Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SEGLA se3gla2, v. -ade (Apg. 13: 4 (NT 1526) osv.) ((†) pr. ind. sg. -er ÄARäfst 112 (1596), Swedberg Ordab. (c. 1722); ipf. -de Apg. 15: 39, 28: 11 (NT 1526; äv. i Bib. 1541), Swedberg Ordab. (c. 1722); sup. -t BtFinlH 2: 121 (1553: segeltth); p. pf. -d RA I. 1: 553 (1547: segelde, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se d. o.), -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(segel- 1547 (: segelde, p. pf. pl.)c. 1580 (: segelede, ipf.). segel- i ssgr 1532 (: seghel redho) osv. segill- i ssg 1563 (: segill redhe). segl- 1524 osv. seigl- c. 1585. sigl- 15251666. sägel- i ssg 1716 (: Sägelskått). sägl- 15241717)
Etymologi
[fsv. sighla, seghla; jfr fd. siglæ (d. sejle), nor. seile, fvn. o. nor. dial. sigla, mlt. segelen, mht. sigelen, sëgelen (t. segeln), feng. siglan, seglian (eng. sail), o. det från germ. spr. lånade ffr. sigler (fr. cingler); till SEGEL, sbst.1 — Jfr SEGELAGE, SEGELNÅL, sbst.2, SEGELSTEN, SEGLATS]
1) motsv. SEGEL, sbst.1 1: färdas på vatten (med farkost l. fartyg som framdrives) med tillhjälp av segel; manövrera l. framföra farkost l. fartyg som framdrives med segel; äv. med saksubj. betecknande farkost l. fartyg l. flotta o. d.: förflytta sig l. fara på vatten med tillhjälp av segel l. vara under segel; äv. med obj. (se c—i, l); äv. i utvidgad anv., dels i fråga om farkost l. fartyg som framdrives på annat sätt än med segel (i sht i b ζ, e, h, j, k, l, m α, n o. ss. förled o. senare led i ssgr), dels i fråga om färd på is l. över land med tillhjälp av segel l. utspänt klädesplagg o. d. (se o). Man bör icke segla med fasta skot. Det går fortare att segla än att ro. Segla bidevind. Den som seglar för sitt nöje bör väja för den som seglar för sitt bröd. OPetri Tb. 3 (1524; uppl. 1929). Udi medlertidh komme dhe narffveske kofarters flotta seiglandes ifrå rydze Narffven. HH 20: 175 (c. 1585). Iffrån Rostock och hijt (till Warnemünde) rinner en stoor elff hwar uthi man medh stora skuter segla kan. Bolinus Dagb. 13 (1666). Et Skep som styr wäl, seglar wäl. VetAH 1742, s. 87. Man hade aldrig uppfunnit kompassen för ett folk, som ej redan seglat. Rosenstein 2: 215 (1789). (Sv.) ångaren seglar till Hamburg (t.) der Dampfer fährt nach Hamburg. Auerbach (1913); jfr l. Han seglade helst själv och lämnade ej gärna rodret åt någon annan. Östergren (1938). — jfr AN-, BE-, BORT-, EFTER-, FÖR-, GENOM-, IN-, KAPP-, KRING-, KULL-, LUST-, NED-, OM-, PROV-, SAM-, UPP-, UT-, ÖVER-SEGLA m. fl. o. BÅT-, DISTANS-, ESKADER-, JAKT-, KANOT-, LANDKÄNNINGS-, LÅNG-, LÅNGFÄRDS-, NÖJES-, OCEAN-, POKAL-, RUM-, RUMSKOTS-, TRIANGEL-, VÄL-SEGLING m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Thet är icke gott segla j ogiort wäder. SvOrds. C 4 a (1604). Ätha medh alla, och hålla medh ingen. .. (Dvs.) Segla medh allehanda wind. Grubb 906 (1665). Den som inte seglar, då vinden blåser, kan ligga på land. Granlund Ordspr. (c. 1880). Då man inte får segla, får man ro. Därs. Man seglar, till dess man seglar omkull. Därs. Att segla nödvändigt är, att lefva är icke nödvändigt. 2NF 19: 632 (1913) [efter lat. navigare necesse est, vivere non est necesse].
b) i vissa uttr.
α) segla i kvav o. dyl. l. i sank, se KVAV, sbst. I 3, resp. SANK, sbst.2 a; förr äv. i uttr. segla i grund l. i botten, segla i kvav, förlisa (jfr GRUND, sbst.1 I 1 c α, BOTTEN I 3 a); jfr e αγ. Mången seglar i grund, then ej ser noga på lufften. BrölBesw. 444 (c. 1670). Jag skulle icke vilja segla i botten i dag; ty jag önskar se min fader en gång till på jorden. Almqvist Mål. 126 (1840).
β) [jfr d. sejle på loddet] (numera mindre br.) segla på lodet, (sjöt.) (under färd på grunt vatten) loda kontinuerligt för att kunna ändra kurs, då vattendjupet är för litet. Segla på lodet, (dvs.) att hålla handlodet gående, och vända, då vattnet grundar upp. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Stenfelt (1920).
γ) segla i medvind l. motvind, särsk. bildl.: ha framgång resp. ha det motigt o. d. (jfr δ o. MED-VIND slutet, MOT-VIND slutet). Schulthess (1885). Några (skolpojkar), som .. spelat en mindre vacker roll under skandalkampanjen (mot rektorn), .. kände väl .. sin ferieglädje en smula dämpad, då de inte längre seglade i medvind. Swensson Hoffm. 104 (1935). Ett betydelsefullt forum för diskussioner är alltjämt (föreningen) Verdandi, som .. nu i ett tiotal år seglat i motvind. GHT 1942, nr 281, s. 8.
δ) (numera bl. tillf.) segla i medgången, bildl.: ha medgång, segla i medvind (se γ). Utan att ega ett lysande hufvud, ja utan andra egenskaper än ett trotsande mod, har han likväl alltsedan sin ungdom seglat i medgången. Topelius Fält. 2: 68 (1856).
ε) (†) segla till Tyskland, oeg., ss. benämning på leken ”resa till Tyskland” (se språkprov från 1908 under RESA, v.1 2 a) l. ”ro till Tyskland” (se RO, v.1 1 k). Rudbeck Atl. 2: 309 (1689). Nu hålla de Swänska i Saxaland Juul, / De dansa på Lofft; de dricka i Skiuul. / .. De segla til Tyskland: och de nappa Steek: / Och dhe skära Fläsk: dra gränia i Leek. Dahlstierna (SVS) 183 (1707).
ζ) segla under sådan l. sådan flagg(a) o. d., äv. under ngns l. ngts flagg(a) l. (i bildl. anv.) under flaggan av ngt, under färd till sjöss föra sådan l. sådan flagga resp. ngns l. ngts flagga för att ange viss nationalitet l. viss ägare l. visst rederi o. d. (äv. i överförd anv., för att beteckna att fartyg är inregistrerat i den l. den handelsflottan); ofta bildl., särsk. dels för att beteckna att en person anger l. föreger sådana l. sådana avsikter resp. kämpar för l. ansluter sig till l. hyllar ngn l. ngt l. uppträder under namn av ngt, dels för att beteckna att en handling o. d. anges ss. sådan l. sådan; jfr FLAGGA, sbst. 1. ”Hvad vill ni min hustru? .. och hvem är ni sjelf .. (?)” .. (Svar:) ”Jag är en vän till en af er hustrus barndomsvänner.” ”Barndomsvänner, ha-ha! jag ser nog under hvad flagg ni seglar”. Blanche Tafl. 3: 249 (1857). Ehvad .. (naturfilosoferna på Marcus Aurelius’ tid) seglade under pytagoreismens, cynismens eller annan filosofisk flagg — något så simpelt som ett system besvärade de sig aldrig med att uppställa. (Cavallin o.) Lysander 150 (1864). (Ett) kotteri (bland riksdagsmännen), som seglar under den falska flaggan af en ”venster”. Rydberg Brev 1: 169 (1870); jfr slutet. Han visste att germanerna gärna segla under en moralisk flagga. Åkerhielm FrämNamn 133 (1902). Att .. politiska förbrytare .. insättas tillsammans med bedragare, förfalskare o. s. v. af vanlig typ, måste .. ofta komma brott af helt vanlig typ att i brottslingens egna eller andras ögon segla under politisk flagg. Thyrén StrafflRef. 1: 119 (1910). Temporärt förhyrdes .. en holländsk ångare, som under den korta tid den seglade under svensk flagg, bar namnet ”Kungsholm”. VFl. 1934, s. 112. Kapten Ewerlöf har seglat under (rederiföretaget) Broströms flagg i 31 år. DN(A) 1965, nr 315, s. 17. — särsk. i uttr. segla under falsk flagg, se FALSK, adj. II g.
η) segla platt för vinden l. stormen l. platt fördevind, se PLATT, adj. 5 a.
ϑ) (†) jämn l. plan l. platt segling, om navigering efter plattkarta. Rajalin Nav. 186 (1728: platt). Denna Methoden af jämna eller platta Seglingen, som föreställer Jordens och Watnets Yta wara platt och jämn, .. är (osv.). Hauswolff Nav. 263 (1756). BrSeglWenern 24/11 1813, s. 23 (: Plana Seglingen).
