Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÅDLIG 3dlig2, äv. VÅDELIG 3delig2, adj. -are. adv. -EN (se avledn.), -T (GFGyllenborg Bält 53 (1785) osv.).
Ordformer
(vådelig (w-, -gh) 1527 osv. vådlig (w-) 1762 osv. — n. sg. o. adv. -eligit (-th) 1527, 17431784. -eligt 1734 osv. -ligt 1778 osv.)
Etymologi
[fsv. vaþeliker; jfr fd. wathælik (d. vaadelig), fvn. váðaligr (nor. nn. vådeleg); till VÅDA, sbst.2]
som innebär l. vållar l. medför våda, skadlig l. olycklig l. svår; särsk.: som beror på olycka (se OLYCKA, sbst. 2) l. som uppstått l. inträffat utan avsikt, särsk. i uttr. vådlig händelse; äv. (o. numera nästan bl.) motsv. VÅDA, sbst.2 slutet: farlig, riskabel; jfr VÅDSAM. Mykith wådeligith ähr om hösthenn och wintherdag inn wdhi wårtt riche att segle. G1R 2: 264 (1527). Af wådeliga händelser hafwa 129 omkommit. GT 1786, nr 63, s. 2. I bekymmerfulla och wådliga tider, är det .. (den frommes) tröst, att han ett godt samwete hafwer. Hagberg Pred. 1: 162 (1822). Han gav sig in i ett vådligt spel, där han väl något kunde vinna, men allt förlora. Moberg Utvandr. 193 (1949). Vägledande förteckningar över ämnen, som äro att hänföra till gifter och till vådliga ämnen. SFS 1962, s. 1906. — jfr HÄLSO-, LANDS-, LIVS-, RIKS-, SJÄLA-, SMITT-, TRAFIK-VÅDLIG m. fl. — särsk. (vard.) med förbleknad bet., övergående i rent förstärkande anv.: farlig (se d. o. 3) l. faslig (se d. o. 4) l. förskräcklig (se d. o. 2); i sht ss. adv. SP 1792, nr 111, s. 3. En vådlig misshushållning med tid. Samtiden 1873, s. 641. Så vådligt söt du är, Eva. Thorén Herre 7 (1942).
Avledn.: VÅDLIGEN, äv. VÅDELIGEN, adv. [jfr fsv. vadhelika] (numera bl. ngn gg) gm olyckshändelse l. av misstag; ouppsåtligt; särsk. i förb. med omkomma (jfr omkomma 4 a); förr äv. motsv. vådlig slutet, övergående i anv. ss. förstärkningsord. Til thenna Stadens olyckeligen och wådeligen afbrända Kyrckas .. hjelp. VDAkt. 1782, nr 62 (1781). Så vådeligen brådt eders välborn har! Högberg Vred. 3: 326 (1906). Platsen, där någon vådligen omkommit. Hagberg DödGäst. 404 (1937).
VÅDLIGHET, r. l. f. våda (se våda, sbst.2); numera nästan bl. motsv. våda, sbst.2 slutet. 2RARP 14: 593 (1743). Vådligheten af kriget i Finland. BrinkmArch. 2: 215 (1808). Debatten om fetmans vådlighet. LäkT 2011, s. 1884.

 

Spalt V 1664 band 38, 2019

Webbansvarig