätts-tecken. till -sätt 3: tecken angivande det räknesätt som användes vid (visst moment i) en räkneoperation. Räknesättstecknet + kallas ”plus”. Nilsson o. Wigforss Aritm. 18 (1951).
-TABELL. [jfr t. rechentabelle] tabell (l. om en tabell påminnande uppställning) avsedd ss. hjälpmedel vid räkning; särsk. om sådan tabell innehållande resultat av olika uträkningar (t. ex. kvadratrötter, logaritmer). Kullberg Soyaux 4 (1805). SFS 1953, s. 1094.
-TAL.
1) (numera föga br.) till 4: antal. VDAkt. 1771, nr 678. Hammar (1936).
2) (†) till 4, = -ord; äv. koll., om den ordklass som utgöres av räkneord. Ödmann MPark 6 (1800). Leopold i 2SAH 1: 171 (1801; koll.). Düben Lappl. 310 (1873).
3) (†) till 7, 8, om mynts nominella värde. Botin PVetA 1771, s. 24. AdP 1800, 1: 501.
4) (numera i sht ngt vard.) till 10 a, = -uppgift. ÅbSvUndH 58: 342 (1814).
-TAVLA. (räken- 16211872. räkne- 1626 osv.) [jfr t. rechentafel]
1) (förr) = -bräde 2. AJGothus ThesArithm. 17 (1621). Wassén OdhnHist. 11 (1945).
2) (i sht förr) tavla (av skiffer, äv. av svartmålat trä l. av papp o. d., förr äv. av pergament) avsedd att räkna l. att göra (siffer)-anteckningar på o. d.; jfr -hud. 1 Rechne tafla. BoupptSthm 1672, s. 855 b; möjl. till 1. Een rechen taffla medh åthskilliga griflor. BoupptSthm 1688, s. 1029 b, Bil. (1687). Räkne-tafla af skinn eller pergament. Lind (1749; under rechen-haut). Skrifva på en räkentafla. Porthan BrSamt. 223 (1798). Räkne taflor af Papp. BoupptVäxjö 1832. Hammar (1936).
3) (†) gunterskala. Gosselman SNAmer. 1: 97 (1833). Jungberg (1873).
4) (†) räknetabell; särsk.: multiplikationstabell. Lind (1749; om multiplikationstabell). Dähnert (1784).
5) (†) om ett slags tavla med rörliga siffror, använd vid undervisning av blinda. AB 1853, nr 224, s. 2.
6) (mera tillf.) markeringstavla (för angivande av antal vunna poäng i kortspel o. d.). KatalNK 1916—17, s. 135.
-TECKEN. matematiskt tecken. Lavén LbMatem. 12 (1842).
-TERM. (mera tillf.) ord som tillhör den matematiska terminologien. PedT 1892, s. 43.
-TIMME. (ngt vard.) jfr -lektion. Kamraten 1893, s. 298.
-TRISSA, r. l. f. trissa använd ss. talsymbol vid räkning på räkneram. Wassén OdhnHist. 16 (1945).
-UNDERVISNING~1020. [jfr t. rechenunterricht] undervisning i räkning. Sandberg Småskol. 2: 1 (1866).
-UPPGIFT~02, äv. ~20. [jfr t. rechenaufgabe] jfr -problem; särsk. om övningsuppgift i räkning (jfr -exempel 1, -tal 4). Sandberg Småskol. 2: 21 (1866).
-UTTRYCK~02, äv. ~20. mat. matematiskt uttryck innebärande en l. flera räkneoperationer (med en viss storhet). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 130 (1949).
-VALS; pl. -ar. [jfr t. rechenwalze] (i fackspr.) apparat använd ss. hjälpmedel vid utförandet av vissa räkneoperationer o. till sin huvuddel bestående av en vals samt en därtill ansluten slid vilka båda äro vridbara o. försedda med logaritmiskt graderade skalor. 2NF 24: 54 (1916).
-VAN, adj. Östergren (cit. fr. 1916).
-VANA. Östergren (1937).
-VERK, se -värk.