ι) växande segling, se VÄXA.
c) med obj. betecknande farkost l. fartyg (jfr e, f): manövrera l. framföra med tillhjälp av segel; äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande (så l. så beskaffat) segel; jfr o, p. Kanoten ”Sola” seglades, paddlades och bars .. från Myttingeviken .. till Boo .. på ungefär fem timmar. TurÅ 1892, s. 313. Det fordras ett visst gemyt för att kunna segla denna sortens båtar (dvs. båtar med fenköl). TIdr. 1894, julnr s. 29. Vanligen hade den (dvs. storbåten) två mastbettar och seglades med sprisegel i vardagslag. TurÅ 1931, s. 183. — jfr LÄTT-SEGLAD m. fl.
d) med obj. betecknande passagerare l. last o. d.: transportera l. frakta l. bogsera med farkost l. fartyg som framdrives med segel; äv. med bestämning inledd av prep. med l. l. i, betecknande sådan farkost osv.; jfr o. Nils skulle med, som kände trakten / segla baron till Lund med jakten. Melin Dikt. 1: 135 (1888). (Småpojkar) fick .. segla herrskaper i slupar. Strindberg Fagerv. 29 (1902). Han .. seglade badgäster om sommaren. Nycander Fiskartr. 34 (1911). (Araberna) utbredde islam bland malajerna och seglade kryddlaster till Röda havet. Mörne Elef. 17 (1931).
e) med obj. betecknande (person ombord på l. del av) farkost l. fartyg (jfr c, f) o. bestämning betecknande resultat: gm segling försätta (ngn l. ngt i visst tillstånd l. läge) l. göra (ngn l. ngt sådan l. sådan resp. sådant l. sådant); äv. i uttr. segla ngt över bord, segla så att l. till dess ngt går över bord, segla ngt under vatten, segla så att ngt kommer l. (tidvis) befinner sig under vatten, segla (fartyg) på grund, under segling sätta (fartyg) på grund (jfr GRUND, sbst.3); jfr l β, o. (Kaptenen) seglade alla spiror och 2:ne stänger öfwer bord. Roland Minn. 84 (c. 1748). Relingarna (på ångaren) seglade vi (under stormen) hela tiden under vatten, och allt löst gods på däck slogs loss och flöt omkring. Skottsberg Båtf. 141 (1909). Segla en mast krokig. Ramsten o. Stenfelt (1917). Segla sitt fartyg på grund. Östergren (1938). — särsk.
α) (†) i uttr. segla ngn l. ngt i grund, segla ngn l. ngt i sank (se γ); äv. mer l. mindre bildl.; jfr GRUND, sbst.1 I 1 c α. Jag viste väl jag skulle möta 2 små fleutskepp (dvs. flöjtskepp); men de skola lemna mig fri passage, eller jag skal snart segla dem i grund. Chenon Heywood 1: 77 (1772; i bild). Om de neka, at ta emot oss (på livbåten), så segla vi de bestarna i grund. Eurén Kotzebue Orth. 3: 33 (1794).
β) i uttr. segla ngn (förr äv. sig) i kvav o. d., se KVAV, sbst. I 3.
γ) i uttr. segla ngn l. ngt i sank, se SANK, sbst.2 a.
f) (†) i uttr. segla (fartyg) mitt på livet l. sidan, borda (fartyg) midskepps. (Fr.) aborder un vaisseau debout au corps (sv.) segla et skepp midt på lifwet el(ler) sidan. Björkegren 771 (1784). Holmberg 1: 545 (1795).
g) med obj. betecknande ström (äv. tidvatten), i uttr. segla strömmen (förr äv. tiden) död, segla så att segelkraften upphäver verkan av strömmen (resp. av tidvattnet). Andra dagen var vind väl SO, men så laber, att vi ej kunde segla strömmen död, utan lågo och väntade mera kultje. Tersmeden Mem. 1: 145 (c. 1780). (Då man skall gå till segels i tidvatten) sätter man .. (bl. a.) till snedsegel och märs-seglen efter behof, så att de draga fullt och skeppet seglar tiden död. Roswall Skeppsm. 1: 165 (1803). Ligger man strömrätt med vinden akterin eller från sidan, tillsättes först så många segel, att man nätt och jemnt seglar strömmen död. Ekelöf Skeppsm. 121 (1881).
h) med bestämning (obj. l. adverbial utan prep. med lokal bet.) betecknande sjö l. vattendrag l. område till sjöss: befara med farkost l. fartyg som framdrives med segel, segla i l. på; äv. i utvidgad anv., i fråga om farkost osv. som framdrives på annat sätt; äv. mer l. mindre bildl. Visb. 1: 453 (c. 1621). I vind skall ved huggas, / i vind sjön seglas. Afzelius SæmE 18 (1818). De första fem åren hade (tull-)uppsyningsmannen seglat sitt distrikt, full af hänförelse. Strindberg Skärk. 204 (1888). Vi (dvs. min drömde broder o. jag) mötas aldrig på vår färd (genom livet), vi segla skilda floder. Lundh HjärtMark. 37 (1927). — särsk.
α) (numera mindre br.) i pass. med intr. bet. (äv. i uttr. kunna seglas): vara segelbar. Rodanus i Franckrijke seglas up till Lijon. Rudbeck Atl. 1: 156 (1679). Vid .. Edsby, där älfven upphör att kunna seglas, .. stannar (ångslupen) ”Anna” 1 timme. TurHb. 1: 203 (1894).
β) i uttr. segla sin egen sjö, se EGEN 1 j δ. jfr (med anslutning till 2): När .. (räven) märker loppor i sin pels, tager han en tapp mossa i munnen, och går så baklänges ut i vattnet. Alla de svarta .. hoppa .. ut på mossan, .. så snart han fått dem .. dit, låter han mossan segla sin egen sjö och springer sjelf i land. Wigström Folkd. 2: 167 (1881).
γ) i uttr. segla hög sjö, se SJÖ, sbst.
i) med bestämning (obj. l. adverbial utan prep. med lokal bet.) betecknande väg l. kurs l. bana l. distans l. tidrymd o. d.: färdas med farkost l. fartyg som framdrives med segel (l. på annat sätt); äv. mer l. mindre bildl.; jfr j, o. En som hela sin lifstid hafwer seglat på haf, ther klippor och sandreflar äro, .. och är lyckeligen i hamn kommen, han kan lära och vnderwisa andra, som begynna samma wäg segla. Swedberg Lefv. 455 (i handl. fr. 1723). Et Skepp ifrån Nord-Latitud 42°. 56′ seglar för Motwind skull följande Coursar och Distancer: (osv.). Hauswolff Nav. 283 (1756). Om en Fregatt seglar 3 Tyska mil på 4 timmar .. så skall (osv.). Roswall Skeppsm. 2: 5 (1804). Navigationens .. föremål är, att under seglingen .. kunna .. bestämma skeppets ställe och den väg det bör segla. Pettersson Nav. 1 (1861). Då vinden .. mojnade, beslöto kommitterade (vid kappseglingen vid Saltsjöbaden) att gifva signal till att banan endast skulle seglas en gång. SD(L) 1895, nr 179, s. 8. Det formella sammanhanget mellan kommunal- och statsbeskattningen var .. (före reformen 1920) icke avskuret men spelade .. ingen nämnvärd roll, och kommunalskattefrågan seglade sin egen väg på den upprörda sjön. SvTidskr. 1931, s. 123. — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i sådana uttr. som seglad kurs l. distans l. tid, kurs vari resp. distans l. tid som farkost l. fartyg färda(t)s med tillhjälp av segel (l. på annat sätt). Problema 1. Efter platt (dvs. plattkarta) at resolvera en Coppel-cours, därest den utseglade Latitudo samt seglade Cours och Distance är bekant. Rajalin Nav. 178 (1728). Då man från den styrda kursen åt lä räknar det antal streck och qvartstreck, som afdriften utgör, erhålles den seglade kursen. Pettersson Nav. 66 (1861). Yachten .. gick .. storartat och hade i det närmaste samma seglade tid som .. den långt större 150:an Singoalla. Pallin Sportf. 53 (1921).
j) med tanke väsentligen på anträdande av färd, övergående i bet.: avsegla, gå till sjöss; särsk. dels med bestämning inledd av prep. från (förr äv. av), betecknande plats där färd anträdes, dels (äv. motsv. i) i sådana uttr. som segla i väg l. sin väg l. sina färde, förr äv. till vägs; jfr m γ. Wij segldom aff Philippis. Apg. 20: 6 (NT 1526; äv. i Bib. 1541). Effter tree månadha seglde wij wåra färdhe vthi itt skep frå Alexandria. Därs. 28: 11 (NT 1526; äv. i Bib. 1541). I måndags mårgon seglade Danska flåttan från redden. Carl XII Bref 35 (1700). Jag lärer inom två timar segla til vägs .. med hustru och barn. Bark Bref 1: 118 (1703). Innan man tänker at Segla, och Ankaret lyftes så (osv.). FSjöbohm BVägen 112 (1793). Fartyget seglar i dag. Auerbach (1913). (Ångfartyget) Director skulle segla en dag senare. Hellström Malmros 175 (1931).
k) om anställd ombord på segelfartyg l. (numera vanl.) annat fartyg, övergående i bet.: ha tjänst l. tjänstgöra; äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande befälhavare under vilken l. fartyg på vilket ngn tjänstgör; äv. i uttr. segla för om masten l. i skansen, tjänstgöra ss. menig sjöman (jfr MAST, sbst.1 1 d). Aff .. (de på ett skepp stulna mynten) sade .. (tjuven) sigh haff(w)e länth en båtzman, benämpndh Rolff, som siglede på samme skip, .. 22 st(ycke)r. 2SthmTb. 7: 353 (1587). Erich Olofzon Seglar med Conferdie Fahrer. BoupptSthm 1676, s. 1044 a. Hjalle seglade i maskinen, Gustav och jag på däck. Jacobsson HavVag. 125 (1933). Östergren (1938: med kapten S.). Han hade seglat för om masten / som en man uti många år. PopVis. 11: 8 (1938). Segla i skansen. SohlmanSjölex. 236 (1955). — jfr PROV-SEGLA. — särsk. med predikatsfyllnad (ofta inledd av som l. såsom) bestående av ett personbetecknande ord angivande den befattning vari ngn tjänstgör ombord; äv. i uttr. segla (som l. såsom) kamrat med ngn, ha ngn till kamrat i tjänsten ss. sjöman. År 1852 seglade jag styrman med en kustskonare. Engström 2Bok 17 (1909). För förti år sen, när som jag gick som timmerman i ”Augusta” från Spillersboda, så segla jag kamrat me’ en oppifrån Länna socken. SöndN 1916, nr 49, s. 5. Erik seglade som jungman. Salminen Katr. 238 (1936).
