Publicerad 1917   Lämna synpunkter
ECKEL- ek3el-
Ordformer
(eckel- B. F. Fries o. C. U. Ekström hos Wright Fisk. 63 (1837: eckelnot). häckel- Cederström Fiskodl. 117 (1857: häckelnot). ikle- Sv. turistfören. årsskr. 1916, s. 250 (i handl. fr. c. 1550: iklewarp))
Etymologi
[sv. dial. ickel-, eckel-, ecker-, sannol. urspr. gen. pl. till sv. dial. ickel (itjil), isremsa, ispigg (Dalarna), eckla, isstycke som sättes på kant utmed sidan av en vak (Östergötl.), motsv. fsv. ikil i ssgn isikil, istapp; se för övr. JÖKEL. e i eckel- är utvecklat ur i]
fisk. i ssgr.
A: ECKEL-NOT. [sv. dial. ickelnot (Östergötl., Kalén Östg. dial. 12 (1846; efter källa från c. 1760)), eckelnot (Södermanl.), eckernot (Södermanl., Östergötl., Smål.)] benämning på ett slags grund, 35—70 meter lång not som (på östkusten, från Södertörn till norra Småland) användes vid notdragning under isen; jfr I. Arwidsson i Sv. fiskeritidskr. 1916, s. 6 ff. Enholm Enfall. anm. 1: 39 (1753). Eckelnot .. nyttjas endast i skärgården under senhösten, så snart de inre grunda vikarne så mycket tillfrusit, att isen bär fiskaren. B. F. Fries o. C. U. Ekström hos Wright Fisk. 63 (1837). Cederström Fiskodl. 117 (1857). I. Arwidsson i Sv. fiskeritidskr. 1916, s. 6.
-VARP. (ikle- Sv. turistfören. årsskr.) [sv. dial. eckelvarp (Östergötl.); jfr sv. dial. eckelnotvarp (Södermanl.)] rättighet att (på viss plats) fiska l. plats där man fiskar med eckelnot. (Ragvald i Harstena äger) iklewarp och ålloneskog. Sv. turistfören. årsskr. 1916, s. 250 (i handl. fr. c. 1550).
B: IKLE-VARP, se A.

 

Spalt E 16 band 7, 1917

Webbansvarig