(4 q β) -VERS. jfr -ramsa. Norman GossLek. 18 (1878).
(4, 10 a) -VÅG; pl. -ar. (i fackspr.) om viss (mycket känslig) typ av våg avsedd att användas bl. a. för vägning (i st. f. uppräkning) av massartiklar (t. ex. skruv, spik) som icke säljas efter vikt. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 371. —
-VÄRDE.
1) till 4, 8, 10 a, om det talvärde som ngt uttrycker l. äger. (De gotiska) bokstäfvernas läte, forna uttal och räkne-värde. 1VittAH 4: 452 (1783). Kortens räknevärde är .. följande: hvarje äss 1 och äfven 14, .., kungen 13 (osv.). Lindskog Spelb. 204 (1847). 2NF 30: 522 (1920).
2) till 7, 8, 10 a, om ngts värde uttryckt i räkneenheter; särsk. dels om mynts (i lag fastställda) värde i förhållande till (o. uttryckt i) annat inhemskt l. utländskt mynt (särsk. om mynts nominella värde), dels (numera bl. tillf.) om varas l. egendoms o. d. värde uttryckt i pänningbelopp. Scheffer PVetA 1753, s. 17. Riksdalerns räknevärde af 18 Daler (skall) bibehållas. Lund TilläggnBancoV 14 (1761). Rikedomar blefvo mera allmänna, och et större öfverflöd af guld och silfver uphöjde alt vidare deras räknevärde. Schönberg ÅmVetA 1776, s. 9. Räkne-värde eller Evalvation är det påsatta Värde i någondera slags Valutan, hvarefter et pregladt Mynt bör gälla enligt Öfverhetens Förordning. Bergklint MSam. 2: 452 (1792). (Han anslog) 8000 Dal. S:mt., eller efter nuvarande räknevärde 1333 R:d 16 ss. til en stadigt stående Stipendiefond. Porthan 5: 424 (1799). Från 1777 års början .. skulle afskaffas alla dittills begagnade räknevärden af daler, mark och öre kopparmynt eller silfvermynt. 2VittAH 23: 411 (1857, 1863). (Myntförbättringarna och -försämringarna) kunde ske .. genom förändring blott i myntets räknevärde. Heckscher EoH 126 (1922). särsk. (†) övergående i bet.: räknemynt. Hufvudmynten .. äro dels verkelige (reelle) slagne mynt, dels inbillade och blotta räkne-värden. Christiernin Vexelcours. 29 (1761).
-VÄRK, n.
1) (†) till 1: räkenskapsvärk (se d. o. 2). DvSchulzenheim PVetA 1799, s. 11. Dalin (1855).
2) [jfr t. zählwerk] till 4, 10 a: mekanism som tjänar att räkna l. räkna ut ngt; särsk. om mekanism som registrerar antalet av de påvärkningar som den (t. ex. gm en axels l. ett hjuls rotation) utsättes för. TTekn. 1861, 1: 205. Vändkors med räkneverk. SFS 1945, s. 1729. SvD(A) 1958, nr 329, s. 5 (vid luftvärn).
-ÖVNING. övning i räkning; särsk. (i sht i pl.) konkretare. ÅbSvUndH 58: 233 (1811).
E [möjl. delvis utgående från räknings-] (†): RÄKNES-PÄNNING, se D.
Avledn.: RÄKNARE, om person m.||ig., om sak r. l. m. [fsv. räknare; jfr d. regner, t. rechner; jfr äv. d. tæller, t. zähler]
1) till 1: person som för räkenskaper; numera bl. med anslutning till 4; i ssgn mot-räknare.
2) till 4, 5: person som räknar ngt; särsk. (o. numera vanl.): person som har till yrke l. har fått i uppdrag att räkna ngt. Juslenius 195 (1745). UNT 1929, nr 10381, s. 1. jfr cigarr-, pappers-, pänning-, snabb-, stavelse-, tide-, ärt-räknare m. fl. särsk. (förr)
a) person med uppgift att hålla räkning på antalet ur en gruva uppfordrade tunnor o. d. med malm (l. bärg o. d.). Bergv. 3: 210, 215 (1765).
b) om man med uppgift att räkna säd(esskylar) för tiondegivning; jfr räkna 4 k α o. räkne-karl 1. LReg. 48 (1688). Cederlöf FinlPrästEkon. 270 (1934). jfr tionderäknare.