l) om (person ombord på) fartyg, övergående i bet.: gå i (reguljär) fraktfart l. passagerartrafik (mellan vissa orter o. d.); äv. i utvidgad anv., om redare l. köpman l. köpstad o. d.: driva (reguljär) fraktfart l. passagerartrafik l. driva sjöfart l. handel som medför transport över vatten (mellan vissa orter o. d.); äv. med bestämning inledd av prep. (äv. till), betecknande plats l. land l. område o. d. varmed handel idkas l. dit varor försändas l. fartyg destineras; förr äv. dels i uttr. segla på frakt, se FRAKT, sbst.1 2 a, dels refl.; jfr n. (Vi) tiillata at .. (ölänningarna) mogha ock skola sægla effter sina bærningh tiil tyslandt med hestar och annen boscap. G1R 1: 225 (1524). Köpmän, the ther segle mellan Suerige och danske. Därs. 5: 31 (1528). Effter wij .. haffue latidt warne och wåre Vndersåter förbiude, att the sigh icke till .. (Narva m. fl.) ortter segle schole, .. Szå (osv.). HSH 9: 51 (1562). (Vi begära) Att .. (den föreslagne akademibokhandlaren) finge sigla till Tyskland, oansedt at han boor i Upsala. OxBr. 12: 21 (1615). The som vele segla på Lifland. RP 4: 59 (1634). Ramou, Nysta och Biörneborg blifva heelt ruinerade, effter att the inthet få segla med sine träkerill. Därs. 8: 227 (1640). Segla på en trade. Hammar (1936). — jfr SAM-SEGLA. — särsk.
α) i uttr. segla på kofferdi l. till kofferdis, se KOFFERDI 1.
β) (†) med obj., motsv. e, i uttr. segla ngn utur (visst hav), utkonkurrera ngn ur (visst hav) gm att driva sjöfart o. handel. Om vij få gott köp, så vele vij providera Riga (med salt) och segla dem (dvs. holländarna) uthur Östersiön. RP 8: 369 (1640). jfr: För alt skal man .. tillsee, att man kan providera hela Östersiön med salt och segla Hållenderne här uth. Därs. 370.
m) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.
α) om person l. folk (jfr β): som seglar; som ägnar sig åt segling l. (allmännare) sjöfart; äv. i substantivisk anv., särsk.: sjöfarare. Block MotalaStr. Dedik. 7 (1708; i substantivisk anv.). (Tysklands) handelsflotta är numera till tontalet den tredje bland de seglande folkens. Carlson 1Skolgeogr. 2: 68 (1892).
β) (om ä. förh.) i uttr. seglande post, om kurir l. postförare som färdades med segelbåt l. segelfartyg; äv. abstrakt(are), om postföring l. postlägenhet o. d. med sådan kurir osv.; jfr POST, sbst.3 3 c. Vår General Postmästare skall haffva under sitt commendament alle våre ordinari så rijdende som gångende eller seglande poster. AOxenstierna 1: 360 (1624).
γ) om fartyg: som befinner sig under segel l. (motsv. j) avseglar; äv.: som framdrives med segel l. kan segla, segel-. Thet haffuer sigh .. således medh alles wår lijfstijdh och låp, såsom med en Siöman, som sitter vthi ett seglande Skep. Rauman Ryning 5 (1610). Feluck .. (dvs.) Ett slags långt och smalt, seglande och roende fartyg på Medelhafvet. Dalin 1: 432 (1851). Med första seglande lägenhet behagade H. H. sända oss 1,500 kbft Råg. Smedman Kont. 6: 7 (1874). I den utrikes sjöfarten använde Göteborg år 1875 af sin handelsflotta 148 seglande fartyg .. och 51 ångfartyg. Höjer Sv. 2: 990 (1879). Östergren (1938). — jfr LÄTT-, SNÄLL-SEGLANDE m. fl.
δ) (numera bl. tillf.) om färd: som företas med segelfartyg. Ulysses’s seglande härnadståg. Adlerbeth HorOd. 15 (1817).
n) ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv., om segeltur l. segelfärd l. (allmännare) sjöresa; särsk. motsv. l, om (reguljär) tur till sjöss i fraktfart l. passagerartrafik; jfr o. En lykkelig Segling. Schultze Ordb. 4069 (c. 1755). Kanske Ni föredrar en segling utåt hafvet. Virén Skizz. 150 (1890). De kontinuerliga leveranserna (av exportvaror) fordra givetvis täta skeppningslägenheter, minst två seglingar per månad, vanligtvis flera. TT 1943, Allm. s. 310.
o) i utvidgad anv.: färdas l. förflytta sig på skridskor l. skidor l. med isjakt l. annat fordon (på is l. över land) med tillhjälp av segel l. utspänt klädesplagg o. d. som uppfångar vinden; äv. med bestämning inledd av prep. l. med, betecknande skridskor osv., l. med bestämning inledd av prep. med, betecknande segel osv.; äv. med saksubj. betecknande isjakt o. d.: förflytta sig med tillhjälp av segel; äv. dels med obj. l. adverbial i anv. motsv. c—e, i, dels (motsv. n) ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv., om tur på skridskor osv. med tillhjälp av segel osv. Isbåtar äro medh medhar fodhradhe med Siälskin ther medh segla the på Isen. Bureus Suml. 201 (c. 1600). 3 (januari). .. var ut att skrinna på förmiddagen och seglade med utspänd kapprock till andra landet eller nära en virst med vindens hastighet. Topelius Dagb. 1: 29 (1833). Isjakten seglar väl. Sundén (1888). Segling 1915, s. 49 (ss. vbalsbst. i konkretare anv.). Segling på skidor. 2NF 24: 1454 (1916). Segla .. med skridskosegel. Östergren (1938). Segling på land med hjulförsedda jakter .. har sporadiskt utövats tävlingsmässigt, främst i ökentrakter. NFSportlex. 6: 25 (1946). — jfr KAPP-, SKRIDSKO-SEGLA o. IS-, ISJAKT-, SKID-SEGLING m. fl. — särsk. (tillf.) i utvidgad anv., i uttr. segla kana, åka kana med tillhjälp av vinden. Hedin ScoutL 98 (1913).
p) mer l. mindre bildl. (jfr b γζ, e α, h, i); särsk. med bestämning inledd av prep. med l. på, stundom äv. (motsv. c) med obj., betecknande ngt som en lekande låtsas vara en segelbåt l. ett segelfartyg. Hwi wiljen j på breda wägen fara? / Och längre segla på förderfwets båt? Lybecker 88 (c. 1715). Jag .. bad H(allenborg) .. ej segla på den bogen (dvs. icke arbeta för en viss persons utseende till krigsminister). Liljecrona RiksdKul. 74 (1840). Jag slog mig på tiggeri och .. så seglade jag, ehuru med slappa dukar, förbi hungersdöden. Blanche Våln. 722 (1847). Det är inte så roligt .. att segla på grind (dvs. svänga av o. an på en grind som man låtsas vara ett fartyg), när man var stund kan vänta en sten i huvudet. Fröding ESkr. 2: 59 (1892). (Pojken) hade seglat grind hos mig minst en kvart. Därs. 60. (Pojken) hade barkbitar, som han seglade med i vattentunnan. Geijerstam MPojk. 75 (1896). TV har länge seglat i dödvatten. Se 1964, nr 42, s. 75; jfr DÖD-VATTEN 2 slutet.
2) [jfr 1] glida l. röra sig sakta l. driva (i väg) på (ngt som flyter på) vatten (med strömmen l. med vinden); äv. med adverbial betecknande (ngt som flyter på) vatten o. d.; i sht om djur l. sak. Vi .. fingo en så stor flod, at vatnet hasteligen så ökte sig uti Hasslöfs bäck, at .. 2:ne bikupor .. seglade med strömmen. Osbeck Lah. 78 (1796). ”Vattnet är vått i år!” — sa’ ekorren, segla’ på näfverlappen. Schultz Ordstäf 37 (c. 1865). En dag vid islossningen satt han och såg på huru kråkorna seglade på isstyckena i sundet. Strindberg SvÖ 1: 158 (1882). Grästufvor, säf och drifved, som seglade med strömmen. Dahlgren Stanley 1: 107 (1890). I trakten av Azorerna .. har man med bottenskrapa uppfiskat främmande block, vilkas beskaffenhet häntyder på, att isberg en gång seglat ända dit. Ramsay GeolGr. 196 (1909). När Benka är .. (på sommarstället) ute vid Vaxholm, kanske (den vattentätt tillslutna) flaskan kommer seglande, just när han är nere och badar. Lindgren Mio 17 (1954). — särsk. (i sht i vitter stil) om simfågel, i sht svan. (Gåsen kan) I Watnet och så ståteligh, / Simma och seghla behendeligh. Sigfridi B 7 b (1619). Kayan hoppar å Land, men Swanen simmer och seglar. Spegel GW 20 (1685). Tyst på dödsflodens blanka vatten / seglar Tuonelas nattgråa svan. Gripenberg Gräns. 65 (1926, 1930).
3) [jfr 1] om person l. djur l. fordon o. d. som utan hjälp av vinden rör sig på fast underlag l. om fisk som rör sig genom vatten; särsk.
a) om person l. (i bet. α) djur (jfr b).
α) gå l. skrida fram sakta l. på ett stolt l. värdigt sätt. I skönsta triumphant vår stålta Iris seglar. JGHallman Vitt. 193 (1735). Den långa pigan seglade genom rummet med kaffebrickan. Topelius Vint. I. 2: 24 (1867, 1880). Här afbröts diskussionen af Elsie, som i elegant parisertoilett kom seglande ned för trappan. Åkerhielm Hvidehus 99 (1899). Hon .. seglar rak som en drottning .. direkt ut i matsalen. Sjögren TaStjärn. 32 (1957).
