Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROV prω4v, n., äv. (numera bl. i bet. 5, om varuprov, i sht provbit l. provstycke o. d., vard.) r. l. f. l. m. (UpplDomb. 3: 142 (1586; i bet. 1 g α), Hinde Byvallaf. 92 (1927; i bet. 5)); best. -et, ss. r. l. f. l. m. -en; pl. = l. (numera bl. i bet. 5, om varuprov o. d. ofta) -er32 (förr möjl. äv. att hänföra till sg. prova) ((†) proven BtÅboH I. 5: 21 (1678)); förr äv. PROB, n. l. r. l. f. l. m.; best. -et, ss. r. l. f. l. m. -en; pl. -er; förr äv. PROBE, f.; best. -en; pl. -er; förr äv. PROVA, f.; best. -an; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(pro (i bet. 3 c) 15911599. prob 15921789. probe 15561592. proben, sg. best. 15561650. prober, pl. 1556. probet, sg. best. 1587. prov (-of, -off) 1614 osv. prova (-ffu-) 15821614. prover, pl. 1583 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. prov, prob, (sen)isl. próf, nor. prov (i bet. 2); av mlt. prove resp. (i formerna probe, prob) t. probe, motsv. eng. proof o. fr. preuve; av senlat. proba, till lat. probare, godkänna, pröva (se PROBERA). — Jfr PROBA, sbst.1, PROVA, v., PRÖVA, sbst. o. v.]
1) praktiskt försök som anställes för att utröna ngts beskaffenhet l. funktionsduglighet l. användbarhet o. d.; ofta om dylikt försök som göres med en mindre kvantitet av ett ämne, i sht för att utröna, vilka beståndsdelar som ingå i ämnet; ofta liktydigt med: experiment l. analys. Anställa, göra, utföra, företaga ett prov (med, förr äv. på ngt). Anställa prov med en ny maskin l. en ny tillvärkningsmetod. Provet utföll till belåtenhet. HT 1909, s. 173 (1636). Wedh Siösijdan är och så arbetat oppå att siuda Salt .. proben är gjordh och god funnen. RARP 3: 166 (1641). Samma dag giorde Mr le Maitre .. sina prof på den invention han påfunnet med geswinda skått. KKD 4: 60 (1711). Sedan .. alkemisten .. företagit åtskilliga prof med vätskan, som för tillfället fanns i retorten, förklarade han (osv.). Rydberg RomD 323 (1874, 1892). Bolin VFöda 169 (1933). — jfr BELASTNINGS-, BÖJNINGS-, DEGEL-, DRAG-, ELD-, FALL-, GUDSDOMS-, GULD-, HAMMAR-, HÅLLFASTHETS-, HÅRDHETS-, JÄRN-, KONTROLL-, KRYMP-, KVALITETS-, MALM-, MARSVINS-, MATERIAL-, METALL-, MJÖLK-, SILVER-, SYN-, VATTEN-PROV m. fl. — särsk.
a) (†) kontrollerande undersökning av en uträknings riktighet, med användande av en annan räknemetod l. dyl.; jfr PROBA, sbst.1 1 slutet. Aurelius Räkn. C 1 a (1614). Meurman (1847).
b) handlingen att gm utfrågning, föreläggande av vissa uppgifter o. d. söka utröna ngns kunskaper l. (yrkes)skicklighet o. d.; äv. konkret(are), om den förelagda uppgiften; utan bestämd avgränsning från c; jfr f. Muntligt, skriftligt prov. Avlägga, fullgöra (i sht förr äv. göra) prov. Genomgå, undergå, underkastas ett prov. Anställa prov med ngn, i ett ämne. För anställning fordras godkänt prov i maskinskrivning. Prov för idrottsmärket i guld. L. Paulinus Gothus Arch. 63 (1630). Dominus Thomas .. hafuer giordt sitt prob, både in lectione theologica, logica et rethorica. Hall KultInt. 39 (i handl. fr. 1632). På den klassiska linien (ha gm 1862 års stadga för studentexamen) tvänne skriftliga prof .. tillkommit, nämligen det matematiska arbetet och öfversättningen till franska eller tyska. PedBl. 1875, s. 35. Mästare, som upptogos i .. (ämbetet) efter vissa avlagda prov. Ambrosiani SvSkråämb. 3 (1920). — jfr AVGÅNGS-, BEHÖRIGHETS-, DISPUTATIONS-, DOMKAPITELS-, EXAMENS-, GESÄLL-, INTRÄDES-, KATEDER-, KOMPETENS-, KUNSKAPS-, MAGISTER-, MOGENHETS-, MÄSTER-, TESTNINGS-, UPPSATS-, SCOUT-, YRKES-, ÄMBETS-, ÖVERSÄTTNINGS-PROV m. fl. — särsk. (†) i uttr. göra prov av sin lärdom, avlägga lärdomsprov. Annerstedt UUH Bih. 1: 235 (i handl. fr. 1625).
c) förhållandet att man låter ngn på försök (under en kortare tid, tillfälligt, men i övrigt under ungefär vanliga förhållanden) utföra ngt, t. ex. att uppehålla en befattning l. utföra en viss, till befattningen hörande syssla, l. att ngn på försök osv. utför ngt, t. ex. sätter en maskin l. dyl. i funktion l. brukar en viss vara, l. låter ngt fungera l. ha sin gång o. d. i syfte att utröna hans skicklighet l. förmåga resp. dess beskaffenhet l. funktionsduglighet l. för att se hur ngt utfaller; särsk. dels i uttr. på prov, förr äv. på ett prov l. till (ett) prov, dels ss. förled i ssgr; jfr b, f, g β. Antaga ngn, tjänstgöra på prov. Taga ett mindre parti av en vara på prov. Han lät henne på prov laga maten under en dag. Gå prov (ngt vard.), göra provtjänstgöring. 3SthmTb. 1: 51 (1592). Thetta köpet skall stå ett åår först till proof. Hall KultInt. 35 (i handl. fr. 1631). Och meente Prästerskapet, att dhe tullerne bevilljades på en proff. RP 3: 58 (1633). Til ett proff predikar om fredagh nästkommande (Katarina Bjelkes predikant Sveno). Hall KultInt. 92 (i handl. fr. 1639). En .. Gåsse bör .. til det minsta En månad vara på prof (i boktryckeri). PH 5: 3303 (1752). En ny elementar-skola .. inrättades på prof i hufvudstaden. Geijer I. 4: 351 (1838). Den som utskrivits (från ungdomsfängelse) på prov skall stå under tillsyn. SFS 1935, s. 667. — jfr FÖRELÄSNINGS-, JAKT-, LEVERANS-, LÄRAR-, PREDIKO-, UNDERVISNINGS-PROV m. fl. — särsk.
α) (numera knappast br.) kyrkl. i uttr. predika prov, provpredika. Widegren (1788). Hagström Herdam. 1: 154 (1897). Östergren (1935).
β) (numera bl. tillf.) om försöksdrift i en hytta l. om skördande av säden på en mindre del av en åker l. tröskande av en mindre kvantitet säd för att få fram det ungefärliga värdet av avkastningen från hyttan l. åkern osv. Åkermarken är temblig god, så att efter prob een trafwa råg gif(ve)r twå skepper. HTSkån. 1: 195 (1658).
γ) [jfr motsv. anv. av t. probe] (†) uppförande av en teaterpjäs på prov (före det offentliga framförandet), (general)repetition. HovförtärSthm 1772, s. 4010. Atterbom Minn. 554 (1819).
δ) (†) i uttr. sättas l. stå i prov, om person misstänkt för att vara spetälsk: sättas l. stå under observation; jfr PROBERA 1 b slutet. Murenius AV 394 (1658). Därs. 456 (1660: sättess i prooff). Johan som är i rykte för spittelsko, begära slekten at han må stå i proff itt åhr til. Därs. 519 (1662).
d) förhållandet att ngn l. ngt försättes l. kommer i en situation l. ett läge varigm beskaffenheten l. kvaliteten l. halten prövas; äv. konkretare, om situationen osv.; stundom närmande sig e; särsk. i vissa stående uttr. (se vidare under f). Kolmodin QvSp. 1: 20 (1732). Ett overksamt och bragdlöst stillaliggande under nöd och brist är ett svårt prof för en krigshärs goda anda och hållning. Malmström Hist. 2: 343 (1863). Komma till korta vid provet. 1Kor. 9: 27 (Bib. 1917). — jfr DYGDE-, ELD-, KARAKTÄRS-, KÄRLEKS-, NERV-, SAMVETS-, TROS-, VÄNSKAPS-PROV m. fl. — särsk. (†) i sådana uttr. som taga ett prov av ngt, pröva ngt; ngt kommer till provs, ngt prövas. Taga en prob aff vårt rytterijes medh och styrka. AOxenstierna 1: 111 (1627). Derföre kommer det Nu till profs om wij Menniskionnes Son .. bekenna wehle eller förneka. Kempe Proberugn 39 (1656, 1664).
e) hård påfrestning, prövande situation l. belägenhet l. händelse, (svår) prövning; numera företrädesvis i vissa uttr. (se under f); jfr d. Muræus Arndt 1: A 3 a (1647). Se hvad prof han utstådt. Hans ögon hafva .. mistat sit Lius. Mörk Ad. 1: 122 (1743). Det har var’t hårda prov, som di har fått gå igenom .. Det är stora egendomar, som har gått ifrån dom. Lagerlöf Kejs. 235 (1914). — jfr BLODS-, NERV-PROV.
f) i vissa uttr., vanl. i bildl. l. oeg. anv. l. med mer l. mindre tydlig anslutning till d (l. e).
α) sätta l. ställa ngn l. ngt på prov (förr äv. på ett prov), tillf. äv. ställa prov på ngt, förr äv. göra ett prov av ngt, låta ngn l. ngt undergå prov; vanl.: försätta ngn l. ngt l. låta ngn l. ngt komma i en situation l. ett läge varigm beskaffenheten l. kvaliteten l. halten resp. förmågan o. d. prövas, pröva vad ngn l. ngt går för l. duger till; äv.: utsätta ngn l. ngt för hårda prövningar, hårt fresta ngn l. ngt; äv. med bestämning angivande provets svårhetsgrad o. d., i sådana uttr. som sätta l. ställa ngn på ett svårt l. hårt prov o. d. (Folkets) troo .. skulle .. sättias vppå een prob. Schroderus Dress. 255 (1610). At giöra ett Proff aff Konungens Tolamodh. Brask Pufendorf Hist. 161 (1680). Risell Vitt. 475 (1722: ställa uppå prof). Gud satte Abraham på prof. Han sade till honom: .. ”Tag din son Isak .. och offra honom .. såsom brännoffer ..”. 1Mos. 22: 1 (öv. 1893). Den undergivna hustrun, vilken av sin högadlige make sättes på de mest omänskliga prov utan att hennes trohet och undergivenhet brister. Montelin VLittH 3: 126 (1933).
β) (numera bl. tillf., arkaiserande) stå provet l. stå ett svårt l. stort prov o. d., förr äv. stå prov l. stå i provet, bestå provet (se γ). Lögnen står intet i profwet. Grubb 585 (1665). Att Studiosi som kunna stå proof skola få Stipendium för andra. Rudbeck Bref 63 (1670); jfr b. Svitjods folk hade profvet stått (i slaget vid Fyrisvall). Melin Dikt. 1: 5 (1888). (Hon) kände .. dunkelt, att hon stått ett stort prof och räddat sitt. Hallström Than. 150 (1900).
γ) bestå provet l. sitt prov, förr äv. bestå i provet, stå sig i provet, på ett tillfredsställande sätt klara sig igenom provet, vid ett prov l. en undersökning l. i en situation som ställer ngn l. ngt på prov visa sig uppfylla de krav l. förväntningar som ställts på ngn l. ngt l. hålla måttet, hålla inför påkommande påfrestningar. DeductJKrabbe B 3 b (1678: bestå i Proben). Den indelte soldatens pligtkänsla och disciplin skall nog .. bestå profvet. Quennerstedt IndSold. 18 (1887). I nöden prövas vännen, och Johnne bestod provet. Trenter SomRop. 14 (1944). jfr (†): Hon (dvs. sanningen) består i all proff. Grubb 708 (1665).
