| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VARP var4p, sbst.2, n. (G1R 7: 26 (1530) osv.) ((†) r. l. m. Bååth Dikt. 47 (1879), Östenson Räikkönen Svinhufv. 75 (1929)); best. -et; pl. = (G1R 7: 26 (1530) osv.) ((†) -er G1R 13: 2 (1540: Notewarper), HovförtärSthm 1717 C, s. 5 (: Nootwarperne))
1) fisk. handlingen l. förhållandet att lägga ut o. draga not (se NOT, sbst.1 1) l. sköt (se SKÖT, sbst.2) o. d.; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan handling; notvarp, vaddragning; särsk. i uttr. draga ett varp; äv. konkret, dels om fångst, dels om fiskredskap använt vid sådan utläggning osv.; äv. bildl.; ibland svårt att skilja från 2. (Bönderna) måge beholle the 16 tunner oränset fisk aff the 5½ lest, som på theris vatn uthi ett varp taget bleff. G1R 26: 757 (1556). It warp eller drächt medh Noot och annat Fiskerij. Linc. I 5 a (1640). Så gjorde han ofta rätt lyckliga varp til kronans bästa. SvMerc. 1764, s. 890. Steg tidigt upp och drog ett varp not, men fick endast en romsik. Topelius Dagb. 1: 129 (1833). Svettiga fiskargubbar draga / Upp sin varp där i solvarm vik. Bååth Dikt. 47 (1879). Medan besättningen .. var sysselsatt med att ro ut ett varp utanför Hjulbäcks udde i Siljan, kom (osv.). SDS(A) 1932, nr 161, s. 6. — jfr KOLK-, LAX-, NOT-, SILLE-, SKÖT-, STRÖMMINGS-VARP m. fl.
2) (numera mindre br.) varpställe; jfr 1. G1R 7: 26 (1530). Ittem på sødre landett .. någre vttbyesmen och haffue alle tiill hope en laxe nott med 6 mandz deler vti ett varp såm kalles ffliggienge varp. AktsamlKungsådreinst. 49 (1552). De äga fiskewattn, warp och wärker skiffta, så at hwar och en innan byes, får effter öre och örtugetal. FörarbSvLag 4: 252 (1697). Kongsdräyet, et varp åfvan för ladugården och nedan före KarseFors tvärs öfver åen. Osbeck Lah. 54 (1796). Fiskarbyarna (på Åland) hade sina egna varp, vilka dagligen cirkulerade i en bestämd ordning mellan notlagen. 2SvKulturb. 3–4: 265 (1935). Gruddbo 307 (1938). — jfr ECKEL-VARP.
(1) -STÄLLE. för varp lämplig l. iordningställd (med fiskerätt förknippad) plats där varp regelbundet sker; jfr not-varp 2. Där sjöbottnen var ojämn, så att noten kunde fastna i stenar om man kom på sidan om det upprensade varpstället, gällde det för (not)kungen att vara säker på sin sak. 2SvKulturb. 3–4: 267 (1935).
Spalt V 449 band 37, 2014