Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VINGEL viŋ4el, äv. 32, sbst.2, n.; best. vinglet.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[vbalsbst. till VINGLA, v.2 — Jfr VINGEL, sbst.1, VÅNGEL]
1) motsv. VINGLA, v.2 2: vinglande; äv. mer l. mindre bildl. l. motsv. VINGLA, v.2 4 a: obeslutsamhet l. velande l. tvekan. Påskafton reser jag till Lund! Vore Du der, eja! Glad att Du ej blef ond på mitt vingel! Strindberg Brev 8: 223 (1891). Efter åtskilligt vingel och vägande gjorde han ett lyckligt gupp med överkroppen och kom på fötterna. Sjödin StHjärt. 189 (1911). Moderat vingel hit och dit om heltiderna. GF 16/11 2011, s. 10.
2) sport. i trav- l. galopptävling, i sådana uttr. som hamna l. komma på vingel, i fråga om att mindre startsnabb häst (med startspår långt från innerspåret) hamnar i ytterspår under ett lopp (o. får en längre o. mer slingrande väg än de hästar som tagit ledningen). Uvereds Öfsadröp kom litet på vingel, höll skapligt och blev fyra. Expressen 21/1 1993, s. 32. Staro Inlines är bästa hästen men spåret gör att han kan hamna på vingel. NerAlleh. 5/1 2015, s. 17.
3) (numera mindre br.) motsv. VINGLA, v.2 4 b: hållningslöst l. oansvarigt beteende l. uppträdande; äv. om vilseledande l. oärligt handlande, bedrägeri. Emädan han nu .. brukar wingel i saken wore billigt han finge en skälig reprehension. UUKonsP 7: 179 (1665). Dessa svårigheter (vid kolmätning) hafva .. lemnat ett rikt fält till vingel, hvarigenom redigheten och redligheten mer och mer blifvit .. förfördelad. JernkA 1826, 1: 273. Jag tror att hela samhället lefver på vingel, kredit, spekulation. Strindberg TjqvS 5: 165 (1886, 1909). Östergren (1967). — jfr PENNING-VINGEL.
Ssgr (till 3. Anm. Jfr äv. de under vingla, v.2, anförda ssgrna): VINGEL-KUSE. särsk. (†) vinglare (se d. o. 2); jfr kuse 3 o. -makare. Han debiteras före at wara en stor projectmakare, och stor wingelkuse. Tilas Ant. 1: 358 (1766).
-MAKARE. (numera mindre br.) vinglare (se d. o. 2); jfr -kuse. Intrigueurer och wingelmakare .. om desze finnas, de må wara Magistrar eller intet, så kan ej någon hindra, att de med förakt och afsky blifwa ansedde. Hwalström SpecPaid. 70 (1773). SAOL (1998).

 

Spalt V 1222 band 37, 2017

Webbansvarig