β) (i vissa trakter) benämning på leken ”mala salt” (se MALA 1 c). LandsmFrågel. 28: 41 (1930).
γ) [jfr motsv. anv. i d.] (vard.) gå i sicksack, kryssa (se KRYSSA, v.2 3), vingla; i sht om berusad person. På Österlånggatan kom vid 5-tiden i går e. m. oxfösaren .. (N. N.) seglande vägen fram, och gick därunder rakt på poliskonstapeln Nr 76. VL 1906, nr 101, s. 3. jfr: Uppe i backen kom er mor seglande — förlåt, långsamt gående. SD(L) 1896, nr 432, s. 5; jfr α.
b) om fisk: simma sakta. Gammelgäddan .. (hade) slukat en jättestor abborre, som satt på en långrefskrok. .. Tafsen brast förstås som en silkestråd bara hon vände på sig, och hon seglade lugnt därifrån. Forsslund Djur 172 (1900).
c) (i vissa kretsar, vard.) om taxibil: köra gata upp o. gata ned för att få en körning. Bergman Slang 88 (1964).
4) [jfr 1, 2] sväva i luften l. glida (fram) l. röra sig l. fara genom luften l. över himmeln (äv. med adverbial betecknande luften l. himmeln); särsk. dels om fågel l. djur med flyghud: segelflyga (se d. o. 1), dels (i sht i vitter stil) om moln l. rök l. himlakropp o. d., dels mer l. mindre bildl. (särsk. om blick o. d.). Man ser förskräkta Foglar fly, då de blifwa warse .. Höken .. under det at denna wåldswärckaren, upblåst öfwer sin magt, seglar i luften. Ekelund Fielding 16 (1765). Med tillhjelp af .. (sin flyghud) kunna .. (flygekorrarna) segla genom luften från ett träd till ett annat, som är 20 famnar eller mera aflägset. Lilljeborg Däggdj. 406 (1871). Hans villade blickar seglade deruppe bland de silfverglänsande skyarne. Strindberg SvÖ 1: 9 (1882). Ljusa skyar segla / Under högblå himmel. Wennerberg 4: 94 (1885). Somliga fåglar hålla sig långa tider svävande i luften utan ett enda vingslag och synbarligen utan att sänka sig nedåt, de segla. VerdS 168—169: 28 (1910). En liten blå rökring (från ett avlossat gevär) seglade mot pörtet. Didring Malm 2: 246 (1915). Högt ovanför, på fästet, seglade den ödsliga månen. Lo-Johansson Stat. 2: 181 (1937). — särsk.
a) (utom i β numera bl. tillf.) om person. Är det en dålig ryttare, så seglar han snart öfver ponnyns hufvud. SDS 1901, nr 174, s. 4. — särsk.
α) vid simhopp: fara genom luften med huvudet före o. med utåt sträckta l. över bröstet korslagda armar. Det var en vacker segling, så ska ett hopp se ut! TIdr. 1896, s. 391.
β) (fullt br.) i fråga om färd med ballong o. d.; äv. i fråga om segelflygning (se SEGEL-FLYGA 2). Vi .. stego (med ballongen) till en höjd af 1.300 mtr. .. Efter att hafva sänkt oss till jordytan, seglade vi med släplina i två timmar. SD(L) 1896, nr 162, s. 4. I dec. (1902) seglade ingenjör Frænckel från Stockholm till Soltsy i Ryssland. NFSportlex. 1: 609 (1938; i fråga om färd med ballong). Segla på vingar. Forsslund (1944; titel på bok om segelflygning).
b) om ballong l. luftfarkost; särsk. om motorlöst flygplan: flyga gm att utnyttja uppåtgående luftströmmar. Ett intermezzo afbryter balen, då en grann luftballong stiger högt mot den svagt rodnande aftonskyn och seglar långt, långt bort. Beckman Påfv. 129 (1880). Starten går så till, att några man springa nedför den sluttning, å hvilken (segel-)flygplanet är uppställdt, bogserande detsamma med den i frampartiet fästa bogserlinan. Vid en viss, ganska låg hastighet höjer sig planet och seglar framåt. 2NF 38: 258 (1926).
5) [jfr 2 o. motsv. anv. av d. sejle med noget] (vard.) i uttr. segla av ngt, vara betäckt l. översvämmad av ngt. (De värnpliktiga) köpte tidningar varenda en, hela luckan (dvs. logementet) seglade av tidningar. Martinson ArméHor. 296 (1942). Bara hon tänkte på .. (kafét), tyckte hon, att hon kände den sura lukten i köket och såg alla bord och bänkar segla av avfall och smutsigt porslin. Browallius ParDagg 48 (1957).
6) motsv. SEGEL, sbst.1 4, i fråga om att avlägsna segel från väderkvarns vingar; i den särsk. förb. SEGLA AV.
Särsk. förb.: SEGLA AN. [jfr t. ansegeln] (†) till 1: seglande förflytta sig (i viss riktning); segla mot (visst väderstreck). 13 (juli). Seglade vi mäst hela dagen i ONO. an. APihlström (1714) i HH XVIII. 4: 68. Segla Norden an. Röding SD 77 (1798). jfr ansegla.
SEGLA AV10 4. [jfr t. absegeln] jfr avsegla.
1) (numera föga br.) till 1: avsegla (se d. o. 1); jfr segla 1 j. Columbus BiblW C 2 a (1674). Östergren (1938).
2) till 1: gm (för stor segelmassa o. d. under) segling komma (ngt) att gå av l. brytas. Vi seglade af masten. Weste (1807).
3) (tillf.) till 1, refl., i uttr. segla av sig ngt, gm segling befria sig från ngt. Ja, skärgården är härlig ..! Det känns något till skönt att få segla af sig affärsdammet några veckor. Engström 2Bok 58 (1909).
4) (i fackspr.) till 6: avlägsna segel från (kvarn l. kvarnvinge). Från Bläntarpskvarnen sprang .. (N. N.) bort till sin egen kvarn, som han seglade av. SvD(A) 1927, nr 344, s. 23.
SEGLA BORT10 4. [fsv. sighla bort (i bet. 1)] jfr bortsegla.
1) till 1: seglande bege sig bort; jfr 6 o. segla 1 j. Ehrenadler Tel. 536 (1723).
2) till 1: under segling förlora (båt o. d.); ngn gg äv.: gm segling komma (ngt) att försvinna ur sikte o. d. Det skeppet har seglat bort sin slup. Weste (1807). För att komma i land på den rätta landningsplatsen .. bör (man) segla bort den fasta fyrens sken d. v. s. att man skall, i och med det att det fasta skenet skymmes af trätopparna, sätta kurs rätt på land. TurÅ 1899, s. 97.
3) (ngt vard.) till 1, refl., i uttr. segla bort sig, vid segling (gm misstag i manövrering l. navigering o. d.) komma på avvägar l. (i fråga om kappsegling) erhålla en dålig placering o. d. SD(L) 1896, nr 363, s. 1.
4) till 3 a α: gå l. skrida bort sakta l. på ett värdigt l. stolt sätt; jfr 6. Sundbeck Elsa 122 (1897).
5) till 4: seglande fara bort (genom luften); jfr 6. SDS 1896, nr 554, s. 3 (om fågel).
6) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 4 o. 5: försvinna l. draga l. glida l. driva bort o. d. Martinson VägKlockrike 45 (1948; om stund).
SEGLA EFTER10 32, äv. 40. till 1; särsk.: segla för att hinna upp (ngn l. ngt) l. hämta (ngn l. ngt); förfölja (ngn l. ngt) med segelfartyg. (Sv.) Segla efter. .. (Fr.) Chercher par mer. Nordforss (1805); möjl. icke särsk. förb. Schulthess (1885). jfr eftersegla.
SEGLA EMOT10 04 l. MOT4. segla (ngn) till mötes.
1) till 1. (T.) Entgegensegeln, .. (sv.) segla emot. Möller 1: 601 (1782); möjl. icke särsk. förb. Auerbach (1913).
2) till 3 a α. Grosshandlaren undvek honom synbarligen och låtsade aldrig förstå meningen, då Strand strålande glad seglade mot honom med utsträckt hand. Janson Gast. 75 (1902).
SEGLA FRAM10 4. jfr framsegla.
1) till 1: seglande röra sig framåt l. fram (till en plats o. d.); komma seglande; jfr 6. Man (bör) observera hvad som händer då et Fartyg seglar fram. Chapman Skeppsb. 40 (1775). Seglar krämare fram må du skydda hans skepp. Tegnér (WB) 5: 112 (1825).
2) till 1: seglande transportera l. bogsera fram (ngt); jfr segla 1 d. SvRike I. 1: 280 (1899).
3) till 3 a α: gå l. skrida framåt l. fram (till en plats o. d.) sakta l. på ett stolt l. värdigt sätt; komma seglande; jfr 6. Schulthess (1885). En kamel seglar fram bärande ett kolossalt lass af hvitklöfver. Rosenius Himmelstr. 283 (1903). Hon seglade fram genom rummen som en drottning. Krusenstjerna Fatt. 1: 178 (1935).
4) till 3 b: simma sakta framåt l. fram (till en plats o. d.); komma seglande; jfr 6. Hammarström Sportfiske 127 (1925).
5) till 4: sväva l. glida framåt l. fram (till en plats o. d.); komma seglande; särsk. till 4 b, om ballong o. d.; jfr 6. En spejande fiskörn seglar .. fram öfver den lugna vattenspegeln. TIdr. 1882, s. 105. De se en stor ballong segla fram genom luften. Lagerlöf Saga 245 (1908). särsk. (i sht i vitter stil) om moln l. rök l. himlakropp o. d. Dagen var klar, fast några bäddar af strömoln då och då seglade fram öfver solhafvet. Almqvist GMim. 2: 129 (1842).
6) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 35. Runeberg ESkr. 1: 330 (1835). (C. Gyllenborg) användes .. såsom verktyg vid fredsunderhandlingarna på Åland, seglade sedan fram till riksrådsvärdigheten .. för att (osv.). Stavenow Frihetst. 52 (1898).
