Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VILLKORLIG vil3~kå2rlig (vi`llkå´rligg o. villkå`rligg Dalin (1855)), adj. -are. adv. -A (†, Bureus Runaräfst 47 (1602), Serenius (1741)), -EN (VadstÄTb. 107 (1586) osv.), -T (Schroderus Os. 2: 215 (1635) osv.).
Ordformer
(velkor- (w-) 15611669. vilkor- (hv-, w-, -ck-, -oh-) 15711896. vilkår- (w-) 16351801. villkor- (w-, -oh-) 1616 osv. villkår- (w-) 16351911. wikor- 1669. wälkor- 1602. -lig (-gh) 1561 osv. — n. sg. o. adv. -ligit (-gh-, -et) 15621755. -ligt 1666 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. vilkorlig, vilkaarlig (d. vilkaarlig); efter ä. t. willkorlich l. t. willkürlich; till VILLKOR]
1) (†) motsv. VILLKOR 1: som ytterst styrs l. bestäms av l. hänger på ngns (fria) vilja, frivillig; godtycklig l. nyckfull o. d.; särsk.
a) i fråga om religiös l. moralisk indifferens: (likgiltig o. därför) frivillig l. valfri l. inte tvingande; särsk. i uttr. villkorligt (l. villkorliga) ting, om likgiltigt (resp. likgiltiga) ting (se LIKGILTIG 3 slutet); särsk. i fråga om gudstjänstens innehåll efter reformationen; jfr MEDEL-TING 2. Sacramentzens uphöij(e)lse seije vi vara en velkorligh ceremonia .. then frit kan antingen hållas eller afleggias. RA I. 2: 7 (1561). Christi ord .. äre icke något .. wilkorligit .. ting. Schroderus Dress. 224 (1610). Om wilkårlige och slijke Saker, som onödige wore, ladhe .. (Luther) sigh fögha om. Schroderus Os. III. 1: 43 (1635). Finnes ock i Canonibus Apostolicis stadgat, at prester skola icke .. (skaffa) longt hår. Thetta synes wara en ringa och wilkorlig ting. Swedberg Lefw. 406 (1729). Lagerbring 1Hist. 3: 629 (1776). — jfr FRI-VILLKORLIG.
b) i allmännare anv.: som grundas på l. präglas av (ngns eget) gottfinnande, godtycklig; äv. (med huvudsaklig tanke på resultatet) närmande sig l. övergående i bet.: nyckfull l. slumpmässig; ofta klandrat ss. germanism. Tÿ torf och ingen undra, at jagh oftarmer Runornas läten och framförsl wälkorligha framsätter. Bureus Runaräfst 47 (1602). Inbyggarnes antal uti et land (är) icke wilkorligit, utan beror på landets storlek och tilfällen til näring. Berch Hush. 26 (1747). Den oöfwerstigliga om också wilkorliga gräns som gemenligen sattes mellan uppenbarad och naturlig kunskap. Reuterdahl InlTheol. 133 (1837). (Skogsbygderna) stå .. ständigt till boks hos köpmannen, som ofta villkorligt nog bestämmer prisen. Palmblad Norige 180 (1846). Linder Regl. 198 (1886; klandrat ss. germanism). Det ligger visserligen alltid något villkorligt och halft i inrangerandet af konstnärerna i vissa gemensamma grupper. Nordensvan SvK 527 (1892). Herrlin Minnet 154 (1909). — jfr FRI-, O-VILLKORLIG. — särsk.
α) i uttr. villkorligt straff, arbiträrt straff (jfr ARBITRAL); jfr 2 b. Schmedeman Just. 236 (1641). Den mästersven, som haver kost hos sin mästare och icke vill sig med det, som huset förmår .. åtnöja låta, vare åldermannens och bisittarnas villkorliga straff underkastad. Ambrosiani SvSkråämb. 80 (i handl. fr. 1720). Heinrich (1828).
β) om (bruket av) språkligt tecken l. ljud: godtycklig, arbiträr. Botin SvSpr. 9 (1777). Utom den naturliga ton hos hvart och ett ord, har man äfven till en del sökt betekna den vilkorliga, som vid något synnerligt eftertryck faller på en stafvelse. Trendelenburg GrSpr. 78 (1801). Emedan tecknen i ett språk äro vilkorliga (med frihet af förnuftet valda), så gifves det hos olika folkslag olika tecken (ord) för samma begrepp. Schiller SvSpr. 1 (1855). Schiller SvSpr. 4 (1859).
c) om muskel l. muskels rörelse o. d.: som står under viljans inflytande, viljestyrd. Westerdahl Häls. 311 (1764). Många muskler kunna verka beständigt, utan at tröttna, .. men de vilkorliga musklerne mattas, när de verkat någon tid, och behöfva hvila, för at återhämta sig. Sönnerberg Loder 123 (1799). Om Polyperne äro vexter, måste de sakna all vilkorlig rörelse. Lindblom Log. 159 (1836). Wid fötternas tillhjelp företaga däggdjuren mångfaldiga, wilkorliga rörelser; de gå, springa, hoppa o. s. w. Holmström Ström NatLb. 1: 71 (1851). Gadelius Själsl. 1: 80 (1921). — jfr O-VILLKORLIG.
