Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OVATTNAD, p. adj. icke vattnad.
a) om mark l. växt o. d. Ogrääs wäxer fulle owattnadt. Grubb 610 (1665). LB 1: 328 (1901).
b) om tamdjur: som icke fått vatten att dricka. Murberg FörslSAOB (1791). särsk. (tillf.) oeg. o. bildl. Skall jag nödgas gå härifrån ovattnad? Almqvist TreFr. 2: 3 (1842; yttrat av person som icke fått ngt att dricka).
OVEDERGÄLLD3~002, förr äv. OVEDERGULDEN, p. adj.; adv. (†) -guldet.
1) (†) ss. adv.: utan ersättning. Hwad Skep Skytt och Löösöhre woro i Krijget eröffradt, skulle hwar thet behålla owedergullit, som han bekommit hade. Girs E14 68 (c. 1630).
2) (numera föga br.) om gärning o. d.: icke vedergälld, icke belönad resp. straffad l. hämnad. Ehwad man för Gudz skul lijder, thet blifwer aldrig owedergullit. Preutz Kempis 278 (1675). Bååth WagnerS 4: 156 (1908).
OVEDERHÄFTIG3~0020. icke vederhäftig, som icke förtjänar tilltro, opålitlig, otillförlitlig; ofta om påstående l. yttrande o. dyl. l. om person i sina påståenden osv., övergående i bet.: oriktig, osann, lögnaktig. Ovederhäftig i sina uppgifter. Ovederhäftigt prat. Murberg FörslSAOB (1791). Den ovederhäftige väderleksprofeten Falb. SvMorgBl. 1898, nr 112, s. 3. Ovederhäftiga tredjehandskällor. 3SAH LIII. 2: 66 (1942). särsk. i fråga om ekonomiska förhållanden: som icke kan (l. som man anser icke kunna) fullgöra åtagna förpliktelser, icke solid. Klint (1906). Firman är ovederhäftig. Östergren (1934).
Avledn.: ovederhäftighet, r. l. f. bristande vederhäftighet; äv. konkretare. Murberg FörslSAOB (1791). (Liberalismens) program .. har varit ovederhäftigheten satt i system. VL 1895, nr 277, s. 2. Vetenskaplig ovederhäftighet. 3SAH LIV. 2: 52 (1943).
OVEDERLAGD3~002, p. adj.
1) (†) varför ersättning l. gottgörelse icke blivit lämnad, icke ersatt; anträffat bl. ss. adv.: utan ersättning, utan vederlag. HH XIII. 1: 26 (1562).
2) (i sht i skriftspr.) om påstående l. anmärkning o. d.: som icke blivit motbevisad l. vederlagd, obestridd; stundom om person: som icke blivit bemött l. vederlagd. Schultze Ordb. 2583 (c. 1755). TT 1899, Allm. s. 318.
OVEDERLÄGGBAR3~0020 l. ~0002. (i skriftspr.) ovederlägglig. Brunius Metr. 209 (1836). Ovederläggbara fakta. SvD 1914, nr 96, s. 12.
Avledn.: ovederläggbarhet, r. l. f. (i skriftspr.) Östergren (1934).
OVEDERLÄGGLIG3~0020, adj.; adv. -en (Boström 3: 297 (1865) osv.), -t. (-elig 17381841. -lig 1791 osv.) [jfr t. unwiderleglich] (i skriftspr.) som icke kan vederläggas l. motbevisas l. förnekas; vars riktighet icke kan bestridas; i sht om mening l. påstående l. framställning o. d.; äv. (föga br.) om person: vars påstående l. mening o. d. icke kan vederläggas. Lind (1738; under unwiederleglich). 2Saml. 4: 155 (1817; om person). Dessa skäl äro .. ovederläggeliga. Liljecrona RiksdKul. 407 (1841). Det är ovederläggligt, att (1718) enskild eganderätt var rubbad. 3SAH 11: 274 (1896). En ovederlägglig sanning. Lidforss OndMakt. 110 (1909).
Avledn.: ovederlägglighet, r. l. f. (i skriftspr.) Skälens ovederlägglighet. Murberg FörslSAOB (1791).
OVEDERNEKLIG. (†) som icke kan vederläggas l. förnekas. VRP 30/6 1725.
OVEDERROPLIGT, adv. (†) oåterkalleligen. SvMerc. V. 3: 44 (1760).
OVEDERSAKLIG. (-elig 1787. -lig 17911822) (†) obestridlig. Lantingshausen Young 1: 100 (1787). Menniskonaturens .. ovedersakliga behof af en försoning. Wallin 2Pred. 2: 58 (1822).
OVEDERSÄGLIG3~0020, adj.; adv. -a (†, Serenius (1741), Hagberg Shaksp. 6: 216 (1849)), -en (Serenius 132 (1734) osv.), -t. (-elig 17081824. -lig 1734 osv. -eligit, n. 17231780) [jfr t. unwidersprechlich] (i skriftspr.) som icke kan förnekas l. bestridas, obestridlig, oneklig; ovederlägglig; ss. adv.: obestridligen, onekligen; utan all fråga. En owedersäjelig Sanning. Block Progn. 124 (1708). Messenius (har) .. ovedersägeligen misstagit sig. Lagerbring 1Hist. 2: 140 (1773). Hans Maj:sts ovedersägliga rättighet att (osv.). SP 1809, nr 54, s. 1. Från kosmopolitisk synpunkt är frihandelns teori ovedersägligt riktig. De Geer Minn. 2: 291 (1892). särsk. (†) ss. adv.: utan invändning, ovillkorligt. (Vinsterna) skola .. genast och ovedersägeligen utbetalas. PH 6: 4825 (1758).
Avledn.: ovedersäglighet, r. l. f. (i skriftspr.) Leopold 6: 163 (1806). Ovedersägligheten af samvetets uppenbarelser. Bergstedt Clément PolEkon. 63 (1868). särsk. konkret. Dalin Hist. Föret. 7 (1747). Det är en ovedersäglighet, att så är. Murberg FörslSAOB (1791).
OVEKLIG. (†) orubblig, orygglig. CGripenhielm Vitt. 301 (c. 1690).
OVELIGHET, se ovillighet.
OVENTILERAD, p. adj. icke ventilerad.
a) om rum l. lokal o. d. Hierta-Retzius ArbStug. 231 (1897).
b) om fråga o. d.: icke undersökt l. debatterad l. dryftad. MoB 4: 102 (1795).

 

Spalt O 1672 band 19, 1951

Webbansvarig