SEGLA FRÅN, se segla ifrån.
SEGLA FÖRBI10 04.
1) till 1: seglande färdas förbi (ngn l. ngt); äv. abs.; äv. mer l. mindre bildl. (motsv. segla 1 p). (Sv.) segla förbij .. (lat.) prælegere, præternavigare. Wollimhaus Ind. (1652); möjl. icke särsk. förb. Dalin (1854). Den härliga utsikten över sundet, där det långa, ljusa Öland seglar förbi. Böök ResSv. 83 (1924).
2) till 3 a α: gå l. skrida förbi (ngn l. ngt) sakta l. på ett stolt l. värdigt sätt; äv. abs. (Hon) hann knappt ut ur den sårades rum, .. när kungen, åtföljd af baron Löwen, seglade förbi. Topelius Fält. 4: 586 (1864).
SEGLA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. till 1 o. 2: seglande avlägsna sig från (ngn l. ngt) l. lämna (ngn l. ngt) bakom sig. Nordforss (1805). DjurVärld 1: 279 (1960; om nässeldjur som flyta på havet). jfr frånsegla.
SEGLA IHOP10 04. till 1.
1) om (person på) fartyg: under segling kollidera (med annan person l. annat fartyg); särsk. med pluralt huvudord: segla på varandra. Meurman (1847).
2) gm segling arbeta l. tjäna ihop (pengar o. d.); särsk. motsv. segla 1 l, i fråga om fraktfart l. passagerartrafik. Han hade seglat ihop bra med pängar, .. och det mästa i skutan ägde han. Engström Bläck 104 (1914).
SEGLA IKRING, se segla omkring.
SEGLA IKULL, se segla omkull.
SEGLA IN10 4. [fsv. sighla in] jfr insegla, v.2
1) till 1: seglande komma l. fara in (ngnstädes l. till en plats o. d.); äv. mer l. mindre bildl. (motsv. segla 1 p). G1R 2: 149 (1525). Man började (i Sv. på 1880-talet) segla in i en ganska svart reaktionsperiod i tullarnas och munkorgslagarnas tecken. Höglund Branting 1: 200 (1928).
2) till 1: seglande transportera l. bogsera in (ngt till en plats o. d.); jfr segla 1 d. (Följebåtens) uppgift blir att segla in den fångade varan till hamn. TurÅ 1904, s. 280.
3) sjöt. till 1: under segling få in (vatten i båt o. d.). Weste FörslSAOB (c. 1815).
4) sjöt. till 1: gm användning vid segling trimma (segel). Det är en hel procedur att segla in ett bomullssegel riktigt, det går lättare med syntetduk. SvD(A) 1958, nr 321, s. 14.
5) sjöt. till 1: segla till l. seglande uppnå (viss plats l. latitud o. d.). Roswall Skeppsm. 1: 146 (1803). (Sv.) segla in en latitud (eng.) run down a latitude. Ramsten o. Stenfelt (1917).
6) till 1; refl., i uttr. segla sig in, gm segling l. seglande ta sig in (ngnstädes l. till en plats o. d.); äv. mer l. mindre bildl. (Den nya ångbåten) får ingalunda föraktliga konkurrenter i ett par pigga Evinrudare (dvs. motorbåtar med motorer av märket Evinrude), som redan seglat sig in i ortsbefolkningens hjärtan. TurÅ 1914, s. 313.
7) till 1: gm segling tjäna in l. inbringa (pengar o. d.); särsk. motsv. segla 1 l, i fråga om fraktfart l. passagerartrafik. TIdr. 1884, s. 205. (Kaptenen) har seglat in nog mycket pengar åt de där åkerråttorna (dvs. sina redare)! Engström Bläck 39 (1914).
8) till 3 a α: gå l. skrida in (ngnstädes l. till en plats o. d.) sakta l. på ett stolt l. värdigt sätt. Ödman UngdM 2: 47 (1876, 1881).
9) till 4: sväva l. glida in (ngnstädes l. till en plats o. d.). I öppna fönstret fläktar sommarvinden, / en snöhvit fjäril seglar sakta in. Tigerschiöld Dikt. 2: 109 (1891).
SEGLA KULL, se segla omkull.
SEGLA MOT, se segla emot.
SEGLA NED10 4 l. NER4. jfr nedsegla.
1) till 1: seglande färdas l. fara ned (till en plats o. d.). Vi seglade ned mot gattet.
2) sjöt. till 1: segla (ngn l. ngt) i sank; segla på o. förstöra (ngt); äv. refl., i uttr. segla ned sig, kapsejsa. Han seglar ned min jakt. Strindberg NSvÖ 2: 39 (1906). Sen var det ju bara att sköta skotena, så att man inte seglade ned sig. Sparre HelOrm. 94 (1924).
3) till 4: sväva ned. När .. de gula bladen sakta seglade ned genom den ljusa luften. OoB 1892, s. 18.
SEGLA OM10 4. [jfr fsv. sighla um, segla omkull (ngt)] jfr omsegla.
1) till 1: seglande passera (ngn l. ngt); äv. med avs. på udde o. d.: dubblera. (T.) Ubersegeln, (sv.) segla om et annat fartyg. Lind 1: 310 (1738). Auerbach (1913; med avs. på udde).
2) (numera föga br.) till 3 a α: röra sig runt sakta l. på ett stolt l. värdigt sätt. (Fröknarna Aftonstjerna) seglade om med mycken hållning (i dansen). Bremer Hem. 1: 257 (1839).
SEGLA OMKRING10 04, äv. IKRING04. jfr kringsegla.
1) till 1: seglande färdas l. fara omkring (ngnstädes); äv.: seglande färdas l. fara runt (ngt); jfr 5. Apg. 28: 13 (NT 1526; äv. i Bib. 1541). Hamnmästaren .. åligger .. esomoftast segla omkring i Hamnen. PH 5: 3247 (1752). Segla omkring jorden. Auerbach (1913). särsk.: dubblera (udde o. d.). Nordforss (1805).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, refl., i uttr. segla omkring sig l. segla sig omkring, förlisa. Landsm. VIII. 3: 230 (c. 1900: seglat sig ikring).
3) till 2: driva omkring (på vatten); jfr 5. Sernander SkandVeget. 91 (1901).
4) till 4: sväva omkring (ngnstädes); jfr 5. Örnen .. kastade sig med starka vingslag upp i luften, steg så högt, att intet rop kunde nå honom, och seglade omkring däruppe. Lagerlöf Holg. 2: 250 (1907).
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 3, 4. Stora brickor med fulla glas .. seglade nu omkring i alla riktningar (vid en supé). Carlén Ensl. 2: 145 (1846).
SEGLA OMKULL10 04, äv. IKULL04 l. KULL4. [fsv. sighla um kul (i bet. 2)] jfr kullsegla. till 1.
1) kapsejsa. Så stoort Skipp haar fulle förr segladt omkull; som en bytta medh wälling. Grubb 781 (1665). Jolin MSmith 99 (1847: kull). Landsm. XI. 2: 17 (1896: ikull).
2) gm sin segling l. under segling komma (fartyg o. d. där man befinner sig) att kapsejsa. När han kom in moot Löfstad, seglade han båten vm kull ther på fierden. 2SthmTb. 7: 42 (1584).
3) (numera mindre br.) segla (ngn l. ngt) i sank. Dhe båtzmännen, som omkull ähre seglade af Skeparen Jan Cornelisson på Tre Laxar. RP 16: 643 (1656). Hammar (1936).
4) till 1 o: vid skridskosegling o. d. kollidera med o. stöta omkull (ngn); äv. i utvidgad anv., i fråga om skridskoåkning. (Skridskoåkaren) hade redan seglat omkull fyra flickor. Topelius Sommarsjö 1: 54 (1897).
SEGLA OPP, se segla upp.
SEGLA PÅ10 4. till 1.
1) vid segling stöta emot l. kollidera med (ngn l. ngt). Lind 1: 1581 (1749).
2) (snabbt) segla (vidare) utan att stanna l. låta sig hindras. Nu är det bäst att segla på för att hinna hem till middagen.
SEGLA UNDER. (†) till 1: kapsejsa, segla i sank l. omkull. Engström 2Bok 27 (i handl. fr. c. 1846).
SEGLA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1: seglande färdas l. fara upp (till en plats o. d.) l. uppför (mot ström o. d.); äv. om krigsflotta: komma seglande o. lägga sig i (strids)beredskap (ngnstädes); jfr 6. Roswall Skeppsm. 1: 142 (1803). Nordforss (1805). Den engelska flottan seglade upp på Cadiz’ redd (under en expedition 1596). Grimberg VärldH 9: 439 (1940).
2) till 1: seglande transportera l. bogsera upp (ngt till en plats o. d.); jfr segla 1 d. Hela timmerbyggnaden plockades ned bit för bit — hvilka numrerades, lades på en skuta och seglades upp till Djursholm. Jolin 141 (1913).
3) till 1: seglande hinna upp (ngn l. ngt). Holmberg 1: 927 (1795).
4) till 1, refl., i uttr. segla sig upp, vid kappsegling ta sig upp (till en placering o. d.). Sist komma vi till den lilla Trollsländan, hvilken .. täflat i alla seglingar .. och alltid .. med en öfverväldigande glans eröfrat sitt 1:a pris, oftast seglande sig upp bland de stora båtarne. NTIdr. 1898, julnr s. 24.
5) till 4: sväva l. glida upp (på himmeln); särsk. (i sht i vitter stil) om moln l. himlakropp o. d.: komma (drivande) l. framträda (på himmeln o. d.); jfr 6. Asplund Stud. 36 (1912; om molnflak). Nymånen seglade upp, följd av en stickande vit stjärna. Blomberg MolnBröd. 218 (1932).
6) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 5; särsk. dels om person: framträda l. visa sig o. d., dels om konflikt l. skandal o. d.: vara i antågande l. (hålla på att) uppstå l. uppkomma l. komma i dagen o. d. Var det inte en häftig ordväxling som seglade upp? Essén Fob 168 (1919). Medan förhandlingarna med den skotska regeringen pågingo, seglade en sensationell skandal upp vid det engelska hovets horisont. Grimberg VärldH 9: 351 (1940). (Den amerikanske politikern) Richard Nixon, som nu oförmodat seglar upp som en mycket tänkbar kandidat till (posten ss. vicepresident). SvD(B) 1964, nr 155, s. 3.
SEGLA UT10 4. [fsv. sighla ut (i bet. 1)] jfr utsegla.
1) till 1: seglande ge sig ut l. fara ut; särsk. dels (motsv. segla 1 l), övergående i bet.: driva exporthandel som medför transport över vatten, dels (motsv. segla 1 p) mer l. mindre bildl. G1R 28: 210 (1558). Biörneborgh, Raumo och Nystad må få segla uth med sine träkiärell. RP 8: 271 (1640). Han seglar intet illa vth, som får sin Hambn igen. Grubb 293 (1665). Försicktighet, som list och enfald lofligt blandar, / Som warsamt seglar ut och altid lyckligt landar. Nordenflycht QT 1745, s. 29.
2) till 1: seglande transportera l. bogsera ut (ngn l. ngt); äv. seglande lägga ut (garn l. rev l. anordning för förtöjning o. d.); jfr segla 1 d. Att segla ut förtöjningen. Roswall Skeppsm. 1: 146 (1803; rubrik). Jag (lät) en afton .. båtskarlen hissa på för att segla oss ut en tripp på öppna hafvet. Strindberg Blomst. 62 (1888). Allt är så väl ordnadt, att man kan segla ut garnen från kvassen med ganska god fart. SvRike I. 1: 253 (1899).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: segla (ngn) i kvav, komma (ngn) att förlisa; äv. refl., i uttr. segla ut sig, segla i kvav, förlisa. Där fanns (hos den döde) .. en del papper och andra saker. .. Det var den höge herren i kronans tjänst, som seglat ut sig före jul och blivit borta. Månsson Rättf. 1: 82 (1916). När .. Ola gjort segel och Manfred frågade honom om han inte skulle reva så röt gubben: — Nej! Han (dvs. Gud) får segla ut mig om Han vill, jag går för fullt! Därs. 2: 15.
4) (numera bl. tillf.) till 1, i uttr. ha seglat ut, om fartyg l. segel(duk) o. d.: vara oduglig l. uttjänt på grund av långvarig segling. Oxenstierna Vanderdecken 19 (1865).
5) till 3 a α: gå l. skrida ut sakta l. på ett stolt l. värdigt sätt. Hallström Händ. 277 (1927).
6) till 4: sväva l. glida ut l. breda ut sig (i luften o. d.). (Röken) drefs åt sidan af en svag blåst, seglade långsamt ut i mörkret. Lundquist Zola Grus 547 (1892). Ett knippe brokiga ballonger seglade ut över publiken. Dardel Konf. 22 (1924).
SEGLA ÖVER10 40. jfr översegla. till 1.
1) seglande fara l. färdas över (hav o. dyl. l. till en plats o. d.); äv. mer l. mindre bildl. (motsv. segla 1 p), särsk.: glida över l. övergå (till visst parti o. d.). Berndtson (1880). Till .. (holsteinska partiet) sällade sig .. (bl. a.) Karl Gyllenborg. Äfven den gamle sluge Vellingk seglade öfver till holsteinarne. SvH 7: 54 (1902).
2) seglande transportera l. bogsera (ngn l. ngt) över (till en plats o. d.); jfr segla 1 d. SD(L) 1902, nr 31, s. 3.
3) segla (ngn l. ngt) i sank. Lind 1: 1581 (1749). Cavallin (1876).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till segel, sbst.1; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: SEGEL-ANVISNING. [jfr t. segelanweisung] sjöt. seglingsanvisning. Rubenson Meteor. 189 (1880).
-BANA. (numera bl. tillf.) kappseglingsbana. TIdr. 1886, s. 126.
-BESKRIVNING. sjöt. seglingsbeskrivning. Stenfelt Skepp. 190 (1903).
-BOK, sbst.2 (sbst.1 se segel, sbst.1 ssgr). särsk. (numera bl. tillf.): segelhandbok. Fennia XIV. 6: 7 (1897; i pl., om böcker från 1500-talet).
-BREV. (†) av befälhavare för flottstyrka utfärdad skrivelse innehållande föreskrifter om marschordning o. d. (under olika vindförhållanden). Den som .. kommer at föra Commando öfwer bägge Escadrerne, honom tilkommer ock Signal brefwet, at styra Coursen och utgifwa Segelbref med mera, som deraf dependerar. SvTr. 8: 683 (1756).
-BRIS. jfr -vind. KrigVAT 1835, s. 207 (: segelbreeze).
-BYXA. jfr -jacka; i sht i pl. KatalNK 1904, Vår. s. 9. —
-BÅTSMAN. (†) sjöman. Höpken 2: 108 (1747).
-DJUP. (numera bl. tillf.) = seglations-djup. SmndrHHjelmQwism. 18 (i handl. fr. 1822).
-DRÄKT. jfr -jacka. Idun 1930, s. 771.
-DRÄNG. (†) (sjö)man som tjänstgör ss. jungman på segelfartyg l. vid lossning o. lastning i hamn o. d. Flere så kallade Segel-Drängar, hwilka uppehålla sig wisza tider här (i Torsåker) .. för närheten til Lastage-platsen. Hülphers Norrl. 4: 140 (1779).
-DUGLIG. (mera tillf.) om farkost l. fartyg: användbar för segling. Rönnberg Brovakt. 156 (1904).
Avledn.: segelduglighet, r. l. f. (mera tillf.) Östergren (1938).
-EGENSKAP~102, äv. ~200. hos fartyg o. d.: egenskap som visar sig vid segling; i sht i pl. 2UB 9: 523 (1906).
(4) -FJÄRIL. [jfr t. segelfalter] entomol. fjäril av släktet Papilio Lin.; särsk. om fjärilen Papilio podalirius Lin. Rebau NatH 1: 606 (1879). Skyddade insekter (enligt tyska naturskyddsförordningen): alla apollofjärilar, segelfjärilar, ekoxen (m. fl.). FoFl. 1939, s. 83.
(4 a β, b) -FLYG. [jfr t. segelflug] om handlingen att flyga med segelflygplan l. om den verksamhet (inom ett land o. d.) som består i flygning med segelflygplan; äv. konkretare, ss. sammanfattande beteckning för allt som har med sådan verksamhet att göra. Segelflygets skapare. Upsala(A) 1934, nr 178, s. 6. Det svenska segelflygets stora genombrottsår (dvs. 1940). SvDÅb. 18: 235 (1941). Tävlingar i motor- och segelflyg. SFS 1941, s. 770.
Ssgr (Anm. Nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till -flyga): segelflyg-certifikat. certifikat för segelflygning. Norrvi KSAK 127 (cit. fr. 1923).
-diplom. jfr -flyg-certifikat. SvFlygkal. 1938, s. 179 (1937).
-förening. Jungstedt Flygv. 187 (1925).
-lärare. SvMotorT 1937, nr 43, s. 3 (om tyska förh.).
-skola. Upsala(A) 1934, nr 178, s. 6 (om tyska förh.).
-utbildning. Norrvi TystVing. 16 (1946).
-FLYGA, -ning. [jfr t. segelfliegen]
1) zool. till 4, om fågel l. djur med flyghud: sväva l. glida fram genom luften (med hjälp av luftströmmar) med utsträckta, (nära nog) orörliga vingar resp. med utspänd, (nära nog) orörlig flyghud; jfr segla 4. En sällsynt imponerande syn är det .. att se ett par örnar medelst segelflygning skruva sig upp till högre rymder. SvNat. 1935, s. 115. (Flygekorrarna) sprang längs stammar och grenar eller segelflög mellan träden. Bergman VildParadisf. 201 (1950).
2) till 4 a β, b, om person: flyga med motorlöst flygplan gm att utnyttja uppåtgående luftströmmar; i sht ss. vbalsbst. -ning (äv. konkretare, om flygtur företagen på sådant sätt); jfr segla 4 a β. SvD(A) 1922, nr 344, s. 3. Den från sina segelflygningar i Tyskland kände löjtnant Douglas Hamilton ämnar nu på allvar söka göra segelflygningen aktuell i Stockholm. Därs. 1925, nr 30, s. 16. Fänrik Bengt Olow .. segelflög .. från Ljungbyhed till Gamleby. GHT 1943, nr 194, s. 7.
-FLYGARE. [till -flyga]
1) zool. fågel l. med flyghud försett djur som kan segelflyga (se d. o. 1). NatLiv 2: 429 (1930).
2) person som ägnar sig åt att segelflyga (se d. o. 2). SvD(A) 1925, nr 30, s. 16.
-FLYGERSKA. [till -flyga] jfr -flygare 2. SvD(A) 1937, nr 119, s. 4.
(4 b) -FLYGMASKIN~102. (föga br.) segelflygplan. Upsala(A) 1934, nr 182, s. 6. TeknOrdb. 451 (1951).
(4 b) -FLYGPLAN~02 l. ~20. lätt motorlöst flygplan som användes för segelflygning. SvD(A) 1922, nr 344, s. 3.
(4) -FLYKT. [jfr t. segelflug] zool. segelflygning (se -flyga 1). UNT 1928, nr 10056, s. 3. jfr (tillf., övergående i allmännare anv.): Möjligheten af s. k. ”segelflykt” (Segelflug) eller flykt utan arbete från den flygandes sida bevisa talrika fogelarter och har dessutom blifvit bekräftad genom (den tyske segelflygaren) Lilienthals vackra försök. TT 1895, Allm. s. 190. —
-FRI. som tillåter passage för sjöfart; i sht i fråga om bro o. d. över segelled; särsk. i uttr. segelfri höjd. En hög bro med segelfritt läge öfver Årstaviken. TT 1899, Allm. s. 91. En fast bro på en höjd af 26 meter, således på fullt segelfri höjd. SD(L) 1900, nr 503, s. 5. Betongstöden (till en linbana över Hjälmarsund) äro .. 45 m höga, och segelfria höjden vid korsningen av farleden (nära ena stödet) är 26 m. SvDÅb. 18: 158 (1941).
