Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEKARE, äv. VEKAR, r. l. m.
Ordformer
(vekar (w-) 1747–1894. vekare 1864–1893)
Etymologi
[sv. dial. vekare, vekar, vekker m. fl. former; jfr fsv. viker, d. veger, viger; till VEK, adj., l. VIKA, v.2, med syftning på växtens böjliga o. mjuka kvistar]
(†) om (honträd av) växten Salix pentandra Lin., jolster; jfr VEK-PIL. Wekar kallades Salix .. eller Uplänningens Jolster. Linné Vg. 131 (1747). Jolstern, af hvilken honträdet kallas Vekare, emedan dess frö-ull användts till vekar. Fries BotUtfl. 3: 241 (1864). Cnattingius 189 (1894).

 

Spalt V 676 band 37, 2017

Webbansvarig