δ) hålla provet (förr äv. hålla prov), bestå provet (se γ). Schroderus Os. 1: 542 (1635). Mot anfall utaf storm den (dvs. flottan) icke håller prof. Lenngren (SVS) 1: 115 (1778). Dessa slutsatser hålla .. ej profvet. UVTF 26: 99 (1880). VFl. 1937, s. 42.
g) i vissa allmännare anv.
α) (†) tankemässig prövning l. bedömning l. granskning; undersökning (i detta ords allmännare bet.). UpplDomb. 3: 142 (1586). Den ransakninghz syn och proff I om be(mäl)te rågång hållit. AOxenstierna 2: 220 (1615). Denne Krugh ähr här in i rijket kommen att giöra proff, om här skulle vara några saltbrunnar. RP 7: 547 (1639). För (dvs. före) bönen kan man anställa et prof, huru man användt then förflutna dagen. Rönigk Fresenius 281 (1753). särsk. i uttr. ngt står ngn till provs, det står ngn fritt att försöka l. pröva på ngt; jfr 2 f. Det kan stå den till proffz som lust har försökat. Rudbeck Atl. 2: Föret. 3 a (1689).
β) (†) försök (i detta ords allmännare bet.); äv. i uttr. till ett prov, på försök; jfr c. Rålamb Resa 90 (1658, 1679: til ett Proff). Brigardier Gollowijn har giordt et prof att wilja sig ifrån sin fångenskapp befrija. KKD 1: 258 (1709).
γ) kontroll l. dyl.; jfr PROBERA 2; i ssgr.
2) († utom i c, d) om utfallet av ett prov (i bet. 1) l. ngt som framkommit ss. resultat av ett prov o. d.; äv. om egenskap l. beskaffenhet l. förmåga l. skicklighet som ådagalagts l. merit som förvärvats vid ett prov. Den prob .. (som trivialskoleläraren), förähn han blifuer antagen, bewijsa skall. Thyselius Bidr. 49 (1637); jfr 1 b, c. Storken (hade) hos Lejonet, för sina å daga gifne många märkelige prof, .. varit antagen till Hof-Medicus. Frese Sedel. 65 (1726). (Brunnen) innehåller et fint och flyktigt vatn, som visat goda prof. Hülphers Norrl. 2: 187 (1775). — särsk.
a) motsv. 1 c β, om avkastningen från en hytta vid provdrift l. från en odling l. om en viss kvantitet säd som erhållits vid provtröskning o. d., i sht vid försök gjorda till ledning för uttaxering av en pålaga, särsk. tionde; särsk. (delvis med anslutning till 5) i uttr. taga prov. Anundhsiöö Boerna bleff till hoppa sackfellte för det de icke hafuer tagit proff vtaff kyrckietiend vppå åckerenn, vtaff rogh och kornn. ÅngermDomb. 15/2 1628, fol. 9. Sedan skall prob (av säden) Tröskas uthi Ländzmans och twenne af Nämbdens nährwaro, samma prob skall straxt till Bookhollaren sändas, att man må wetta på förslag huru mycken Spanmåhl effter Inbärgningen ähr att förwänta. LReg. 432 (1662). OfferdalKArk. N I 1, s. 77 (1712). — jfr TIONDE-PROV.
b) om en guld- l. silverlegerings guldhalt resp. lödighet (som visar sig vid probering). G1R 26: 235 (1556). (Vi befalla dem) som .. medh sådanne slags Wahror aff Vnsegull och Sölfwer handla, och nu aff ringare Prob, än tolfflödigt til köps hafwa .. at the (osv.). Stiernman Com. 2: 313 (1641). Arbetat silfver håller 12 lod i profvet. Zettersten AnmMynt 77 (1771); jfr 1.
c) sockerbag. om (den gm vissa prov fastställda) konsistensen hos en massa l. lag; numera i sht i ssgr. Lindh Huuszapot. 278 (1675). Vinbärsgelé bör tagas till så knappt prof, att det nätt och jämnt geléar sig. Grafström Kond. 106 (1892). — jfr BRÄCK-, GELÉ-, KARAMELL-, TRÅD-PROV.
d) arbete som tillvärkats vid ett prov (ss. prov på ngns skicklighet); utom i ssgr numera bl. tillf.; jfr 5. (Äspingarnautgöra) timbermenens (som dem bygt haffva) första prob. OxBr. 10: 63 (1623). — jfr ARBETS-, GESÄLL-, MÄSTER-PROV m. fl.
e) gärning som visar hur ngn är l. dyl.; jfr 3. Onder giör ondt proff. Grubb 623 (1665).
f) närmande sig bet.: rön, erfarenhet; jfr 3. Af egit prof .. vet (en prövad dygd), at mänskjor kunna fela. Nordenflycht Turt. 7 (1743).
3) († utom i b) ngt som utgör vittnesbörd om l. bevis l. (känne)tecken på ngt; äv. närmande sig (o. stundom svårt att skilja från) 4 l. 5. PErici Musæus 1: 231 a (1582). På en rätt Christen, är nu itt sådant prof oc wist kennetekn: Han sörjer myckit meer för sin Siäl, än som för sin syndighe kropp. Muræus Arndt 1: 149 (1647); jfr b. Skryta vthan proff troos intet giärna. Grubb 727 (1665). Nu har jag goda prooff at han oskyldig är. Lindschiöld Gen. D 3 b (1669). Åsarna äro prof och klara wittnen til watnens högd. Swedenborg RebNat. 1: 12 (1719). För mycken rädhoga .. är altid prof af en liten själ. Lagerbring 1Hist. 2: 479 (1773). Geijer I. 5: 398 (1847). — jfr AVBRAGDS-, KÄNNE-, NÅDE-, YNNEST-PROV m. fl. — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr., delvis i anv. motsv. b.
α) göra prov att (osv.), visa att (osv.); göra prov av ngt, visa ngt. Den andra prestmannen, som .. gjort proff, att han ähr een god kar och prest. RP 7: 525 (1639). Itt .. gott förtroende .., ther af dhe reda haffwe giordt proff. RARP 8: 48 (1660).
β) till prov, till tecken l. bevis. De, nemligen, som blifvit med några oroligheter belagde, til prof huru goda Christne de voro. Dalin Arg. 1: 100 (1733, 1754). Oscar II I. 1: 44 (1858, 1885).
γ) giva prov av ngt l. att vara ngt, visa sig vara ngt. Kurck Lefn. 191 (1705). Dalekarlarne .. (hava) i förra tider gifvit prof af redelige och ståndagtige Svenska män. HSH 3: 208 (1742). Stort prof I gett att Satans slägte vara. JGOxenstierna 4: 354 (1815).
δ) provet visar sig, det visar sig (av erfarenheten). Profvet visar sig, at utan Deputation kunna vij intet förena oss om denna qvæstion. 2RARP I. 2: 115 (1720).
b) (fullt br.) om handling l. yttring o. d. som ådagalägger viss egenskap l. skicklighet l. förmåga l. visst sinnelag hos ngn; numera företrädesvis i vissa stående uttr., särsk. visa l. ge prov på ngt; jfr a. Visa prov på mod, sinnesnärvaro. Ekeblad Bref 1: 261 (1653). Wadköping .. visade prov på en beundransvärd sinnesnärvaro. Bergman Mark. 37 (1919). (På) idrottsplatserna ger industriarbetarna dagligen prov på en kroppslig spänstighet och energi, större kanske än något annat folklagers. Selander Modernt 55 (1932). — jfr BARMHÄRTIGHETS-, GRYMHETS-, KRAFT-, KÄRLEKS-, LÄRDOMS-, MANDOMS-, SNILLE-, TACKSAMHETS-, TAPPERHETS-, VÄNSKAPS-, ÖMHETS-PROV m. fl. — särsk.
α) (†) i uttr. prov av l. om l. till ngt l. ngts prov, prov på ngt. HC11H 14: 14 (1660). (Bengt Oxenstierna) som så många prober gifwit hafwer af sin trohet och zele (dvs. nit) för Ed. Kongl. Maj:ts och desz Rikes tjänst. Därs. 3: 99 (1692). Prof till en rätt ånger. HärnösDP 1694, s. 190. De öfvertygande prof han mig gifvit om sin Redlighet. Ehrenadler Tel. 528 (1723). Den hvars godhets prof jag njutit utan tal. Leopold 1: 491 (1793, 1814). Tegnér Armfelt 3: 115 (1887).
β) (†) abstraktare, i uttr. till prov på l. av ngt, till bevis l. tecken på ngt, ss. prov på ngt. HSH 7: 315 (1727). Hatten tage man af, til prof af vördnad och heder. Nicander GSann. 31 (1766). Ahlman (1872: ).
c) [jfr eng. proof] skriftlig vittnesberättelse, skriftligt vittnesmål l. intyg. (Vittnena) witnade och swor på booken, att .. dråpett .. war så tilgångitt, som eth breff förmälte, .. såsom och thett probet förmälthe, som schriffuett war i Skara, ther gierningen och dråpitt skedde. TbLödöse 47 (1587). Därs. 434 (1599).
4) fall som är representativt för ett visst antal fall, typiskt fall, exempel; numera bl. tillf., med mer l. mindre tydlig anslutning till 3 b l. 5; äv. i uttr. prov på (förr äv. av) ngt. RARP V. 1: 100 (1652). Födas och döö, är hwar dagz proff .. (dvs.) Intet är gemeenare, än födas och döö. Grubb 230 (1665). Händer det, som man ock har prof deraf, at kamrarne (i hjärtat) varit tvärt igenomborade. Acrel Sår 134 (1745). Lätt tillgängliga äro prof på n i sjelfva ordspetsen. Rydqvist SSL 4: 322 (1870). Kläderna, de vandrade från den ena till den andra, det sågo (barnen) ständiga prov på. Lagerlöf Mårb. 12 (1922). Alla kantaternas former finns prov på hos Bach. RöstRadio 1948, nr 13, s. 10. — särsk. (†) i uttr. till prov, till exempel; jfr 5 e. 2SAH 59: 190 (1735). Begreppsbestämningar .. sådana, som, till prov, följande: ”Nomen kallar man hvarje ord, som (osv.)”. Pipon SprGr. III (1872).
5) (enstaka) föremål l. viss mindre del l. kvantitet av ngt som användes för att visa arten l. beskaffenheten l. kvaliteten hos en större mängd föremål av samma slag (som förefinnas l. äro avsedda att tillvärkas) resp. föremålet l. partiet i dess helhet o. d., provexemplar, provbit, provstycke, provlapp, provparti; jfr 2 a, d, 3, 4. Prov på (äv. av) en vara. Taga prov. Skicka ett prov på utsäde. Köpa efter prov. (Guldsmederna i varje stad skola komma en gång om året till Stockholm) medh enn wijs probe af theris arbethe. PrivSvStäd. 3: 345 (1577); jfr 2 d. Haffuer .. tillskickat dhem een liten proff både aff rååkopper och plåter. OxBr. 11: 559 (1628). Ehuru han ännu låg på sängen, hade han redan en köpman med profver och en skräddare inne hos sig. Tersmeden Mem. 3: 23 (1740). Vid smärre fröpartier kan man utslå fröet på ett rent underlag och efter noggrann blandning taga prof på flere ställen. Lyttkens Frök. 8 (1879). Varuprof bör å omslaget bära anteckningen Varuprof eller Prof utan värde. Döss o. Lannge 686 (1908). (Han) tappade .. upp prov ur sina (vin-)tunnor. Hedberg BleknBrud. 74 (1951). — jfr BET-, BORR-, FRÖ-, FÄRG-, JORD-, LEVERANS-, MALM-, SMAK-, SMÖR-, SPANNMÅLS-, STICK-, TYG-, UTSÄDES-, VARU-, VATTEN-, VIN-PROV m. fl. — särsk.
