Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄLTRA väl3tra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[etymologiskt identiskt med VÄLTRA, v.1, l. i anslutning därtill ombildning av VÄLTA, v.1 — Jfr VÄLT, sbst.1]
(numera bl. ngn gg) med avs. på åker l. mark o. d.: välta (se VÄLTA, v.2); äv. utan obj. Therföre man thet (dvs. gräset) ock til thet ringaste alle Weckor afhugga skal, eller medh Trää- eller Steenwältror ther öfwer wältra. Mollet Lustg. E 4 a (1651). Derefter vältras gräsplanen, så att den blir fast och jemn. Lundström Trädg. 382 (1852). Blanka småsjöar, pedantiskt vältrade åkrar. DN 20/6 1999, Res. s. 2.
Avledn.: VÄLTRA, r. l. f. (†) om (enklare) (hand)redskap för vältande av ngt; anträffat bl. i ssgrna sten-, trä-vältra; jfr vält, sbst.1 1 a.

 

Spalt V 2093 band 38, 2019

Webbansvarig