Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIDIG, adj.
Ordformer
(äv. w-, -ij-, -gh)
Etymologi
[sv. dial. vidig; möjl. ombildning av VIG, adj. (kanske med anslutning till det mer l. mindre liktydiga SMIDIG) (jfr Ålander KonsÖgFolkm. 1: 20 (1932))]
(†) vig l. smidig l. flink; duglig. Wårt beqwäme kön, / Som til all konst är wijdigt. Stiernhielm Fred. 16 (1649, 1668). Han var .. / .. liten af spinkugan krop, fast vidigh och snäller. AWollimhaus Vitt. 42 (1667). AWollimhaus Vitt. 28 (1670).

 

Spalt V 942 band 37, 2017

Webbansvarig