(1 l) -FRIHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) frihet att bedriva handelsfart, seglationsfrihet. Chydenius 89 (1765).
-FÄRDIG. (segel- c. 1621 osv. segle- 16581660) [jfr t. segelfertig (i bet. 2)]
1) (†) till 1, om farled: segelbar. Jagh haffuer och besedt den begyntte graffuen widh Lappestrandh, finner giörligitt medh ringa bekostnadh .. att kunna göra navigabel och Segellfärdigh till Wijborg. PBrahe (1638) i HSH 31: 438.
2) till 1 j, om person l. fartyg: färdig l. beredd att (av)segla (särsk.: utklarerad); i sht förr äv. med bestämning inledd av prep. till, betecknande destinationsort; förr äv. med bestämning bestående av inf. i sådana uttr. som vara l. ligga segelfärdig att (göra ngt o. d.), vara osv. färdig att gå till segels o. (göra ngt osv.); jfr -klar, -reda, -redd, -rede, -redo o. seglations-klar. Visb. 1: 438 (c. 1621). Jag .. var allerede segelfärdig att begiffva mig på handeln till Riga. AOxenstierna 2: 587 (1623). (Handelsmannen har) förestält sig redan hafwa försåldt Jernet och intingat på et Skepp, som låge segelfärdigt at afgå. Bergv. 1: 573 (1707). Ett Segelferdigt Skiep till Stambol. Lagerberg Dagb. 128 (1711). Segelfärdigt, (dvs.) detsamma som utklarerat. BonnierKL (1927). särsk. mer l. mindre bildl. För 8 dagar sedan låg jag nästan segelfärdig till det eviga lifvet. JGWerwing (1714) i 2Saml. 1: 41. Der måtte väl finnas förut något till barlast, hvartill mitt kan fournera en dryg portion, och då är 6 delen (av Vitterhetsakademiens handlingar) snart segelfärdig. JALindblom (1803) Därs. 9: 50.
Avledn.: segelfärdighet, r. l. f. (numera bl. tillf.) till -färdig 2: egenskapen l. förhållandet att vara segelfärdig. MinnSvNH 4: 119 (1854).
-FÖR. (†) som är i stånd att segla; anträffat bl. i utvidgad anv. (motsv. segla 1 l), i uttr. segelför till utrikes handel, om stad: som är i stånd att bedriva för utrikes handel erforderlig sjöfart. 2BorgP 3: 609 (1726).
-FÖRBUND. seglarförbund. NTIdr. 1905, s. 160.
-FÖRENING. jfr -sällskap. TIdr. 1882, s. 214.
(1, 4 b) -FÖRMÅGA. särsk. till 1, = seglings-förmåga 1. TIdr. 1895, s. 95.
-GOD. (†) segelbar (se d. o. 1). Brask Pufendorf Hist. 247 (1680; i pl., om älvar).
-HANDBOK~02 l. ~20. [jfr t. segelhandbuch] handbok som ger anvisningar för segling inom ett område. TurÅ 1912, s. 103.
-HATT. (dam)hatt avsedd för segling. Engström 1Bok 59 (1905).
-HÖJD. i fråga om bro o. d. över segelled: segelfri höjd (äv. i uttr. fri segelhöjd). TT 1901, Allm. s. 67. Därs. 1940, Allm. s. 29 (: fri segelhöjd).
-IDROTT~02 l. ~20. jfr -sport. TIdr. 1894, julnr s. 27. —
-JACKA. jacka avsedd för l. använd vid segling. KatalPUBergström 32: 34 (1925).
-KAMRAT. kamrat vid segling l. inom segelsporten. TIdr. 1894, julnr s. 29.
(1 j) -KLAR. = -färdig 2; äv. mer l. mindre bildl. Många .. predika en blind hämnd, särdeles wid et Håf. När den ena får skuffa den andra utur wägen, tror han sig wara segel-klar. Tessin Bref 2: 224 (1754). Hammar FartygOstIndComp. 63 (i handl. fr. 1766; om fartyg).
-KLUBB. jfr -sällskap. TIdr. 1884, s. 67.
-KLÄNNING. jfr -jacka. Idun 1930, s. 771.
-KONST. (segel- 1702 osv. segle- 1764) om konsten att framföra farkost l. fartyg med segel; i sht förr äv. allmännare, om navigeringskonsten. Holm NSv. 23 (1702). Segel-Konsten war .. ganska slät, innan Compaszens bruk blef bekant. Hellant Alm. 1744, s. 33. 2NF 25: 954 (1917).
-KOSTYM. jfr -jacka. Lönnberg Syrend. 250 (1888).
-KUNNIG. PT 1904, nr 161 A, s. 3. —
-KUNNIGHET~102, äv. ~200. [jfr -kunnig] Östergren (1938).
-LED. kommunikationsled för färd med farkost l. fartyg, (med sjömärken markerad) vattenväg som utgör allmän farled; äv. mer l. mindre bildl. CivInstr. 281 (1688). Rätta Segel-Leden, Til Det Sälla Ächtenskaps-Landet, Hållen af Siö-Capitainen .. Joachim Rave. Bergsten (1745; i titel på bröllopsdikt).
Ssg: segelleds-beskrivning. seglingsbeskrivning. Fennia IV. 1: 7 (1891).
-LINJE. [jfr t. segellinie] (numera föga br.) om fartygs kurslinje. Björkegren 1676 (1786). Cannelin (1939).
-LOPP. (†) segelled. König LärdÖfn. 6: 24 (1747). SFS 1891, Bih. nr 28, s. 2. —
-MAN. (segel- 1649. segle- 1661) (†) sjöman. Murenius AV 187 (1649). Därs. 485 (1661).
-MÄRKE.
1) sjömärke (använt vid segling). VetAH 1776, s. 130 (om högt berg.).
2) (tillf.) om mössmärke betecknande medlemskap i segelsällskap o. d. Östgren PensKardb. 73 (1918).
-MÖSSA. seglarmössa. TIdr. 1884, s. 57.
-NOT. (i sht förr) not som seglas fram med hjälp av en l. två båtar. VetAH 1741, s. 26.
-NÅL, se segelnål, sbst.2
-ORDNING. [jfr t. segelordnung (i bet. 1)]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) ordning vari (till en eskader o. d. hörande) fartyg segla; äv. konkretare, om samling av (tryckta) bestämmelser rörande sådan ordning; förr särsk. om (samling av bestämmelser rörande) krigsfartygs formering vid förflyttning l. strid o. d.; jfr 2 o. seglations-ordning 1. SjöreglÖrlFl. 1785, § 12. Befälhafvaren på Engelska Flottan signalerade genast, at Flottan skulle hålla af, och formera två Colonner, med Cheferne främst, och i öfrigt på sätt Segel-Ordningen föreskrifver. KrigVAH 1822, s. 204. Då ingen annan segelordning är anbefalld, rangerar sig .. (Svenska segelsällskapets flotta): Enkel kolonn (osv.). Haglind o. Pallin KSSS 203 (i handl. fr. 1843).
2) (numera bl. tillf.) reglemente för verksamhet som bedrives av segelsällskap o. d. (förr bl. a. upptagande bestämmelser om ordning vari fartyg skola segla vid gemensam förflyttning); särsk. om reglemente för kappseglingar; jfr 1. Haglind o. Pallin KSSS 204 (i handl. fr. 1852). Den internationella segelordningen. SvSeglaren 1907, s. 43.
-PLAN.
1) (i vitter stil, numera föga br.) till 1, om vattenyta på vilken man seglar; jfr plan, sbst.1 I 3 f. Arnell Scott Sjöfr. 25 (1829).
2) till 4 b: segelflygplan; jfr plan, sbst.1 I 6. Norrvi KSAK 125 (i handl. fr. 1922).
(1 j) -REDA l. -RED. (-red c. 17221739. -reda c. 16201632) (†) = -färdig 2. Gustaf II Adolf 82 (c. 1620; om person). Att I .. skulle .. alle de största och besthe örlogsskepen haffve segelredha och färdige liggende vedh Ståkholm. AOxenstierna 7: 78 (1632). Schenberg (1739).
(1 j) -REDD, p. adj. (†) = -färdig 2. PHesselius hos Swedberg Dödst. c 8 b (1711).
(1 j) -REDE. (†) = -färdig 2. Skippen liggie nu aldelis segelrede. G1R 10: 94 (1535). AOxenstierna 5: 416 (1630; om person).
(1 j) -REDO. (†) = -färdig 2. G1R 8: 72 (1532; om fartyg). AOxenstierna 7: 703 (1632; om flotta).
-REGATTA. [jfr t. segelregatta] jfr regatta. TIdr. 1884, s. 67.
-RÄNNA. i vattendrag l. hav l. sjö l. is l. minfält o. d.: ss. segelled använd ränna (se ränna, sbst.1 1 c—e); ngn gg äv. allmännare, om segelled som kringgår hinder. SPF 1858, s. 95. En bottentröskel af föga mer än 7 meters djup finnes i de båda segelrännorna Drogden väster och Flintrännan öster om Saltholmen. Nyström SvGeogr. 4 (1895). Man .. står i begrepp att fördjupa elfvens segelränna. GHT 1898, nr 58, s. 2. SohlmanSjölex. (1955; om passage genom l. vid sidan av minering).
(1 j) -SIGNAL, sbst.2 (sbst.1 se segel, sbst.1 ssgr). signal till avsegling. Tersmeden Mem. 2: 127 (1735).
