Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VUNDEN, äv. VUNDER, sbst. pl.
Ordformer
(vunden (w-) c. 1618. wnden 1605. wundher 1532. wunnen 1600 (: Gudz wunne(n)))
Etymologi
[fsv. vunder, pl.; jfr d. vunde; av mlt. wunden, pl. (jfr äv. t. wunde (jfr VUND-) i uttr. die (fünf) wunden Christi); etymologiskt identiskt med UND, sbst.]
(†) sår uppkomna gm yttre påverkan, i ed l. bedyrande l. svordom, i sådana uttr. som Guds l. de heliga (fem) vunden, om den korsfäste Kristi fem sår (jfr FEM, räkn. b); jfr UND, sbst. JönkTb. 123 (1532). Eedebuker som fåfängeligha swäria om Gudhz dödh och pino, hans fem vunden och helighe Sacrament. KOF 1: 428 (c. 1618). (Att ingen kan tala ett ord) medh mindre Gudz nampn, helighe dödh och dyre wunden skal ther til gruffweliga misbrukas. LLaurentii Nyåhrspr. F 1 b (1618).

 

Spalt V 1649 band 38, 2019

Webbansvarig