a) om litterärt alster, skrift l. dyl.; ofta med mer l. mindre klar bibet. av 3 l. 4; jfr e. Vi hafva nu sett några prof på verser af Hr Tayardens façon. Kellgren (SVS) 5: 154 (1788). Dessa sonetter kunna tjena som prof på hvad ypperst Nicander i denna konstform mäktade åstadkomma. 3SAH 7: 166 (1892). jfr SKRIFT-, SPRÅK-, STIL-PROV.
b) (numera bl. tillf.) provtryck (se d. o. 2), provark o. d.; förr äv. liktydigt med: korrektur(avtryck). Rudbeckius Dagb. 17 (1621). Uthi det proffuit, Eders höggrefl. Excellence gaff mig i Stockholm, äro månge tryckefel. Schück VittA 3: 313 (i handl. fr. 1695).
c) om en viss del l. kvantitet av ngt l. om ett visst föremål o. d. avsedd (avsett) att användas l. använd (använt) för prov (i bet. 1); provstycke (se d. o. 5). (Vi ha) upburith .. aff vår tro tienere och sölffscriffvere Oloff Knutszon någre prober, som hann udhi bergzlaghen probere och driiffve lathit haffver. G1R 26: 570 (1556); jfr 2. Om .. (vid reduktionsförsök) sot afsättes på profvet, så är detta ett bevis att elden är för mycket rökig. Berzelius Blåsr. 27 (1820). Med .. missnöje .. hade .. (läkaren) erkänt, att (Wassermann-)provet varit reaktionsfritt. Hedberg Räkn. 9 (1932). jfr BESKICKNINGS-, BLOD-, MJÖLK-PROV m. fl.
d) ngt som är avsett ss. modell l. mönster l. förebild för ngt. Schroderus Os. III. 2: 199 (1635). Tvenne Sokneboer hafva igenom egen öfning lärt förfärdiga Vagnar .. Slädar och dylikt arbete, hälst efter prof. Hülphers Dal. 327 (1762). Framför sig har .. (mattväverskan) en liten mattbit som prov. Hinde Byvallaf. 92 (1927). särsk. (†) bildl.: förebild, mönster (se MÖNSTER, sbst.3 2); äv. i uttr. ngts prov, mönster av ngt. Grollen .. blef et prof i sitt släkte af all god gång och skickelighet. Dalin Vitt. II. 6: 113 (1740). Du sparsamhetens prof. Livin Kyrk. 10 (1781).
e) (numera bl. tillf.) med mer l. mindre klart framträdande abstr. bibet. (motsv. 1, 2, 3 l. 4), i uttr. till prov, förr äv. till ett prov l. till provs, ss. prov. Then tyske snidkere .. må drage till Stocholm och göre ther en kijste till en probe på sitt handverke. G1R 26: 765 (1556). Se här vil jag, til prof, meddela dig utkast til et (riksdagsmemorial). Posten 1769, s. 705. Björnståhl Resa 2: 21 (1773: til profs). Atterbom Minnest. 2: 160 (1853).
Ssgr (Anm. Flertalet av de här behandlade ssgrna kunna äv. hänföras till prova, v.): A: (1 c) PROV-ABONNEMANG. jfr -abonnera.
(1 c) -ABONNERA, -ing. abonnera (på en tidning o. d., för en kortare tid) på prov. VHem 1925, nr 9, Bil. s. 1.
(1 c) -ALARMERING. jfr -larm. LD 1950, nr 52, s. 2.
(5) -ALBUM. handel. album innehållande prover l. provkartor. VaruhbTulltaxa 1: 14 (1931).
(1 c) -ANLÄGGNING~020. konkret. Östergren (1935). SoldatinstrInf. 1947, s. 305.
(1 c) -ANSTALT~02. försöksanstalt. BerRevElLärov. 1843, Bil. S., s. 35. —
-ARBETE~020. [jfr t. probearbeit]
1) till 1 c; abstr. 3SAH LIX. 3: 334 (1846).
2) konkret, = prov 2 d. Salberg Gr. 12 (1696).
3) till 5; konkret. NPress. 1894, nr 3, s. 1
(1 c, 5 b) -ARK, n. [jfr t. probebogen] boktr. ark tryckt ss. prov (dels ss. prov på ett visst värk över huvud taget, dels ss. prov endast på trycket); förr äv. liktydigt med: korrekturark. AntecknSaml. 278 (1691). (Wisén) hade glädjen att .. framlägga ett profark af ordboken. 3SAH 7: 46 (1892). 2NF 32: 821 (1921).
(1 c, 5 b) -AVDRAG~02. [jfr t. probeabzug] boktr. om avdrag som göres (för att prova, hur trycket blir) före det slutgiltiga trycket; ofta konkret. 2UB 10: 229 (1907).
(1 b) -AVHANDLING. (†) akademisk avhandling utgörande specimen för viss grad l. befattning. Reuterdahl Mem. 100 (1858). 2SAH 33: 11 (1861).
-AVTRYCK~02.
1) [jfr t. probeabdruck] boktr. till 1 c, 5 b, = -tryck 2. Jungberg (1873).
2) (mera tillf.) till 5 a, = -tryck 5. 2SAH 29: 29 (1856).
(1 c) -BAK, n.
(1 c) -BAKNING. Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 12 (1753).
(1 c) -BALANS. [jfr t. probebilanz] (numera bl. tillf.) handel. råbalans, balansöverslag. JernkA 1835, s. 228. Jungberg (1873).
(5) -BAND. [jfr t. probeband] (bok)band som utgör prov på bindning; särsk. bokb. till 5 d, om dylikt band avsett ss. mönster för bindning. Möller (1790).
(1 c) -BELASTA, -ning. i sht tekn. TT 1891, s. 112 (: profbelastningar). Att .. profbelasta en bro. Därs. 1895, Allm. s. 281.
(1, 5 c) -BEREDARE. (i fackspr.) person anställd för att utföra provberedning. SFS 1939, s. 362.
(1, 5 c) -BEREDNING. (i fackspr.) beredning (till kroppar l. satser av lämplig form o. storlek) av det material som skall provas. SFS 1919, s. 408.
(1 c) -BESTÄLLA, -ning. handel. på prov göra en mindre beställning av (ngt, i syfte att låta utfallet därav avgöra, om en större beställning skall göras). Lundell (1893).
(1 c) -BIBEL. provöversättning av bibeln. DA 1808, nr 18, s. 5.
-BIT.
1) till 1, 5 c, = -stycke 5. VetAH 1789, s. 246.
2) till 5, = -stycke 6; särsk. till 5 a, = -stycke 6 a. Provbit av, äv. på ngt. Kellgren (SVS) 4: 52 (1779). Några profbitar ur en läsebok. PedT 1897, s. 405.
(1 c, 5) -BLAD. [jfr t. probeblatt]
1) blad (se d. o. 2) som är tillvärkat l. tryckt på prov l. som utgör prov på ngt; jfr -ark. VDAkt. 1749, nr 336. (Han) tillverkade .. för riksbankens räkning en mängd profblad till det sedelpapper, som var i bruk under 1830-, 40- och 50-talen. NF 12: 834 (1888). Globen 1922, s. 16 (om blad till en kartatlas).
2) (numera bl. tillf.) bildl.; jfr -karta 2. Samma namns olika uttal i olika landskaper lemnar ett profblad på dialekternes egenheter. Fries BotUtfl. 2: 80 (1850).
(1 c) -BLÅSA, v., -ning. metall. jfr blåsa, v.2 14. Bergv. 2: 618 (1752).
(1) -BLÄCK. [jfr t. probenblech, probierblech] (†) provningsredskap bestående av en skaftad platta (av järn- l. kopparplåt) försedd med fördjupningar vari den malm gjutes som skall provas. Wallerius ChemPhys. 1: 35 (1759). Dalin (1855).
-BOK; pl. -böcker.
1) till 1: bok förd över utförda prov. TT 1897, K. s. 93. särsk. till 1 b, c. SvScoutförbBibl. 28: 65 (1941; för anteckning av scoutprov).
2) (numera bl. tillf.) till 1 c, 5: utgåva av bok utgiven på prov; särsk. om provbibel l. provpsalmbok. Posten 1769, s. 828.
3) [jfr t. probebuch] handel. till 5, = -album. Tersmeden Mem. 3: 23 (1740).
(1 c) -BORRA, v., -ning. utföra försöksborrning; särsk. om bärg- l. markborrning som utföres för att undersöka förekomsten av malm, kol, olja, vatten o. dyl. l. ss. förberedelse till tunnelarbeten o. d. Rinman 1: 869 (1788). SvGeogrÅb. 1946, s. 126.
(1 c) -BRÄNNA, v., -ing. bränna (ngt) på prov; ofta abs.
a) motsv. bränna, v. 2. Quennerstedt Torneå 2: 12 (cit. fr. 1808). Profbränning af amerikanska stenkol. TSjöv. 1901, s. 315.
b) motsv. bränna, v. 3 a. VetAH 1803, s. 182 (om tegelbränning).
c) motsv. bränna, v. 3 c, om brännvinsbränning. CAEhrensvärd Brev 2: 131 (1796).
(1 c, 5) -BÄLTE. särsk. skogsv. om provytor (av skog) i form av ett antal parallellt lagda bälten. SkogsvT 1909, s. 206.
-BÄNK.
1) till 1: bänk (se d. o. V) använd vid prov. Dædalus 1931, s. 100.
2) (†) till 1 b: (sitt)bänk (se bänk II) på vilken man sitter vid avläggande av prov; anträffat bl. i bildl. anv. En febersjukdom, hvilken .. kunde sätta mig på profbänken. AFSoldan (1869) hos Aho Soldan 373.
(1) -CYLINDER. [jfr t. probezylinder] tekn. cylinder använd vid prov. SFS 1903, nr 67, s. 3.
(1 c) -DAG. särsk. kyrkl. om dag för predikoprov. Thomander TankLöj. 120 (i handl. fr. 1824). Brilioth SvKyrkKunsk. 165 (1933).
(1) -DEGEL. (prov- 17341885. prove- 1688) [jfr ä. dan. o. nor. prøvedigel] (†) proberdegel; äv. bildl. (Samvetet är) wår Hiärtas Profwe-Degel. Warnmark Epigr. D 3 a (1688). Rinman 1: 254 (1788). Schulthess (1885).
(1 c) -DIAKON. person som gör provtjänstgöring ss. diakon (efter den egentliga elevtiden, före vigningen till diakon). SD(L) 1904, nr 78, s. 1.
(1 b) -DISPUTATION. (prov- 1876. prove- 1661. provs- 1710) [jfr d. prøvedisputats] (†) akademisk disputation utgörande specimen för viss grad l. befattning. HärnösDP 1661, s. 52. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 248 (1876; efter handl. fr. 1781).
(5 d) -DOCKA, sbst.1 (sbst.2 se prova, v. ssgr). (†) modedocka (se d. o. 1 o. 2). Jag undrar hvilken Håf-dame skulle våga sig fram med en olika coëffure och klädnad emot profdåckan. LandtmBrNatKläd. 8 (1773). Hvarje yngling skulle prunka i dyrbara kläder eller framställa sig såsom en profdocka från Paris. Leijonhufvud Minnesant. 73 (1837).
(1 c) -DOGG, m. (i skolspr., starkt vard., numera mindre br.) lärarkandidat; jfr dogg 4 samt -kandidat, -kisse o. provårs-kandidat. Laurin 1Minn. 260 (1929).
(1 c) -DRIFT. tekn. försöksdrift. SD(L) 1892, nr 183, s. 9.
(1 c) -ELEV. elev antagen på prov; särsk. om elev som tjänstgör på prov på ett lasarett före antagandet till sjuksköterskeelev. AB 1896, nr 228, s. 4.
(5) -ENLIG. [jfr t. probegemäss] handel. i enlighet med ett visst (företett) prov. LAHT 1906, s. 350. Provenlig vara. Såningsmannen 1914, nr 13, s. 10.
Avledn.: provenlighet, r. l. f. i sht handel. Form 1933, s. 251.
(1, 5 c) -EXCISION. med. utskärande av bit(ar) av en kroppsvävnad (av en tumör l. dyl.) för undersökning. LbKir. 2: 205 (1922).
-EXEMPLAR. [jfr t. probeexemplar]
1) (†) till 4: typiskt fall l. exempel. Ett .. profexemplar af vår svenska pålitlighet och bildning. NordT 1884, s. 227.
