Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VATTNA vat3na2, v. -ade (1Kor. 3: 6 (NT 1526: watnat, sup.) osv.) ((†) pr. sg. -er Lælius Bünting Res. 1: 91 (1588)) o. VATTNAS vat3nas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(vann- 1916 (: vanningadammar). vatn- (w-) 15261809. vattn- (w-) c. 1600 osv. wand- 1611 (: wandningzbygning))
Etymologi
[fsv. vatna; motsv. fd. watne, (d. vande, nor. bm. vanne) fvn. vatna, nor. nn. vatne; jfr (med r-stam o. samhörigt med VATER-) mlt. wateren, weteren (ä. t. wassern, t. wässern), feng. wæt(e)rian (eng. water); avledn. av VATTEN. — Jfr VATTRA]
1) tr., i fråga om att tillföra l. ge vatten till ngt l. ngn.
a) ge (tamdjur) vatten att dricka (l. svalka sig i), låta dricka (l. svalka sig i) vatten; ofta i pass.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av vattnande. Han vattnade sina fålar fem, sjöng stjärngossarna. Löser icke hwar och en aff idh(e)r .. sin oxa eller åsna frå krubbona och leedher bort ath watna? Luk. 13: 15 (NT 1526). När Boutesell blåses, böra Officerarne wara de förste .. som skola påse, at Hästarne wattnas. ReglSwArmeen 1710, s. 14. Fåren måste man om Sommaren, när the äta Gräs, intet wara myckit måhn om at wattna, ej eller låta them bittida om Dagen njuta Betet, tå Daggen ännu är i Gräset. Aken Reseap. 290 (1746). I stallet torde likväl tre à fyra vattningar vara af behofvet påkallade. Wrangel HbHästv. 35 (1884). Kor och kvigor vattnades två gånger om dagen och släpptes i vanliga fall ut till brunnen eller sjön. Thorsén UpplTorp. 50 (1949). — jfr O-VATTNAD o. STAFFANS-VATTNING.
b) med avs. på ngt växande, särsk. växter l. gräs o. d. i trädgård; äv. abs.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av vattnande; äv. med sakligt subj. (se α). Du måste vattna varje kväll. Krukväxterna behöver vattnas och få gödning. Jach hafuer plantat, Apollo haffuer watnat, men gudh haffuer giffuit wexten. 1Kor. 3: 6 (NT 1526). När Sommaren är heet måste man intet wattna medh för kalt Wattn, uthan låtat lijtet liummas i Kar af Solen. Rålamb 14: 52 (1690). Om gräs watnas under torka wäxer det 3 gångor så fort som eljest. Serenius EngÅkerm. 31 (1727). Det är .. nödigt att vid vattning af utsådda frön under glas, iakttaga mycken försigtighet. HbTrädg. 1: 30 (1872). Växter som står i små krukor, men är överhöjda med blommor, behöver vattnas ofta. Walfridson OdlKruk. 27 (1993). — jfr BE-, GENOM-, GÖDSEL-, HÖST-, KONST-, PIP-, STRIL-VATTNA o. O-VATTNAD samt EFTER-VATTNING. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) med subj. betecknande vattendrag o. d. med avs. på land l. område: förse med vatten l. bevattna (o. därmed göra fruktbart). Löper Jordan .. igenom Judiske landet, och watner thet. Lælius Bünting Res. 1: 91 (1588). Fämmunden .. vatnar Dalarne och Vermeland. Fischerström Tal 183 (1769). Den lilla bäcken, som förgrenad i tusende små kanaler vattnar nästan alla dessa trädgårdar. Boheman Valera PepJ 31 (1894). — jfr AV-, GENOM-VATTNA m. fl.
β) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; särsk. i fråga om dels strid med blodsutgjutelse, särsk. i uttr. vattna jord o. d. med sitt blod, dels om oerhörd sorg l. bedrövelse o. d. i förb. med tårar. Muræus Arndt 2: 239 (1648). De (har) utan twifwel watnat sin wäg med tårar. Bælter JesuH 1: 215 (1755). Andre (trupper upphanns) .. och vattnade fält och kullar med sitt blod. Topelius Fält. 2: 93 (1856). Storgrekland .. / äng där Persefone blev dödens brud, / vattnad av tusen mödrars tårars floder. Gullberg Terzin. 17 (1958). De är ständigt omgivna av människor som vattnar deras egon, folk som ständigt viskar i deras öron hur duktiga .. de är. DN 2/4 1991, s. D12.
c) med avs. på ngt som skall hållas fuktigt l. vått, särsk. tegel l. lin o. d.: fukta l. våtgöra; överstrila med vatten. Linc. Mm 2 b (1640). Til det minsta 12 dygn fodras til att wattna linet i lagomt warme gräs- och lerbottnige sjöar. Alm(Gbg) 1749, s. 34. Har vid murarnes uppförande teglet blifvit vattnadt, för att erhålla ett bättre murverk, bör byggnadens stomme lemnas längre tid till uttorkning. TT 1889, s. 74. Handelsmannen .. öppnade just bodfönstret medan svennen vattnade gatan utanför. Strindberg HMin. 1: 6 (1905). Då målningen skall börja vattnas grunden två eller tre gånger med klart kalkvatten. HantvB I. 1: 155 (1934). — jfr GATU-, SALT-VATTNING.
d) (numera bl. tillf.) lägga (ngt) i blöt i syfte att få detta att suga till sig vatten, vattna ur. SjöreglÖrlFl. 1785, § 407 (med avs. på kött). Hirsch LbGarfv. 71 (1898; med avs. på hud).
2) ss. dep.
a) i opers. anv., i fråga om förväntan på ngt (som verkar) gott l. läckert, i sådana uttr. som det vattnas i mun(nen) (på ngn), förr äv. det vattnas ngn i munnen l. i ngns mun l. i gommen, (saliven rinner till o.) man känner sig sugen l. får aptit; förr äv. i sådana uttr. som munnen vattnas ngn (åt ngt) l. ngn vattnas i munnen; äv. i mer l. mindre bildl. anv., i fråga om ngt lustfyllt l. begärligt o. d. Är sannerligen then Beetan så lecker, at Munnen wäl skulle enom ther åth watnas. Brask Pufendorf Hist. 344 (1680). Huru jag vatnades i munnen, och hvad starka efterfrågningar jag gjort derpå. Björnståhl Resa 1: 307 (1771). Det vattnades mig i munnen på björns vägnar. Bremer Grann. 2: 119 (1837). Nog skall det vattnas i hennes gom, / då hon tänker sig som fru Cederbom. Andersson Plautus 27 (1901). Stycket är så mättat med naturlig sceninstinkt, att det säkerligen måste vattnas i munnen på skådespelarna. SvD(A) 1931, nr 114, s. 9. Kött och väldiga korgar med grönsaker kom det att vattnas i munnen. Martinson BakSvenskv. 279 (1944).
b) om öga l. ögon: vätska sig, tåras; särsk. i förb. med tårar; förr äv. om person, i sådana uttr. som vattnas i ögonen, få tårar i ögonen. Wilt tu wara en Christen, så moste tu dricka en bitter dryck, ther tu skalt watnas j öghonen. LPetri 3Post. 102 a (1555). Ögat wattnas wid en bitter hälsedrick. Kolmodin QvSp. 1: 320 (1732). Mina ögon watnas av tårar, då jag tänker på deras wärnlösa och olyckliga tillstånd. VDAkt. 1800, nr 466.
3) refl., om ämne: övergå i mindre tjockflytande tillstånd, bli vattnig. Täubel Boktr. 1: 195 (1823; om klister). Ägg i någon form: Äggröra. Grynig och hade vattnat sig. DN 8/4 2007, s. C18.
