| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VITTRA vit3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
om ((del av) byggnad l. föremål o. d. av) sten l. mineral o. d.: (på grund av mekanisk l. kemisk o. d. påverkan l. klimatets inflytande delvis l. i sitt ytskikt) sönderfalla l. smulas till små partiklar l. stoft (o. därmed upplösas), förvittra; äv. dels om det som utfälls gm sådan process, i den särsk. förb. VITTRA UT o. ss. senare led i ssgn UT-VITTRA, dels i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; förr äv. ngn gg dels refl., dels ss. dep.; jfr FATISCERA. Men när som Dimban (dvs. meteoren) sig i många Stykken wittrar / Tå flyger hon i säär rätt som Raquetten splittrar. Spegel GW 67 (1685). Man vet att då sönderslagen flinta kommer att ligga öppen för luftens omvexlingar, solsken, regn, snö, frost, hetta o. s. v. så vittras den småningom. Nilsson Ur. 1: 72 (1843). Du själens vår, / du ungdom, som aldrig vittrar. Vetterlund DagStund. 151 (1896). Marmorurnorna äro .. opraktiska; de vittra lätt och frysa sönder. Abelin VTr. 164 (1903). Nu vittrar stenen, och det sker i allt snabbare takt till följd av en ökande nedsmutsning av luften. TurÅ 1990, s. 184. — jfr AV-, BORT-, FÖR-, LÖS-, NED-, SÖNDER-, UT-VITTRA. — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ing, om förhållandet l. företeelsen att ngt vittrar, vittrande, förvittring; äv. konkret, om resultat l. produkt av vittrande. Wittringen i dagen var röd och fräten. Linné Dal. 13 (1734). Man räknar med två slag av vittring: kemisk vittring och mekanisk vittring. NoK 1: 37 (1921). De förändringar av en stenyta, som förorsakas av på bergarten verkande atmosfärila agentier, brukar man kalla vittring. Fornv. 1959, s. 47. Sura regn och bilavgaser medför en tilltagande vittring av ristningsytorna (på hällristningar), en process som snabbt accelererar när den väl börjat. TurÅ 1990, s. 125. — jfr AV-, DAG-, FROST-, FÖR-, MARK-, ROST-, SALT-VITTRING.
b) i p. pf. l. p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. UHiärne Underr. 5 (1702). Med vittrande .. kristaller .. förstås sådana, som i luften förändra sig på det sätt, att de först blifva matta på ytan och sedan falla sönder till ett pulver. Keyser Kemien 1: 9 (1869). Sedan det tunga sarkofaglocket av marmor lyfts av, gick det att se en mycket enkel kista, vittrad, trasig, täckt av vitt mögel och nedfallet murbruk. Englund Silverm. 174 (2006). — jfr LÄTT-, O-, SVÅR-VITTRAD o. LÄTT-VITTRANDE.
VITTRA SÖNDER10 40. fullständigt vittra; äv. bildl. SamlRönLandtbr. 2: 57 (1777). Öfverallt .. står svart skiffer, som på ytan vittrat sönder i tunna blad. Hedin GmAs. 2: 284 (1898). Hela den amerikanska drömmen tycktes vara i färd att vittra sönder omkring oss. Pyk MacLaine HittaHem 16 (1975). jfr söndervittra. —
VITTRA UT10 4. (numera bl. tillf.) = ut-vittra 1. Linné FörelDjurr. 313 (1752). Detta salt finnes på åtskilliga stenar, i synnerhet kalkstenar, det wittrar skenbarligen ut på några skiferstenar, och äfwenwäl på rappade murar. SvMerc. V. 1: 37 (1759). jfr utvittra.
-GRUS. grus som uppkommit gm vittring. Fennia VIII. 3: 69 (1893). Marken har också rikligt strödda hällytor med mer eller mindre tunt vittringsgrus. TurÅ 1970, s. 140. —
-HUD. om ytlager på sten l. mineral; jfr hud, sbst.1 3. Grafitgneisen, på långt håll lätt igenkännlig genom sin rostbruna vittringshud, upptager en stor del af den grönländska berggrunden. JernkA 1905, s. 855. —
-JORD. jord(art) som uppkommit gm vittring av berggrunden. SvRike I. 1: 47 (1899). Lerskiffern är en lättvittrad bergart, som på denna lokal ger upphov till en kalkhaltig vittringsjord. TurÅ 1981, s. 257. —
-MATERIAL. om geologiskt material som uppkommit gm vittring. Hedin GmAs. 2: 257 (1898). Patagoniens uttvättade skelettjordar, huvudsakligen bestående av grövre mekaniskt vittringsmaterial. Ymer 1948, s. 14. —
-PROCESS. jfr process, sbst.1 5. SFS 1906, nr 10, s. 40. Genom intensiva vittrings- och urlakningsprocesser ha de finaste mineralpartiklarna, lerslammet, till stor del bortförts. LAHT 1931, s. 372. —
-PRODUKT. jfr produkt 3. WoJ (1891). Vittringsprodukterna transporterades av vind och vatten, sorterades och avlagrades. Hadding Geol. 11 (1954). —
-REST. jfr rest, sbst.1 1. SFS 1906, nr 10, s. 40. Det oorganiska materialet i svartjorden utgöres .. (bl. a.) af lera eller af vittringsrester efter kalksten, gnejs m. m. 2NF 38: 621 (1926). —
-SKORPA. jfr skorpa, sbst. 1 (e). VetAH 1768, s. 325. Urbergets preglaciala vittringsskorpa, som av överlagrande silurisk sandsten länge skyddats för att bortföras av inlandsisen. SvNat. 1929, s. 81. —
-TÄCKE. jfr täcke 4. SvRike I. 1: 85 (1899). Utanför Skandinavien är .. berggrunden mer eller mindre vittrad. Vittringstäcket kan vara flera tiotal meter mäktigt och bildar en successiv övergång till det vittrade berget. SvGeogrÅb. 1974, s. 260.
Spalt V 1522 band 37, 2017