2) till 5: exemplar som utgör prov (på ngt). Verd. 1886, s. 91.
(1 c) -FART. [jfr t. probefahrt] (numera mindre br.) provfärd (i sht med fartyg). Tiden 1848, nr 255, s. 4. Harlock (1944).
(1) -FAST, adj. [jfr t. probefest] (†) som håller provet, tillförlitlig, säker. 3SAH 14: 225 (1838).
(1 c) -FILMA, -ning. jfr filma 3. Krey-Lange KolumbÅterk. 207 (1933).
(1 c) -FLYGA, -ning. motsv. flyga 2; dels tr. (med obj. betecknande flygplan), dels abs. l. intr. SvD(A) 1910, nr 188, s. 7.
(1 c) -FLYGARE. person som provflyger flygplan. 2NF 36: 304 (1924).
(1 c) -FÄRD. färd som göres på prov; särsk.: färd med fordon l. fartyg för att pröva fordonets osv. egenskaper, provtur. 2NF 16: 1020 (1912).
(1 c) -FÄRGA, v., -ning. Pasch ÅrsbVetA 1845, s. 22.
(1 c) -FÖRELÄSA~0020. [jfr -föreläsning] hålla provföreläsning (se d. o. 1). Upsala(A) 1923, nr 110, s. 2.
(1 c) -FÖRELÄSNING~0020.
1) [jfr t. probevorlesung] föreläsning som hålles ss. prov för erhållande av en befattning (professur, docentur o. d.). Palmblad Norige 223 (1846).
2) (†) provlektion. ÅbSvUndH 58: 230 (1806).
(1) -FÖRRÄTTARE. SFS 1916, s. 1077.
(5) -GARN. Wikforss 2: 333 (1804).
(1) -GILL. (numera mindre br.) som håller provet, fullgod, godkännbar. Adlerbeth HorSat. 158 (1814). Östergren (1935).
(1) -GILTIG. (numera knappast br.) = -gill. Goda och profgiltiga Sjöur. Hällström PVetA 1812, s. 48. WoJ (1891).
(1) -GLAS.
1) [jfr t. probeglas] provrör (se d. o. 2). Lind 1: 1240 (1749). SFS 1919, s. 231.
2) oftalm. glasögonglas för användning vid synprov. Hygiea 1896, 2: 129.
(1 c) -GROP. grop gjord vid provgrävning. TT 1899, Byggn. s. 79.
(1 c) -GRÄVA, -ning. gräva i marken för att undersöka markens beskaffenhet l. förekomsten av mineral l. fornfynd o. d. Nordensvan Takt. 34 (1884).
(1 g γ) -GULD. [jfr t. probegold] (†) guld med en viss, av myndigheterna föreskriven guldhalt (för användning vid tillvärkning av guldsaker), kontrollerat guld. Zettersten AnmMynt 81 (1771). TySvOrdb. 1837 (1932).
(1 c) -GÅ, -ende.
1) intr.
a) om fordon l. fartyg: göra en provtur. 2NF 36: 439 (1924; om undervattensbåt).
b) (i sht om ä. förh., ngt skämts.) om (en första) promenad som ett nyförlovat par företar (för att ge offentlighet åt förlovningen). Blanche Bild. 2: 32 (1864). Linder Tid. 294 (1924).
2) tr., med avs. på klädesplagg o. d.: gå med (ngt) för att prova hur det passar l. gör sig. Bergman LBrenn. 65 (1928). De måste ut och provgå sina kostymer. Fatab. 1947, s. 134.
(1) -GÖRARE. (numera bl. tillf.) person som utför prov. Möller (1790).
(1) -GÖRING l. -GÖRNING. (numera bl. tillf.) utförande av (ett) prov. Calonius Bref 125 (1795).
(1) -HALTIG. [jfr t. probehaltig] (numera bl. i skriftspr.) som vid prov visar sig uppfylla de krav som ställas på ngts beskaffenhet l. hålla måttet, godkännbar, fullgod; förr äv. oeg. l. bildl.: som håller provet, fullgod; hållbar; jfr -hållig. Kronans goda och profhaltiga Bränvin. PH 11: 373 (1778). Profhaltig vän. Valerius 2: 222 (1837). De skäl, som af Danskarne framdragas .. äro ingalunda profhaltiga. Atterbom VittH 220 (1845). SFS 1914, s. 1107.
Avledn.: provhaltighet, r. l. f. (numera bl. i skriftspr.) Nordforss (1805).
(1 c) -HOPP. i sht sport. hopp gjort på prov (särsk. före en tävling). PåSkid. 1928, s. 220.
(1) -HYTTA, r. l. f. (†) försöksanläggning (hytta) för utförande av prov. Bergv. 2: 641 (1753). BtRiksdP 1869, I. 1: BerRik. s. 27.
(1) -HÅL, n. hål gjort för att användas vid prov l. undersökning av ngt. Polhem Test. 74 (c. 1745). särsk. till 1 c, om (borr)hål i marken för undersökning av markens beskaffenhet, förekomsten av mineral o. d. Rinman 1: 346 (1788).
(1) -HÅLLIG. [jfr d. prøveholdig] (numera bl. i skriftspr.) provhaltig; företrädesvis oeg. l. bildl.: som håller provet, fullgod; hållbar; jfr -haltig. Wallenberg (SVS) 1: 98 (1769; bildl.). Objektiva profhålliga bevis. VL 1903, nr 81, s. 2. SvTeolKv. 1939, s. 394 (bildl.).
(5) -HÄFTE. [jfr t. probeheft] häfte (se häfte, sbst.3) avsett ss. prov. DA 1824, nr 106, s. 5.
(1 c) -HÄNGA, -ning. hänga (ngt) på prov; särsk. om hängning av tavla, i sht vid utställning. Upsala(A) 1937, nr 134, s. 5.
(1) -INSTRUMENT. instrument för provning. TT 1875, s. 68.
(1) -JOURNAL. för anteckning om utförda prov. SFS 1910, nr 62, s. 7.
-JÄRN.
1) [jfr ä. d. proberjærn] (†) till 1: sond. Biurman FrSpr. 218 (1729).
2) (†) till 2 a: järn som utgör avkastningen från en hytta o. d. under en kortare tids försöksdrift. HC11H 13: 98 (1697).
3) till 5: järn som utgör prov. JernkA 1867, s. 165.
(1 c) -KAKA. bakad på prov. StKokb. 45 (1940).
(1 c) -KANDIDAT. [jfr t. probekandidat] (numera icke i officiellt spr.) lärarkandidat. BerASvLärM 1869, s. 80.
(1 c) -KANON ~kanω2n.
1) kanon varmed skjutförsök göras. SFS 1897, Bih. nr 9, s. 17.
2) kanon tillvärkad på prov. KrigVAH 1889, s. 198.
-KARTA, r. l. f. [jfr t. probenkarte]
1) (mera tillf.) till 1 c, 5: karta (se karta, sbst.2 V) avsedd ss. prov. Dahlgren o. Richter SvSjök. 192 (cit. fr. 1702).
2) handel. till 5: kartong l. pappskiva med därpå fästa prover (särsk. tygprover); äv. dels om dylika kartonger l. (numera nästan bl.) tapetprover sammanfogade till en bok, dels (i sht förr) om blad l. katalog med avbildningar av olika varuslag. JournLTh. 1810, s. 956 (i bild). Tapeter och Bårder .. Profkartor sändas på begäran. NerAlleh. 1871, nr 53, s. 4. Den af Kircheis utgifna profkartan af fasonvalsar. TT 1875, s. 86. särsk. bildl., om samling av föremål l. fall som utgöra prov på l. äro representativa för ngt. En provkarta på (äv. av) ngt. MoB 7: 101 (1809). De bredsådda roffälten förete .. oftast en profkarta på alla möjliga i orten befintliga ogräs. Arrhenius Jordbr. 2: 249 (1860). Fatab. 1947, s. 17 (: av).
(1 c) -KAST, n.
1) i sht sport. kast utfört på prov. Balck Idr. 1: 434 (1886).
2) (†) skjutförsök med kastpjäs (t. ex. mörsare). Törngren Artill. 3: 77 (1795). Spak HbFältartill. 190 (1873).
(1 c) -KASTA, v., -ning.
1) göra provkast med (ngt); äv. abs.
2) (†) med kastpjäs göra skjutförsök med (ngt). VetAH 1755, s. 114. KrigVAH 1843, s. 129.
(1 c) -KISSE, m.||ig. (i skolspr., starkt vard.) lärarkandidat; jfr -dogg. SDS 1929, nr 189, s. 4.
(1 c) -KLASS. skolv. skolklass (i skola för sinnesslöa, dövstumma o. d.) vari elever om vilka man är tveksam, huruvida de lämpligen böra sändas till skola l. till asyl, få gå på prov. BtRiksdP 1889, I. 1: nr 31, s. 33.
(5) -KOFFERT. handel. koffert för prover l. provkollektion. SD(L) 1904, nr 288, s. 1.
(1 c) -KOKA, v., -ning. KrigVAH 1825, s. 65. särsk. (i fackspr.) om sockerkokning utförd ss. prov för att visa ngns skicklighet. PH 10: 197 (1773).
(1) -KOKILL. bärgv. kokill använd vid prov. JernkA 1854, s. 60. Därs. 1936, s. 138.
(1 c) -KOLA, v., -ning. skogsv. NoraskogArk. 5: 410 (1784).
(5) -KOLLEKTION. handel. kollektion av prover. TT 1896, Allm. s. 139. särsk. i allmännare l. oeg. anv., om samling av föremål som äro prov på l. representativa för ngt. FinBiogrHb. 2309 (1903).
(1) -KONST(EN). (†) konst(en) att prova l. probera, proberkonst(en). Hiärne Suurbr. 17 (1679).
(1) -KORN. (†) vid probering av metall: de små runda korn av ren metall som bildas på kapellet (vid kapellprov) l. i degeln; jfr prober-korn. Rinman JärnH 1063 (1782). Heinrich (1828).
(5) -KORT, n. särsk. vid fotografering hos yrkesfotograf: kort som kund erhåller ss. prov. WoJ (1891).
(1 g γ) -KRAN. [jfr t. probehahn] tekn. kran (på ångpanna) som brukas för kontroll av vattenhöjden i pannan. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856).
(1 b) -KRIA, r. l. f. skolv. kria skriven ss. prov; jfr -stil 1. Snellman Tyskl. 322 (1842).
(1, 5 c) -KROPP. (i fackspr.) kropp (se kropp, sbst.1 5) av visst material för användning vid provning av materialet; jfr -stycke 5. TT 1892, s. 245.
-KRUT.
1) (†) till 1 g γ: krut av viss, föreskriven kvalitet, använt till jämförelse vid bedömning av annat krut. Törngren Artill. 1: 20 (1794).
2) (numera bl. tillf.) till 5: krut som utgör prov. Fries Krutlär. 150 (1869).
-KULA, r. l. f.
1) (förr) fys. till 1: kula använd vid undersökning av elektricitetens fördelning på en laddad ledare. VetAH 1777, s. 73.
2) (numera knappast br.) till 1 g γ: (gevärs)kula av föreskriven vikt o. beskaffenhet, modellkula. Lindfors (1824). Alm Eldhandv. 1: 241 (1933). jfr: (Sv.) Profkula .. (fr.) Étalon. Nordforss (1805).
(1 c) -KUR; pl. -er. särsk. (förr, med.): kur som man lät en sinnessjuk patient genomgå (för att se, om han möjligen kunde botas), innan han för livstiden intogs på sinnessjukhus. VexjöBl. 1835, nr 35, s. 3. 2NF 25: 643 (1916).
(1) -KÄRL. för användning vid prov. Grafström Kond. 32 (1892).
(1) -KÖK. kök där matlagningsprov utföras. RTKatal. 1920, 4: 705.