-SKO. sko (i sht vit gummisko) avsedd för l. använd vid segling. Strindberg RödaR 322 (1879).
(1 j) -SKOTT. (förr) skott avfyrat ss. signal till avsegling. UrFinlH 255 (1716).
(1 o) -SKRIDSKO. skridsko (vanl. med lång o. låg stålskena) avsedd för skridskosegling. TIdr. 1887, s. 194.
-SPORT. segling bedriven ss. sport. TIdr. 1882, s. 214.
-STEN, se d. o. —
-STYV, adj.2 (adj.1 se segel, sbst.1 ssgr). [jfr t. segelsteif] sjöt. om fartyg: som icke kränger mycket vid segling (o. kan föra stor segelmassa i hård vind), styv, icke rank. Rajalin Skiepzb. 11 (1730).
Avledn.: segelstyvhet, r. l. f. sjöt. KrigVAH 1809, s. 159.
-SUP. (förr) sup som nykomling skulle bjuda fiskelag på, då han för första gången deltog i storsjöfiske. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 277 (1923).
-SWEATER. jfr -jacka. SvD(A) 1922, nr 174, s. 5.
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. sällskap vars syfte är att utöva o. främja segelsport. Haglind o. Pallin KSSS 110 (i handl. fr. 1830).
Ssg: segelsällskaps-mössa. mössa som bäres av medlemmarna av ett segelsällskap; jfr seglar-mössa. Carlsson HelaSthm 396 (1912).
-TID. seglingstid. Åhstrand Öl. 65 (1768).
-VIND, sbst.2 (sbst.1 se segel, sbst.1 ssgr). vind lämplig för segling; jfr -väder. Ödmann MPark 136 (1800).
-VÄDER. (segel- 1749 osv. segla- 1587) väder lämpligt för segling; förr äv. = -vind. VgFmT II. 6—7: 118 (1587; i bild). (T.) Fahr-Wind, .. guter Wind, (sv.) god bör eller segelwäder. Lind 1: 690 (1749). Det var ett alldeles utmärkt segelväder för oss. Fastbom LivLek. 13 (1916).
-VÄG. om väg som man färdas seglande l. vägsträcka som segelfartyg tillryggalägger. Hildebrandsson Buchan 8 (1874).
-ÖPPNING. (numera bl. tillf.) i fråga om svängbro o. d.: öppning som tillåter fartyg o. d. att passera. BtRiksdP 1885, I. 1: nr 29, s. 21.
B (†): SEGLA-VÄDER, se A.
C (†): SEGLE-FÄRDIG, -KONST, -MAN, se A.
-REN. om sjö: fri från is så att man kan segla; jfr ren, adj. 5 a. AOxenstierna 2: 191 (1614).
D: SEGLINGS-ANVISNING~020. sjöt. anvisning för segling l. (allmännare) sjöfart (inom ett område); särsk. = -beskrivning. Nordenskiöld Periplus 3 (1897).
-BESKRIVNING. sjöt. skriftlig beskrivning av kuster, farleder o. d. (inom ett område) till ledning vid segling l. (allmännare) sjöfart; jfr -anvisning o. periplus. KrigVAT 1841, s. 252.
-DJUP. (†) segeldjup. SmndrHHjelmQwism. 17 (i handl. fr. 1822). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 98 (1853).
-EGENSKAP~102, äv. ~200. segelegenskap. KrigVAT 1835, s. 132.
-FRI. segelfri. UNT 1933, nr 208, s. 1 (om bros höjd).
-FÖRMÅGA.
1) till 1; särsk. i fråga om fartyg. Haglind o. Pallin KSSS 205 (i handl. fr. 1852).
2) till 4; särsk. till 4 b, i fråga om luftfarkost. KrigVAH 1886, s. 72.
-IDROTT~02 l. ~20. segelidrott. TIdr. 1885, s. 110.
-KAMRAT. segelkamrat. Engström Glasög. 6 (1911).
-KARTA. (†) sjökort. VetAH 1817, s. 163.
(1 j) -KLAR. segelklar. SvD(A) 1916, nr 25, s. 8.
-KONST. = segel-konst. Rosenstein 2: 180 (c. 1790). För att inse hvad nytta stjernkunnigheten gör .., behöfver man blott erinra sig .. huru seglingskonsten ännu efter kompassens uppfinning beror af hennes anvisning. Franzén Minnest. 3: 639 (1844).
-KUNNIG. segelkunnig. Östergren (cit. fr. 1932).
-KUNNIGHET~102, äv. ~200. [jfr -kunnig] IdrFinl. 4: 65 (1906).
-MAN. (†) = segel-man. Œdman Bahusl. 323 (1746).
-MÄRKE. = segel-märke 1. SPF 1857, s. 400.
-NÅL. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) kompass(nål); jfr segelnål, sbst.2 (C. W. v. Scheeles o. T. Bergmans) snillen liknade den framdrifvande böljan och den vägledande seglingsnålen för vetenskapens skepp. Beskow i 2SAH 32: 64 (1859). 2NF 24: 1444 (1916).
-NÄMND. nämnd som leder kappsegling o. avgör uppkommande tvister. SvSeglaren 1907, s. 26.
-OLYCKA~020. TillRors 1925, s. 274.
(1 j) -ORDER. order om att avsegla. HT 1900, s. 100.
-ORDNING. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) = segel-ordning 1. Lefrén Förel. 3: 298 (1817).
-PENNINGAR, pl. (förr) ersättning l. lön som tillkom befälhavare samt vissa andra befattningshavare på (tåg)färja o. som utgick per tur; jfr seglations-penningar. SFS 1920, s. 1302. Därs. 1948, s. 1349.
-REGEL.
1) regel för kappsegling; i sht i pl. TIdr. 1885, s. 115.
2) regel för hur man bör segla för att komma fortast fram (gm att dra största möjliga nytta av vind- o. strömförhållanden o. d.); i sht i pl. Rubenson Meteor. 181 (1880).
3) regel för hur man skall framföra fartyg för att undvika kollision o. d.; särsk. i uttr. styrnings- och seglingsregler, sjövägsregler. SFS 1894, nr 70, s. 12.
-REKORD. rekord satt vid (kapp)segling. IdrFinl. 4: 39 (1906).
(1 j) -SIGNAL. = segel-signal, sbst.2 ProjSignArmFl. 1 (1809).
-SKICKLIGHET~102, äv. ~200. IdrFinl. 4: 5 (1906).
-SPORT. segelsport. TIdr. 1884, s. 58.
-TEKNIK. teknik vid segling. Östergren (1938).
-TEORI. VFl. 1911, s. 122.
-TID. tid varunder (person på) fartyg seglar; särsk. dels om den tid som åtgår för att förflytta sig en viss sträcka, dels om seglationstid. Under de första fyra månaderna af seglingstiden innevarande år. Järta 2: 615 (1833). Han hade .. gjort besparingar under sin seglingstid. Lönnberg BlSkär. 59 (1876). Vid försöket att på en modern karta utsätta (den kartagiske upptäcktsresanden) Hannons färd kan man ej direkte använda de seglingstider, som i berättelsen angifvas. Nordenskiöld Periplus 112 (1897).
-TROFÉ. trofé som utgör pris i kappsegling. SvSeglaren 1907, s. 277.
Avledn.: SEGELBAR, adj.
1) till 1, om sjö, vattendrag o. d.: möjlig att segla på l. (allmännare) befara med fartyg; äv. mer l. mindre bildl. Berch Hush. 93 (1747). (Studentsången o. valborgsmässoeldarna) äro den röda tråden, / Af purpur en hemlig flod, / Idéernas segelbara / Kungsådra i ungdomsblod. Snoilsky 3: 257 (1883). Yangtsekiang är segelbar för oceanångare upp till en punkt 1,600 kilometer från dess mynning. Nyström NKina 1: 2 (1913). Bristen på segelbara floder i Hispania föranleder romarna att bygga härvägar med broar. FinT 1955, s. 268. jfr o-segelbar. särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om land: tillgänglig för sjöfart. Igenom Slussars tilhielp .. kan ett land giöras segelbart. König Mec. 140 (1752).
2) (numera bl. tillf.) till 1, om fartyg o. d.: som kan seglas l. är lämpad för segling; äv. om fartygs tillstånd o. d.: lämpad för segling; förr äv. allmännare: sjöduglig. I Stockholm lågo 9 Twådäcks-skepp eller Spanie-farare ..; men de woro hwarken segelbare eller tiltacklade. Loenbom Stenbock 3: 74 (1760). Intet af Athenarnes (skepp) sänktes (i striden) .., dock sattes sju ur segelbart stånd. Höijer Thukyd. 2: 298 (1832). Konstruktionsritningarna i .. (avdelningen om kanoter i arbetet Yachts, Boats and Canoes) inskränka sig till .. en temligen vanlig segelbar paddelkanot. TIdr. 1887, s. 91. Segelbar .. (dvs.) Som är i stånd att hålla sjön. Sundén (1888).
3) (numera föga br.) till 1, om väder: som man kan segla i. Tornquist Utk. 2: Förkl. 10 (1788). Möller (1807).
4) (mera tillf.) till 1 o, om is o. d.: som man kan segla på med isjakt l. skridskosegel. SD(L) 1902, nr 5, s. 4.
Avledn. (till segelbar 1, 4): segelbarhet, r. l. f. särsk. till segelbar 1. Læstadius 1Journ. 23 (1831).
SEGLARE, se d. o.
SEGLARINNA1032, f. [jfr seglare] (mera tillf.) till 1: kvinnlig seglare. VeckoJ 1928, nr 19, s. 11.
SEGLERSKA, f. [jfr seglare] (mera tillf.) till 1: kvinnlig seglare. Kerfve Nutidsfl. 80 (1929).
SEGLIG, adj. (†) till 1, om hav: som man kan segla på, segelbar (se d. o. 1). Tranér Anyta 31 (1826).

 

Spalt S 1681 band 24, 1965

Webbansvarig