Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOGENHET 3gen~he2t, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[y. fsv. mogenheth (PMånsson 321); jfr d. modenhed; avledn. av MOGEN]
egenskapen l. förhållandet att vara mogen; jfr MOGNAD. — särsk.
1) till MOGEN 1, = MOGNAD 1. Linc. (1640; under maturitas). Det tobaksfrö, som här i landet utsås, skall väl trifvas samt till sin behörige växt och mogenhet komma. 2RA 1: 557 (1723). Forssman Gret. 114 (1897).
2) till MOGEN 2. — särsk.
a) (†) till MOGEN 2 a β. Palmchron SundhSp. 358 (1642).
b) (†) till MOGEN 2 g. Kalm Resa 1: 309 (1753; i fråga om bärgart).
c) (†) till MOGEN 2 j. Året var nu i sin mogenhet. Fischerström Mäl. 43 (1785).
d) (†) motsv. MOGNAD 2 i. Intet twifwel är, .. (att lånebanken) til sin mogenheet och fullbordan, lärer hinna och komma. Stiernman Com. 3: 177 (1664).
a) (i fråga om ä. förh.) pedag. till MOGEN 4 b. Skolordn. 1724, s. 6. N. N. (har) befunnits, i afseende på den mogenhet, som en fullständig elementarundervisning afser att bibringa, förtjena vitsordet … SFS 1862, nr 25, s. 10.
b) (numera föga br.) till MOGEN 4 c. Spegel Kyrkioh. 2: 312 (1707).
c) (†) till MOGEN 4 e. När kiärleken kommer emellan 2 Personer till den högd och mogenhet, som han bör vara, så (osv.). Modée Dår. 26 (1741).
d) (†) efter överläggning o. d. vunnen erfarenhet l. klarhet (om ngt) som gör det möjligt att fatta beslut. Prästerskapet äre ännu intet kombne till någon mogenheet om .. ärendet. RARP 10: 203 (1668).
e) (†) samvetsgrannhet, grundlighet. Jag (gick) icke med den mogenhet igenom denna beskrifningen som vederbordt. HSchützercrantz i SvMerc. V. 2: 306 (1759).
4) (†) till MOGEN 6, i uttr. mogenhet att göra ngt. (Det) vore väl om Candidati Ministerii pröfvades i sin .. mogenhet at Catechetisera. Wallquist EcclSaml. 5—8: 257 (1794).
Ssgr (i allm. till 3 a, i fråga om ä. förh., pedag.): MOGENHETS-BETYG. betyg över godkänd avgångsexamen från gymnasiet, studentbetyg; förr äv.: sammanfattande betyg över kvaliteten hos genomgången mogenhetsexamen. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 103. PedT 1865, s. 54 (sammanfattande).
-EXAMEN. benämning på den gm kunglig stadga 1862 inrättade avgångsexamen från gymnasium (urspr. kallad mogenhetsprövning; 1905 ersatt med studentexamen); jfr maturitets-examen. NDA 1876, nr 274, s. 2. Skrifningarna för mogenhetsexamen. VL 1892, nr 266, s. 2.
(2, 3) -GRAD, r. l. m. jfr grad, sbst.1 2. särsk. (i fråga om ä. förh.) pedag. till 3 a. För lärjunge, som blifvit mogen förklarad, bestämmes af lärarne mogenhetsgraden med något af vitsorden: Berömlig, Med beröm godkänd, Godkänd. SFS 1895, nr 25, s. 7.
(2) -KLASS. (i fackspr.) om kategori av träd (i ett trädbestånd) med (ungefär) samma mogenhetsgrad. SFS 1919, s. 303.
-PROV. särsk. (förr) pedag. till 3 a, = -examen. PedBl. 1875, s. 38. Wieselgren Samt. 152 (1877, 1880).
-PRÖVNING. särsk. (förr) pedag. till 3 a, = -examen. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 26. SFS 1909, Bih. nr 4, s. 89.
-SKRIPTUM. jfr -skrivning. PedT 1897, s. 463.
-SKRIVNING. ss. prov i mogenhetsexamen, studentskrivning. Hedenstierna FruW 181 (1890).
-STADIUM. särsk. geol. om långt framskridet stadium i jordytans utveckling, då profilen blivit avrundad o. utjämnad; jfr mogen 2 i. SvGeogrÅb. 1931, s. 99.
(3) -TID. då ngt l. ngn står på höjden av andlig utveckling l. prestationsförmåga o. d. (Skiss-)bladen från .. (konstnärens) mogenhetstid. NF 6: 1404 (1883).

 

Spalt M 1265 band 17, 1945

Webbansvarig