(1 c) -KÖRA, v., -ning.
a) motsv. köra, v. 7; dels tr., med obj. betecknande dragdjur, dels abs. l. intr. Wrangel HbHästv. 768 (1886). Lagerlöf Jerus. 2: 193 (1902).
b) motsv. köra, v. 8; dels tr., med obj. betecknande fordon, dels abs. l. intr. Leijonhufvud Minnesant. 150 (1838; i bild). Vid besiktning av motorfordon skall fordonet provköras av besiktningsmannen. SFS 1936, s. 1078.
c) motsv. köra, v. 12, i fråga om drivandet av en maskin l. fabrik o. d.; dels tr., med obj. betecknande maskin osv., dels abs. l. intr. SD(L) 1895, nr 163, s. 8. Det enda bränneri, där man redan börjat profköra för att inom de allra närmaste dagarna kunna igångsätta driften. SDS 1919, nr 92, s. 7. Alla flygbåtarnas motorer provkördes. DN(A) 1933, nr 217, s. 1.
d) (vard.) provspela (en film); äv. abs. Östergren (1935).
e) (†) bildl., tr., med avs. på klädesplagg; jfr -gå 2. Majoren var .. alltid fint och väl klädd, men såg ändå aldrig ut som om han gick och profkörde nya kläder. Knorring Skizz. II. 2: 182 (1845).
-LADDNING. till 1 (c): laddning (se ladda, v. 2 a) använd vid l. på prov. Holmberg Artill. 2: 108 (1882).
(5) -LAGER, n. [jfr d. prøvelager] handel. lager av (varu)-prover; äv. om (tillfällig l. permanent) utställning av dylikt lager. TT 1871, s. 51. Ahrenberg StRätt 5 (1899).
Ssg: provlager-mässa, r. l. f. [jfr d. prøvemesse] handel. handelsmässa med utställning av prov på handelsartiklar. HandHantv. Hand. 3: 32 (1934).
-LAPP, r. l. m.
1) (mera tillf.) till 1, 5 c: lapp (särsk. tyglapp) som användes vid prov av ngt slag; särsk. om tyglapp varpå man syr för övning, sylapp. CAEhrensvärd Brev 2: 29 (1795). TT 1876, s. 278. Att börja (lära linnesömnad) med små provlappar. Verd. 1887, s. 168.
2) till 5: lapp (särsk. tyglapp) som utgör prov på ngt, tygprov o. d.; jfr -stycke 6. Calonius 4: 338 (1797). (Majorskan är ledsen att tygerna) alls intet se ut i stycke, som i proflapp. Knorring Skizz. II. 2: 9 (1845). Östergren (1935).
(1 c) -LARM. larm som slås för provande av larmanordning l. för övning o. d. SD(L) 1904, nr 99, s. 5.
-LAST.
1) tekn. till 1 c: last (se last, sbst.2 2) varmed ngt belastas vid provbelastning. SFS 1919, s. 338.
2) till 5: last (se last, sbst.2 1) som utgör prov på en ev. följande större sändning av ngt. TT 1898, Allm. s. 155.
(1 c) -LEKTION. (prov- 1843 osv. prove- 1621) [jfr t. probelektion] skolv. lektion som hålles ss. prov; särsk. dels om prov för viss examen l. befattning, dels (förr) om vissa lektioner som lärarkandidat höll (ss. prov) inför provårsföreståndare (rektor) o. handledare. Annerstedt UUH 1: 164 (i handl. fr. 1621). SFS 1912, s. 355.
(5) -LEVERANS. [jfr t. probelieferung] leverans som avser att utgöra prov på ev. följande leverans(er). Zilliacus Stämpl. 40 (1922).
(5 d) -LINNE. sömn. jfr linne 4 samt -skjorta. Lundin KvSlöjd 74 (1899).
(1 c γ) -LJUS, n. (†) ljus för användning vid teaterrepetitioner? HovförtärSthm 1755, s. 3841. Därs. 1772, s. 2946.
-LÅDA, r. l. f.
1) (numera bl. tillf.) till 1: låda använd vid prov. Rinman JärnH 290 (1782). TT 1884, s. 78.
2) (förr) till 1 g γ: låda för förvaring av provpänningar (se -pänning 1). Stiernman Com. 3: 253 (1664). Rinman 1: 298 (1788).
3) [jfr t. probekiste] (numera bl. tillf.) handel. till 5: låda för förvaring o. transport av prover. Jungberg (1873).
-LÄNGD.
1) (i fackspr.) till 1, 5 c: ett provstyckes (se -stycke 5) längd; äv. konkret, om avmätt längd av ngt, använd ss. provstycke. TT 1898, M. s. 54.
2) (†) konkret, till 1 c β, 2 a: längd (se d. o. 8) vari antecknats resultaten av de till ledning vid tiondens uttaxering företagna proven. HärnösDP 1694, s. 208.
(1 c) -LÄRLING. (†) lärling (antagen på prov). DA 1771, nr 252, s. 4.
(1 c) -LÄSA, -ning. särsk. (†) intr.: hålla provlektion; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: provlektion. BerUppfostrCom. 1813, Bil. I, s. 61 (: prof-läsningar). BerRevElLärov. 1825, s. 65. Schulthess (1885).
(1 c) -MALA, -ning. Bonsdorff Kam. 433 (1833).
(1 c) -MARSCH. marsch vars utförande utgör ett prov. KrigVAT 1845, s. 499.
(1) -MASKIN. [jfr nor. prøvemaskin] (numera mindre br.) tekn. provningsmaskin. Fries Krutlär. 140 (1869). JernkA 1877, s. 78.
(1, 5 c) -MATERIAL. (i fackspr.) material som är föremål för provning l. som skall provas. JernkA 1932, 2: 136.
(1) -METOD. JernkA 1932, 2: 188.
(1 c) -MIDDAG. särsk.: middag tillagad ss. prov på ngns skicklighet i matlagning (särsk. i hushållsskola o. d.). GJEhrensvärd Dagb. 1: 9 (1776).
(1) -MJÖLKA, -ning. lant. (i samband med mjölkning) företaga vissa kontrollprov av en kos mjölkavkastning, med mätning l. vägning av mjölken o. kontroll av mjölkens fetthalt o. d. HforsD 1875, nr 343, s. 1.
Ssgr (lant.): provmjölknings-bok; pl. -böcker. bok vari resultaten av provmjölkningar antecknas. LAHT 1898, s. 8.
-journal. jfr -bok. LAHT 1883, s. 8.
-MODELL. [jfr t. probemodell]
1) till 1 c: på prov gjord modell av ngt. 2NF 24: 54 (1916).
2) till 5 d: modell avsedd l. fastställd ss. förebild. PH 5: 3542 (1753). särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om officiellt fastställd modell av klädedräkt l. klädesplagg. 2RA 3: 1220 (1734).
(5 d) -MUNDERING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mundering fastställd ss. förebild (vid tillvärkning l. inköp av munderingspersedlar). 2RARP I. 2: 363 (1720).
(1, 5) -MYNT, n. mynt tillvärkat ss. prov; förr äv. (till 1 g γ) om officiellt kontrollerat mynt använt ss. jämförelseobjekt vid provning av andra mynt. Nordforss (1805). Heckscher SvEkonH 1: 230 (1936).
(1) -MÅLTID~02, äv. ~20. [jfr t. probemahlzeit] särsk. (med.): på särskilt sätt sammansatt måltid som ges en patient vid undersökning av hans matsmältning. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1891, s. 31.
(1 g γ) -MÅTT. [jfr t. probemass] (†) likarmått, justeringsmått, etalong; jfr prober-mått. VDAkt. 1736, nr 5. WoJ (1891).
(1 c) -MÄLD. jfr -mala. Fjelner Typ. 76 (1921; i bild).
-MÄTA, -ning. särsk. skogsv. ss. vbalsbst. -ning, till 1 c: uppmätning av utvalda delar av en skog l. ett virkesparti för uppskattning av virkets kvantitet l. beskaffenhet. Kinman Guttenberg 51 (1890).
(1 c) -MÖBLERA, -ing. Fornv. 1934, s. 276.
(1 c) -NATT. [jfr t. probenacht] (i sht om ä. förh.) natt som en nattfriare tillbringar hos föremålet för frieriet. Flodström SvFolk 367 (1918).
(5) -NUMMER. [jfr t. probenummer] nummer av en tidning, avsett ss. prov. 3SAH XLVIII. 2: 125 (1841).
(1, 5 c) -OBJEKT. (i fackspr.) föremål som (skall) underkastas prov; jfr -stycke 5. NF 10: 1570 (1886).
(1 c) -ODLA, -ing. ss. vbalsbst. -ing äv. konkret. Eneroth Pom. 2: 49 (1866). Att profodla sockerbetor. SD 1892, nr 349, s. 3.
(1 c) -OMRÖSTNING~020. Lundin NSthm 182 (1888).
(1 c) -ORDER. handel. jfr -beställa. Lundell (1893).
(5) -PAPPER. (numera föga br.) papper som utgör prov, pappersprov. CollMedP 17/3 1686. KlädkamRSthm 1716 C, s. 6.
(5) -PARTI. jfr parti 3 a. NerAlleh. 1871, nr 53, s. 4.
-PENNING, se -pänning.
(5 d) -PERSEDEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -mundering. PH 5: 3604 (1754).
(1 c) -PLÖJA, v., -ning; -are. särsk. (förr) i fråga om plöjningstävlan. NVexjöBl. 1847, nr 41, s. 1. Profplöjning och kreatursskådning skola den 11 nästk. Oktober hållas vid Klörup. Snällp. 1848, nr 35, s. 1. Tiden 1848, nr 273, s. 4 (: profplöjare). Hellström NorrlJordbr. 305 (1917).
(1 c) -PREDIKA. jfr -predikan. Rhyzelius Ant. 65 (c. 1750).
(1 c) -PREDIKAN. [jfr d. prøveprædiken, t. probepredigt] predikan som hålles ss. prov; vanl. om fullständig gudstjänst (med predikan o. altartjänst) som sökande till vissa prästerliga tjänster ha att förrätta ss. prov för tjänstens erhållande. Hålla, förr äv. göra provpredikan. Hall KultInt. 51 (i handl. fr. 1632). LReg. 289 (1679: giöra profpredijkan). SDS 1953, nr 63, s. 2.
(1 c) -PREDIKANT. person (präst) som håller provpredikan. Kalla (ngt till) l. begära fjärde provpredikant, kalla ngn som icke uppförts på förslag till viss prästerlig tjänst att hålla provpredikan (varigm denne, om han prövas behörig, uppföres på förslaget). VDAkt. 1731, nr 395. SFS 1934, s. 1124.
(1 c) -PREDIKARE. (mera tillf.) = -predikant. SvD(A) 1925, nr 15, s. 4.
(1 c) -PREDIKNING. = -predikan; i sht i pl. KOF 3: 301 (1685).
(1 c) -PRÄST. (numera bl. tillf.) provpredikant; förr äv. i uttr. fjärde provpräst, fjärde provpredikant. VDAkt. 1736, nr 459. Så har största dehlen af Församblingerna tänckt begära honom till den 4de ProfPrästen. Därs. 1749, nr 462. Andræ Söderblom 41 (1931).
(1 c) -PSALM. religiös dikt på prov brukad ss. psalm. GT 1788, nr 81, s. 3.
(1 c) -PSALMBOK~02, äv. ~20. icke definitivt fastställd, på prov sammanställd o. använd psalmbok. SynodA 1: 440 (1764). 1814 års profpsalmbok. 3SAH 2: 421 (1887).
(1 c) -PUNKTERA. med. jfr -punktion. LbInternMed. 2: 1199 (1918).
(1 c) -PUNKTION. [jfr t. probepunktion] med. punktion som man gör för att undersöka förekomsten resp. beskaffenheten av ett exsudat l. beskaffenheten av en kroppsvävnad (t. ex. benmärg). Wretlind Läk. 7: 128 (1899).
(1 c) -PÅLE. [jfr t. probepfahl] byggn. påle som man vid grundundersökning slår ned i mjuk l. sumpig mark för att prova, hur långt ned marken är mjuk osv. Rothstein Byggn. 363 (1859).
(1 c) -PÅLNING. byggn. nedslagning av provpålar. TT 1899, Allm. s. 114.
(5) -PÅSE. påse för prov(er). TT 1894, K. s. 23. —
-PÄNNING.