3) till 4: apparat l. instrument som användes för att underlätta räkning av ngt l. som automatiskt räknar ngt; särsk.: räknevärk (se d. o. 2) l. med räknevärk försedd apparat som användes för att registrera antal. Patent nr 130, s. 1 (1885; om varvräknare vid stickning). Telefonsamtal markeras på avgångsapparatens räknare vid helautomatisk drift. SFS 1951, s. 308. jfr omlopps-, plåt-, samtals-, slag-, steg-, stoft-, tråd-, varv-räknare m. fl.
4) till 10 a, om person som räknar l. kan räkna (l. som har till uppgift att utföra beräkningar). Linc. (1640; under ratiocinator). FinBiogrHb. 568 (1897; vid astronomiskt observatorium). En mänsklig räknare disponerar ett praktiskt taget obegränsat minnesutrymme. Elementa 32: 84 (1949). jfr huvud-, kladd-, maskin-, snabb-räknare. särsk. i utvidgad l. bildl. anv., om beräknande person; jfr räkna 11. Iskalla räknare! Remmer Theat. 2: 33 (1809, 1815).
5) till 10 a, om hjälpmedel vid l. apparat för utförande av uträkningar l. beräkningar; företrädesvis i ssgn snabb-räknare. Harlock (1944).
Ssgr: räknar(e)-biträde. (-are-) (numera knappast br.) till räknare 4; = räkne-biträde. FFS 1900, nr 15, s. 33. Cannelin (1939).
-lön (numera bl. tillf.) särsk. till räknare 2. 2VittAH 23: 341 (1857, 1863).
-visligen. (-ars-) (†) till räknare 2, 4: enligt l. efter l. gm räkning. Anders begärer att thet må bliffwa räcknarswissligen, delat them (dvs. delägarna i hemmanet) emellan både medh åker och engh. GudhemDomb. 1633, s. 190.
RÄKNARINNA, f. (†) till 10 a: kvinna som räknar l. kan räkna; anträffat bl. bildl. (jfr räkna 11). Topelius Fält. 3: 302 (1858).
RÄKNEBAR, adj. (†) till 4: som kan räknas. Järta 2: 212 (1823).
RÄKNELIG, adj.
1) (numera bl. tillf.) till 4: som kan räknas l. låter sig räkna, möjlig att räkna; särsk. övergående i bet.: fåtalig (jfr räkna 4 d); jfr oräknelig. Linc. (1640; under numerabilis). Pulsen var knappt räknelig i högsta grad oregelbunden. Hygiea 1840, s. 150. Några hyggliga umgängeskretsar, men ganska räkneliga dessa. Knorring Skizz. II. 2: 153 (1845). Dalin (1855; angivet ss. föga br.). LoW (1911).
2) (†) till 10 c, d: som kan uträknas l. beräknas. Wollimhaus Ind. (1652). Björkman (1889).
3) (†) till 14: hänförlig. Alla hit räkneliga verb. Rydqvist SSL 1: 245 (1850).
RÄKNERISK adj. [jfr t. rechnerisch] (numera bl. tillf.) till 10 a: som utgöres av l. sker gm l. grundar sig på uträkning(ar) l. beräkning(ar). Till detta resultat har jag kommit .. på räknerisk väg. TT 1896, Byggn. s. 128. En räkneriskt fastställd kvotdel. Hernberg Rättsh. 60 (1922).
RÄKNERSKA, f. kvinnlig räknare.
1) till 4, 5; jfr räknare 2. SD(L) 1898, nr 423, s. 2.
2) till 10 a; i ssgn maskin-räknerska; jfr räknare 4.
RÄKNIG, adj. till 4: som räknas (så l. så); i ssgn bak-räknig.

 

Spalt R 3797 band 23, 1961

Webbansvarig