Särsk. förb.: VATTNA UPP10 4. till 1 b: gm att vattna luckra l. mjuka upp (ngt); rikligt vattna. Abelin MTr. 39 (1902). Är vid den tid, då blomsterplantorna skola utsättas, stark torka rådande, så att jorden .. är torr, bör man grundligt vattna upp de för plantering afsedda grupperna och rabatterna någon dag förut. HandtvLBl. 1906, s. 68.
VATTNA UR10 4, förr äv. UTUR. till 1 d: urvattna l. laka ur (ngt); äv. bildl.; jfr vattna ut. Men hafwa .. (oxfötterna) warit insaltade, så watnas de först wäl utur. Warg 87 (1755). Glädjen gällde att han lyckats vattna ur fördraget om en politisk union. DN 12/12 1991, s. C1. jfr urvattna.
VATTNA UT10 4. till 1 b: gm att vattna sprida ut (ogräsmedel l. gödsel o. d. blandat med vatten); äv. (o. numera bl. bildl.) liktydigt med: vattna ur. På samma sätt stufwas salt och färskt fårkiött, men det salta watnas wäl ut. Warg 75 (1755). Det ständiga kompromissandet har visserligen vattnat ut förslagen mer än vad Sverige önskat. Men de är acceptabla. DN 15/5 1992, s. A9. Under äppelträden där konkurrensen är extra stor kan du vattna ut hönsgödsel en eller ett par gånger som extra tillskott (till lökväxterna). Expressen 17/4 2006, s. 30. jfr utvattna.
VATTNA UTUR, se vattna ur.
Ssgr: A (†): VATTNINGA-DAMM, -STÄLLE, se B.
B (förr): (1 a, b) VATTNINGS-DAMM. (vattninga- 1916. vattnings- 1950 osv.) damm (se damm, sbst.1 II) anlagd i syfte att användas vid vattnande (av djur l. mark); bevattningsdamm. Bendz Landsv. 5 (1916).
(1 a) -HO. vattenho. Boskapens vattningsho. UpplFmT 1: 38 (1871).
(1 b) -KANAL. kanal (se d. o. 2) för bevattning av mark o. d. ÖoL (1852).
(1 a) -PLATS. vattenställe. Regementets vattningsplats vid Rönne å. BtRiksdP 1895, I. 2: nr 23, s. 3.
(1 a, b) -RÄNNA. jfr bevattnings-ränna. Melin JesuL 2: 161 (1843; för boskap). På silängen har man att märka tilloppsdiken, vattningsrännor och fördelningsrännor för vattnets tillförande. Holmström Naturl. 2: 185 (1889).
(1 a) -STÄLLE. (vattninga- 1640. vattnings- 1817 osv.) jfr -plats. Watninga ställe ther man watnar Boskapen. Linc. F 3 d (1640). TjReglArm. 1858, 2: 191.
(1 b) -ÄNG. (†) översilningsäng. Att man icke gärna betar en wattningsäng, och minst med hornboskap eller hästar. Alm(Sthm) 1846, s. 44. Då det uppdämda vattnet större delen av året sålunda hotade bortrinna till ingen nytta, inbjöd detta till vattningsängars anordnande. LAHT 1926, s. 86.
Avledn.: VATTNARE, om person m.//ig., om sak r. Warburg Ehrensvärd 319 (c. 1799).
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: person som vattnar djur l. växter o. d. Cellarius 11 (1699). Backman Dickens Pickw. 1: 10 (1871; i fråga om hästar). Med litet vana ser man .. på jordens färg, om den är .. i behof af vatten; en säker vattnare har sällan något annat kännemärke. GHT 1895, nr 235 B, s. 2.
2) till 1, 2: apparat för bevattning. SAOL (1950). Vattnaren pytsar ut vatten till julgransfoten genom en slang och håller granen på gott humör även om du glömmer att vattna. PiteåT 29/12 2010, s. 18.

 

Spalt V 578 band 37, 2014

Webbansvarig