1) (förr) till 1 g γ: särskilt kontrollerat (blind)-mynt avsett att användas vid kontroll o. justering av andra mynt. CivInstr. 110 (1723). Rinman 2: 415 (1789).
2) (†) till 1 c, 5: mynt tillvärkat ss. prov, provmynt. Hallenberg Myntcab. 224 (1804; bet. något oviss).
3) till 5 (c): mynt uttaget ss. prov för undersökning ur en myntpost. RiksdRevStatsv. 1896, s. 235.
-RESA, r. l. f.
1) (mera tillf.) till 1 b, c: resa för avläggande av prov l. hållande av provpredikan l. dyl. Beckman Främl. 95 (1885). PedT 1898, s. 329.
2) till 1 c: resa som göres på prov med ett fartyg l. fordon, i sht för att prova fartyget osv. Tersmeden Mem. 1: 120 (c. 1780). Nilsson Skeppsb. 94 (1932).
(5) -RESANDE, m.||ig. [jfr t. probenreisende(r)] (ngt vard.) handelsresande, reseagent. Östergren (1935).
(1) -RESULTAT. resultat av ett prov. Verd. 1892, s. 107.
(1 c) -RIDA, -ning. dels tr. (med obj. betecknande häst o. d.), dels abs. l. intr. SvTyHlex. (1851). Hultman Vild. 185 (1907).
(5) -RIKTIG. handel. = -enlig. Östergren (1935).
(1 c) -RITT. [jfr t. proberitt] KrigVAT 1852, s. 664.
(5 d) -ROCK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -mundering. LMil. 3: 488 (1694).
(1) -RUM, sbst.1 (sbst.2 se prova, v. ssgr). tekn. rum där prov med ngt utföres. TT 1895, M. s. 80.
(1 c, 5 c) -RUTA, r. l. f.
1) (i fackspr.) provyta som har formen av en ruta. LAHT 1911, s. 21.
2) provstycke (se d. o. 5) av glas i form av en ruta. Rinman JärnH 661 (1782).
(5) -RYTTARE. [jfr d. prøverytter, t. probenreiter, probenreuter] (vard., skämts.) handelsresande. SvT 1852, nr 274, s. 1. Edqvist Musik 146 (1946).
(5) -RYTTERI1004, äv. 0104. [till -ryttare] (vard., skämts.) en handelsresandes försäljningsvärksamhet. SD(L) 1901, nr 529, s. 3.
(1 b) -RÄKNING. [jfr d. prøveregning] skolv. skriftligt räkneprov. Verd. 1890, s. 291.
(1) -RÖR.
1) (tillf.) vanligt rör använt vid prov av ngt slag. VetAH 1783, s. 194 (om ett böjt, i båda ändar öppet glas).
2) [jfr d. prøverør] ett i ena ändan tillslutet glasrör med tunna väggar, använt vid kemiska o. fysikaliska experiment o. prov o. d. ss. behållare för den vätska l. massa som undersökes l. provas o. för odling av bakteriekultur. AHB 26: 10 (1869). Tuberkelbacillerna kunna fås att växa i provrör. Westergren LungSj. 190 (1932).
Ssgr (till -rör 2): provrörs-barn. (nytt ord, ngt vard.) barn som avlats gm konstgjord sädesöverföring (seminering). DN(A) 1947, nr 336, s. 3. Wernstedt (1951).
-hållare, r. l. m. jfr hållare 3. ScoutmagSthmPostkal. 1918, s. 16.
(5) -SAMLING. samling av prov(er). 3SAH XLVIII. 2: 253 (1843). Fatab. 1933, s. 324.
(1 c) -SCHAKT. (i fackspr.) schakt som upptages för undersökning av markens beskaffenhet l. förekomsten av mineral l. fornfynd o. d. Fornv. 1917, s. 102.
(1) -SEDEL. (i fackspr.) skriftligt intyg om värkställd provning o. därvid erhållna resultat. Stiernman Com. 3: 249 (1664).
(1 c) -SEGLA, -ing. sjöt.
1) segla med ett fartyg för att prova det; dels tr. (med obj. betecknande fartyg), dels abs. l. intr. SFS 1840, nr 4, s. 59.
2) (tillf.) intr.: tjänstgöra på ett fartyg på prov. Jag skulle in vid flottan; profseglade som extrakadett. Strindberg Kamm. 2: 55 (1907).
Ssgr (till -segla 1): provseglings-journal. (förr) journal för antecknande av de vid provseglingen gjorda rönen; motsv. (i fråga om nutida förh.): besiktningsrapport. Tersmeden Mem. 6: 181 (1787).
-tur; pl. -er.
(1 c) -SEGLATS. [jfr nor. prøveseilas] provsegling l. provtur med ett fartyg. Ancker Haslund Zaj. 176 (1934).
-SERIE.
1) till 1: serie av prov. SFS 1916, s. 1078.
2) till 5: serie av prover. TT 1882, s. 91.
-SIDA.
1) (numera bl. tillf.) till 1 b, 5 a: skrivsida som utgör prov på ngns skicklighet i välskrivning. BerRevElLärov. 1832, s. 35.
2) [jfr t. probeseite] boktr. till 5 b: trycksida som utgör tryckprov. 2SAH 58: 264 (1882).
(1 g γ) -SILVER. [jfr t. probesilber] (†) silver med en viss, av myndigheterna föreskriven silverhalt (för användning vid tillvärkning av silverföremål), kontrollerat silver. AHB 8: 63 (1857). TySvOrdb. 1837 (1932).
(1 c) -SITTA, -ning.
1) på prov sitta i l. på en sittmöbel, särsk. för att prova möbeln; ofta tr., med obj. betecknande möbeln. Naumann GranskKr. 1: 40 (1872). Hans provsatt fru Thimlins länstol. Hedberg Häx. 366 (1950).
2) sitta på prov som modell. Östergren (1935).
(1 c) -SJUNGA, -ning. särsk.
1) intr.: sjunga för att ge prov på sin sångförmåga. Hedberg SvOperasång. 72 (1885). särsk. i fråga om prov för klockartjänst. VDAkt. 1797, nr 42. SvEcclT 1844, s. 53.
2) tr.: sjunga (en sång l. psalm o. d.) på prov. Atterbom Siare 3: 457 (1844).
(5 d) -SKJORTA. [jfr t. probehemd] särsk. sömn. om skjorta använd att ta mått efter, när man syr skjortor. Auerbach (1913). VårkatalNK 1917, s. 25.
(1 c) -SKJUTA, -ning. [jfr t. probeschiessen]
1) skjuta med ett skjutvapen för att prova vapnet o. lära känna dess skjutegenskaper l. för att prova skottladdningen; skjuta in ett skjutvapen; dels tr. (med obj. betecknande vapnet l. skottladdningen), dels abs. l. intr. Provskjutning av l. med ett skjutvapen. PH 9: 283 (1770).
2) gm beskjutning prova motståndskraften hos (harnesk, plåt o. d.). Bergv. 1: 302 (1681).
3) intr.: skjuta provskott (vid tävling o. d.); äv. med innehållsobj. Auerbach (1913).
4) (†) ss. vbalsbst. -ning, skjuttävling. År 1393 hölls i dåvarande fria riksstaden Zürich en profskjutning af skyttar. KrigVAT 1850, s. 385. WoH (1904).
Ssg (till -skjuta 1): provskjutnings-bana, r. l. f. VFl. 1907, s. 131.
(5 d) -SKO, r. l. m.
1) (numera bl. om ä. förh.) skotyp fastställd ss. förebild (vid tillvärkning l. inköp av skor). PH 6: 3565 (1756).
2) sko som lämnas till skomakare att ta mått efter vid beställning av skor. Wrangel Blåögda 35 (1908).
-SKOLA, r. l. f.
1) (†) till 1 (b): skola där ngns begåvning l. kunskaper prövas; äv. bildl. Ruder Försl. 11 (1741). Lidandet är den oumgängliga profskolan till högskolan derofvan. Wingård 2: 429 (1843).
2) till 1 c: försöksskola (avsedd för prövning av nya undervisningsmetoder). Statens provskola, Nya elementarskolan i Sthm (1827—1950). LittBl. 1838, s. 15.
(1 c) -SKOTT. (prov- 1685 osv. prove- 15591685) [jfr t. probeschuss]
1) skott som avskjutes vid provskjutning (för att pröva vapnets l. skottladdningens egenskaper l. motståndskraften hos ett harnesk l. för inskjutning o. d.). ArkliR 1559, avd. 3. Alm Eldhandv. 1: 241 (1933). särsk. (†) abstraktare, övergående i bet.: provskjutning. Grundell AnlArtill. 2: 38 (c. 1695). Chapman .. ska nu göra profskått med ett slags Cannoner. CAEhrensvärd Brev 1: 76 (1782). Palmstierna Artill. 112 (1872).
2) sport. skott som en tävlande i en skjuttävling tillåtes skjuta på prov vid tävlingstillfället omedelbart före tävlingen. EldhandvFältart. 1887, s. 67.
-SKRIFT. [jfr t. probeschrift]
1) till 1 b: skriftligt prov; numera bl. (föga br.) konkret, om skriftligt arbete (skoluppsats, översättningsövning o. d., förr äv. akademisk avhandling) som ngn författat ss. prov på sin skicklighet l. sina kunskaper; jfr -skrivning. Lindestolpe Frans. 3 (1713; om akademisk avhandling). LärovKomBet. 1884—85, 1: 25 (om provskrivning i skola). Harlock (1944).
2) (numera föga br.) till 5 a: handstilsprov. Lindfors (1824). Harlock (1944).
(1 b) -SKRIPTUM. (föga br.) jfr -skrift 1. Fallén Biogr. 5 (c. 1820). Östergren (1935).
-SKRIVA.
1) skolv. till 1 b: avlägga skriftligt prov; deltaga i provskrivning; företrädesvis ss. p. pr. VDAkt. 1779, nr 296.
2) till 1 c: på prov skriva med (skrivmaskin o. d.). —
(1 b) -SKRIVNING. skolv. skriftligt prov, ”skrivning”; äv. konkret(are), om den förelagda uppgiften l. det författade arbetet; jfr -kria, -stil 1. VDAkt. 1779, nr 296. Profskrifningar böra ske både på Svenska och Latinska språken. BetUnd. 1828, s. 89. Provskrivningar i svenska .. voro framlagda till påseende (vid examen). Linder Tid. 250 (1924).
Ssgr (skolv.): provskrivnings-dag. PedBl. 1875, s. 120.
-vakt. vakt som hålles vid provskrivning; äv. konkret, om den vaktande. Unnerstad Snäckh. 37 (1949).
(5 d) -SKURA, r. l. f. (†) Profskura kallas vid myntverk en utfilad tolk af järn, som nyttjas til mått på den tjocklek af olika sorter mynt, hvartil skenorne til myntplattar skola valsas. Rinman (1789).
(1 c) -SKÖTERSKA. (numera mindre br.) provsyster (på sjukhus). BtRiksdP 1901, 10Hufvudtit. s. 16. 2NF 25: 718 (1916).
(1 c) -SMAKA, -ning. prova (ngt) gm att smaka på det, avsmaka; äv. allmännare: smaka på l. äta resp. dricka av (ngt); äv. abs. SvTyHlex. (1851). Gadolin Ostalp. 42 (1932).
(1 c) -SMAKARE. person med uppgift att provsmaka ngt (t. ex. vin). Schulthess (1885). Östergren (1935).
(1 c) -SMIDE. PH 6: 4655 (1757).
(1 c) -SMIDNING. JernkA 1817, 1: 39.
(1 c) -SMÄLTNING. särsk. (tekn.) om smältning på prov av malm l. glas o. d. HC11H 12: 88 (1697). Eidem ÄGlasH 135 (1912).
(1 c) -SPELA, -ning. spela på prov.