2) motsv. VILLKOR 4: som sker l. gäller under visst l. vissa villkor; som är förbunden med villkor, villkorad; särsk. (o. numera i sht) i fråga om straffpåföljd (se b); jfr BETINGA 6 b (β), KONDITIONAL 1. Ett villkorligt löfte. Her Hanns i Normelöse .. (kom) för rätta m(e)dh een .. (skuldsedel) opå 30 daler, dag wilkorligenn steldtt, om han för(skref)ne peninnger iche betalidh hafuer innan Martini .. , skall hann vtgifue eller bethale honum dubbelt vp. VadstÄTb. 107 (1586). Cappellanens aflöning skall wara wilkorlig och beroo uppå Pastoris och Comministri öfwerenskommande. VDAkt. 1703, nr 465. Så är ock en annar slagz Gudz wilje, som är wilkorlig, hwilken vppå wiszt betingande sig grundar. Swedberg Cat. 296 (1709). Han .. (hade) ingått en wilkorlig trolofning. Cavallin Herdam. 3: 200 (1856). (Symaskinsagenten) fiskade .. fram ett (avbetalnings)kvitto ur djupet av en stor portfölj och sträckte fram det mot flickan. Men hans gest sade att det var en villkorlig gåva. Moberg Rosell 294 (1932). — jfr O-VILLKORLIG. — särsk.
a) (i fackspr.) i fråga om (logiskt) villkor uttryckt i sats l. proposition l. påstående o. d.; särsk. dels (filos.) liktydigt med: hypotetisk (se d. o. 1 a), dels (i sht i ä. språkvetenskapligt fackspr.): konditional (se d. o. 2) (jfr HYPOTETISK 1 b). Molander Förn. 31 (1762). De mäst bruklige sammansatte sattser äro de, som kallas villkorlige (hypothetiske, conditionelle). Desse innehålla tvänne hela sattser, vid hvilka man säger: Om den ene är sann, så är ock den andre sann. De Rogier Euler 2: 148 (1787). Konjunktioner äro .. (bl. a.) Villkorliga (Conditionales), som utmärka Villkor, Beting: Om; Så vida; Så framt osv. Enberg SvSpr. 191 (1836). Det vilkorliga sättet (Konjunktivus) kan likaledes uttryckas .. genom flere slags fraser. Almqvist SvSpr. 60 (1840). Av ordens grundbetydelse följer, att some (etc.) brukas företrädesvis i jakande påståendesatser, any (etc.) företrädesvis i nekande, frågande och villkorliga satser (i engelskan). Gabrielson Elfstrand 147 (1945).
b) jur. i fråga om mildare straffpåföljd (än fängelse) under villkor att den dömde uppfyller vissa villkor (under särskild prövotid); särsk. i sådana uttr. som villkorlig dom, villkorlig straffdom (se STRAFF-DOM 2), villkorligt straff (se STRAFF, sbst. 2 b δ), äv. (vard.) i n. sg. obest. i substantivisk anv., särsk. i uttr. få villkorligt, bli dömd till villkorlig dom; äv. i uttr. frige ngn villkorligt, villkorlig frigivning o. d., i fråga om frigivning (under villkor av gott uppförande) innan hela strafftiden är avtjänad; jfr 1 b α. PT 6/5 1898, s. 3. Villkorlig dom .. må ej brukas, där den tilltalade under de tio år, hvilka närmast föregått brottet, blifvit dömd till straffarbete eller fängelse eller under samma tid undergått dylikt straff, som blifvit honom tidigare ådömdt. SFS 1906, nr 51, s. 13. I målet, är upplyst att .. Olsson d. 20 maj 1952 villkorligt frigivits från det honom sålunda ådömda straffet och att av strafftiden då återstod 2 mån. 10 dagar. 1NJA 1953, s. 289. För ett halvår sedan hade han fått villkorligt för övergrepp mot minderårig. Blom Sörja 209 (1971). Jag är på väg ut tillbaka till samhället och har i denna skrivande stund mindre än två månader kvar till villkorlig frigivning. Arbetarbl. 24/9 2015, s. 46. — jfr O-VILLKORLIG.
Avledn.: VILLKORLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1, särsk. konkretare: godtycklighet; slumpmässighet, regellöshet. Linc. B 3 b (1640). Den wilkorlighet i Läse-methoden (i skolorna) nu måst tillåtas, då man inga wissa böcker har, anser jag lika olycklig, som bok-bristen. Wallquist EcclSaml. 1–4: U 3 a (1790). En förteckning öfver Wirda-ätter och ättemän .. till undvikande af hvarje vilkorlighet återgifvas namnen bokstafligen så, som de i handlingarne förekomma. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 88 (1863).
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara villkorlig; äv. konkretare, om ngt villkorligt. Sahlstedt (1773). Franska språket har .. förmåga, att organiskt (genom ändelseförändring) tillkännagifva vissa vilkorligheter (conditions) i handlingen. Almqvist FrSpr. 58 (1838). Det finns en principiell villkorlighet i arbetslöshetsersättningen. ”Staten” förser oss med en minimistandard men vi förväntas också aktivt söka jobb eller delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Hufvudstadsbl. 30/10 2013, s. 19.

 

Spalt V 1123 band 37, 2017

Webbansvarig