Publicerad 2021   Lämna synpunkter
YXLÄGG yks3~läg2, sbst.2 (sbst.1 se yxa, sbst. ssgr), r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. YXLÄGGA, r. l. f.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(yxelegg 1694. yxelägge 16401700. yxlägg 1745 osv. yxlägga 17571920. yxnalegia c. 1550)
Etymologi
[ssg av fsv. yxna, gen. pl. av OXE (jfr YXNE-), o. LÄGG, sbst.1; anledningen till benämningen är möjl. att blomställningen har liknats vid underbenet hos en oxe]
(i vissa trakter) växten Primula veris Lin., gullviva; jfr OX-LÄGG 2 a. 2LinkBiblH 4: 72 (c. 1550). Primula veris .. eller Oxläggor .. i WästerGötland, .. Yxläggor i ÖsterGötland .. wäxa allmänt öfwer Swerje .. bladen ätas allmänt i Ängland af the förmögnare, och hos oss kunna wara tilräckelige til Grönkål. Linné Bref I. 1: 8 (1757). Innan du wet ordet af, har du sippor på ditt bord och yxläggor i ditt knapphål. NorrkpgT 24/4 1869, s. 3.

 

Spalt Y 167 band 38, 2021

Webbansvarig