| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VENTILATOR vän1tila3tor2, äv. 1040, r. l. m.; best. -n (WoJ (1891) osv.) ((†) -en VetAH 1757, s. 13, Cannelin (1939)); pl. -er -latω4rer.
1) (numera bl. tillf.) motsv. VENTILERA 1, om apparat l. anordning som ventilerar (byggnad l. rum l. lokal l. fartyg o. d.). SvMerc. 1: 732 (1756). En läktarpublik av dristiga ungar, uppkrupna på vinschkranar och bommar, .. master och stag, till och med på ventilatorerna. Ruin VälMött 27 (1938). I taket, som befann sig överraskande högt upp, fanns ingenting annat än två väldiga eternittrummor som mynnade i ventilatorer. Gustafsson FamF 208 (1975). — jfr CENTRIFUGAL-, PROPELLER-, ROTATIONS-, SKRUV-, SKÅL-, SUG-VENTILATOR.
2) [eg. specialanv. av 1; jfr motsv. anv. i eng.] (i fackspr.) motsv. VENTILERA 2, om apparat l. anordning för underlättande l. möjliggörande av persons andning; särsk. om respirator (se d. o. 2). SpriMedTeknUtr. Basordl. (1983). Patienten vårdades efter operationen i en s k ventilator till i tisdags. Då inleddes försöken att låta honom andas själv. SDS 11/5 1985, s. 1.
Spalt V 706 band 37, 2017