1) i fråga om spel med musikinstrument.
a) intr.: spela för att ge prov på sin spelskicklighet; särsk. i fråga om prov för organistbefattning. Palmblad Nov. 4: 118 (1845, 1851). (Sökanden till organistbefattningen) profspelar vid morgondagens högmessa. PT 1907, nr 244 A, s. 3.
b) tr., med avs. på musikinstrument l. komposition o. d. Denna (dvs. ett musikstycke) skulle .. profspelas. Palmblad Nov. 1: 11 (1840). KyrkohÅ 1935, s. 141 (1924; med avs. på orgel).
2) i fråga om teaterspel o. d.
a) intr.: spela för att ge prov på sin spelskicklighet. Estlander 11Årt. 1: 253 (1919).
b) tr., med avs. på teaterpjäs l. film o. d. Henriksson Tyskl. 166 (1901). särsk. (†) till 1 c γ, om repetition. Schulthess (1885).
3) i fråga om idrottsspel; dels: spela (en match) på prov; dels: spela i (en lokal) l. på (en idrottsplats) för att prova lokalens osv. egenskaper; äv. abs. l. intr. Östergren (1935).
(1) -SPÅN. [jfr läro-spån] (†)
1) ngt varigm ngn prövas, prov; äv. om resultatet av ett dylikt prov. Sådan prof-spåner sattes för de Gräker och andra igenomgå. Rudbeck Atl. 1: 559 (1679). Hvartill likvähl nödigt finnes att något Profspån af mig lämnas, huru vida iag utj Praxi medica kan hafva auancerat. HdlCollMed. 28/1 1721.
2) försöksobjekt, ”försökskanin”. Att han nu icke ville ”blifva en profspån för (överfältläkaren) Bjerkéns nya försök”. Quennerstedt Torneå 2: 27 (cit. fr. 1808).
-SPÅNA, r. l. f. (i fackspr.) till 5 (c): spåna som utgör prov på ngt; särsk. om spåna av mynt, uttagen för undersökning av myntets metallhalt. SFS 1910, nr 62, s. 15.
(5) -STAM. [jfr t. probestamm] skogsv. = -träd. JernkA 1851, s. 352.
-STAV. särsk. (i fackspr.) till 1, 5 c: stavformigt provstycke (se d. o. 5). TT 1902, M. s. 111. 2NF 36: 926 (1924).
-STEN. (prov- 1614 osv. prove- 15821769)
1) [jfr d. prøvesten, t. probestein] (†) till 1: probersten, prövosten. Linc. (1640). När den glimmande metallen på profstenen förd, eij visar sin rätta (halt). VRP 22/4 1738. Schulthess (1885). särsk. bildl. (jfr prober-sten 1 slutet, prövosten); äv. i sådana uttr. som provsten på l. för l. av ngt l. ngts provsten, pröva l. sätta l. föra l. riva (ngn l. ngt) på provsten(en) (delvis med hänsyftning på olika sätt för proberstenens användning; se vidare under prober-sten o. prövosten). PErici Musæus 1: 249 a (1582). Wexionius Vitt. 407 (1689: på .. profvesten .. rifvas). Carl XII Bref 293 (1703: sat på profvsteen). Penningar voro rätta profstenen af en uprigtig vänskap. HSH 34: 185 (c. 1730). Den högste nyttigt fann, at mig på prof-sten föra. Kolmodin QvSp. 2: 332 (1750). Att sanningens profsten är att tåla löjet. Leopold 6: 340 (c. 1820). En regerings omsorg om afsättningen af landets produkter är i sjelfva verket profstenen på dess vishet. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 191 (1856).
2) (numera bl. tillf.) till 5: sten som utgör prov på ngt, stenprov. Bergv. 1: 634 (1723). Fischerström 1: 463 (1779).
(1) -STICKA, r. l. f. [jfr d. prøvestikke] (†) slagruta. NSvBibl. I. 2: 238 (1762).
(5) -STICKARE, r. l. m. (i fackspr.) redskap (ett slags lång o. smal sked) varmed prov uttages ur en säck o. d. Åstrand (1855).
-STIL. särsk.
1) skolv. till 1 b: stil skriven ss. prov, skriftligt prov. Verd. 1885, s. 165.
2) (†) till 5 a: prov på handstil, stilprov. PH 6: 4228 (1756).
(1) -STOCK. (förr) bärgv. anordning för provning av järns hållfasthet. Rinman JärnH 942 (1782). Heckscher SvEkonH 1: 494 (1936; om förh. på 1600-talet).
(1) -STOLPE. telegr. telefon- l. telegrafstolpe med anordning som gör det möjligt att bryta o. prova telefon- resp. telegrafledningens förbindelse åt båda hållen. Nyström Telegr. 73 (1869).
(1) -STRECK. [jfr d. prøvestreg] (†) streck draget på probersten (vid probering av guld l. silver). Rinman 2: 328 (1789). särsk. bildl.: prov l. exempel l. dyl. Specilegium Antiquitatis eller Prof-strek af forna Tidens Skat. BL 11: 144 (c. 1718; skrifttitel).
(1, 5 c) -STRIMLA, r. l. f. (i fackspr.) provstycke (se d. o. 5) i form av en strimla. JernkA 1881, s. 162. SFS 1916, s. 1084.
(5) -STUFF. (numera mindre br.) bärgv., miner. mineral- l. bärgartsprov, stuff. Rinman 2: 1054 (1789). SPF 1858, s. 19. Fennia VIII. 3: 92 (1893).
-STYCKE. (prov- 1589 osv. prove- 1697) [jfr d. prøvestykke, t. probestück]
1) (†) till 1, abstr.: prov; äv. bildl. Berchelt PestOrs. B 7 b (1589). Wi weta, thet watnet snarast fryser i stenkäril, som ock med klara rön och profstycken försökt är. Block MotalaStr. 79 (1708). Mitt profstycke på ärans bana aflade jag vid Stångebro. Sparre Frisegl. 3: 210 (1832).
2) till 1 b, c, 2: ngt som utgör resultatet av ett prov (t. ex. mästar- l. gesällprov) l. är prov på ngns skicklighet; utom i konkret anv., om vad som förfärdigats vid ett prov, numera bl. tillf., arkaiserande. Jag .. fann wid min 18 års ålder, 1675, den lägenhet i Stockholm, at wisa mine prof-stycker (i fortifikationsvetenskapen) för .. Grefwe Dahlberg. HC11H 7: 146 (1715). Twenne läre gåssar .., som sina åhr uthlärdt, och till gesäller blifwit antagne, och skickelige befundne sedan dhe behörigen skohla upwist profstÿcken. KlädkamRSthm 1716 C, s. 39. Lärlingen är berättigad att inlösa provstycket till ett pris, motsvarande .. (vissa) kostnader. FFS 1923, s. 395.
3) (†) till 3: handling o. d. som utgör bevis på l. vittnesbörd om ngt. Block Progn. 137 (1708). (Planens utförande) var .. ett profstycke af hjeltemodet, som ej svigtar under olyckans slag. 2SAH 60: 137 (1883).
4) (numera bl. tillf.) till 4: exempel, fall l. dyl. Mot förmodan finna vi här äfven ett och annat profstycke af urskog. Santesson Sv. 25 (1887).
5) (i sht i fackspr.) till 1, 5 c: stycke av ngt som är föremål för provning l. är utvalt (o. särskilt berett o. format) för att underkastas prov av ngt slag; jfr -bit 1, -kropp, -ruta 2, -stav, -strimla, -stång 2, -ämne 1; utan bestämd avgränsning från 6. Rinman JärnH 207 (1782). Provstycken av valsat järn uttagas i regel så, att sträckprov kunna utföras parallellt med och böjningsprov vinkelrätt mot valsningsriktningen. SFS 1919, s. 328.
6) till 5: stycke som utgör prov på ngt; jfr 5. Linc. (1640; under specimen). Profstycken ha blifvit meddelade af en grof porphyr-art. Hisinger Ant. 6: 12 (1837). särsk.
a) till 5 a: del av en (skriftlig l. muntlig) framställning som utgör prov på framställningen; (ställe i l. stycke ur ett) litterärt värk som utgör prov på ngns författarskap l. visst slag av litteratur. Sahlstedt TuppSag. 47 (1759). De första profstyckena af ”Frithiofs saga”. Sturzen-Becker 1: 39 (1845, 1861). De få profstycken af svensk prosaepik, som äro kända från tiden före 1730. Eichhorn Stud. 1: 91 (1869). SFS 1906, nr 10, s. 13.
b) (numera knappast br.) till 5 d: prov avsett ss. mönster l. förebild. HC11H 4: 26 (1697). Det H. K. May:t i nåder täckes gilla och stadfästa ett vist profstycke af kläde eller boy till beklädningarne. 2RARP 6: 549 (1731). Frey 1844, s. 153.
-STÅNG.
1) (enst., †) till 1, bildl., om medel att pröva l. utröna ngt; jfr -sten 1 slutet. En .. profstång at utröna fattigdomen med. SvMerc. V. 1: 144 (1759).
2) (i fackspr.) till 1, 5 c: provstycke (se d. o. 5) av metall l. dyl. i form av en stång. Rinman Jernförädl. 330 (1772).
-STÄLLE.
1) till 1: ställe där prov utföres l. där ngt provas. SoldatinstrSign. 1945, s. 60.
2) (mera tillf.) till 5 a: ställe i l. stycke ur skrift o. d., som utgör prov på skriften osv. Phosph. 1811, s. 126.
(1 g γ, 5 d) -STÄMPEL. [jfr d. prøvestempel, t. probestempel] (numera bl. i skildring av ä. förh.) stämpel på ngt, utvisande att det provats (o. därvid godkänts) l. att det godkänts ss. prov l. förebild, kontrollstämpel; jfr prober-stämpel. GenMRulla 1684, s. 58. SvVapSÅ 1926, s. 23.
(1 c) -SYSTER. [jfr t. probeschwester]
1) benämning på sjuksköterskeelev under den sista delen av hennes praktiska tjänstgöring (tredje året); äv. om elev vid diakonissanstalt på ett motsvarande utbildningsstadium. Schulthess (1885). Sjövall o. Höjer 282 (1929).
2) novis (se d. o. 1). Östergren (1935).
(1 c) -SÅ, v., -ende, -ning. HbTrädg. 1: 21 (1872).
(1 c) -SÅDD. äv. konkret, om vad som såtts. UtsädT 1904, s. 23.
(1 c) -SÅGA, -ning. skogsv. såga på prov, särsk. för att prova sågen l. den lämpliga tiden för sågning av ngt l. (vanl.) för att utröna kvantiteten l. beskaffenheten av försågningen; dels tr. (med obj. betecknande såg l. träd o. d.), dels abs. l. intr.; oftast ss. vbalsbst. -ning. SkogsvT 1906, s. 6.
(1 c) -SÅNGARE. (numera bl. tillf.) person som provsjunger (t. ex. för kantorsbefattning). VDAkt. 1779, nr 315. Därs. 1800, nr 25.
-SÄNDNING. [jfr t. probesendung]
1) till 1 c. MorgT 1897, nr 71, s. 3. särsk.: radioutsändning på prov. En provsändning från Prags nya (radio-)sändare. SvD(L) 1926, nr 21, s. 10.
2) till 5: sändning av prover; vanl. konkret: sändning bestående av prover l. utgörande prov på ev. följande sändningar. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 41, s. 51.
(5) -TAGA, v. (i skriftspr.) uttaga prov ur l. taga prov på (ngt). SFS 1919, s. 407. Bensinen provtogs. TT 1941, Allm. s. 189.
(5) -TAGARE, m.||ig., om sak r. l. m. [jfr t. probenehmer]
1) person som utför provtagning (se d. o. 2). Ekenberg (o. Landin) 307 (1890).
2) redskap för uttagning av prov ur ngt. LB 3: 123 (1902). jfr sädes-provtagare.
-TAGNING.
1) (mera tillf.) till 1 b: avläggande av prov. 2NF 25: 588 (1916). Provtagning för simborgarmärket. UNT 1935, nr 151, s. 7.
2) [jfr t. probenahme] till 5: handlingen att taga prov på l. uttaga prov ur ngt. Åstrand (1855). Af säd sker proftagning säkrast medelst en Sädesproftagare. Lyttkens Frök. 8 (1879).
Ssgr (till -tagning 2, i fackspr.): provtagnings-apparat. jfr -instrument. Östergren (1935).
-bevis. jfr -intyg. SFS 1916, s. 1192.
-borr. för användning vid provtagning. KemT 1910, s. 13.
-instrument. jfr prov-instrument. SFS 1916, s. 1203.
-intyg. intyg om värkställd provtagning o. därvid erhållna resultat. JernkA 1900, Bih. s. 4.
-kärl. jfr prov-kärl. SFS 1910, Bih. nr 76, s. 25.
-rör. jfr prov-rör 2. Östergren (1935).
(1 b) -TAL. skolv. räkneuppgift vid provräkning. MinnSvLärov. 2: 127 (1928).
(5) -TAVLA, r. l. f. (numera bl. tillf.) bildl., = -karta 2 slutet. Knorring Cous. 2: 15 (1834). En .. provtavla av en mångfald av impulser och påverkningar i vår byggnadskonst. SvFolket 13: 345 (1940).
-TECKEN. (prov- 18481873. prove- 1755) (†)
1) [jfr t. probezeichen] till 1 g γ, 5 d, = -stämpel. Jungberg (1873).
2) till 3: tecken, vittnesbörd, bevis. Oelreich 582 (1755). (Firandet av minnesfester) synes .. vara ett proftecken, att .. (samtiden) sjelf glädjes åt det hugstora, som våra fäders flydda slägten manat fram i dagen. Tiden 1848, nr 24, s. 2.
(1 b) -TEMA. (numera mindre br.) skolv. tema för provskrivning; provstil. Verd. 1883, s. 217. Östergren (1935).
(1 g γ) -TENN. [jfr t. probezinn] (†) tenn med en viss av myndigheterna föreskriven halt av rent tenn (för användning vid tillvärkning av tennföremål), kontrollerat tenn. Eneberg Karmarsch 2: 60 (1859). Schulthess (1885).
(1) -TID. (prov- 1738 osv. prove- 16541661) [jfr t. probezeit] tid för ett visst prov. TT 1895, M. s. 57. särsk.
a) (†) till 1 b: specimineringstid. AB 1894, nr 49, s. 3. SFS 1908, nr 135, s. 15.
b) till 1 c: tid under vilken ngn gör provtjänstgöring l. är anställd på prov l. går prov l. dyl. HärnösDP 1661, s. 42. EkonS 2: 340 (1898).
c) (mera tillf.) till 1 c: tid för vilken en bestämmelse o. d. är antagen på prov. Annerstedt UUH Bih. 4: 382 (i handl. fr. 1776).
d) (†) till 1 c δ: tid varunder ngn som var misstänkt för att vara spetälsk stod under observation o. d. Murenius AV 280 (1654).
(1 c) -TJÄNST. tjänst som ngn bestrider på prov. EkonS 2: 595 (1902).
(1 c) -TJÄNSTGÖRA~020, -ing. TjReglArm. 1889, s. 235 (: proftjenstgöring). SFS 1894, nr 106, s. 2.
-TRYCK. [jfr t. probedruck]
1) tekn. till 1: tryck varmed en ångpanna belastas vid prov, provningstryck. Frykholm Ångm. 103 (1881).
2) boktr. till 1 c, 5 b, i fråga om boktryck o. d.: avtryck som göres l. tages före det slutgiltiga trycket; förr äv. liktydigt med: korrektur(avtryck); konkret o. abstr. Nordforss (1805). Han erhåller nu mina anmärkningar vid proftrycken till Diplomatarium. Ahnfelt Rääf 296 (i handl. fr. 1827). HantvB I. 5: 528 (1937).
3) konst. till 1 c, 5 b, om avtryck av en ännu icke definitivt färdig etsnings- l. gravyrplåt, gjort till vägledning för det fortsatta utarbetandet, arbetstryck; konkret o. abstr. Lovén Dante 1: LXXIX (1856).
4) till 5, konkret: tryck som utgöres av bilder av handelsartiklar, avsett ss. prov. Firmans katalog utgöres af ett prydligt arbete med proftryck i olika färger utvisande materielens användning. MeddSlöjdF 1893, s. 94.
5) (tillf.) till 5 a, konkret: tryck(alster) som utgör prov på en skrift l. bildmaterial o. d. SP 1792, nr 90, s. 3.
(1 c) -TRYCKA, -ning. särsk. (tekn.): på prov utsätta (ngt) för ett visst tryck; jfr -tryck 1. TLev. 1908, nr 15 A, s. 4. —
-TRÅD.
1) el.-tekn. till 1 (g γ), om isolerade, klena koppartrådar inlagda i elektriska kablar för mätändamål (t. ex. kontrollmätning av mätspänningen i tryckpunkter), mättråd. Auerbach (1913). FörslElektrOrdl. (1931).
2) tekn. till 1, 5 c, om de trådar som uttagas bland trådarna i en stållina för att underkastas prov. JernkA 1888, s. 11.
-TRÄD. [jfr d. prøvetræ] särsk. skogsv. till 5, om enstaka träd i ett trädbestånd, vilka utväljas l. uttagas på visst sätt ss. prov på trädbeståndet i dess helhet (för undersökning o. uppskattning av höjd, ålder, tillväxt o. d.). Skogvakt. 1893, s. 132.
(1 c) -TRÖSK. [jfr t. probedrusch] (†) provtröskning; äv. om den kvantitet säd som skördats för provtröskning. Weste (1807). Dalin (1855).
(1 c) -TRÖSKA, v., -ning. [jfr t. probedreschen] tröska en mindre kvantitet säd från en odling för att därigm få fram en ungefärlig uppgift om den samlade avkastningens storlek; särsk. (förr) om dylik tröskning utförd av myndighetsperson till ledning vid beräkningen av vissa utlagor, särsk. tionde (jfr prov 2 a); dels tr., dels abs. l. intr.; ofta ss. vbalsbst. -ning. LReg. 409 (1662). Han (hade) proftröskat en del råg. Tersmeden Mem. 6: 151 (1787). Man räknade säden på åkern, proftröskade samt beräknade tionden derefter. Lignell Dal 1: 306 (1851; om förh. på 1600-talet).
Avledn.: provtröskare, m. (numera bl. tillf.) person som utför provtröskning; särsk. (förr) i fråga om provtröskning (utförd av myndighetsperson) till ledning vid beräkningen av tionde o. d. Broman Glys. 2: 66 (c. 1730). Prof-Tröskaren och vice Länsmannen Eric Ålander, som år 1770 profvat i 5 Socknar. DA 1771, nr 146, s. 3.
(1 c) -TRÖSKE. (†) provtröskning. LMil. 2: 259 (1689).
-TUNNA, r. l. f. (†)
1) till 1: vid visst prov (av malm) använd tunna. Rinman JärnH 81 (1782). JernkA 1819, s. 11.
2) till 5: tunna säd, uttagen ss. prov på säden. PH 6: 3660 (1755).
(1 c) -TUR; pl. -er. tur (färd) med fordon l. fartyg, särsk. för att pröva fordonets osv. egenskaper. Ramsten 34 (1866).
Ssgr: provturs-fart. fart uppnådd vid provtur. Wrangel SvFlBok 198 (1898).
-hastighet. jfr -fart. VFl. 1917, s. 103.
(1) -UGN. (†) ugn använd vid brännings- o. smältningsförsök, försöksugn. VetAH 1803, s. 181.
(1 c) -UNDERSÖKNING~0020. En .. provundersökning rörande Sveriges import. SvGeogrÅb. 1934, s. 151.
(1 c) -UNDERVISNING~0020. skolv. undervisning på prov; särsk. (förr) om dylik undervisning av lärarkandidat som räknades ss. prov på hans undervisningsskicklighet; motsatt: övningsundervisning; jfr -lektion. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. nr 7 a, s. 24.
(5) -UTSTÄLLNING. (†) utställning l. varumässa. SvTyHlex. (1851). Ahlman (1872).
(1 c) -VAGN. [jfr t. probewagen] (förr) oregistrerad bil som provkördes (försedd med särskild skylt med rubriken ”provvagn”). Auerbach (1913). SFS 1915, s. 434.
(1 c) -VAL, n. [jfr d. prøvevalg] preliminärt val som företages (före det slutgiltiga valet) för att utröna stämningen bland de väljande. Hellberg Samtida 11: 51 (1873). Provval av biskop på Gotland. SDS 1951, nr 30, s. 8.
(1 c) -VASKA, -ning. Rinman 2: 718 (1789). Dædalus 1936, s. 47.
(1) -VIKT. [jfr t. probegewicht] (numera knappast br.) probervikt. Weste (1807). 2VittAH 19: 259 (1850). jfr Östergren (1935; utan angiven bet.).
(1 c, 5 a) -VISA, f. (†) visa skriven på prov l. avsedd ss. prov på ngns diktning. Ellofva Andelige Prof-Visor. Tiällmann (1692; boktitel).
(1, 5) -VÄGA, -ning. väga en ss. prov utvald mindre kvantitet av (ngt) l. ett ss. prov utvalt föremål bland (en grupp föremål); förr äv. allmännare (till 1 g γ): kontrollväga. Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 10 (1753). (Författaren har) anställt öfver 20 profvägningar på åtskilliga sorter Svenska Bergmalmer af olika beskaffenhet. Rinman JärnH 80 (1782). Att jag vid sista prof-vägningen höll runda 11 Pund. 3SAH XLVI. 2: 181 (1833). SFS 1910, nr 62, s. 7.
(1 c) -VÄLJA. (mera tillf.) förrätta provval av (ngn); äv. abs. Uppsala universitet provväljer ärkebiskop. SvD(A) 1931, nr 260, s. 5.
(1) -VÄTSKA, r. l. f. (†) vätska använd vid prov, särsk. för att därmed jämföra annan vätska. Berzelius Kemi 5: 1042 (1828). Leufvenmark Vin. 2: 65 (1870).
(1 c, 5) -VÄVARE. person som väver (nya) textilartiklar på prov. InkBeskattnNorrk. 1907, s. 70.
(1 c, 5) -VÄVERSKA. jfr -vävare. Form 1938, s. 73.
(1 c, 5) -YTA. [jfr t. probefläche] (i fackspr., särsk. skogsv.) mindre areal av ett markområde med viss vegetation, utlagd l. utvald för undersökningar rörande markområdets vegetation, särsk. uppskattning av virkestillgången o. dess tillväxt på ett skogsområde. BtRiksdP 1896, 7Hufvudtit. s. 43.
Ssgr (i sht skogsv.): provyte- l. provyts-taxering. 2NF 25: 1082 (1917).
-undersökning. SkogsvT 1906, s. 193.
(1 c) -ÅKA, v., -ning. provköra med (fordon); äv. abs. l. intr. TT 1894, M. s. 64. —
-ÅR, se d. o.
(1 c) -ÄKTENSKAP~002. äktenskapsliknande samliv på prov. Hedberg Häx. 315 (1950).
-ÄMNE.
1) (i fackspr.) till 1, 5 c: provstycke (se d. o. 5). SFS 1897, Bih. nr 18, s. 3.
2) skolv. till 1 c: skolämne vari lärarkandidat går provår. SFS 1875, nr 41, s. 5.
(1 c) -ÄTA, -ning. dels tr., dels abs. l. intr. Provät å Svea Matsalar Drottninggatan 3. UNT 1933, nr 198, s. 2 (annons).
(1 c) -ÖVERSÄTTNING~0020. icke definitivt fastställd, på prov gjord översättning (i sht av bibeln l. bibelbok). Wallerius Tank. Föret. 3 b (1776).
B (†): PROVE-DEGEL, -DISPUTATION, -LEKTION, se A.
(1 c β) -ORDNING. ordning l. stadgar rörande tiondeprov. Murenius AV 399 (1658).
-SKOTT, -STEN, se A.
(1 d, e) -STUND. prövostund. Muræus Arndt 2: 443 (1648).
-STYCKE, -TECKEN, -TID, se A.
(1 c) -VIN. vin för avsmakning? VinkällRSthm 1571, s. 9 a. Därs. 1580.
C (†): PROVS-DISPUTATION, se A.

 

Spalt P 2122 band 20, 1954

Webbansvarig